Vilka lärdomar drar vi?

En dag så är Coronapandemin över. När detta sker vet vi inte, men det kommer att ta slut. Låt oss hoppas att det inte blir som Spanska sjukan som ju härjade i flera år. Men, hur som helst, tar slut gör det. Och en intressant fråga att diskutera är vad vi drar för lärdomar av det som skett? Vad gör vi för att underlätta nästa gång? I dag har jag läst två varianter på vad man tycker vi ska dra för lärdomar. Med tips på hur vi ska göra under den tid som sedan följer.

utropstecken2

I Svenska Dagbladet har ledarskribenten Catarina Kärkkäinen kommit fram till Fyra måsten efter coronakrisen. Låt mig säga att jag, som vanligt, inte håller med henne riktigt. Jag måste erkänna att jag har mer förståelse för vad Gustav Fridolin i sin krönika i Tidningen Syre drar för slutsatser när han tycker att Nu startar vi om. Jag är lat och citerar deras slutsatser rakt av. Ni får själva dra era slutsatser.

Gustav Fridolin i Tidningen Syre

1. Det är bättre att betala människor för att göra allt det som behöver göras än att betala människor för att inget göra. Vi behöver fler vuxna i skolan och fler händer i vård och omsorg. Det behövs stora program för fort- och ombildning. Möjlighet att börja jobba, och plugga vidare samtidigt.

2. Trygga jobb, istället för daglöneri. Nu håller vi företag under armarna – ställ krav! Vettiga villkor. Låt det offentliga går före, avskaffa delade turer och ring-så-jobbar-vi-tjänster.

3. Det är bättre att människor jobbar och håller än jobbar tills de stupar. Målet borde inte vara att de som nu gått ner i tid snart går upp till att jobba jämt igen. Vi borde inte längta efter att apparna fylls med pass och mejlen studsar in i popcorn-intervall igen. Vi kan bygga en ekonomi där vi sliter mindre både på miljön och varandra. Låt företagen som tar emot stöd prova kortare arbetsveckor. Inför motsvarande tjänster för alla som nu ska ombildas till att jobba i omsorg eller förskola. Dela på jobben, helt enkelt.

Jämför dessa slutsatser präglade av solidaritet med när egoismen talar.

Catarina Kärkkäinen i Svenska Dagbladet:

1. Ökade incitament för jobb och företagande i form av både sänkta skatter och sänkta bidrag. Det är inte bara god stimulanspolitik utan en av de enskilt viktigaste faktorerna för den ekonomiska återhämtningen och tillväxten.

2. Förenkling av företagande genom minskad regelbörda. Det är ett synnerligen kostnadseffektivt sätt att förbättra villkoren för näringslivet och säkerställa återhämtningen oaktat den krispolitik som nu behöver föras.

3. Lägre löner för sänkta trösklar in på arbetsmarknaden. Under krisen har rapporter påvisat den illavarslande låga självförsörjningsgraden hos utrikes födda. Den måste öka, både på grund av segregationen och de stora kostnader som är förknippade med den.

4. Prioritera inom den offentliga sektorn. Sverige har länge dragits med riskerna som är förknippade med en omfattande offentlig sektor. Nu är de slutligen på väg att komma ikapp oss. Redan för två år sedan stod det klart att 200 miljarder kronor saknas i välfärden år 2030, och nu är situationen ännu värre. Kalkylerna kommer inte att hålla över tid. Det gäller särskilt om vi vill kunna satsa på den starka staten i de områden som vi tycker är prioriterade.

Slutsats? Heja Gustav!

Läs:
Fyra måsten efter coronakrisen.– Catarina Kärkkäinen i Svenska Dagbladet
Nu startar vi om. – Gustav Fridolin i Tidningen Syre

Lämna en kommentar

Under Corona

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s