Kategoriarkiv: Bidragssamhället

Åt var och en efter behov

Gårdagens funderingar här på Sven Tycker, som ju egentligen bara handlade om att citera två lite mer professionella tyckare, handlade i mångt och mycket om människosynen. Vad tror vi om våra medmänniskor? Har vi en positiv syn på dom eller en negativ syn på dom.

Hur vi ser på detta styrs till stor del av vår ideologisk kompass. Om vi som exempel tar personer till höger på den politiska skalan. Som då t.ex. Catarina Kärkkäinen i gårdagens Sven Tycker. Hon är kommen ur den moderata pajasgrupperingen Fria Moderata Studentförbundet. Hon hyser stort förtroende för människor med stort kapital. Människor som driver företag. Dom har ju lyckats! Alla dessa har bara det goda för sina ögon, och alla eventuella begränsningar i deras handlingsfrihet är bara av ondo. Däremot ”vanliga” knegare är egentligen bara lata och vill leva på bidrag liggande på soffan. Blir sjukförsäkringen för rimlig eller generös så kommer alla dessa bidragsberoende massor att simulera sjukdom för att slippa arbeta. Blir ersättningen i Arbetslöshetsförsäkringen för hög så vill alla dessa lata bidragsberoende massor inte arbeta utan lägger sig på soffan och latar sig.

Läs till exempel det här debattinlägget från moderaternas eget lilla (nåja, stora då) stödinstitut Timbro: – Höjd a-kassa är som att kissa i byxorna. Det är Caspian Rehbinder, som kallas programansvarig arbetsmarknad Timbro, som tydligen testat den metoden.

Svenska Dagbladet har ju gjort stor affär av hur den nya folkpa… f’låt liberala partiledaren Nyamko Sabuni är beroende av (och styrs…) av lobbyister. Jag vet inte om man gett upp hoppet om att kunna locka tillbaka Liberalerna in i den Borgerliga fållan och istället satsar på att slutligt knäcka dom istället? Hur som helst så är det inget nytt att partierna är beroende av lobbyister och tankesmedjor osv. Moderaternas beroende av Timbro är ju ingen nyhet. Egentligen borde man skriva TimbroModeraterna! Eller kanske Timbro (M)? På Timbro frodas just den här människosynen som jag funderar över här ovan. Vanliga knegare osv ska styras med olika former av piska. Låga ersättningar i försäkringar som A-kassa, Sjukpenning osv. Annars tar latheten över. Företagsledare, Kapitalägare, Egenföretagare däremot ska styras med hjälp av morötter. Genom olika former av stöttning som avregleringar, liberaliseringar, skatteavdrag osv ska dom lockas att göra vad som är bäst. Dom står nämligen för något gott och vill gott och kan därför inte regleras. Det blir skadligt. Däremot alltså vanliga jobbare på olika nivåer är av naturen lata och föredrar att snylta på andra. Alltså måste piskan på i alla sammanhang. Det är piska och morot som gäller. Morot för de som har och piska på de som inte har.

Vänsterpartiet

Vi på den motsatta planhalvan, den vänstra, tänker på samma sätt – fast tvärtom. Kapitalägare och Företagare är bara giriga och strävar efter att ta hand om så mycket som möjligt och detta oberoende av kostnaden för andra. Vanliga människor har dock rätt till en dräglig standard och man kan i allmänhet lita på dom. Läs det svar som socialdemokraten Annelie Karlsson skrivit på Timbros funderingar över att kissa på sig. – Timbro tror att arbetare helst ligger och latar sig.

Naturligtvis är det så att sanningen ligger någonstans mitt emellan. Det finns allt från miljardärer och företagsledare till småföretagare som inte alls är villiga att gå över lik för att tjäna mer pengar. Som istället brinner av en vilja att skapa något för både sig själva och andra. Som osjälviskt vill skapa en bättre värld för oss alla. Men, det finns också motsatsen. Girigbukar som bara har ett mål, att tjäna ännu fler miljarder, att kunna köpa ännu mer status och är villiga till vilka metoder som helst för att uppnå detta syfte. Utan hänsyn till alla som drabbas av deras girighet. Dom är villiga att gå över lik för att bli ännu rikare. Det är därför det krävs olika former av regleringar. Det är också så att de som har det gott ställt måste ta ett stort ansvar för ALLA i samhället just eftersom dom har de resurser som krävs.

