Vem ska bli statsminister?

» Två alternativ.

Om ni inte redan har märkt det så är det snart dags för val i Sverige. Vi ska välja våra politiska företrädare i Riksdag, Regioner och i Kommuner. Ett val som är en bekräftelse på att Sverige är en fungerande demokrati. På riksnivå är valet direkt avgörande för vem som ska bli statsminister efter valet.

I praktiken har vi två alternativ till statsminister. Det är den sittande Magdalena Andersson (Socialdemokraterna) eller Ulf Kristersson (Moderaterna). När valet är avklarat kommer det garanterat att ta lite tid innan partierna kan komma överens om hur regeringen ska se ut. Det vill säga vem som ska vara statsminister, vilka som ska sitta i regeringen, vilka som det ska förhandlas fram en överenskommelse med osv.

Magdalena Andersson, statsministerkandidat

Ska man titta på vem vi svenskar har mest förtroende för så leder Magdalena Andersson överlägset. Den senaste undersökningen jag sett om partiledarnas förtroendesiffror så har 53% av svenskarna mycket stort eller ganska stort förtroende för Magdalena Andersson. Dvs även in bland oppositionens supportrar. Bara 18% har mycket lågt förtroende för Magdalena Andersson. Den andra kandidaten Ulf Kristersson får bara ihop 40% i förtroende. Dvs inte ens alla på den Brunblå sidan har förtroende för Ulf Kristersson. Faktum är att Jimmie Åkesson (Sverigedemokraterna) kommer upp i 41% förtroende och Ebba Busch (Kristdemokraterna) har också 40% i förtroendesiffra. När det handlar om att helt sakna förtroende så ligger Jimmie Åkesson däremot mycket risigare till. 43% av svenskar har mycket lågt förtroende för Jimmie Åkesson, Ebba Busch ligger på 42% och Ulf Kristersson på 32%. Magdalena Andersson ligger alltså överlägset bäst till med bara 18% som har mycket lågt förtroende för henne.

Hade det handlar om en popularitetsomröstning om vem vi vill ha som statsminister så hade saken varit avgjord till Magdalena Anderssons förmån. Men, nu är det inte så det går till. Vi väljer inte statsminister, vi väljer partier som sedan utser en statsminister. Nu blir det jämnare.

Vilka ska ingå i en regering, och vilka ska man bara göra en överenskommelse med? Och vilka förväntas bara rösta för ett visst alternativ istället för att riskera att någon annan ännu sämre blir vald? I den politiska debatten förutses vi har två block. Ett Rödgrönt med Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Centerpartiet och Miljöpartiet. Och så ett Blåbrunt block (det som jag kallar den Brunblå sörjan) med Moderaterna, Sverigedemokraterna, Kristdemokraterna och Liberalerna.

På båda sidor finns det låsningar och det är inte alls självklart hur de olika partierna kommer att agera. Båda blocken gör vad man kan för att utmåla den andra sidan som oenig. Om vi börjar med de Rödgröna partierna så har ju Centern nyligen klart deklarerat att man föredrar Magdalena Andersson som statsminister och också antytt att man kan ställa upp i en regering med Magdalena Andersson. Fast då får regeringen inte göra någon överenskommelse med Vänsterpartiet. Centern har också deklarerat att man inte kan tänka sig att göra någon överenskommelse med Moderaterna så länge Sverigedemokraterna på något sätt har inflytande. Annars hade nog Centern gärna sett en Borgerlig fyrpartiregering. Men, denna kan ju inte existera utan stöd från Sverigedemokraterna så det är ett omöjligt alternativ.

Det ska poängteras att ute i landets kommuner och regioner finns det andra varianter på samarbeten. På många håll i landet har det bildats Blågröna samarbeten där Miljöpartiet valt samarbete med den borgerliga sidan. På andra håll fungerar faktiskt exempelvis samarbeten mellan S + C + V. Så till exempel i min hemkommun Åstorp där Socialdemokraterna, Centern och Vänsterpartiet samarbetar i minoritet med två oppositionsgrupper som är lika stora. Ett borgerligt block med M + L + Kd och ett Sverigedemokratiskt block. Jag tvivlar på att dessa båda högerblock kan få ihop någon överenskommelse även efter valet. Trots att det ju finns i andra kommuner.

