Paniken sprider sig

Dom har det inte lätt bland de borgerliga valstrategerna. Hur dom än gör, hur dom än gnäller, hur dom än hotar med världens undergång och hur dom än hotar avsätta ministrar på löpande band så lossnar det inte i opinionen. Väljarna förstår helt enkelt inte riktigt vad dom sysslar med bland borgerliga högerallianspolitiker. Jag tänkte därför med utgångspunkt från den väljarundersökning som Svenska Dagbladet i dag publicerar och som görs av Sifo fundera lite över framtiden.

Moderaterna

Svenska Dagbladet försöker förtvivlat hitta något positivt i det hela och konstaterar i rubriken att ”Moderaterna starkt framåt i Stockholm”. Sedan nu Moderaterna i Stockholm under styrning från Ulf Kristersson lyckats avsätta Anna Kinberg Batra vädrar man väl en ljusning i tunneln uppe i Fjollträsk där många välbetalda moderatpolitiker riskerar bli arbetslösa efter valet. Så där ljus framtid tycker dock inte jag att det verkar vara. Sifo:s undersökning visar att de tre Rödgröna partierna ökar +1,1 till 41,6% medan de fyra borgerliga i Högeralliansen tappar -0,6 till 37,8%. Samtidigt tappar Sverigedumokraterna -1,0 till 17,8%. Det som hänt är alltså en svag ökning för de Rödgröna och en svag minskning för både de fyra borgerliga och SD. Inom borgerligheten har nog moderaterna återfått en liten skara missnöjda från sina borgerliga kollegor. Undersökningens båda största vinnare är Vänsterpartiet med 7,4% (+1,0) och Moderaterna med 17,2% (+1,0). Ökar gör också Miljöpartiet på 4,5% (+0,4) och Kristdemokraterna på 3,7% (+0,1). Dom ligger alltså kvar placerade under strecket. Den stora förloraren är Liberalerna som tappar till 5,0% (-1,2), Centern till 11,9% (-0,5) och Socialdemokraterna 29,7% (-0,3). I korthet kan man säga att ingen av förändringarna är särskilt statistisk säkerställd. Men, tendensen kan tydligt utläsas. Det går inte bra för Högeralliansen!

Vänstern

Stefan Löfven borde egentligen vara mer orolig än vad jag tror han är. Det här är extremt dåliga siffror för Socialdemokraterna. Ett val med de här siffrorna skulle visserligen med största sannolikhet sluta med någon form av regering med Socialdemokraterna i ledningen. Kanske är det så att man från de socialdemokratiska strategerna bara väntar på att Sverigedumokraterna en dag pyser ihop igen som i stort sett alla populistiska extremistpartier gör. När detta sker (frågan är NÄR det sker, inte OM det sker) räknar man väl med att en hel del gamla sosseväljare ska återvända till fadershuset. Men, som sagt, oron borde vara större. Vad innebär egentligen socialdemokratisk politik i dag? Jonas Sjöstedt å andra sidan kan nog se framtiden an med tillförsikt vad det gäller väljarstödet. Vänsterpartiets Jonas Sjöstedt är, tycker jag, den klart mest förtroendegivande partiledaren. Fast det är väl klart att jag är lite part i målet. Däremot finns det ju stor risk för att Vänsterpartiet efter valet och en ny regerings bildande helt förlorar det inflytande man i dag har. En Mittenregering vore bra för Vänsterpartiets möjligheter att ytterligare öka stödet. Men det hjälper ju inte om man samtidigt förlorar allt inflytande. Slutligen undrar jag hur det ska gå för Miljöpartiet? 4-procent strecket ligger alldeles för nära. Dagens Miljöpartiet har blivit alldeles för mycket ”makt” och alldeles för lite ”kamp”. Vad händer efter valet? Vad händer med Miljöpartiet om det bildas en S + C + L regering efter valet? Hoppar dom på tåget eller stannar utanför och slickar såren?

Den nya Högeralliansen?