Samtidigt är det ju så att de flesta vanliga knegare är ärliga och arbetsamma. Som vill jobba och göra rätt för sig. Som känner ett ansvar för det dom tagit på sig. Det finns dock även snyltare, falskspelare och på olika sätt oärliga personer också. Som fifflar med försäkringar, som inte känner det minsta ansvar. Fast faktum är att ”sjuknärvaro” egentligen är ett större problem än ”friskfrånvaro”. Det är alltså fler som går till jobbet trots att dom är sjuka och borde stannat hemma än det är som stannar hemma och påstår att dom är sjuka men istället bara inte gitter gå till jobbet. Detta har blivit ännu tydligare i Coronatider. Men det innebär att olika socialförsäkringar ska vara så utformade att även den som blir sjuk, förlorar jobbet osv får en dräglig tillvaro. Man kan inte straffa människor till att bli friska eller får ett arbete. Men, det måste också finns kontrollsystem som i så stor utsträckning som möjligt hittar de som försöker fiffla.

Slutsats: Det krävs ett solidariskt samhälle där de som har möjlighet bidrar med mer till det gemensamma och där de som drabbats av t.ex. sjukdom, skador, arbetslöshet får en rimlig levnadsnivå.

Av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov.

Lämna en kommentar

Under Bidragssamhället

Kravmaskiner i Bidragssamhället

Jag tänkte fortsätta lite på samma tema som i går. Dvs ett näringsliv som nu kräver att skattebetalarna ska rädda dom från Coronakrisen. Ett näringsliv som för bara ett halvår sedan förtvivlat kämpade för att Staten inte skulle lägga sig i deras affärer. Ett näringsliv som lade ner stora resurser på att lobba för att dom inte skulle behöva bidra med skattepengar till samhället. Ett näringsliv som varit frikostiga med att dela ut sitt överskott till aktieägarna istället för att samla reservkapital i ladorna. Som frikostigt delat ut bonusar till ledningen hellre än att höja lönerna till sina anställda. I dag passar det att be skattebetalarna om hjälp med pengar. Det bistånd som redan utlovats räcker inte på långa vägar tycker dom.

Ekonomerna har rekommenderat vanliga svenskar att dom borde sparat ihop en buffert som motsvarar ett par månaders utgifter. Allt för att vi ska klara oss om pengarna plötsligt uteblir några månader. Samma råd har helt uppenbart inte framförts till svenska företag. Många företag har uppenbarligen ingen buffert som klarar dom under några månader utan inkomster. Man har istället satsat på att öka ägarnas och ledningens förmögenheter. Sverige har under senare år sett en enorm ökning av förmögenhetsklyftorna där de som redan hade har kunnat utöka sin förmögenhet med rekordfart. Samtidigt som skattesystemet gynnat just dessa grupper på vanliga arbetares bekostnad. Inkomster på arbete har beskattats högre än stora arbetsfria inkomster från kapital.

Men nu ska alltså alla vi skattebetalare rädda företagen. I Dagens Industri skriver 15 ledamöter i Svenskt Näringslivs verksamhetsstyrelse och beklagar sig över att ”Regeringen gör för lite”. En av de 15 är Sveriges dyraste minister någonsin, den gamla centerledaren och Näringsministern Maud Olofsson. Jag har inte sett något tidigare debattinlägg från samma 15 ledamöter i Svenskt Näringslivs verksamhetsstyrelse som krävt en starkare Stat med mer muskler. Jag såg förresten att Maud Olofsson ställde upp för några dagar sedan i TV och lät sig intervjuas. Det var mer än vad Konstitutionsutskottet lyckades med när dom ville prata med henne om Vattenfalls affärer och skapandet av Postnord. Då vägrade hon att komma!

I en annan debattartikel gläds Carina Centrén som är regionchef för Svenskt Näringsliv Skåne över att de svenska statsfinanserna är i så gott skick. Nu kan man verkligen strö pengar över Näringslivet tycker hon. Jag har inte tidigare sett någon debattartikel från Carina Centrén där hon krävt att Staten ska ta in mer skattepengar så att de svenska statsfinanserna blir bättre. Inga av dessa företrädare för Svenskt Näringsliv framför några krav på företagen att behålla kapital i företagen istället för att betala ut utdelningar till aktieägarna eller bonusar till företagsledningarna. Nä, det är bara krav på att skattebetalarna ska ge bidrag utan motkrav. En rejäl utökning av Bidragssamhället.

