Månadsarkiv: november 2018

Public Service

I det allt mer högerliberala veckomagasinet Fokus som kom i brevlådan i dag läser jag den ena högerliberala hyllningen efter den andra. Jag är dock övertygad om att en läsare som har sin politiska hemvist på den borgerliga sidan ser tidningen som en helt neutral och oberoende tidning. Trots att den ena borgerliga krönikören eller skribenten efter den andra kan skriva ner sina synpunkter på vårt samhälle. Skulle tidningen däremot plötsligt släppa fram en eller två skribenter som står med benen på andra sidan i blockpolitiken så skulle dessa borgerliga sympatisörer omedelbart börja beteckna Fokus som vänstervriden.

Det är nämligen där vi befinner oss. Helt normala borgerliga infallsvinklar på vårt samhälle upplevs som ”neutrala” medan den som skulle råka stå till vänster om den allmänborgerliga gruppen upplevs som vänstervriden. Anledningen till detta är med största sannolikhet att mediakonsumenter på den högra planhalvan är duktiga på att undvika den andra sidans syn på saken. Så när det plötsligt dyker upp så är det ”vänstervridet” medan allt det andra, som egentligen är ”högervridet” istället upplevs som ”neutralt”. Människor till vänster är mycket mer vana vid att konsumera information som även kommer från ”motståndarsidan” och är alltså mer vana vid att se, läsa, höra dessa beskrivningar av vår värld. Till stor del beror nog detta på den stora dominansen i media som borgerliga tidningar har. Borgerliga sympatisörer läser mycket sällan tidningar som står till vänster medan däremot vänstersympatisörer ofta läser borgerliga tidningar.

En gammal hederlig Radiola

Det är här vi hittar förklaringen till att många debattörer på ”högerflanken” upplever Public Service som ”vänstervridet”. När ett inslag i radio/TV har en infallsvinkel från vänster så ser dessa borgerliga mediakonsumenter detta som ännu ett bevis på vänstervridningen medan däremot alla de inslag som har en infallsvinkel från det borgerliga hållet istället upplevs som ”neutrala”. Jag brukar allt som oftast ta fram som exempel SVT:s politiska kommentator Lars Adaktusson. Som satt i TV och kommenterade det svenska politiska livet från sin syn på världen. Helt plötsligt slutade han på TV och kom ut som Kristdemokratisk politiker ute på partiets högerflank. Hans kommentarer i SVT var sannerligen inte några ”vänstervridna” synpunkter. Han utgick från sin värld, den borgerliga, när han kommenterade. Vi som stod till vänster kunde se detta, men inte de med borgerlig syn. Han bekräftade ju bara deras egna världsbild.

Det finns helt enkelt ingen ”neutral” eller ”oberoende” nyhetsförmedling. HUR man presenterar en nyhet är naturligtvis ett sätt att ”ta ställning”. Men också VILKA nyheter som presenteras påverkar nyhetskonsumentens syn på vad som händer. Det innebär att nyhetsförmedlingen helt självklart inte kan vara ”neutral”. Men, den kan vara så oberoende som möjligt. Ibland kanske vänster, ibland höger och ibland både och. Det är därför Public Service behövs eftersom det behövs någon som granskar alla. Utan att behöva fundera över vad annonsörer eller ägare kan tänkas tycka. Jag tycker inte om allt som sänds. Allt är inte av intresse, men det finns något för nästan alla. Som sänds utan att behöva ta hänsyn till vad ägaren eller annonsörerna kan tänkas tycka.

Alltså kommer vi in på ämnet att man nu avskaffar licensen och istället tar ut en avgift via skatten. En avgift som ALLA får betala. Inte bara dom som äger en TV-apparat. Licensen har haft den positiva effekten att den gjort Public Service oberoende av vad svenska Staten kan tänkas tycka. När politiker blir missnöjda med den beskrivning av samhället som sker så kan dom lätt vilja straffa. Vi har Sverigedumokraternas Jimmie Åkesson ”löfte” att lägga ner SR:s P3-kanal om han får makten. I Danmark skar man nyligen ner bidragen kraftigt eftersom man tyckte att danska DR var för kritiska. I Israel nyligen ville Benjamin Netanyahu för inte så länge sedan helt lägga ner israeliska Public Service Kol Israel eftersom han inte tyckte att man var tillräcklig megafon för regeringen. Efter våldsamma protester tvingades man ändra beslutet, men kraftiga nedskärningar blev det.

SVT

Här i Sverige finns det också många som vill avskaffa Public Service. Über-Moderaten Benjamin Dousa, som är ordförande för MUF, vill helt avskaffa den nya s.k. TV-skatten och lägga ner Public Service. I Benjamin Dousas värld tar de kommersiella kanaler sitt fulla ansvar, och verkar han tycka, ingen tittar på SVT. Något som motbevisas av tittarsiffrorna. Det är just SVT-program som har de stora tittarsiffrorna. En mycket stor andel av de svenska TV-tittarna är villiga att betala för att få titta på kvalitetsprogram som inte avbryts av långa inslag av infantil TV-reklam en gång i kvarten. TV-reklam som ofta är så barnslig och löjlig att de som producerat den borde ta på sig skämshatten. Sedan måste de kommersiella TV-kanalerna fylla ut tiden mellan reklamen med importerat trams. – ”Plötsligt har moderaterna ett ungdomsförbund som slår på moderpartiet från ett reaktionärt håll istället för ett progressivt.” Så skrev Expressens Torbjörn Nilsson när Benjamin Dousa valdes till MUF-ordförande.

