Kategoriarkiv: Alliansfrihet

Alliansfrihet

» Men inte nödvändigtvis neutrala

Sverige är inte neutralt, om nu någon trodde något annat. Det heter att vi är Alliansfria för att kunna vara neutrala i händelse av krig. Men det innebär inte att vi måste vara neutrala om det inträffar en konflikt. Men, Alliansfriheten innebär att vi själva väljer om vi ska vara neutrala eller inte.

Fast det där med att vara Alliansfria har det varit lite si och så med under senare år. Sveriges Försvarsminister heter Peter Hultqvist (S), och han har specialiserat sig på att sitta i generalernas knän. Vad de generalerna vill råder det ingen tvekan om. Dom vill leka med de stora pojkarna. Alltså har Sverige allt mer i praktiken lämnat Alliansfriheten till återvinning och istället bundit upp oss i NATO-samarbeten.

Non violence – ett svenskt konstverk

Amerikansk (och annan NATO-trupp) tränar regelbundet tillsammans med svenska militärer på svensk mark. Generalerna njuter och Peter Hultqvist håller tyst. En annan effekt av denna NATO-anpassning handlar om FN:s konvention om kärnvapenförbud. Denna antogs i FN 2017 när 122 av 124 närvarande stater (däribland Sverige) röstade för konventionen. Den enda stat som röstade emot var Nederländerna, som också var enda NATO-stat som deltog. Singapore avstod från att rösta.

Men, för att en konvention ska träda i kraft måste tillräckligt många stater även signera konventionen. Något som Sverige av rädsla för USA vägrar göra. Konventionen kommer att bli gällande i januari 2021 sedan 50 stater ratificerat denna. Men Sverige finns alltså inte med bland dessa. Vi vågar helt enkelt inte göra detta av rädsla för USA och NATO. USA har nämligen hotat den svenska regering med att om Sverige ratificerar konventionen så kommer detta att få konsekvenser för Sverige. Då får vi nämligen inte längre leka med de stora grabbarna längre. Det får också konsekvenser för svensk industri. USA vägrar nämligen alltid att berätta om dom har kärnvapen med sig. Skulle Sverige ratificera konventionen mot kärnvapen så skulle det innebära att USA skulle tvingas acceptera att lova att inte föra in kärnvapen på svenskt territorium. Detta vägrar man att lova. Så då lyder Sverige snällt och låter bli att skriva under. Vi måste ju få leka med de stora grabbarna. Något vi ju då inte får göra om USA inte vill lova att inte föra in kärnvapen på svenskt territorium.

Nu har Sverige tagit ännu ett steg mot NATO sedan Sverigedumokraterna gjort en av sina regelbundna lappkast i åsikterna. Helt plötsligt har nämligen SD bestämt sig för att öppna upp för att Sverige, vid en konflikt, ska kunna gå med i NATO. Att SD byter åsikt är inget nytt. SD har utmärkt sig under flera år med att byta åsikt i de flesta frågor för att anpassa sig till Moderaterna och resten av borgerligheten. Man är villiga att kompromissa bort det mesta bara man får vara med och prata och kan föra sin rasistiska och främlingsfientliga politik. DÄR är man inte villiga till kompromisser.

Vad är då faran med att lämna Alliansfriheten? Den största faran är att det ökar risken för att bli indragna i krig. Det stora argumentet för att vi ska gå med i NATO är att detta garanterar att vi får militär hjälp vid en konflikt. Dvs enkelt uttryckt, om Ryssland anfaller får vi hjälp av NATO. Det finns ju ett löfte om ömsesidig hjälp vid en konflikt. Om någon medlemsstat hamnar i krig lovar de andra staterna att hjälpa till. Blir vi indragna i krig lovar alltså de andra staterna att hjälpa till. Och det låter ju bra!

NATO – Nej tack

Det stora problemet är att de här förpliktelserna är ömsesidiga. Det är inte bara de andra NATO-staterna som lovar att hjälpa oss militärt. Vi lovar också att hjälpa de andra NATO-staterna militärt. Skulle länder som Turkiet, Ungern, Polen osv bli indragna i krig så har vi lovat att hjälpa till. Vill vi det? Vill vi verkligen förbinda oss att militärt ställa upp för Turkiet, Ungern osv? Det är snarast så att ett NATO-medlemskap ökar risken för att vi blir indragna i ett krig. Risken för en rysk attack mot just Sverige är inte stor. Vid en storkonflikt ökar risken om vi är en del av NATO.

