Rensa upp i bloggvärlden

Ett växande problem inom bloggvärlden är en ökad omfattning av ”textreklam”. Bloggare gör reklam för produkter och tjänster (mot olika former av ersättning), men utan att det framgår att det verkligen handlar om reklam. Det senaste exemplet som det berättats om var ett antal kändisar i Stockholm som berättade om hur bra det var på ett privat sjukhus där man kunde köpa en försäkring och sedan få barnhälsovård betald under ett år. Vad dessa kända damer INTE berättade var att dom själva fått just ett presentkort av sjukhuset som ersättning för att berätta om hur bra det var. Modebloggar som berättar om kläder och andra attiraljer kan ju vara intressant om man har sådana böjelser. Men lite av nyttan med det hela försvinner när man får veta att bloggerskorna får betalt i varor för att skriva om sagda varor. I den gamla hederliga tryckta medievärlden är textreklam ”fult”. Det ska klart framgå i tidningar och liknande vad som är betald reklam och vad som är redaktionellt material. Denna moral finns inte inom bloggvärlden. Och att bloggare inte skäms över detta är något som jag förvånas över. Men det finns säkert flera skäl till att inte berätta. Det minskar ju trovärdigheten om läsarna vet att dom får betalt för det dom skriver. Skulle det inte se ut som redaktionellt material skulle säkert betalningen vara sämre. Och slutligen så får dom ju skatta för det hela, och då blir det inte lika lönande.

Jag vill därför påpeka att vad jag skriver i nästa stycke är betald reklam.

Betald reklam

Jag tror att jag många gånger tidigare berättat att jag är läsoman. Med det menar jag att jag har ett missbruksproblem när det gäller att läsa (främst tidningar). Jag prenumererar på alldeles för många tidningar. Jag hinner helt enkelt inte läsa alla i den utsträckning som jag borde för att motivera vad jag betalar. Därför är Tidningskungen.se en utmärkt idé. Dvs att samla ihop mängder med erbjudanden om provprenumerationer till förmånliga priser. På det viset kan man för en billig penning testa om man verkligen kommer att läsa tidningen innan man betalar fullt pris för en prenumeration. Jag tycker ni ska testa.

Betald reklam

Om jag INTE hade berättat att jag får betalt (i form av en valfri tidningsprenumeration) för att skriva det här, hur hade ni då reagerat om ni fick veta i efterhand att det var så? Var alltså ALLTID misstänksam om någon berättar om produkter på sin blogg. Detta är ett fenomen som spritt sig som en farsot bland de stora bloggarna. Vi som tragglar på med bara ett litet antal besökare har ingen stor chans att tjäna några pengar på det här sättet. Men de stora drakarna? Var misstänksam! Ta allt med en nypa salt. Kräv att man skiljer på betald reklam och redaktionellt material! Ser ni under de här veckorna andra bloggare som skriver om Tidningskungen.se UTAN att berätta att dom fått betalt för det. Be dom skämmas!

Enligt amerikanska NASA var 00-talet det varmaste årtionden ”någonsin”. Fast dom där som ser en normalt kall vinter som omväxling som bevis för att den globala uppvärmningen inte existerar har nog sådant ingen betydelse.

Dagens stora politiska fråga verkar vara Mona Sahlins handväska. Tydligen fick hon för några år sedan en handväska av märket Louis Vuitton i present av en vän. Och efter att ha visat upp sig med sin väska har det utbrutit en våldsam diskussion om rätten att äga lite dyrare prylar. Om jag förstått det hela rätt är väskan en av de billigare från Louis Vuitton och som sagt en gåva för tre år sedan så jag ser kritiken främst som en del av den ”Mosa Mona-kampanj” som fortfarande förs i syfte att svärta ner Mona Sahlin. Att jag inte är någon Mona Sahlin-fan tror jag att jag sagt förr. Det är en politiker som driver Socialdemokraterna allt längre åt höger. Men kritik ska vara saklig, det här är skitsnack. Hade Mona Sahlin köpt nya Louis Vuitton-väskar med jämna mellanrum och älskat att visa upp sig i liknande lyxprylar hade det kanske funnits skäl till kritisk granskning. Men nu är det skitsnack.

Ibland läser man saker som förvånar. I en liten notis i Svenska Dagbladet såg jag i går att filmen ”Eleganten från vidderna”, filmen om Eddie Meduza, har nominerats till Svenska kyrkans filmpris. Filmer som ska vara användbara i kyrkligt arbete? Nu har jag inte sett filmen om Eddie Meduza, men känner man till honom så förefaller nomineringen vara mycket underlig. Errol Norstedt (som Eddie egentligen hette) är väl en större exportprodukt från Åstorp än vad undertecknad bloggare är. För de som inte vet vem Errol / Eddie var så var han musiker. Han skrev dels låtar till andra och spelade sedan själv in egna skivor och kassetter hemma i egen studio. Det som var rumsrent skedde under namnet Errol Norstedt. Bland annat skrev han en hel del låtar till olika svenska dansband och spelade också in minst en helt traditionell LP-skiva under sitt riktiga namn. Jag köpte min ”Errol” i en reaback för en tia en gång. Skivorna under namnet Eddie Meduza & The Roaring Cadillacs var väl åtminstone nästan rumsrena och till vissa delar verkliga pärlor. Men kassetterna under artistnamn som E. Hitler & Luftwaffe var verkligen inte rumsrena. Att en film om Eddie skulle kunna användas av kyrkan känns underligt. Om inte som ett avskräckande exempel på hur det kan gå i så fall. Errol hade ingen särskilt lycklig barndom och det präglade nog resten av livet med missbruksproblem och psykiska problem. Tragiskt, för i sina goda stunder gjorde han underbar musik fram tills ett hårt liv tog ut sin rätt 2002

Slutligen ser jag att Påven haft synpunkter på filmen Avatar. Någon sorts hedendom med ett förgudande av naturen? Har han blitt senil gubben?

Lämna en kommentar

Under Okategoriserade

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s