Låt mig ta ett exempel. Utländska spelbolag har under årets första 10 månader satsat 5,8 miljarder kronor på spelreklam. Reklam som verkligen inte kan betecknas som kvalitet eller återhållsam! Om vi räknar med att vi är 10 miljoner innevånare så innebär det att spelbolagen satsat 580 kronor reklam på varje svensk under dessa 10 månader. Det är uppenbart mycket pengar att tjäna på att driva folk till spelmissbruk. Men, när über-moderater som Benjamin Dousa får makten så är det dessa kanaler vi är utlämnade till. Då ska Public Service avskaffas. Det ska påpekas att Public Service finns i stort sett alla länder. Det ser lite olika ut. Man är olika stora, man är olika oberoende från Staten. Men det finns Public Service. Även i USA finns radio NPR – National Public Radio och TV PBS – Public Broadcasting Service som är Public Service. Visserligen med jämna mellanrum hotat av Republikanerna eftersom dom är ”vänstervridna”, men PBS och NPR finns kvar. ”Vänstervridet” eftersom man granskar makten utan att ta hänsyn till ägare och annonsörer.

Att vi nu går över från att finansiera Public Service med en skatt istället för en licens har naturligtvis att göra med den nya tekniken. Licensen var kopplad till TV-apparaten. Men vi tittar på TV via dator, mobiler, plattor osv. Använder man detta behöver man inte betala licens. Alltså tvingar den tekniska utvecklingen fram en annan form av finansiering. Här finns det vinnare och förlorare. Den ensamma pensionären som satt hemma och tittade på TV:n är den stora vinnaren. Kostnaden sjunker rejält. Den moderna familjen med flera som jobbar och har inkomst men som använder datorskärm och mobil för att titta på ”TV” är förloraren. Alla med inkomst får betala istället för ingen licens.

Bevara Public Service! Och en skattefinansiering enligt det beslutade förslaget är det minst dåliga förslaget i dagens samhälle.

Lämna en kommentar

Under Public Service

Rökaren – hänsynslös idiot

Jag vet att jag varit inne på det här ämnet flera gånger tidigare. Men ”Vi 5” på Aftonbladets sistasida för några dagar sedan gav mig inspiration till att ta upp ämnet igen. Den fråga som då ställdes var: – ”Är det rätt att förbjuda rökning inomhus?” Frågan är föranledd bland annat av att allt fler hyresvärdar vill införa ett rökförbud inomhus i nyskrivna kontrakt. Det handlar då delvis om att rökarna stör andra hyresgäster, men också för det faktum att en väl inrökt lägenhet kostar en hel del att sanera innan en ny hyresgäst kan flytta in.

Rökare

En av de fem som besvarar frågan är det f.d. fotbollsproffset Ralf Edström: – ”Nej, rökare är förföljda hela tiden och tvingas röka ute i kylan. På restaurang förstår jag men inte i ens eget hem, märkvärdigt konstigt. Klart de får röka där för fasen.”

Ralf Edström må ha varit en skicklig fotbollsspelare, men i det här fallet undrar jag om han tänkt efter ordentligt eller om han bara försöker vara rolig. Men, om vi ska vara seriösa så kan man ju tänka sig att man när man skriver nytt hyreskontrakt så skriver man in ett förbud mot rökning. Den som känner att hen måste röka i sin lägenhet deponerar en fastställd summa pengar för att betala sanering av lägenheten efter att man flyttat ut. Eller också kan man tänka sig ett system där den som vill röka betalar en högre hyra för att betala för saneringen. Däremot tycker jag att det är en självklarhet att man inför förbud mot rökning på balkongerna. När en granne röker på balkongen tvingas cirka fem grannar gå in inomhus och stänga balkongdörren för att slippa stanken.

Vi väntar fortfarande på beslutet om förbud mot att röka i väntkurer, på järnvägsperronger, på lekplatser och på uteserveringar. Det helt självklara är att icke-rökarens rätt att slippa utsättas för tobaksröken står över rökarens rätt att röka.

Vi ska sedan inte låta bli att nämna den nedskräpning som rökare står för. Det är uppenbart att rökning och nikotin allvarligt skadar hjärnan. Det finns ingen grupp som så uppenbart helt nonchalant bara släpper sitt skräp på marken. Man kan ofta se på marken nedanför balkongen var det bor en balkongrökare. Det kan vara helt vitt av fimpar liggande på marken. Studera en rökare som står på perrongen och väntar på tåget. När tåget kommer eller cigaretten är slut så släpper man bara fimpen på marken. Möjligen trampar man också på den. Eller också sprätter man iväg den med pekfingret. Studera en rökare som är ute och går. Vad händer med fimpen när cigaretten är färdigrökt? Ner på marken bara! Det finns ingen annan grupp som så konsekvent bara slänger sitt skräp i naturen.