Det handlar om kontrollen av vårt eget territorium. Vid en konflikt mellan Ryssland och NATO, för det är ju det vi diskuterar utan att alltid nämna vid namn, så är risken mycket större att vi blir indragna om vi är en del av NATO än om vi är neutrala. Vilket vi alltså kan vara om vi är alliansfria. För Ryssland är det av största vikt att ha någorlunda tillgång till Östersjön. Med NATO i Sverige också, är Ryssland helt instängda och deras enda chans att klara en konflikt är att hindra NATO från att få full kontroll över Östersjön. Och det säkraste sättet är att tvinga ut NATO från Sverige. Är Sverige neutrala (vilket vi kan vara om vi är alliansfria) står inte Ryssland inför det hotet och behöver inte dra på sig krig på fler fronter än nödvändigt.

Ett svenskt NATO-medlemskap ÖKAR helt enkelt risken för att Sverige blir indragna i en konflikt. Att lämna Alliansfriheten innebär att vi inte kan välja om vi vill vara neutrala eller inte. Det är samma resonemang som Finland för som ju också är Alliansfria. Det vore mycket bättre om Sverige och Finland ökade vårt samarbete och gjorde klart för de militära pakterna att svenskt och finskt territorium är inte öppet för någon part att använda för att attackera motparten.

Läs:
Slutet för Natonojan. – Per T Ohlsson i Helsingborgs Dagblad (låst artikel)
Vi skulle blandas in i fler krig med Nato. – Jan Guillou i Aftonbladet

Lämna en kommentar

Under Alliansfrihet

En säkerhetspolitisk signal till omvärlden

Rubriken här ovan är ett citat från den socialdemokratiska försvarsministern i Sverige Peter Hultqvist. Detta med anledning av att amerikanska flygvapnet övar med avancerade bombflyg över Sverige. Flera strategiska bombplan av typen B1-B Lancer (som kan kärnvapenbestyckas) övar bombningar över Sverige tillsammans med svenska Gripenplan. De avancerade amerikanska bombplanen tränar alltså på att bomba Sverige. Detta får då den svenska socialdemokratiska försvarsministern Peter Hultqvist att brista ut i:

– ”Detta är naturligtvis en säkerhetspolitisk signal som vi anser bidrar till stabiliteten i vårt närområde.”

Vad är då den ”säkerhetspolitiska signalen”? Kan det vara att Sverige är inte längre ett alliansfritt land med syfte att vara neutrala utan Sverige har nu accepterat att bli övningsområde för Donald Trumps bombflyg? Jag kan inte tolka det på något annat sätt. Det är i varje fall bra att du är tydlig med dina ”säkerhetspolitiska signaler”! Det är synd att du kallar dig socialdemokrat och sitter i generalernas knä och sprider dumheter.

Samtidigt skrämmer militären i Stockholm med sitt pangande livet ur människor och djur i Stockholms skärgård. De regler som gäller alla andra verksamheter gäller nämligen inte militären. Vill dom leka så får dom leka – oberoende av vilka konsekvenser deras lekande får.

Läs bakgrunden:
USA-bombplan övade angrepp i Sverige – första gången det sker. – Dagens Nyheter
Här övar Försvarmakten i Stockholms skärgård. – SVT

Lämna en kommentar

Under Alliansfrihet

Säkerhetsfunderingar

I dag inleds Militärlobbyns högtidsstund när det som kallas Folk och Försvar håller sin årliga konferens i Sälen. Inför denna högtidsstund för militärlobby och militärälskare brukar militärlobbyn dra på extra i media. Så kräver i dag t.ex. Jonas Gummesson att Stefan Löfven ska göra klart för svenska folket att ett ryskt överraskningsanfall mot Sverige kan komma vilken dag som helst. Vi har under de senaste veckorna blivit översköljda med debattartiklar och nyhetsartiklar som alla beskriver det omedelbara hotet mot det svenska territoriet. Skräckskildringar som alla utmynnar i slutsatsen att Sverige måste kraftigt rusta upp militären och omedelbart söka medlemskap i NATO. Det förekommer just nu mer eller mindre någon form av överbudspolitik där våra partier slåss om vem som kan bjuda högst. Dock har jag inte sett någon samtidigt skriva hur det ska betalas!

