Jag vill också ha skadestånd

Bland de mera sjuka företeelserna i USA är det amerikanska systemet med skadestånd. Bland de roligare är den om kvinnan som köpte en husbil som skulle vara utrustad med färddator. Hon fick ett mångmiljonskadestånd av tillverkaren sedan hon gått ifrån förarsätet och gått bak i bussen och satt sig att fika. Hon trodde att färddator innebar att bilen körde helt själv, och det hade inte försäljaren upplyst henne om att så inte var fallet. Bilen körde naturligtvis av vägen när hon inte styrde längre. Eller klassikern, kvinnan som fick mångmiljonskadestånd sedan hon köpt en kopp kaffe på McDonald och bränt sig på tungan eftersom det var varmt. Hon fick skadestånd för att McDonalds inte upplyst henne om att kaffet var varmt. I Bladet läser jag om Robert Woo som är tandläkare. Han fick betala motsvarande 1,6 miljoner kronor i skadestånd till sin assistent Tina Alberts sedan han under en operation när hon var sövd passat på att fotografera henne iförd stora svinbetar. Fast det är inte det skadeståndet som är det sjuka. Men det visade sig att tandläkarens försäkringsbolag vägrade betala skadeståndet för honom. Han stämde därför försäkringsbolaget – och fick motsvarande 5 miljoner i skadestånd för att dom vägrat betala hans skadestånd. Alla dessa skadestånd är anledningen bakom alla mer eller mindre löjliga varningar man kan se på varor som säljs. Det gäller att gardera sig mot skadestånd för att man inte upplyst om riskerna. Det är däremot en myt att det på hammare som säljs i USA finns en etikett med texten – ”Det är förknippat med fara att slå sig på tummen med denna hammare.”

Skanneloppetuppladdning 2007: Gårdagskvällens runda kändes ganska tung. Redan i första uppförsbacken (efter ca 100 meter) tog det emot riktigt ordentligt. Och även under resten av sexkilometersrundan kändes benen riktigt degiga och de sista kilometrarna fick jag dessutom springa i duggregn. Ösregnet dröjde till strax efter att jag hunnit hem. Hur som helst var det därför en överraskning när tiden blev 29.45. Men så är det, man ska inte lita på hur det känns i benen, det kan ljuga. Skälet till de tunga benen kan dels vara att det bara varit en dags vila sedan förra rundan. Och dels att det naturligtvis är så att det sitter en hel dags aktiviteter i benen när man springer på kvällen. Jag läste i en joggingtidning som jag fått gratis i något erbjudande att man bör träna minst varannan dag, annars är det ingen mening tyckte skribenten. Jag tror jag litar mer på mina ben som säger att varannan dag är maximum, inte minimum.

Tingvalla

Efter lunch har jag tagit en nästan 2 timmars promenad med Kimmy upp i skogen. Regnet har faktiskt hållit upp ända sedan i morse, fast da’n är ju inte slut än. Jag har bland annat passat på att kolla upp den nya bebyggelsen uppe på Björnås. Det är områden där jag inte gått sedan man anlagt nya gång- och cykelstigar. Det var många fler tomter som inte var bebyggda än vad jag trodde. Men dom är visst sålda nästan alla, så det dröjer nog inte länge förrän det är byggt färdigt. Hemvägen gick ner genom Tingvallaravinen. Det är gott om vatten i bäcken. Det flödar på bra i Åstorps största vattenfall vid Tingvalla.

För övrigt har jag skickat in ett svar på Margareta Pålssons (m) inlägg om Försäkringskassans resurser (eller snarare brist på sådana). Här är hela texten, vi får se om HD tar in den eller förkortar den.