Fimpa

Glassätaren letar i allmänhet upp en papperskorg. Öldrickaren likaså. Gottegrisen likaså. Det finns dom som är undantag och bara slänger sitt avfall på marken. Men dom tillhör en minoritet. När det gäller rökare är det precis tvärtom. En liten minoritet letar upp en askkopp eller kanske stoppar fimpen i cigarettpaketet för att slänga när man kommer hem. Men den övervägande majoriteten bara släpper fimpen på marken. Det är helt enkelt uppenbart att rökning skadar hjärnan! Förmågan att tänka klart försvinner i dimmorna.

Det finns ställen i världen där man fått stänga populära badstränder för att sanera stranden från alla fimpar som soldyrkarna bara stoppar ner i sanden. Kolla sanden på lekplatser. Fullt med fimpar! Titta ner i marken på trottoarer och gångar. Fullt med fimpar!

Kan inte någon rökare berätta för mig hur man tänker när man bara släpper fimpen på marken? Tycker du att andra ska plocka upp efter er? Tror du att fimpen bara försvinner av sig själv? Tycker du i själva verket att det är tjusigt med alla fimpar? Eller är det helt enkelt så att du är så jävla lat att du inte gitter göra något annat? Ha i åtanke att filtrets uppgift är att filtrera bort så mycket av gifterna som möjligt. När man slänger fimpen, dvs filtret, så sprider man det mesta av gifterna från cigaretten i markerna istället.

Jag upprepar, rökning och nikotin skadar hjärnan! Inför därför ett förbud mot rökning på offentliga platser! Kräv sedan att cigarettpaket ska vara utformade med ett fack för fimpen. Precis som snusdosor!

Eller ännu bättre. Rökare tar sig i kragen och slutar vara sådana jävla idioter!

Lämna en kommentar

Under Rökning

Det händer nå’t i varje fall

Så börjar det i varje fall hända något i Regeringsförhandlingarna. Annie Lööf och Centerpartiet har deklarerat att dom kan tänka sig att släppa fram en Socialdemokratisk Stefan Löfven-ledd regering. Nu är ju visserligen de villkor som Annie Lööf ställt fram helt orealistiska. Och hon har inte ens tänkt ta något som helst ansvar även om villkoren uppfylls. Alltså får vi nog se det hela som en form av förhandlingsinvit. För om hon menar fullt allvar med det här så är hon antingen mer naiv än jag trodde eller egentligen helt ointresserad av att nå fram till en lösning. Som någon uttryckte det, det skulle vara som om Stefan Löfven ställt som krav att det ska införas Löntagarfonder, ett totalt avskaffande av Friskolesystemet och dessutom införande av en Förmögenhetsskatt för att han eventuellt skulle vara intresserad av att släppa fram en borgerlig regering.

Förhoppningsvis kommer vi nu under några dagar att se ett intensivt förhandlande. Då menar jag äkta förhandlingar, inte framförda ultimatum i media! Ifall Annie Lööfs utspel är ovillkorligt så tycker jag Stefan Löfven ska tacka för förslaget och önska Annie Lööf lycka till med att få ihop en regering tillsammans med Sverigedumokraterna.

Jag är övertygad om att vi får anledning att återkomma till ämnet!

Lämna en kommentar

Under Annie Lööf

Rapport från kommunpolitiken – november

Jag var på Kommunfullmäktigemötet i går på kvällen. Jag är ju visserligen bara ersättare men har i varje fall tillträde till Gruppmötet innan Fullmäktige och kan sedan följa mötet från åskådarplats. Nog så intressant! Åstorp styrs som jag sagt tidigare av en Socialdemokratiskt styrd minoritetsgrupp bestående av S + V + C som har sammanlagt 13 mandat. Oppositionen består av två grupper, Sverigedumokraterna som har 9 mandat och en Moderatledd borgerlig allians med M + L + Kd som också har 9 mandat. Dvs om oppositionen kan enas så kan man rösta ner den styrande minoriteten.

Det som ytterligare komplicerar det hela är att förstanamnet på den moderata listan är den mycket kontroversiella Pontus Pålsson. Han har tidigare varit oppositionsledare men upplevdes av personalen på kommunkontoret som ett så stort arbetsmiljöproblem att det slutade med att han fråntogs nyckeln och inte fick gå in utan sällskap. Efter ett inslag i SVT:s regionala Sydnytt om konflikten började Pontus att försöka forska i vilka kommunala tjänstemän som haft kontakt med Sydnytt. Det hela slutade i att Pontus Pålsson dömdes för Grundlagsbrott (för att ha forskat efter medias källor). Detta innebar att han till slut uppmanades av Moderaterna i Skåne att avgå. Vilket han till slut också gjorde. Han är även kontroversiell inom Moderaterna och jag känner flera f.d. moderater som lämnat politiken av just den anledningen. Hur som helst dök han till allmän förvåning upp som förstanamn på M:s kommunlista till valet 2018 igen. Efter valet var han tydligen inne på att skapa ett samarbete med Sverigedumokraterna. Efter en del kontroverser, bland annat polisanmälningar för hot, meddelades det från Moderaterna att Pontus skulle hoppa av och de tidigare nämnda blocken kunde bildas. Det var uppenbarligen ett krav från L och Kd för ett samarbete med M att Pontus inte var kvar.

