Om död

Alex Steinweiss avled, 94 år gammal, i veckan. En man som betytt mycket för musikindustrin och inte minst för oss musikintresserade. Han skapade något, när han som 20-åring anställdes av Colombia Records, som vi music lovers har beundrat under många årtionden. Men en företeelse som den tekniska utvecklingen håller på att plocka bort. Vad jag talar om? Skivomslaget! Innan Alex hade alla skivor som såldes (de s.k. stenkakorna) helt anonyma omslag för att skydda skivan, men med ett runt hål i mitten så att man kunde se etiketten och se vilken skiva det var. Alex kom på att man kunde använda omslaget som reklam för skivan och skapa ett unikt omslag för varje skiva. Och något som sedan vidareutvecklats hade fötts. Vi som var med på den gamla goda tiden när halva nöjet med att lägga en ny LP på skivspelaren var att samtidigt sitta och studera text och bild på omslaget borde ha sorg. En företeelse som så småningom utvecklades till en konstart i sig med de mest fantasifulla skapelser. Men sedan kom CD-skivan och skivomslaget krympte och förlorade sin styrka. Och sedan kom den anonyma MP3-filen och hela den underbara känslan dog. Men, jag ska erkänna att jag i min skivsamling har exempel på där skivomslaget INTE sålde skivan. Under en period åkte jag årligen till London och ägnade några dagar åt att botanisera bland skivlådorna i små obskyra skivbutiker i Brixton, ett område med stor västindisk befolkning. Där har jag köpt många underbara vinylplattor med helt fantastisk reggae direktimporterad till England från Jamaica. Och här finns flera ”tolvtummare” med bland annat Bunny Wailer där omslaget består av vad som verkar vara provtryck till tvättmedelspaket. Baksidan utåt och sedan en primitivt tryckt text med artistnamn och låttitel. Inget annat på ett vitt kartongark. Men sedan kom Margareth Thatcher till makten och det tog bara några år innan Brixton hade förfallit så till den milda grad att jag i princip inte vågade resa dit.

Och apropå gårdagens funderingar om privatiseringshysterin så ser jag i dag att SL ska se över avtalet med Securitas. Bättre sent än aldrig. Nu är vi tyvärr just nu inne i en tidsperiod då privatisering som princip är viktigare än att det verkligen är till fördel för skattebetalarna. Läser man insändarsidan i lokala Helsingborgs Dagblad så blir man mer eller mindre dagligen påmind om en annan av dessa misslyckade privatiseringsprojekt. Skötsel av gator, parker, planteringar, bad osv sköttes tidigare av kommunala Entek. En verksamhet som förutom att man var duktiga och kunniga också tog ett stort socialt ansvar genom att anställa många med svårigheter att få ett jobb av fysiska, psykiska eller andra skäl. Men sådant ska privatiseras och företaget Peab har som alltid goda kontakter med politiker och tjänstemän. Och nu är Fri Talan (som HD:s insändarsidor heter) mer eller mindre dagligen fyllda med irriterade Helsingborgare som klagar på städning av stränder, skötsel av parker och rent allmänt efterlyser Enteks goda arbete. Och varje gång svarar man på kommunalt håll i stan att man ska ta upp med Peab, man ska utvärdera med Peab, man ska förhandla med Peab. Men än så länge har jag inte hört någon av alla flitiga högerpolitiker vilja ompröva hela vansinnigheten.

Slutligen går våra tankar till våra norska bröder. När jag skriver det här är det fortfarande oklart vem eller vilka som ligger bakom vansinnigheterna. Och buden om antalet offer varierar än så länge också starkt. Det är tragiskt att mänskligheten fortfarande inte kommit längre än att vi tror att dödande av oskyldiga ska vara en framkomlig väg för att uppnå våra mål. Det kvittar om det handlar om CIA-styrda obemannade bomber mot byar inne i Pakistan, om palestinska gruppers raketer in i Israel, om kristna fundamentalister i Uganda, om muslimska fundamentalister i Sudan, om judiska fundamentalistiska bosättare på ockuperad och stulen palestinsk mark eller vilken konflikt som helst i världen där fanatiska fundamentalister tror att den rätta vägen är att banka in deras åsikter i motståndaren. Påståendet att människan är intelligent saknar grund.

1 kommentar

Under Fred, Musik, Norge, Privatisering, Samhällsklyftor, Storbritannien, Terrorism

Ett svar till “Om död

  1. Det är ofattbart det som skett…

    Tack för att du berättade om denne musikvärldens omvandlare!!

    Hemikram ♥

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s