Jag har inte heller sett någon form av beskrivning av varför Ryssland skulle vilja riskera en någorlunda fred genom att attackera Sverige. Vid en eskalerad konflikt i Europa kan det finnas ett intresse för Ryssland att säkra kontrollen av Östersjön för att förhindra att NATO tar den kontrollen. Det ryska intresset finns alltså där uteslutande pga att man i Moskva kan göra den bedömningen att om NATO får kontroll över Östersjön får Ryssland svårt att försvara sig. Det vill säga, det är hotet från NATO som eventuellt kan skapa en sådan aktivitet. Men det är inte detta som är ett inledande skede.

Non Violence

Den risk som finns för en konflikt i närområdet handlar istället om situationen för alla de ryssar som lever som statslösa i de Baltiska staterna (som alla är NATO-medlemmar). I dessa stater har NATO kraftigt ökat sina styrkor. Något som Ryssland ser som ett hot mot rysk säkerhet. Situationen för ryssarna i Baltikum kan utnyttjas av Ryssland för att skapa en utökad konflikt. Det var detta som hände i Ukraina. Där områden (som Krim) där en majoritet av innevånarna var ryssar som efter Ukrainas förändrade politik riskerade att förlora det ryska inflytandet. Ryssland har ett intresse av att bevara det ryska inflytandet i de forna Sovjetrepublikerna. Men att försöka inbilla människor att Ryssland aspirerar på något annat är rent ut sagt skitsnack. Rysk militär kapacitet är helt enkelt inte av den digniteten, om dom nu skulle ha haft den typen av ambitioner. Även om vi av militärlobbyn hotas med att Ryssland riskerar att anfalla vilken dag som helst och att den ryska militären upprustas på ett oroväckande sätt.

Make love not war

Verkligheten är tyvärr den att militären runt om i hela världen rustas upp. Men den ryska militären är inte den jätte som militärlobbyn gör gällande. USA står för mer än en tredjedel av världens totala militära rustning. Kina, Ryssland, Saudiarabien, Indien, Frankrike, Storbritannien, Japan, Tyskland och Sydkorea står tillsammans för en tredjedel medan resten av världen står för den resterande tredjedelen. Ryssland kommer alltså inte ens på andra plats. Ryssland har helt enkelt inte de militära musklerna eller de ekonomiska resurserna att skapa dessa militära muskler för att utgöra ett hot. De som hävdar detta gör det bara för att få mer pengar till generalerna för att leka med och för att avskaffa den svenska Alliansfriheten och istället tvinga in Sverige i den amerikanska militäralliansen NATO.

Vad alla dessa NATO-förespråkare mycket noga låter bli att berätta är att ett medlemskap i NATO inte bara innebär att övriga NATO-medlemmar förbinder sig att militärt stödja Sverige om vi hamnar i militär konflikt. Det handlar också om att Sverige som medlemmar förbinder sig att militärt hjälpa övriga NATO-medlemmar om dom hamnar i militär konflikt. Vi förbinder oss alltså att militärt stötta ett Turkiet styrt av en allt mer diktatorisk Erdogan, som i dagarna hotat med att militärt angripa kurdiskafästen i Syrien. Det är just kurdiska styrkor som står för en mycket stor del av bekämpandet av IS. Men NATO-medlemmen Turkiet är sedan lång tid livrädda för en Kurdisk stat som ju också skulle omfatta delar av Turkiet där en majoritet är kurder. Vi skulle också förbinda oss att militärt hjälpa ett allt mer fascistiskt Ungern. Vi kan fortsätta uppräkningen med flera ytterst tvivelaktiga NATO-medlemmar i forna Östeuropa. För att inte tala om att vi ju faktiskt också förbinder oss att militärt stödja ett USA som i dag styrs av en mentalt handikappad skrytmåns.

I dagarna har det också diskuterats vilka konsekvenser som ett svenskt ratificerande av FN:s avtal om förbud för kärnvapen får. NATO och USA har ju hotat (fast militärlobbyn använder inte ordet ”hota” utan ”informera”) med att om Sverige förbjuder kärnvapen så vill inte NATO ha med Sverige att göra. Det handlar ju om att ifall det uppstår en militär konflikt i området så vill NATO (dvs USA först och främst) placera kärnvapen i Sverige för att härifrån kunna attackera Ryssland. Det är alltså ganska självklart att Sverige ska förbjuda kärnvapen.

En helt annan fråga är vår beredskap för olika former av IT-krigföring. Detta hot är verkligt. Det är inte JAS-plan, luftvärn, stridsvagnar, ubåtar och sådant vi behöver. Det är ett säkerhetstänk, en beredskap och en rejäl misstänksamhet mot vad som sker i den digitala världen. Allt ifrån falska nyheter till dataattacker mot känsliga installationer och så vidare. HÄR måste vi satsa mycket mer och bygga upp ett kunnande och beredskap. Inte med fler stridsflygplan, soldater och stridsvagnar. Hoten inom detta område kommer inte bara från Ryssland!