Sedan kan man hitta inlägg i Coronaspåren som främst kan avfärdas som komiska. Kajsa Dovstad krävde nyligen: ”Dra in föräldraledigheten för vårdens lattemammor”! Lattemammorna kan fortsätta lalla runt. Om inte på caféer, så hemma; baka bullar och mysa framför tv:n skriver Kajsa Dovstad och tycker att den svenska Föräldraförsäkringen är på tok för generös. Mammorna går där hemma och lallar runt och njuter av ledigheten istället för att jobba. Vilket ju är direkt stötande. Det var Kajsa Dovstad som för en tid sedan fick ett ”Jimmie moment” när hon upptäckte vad invandraraffärerna sålde för konstigheter istället för köttbullar. Jag såg också att hon undrade varför särbehandlas samer positivt i Sverige? Uppriktigt sagt så tror jag inte att jag tar Kajsa Dovstads synpunkter på allvar.

Det ska påpekas att problemet och diskussionen är inte speciellt svenska. Jag ser att Richard Branson pantsätter sin paradisö i Västindien i ett försök att rädda sitt flygbolag Virgin. Jag kom ju i kontakt med Richard Branson och Virgin långt innan han skapade ett flygbolag. Ursprungligen var det ju Virgin Records och jag har gott om härliga LP-plattor med skönt reggaegung i mina samlingar som är utgivna av Virgin Records. Men sedan har förmögenheten vuxit, Richard Branson har blivit Sir Richard Branson och nu har han alltså problem med sina flygbolag. Han är uppenbart kritisk till att skattebetalarna inte vill hjälpa honom att rädda sina flygbolag. Men som någon påpekade, han har inte betalt några skatter de senaste 14 åren eftersom han skrivit sig på sin paradisö i skatteparadiset brittiska Jungfruöarna. Men som sagt, när problemen dyker upp så ska ju vi andra hjälpa till. Även om man själv inte velat betala in något tidigare.

Jag vill återigen påpeka att vi alla skattebetalare är tvungna att stötta upp företag och näringsidkare som får stora problem pga Coronaviruset och dess härjningar. Vi måste ALLA ställa upp för att rädda arbetstillfällen, för att rädda samhällsservice och för att rädda vår framtid. Men det innebär att just ALLA måste ställa upp. I Sverige har samhället stängts ner mycket mindre än i många andra länder. Det innebär att många näringsidkare faktiskt bör kunna överleva bättre än i många andra länder. Men, det är många som fått problem, stora problem. Och det är samhällets uppgift att se till att det går att fungera även efter Coronavirusets härjningar. Men vi vill inte höra gnäll från de som får stöd när samhället vill ha tillbaka.

Att läsa:
Regeringen gör för lite. – Svenskt Näringsliv i Dagens Industri
Två saker behöver ske för att bromsa det fall som många företag nu upplever. – Svenskt Näringsliv Skåne i Helsingborgs Dagblad
Pantsätter paradisö för att rädda flygbolag. – Privata Affärer
Dra in föräldraledigheten för vårdens lattemammor. – Kajsa Dovstad i Expressen
Alla vårdföretag blir statliga med V-politik. – Tobias Nässén (M) i Svenska Dagbladet
Det är inte alls absurt att kräva buffert av svenska företag. – Dagens ETC

Lämna en kommentar

Under Bidragssamhället

Danderyds bidragsberoende

En av punkterna i JÖK:en (Januariöverenskommelsen) är en ytterligare utvidgning av det svenska Bidragssamhället. Det uttrycks dock inte riktigt så. Det handlar nämligen om de bidrag som främst går till de redan välbeställda som egentligen skulle ha råd att leva utan dessa bidrag från skattebetalarna.

ROT och RUT

Vad jag pratar om? Jo ROT- och RUT-bidrag. Det var den borgerliga regeringen som 2007 införde ROT- och RUT-bidragen. Motivet var att komma åt svartarbete och att skapa jobb samtidigt som människor som behövde hjälp med olika saker skulle få råd att köpa dessa tjänster. Sedan dess har bidragen utökats med jämna mellanrum, och nu är det alltså dags igen.