Åstorp från ovan

Än så länge har Pontus inte dykt upp på några Kommunfullmäktigemöten efter valet. Men han har så vitt jag förstår det inte heller lämnat in någon avsägelse utan är officiellt sjukskriven. Moderaterna nominerar dock inte honom till några andra poster i nämnder och styrelser. Det är däremot uppenbart att man inom Sverigedumokraterna hyser en förhoppning och tro att när Pontus Pålsson återvänder efter sin sjukskrivning så ska man upprätta ett samarbete mellan Sd och M och då ge Ronny Sandberg sparken, som man uttryckte det. Ronny Sandberg är alltså den socialdemokratiska ordföranden i Kommunstyrelsen (Kommunalråd). Det ska påpekas att ett samarbete Sd + M inte får majoritet utan det krävs ytterligare ett parti i samarbetet för att få ihop en majoritet.

Jag tvivlar efter gårdagens Kommunfullmäktigemöte på att en eventuellt återkommande Pontus Pålsson har några förutsättningar att få med sig övriga moderater på ett sådant samarbete. Ännu mindre L eller Kd! Kristdemokraterna tillhörde förra mandatperioden det styrande blocket med S + C + Kd. De konflikter som fanns under gårdagens fullmäktigemöte var snarast just mellan de två oppositionsblocken som hade svårt för att fördela platser i nämnderna mellan sig. En konflikt som jag uppfattade det som att SD inledde och där sedan den M-ledda Alliansen gav igen. Varje votering i dessa frågor mellan Sd och M-alliansen slutade dock i voteringsförlust för Sverigedumokraterna. De båda blocken har ju 9 mandat vardera, men även om S + V lade ner sina röster i voteringarna så fick M-alliansen stöd från C och vann alltså varje votering. Konflikten som alltså inleddes av Sd slutade med att Sd blev av med ett antal platser. Det är uppenbart att de båda oppositionsblocken inte kunnat komma överens om fördelningen som man i övrigt har förhandlat sig fram till.

Jag tror alltså att de sverigedumokratiska förhoppningarna inför framtiden kommer att upplösas som ett helt vanligt dimmoln. Detta även om Pontus Pålsson skulle välja att återvända trots tidigare utfästelser. Är du nyfiken på att läsa mer om Pontus Pålssons eskapader så gör gärna en Google-sökning på Pontus Pålsson. Eller varför inte testa DuckDuckGo som söktjänst.

Vi kan notera att Sverigedumokraterna även i Åstorp är de vanliga främlingsrädda populistiska islamofobiska halvrasisterna som på alla andra håll. Än så länge har man efter valet i september hunnit lämna in två motioner. En handlar om att Åstorp ska införa vad man kallar ”Staffanstorpsmodellen”. Det skulle alltså innebära att flyktingar som kommer till Åstorp ska erbjudas boende i en gammal begagnad husvagn som ställs upp ute på en lerig åker. Det ska påpekas att Åstorp har klarat av att erbjuda olika former av boenden till de flyktingar som kommit fram tills nu. Det finns istället platser tomma numera eftersom antalet har minskat kraftigt. Det handlar alltså inte om något seriöst förslag utan om ren tramsig populism för att kunna skylta med sin rasistiska profil.

En andra motion handlar om ett förbud mot religiös klädsel. Jag har inte riktigt förstått om det enbart handlar om s.k. heltäckande burka och liknande eller om ”religiös klädsel” innefattar mer. Vad jag vet har jag aldrig sett någon med heltäckande burka i Åstorp så något sådant behov av identifikationsskäl finns inte. Om det handlar om alla former av religiös klädsel vet jag inte. Vanlig enkel slöja, turban, kippa, kors i en halskedja, torshammare i halskedja, tatuerad Torshammare eller kanske inte Satimanta från Sri Lanka får gå klädd i sin orange dräkt mer. Det ska påpekas att motionen handlar om att utreda möjligheten om förbud för kommunens anställda.

Det handlar alltså om sedvanlig sverigedumokratisk smörja!

Åstorp

Vi får nog anledning att återkomma om en knapp månad.

Lämna en kommentar

Under Åstorp

När svensk lag kommer i konflikt

Jag har i ett annat forum hamnat i en liten diskussion i det här ämnet. Vad ska vi göra när svensk lag inte överensstämmer med lagen i ett annat land. Det har då handlat om specifikt barnäktenskap. Jag tror inte att det är många i Sverige som är villiga att försvara påtvingade barnäktenskap. Det är ju en helt självklar uppfattning att den som gifter sig med någon också ska göra detta av egen fri vilja. OCH vara tillräckligt mogen att göra detta val. Den svenska åldersgränsen 18 år är en fullt rimlig gräns. Den sammanfaller med myndighetsåldern. När vi är 18 anses vi helt enkelt vara mogna att själva fatta beslut som att rösta i allmänna val, gifta oss, köra bil och så vidare.

