Allt har sin förklaring

En av de stora politiska frågorna i Sverige är debatten om vinster i välfärden. Dvs hur stora vinster ska vi acceptera att privata bolag som finansierade med skattemedel bedriver t.ex. Friskolor eller Äldreboenden gör? Obegränsade vinster eller ska vi ha en begränsning i hur stora vinster dom får dela ut till sina aktieägare? Internationellt är det till exempel inget land, förutom Sverige, som överhuvudtaget accepterar att skolor finansierade med skattemedel delar ut vinster till sina ägare. Skattepengar till skolor ska används till skolor och inte som utdelningar till spekulanter som investerat riskkapital. Samma resonemang kan gälla även t.ex. äldreboenden osv. Skattepengarna ska användas till skolan, till åldringarna osv. Bolagen ska inte kunna lockas att dra ner på kvaliteten eller på personalen för att tjäna mer pengar till sina ägare. Ursprungligen räknade regeringen med att få igenom ett sådant förslag, men helt plötsligt bytte Sverigedumokraterna åsikt efter att ha bjudits på middag av flera av näringslivets lobbyorganisationer. Från näringslivet förs det också en mycket intensiv kampanj mot det förslag som ligger och som begränsar vinstuttaget till maximalt 7%. Ett av de stora företagen inom den här branschen är det nyligen börsnoterade Attendo. Attendo redovisade i dagarna en vinst på 241 miljoner kronor på en omsättning på 2.647 miljoner. Eller förenklat, för varje hundralapp vi skattebetalare betalar till Attendo för åldringsvård så går drygt 9 kronor vidare till aktieägarna. En inte allt för dålig utdelning på de investerade pengarna.

Efter Sverigedumokraternas helomvändning är det dock osäkert om det kommer att läggas fram något förslag på begränsningar i vinsterna eftersom det är tveksamt om det går att få ihop en majoritet i riksdagen. Tidigare har vi ju hela tiden trott att det Sverigedumokratiska lappkastet berodde på fina middagar i näringslivets borgar och på att man samtidigt vill fjäska in sig hos Moderaterna. Men nu har det dykt upp ännu en anledning. Det visar sig nämligen att Sverigedumokraternas ekonomisk-politiske talesperson, Oscar Sjöstedt, som är den som har lett partiets helomvändning i frågan om vinster i välfärden, samtidigt äger en rejäl aktiepost i börsbolaget Investor som äger ett annat av jättarna inom den privatiserade välfärdssektorn, Aleris. Kanske är det så att de fina middagarna inte var nödvändiga eftersom Oscar Sjöstedt personligen tjänar slantar på den privatiserade åldringsvården och skulle förlorat pengar på att stå fast vid den tidigare ståndpunkten.

Sverigedumokraterna

Vad lär vi oss av detta? Jo, allt har sin förklaring! Är det sån’t här som kallas jäv?

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Vinst i välfärden

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s