Varför?

Jag promenerar mycket. Med en autistisk son som tycker om att gå långa promenader så blir det både många och ibland långa promenader. Ofta i skogen, men också ofta bara en runda i villakvarteren. Jag roar mig lite då och då med att titta in i trädgårdarna, och har blivit väldigt förundrad. I varje fall i modernare trädgårdar ser man i stort sett aldrig ett fruktträd, inte en bärbuske, eller någon jordgubbsplanta eller något annat som det går att äta från. Dagens villaträdgårdar verkar vara anlagda av en professionell trädgårdsarkitekt. Det är stenlagda ytor, gröna fina gräsmattor, ytor med vit havssingel och några prydnadsbuskar här och där. Stenlagda gångar går i vackra halvcirklar och verkar inte vara anlagda efter en princip jag såg att en parkarbetare tyckte att gångar i parker skulle anläggas efter. Man skulle alltså inte anlägga gångarna förrän andra året, och då studera var människor hade gått för att få gångarna placerade där dom behövdes, inte där det såg vackrast ut. Då blev det nämligen alltid genvägar över planteringar och gräsytor! Varför har dagens moderna villaägare inget ätbart i trädgården? Man behöver inte sylta och safta och ha sig. Men bara känslan av att ha en vinbärsbuske där man kan plocka lite vinbär från när man passerar. Ett plommonträd att plocka plommon från osv. Som barn tycker man ju det är mysigt att ha den möjligheten. Men icke! Varför dessa tråkiga uppvisningsträdgårdar? Jag tvivlar på att det ens kan vara mer jobb med en vinbärsbuske eller krusbärsbuske än de prydnadsbuskar som fyller dagens moderna villaträdgårdar. Vad är ni rädda för? Eller det handlar bara om att imponera på grannen? Man ser mer ätbart när man går i skogen med vildhallon och björnbär t.ex. att stoppa i munnen medan man promenerar än i dagens villakvarter.