Älska din nästa

Problemet uppkommer när människor flyttar till Sverige från länder där andra lagar gäller. Vad ska vi göra? Ska vi ogiltigförklara ett äktenskap om den ena parten är under 18 år och omhänderta personen? Ska vi utvisa dom igen? Ska vi för alla gifta par utreda när dom gifte sig när dom kommer till Sverige? Vi förknippar ”barnäktenskap” med muslimska länder. Men gränsen 18 år gäller faktiskt inte i hela resten av världen ändå. Nästan hälften av USA:s delstater tillåter giftermål före 18 års ålder. I Skottland, Schweiz osv gäller lägre ålder. Ska vi ogiltigförklara även dessa äktenskap? Var ska vi helt enkelt dra gränsen?

Ska vi fråga ut den som vi anser vara minderårig om ifall hon/han vill fortsätta vara gifta för att stoppa påtvingade barnäktenskap? Vad gör vi med den minderåriga bruden? Jag utgår ifrån att det är kvinnan som är yngst, men det behöver ju inte självklart vara detta. Ska vi döma den äldre partnern för brott? Det kanske till och med är han som tvingats inte den minderåriga? Det är mycket lätt att säga att vi är motståndare till barnäktenskap, det är jag också. Men hur gör vi när det trots allt inträffar eftersom lagarna är olika i olika länder. Det är ännu lättare att säga att vi är emot påtvingade äktenskap. Men hur gör vi när det ändå sker. Omhändertar barnet och placerar i fosterhem?

Älska din nästa

Situationen är liknande när det gäller månggifte. Är den svenska lagen som förbjuder månggifte rimlig? Jag tycker det, men månggifte förekommer på många håll. Inte bara i muslimska länder. Flera kristna grupper tillämpar månggifte. Och det finns på många andra håll också. Det var inte så länge sedan ett av Riksdagspartierna här i Sverige var på väg att anta ett handlingsprogram som bland annat skulle godkänna månggifte. Vad gör vi om någon flyttar hit och är gift med flera personer. Ska ”han” tvingas välja ut en av dom och sedan utvisar vi resten? Om dom trots allt får bo kvar, vad hindrar ”honom” från att fortsätta hålla resten som älskarinnor? Hur ska vi göra? Vad hindrar en helt vanlig svensk kvinna från att gifta sig med en man men ta in ytterligare två män som älskare och hushållare? Vad gör vi när svensk lag inte stämmer överens med lagen i andra länder – eller vår moral?

Vi har haft en diskussion om ifall man ska kunna dömas i Sverige för sexköp gjorda i utlandet. Även om prostitution är lagligt i detta land. Ska en svensk man som åker till Thailand för att utnyttja prostituerade kunna dömas i Sverige när han återvänder? Om det till och med handlar om att utnyttja barn i form av barnprostitution? Det är lätt att säga Ja eller Nej, men svårare att komma fram till hur vi egentligen ska handla.

Det är alltså lätt att ha en snabb och enkel åsikt, men när det kommer till verkligheten får vi problem. Hur skulle vi reagera om en kvinna som gjort en fullt laglig abort i Sverige sedan flyttar till ett land där detta är förbjudet och där döms för ”brottet”?

Det känns lite kymigt att ha en åsikt men ingen lösning. För så är det, det är lätt att tycka att något är fel. Men vad gör vi när det ändå blir fel?

Lämna en kommentar

Under Barnäktenskap

Den goda Lydia

Jag undrar hur många fler än vi politiknördar som läser ledarsidorna i tidningarna. Uppriktigt sagt har jag ingen aning. Fast jag ska erkänna att jag finner ett stort nöje i att läsa dessa. Det behöver inte vara för att jag håller med. Jag höll nästan på att säga att det är roligare att läsa sådana som man inte håller med om. – ”Hur korkad får man vara?” – ”Hur f-n tänker hen?” – ”Det kunde jag ge min den på!” – ”Va?” – ”Typiskt!”

Det kan vara nyttigt att läsa vad andra tycker. Ofta blir man snarast ytterligare stärkt i sin egen åsikt och kan samtidigt få nya argument för sin egen syn på världen. Jag är fullt övertygad om att ”vi” som står till vänster är mer benägna att läsa vad ”motståndarsidan” argumenterar om än vad som gäller tvärtom. Och jag är övertygad om att detta inte BARA beror på att de flesta tidningar är borgerliga. Jag tror faktiskt att ”vi till vänster” är mer benägna till att lyssna på motståndarsidan argument. Dom har fel, men det kan vara kul att höra hur dom resonerar.

Svenska Dagbladet

Det finns ledarskribenter som man ibland undrar över. Jag läser ju t.ex. varje dag den i huvudsak liberala Helsingborgs Dagblad, den klart konservativa moderata Svenska Dagbladet, den socialdemokratiska Aftonbladet och den rödgröna Dagens ETC. Det kan vara spännande att studera infallsvinklarna. Och även följa olika ledarskribenter. Svenska Dagbladet har för tillfället en ”vikarierande ledarskribent” vid namn Lydia Wålsten. Uppenbart väl skolad inom Näringslivets ledande lobbyorgan Timbro. Vilket står klart när jag kan se att hon är tjänstledig från jobbet som kommunikationschef på Timbro för att skriva ledarartiklar i Svenska Dagbladet.

