Om Arbetslinjens effekter

Arbetslinjens effekter: I ett debattinlägg om Utvecklingsstördas ekonomiska situation pekar Thomas Jansson, som är ordförande för FUB (Föreningen för barn, unga och vuxna med utvecklingsstörning), på det faktum att utvecklingsstörda som bor på gruppboenden oftast lever under existensminimum. Men jag förstår inte riktigt varför Thomas Jansson verkar förvånad över detta. Det är ju en medveten politik. Dessa personer är ju inte produktiva. Dom omfattas ju inte av Arbetslinjen. Dom gör ju inget annat än lever på bidrag och då får dom ju finna sig i att leva på existensminimum tills dom tar sig i kragen och börjar jobba. Låga nivåer på ”bidragen”, straffbeskattning genom avsaknad av Jobbskatteavdrag på de små inkomsterna är bara en korrekt utveckling. Vi kan ju inte ha en massa människor som bara lever på bidrag när målet måste vara att alla jobbar. ”Jobba, jobba” som jag såg att det stod på T-tröjor från MUF, Moderata Ungdomsförbundet. Jag hoppas att ni som läser inser att jag är lite ironisk. Men detta är effekten av den extrema fixering vid ”Arbetslinjen” som nuvarande Högerregering driver. De som har förmånen av att kunna (och få) jobba ska premieras på alla sätt. Men de som inte jobbar (det kan vara pga sjukdom, skador, arbetslöshet, ålder osv) ska straffas på alla tillgängliga sätt. Genom att kalla alla former av stöd och försäkringar för ”bidrag” skapar man en form av skuld. Och sedan kan dessa ”bidrag” få sänkta nivåer, skärpta regler och sedan ovanpå detta straffbeskattas. Det är helt enkelt en medveten politik från styrande Högerallians att den som inte jobbar (oberoende av skäl) ska straffas och skuldbeläggas. Enda chansen till förändring är att byta ut de som bestämmer och inse att ett solidariskt samhälle faktiskt kostar lite.

Bild

Dagens skratt: Det är det jag inte kan undanhålla mig när jag läser Anna Dahlbergs krönika i Expressen – ”Partierna har blivit EU-gnällets fångar”. De flesta partier presenterar sig som mer eller mindre EU-kritiska under den nuvarande valrörelsen inför EU-valet på söndag. Och detta oroar naturligtvis EU-älskarna. Dom blir rädda när dom märker att det finns en stark kritik mot EU på väldigt många håll. Även personer som kanske tycker att vi ska vara med i EU är mycket kritiska mot mycket inom denna jättekoloss. Och det gör det riktigt komiskt att läsa EU-kramarnas oro när denna kritik kommer till utlopp i valrörelsen. Men vi andra kan bara glädjas!

Regeringsberöm: Även i dag tänkte jag ge beröm åt vår Högeralliansregering under Fredrik Reinfeldts trygga ledning. Fast jag hoppas att det inte blir till någon ful ovana. Hur som helst har man ju beslutat ett begränsa storbankernas möjlighet att betala ut bonusar till sin högsta ledningspersonal (dvs de högsta slipsnissarna) till 100% av grundlönen. Dvs om lönen är en miljon i månaden så blir ju årslönen 12 miljoner kronor. Nu får banken inte betala ut mer än ytterligare 12 miljoner i bonus. Annars har nämligen bankerna precis höjt sin maxgräns till 200%, dvs ytterligare 24 miljoner kronor i bonus per år till en bankdirre med lön på 1 miljon. Men det här är naturligtvis inte populärt hos bankledningarna. – ”Det här är en katastrof. Vi riskerar att tappa nyckelpersoner utomlands” som en slipsnisse uttrycker det. Ty som vi förstår det är efterfrågan på svenska bankdirektörer stor ute i Europa, eller hur vi nu ska tolka dumheterna. Bra Fredrik m.fl. Höga bonusar premierar kortsiktigt tänkande. Fast det skulle naturligtvis inte slipsnissarnas toppskikt erkänna. Dom påverkas inte i sitt strategiska arbete av kortsiktiga bonusar säger dom. Men, kan man då invända. Då behövs ju inte bonusen om den inte påverkar det strategiska tänkandet!

Tråkiga siffror för Fredrik: Slutligen måste vi ha lite siffertabeller. SKOP har nämligen offentliggjort lite siffror från undersökningar dom gjort. Och statistikälskare som jag är så har jag ju dreglat över siffrorna. En intressant tabell visar hur förtroendet har förändrats för om en Rödgrön eller en Högeralliansregering skulle göra ett bra jobb. Strax efter valet 2010 i nov/dec 2010 var förtroendebalansen till Högeralliansen fördel 25 procentenheter. Sedan dessa har det gått utför (eller uppåt för de Rödgröna) hela tiden. Fifty-fifty passerades under 2012 och idag ”leder” de Rödgröna med 17 procentenheter. Och det är en rekordsiffra. Taskigt Fredrik!

Lämna en kommentar

Under Okategoriserade

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s