Vilka är det då som utnyttjar ROT- och RUT-bidragen? Medan var fjärde innevånare i Danderyd får bidrag från skattebetalarna från RUT så är det mindre än 2% av innevånarna i Åsele som får bidrag. Ungefär 65% av RUT-bidragen går till de 25% med högst inkomster medan drygt 5% av bidragen går till de 25% som tjänar minst. Vi kan förstå att det här är en populär förmån för Moderaterna. Det är ju deras väljare som får utdelningen. Det är väl därför som ROT- och RUT-bidragen inte ingår i det så föraktade bidragssamhället.

Ny har Myndigheten för Tillväxtanalys gjort en utvärdering av ROT- och RUT-bidragen. Och bland annat gjort en beräkning av hur mycket varje nytt jobb inom sektorn har kostat skattebetalarna. Det visar sig då att varje nytt Jobb inom RUT-sektorn kostat skattebetalarna mellan 1,5 – 2,0 miljoner kronor. Varje nytt jobb inom ROT-sektorn har kostat skattebetalarna mellan 6,0 – 8,0 miljoner kronor.

Om det verkligen gällde att skapa jobb så hade det varit mycket effektivare att anställa personer inom välfärdssektorn som kunde hjälpa de som verkligen behöver hjälpen. Men det handlar nu främst om att subventionera lyxliv för de redan privilegierade.

Som ni förstår så passar inte de här siffrorna in i debattklimatet och det politiska arbetet. Det har varit ganska tyst om utvärderingen i media. Det är ju de med Makten som får bidragen! Det är ju skillnad på Bidrag och Bidrag! Det beror på vem som får dom!

ROT och RUT

Samtidigt så visar den statistik som LO regelbundet tar fram att skillnaden mellan vad toppcheferna inom näringslivet tjänar jämfört med en vanlig industriarbetare ökar. 1980 hade chefen en inkomst som motsvarade 9 arbetare. Sedan dess har det bara gått upp och 2018 låg siffran på 61. Dvs toppchefen har en inkomst som motsvarar vad 61 av hans anställda industriarbetare tjänar. Från 1950 och fram till 1980 minskade skillnaden, men efter det vände det. Samma chef vars inkomster rusar mot nya fantasisummor kan nästa timme argumentera för att vi har inte råd med några löneökningar alls till jobbarna för då går den svenska industrin åt skogen.

Men samhället ska ha råd att subventionera fönsterputsningen, städningen och rengöringen av poolen för honom med allas våra gemensamma skattepengar.

Fy f-n!

Läs lite här:
Prislappen för rotjobben: 8 miljoner kronor styck. – Dagens Arena
Ny rapport: Ett rut-jobb kostar staten miljoner. – Dagens ETC
Analys: Dimridåerna om Rut börjar skingras. – Arbetaren
Ekonomisk elit drar ifrån vanliga löntagare. – SVT
Topp-vd:ns inkomst: 76 gånger lönen för en arbetarkvinna. – LO Bloggen

1 kommentar

Under Bidragssamhället

Det nya Bidragssamhället

ROT- och RUT-bidragen infördes ju för att göra svarta inkomster vita. Genom att alla skattebetalare hjälper till med att subventionera bygget av pool till villan eller städningen av lägenheten när man inte har tid att göra det själv så skulle svartjobb elimineras och fler jobb skapas. Eftersom de som har råd att köpa den här typen av tjänster tydligen har dålig moral så skulle skattesubventioner av tjänsterna skapa nya vita jobb. Nu visar det sig att man fifflar med bidragen istället. I korthet anställer man släkten för att göra jobbet. Det nya Bidragssamhället!

På tal om Bidragssamhället och dess effekter på sysselsättningen. Ni missade nog inte lobbyorganisationen Visitas kampanj inför senaste valet för att få behålla skattesubventionerna av anställning av ungdomar. Om subventionerna avskaffades skulle det innebära en katastrof för restaurang- och besöksnäringen. Att utvärderingar som gjorts av skattesubventionerna visat att det var en enormt dyr bidragsreform som gav mycket litet utbyte hade ingen betydelse för den av Maud Olofsson ledda lobbyorganisationen. Röstade man inte på de borgerliga partierna så att bidragen behölls så skulle en katastrof inträffa. Nu gick valet som det gick, och subventionerna avskaffades. Än så länge har antalet jobb inom branschen fortsatt att öka medan ungdomsarbetslösheten har fortsatt att minska och budgetunderskottet minskat. Det nya Bidragssamhället!