För en dryg vecka sedan kommenterade jag hennes syn på vad Jan Björklund beskrev som – ”Jag och partiet har utsatts för formidabelt hat av den svenska högerns svans. Jag har inte upplevt något liknande under mina 25 år.” Dvs Högerns svans och dess kampanj mot Liberalerna och Centerpartiet för att övertyga / tvinga dom till underkastelse. Lydia Wålsten verkade dock tycka att Jan Björklund sjåpade sig. Hennes rubrik i Svenska Dagbladet blev: Är Jan Björklund offer för näthat? Lite kritik får man väl tåla, verkade Lydia Wålsten tycka. Fast det var nog inte ”kritik” som Jan Björklund beskrev, det var uppenbarligen något helt annat. Något som Lyda Wålsten verkade tycka det var OK det också. Jag vet inte om det är Svenska Dagbladets och Timbros gemensamma ståndpunkt att den här låga nivån på debatten är acceptabel?

Timbro

I dag är Timbros utsända på Svenska Dagbladet aktuell igen. Under rubriken Friheten är inte alltid vacker går Lydia Wålsten ut till storms mot kritiken mot den överdrivna konsumtionshysterin. Hennes ledare är ett enda långt försvarstal för den konsumtionshysteri som präglar Black Friday och liknande försäljningsfester. Att det överdrivna köp och släng-samhället är ett miljöproblem bagatelliseras. Bara handla, vi har råd och mår bra av det. Ju fler som kan shoppa loss, desto bättre för samhället.

Själv har jag tillbringat en hel del tid i helgen med att slänga alla mejl som innehåller ”Black Friday” eller ”Black Week” eller liknande. Alla företag jag någonsin har haft någon kontakt med verkar under några enstaka dagar ha skickat minst ett mejl om dagen med erbjudande. Ofta flera om dagen. Förr eller senare ska jag väl ge upp verkar dom tro. Men, jag ska erkänna, det enda jag köpte i fredags var 2 liter mjölk, en yoghurt, en rökt korv, en kvällstidning och nya numret av Faktum från min egen Faktumförsäljare. I morgon på ”White Monday” kanske det blir lite mer…

Slutsats? Läs gärna ledare i tidningarna. Det kan vara nyttigt. Men läs dom kritiskt!

Lämna en kommentar

Under Timbro

Åsiktsfria dagen

Det är ett evinnerligt tyckande av olika åsikter jämt och ständigt runt om i vår värld. Alla ska ha en åsikt om allt. Även här på Sven Tycker så tycker jag ju till om precis allt (nästan…). Så jag är ju inget föredöme! Men ibland blir det nästan lite för mycket.

Jag har därför bestämt mig för att utnämna dagen till Åsiktsfria dagen. Exakt en månad före Julafton alltså. Det tycker jag är en bra åsikt att driva!

Jag älskar er

Lämna en kommentar

Under Tyckerier

Prestige

Försöken att skapa en fungerande regering fortsätter. Jag har tidigare tyckt att det parlamentariska läge som vi väljare skapat har gjort det hela så komplicerat att det får ta den tid det tar. Att det tar tid är tyvärr inget unikt för Sverige. Det ska hålla på länge till innan vi börjar närma oss de tider som det tagit i andra europeiska länder.

Frågetecken

Inget av ”blocken” kan få ihop en fungerande regering som accepteras av tillräckligt många, så är det bara. Det krävs alltså någon form av blocköverskridande överenskommelse. Om denna ska gå ut på ett direkt regeringssamarbete eller det bara handlar om att man accepterar det andra blocket det kan kvitta.

Att högerborgerligheten (alltså idag Moderaterna och Kristdemokraterna) helt uppenbart hellre gör sig beroende av Sverigedumokraterna än accepterar samarbete med Socialdemokraterna och ser S som ett värre hot än SD står klart. Detta medan mittenborgerligheten (Centern och Liberalerna) trots allt ser Sverigedumokraterna som något värre än Socialdemokraterna och därför kanske hellre vänder sig mot S än SD. Sedan finns det grupperingar inom partierna som ser lite annorlunda på var den värsta motståndaren finns. Landskronas starke man liberalen Torkild Strandberg har ju klart visat att han står SD närmare än S. Något som inte förvånar den som följt honom under åren. Men även inom Moderaterna finns grupper som känner en stark motvilja mot att binda upp sig mot Sverigedumokraterna. För tillfället är dom dock tystade.

