Nu har jag bestämt mig

Debatten om vi ska satsa på att bygga ett helt nytt nät av höghastighetsjärnväg mellan Stockholm – Jönköping – Göteborg / Malmö har varit livlig ett tag sedan Trafikverket presenterat projektet. Själv har jag haft svårt för att bestämma mig. Risken, om det blir för dyrt, är att det äter upp hela utrymmet för investeringar i järnvägen. Men, en del debattörer verkar inte ha förstått något. Om man inte gör investeringen krävs det mycket större investeringar än annars i det befintliga nätet. Det är mycket trångt på sina håll på de nuvarande spåren. Där snabbtåg, regionala tåg och godståg samsas om ett begränsat utrymme. Om en del av den långväga trafiken flyttar blir det bättre plats för resten av trafiken. Flyttar den inte måste det gamla järnvägsnätet byggas ut rejält. Men, är Sverige tillräckligt stort för en sådan här satsning? Jag har haft svårt för att bestämma mig för om höghastighetsbanorna är motiverade eller om man ska satsa pengarna på att bygga ut och rusta upp det nuvarande järnvägsnätet

Nu har jag bestämt mig. I en debattartikel i Dagens Industri förklarar Sverigedumokraternas Jimmie Åkesson och Per Klarberg varför dom säger Nej till höghastighetsbanorna. Sverigedumokraternas stora argument verkar vara att det inte finns pengar, och enligt Sverigedumokraterna ska man inte låna pengar för investeringar i infrastruktur. En av de mest korkade ekonomiska idéer som framfört från det hållet. Det låter faktiskt som om SD inte har förstått att de flesta investeringar i olika former av infrastruktur sker genom upplåning. Allt från järnvägsbyggen på 1800-talet till nya flygplan till flygbolagen eller Öresundsbro och eventuella Höghastighetsjärnvägar. Eftersom Sd sagt Nej med helt korkad argumentation så har jag nu bestämt mig för att säga JA!

Egentligen skriver jag det här tyckeriet bara för att få skriva elakheter om Sverigedumokraterna. Den bild jag valt att använda visar den Sverigedemokratiska riksdagledamoten Hanna Wigh, som var en av de som vittnade om sextrakasserier inom partiet. Resultatet för några år sedan blev att två tjänstemän fick sparken efter anklagelser om våldSverigedumokraternatäkt och sextrakasserier. Men nu läser jag att dom är välkomna tillbaka på SD:s kansli. Så seriöst ser man på sådana frågor i det partiet. I bakgrunden på bilden ser vi SD:s ålderman i riksdagen, Tony Wiklander. Han och jag jobbade en gång i tiden tillsammans i Socialdemokraterna här i Åstorp. Sen gick han till Vänsterpartiet. Jag gjorde det också – sedan han lämnat. Sen skapade han egna lokala missnöjespartier. Han har bland annat hunnit avverka Framstegspartiet, Skånes Väl och Kommunens Framtid innan han till slut gjorde karriär i Sverigedumokraterna som väl har varit mest lönsamt.

Jag vill påpeka att han i det här fallet inte har ett dugg att göra med sextrakasserierna inom Sverigedumokraterna. Han råkade bara finns på bilden. Men jag fick ju en förevändning att skriva lite elakt om SD.

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Sverigedemokraterna

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s