Håll Sverige utanför NATO – för vår egen säkerhets skull.
Öka vår beredskap mot IT-attacker – för vår egen säkerhets skull. 

Lämna en kommentar

Under Alliansfrihet

Med Försvarsministern i Pentagons knä

Om ni undrar var Sveriges socialdemokratiska Försvarsminister Peter Hultqvist ibland befinner sig, så innebär det bara att han krupit upp och gömt sig i Pentagons trygga knä. Verkligheten är ju den att Sverige i modern tid inte haft en Försvarsminister som i sådan utsträckning krälar runt i USA:s och NATO:s stoft som vår nuvarande socialdemokratiska minister. Det enda som helt plötsligt numera saknas för ett svenskt medlemskap i NATO är en formell underskrift. I övrigt är Sverige inte längre ett alliansfritt land med möjlighet till neutralitet vid en konflikt, som det ju så vackert heter i papperen. Vi är en del av Natos militära strategi, och lyder numera Pentagon som vilken lydhund som helst.

I dag kunde vi läsa att resten av regeringen stoppat Peter Hultqvist och Försvarsdepartementets planer på att köpa in det amerikanska luftvärnssystemet Patriot för omkring 30 miljarder kronor. Egentligen finns det två system som konkurrerar om att få sälja sina system till Sverige. Det amerikanska Patriot och det fransk-italienska Samp/T-Aster-30. Peter Hultqvist plan var att bara begära in offert från USA och sedan köpa det amerikanska systemet. Detta för att ytterligare stärka de svensk-amerikanska förbindelserna. Att stiga ytterligare grader i Pentagons anseende ses på den fronten som positivt. Men i absolut sista stund har regeringen stoppat Försvarsministeriets planer, detta efter invändningar från Finansdepartementet och Utrikesdepartementet. Frågan har diskuterats länge, men nu var tydligen Peter Hultqvist redo att gå till beslut. Vilket alltså stoppades!

Non Violence i Malmö

Foto: Sven Ohlsson

För det amerikanska Patriot talar att det är mer beprövat och att det ytterligare stärker det svenska anseendet i Pentagon och Vita Huset. För det fransk-italienska Samp/T-Aster-30 talar att detta förmodligen är något billigare. Det är nyare. Det är mindre personalkrävande. Det vore också bra för svensk försvarsindustri, som t.ex. Saab, som skulle kunna få del av miljarderna. Det vore också ett sätt att stärka förhållandet till EU. För övrigt anses systemen vara ganska likvärdiga. För Peter Hultqvist gäller dock alltså att det viktigaste är att kunna få sitta kvar i Pentagons mjuka knä.

Det är en skam att en svensk socialdemokratiskt styrd regering har en socialdemokratisk Försvarsminister som på eget bevåg är på väg att avskaffa den svenska alliansfriheten och möjligheten till neutralitet. Den politik han för i samarbete med svenska generaler och Pentagon innebär snarast ett försämrat säkerhetsläge för Sverige. Jag beklagar verkligen att de fem högerpartierna i riksdagen inte lyckades ena sig om en misstroendeförklaring mot Peter Hultqvist. Motivet för misstroendeförklaringen var rena rama struntet, men det hade fått den positiva effekten att vi hade fått chans till en Försvarsminister som i praktiken verkligen tror på svensk alliansfrihet och som har förmåga att säga nej till den militära kravmaskinen.

Byt ut Peter Hultqvist!
Ratificera FN:s avtal om globalt förbud mot kärnvapen!
Återinför den svenska alliansfriheten!

Lämna en kommentar

Under Alliansfrihet

Om att inte veta vad man pratar om

I dag fullföljde det nya högerblocket inom den svenska politiken sin misstroendeförklaring mot Försvarsminister Peter Hultqvist. En omröstning som var dömd att misslyckas redan från början sedan Centern och Liberalerna i förväg deklarerat att det inte fanns några sakskäl att fortsätta processen. Men Moderaterna och Kristdemokraterna är två partier i stor kris. Kristdemokraterna hotas av att helt enkelt åka ur Riksdagen. Uppenbart är att Ebba Busch Thor bestämt att Batong-Ebba är partiets chans att överleva. Partiet måste ta upp kampen med Sverigedumokraterna om att vara hårdaste oppositionspartiet. Att ett vilset ledarlöst Moderaterna är ett parti i kris vet vi alla. Men även här handlar det om att ta upp kampen om att vara mest Betong-höger. Alltså fullföljer man en misstroendeförklaring som är dömd att misslyckas och som de flesta oberoende kommentatorer inser inte handlar om Peter Hultqvist utan det handlar om det egna partiets framtid.