Sedan har vi då krisbearbetningen inom den borgerliga Högeralliansen. Ett ganska vilset Moderaterna vet inte riktigt vad som ska göras. Ett problem för ett fortsatt Högerallianssamarbete är vilken väg Moderaterna väljer. Många tecken tyder på att Fredrik Reinfeldts ”liberala arbetarparti med mänskligt ansikte” är på väg att slutligt slängas på sophögen. Allt fler uttalanden tyder på att det är betonghögern som är på väg att ta över partiet. Det pratas ganska mycket ”skit” om Fredrik Reinfeldts politik och samma gäller Anna Kinberg Batra. Moderaterna har en dålig vana att prata illa om sina gamla partiledare. Ju mer betonghögern tar över desto längre kommer Moderaterna från att få en chans att få bilda en ny regering. Jag tror att Moderaterna under Ulf Kristersson tar ett steg åt höger och det gör det ännu svårare för Annie Lööf och Jan Björklund att hålla fast vid Högeralliansen. Annie Lööf gläds nog åt att Centern ligger bra till i opinionen. Jag tror faktiskt att hon i hemlighet drömmer om att Centern ska växa förbi Moderaterna. Om Centern ska bilda regering med Moderaterna eller Socialdemokraterna struntar hon nog i. Bara man får vara med om att bilda en regering. Ute i kommunerna runt om i landet fungerar ett samarbete mellan Mittenpartierna och Socialdemokraterna på många håll alldeles utmärkt. Jan Björklund på sin sida drog nog en suck av lättnad när Birgitta Ohlsson häromdagen meddelade att hon drog sig ur partiledarstriden i Liberalerna och istället lämnar politiken. Men, Jan Björklund borde vara ytterst orolig över partiets opinionsläge. Partiet hamnar allt närmare att hotas av 4-procent spärren. Liberal skolpolitik har inte varit någon framgångssaga. Att slåss för ett införande av Euron lockar nog inte så många väljare. Vad ska du egentligen profilera dig på Jan? Jag har inget tips! Behövs Liberalerna? Det behövs nog en mer lockande partiledare trots allt. Det finns mängder med allmänborgerliga väljare som stödjer det parti som just då har framgång och har den mest attraherande partiledaren. Slutligen får vi inte vara elaka och glömma bort Ebba Busch Thor och Kristdemokraterna. Fast det är lätt att glömma dom! Just nu kämpar Batong-Ebba hårt för att placera Kristdemokraterna längst ut på den borgerliga ytterkanten. Kanske i ett försök att rädda partiets existens genom att locka betonghögerväljare från Moderaterna och kanske Sverigedumokraterna. Faktum är att jag tror att Ebba Busch Thor kommer att misslyckas. Mitt tips är att Kristdemokraterna hamnar utanför Riksdagen efter nästa val. Det kommer inte att finnas tillräckligt många stödröstare från dom andra borgerliga partierna som vill rädda dom än en gång. Dom behövs i de egna partierna. Det finns ju en risk för att om för många liberala stödröstare röstar på Kd så åker Liberalerna ut istället. Och C och M-väljare vill nog främst stötta sitt eget parti i kampen om att vara störst.

Sverigedumokraterna

Allra sist har vi då Sverigedumokraterna. Hur ogärna jag än vill nämna denna samling misslyckade individer så måste jag ju. Jimmie Åkesson drömmer nog om att partiet ska fortsätta växa och växa. Men, faktum är att jag tror att partiet har nått sin maxnivå strax under 20%. Resten av väljarna tycker så illa om partiets nazistiska rötter, rasistiska retorik och populistiska agenda att dom inte kan tänka sig att rösta på dom. Jämfört med förra valet kommer med största sannolikhet Sverigedumokraterna att växa även detta val. Men, sedan är det nog stopp. Då kommer frågan upp om hur länge Jimmie Åkesson tycker det är kul att hänga kvar när det inte går framåt längre. Han är redan den partiledare som suttit längst. Min gissning är att någon gång under nästa mandatperiod börjar partiets sönderfall. Partiet kommer helt enkelt att falla sönder genom inre konflikter. Hur illa jag än tycker om Jimmie Åkesson så kan jag inte annat än erkänna att han varit skicklig. Sverigedumokraterna är hur man än ser på det ett teflonparti. Partiet drabbas av den ena skandalen efter den andra. Partiets företrädare hittar på de ena dumheterna efter de andra. Men än så länge rinner skandalerna av partiet som sådant. Även om man tvingas utesluta medlemmar på löpande band, så fortsätter det att dyka upp skandaler där partiets företrädare är representerade. En dag, förr eller senare, kommer dessa skandaler slutgiltigt fastna på partiet. Någon gång kommer väljarna att inse att partiet företräds av en stor samling okunniga eller kriminella individer som inte förtjänar förtroende. Nästa års val blir en framgång (jämfört med förra valet). Men uppgången är slut. Den dag Jimmie Åkesson tröttnar på det hela (dvs när framgångarna uteblir) så tror jag att partiet faller ihop. Som alla andra populistiska extremistpartier alltid gör. Det är bra för den svenska politiken när det äntligen sker.

Min gissning sedan länge är att vi är på väg till att få tre politiska block efter valet – eller kanske till och med innan valet. Högerblocket (M + Kd + Sd), Mittenblocket (S + C + L) och ett Vänsterblock (V + Mp + FI). Där Mittenblocket efter valet bildar regering!

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Väljarundersökning

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s