Lena Mellin på AB som pajas

Dagens skratt åstadkommer Aftonbladets s.k. politiska skribent Lena Mellin när hon i dagens Aftonbladet tycker att Thomas Bodströms bok ”Inifrån – makten, myglet, politiken” visar att Socialdemokraterna skulle valt Thomas Bodström till ny partiledare efter Mona Sahlin istället för Håkan Juholt. Jag kan inte riktigt få ihop hennes resonemang på annat sätt än att hon skriver en parodi på politisk analys. Men, med tanke på att jag vid flera tidigare tillfällen förundrat mig över var hon egentligen står politiskt så blir jag osäker på om hon verkligen inte menar allvar. Men hur man kan tycka att en ”politiker” som så totalt snackar skit om gamla kollegor för att sälja så mycket som möjligt av sin bok skulle vara lämplig övergår mitt förstånd. Bara för att man inte får som man vill ska man inte snacka skit om andra. Enligt Thomas Bodström var det en ren kupp som tvingade Mona Sahlin att avgå. Men, det innebär ju att om inte ”vänstern” inom Socialdemokraterna gjort en kupp mot Mona Sahlin så hade det ju inte behövts någon ny partiledare. Alltså ingen post till Thomas Bodström. Det hela visar vilken förankring Thomas Bodström har i verkligheten. Visst finns det inom Socialdemokraterna en livlig debatt mellan ”vänster” och ”höger”. Liknande debatter finns inom i stort sett alla partier. Alla tycker helt enkelt inte lika i alla frågor inom ett parti. Vi har olika bakgrund, olika ideologiska infallsvinklar osv och hamnar alltså olika. Sedan förs det en debatt för att komma fram till en gemensam ståndpunkt. Om den debatten INTE finns inom ett parti är det något fel i partiet. Då har man ju inte medlemmar som brinner för något utan bara röstboskap utan egen tankeförmåga som gör som ledningen sagt. Jag tycker Thomas Bodström ska återgå till sitt jobb som advokat, det är möjligt att han är bra som detta. Som justitieminister var han INTE bra. Och som f.d. riksdagsledamot är han direkt olämplig. Lena Melin tycker jag ska övergå till att skriva nyhetsnotiser på någon lokaltidning.

Fast en rejäl konkurrent till dagens skratt är det brev som Anders Lettström skrivit till vissa tidningar där han offrar sig själv för att skydda Knugen och hans vänner. Anders tar på sig all skuld och påpekar att ingen annan har någon skuld. Och kort efter kommer ett uttalande från det kungliga slottet där man i princip tackar kompisen för att han tar på sig hela skulden och offrar sig. Så’na kompisar ska man ha som i princip lägger sig platt på marken så att de blåblodiga slipper skita ner sandalerna.

Dags får årets sjunde beröm till Högerregeringen, eller i varje fall till en minister i Högerregeringen. Folkhälsominister Maria Larsson (hon är väl kristdemokrat) har gett Folkhälsoinstitutet i uppdrag att komma fram med förslag på miljöer som kan beläggas med rökförbud. Bra tänkt Maria Larsson! Jag kan komma med ett par förslag. Järnvägsplattformar och busskurer (vem vill stå och trängas med idioter som röker). Lekplatser (ganska självklart att barn inte ska utsättas för stanken). Balkonger (det luktar för jävligt på kvällen när man går och lägger sig och grannen en våning ner tar ett bloss på balkongen). Fler förslag?

Enligt en undersökning så är risken för skilsmässa 40% större för par där minst den ena partnern tvingas till jobbpendling. I andra undersökningar har det visat sig att de som pendlar till jobbet har klart sämre hälsa, både fysiskt och psykiskt. Och detta är väl inget som förvånar. Den som får arbetsdagar som blir flera timmar längre pga pendling får ju mindre fritid. Mindre fritid gör att man mår sämre. Det är väl inte så mycket att bli förvånad över. Det som förvånar i det här är egentligen att man från samhället inte tar sådana fakta i beaktande i samhällsplaneringen. Snarare är det ju så att samhällsplaneringen bygger på att vi SKA pendla allt mer. Dvs samhället vill att medborgarna ska få sämre hälsa och skilja sig oftare. Jag kan inte tolka det på annat sätt!

För övrigt noterar jag att Tepco nu bekräftat att det skett en härdsmälta i tre av reaktorerna i Fukushima. Sanningen kryper fram så sakta. Kärnkraftsindustrin har ju inte direkt gjort sig känd för att vara frikostig med att erkänna vad som verkligen hänt innan man har tvingats till detta.

Slutligen funderar jag på en sak, om han skoltalibanen Jan Björklund egentligen tänker innan han talar? Vi var på uppföljningssamtal i dag i träningsskolan och pratade med Kimmys fröken och assistent. Och det kom upp igen att Jan Björklund i den nya skolan avskaffat det frivilliga 10:e år som elever som går i särskola tidigare haft rätt till. Eftersom elever in särskolan studerar i ett lägre tempo är möjligheten till ett extra 10:e år en utmärkt möjlighet att kompensera för detta och hinna mogna lite till innan dom ska gå vidare. Året är frivilligt, men en mycket stor andel har utnyttjat möjligheten. Men, som sagt, nu avskaffas detta av Jan Björklund. Och jag har inte lyckats träffa en enda person som har förstått varför. Inte en enda känner till något argument. Jag har talat med andra föräldrar, med lärare inom särskolan, med LSS-handläggare på kommunen. INGEN begriper varför. Är det någon som begriper? Mer än att Major Jan Björklund måste ändra och har fått ett infall. Eller det handlar bara om att spara pengar?

4 kommentarer

Under Kärnkraft, Regeringsberöm, Republik, Skolan, Svensk politik, Trafik

4 svar till “Lena Mellin på AB som pajas

  1. JAG VAR SÅ FÖRBANNAD NÄR JAG SÅG BODSTRÖM PÅ NYHETERNA
    TUMME!! (FAST HÄR HETER DET GILLA)

    GILLA!!

    HEMIKRAM ♥

  2. Jag tycker i vart fall att Lena Melin 2/9-10 har rätt för sig i att: ”Varken Mona Sahlin eller Fredrik Reinfeldt drivs av någon önskan om att förändra världen. I stället är det viljan att skaffa makt !”

    • Faktum är att jag faktiskt tror att både Mona och Fredrik trots allt är ute efter makt just för att förändra i sin egen riktning. Ingen av dom är mina favoriter – nästan tvärtom, men jag tror faktiskt att nästan alla som engagerar sig politiskt gör detta av vilja att förändra (eller bevara). Men, det finns även undantag.

      • Jo… – Sven – på lokal nivå är det säkert rätt ofta så. Men lite högre upp i de nationella PartiKratihierarkierna är det nog väldigt sällan så.

        Anne-Marie Pålsson var ett sådant fall av riksdagspolitiker – som under sina åtta år som riksdagsledamot – försökte ändra på att Regeringen i Sverige i dags dato styr Riksdagen – och ej tvärtom som grundlagen ovillkorligt föreskriver. Men hon gav upp – och det har jag full förståelse för.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s