Fast det som tydligen trots detta skapar det största problemet är prestigen. Ulf Kristersson går inte med på någon annan lösning än där han är statsminister. Uppenbart är att Stefan Löfven har liknande invändningar om S på något sätt ska ingå i underlaget. En koalition med både Socialdemokraterna och Moderaterna faller därför. Stefan Löfven menar att S är störst alltså ska han vara statsminister. Ulf Kristersson menar att om han räknar med röstboskapen i Kd, L och C så är dom större. Varvid alltså Stefan Löfven kan replikera med att om han räknar in MP och V så är han störst. Ett försök från Annie Lööf att komma förbi den prestigen genom att hon mitt emellan blir statsminister accepteras uppenbarligen inte av Ulf Kristersson. – ”Får inte jag uppnå mitt mål att bli statsminister så ska ingen annan heller få vara det” verkar vara hans resonemang.

Frågetecken

Det är alltså dags för alla att släppa lite på prestigen och acceptera att valresultatet kan inte ge oss den regering vi vill ha. Jag hade ju gärna sett Jonas Sjöstedt som statsminister! Men, jag inser att med det valresultat vi har så är detta inte en möjlig väg framåt. Alltså måste jag inse att det får bli en annan lösning. En regering måste ju till förr eller senare. Och en regering som kan genomdriva beslut. I korthet finns det faktiskt tre varianter.

1/ Centern och Liberalerna väljer att släppa in Sverigedumokraterna i värmen och accepterar att skapa en regering som är beroende av ett aktivt stöd från Jimmie Åkesson. Vi ska ha i åtanke hur Jimmie Åkesson förklarade varför SD vid förra omröstningen om Ulf Kristersson skulle rösta för Ulf Kristersson:
– ”Vi har, utifrån de signaler vi fått, goda skäl att anta att en M/KD-regering ger oss förutsättningar att få faktiskt inflytande över politiken under de kommande fyra åren.”

2/ Centern och Liberalerna inser att en regering som sitter i Sverigedumokraternas knä är ett värre alternativ än att Stefan Löfven får fortsätta. Alltså väljer man att acceptera en S-styrd regering vid en kommande omröstning.

3/ I varje fall en av Ulf Kristersson eller Stefan Löfven röstar för en regering med Annie Lööf som statsminister och inser att det är en väg ut som är värd att prova.

Är det någon som tror att Ulf eller Stefan är villiga att släppa på prestigen? Är det någon som tror att Annie inser att hon faktiskt måste välja sida? Faktum är att jag faktiskt tror att något kommer att hända. Förhoppningsvis är det inte bara ett önsketänkande. Kan det komma vid kommande omröstning där talmannen Andreas Norlén tydligen bestämt att det nu ska röstas om Stefan Löfven som statsminister?

Den som lever får se!

2 kommentarer

Under Regeringsskifte

Über-moderat

Benjamin Dousa, som är ordförande för Moderata ungdomsförbundet, är en tvättäkta über-moderat. Ni vet en så’n som har en högersyn på samhället ända ut i fingerspetsarna. I ett debattinlägg i Dagens Nyheter för några dagar sedan tillsammans med två andra ville han massakrera den svenska Föräldraförsäkringen. Bland annat vill man begränsa den till maximalt 360 dagar som bara får tas ut tills barnet fyllt ett år. Genom att höja ersättning för en del av pengarna man på så sätt sparar in vill man göra det hela lite mer acceptabelt. Fast att inbilla sig att det skulle innebära att papporna då skulle ta ut en större andel handlar om rena fake news. I en bisats konstaterar man att det nog kommer att krävas en rejäl utbyggnad av barnomsorgen…

MUF

En annan del av massakern på den svenska föräldraförsäkringen är att man vill införa en karensdag i den Tillfälliga Föräldrapenningen (vård av sjukt barn). – ”Det finns anledning att tro att möjligheten att vara hemma med sjukt barn överutnyttjas” skriver man. Min erfarenhet från 30 års arbete på Försäkringskassan och erfarenheterna från min hustru som arbetar som Förskollärare handlar nog snarast om att TFP:n underutnyttjas. Antalet barn som lämnas på förskolan trots att dom är sjuka och skulle ha varit hemma hos mamma eller pappa och bli friska är stort. ”Överutnyttjande” är den vanliga moderata synen på människor. Dom är bidragsberoende tror man! Men verkligheten tror jag faktiskt är något som Benjamin Dousa borde studera lite bättre. En karens i TFP:n är helt feltänkt. Barnen kommer att vara lika sjuka ändå. Snarast är det kanske så att fler kommer att bli sjuka efter att ha smittats på förskolan av sina kompisar som inte fått vara hemma hos mamma eller pappa eftersom dom inte har råd att vara utan lön. Benjamin – tänk om! Fast den uppmaningen är nog bortkastad. Über-moderater struntar i sån’t.

I ett annat debattinlägg i Svenska Dagbladet går samma Benjamin Dousa till storms mot skattehöjningar. Enligt Benjamin Dousa tycker han att det ska krävas kvalificerad majoritet för att få genomföra skattehöjningar. Dvs att en majoritet röstar för höjningen, inte bara att flest röstar för höjningen. Jag kunde ha hoppats att han berättat om detta i förväg för de moderata politikerna i både Region Skåne och i Staffanstorps och Ängelholms kommuner här nere i Skåne som ju precis genomfört rejäla skattehöjningar utan att ha sagt något om detta innan valet och det utan kvalificerad majoritet.