Världsfreden i våra händer

Men, det finns faktiskt dom som försöker försvara det hela. I Svenska Dagbladet försöker moderaten Jessica Polfjärd övertyga oss om att Peter Hultqvist äventyrat Sveriges säkerhet. I princip har hon ju rätt att Peter Hultqvists sakta avskaffande av alliansfriheten och insmygande av Sverige in i Nato äventyrar den svenska säkerheten. Men det är alltså inte det som Jessica hänvisar till. Istället äventyrar han säkerheten eftersom Fredrik Reinfeldts regering ansåg att: – ”Det är önskvärt att en större del av myndigheternas IT-behov tillfredsställs med hjälp av outsourcing”. En privatisering av Transportstyrelsens IT-verksamhet till IBM som forcerades igenom av den borgerliga regeringen och som tvingade tjänstgörande generaldirektörer (både under Fredrik Reinfeldts regering och Stefan Löfvens regering) att kringgå säkerhetsreglerna för att hinna med. Redan 2015 konstaterade SÄPO att det var problem. Vad den moderata retoriken egentligen handlar om är inte att säkerheten hotats utan istället att dom inte fått veta vad som pågick. Fast dom själva alltså inledde hela processen. Det du skriver Jessica är TRAMS! Det är dags att moderaterna börjar föra seriös politik istället för att tramsa i Riksdagen.

Det som hotar den svenska säkerheten är det faktum att Sverige i dag inte längre är en alliansfri stat. Vi uppfattas av alla som en del av Nato. Genom det militära samarbete med Nato och USA som i dag finns har Pentagon i dag full kännedom om den svenska Försvarsmakten och försvarsplaneringen. DÄR har militära hemligheter läckt som ett såll. I dag pågår flera stora militärövningar. Mest publicitet får Aurora 17, den största svenska militärövningen på mer än 20 år. Men samtidigt pågår t.ex. övningen Northern Coasts där Sverige och NATO övar på att Sverige ska hjälpa Nato att ta full kontroll över Östersjön vid en konflikt. En situation som ytterligare försämrar den svenska säkerheten eftersom det innebär att Ryssland ser Sverige som en del av Natos strategi att stänga in den ryska flottan. Dessutom är det tydligen en farlig övning. I dag läser vi att en andra soldat nu dödats under övningarna. Fortsätter det så här dröjer det inte länge innan militärövningarna dödat fler i Sverige än islamistisk terror dödat i Sverige.

Lämna en kommentar

Under Alliansfrihet

Kan man kalla det konferensubåtar

Konferensubåt i SkärgårdenDet är dags för den årliga Folk och Försvars Rikskonferens. Det är det stora debattforumet varje år för militär- och säkerhetspolitik i vårt avlånga land. Gissa vad som händer precis när det är dags för konferensen? Jo, det avslöjas att militären jagar nya U-båtar i Stockholms skärgård! Dessa ryska budgetubåtar (eller denna gång kanske dom ska kallas konferensubåtar) har en fantastisk pricksäkerhet att dyka upp i svenska farvatten vid taktiskt och strategiskt lämpliga tidpunkter. Jag börjar bli allt mer övertygad om att Putin och alla dom andra krigshetsarna i Moskva vill att Sverige anslår mer pengar till militären, skaffar bättre resurser till vår ”Försvarsförmåga” och antagligen också att Sverige formellt ansluter sig till NATO. Jag har svårt att se något annat taktiskt skäl till att välja de tidpunkter för kränkningar som man gör. Det kan inte vara lätt att vara Försvarsminister i vårt f.d. alliansfria land. Ett land som förra året satte nytt världsrekord i att hålla sig utanför krig. Förra året var det nämligen exakt 200 år sedan Sverige senast befann sig i krig. Något som är helt unikt på vårt runda klot. Av för mig helt obegriplig anledning firades detta dock inte. Det var rejält tyst om det istället. Min teori är att ansvariga ju inte gärna kunde uppmärksamma vad vår alliansfrihet kunnat åstadkomma samtidigt som man arbetar intensivt för att avskaffa samma alliansfrihet.

Lämna en kommentar

Under Alliansfrihet