Könsrollssvammel

Min syrras ena dotter tipsade på Facebook om en rolig debattartikel på Newsmill om våra könsroller. Det hela är så roligt att läsa att jag ibland undrar om det är äkta eller skrivet som parodi. Men jag förstår att hon faktiskt menar allvar. Förutom det här spektaklet under rubriken ”Det finns inga könsroller längre i Sverige” så har Maria Settergren, som hon heter som skrivit det hela, även i somras skrivit en annan debattartikel med rubriken ”I dagens skola skall en pojke helst vara en flicka”. Hon kallar sig visst lärare. Och för att fortsätta på hennes idéer så skrev hon för något år sedan under rubriken ”Lärarna – nyckeln till en bättre skola” så här: – ”Ökad segregation sägs vara orsaken till en allt sämre svensk skola. Det skulle betyda att socialdemokratin inte tillräckligt reformerat skolan i riktning mot ökad jämlikhet. Det är snarare så, att ökad segregation är resultatet av långvarig skolpolitik som syftat till att minska skillnader mellan olika socialgrupper i samhället.”

Men egentligen är det inte debattartiklarna som gör mig mest beklämd. Det är att läsa alla kommentarer till debattartiklarna. På bland annat Newsmill härbärgerar en så’n mängd reaktionärer, högerstofiler (och rasister i andra debatter) att jag blir beklämd. Är det verkligen ett sån’t här samhälle som våra lärare utbildar våra barn till.

Frågan är hur jag personligen ligger till hos Maria Settergren. Visserligen står jag för den största delen av ”mekandet” i familjen. Och Ingela står för den mesta matlagningen och nästan allt städande. Men det är faktiskt jag som sköter all tvätt! Det måste vara det där hemska sossesamhällets fel. Och jag vet inte om jag vågar erkänna för Maria att medan Ingela jobbat heltid så har jag under de senaste åren varit den som jobbat deltid. Under många år har jag jobbat deltid. Av de senaste 5 jobben jag haft har fyra varit på deltid (75-85%) just för min sons skull. Det är bara en anställning som varit på heltid, och det var den kortaste av dom alla – en dryg månad. Fast kanske är det så att jag kan förlåtas av Maria nu. Mitt nuvarande jobb (deltid alltså) tar slut vid årsskiftet. Och efter en kort arbetslöshetsperiod så börjar jag i januari, efter mindre än två veckor, ett nytt jobb – på heltid. Jag har nog blivit förstörd av min mamma (usch ja, hon har varit sossepolitiker fram till pensionen) och jag har alltid nästan bara jobbat ihop med tjejer (kvinnor, tanter osv). Det har nog skadat min manlighet. Jag skäms Maria, men jag kan inte hjälpa att jag blivit sådan.

I Svenska Dagbladet försöker humoristen från Stockholm, moderaten Anna Kinberg Batra, tillsammans med sin partikollega Saila Quicklund försvara straffbeskattningen av gamla, sjuka, arbetslösa och föräldralediga i en debattartikel. Under rubriken Jobbskatteavdraget gör verklig skillnad försöker de båda att utmåla Jobbskatteavdraget som något det inte är. Anna Kinberg Batra är Fjollträskhumoristen som till och med är roligare än sin make, komikern David Batra. Det är hon som när hon var lite nyare som riksdagspolitiker försökte skapa sig ett namn i Stockholm genom att hävda att ”Stockholmare är smartare…”. Ett yttrande som ju i sig var beviset på att hon hade fel. Men nu skulle det handla om Jobbskatteavdraget. Jag tycker inte man ska sparka på den som ligger ner. Enligt den moderata historieomvandlingen så skapas det ju tusentals och åter tusentals nya jobb genom att den som jobbar betalar lägre skatt på sin inkomst än den som drabbats av sjukdom, som blivit arbetslös, som skaffat barn eller blivit gammal. Straffbeskattningen gör också att den som drabbats av sjukdom eller skada tillfrisknar snabbare. Brutna ben läker snabbare. Cancertumörer försvinner som på ett ögonblick. Den som blivit gammal och skröplig blir helt plötsligt flera år yngre och vital som en ungdom. Arbetslösa vars arbetsgivare gått i konkurs får plötsligt veta att konkursen är hävd och man kommer att nyanställa. Tyvärr innebär det också att nyblivna föräldrar inte längre har några barn utan börjar jobba igen. För det är väl det som är tanken bakom att straffbeskatta gamla, sjuka, arbetslösa och föräldralediga. Att dom ska inse att dom i själva verket inte är gamla, sjuka, arbetslösa eller föräldralediga utan börjar jobba för att kunna tillgodoräkna sig detta himmelrike som går under benämningen Jobbskatteavdrag? Eller?

Lämna en kommentar

Under Feminism, Könsroller, Moderaterna, Privat, Skatter och ekonomi, Stockholm

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s