Försäkringskassan – var god dröj

Svar till Margareta Pålsson (m) med rubriken ”Försäkringskassan har fått extra pengar”

Margareta Pålssons (m) försvar för Högeralliansens neddragningar av anslagen till Försäkringskassan var inget svar på mina synpunkter. De över 1000 anställda som fått lämna verksamheten under året pga nedskärningarna (som Margareta Pålsson kallar extra pengar) tror jag inte alls håller med Margareta Pålsson (m) om att det skett en satsning på Försäkringskassan. Och det samma gäller oss som är kvar som gör vad vi kan för att inte människor ska bli mer lidande än nödvändigt. Vi tycker precis som Margareta Pålsson och socialförsäkringsministern Cristina Husmark Pehrsson att det är fullständigt oacceptabelt. Men ansvaret för att det har blivit en oacceptabel situation har de politiker som bestämt ramarna (dvs de båda just nämnda) och Försäkringskassans ledning. Inte personalen.

Men jag förstår av Margaretas text att hon tror att det förändringsarbete som Försäkringskassans ledning håller på att driva igenom ska lösa problemen. En omorganisation som främst bygger på tron att centralisering och avpersonifiering gör verksamheten effektivare. När man från Försäkringskassans ledning ska presentera den nya verksamheten har man tagit intryck av Orwells nyspråk. Ord med positiv klang används för att presentera negativa beslut. Det heter att det ska finnas ett lokalkontor i varje kommun. I de flesta kommuner kommer detta lokalkontor att bestå av en skylt på väggen och ett anslag på dörren som berättar att kontoret är stängt för besök. Det heter att man ska satsa på att erbjuda personliga handläggare när detta i själva verket bara berör ett fåtal. För de flesta som har kontakt med Försäkringskassan handlar det om att den som handlägger ärendet kommer att gömmas undan på ett Nationellt Försäkringscenter. Ursprungligen hette det Produktionscenter men när personalen döpte om det till Produktionsfabrik byttes namnet ut till mer positivt klingande Nationellt Försäkringscenter. Dessa kommer att finnas på 18 platser i landet. I Skåne i Lund och Malmö. För den som har Bostadstillägg för pensionärer finns närmaste i Halmstad, för den som har Bostadsbidrag för barnfamiljer finns närmaste i Karlshamn. Pensionsärenden kommer att handläggas på tre platser i hela landet osv. Vi som ska jobba i dessa produktionsfabriker har fått veta att en av de positiva faktorerna med detta är att vi ska slippa störas av telefonsamtal från våra ”kunder”. Ni kommer alltså inte att kunna få personlig kontakt med er handläggare utan hänvisas till en telefonikundtjänst som är placerad i Stockholm, Lidköping, Gävle eller Västerås. Glöm den personliga kontakten med din handläggare.

Margareta Pålsson tycks tro att detta innebär en satsning på personalens kompetens. Antagligen ville hon säga att min inte räckte till. Och det är möjligt, för jag precis som många andra kommer att lämna verksamheten när centraliseringen genomförs. Då får Försäkringskassan skaffa ny och mer kompetent personal. Troligtvis bygger Försäkringskassans centraliseringstankar på samma filosofi som Skattemyndighetens. Dom hänvisar ju till att studier på schimpanser visar att dessa trivs bäst om dom är ca 150 i gruppen. Kanske hade det varit bättre att fråga personalen än att fråga schimpanserna!

Margareta skriver inte heller något om min efterlysning av satsning på att bekämpa all annan stöld från det allmänna. Inte bara försäkringsmissbruk. Är satsningen från Högeralliansen på Skattemyndighet, Ekobrottsmyndighet, Tull osv lika dålig som satsningen på Försäkringskassan oroar jag mig för framtiden. Men skattefiffel bekämpas väl främst med att sänka skatten. Det är traditionell moderat högerpolitik med piska och morot. Piskan används mot de som är sjuka, arbetslösa osv medan moroten används mot de som har förmögenheter eller stora inkomster.

1 kommentar

Under Okategoriserade

Ett svar till “Jag vill också ha skadestånd

  1. Tom

    Har du sett matvarupåsarna som finns i många livsmedelsbutiker i USA? Detär väldigt ofta papperskassar utan handtag, för butikerna kan bli stämda om handtaget skulle råka gå sönder och matvarorna faller ut på marken. Fick en lysande idé för ett par år sedan. Sälja papperskassar med handtag och texten ”This is not a handle. It’s for decoration purpose only!”. Jag skulle bli miljonär på en månad…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s