Om att äga barn

Ett av de utvisningsärenden som verkligen har engagerat svenskarna har nått ett nytt steg. Det stora engagemanget i ärendet beror troligtvis på att det berör ett litet barn. Migrationsdomstolen har nu upphävt beslutet om utvisning av tvååriga Haddile till Frankrike. Ett beslut från domstolen som är helt självklart. Vilket till och med Migrationsverket nu inser. Haddile ”övergavs” av sin mamma efter födseln och mamman försvann. Pappan som fick vårdnaden visade sig vara totalt olämplig och Haddile placerades istället i fosterhem. Eftersom den biologiska mamman hade franskt medborgarskap ville man därför utvisa Haddile till Frankrike för att dom skulle forska efter mamman. Det är dock tveksamt om mamman någonsin varit i Frankrike. Hon är från Algeriet men har dubbelt medborgarskap efter den franska kolonialtiden. Det har senare dykt upp en kvinna i Algeriet som uppger sig vara Haddile mamma och som uppger att hon vill ”återfå sitt barn”.

Det här ärendet innehåller egentligen många olika frågor. T.ex. frågan om vem som äger ett barn – eller kan man ens äga ett barn? Vi har också frågan om alla Migrationsverkets tjänstemän är informerade om Barnkonventionen som säger att alla beslut ska fattas med vad som är bäst för barnet i minnet? Är det verkligen till ett barns bästa att utvisas till ett land (Frankrike) där hen aldrig varit och där inget annat väntar än en annan form av ”institutionsvård”. Naturligtvis var det ett helt orimligt beslut att utvisa Haddile till Frankrike så länge det inte fanns en varaktig lösning med barnets biologiska förälder där (eller någon annan stans). Det enda rimliga beslut som kan fattas är naturligtvis att Haddile stannar i Sverige så länge det inte finns någon annan stadigvarande lösning på vem som ska vara hennes föräldrar. Bakläxa till Migrationsverket alltså!

Men sedan kommer vi till nästa fråga, som är minst lika viktig. Vem ska ha rätt till vårdnaden över ett barn. Ibland verkar nämligen många tro att man ”äger” sina barn. Men vi äger aldrig våra barn. Vi har dom till låns. I delar av debatten har det känts som om det handlat om fosterföräldrarnas ”rätt” till Haddile. Och sedan har vad som kanske är den biologiska mamman dykt upp och vill ha tillbaka ”sitt” barn. Och här har vi en ännu svårare fråga än den förra. Att det är ganska självklart att Migrationsverkets beslut att utvisa Haddile till Frankrike var helt fel är lätt att säga. Men sedan kommer nästa fråga. Och fortfarande gäller Barnkonventionens huvudregel att beslut ska fattas enligt vad som är bäst för barnet. Inte vad som är bäst för barnets mamma. Inte vad som är bäst för barnets fosterföräldrar. Det beslut som fattas ska vara det som är bäst för Haddile. Och då har det egentligen ingen betydelse vem som är biologisk mamma (eller biologisk pappa) eller fosterförälder eller rätten att få uppehållstillstånd i Sverige. Det ska vara bäst för Haddile! Och här har Sven Tycker inga färdiga åsikter, varken gratis eller mot betalning. Läs t.ex. i Aftonbladet, Aftonbladet, Expressen, Expressen och Dagens Nyheter.

I stort sett alla i den svenska politiska sfären är eniga om att det är horribelt att Sverige saknar en lag som reglerar bidragen till de politiska partierna. I stort sett alla demokratier har olika former av sådan lagstiftning. Inom EU är det t.ex. bara Sverige och Malta som saknar lagstiftning. Men Moderaterna bromsar, troligtvis av rädsla för att tvingas redovisa sina bidrag. Och så länge Moderaterna bromsar vågar inte deras röstboskap inom Fp, C och Kd driva någon annan linje. Bland det sista Sofia Arkelsten gjorde var att deklarera att Moderaterna skulle ändra sig. Sedan fick hon sparken och löftet begravdes i en byrålåda som låstes och nyckeln åts upp av Fredrik Reinfeldt. I dag kräver till och med Expressen på ledarsidan att Moderaterna ansluter sig till alla andra civiliserade.

Det börjar komma en del vittnesmål om vad som hände när den israeliska militären överföll segelfartyget Estelle ute på internationellt vatten i Medelhavet och under hot tvingade hela besättningen till Israel. Delar av besättningen har skrivit på det papper som lagts fram framför dom där dom erkänner att dom tagit sig in i Israel illegalt. De delar av besättningen som kom från de Nordiska länderna och från Kanada har däremot vägrat skriva på. Dom menar ju helt korrekt att dom inte rest till Israel illegalt, dom har ju tvingats dit av den israeliska militären. Den enda kvarvarande kvinnan från de nordiska länderna, författaren Maria-Pia Boëthius, har också fått återvända hem. Men fortfarande hålls ett tiotal personer i brott mot alla lagar inspärrade i Israel. Bland annat den svenska medborgaren Dror Feiler som avskiljts från alla de andra. Han är född i Israel men är sedan länge svensk medborgare. Läs gärna vad Maria-Pia Boëthius skrev nyligen i ETC. Jag tipsade om detta redan förra söndagen.

Vi kan förresten notera att förslaget om en ”TV-skatt” istället för dagens ”TV-licens” lagts i den allt mer överfyllda skrivbordslådan på Regeringskansliet. Det råder tydligen fullt inbördeskrig inom Moderaterna i frågan. Och som vanligt om inte Moderaterna är eniga om något, så blir det inget.

Lämna en kommentar

Under Barnkonventionen, Gaza, Israel, Migrationsverket, Moderaterna, TV

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s