Våra historiska rötter

När Anna Kinberg Batra insåg att hennes lappkast i förhållande till Sverigedumokraterna inte mottogs så positivt från resten av den politiska världen (förutom hos SD, Kd och delar av M) så började hon dilla om att hon tydligen egentligen inte tyckte det var så stor skillnad på Vänsterpartiet och Sverigedumokraterna. Båda har ett arv som tyngde. Tydligen var den stora skillnaden den att Sverigedumokraternas ”auktoritära historia” trots allt inte var värre än att man i dag skulle kunna bilda en regering som var beroende av stöd från Sverigedumokraterna. Något man ju inte kan tänka sig när det gäller Vänsterpartiet. I stort sett tolkar jag Anna Kinberg Batras mumlande som att V:s historia i så fall är värre än SD:s. Ja, jag kan inte tolka hennes agerande på annat sätt. Vilket säger en del om Anna Kinberg Batras ideologi!

Vänsterpartiet

Alltså kan det vara på sin plats med att fundera över våra partiers mörka historia. I Helsingborgs Dagblad (och gissar jag även i Sydsvenskan) funderar Per T Ohlsson över detta. Han kallar sig tydligen numera Senior Columnist. Fast han skriver lyckligtvis fortfarande i varje fall på svenska. Om denna engelskklingande titel ska ses som ett skämt / ironi eller är på fullaste allvar vet jag inte. Skratta kan man i varje fall. Hur som helst sätter han som rubrik på sin kolumn ”Någon jävla ordning …” och kommer fram till att även om både dagens Vänsterpartiet och Sverigedumokraterna har en historia med vurmande för olika diktaturer, så finns det en stor skillnad. Vänsterpartiets vurmande för dessa diktatoriska styrelsesätt ligger ganska långt tillbaka i tiden, och skulle någon inom partiet i dag börja yttra sig i dessa riktningar hade hen åkt ut med huvudet före. När det gäller Sverigedumokraterna är dessa rötter ytterst livaktiga inom partiet. Den ena företrädaren efter den andra (allt från riksdagsledamöter och ner till partirötterna) avslöjas regelbundet med en syn på vår värld som inte hör hemma i en demokrati. Alltså kommer till och med denna senior columnist fram till att Anna Kinberg Batra nog mest pratar smörja när hon försöker bortförklara sin vurm för Sverigedumokraterna. Observera att ordvalet i denna sista mening står jag Sven O Ohlsson (senior blogger) för, inte Per T Ohlsson (senior columnist).

Arbete ger frihet

När det gäller våra politiska partiers historia så har nog inte Moderaterna själva alltid så mycket att vara stolta över. Visserligen försökte Anna Kinberg Batra nyligen hävda att Moderaternas föregångare kämpat framgångsrikt för införande av allmän och lika rösträtt i vårt land. Fast där tvingades hon ganska snabbt erkänna att detta nog främst var ett mycket tidigt exempel på det som senare kom att kallas ”Alternativ fakta”. Dvs det gamla Högerparti som efter ett antal namnbyten numera heter Moderaterna var inte alls någon förkämpe för lika rösträtt. Tvärtom kämpade man mot och röstade emot. Även på andra områden har Moderaterna en historia som man nog gör bäst att hålla tyst om. Så var t.ex. sympatierna för Adolf Hitlers nazister starka inom stora delar av dåtidens Högerparti, i varje fall i början. Det var också dåtidens högerliberala partier i Tyskland som gjorde Nazisterna rumsrena genom att släppa in dom i en regeringskoalition. Som sagt, det är många som har en historia det inte finns anledning att vara stolt över. Skillnaden är att de andra riksdagspartierna gjort rent med denna historia. Det har inte Sverigedumokraterna!

Snarast är det ju så att de försök Jimmie Åkesson gör att i varje fall putsa fasaden möts av starkt internt motstånd. Man kan också ifrågasätta hur seriös fasadputsningen är. En som dock tycker att fasadputsen gått för långt är Kenth Ekeroths tvillingbrorsa Ted Ekeroth. Efter att ha avpolleterats i Lund från sina uppdrag har han valt att lämna allt med bittra kommentarer. – ”Jag har under en längre tid noterat en förskjutning i argumentationen från riks i en allt mer liberal riktning” säger Ted Ekeroth med oro i blicken. Sverigedumokraterna är ett ytterst toppstyrt parti, som Ted menar genom att skylla på ”riks”. Att partiet försöker anlägga en mer liberal fasad ses av dessa nassevurmande medlemmar som ett stort nederlag. Eller som han sade för några dagar sedan: – ”Sd lär bara få en chans, viker vi ner oss är 30 års arbete kört”. Dom där 30 års arbete som Ted hänvisar till är väl alla åren som ett öppet rent nazistiskt parti. Och, Ted är inte ensam om denna oro inom Sverigedumokraterna.

Sverigedumokraternas loves Jimmie

Den intressanta frågan är om Jimmie Åkessons försök att putsa fasaden för att släppas in genom bakdörren av Anna Kinberg Batra kommer att skapa en partisplittring där de mer troende lämnar SD och skapar ett eget mer renrasigt nasseparti? De uteslutna ungdomsförbundarna har ju redan nu bildat ett sådant eget nytt parti. Sedan kan man ju fundera på vad som återstår av Sverigedumokraterna när du plockar bort nasserötterna och rasismen? Efter detta fyller ju partiet ingen funktion mer, än möjligen som bara ännu ett populistiskt borgerligt parti? Fast det tryggar ju politikerbroilern Jimmie Åkessons fortsatta politiska karriär. Han är ju den enda partiledaren i riksdagen som aldrig gjort något annat än sysslat med politik. Vi har en intressant framtid framför oss. Det skulle vara spännande att läsa framtidens Wikipedia redan i dag om dagens utveckling.

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Sverigedumokraterna

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s