Caremagate – fortsättning följer

Caremagate fortsätter med oförminskad kraft. Medan Moderaterna försöker förminska det hela till enstaka misstag utan någon gemensam nämnare så är väl enigheten ganska stor bland övriga grupper om att något är fundamentalt fel. Om den Moderata tystnaden beror på allt för täta kopplingar till de privata vårdjättarna kan jag inte uttala mig om. Men fakta är att den andra vårdjätten, Attendo, ägdes tidigare av miljardären och greven Gustaf Douglas, tillika ledamot av Moderaternas partistyrelse. Inför förra valet drev han den så kallade Rosenbadsfonden som samlade in näringslivspengar till stöd för moderaterna. Under de senaste åren har man samlat in 90 miljoner kronor från hemliga och anonyma bidragsgivare. Kan man gissa att Attendo, Carema och andra koncerner som tjänar mångmiljonbelopp på privatiseringsivern också är flitiga bidragsgivare till de moderata kampanjkassorna? Moderaterna vägrar ju att offentliggöra sina bidragsgivare. Det finns ju fler kopplingar än Gustaf Douglas och Attendo. Den andra partistyrelseledamoten (viceordföranden) Kristina Axén-Olin var ”etisk rådgivare” åt Carema. Fast hon har i dagarna suddats ut från Caremas hemsida av någon konstig anledning. Tekniskt missöde? Eller har hon fått sparken eftersom Carema inte tycker att hennes ”etiska råd” har varit bra? Eller?

Att studera ägandet av Carema är en spännande sysselsättning. Det är det ena underliga och ljusskygga namnet efter det andra med postboxar i skatteparadis som Jersey. Och så hittar vi Ingvar Kamprad mitt i det hela. Mannen vars gloria kommer allt mer på sne.

För övrigt vet jag inte om man ska skratta eller gråta när jag hör att Kristdemokraterna är sura på Moderaterna som beskylls för stöld. Moderaterna skrev i dagarna en debattartikel där man presenterade sin egen äldrevårdspolitik i Dagens Nyheter. Nu visar det sig att större delen av texten är en exakt avskrift av Kristdemokraternas framarbetade text från deras Socialdepartement. KD är jätteputta. Men Moderaterna gör i sedvanlig ordning som dom vill. Hade jag varit Kristdemokrat och sett Fredrik Reinfeldts flin i ansiktet när han kommenterade ”stölden” hade jag varit fly förbannad.

I New York har multimiljardären (och borgmästaren) Michael Bloomberg sett till att i skydd av mörker utan medias insyn och under våldsamma former vräka Occupy Wall Street-demonstranterna från Zuccotti Park. Några timmar efter vräkningen kom ett domstolsutslag som sade att vräkningen var olaglig. Men då var den redan gjord.

Socialdemokraternas förra partiledare Mona Sahlin var under många år utsatt för en intensiv ”Mosa Mona” kampanj från politiska motståndare. Den ännu tidigare partiledaren Olof Palme utsattes för en nästan ännu grövre hatkampanj. Ofta från grupper inom MUF och Näringslivet. Kampanjen mot Mona slutade med att hon till slut valde att hoppa av. Kampanjen mot Olof Palme slutade med att han mördades. Just nu är det den nuvarande partiledaren Håkan Juholt som utsätts för en fruktansvärd ”Hacka på Håkan” kampanj. Och det allra värsta är att denna verkar främst härstamma från inom partiet, där missbelåtna högergrupper och stockholmsgrupper som förlorat maktpositioner nu tar ut sin ilska på sin egen partiledare. Det är direkt skamligt

Sverigedemokraterna vill byta ideologi. Från ”demokratiskt, nationalistiskt” till att kalla sig ”socialkonservativt”. Men, det hjälper inte att byta utseende på påsen så länge som innehållet är det samma. Så länge alla SD-politiker så fort dom yttrar sig i en fråga, vilken som helst, inte kan låta bli att skylla det aktuella problemet på en för dyr invandring så kommer jag att klassa partiet som rasistiskt.

Och när vi nu nämnt både Sverigedemokraterna och Håkan Juholt så finns det kanske anledning att kommentera Håkans vägran att i SVT:s partiledardebatter klassas ihop med SD på en sida och med Högerregeringen på andra, så vill jag säga att jag har en stor förståelse för Håkan Juholts synpunkt. Vi har en Högerregering i Sverige som är en minoritetsregering. Röstar alla andra emot regeringen så förlorar man omröstningen. SD:s röster är alltså av betydelse för Högerregeringen – och den Rödgröna oppositionen. Nu är det så att i de frågor där Högerregeringen och den Rödgröna oppositionen står emot varandra och SD:s röster har betydelse så visar det sig att SD röstar med Högerregeringen i 80% av fallen. Ser man det på det sättet så borde SVT faktiskt klumpa SD med Högerregeringen och inte med den Rödgröna oppositionen. Det är ju där dom hör hemma. Sedan är det en annan fråga att jag tvivlar på att den bästa lösningen på dilemmat är en bojkott.

1 kommentar

Under Caremagate, Håkan Juholt, Kristdemokraterna, Moderaterna, Privatisering, Socialdemokraterna, Sverigedemokraterna, USA

Ett svar till “Caremagate – fortsättning följer

  1. Strålande inlägg. Delar detta på fejjan.

    Hemikram

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s