Vänsterpartiet har väl inte samma kategoriskt stängda dörrar mot Centern. Men det ska bli spännande att se hur Magdalena Andersson ska kunna pussla ihop en överenskommelse med både Centern och Vänsterpartiet som båda accepterar. Släpper Magdalena Andersson in Centern i regeringen och efter krav från Annie Lööf vägrar någon överenskommelse med Vänsterpartiet så undrar jag hur Vänsterpartiet ställer sig.

Den Brunblå sörjan i Jimmies knä

På den andra sidan är det väl nästan ännu mer låsta positioner. Att Moderaterna och deras knähund till höger, Kristdemokraterna, vill bilda regering tillsammans är väl uppenbart. Men en sådan regering har ju ännu mindre parlamentariskt stöd än vad den nuvarande socialdemokratiska minoritetsregeringen har. Både Moderaterna och Kristdemokraterna har ju antytt att man gärna håller Liberalerna utanför. Detta naturligtvis eftersom man inser att det är enda sättet att få stöd från Sverigedemokraterna som ser liberalismen som partiets allra största fiende. Tar Ulf Kristersson med Liberalerna kan man inte räkna med stöd från Sverigedemokraterna. Skulle Ulf Kristersson å andra sidan räkna in Sverigedemokraterna i sina förhandlingar är det mycket stor risk för att Liberalerna vägrar ge sitt stöd.

Alltså är det faktiskt ganska låst på båda sidor. Det kommer alltså att till slut krävas antingen en fantastisk fingerfärdighet från Magdalena Andersson eller Ulf Kristersson för att sy ihop en överenskommelse som accepteras av alla fyra partier i respektive block. Eller också krävs det att ett eller flera partier slänger sina löften från innan valet i papperskorgen efter valet för att få ihop en fungerande regering. Uppriktigt sagt har jag ingen bra teori på hur en sådan överenskommelse ska se ut. Men jag är övertygad om att det kommer att komma fram en överenskommelse till slut.

Men, först ska alltså valet hållas så att vi sedan kan se maktförhållandena. Enligt de senaste väljarundersökningarna finns det inte så mycket som tyder på att något parti inte ska klara 4%-spärren. Ulf och Ebba hoppas nog egentligen att både Miljöpartiet och Liberalerna åker ut. Då slipper man problemet med låsningen mellan Liberalerna och Sverigedemokraterna. Men om Miljöpartiet klarar spärren måste även Liberalerna gör detta för att man ska ha någon chans. Läget är det samma hos team Andersson. En förutsättning för att få en chans att försöka bilda en regering är att Miljöpartiet klarar spärren. Allra helst om Liberalerna också gör det.

De senaste väljarundersökningarna jag har läst har alla visat på en liten majoritet för de fyra Rödgröna partierna medan de fyra partierna i den Brunblå sörjan förlorar i stöd. Marginalerna är dock inte stora. I den senaste undersökningen jag läst, den som Demoskop gör för Aftonbladet, så är den största vinnaren Socialdemokraterna (+0,9) och Sverigedemokraterna (+0,7). Detta medan de största förlorarna är Kristdemokraterna (-1,1) och Liberalerna (-0,8). Totalt ökar de Rödgröna till 49,7% (+1,3) medan den Brunblå sörjan tappar till 49,0% (-1,6).

Hur som helst så ser det ut ungefär likadant i Demoskops undersökning för vänstervridna Aftonbladet som Sifos undersökning i högervridna Svenska Dagbladet och Novus undersökning i ”vänstervridna” SVT. Men det är inte avgjort än. Så här ser Demoskops siffror ut med förändringen sedan förra månaden:

Socialdemokraterna  29,6% (+0,9)
Moderaterna  19,9% (-0,4)
Sverigedemokraterna  18,4% (+0,7)
Centerpartiet  7,5% (+0,3)
Vänsterpartiet  7,4% (-0,3)
Kristdemokraterna  5,8% (-1,1)
Miljöpartiet  5,2% (+0,4)
Liberalerna  4,9% (-0,8)

Läs:
Åkesson i kapp Kristersson – helt jämnt till höger. – Aftonbladet
Rysarvalet: Vändning mellan blocken – för tredje gången i rad. – Aftonbladet

Lämna en kommentar

Under Magdalena Andersson

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s