De ny Moderaterna

Jag undrar om den goda Benjamin Dousa också tycker att beslut om ofinansierade skattesänkningar måste fattas med kvalificerad majoritet? Hade han ställt ett sådant krav också så hade jag i varje fall sett hans krav som seriöst. Nu är det bara dumheter. Som så mycket annat från det hållet.

Lämna en kommentar

Under Moderaterna

Fiffel och båg

– ”Varför väljer banker och fonder att ligga i en gråzon och lura till sig skattepengar som annars hade tillförts bland annat vård, skola och omsorg?”

Sno pengarna

Den frågan ställer i gårdagens Svenska Dagbladet Patricia Hedelius i Näringslivsbilagan under rubriken: Farlig tystnad kring skattesvindeln. Det handlar om det som kallas Cum cum och Cum ex affärer. Där det ju nyligen avslöjats hur banker tjänstvilligt ställt upp och hjälpt svindlare att lura skattemyndigheter runt om i Europa på miljarder efter miljarder kronor. Cum ex affärer är direkt kriminella medan det som kallas Cum cum affärer rör sig i en gråzon som är mycket tvivelaktig. I korthet handlar det om att göra snabba affärer i aktier i samband med att utdelningar på aktierna betalas ut och i samband med detta begära återbetalning av inbetalda skatter på utdelningar. Skatter som aldrig betalats in! Och dessa affärer har banker och finansbolag hjälpvilligt ställt upp och hjälpt svindlarna med. I sedvanlig ordning har man struntat i lagarnas syften och moraliska aspekter. Stora kunder ska naturligtvis ha hjälp, oberoende av vad det är dom får hjälp med.

– ”Att betala skatt borde ses som en fråga om ansvarsfullt företagande, precis som frågor om miljö och barnarbete!”

Så citerar Patricia Hedelius förre generaldirektören för Skatteverket Ingemar Hansson. Ett yttrande som naturligtvis har sin riktighet. Patricia undrar varför banker och finansbolag så tjänstvilligt ställer upp och hjälper till med skumraskaffärerna. Den mest inflytelserika mannen inom den Nordiska bankvärlden är väl Nordeas ordförande Björn Wahlroos. Hur han ser på saken har jag berättat flera gånger tidigare. Men att påminna om hans yttrande kan kanske passa in här igen:

– ”Nu kommer jag nog att stöta mig med vissa men omkring 80 procent av människorna är idioter, åtminstone när det handlar om pengar. Finanssektorn handlar om att flytta pengar från de 80 procenten som saknar idéer till de 20 procent som har det.”

Det här yttrandet visar hur slipsnissarna i bankvärlden tänker. Vi vanliga människor, dom där 80% av folket, som är ekonomiska idioter. Vi betalar vår skatt och försöker inte lura skattemyndigheterna på olika sätt. Finanssektorns uppgift handlar istället om att hjälpa dom andra som har idéer på hur man kan fiffla och luras, dom ska ha hjälp av Finanssektorns banker och andra bolag.

Bilism

Ett annat fiffelområde som det egentligen är ganska tyst om i media trots allt är bilbranschen. Där det ena bilbolaget efter det andra har avslöjats för fiffel och bluff med främst utsläppssiffror för att fortsätta lura på oss bilar som släpper ut gifter. Bilbolag efter bilbolag har dömts till dryga miljardböter för sitt fiffel. Bildirektör efter bildirektör har hamnat i polisens undersökningar. Även girigheten inom området börjar dock nu skörda sina offer. Nissan-Renaults ordförande Carlos Ghosn har gripits av polisen för att ha skott sig på bolaget och han har fått sparken. Audis vd Rupert Stadler anhölls den 18 juni. Volkswagens förre vd Martin Winterkorn avsattes efter den stora dieselavslöjandet. Nye vd:n i Volkswagen Matthias Müller fick sparken senare. Daimlers vd Dieter Zetsche ska avgå. Troligtvis kommer mer. Ibland straffar sig lyckligtvis girigheten.

Moderaterna

Ett annat mer nära avslöjande handlar om den förre moderata riksdagsledamoten Jörgen Andersson, som bland annat var moderat ledamot i Finansutskottet. Samtidigt ställde han upp med sitt namn i flera bolagsstyrelser med skumma affärer styrda av personer som tidigare dömts för ekonomisk brottslighet. Som av en händelse har Jörgen Andersson ”glömt” att rapportera om sina bisysslor till Riksdagsförvaltningen. Något som alla riksdagsledamöter är skyldiga att göra. – ”Helt och hållet ett förbiseende från min sida” kommenterar Jörgen Andersson det hela. – ”Blir en nyttig idiot” kommenterar flera experter moderaten Jörgen Anderssons engagemang i Pyramidspel och Scam.

När girigheten gör sitt intåg hos finansnissarna så smiter all form av moral och etik ut bakvägen. Vi kan jaga sjuka och handikappade för att spara några miljoner. Men när finansvalparna lurar till sig mångmiljardbelopp så är det ganska tyst.

Lämna en kommentar

Under Skattefusk