Språkpolisen slår till

Till och med en så förlåtande och accepterande person som er bloggare kan ibland reta upp mig till vansinne på när människor inte kan behandla språket på ett korrekt sätt. Det finns ett par exempel på där det blivit en stor ovana att helt enkelt säga fel. Säga fel så att andra faktiskt inte kan förstå vad man menar.

Vart är vi på väg

Ett exempel på detta fenomen är när människor i t.ex. radio och TV inte kan skilja på orden ”var” och ”vart”. ”Vart” är ett sätt att uttrycka en riktning. Vart ska du flytta? Vart är du på väg? Vart tänkte du åka på semester? Däremot innebär ordet ”var” någonting stillastående. Var bor du? Var jobbar du? Var vill du sitta?

Om man, som jag läste i tidningen nyligen, skriver: – ”Bilisterna visste inte vart dom skulle köra?” Då blir det faktiskt missförstånd. Det innebär ju egentligen alltså att dom inte vet vilket mål dom har med sin körning. Dom vet inte om dom ska köra till Lund eller Malmö eller Helsingborg. Det betyder INTE att dom inte vet vilken väg dom ska ta pga vägarbeten som faktiskt artikeln handlade om. När du frågar någon: ”Vart bor du?” Så förutsätter du tydligen att man bor i en husbil eller en husvagn och alltså bor under någon form av förflyttning. Om man vill veta var någon bor så heter det: ”Var bor du?”

Kan vi enas om det här? ”Var” när det är stillastående och ”Vart” när det rör sig om en förflyttning! Ska det vara så förbaskat svårt?

4 kommentarer

Under Språk

4 svar till “Språkpolisen slår till

  1. Karin Andersson

    Hihi – ”Till och med en så förlåtande och accepterande person som er bloggare kan ibland reta upp mig till vansinne” innebär att ”er bloggare” är en ”förlåtande och accepterande person” som retar dig, men den personen är inte du själv. Jag tror att du menade ”som er bloggare kan ibland reta upp sig till vansinne”. Det är inte lätt att vara språkpolis – man får se till att hålla tungan i rätt mun. För övrigt håller jag med dig.

    • Där ser man, till en med en framstående bloggare som Sven Tycker kan ibland trampa i det egna klaveret. Det där med att korrekturläsa är en konst i sig. Tyvärr läser man ju ofta i praktiken inte vad det verkligen står utan snarast vad man hade tänkt att det skulle stå.

  2. kao

    Jag har också tänkt mycket på detta men försöker låta bli att påpeka felen. På bloggen må det vara hänt, det är värre när media dabbar sej. Finns massor med exempel. Syftningsfel, de eller dem, på grund av eller tack vare o.s.v. Korrekturläsare finns ej längre i medierna och det märks. En besparingsåtgärd?
    ”Tack vare bilolyckan dog min man och hans bror när dem skulle åka hem”… 😀 😀 😀

    Om man är intresserad av en totalt språkobegåvad, välutbildad (?) person som skickar miltals med brev till media som man kan läsa där, så kan man se hur den s.k arbogakvinnan Johanna Möller skriver. ”Jag kan inte änns se när dem slåss på film” etc etc.

    // Kao

  3. kao

    ”Egengtligen” i stället för egentligen och ”indentitet” i stället för identitet är två ord som tycks ha fått fäste i svenska språket, även i media förekommer det frekvent – för ingen säger ju ifrån. I skolorna rättar man inte barns felstavningar som förr – ungarna kan ju bli kränta, gubevars!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s