Lämna en kommentar

Under Bidragssamhället

Om bidragsberoende

ROT & RUTNär regeringen beslutade om att sluta subventionera anställningen av ungdomar genom att låta andra skattebetalare betala delar av deras arbetsgivaravgift så att arbetsgivaren kom undan hotade bland annat restaurangnäringen med massdöd inom restaurangnäringen. Branschen var uppenbarligen helt bidragsberoende. Nu har Visita släppt en rapport som berättar att priserna inom restaurangnäringen ökat mer än tidigare pga de indragna subventionerna. Någon plötslig massarbetslöshet bland ungdomar har det uppenbarligen dock inte blivit, men däremot har hamburgaren kanske blivit en krona dyrare. Kanske bra att branschen slapp vara helt bidragsberoende.

En annan bransch som är totalt bidragsberoende (i varje fall enligt mäktiga lobbyorganisationer) är ROT- och RUT-verksamheten. Det måste kännas pinsamt att vara beroende av att alla skattebetalare subventionerar städningen när man inte hinner själv eller ombyggnaden av badpoolen. Själv tycker jag att pengarna skulle användas till att subventionera hemhjälpen till pensionärer och andra behövande ännu mer så att dom har råd att utnyttja den. Miljonärer och annat löst folk med stora inkomster behöver inte göras bidragsberoende. Dom har råd att betala för sig själva.

Lämna en kommentar

Under Bidragssamhället, Okategoriserade

De nya bidragsmottagarna

Hjälp mig

En sammanställning som tidningen ETC har gjort förvånar inte mig. Enligt den sammanställning som tidningen gjort får varje familj i rikemansghettot Danderyd i genomsnitt 7.307 kronor i bidrag från alla andra skattebetalare för sitt boende – varje månad. Det är subventioner för bygget av swimmingpool och beskärning av buskarna i trädgården, det är skattesubventioner för att få 7-rums villan städad och det är bidrag från oss andra skattebetalare för att betala mångmiljonlånet till att bygga nytt garage. Det handlar alltså om ROT-bidrag, RUT-bidrag och Ränteavdrag som sammanlagt kommer upp i nästan 90.000 kronor om året för en genomsnittlig familj i Danderyd. Det här är belopp som är mångdubbelt högre än för en genomsnittssvensk. ETC har jämfört med Malå kommun i Västerbotten där snittet istället ligger på 1.956 kronor i månaden per familj. Den genomsnittliga årsinkomsten (beskattningsbara inkomsten alltså) ligger nästan dubbelt upp i moderatghettot Danderyd jämfört med Malå (där moderaterna inte har ett enda mandat i kommunfullmäktige). Men ROT / RUT / Räntebidrag är nästan fyra gånger så högt i genomsnitt. Vi kan förstå varför vissa partier vill bygga ut bidragssamhället inom det här området medan andra partier vill begränsa den här formen av bidrag. Det är nog inte så konstigt att politiker och debattörer ute på den högra politiska skalan inte räknar in detta i bidragssamhället. I deras värld är det istället sjukpenning osv som är en del av bidragssamhället. Jag vet vad jag tycker i de här frågorna! Vilket som är bidrag och vilket som är en försäkring.

Prioritera

Fast det finns förstås de som inte tycker att det är något problem, utan som tycker det är ett jättebra system. Jag gissar att ni kan gissa vilka detta är? Helt rätt, det är det som tjänar på systemet! – ”Vad kan vara bättre än att man använder sina pengar till att skapa jobb för en annan person”, kommenterar moderaten Isabella Jernbäck i Danderyds socialnämnd det hela med. Och det är inte helt fel tänkt. Hon glömmer bara det faktum att frågan handlar inte om att hon använder sina pengar för att skapa jobb till andra. Diskussionen handlar om att hon använder andras pengar för att skapa ett bättre liv för sig själv. Ska man använda pengarna för att skapa jobb till andra kanske dom istället skulle använda dom för att hjälpa pensionärer och handikappade som troligtvis har ett större behov av hjälp. Men så enkelt kan man förstås inte lösa ett dilemma – om moderaterna får bestämma.

För att göra en liten jämförelse. De totala statsutgifterna för dessa bidrag är drygt 45 miljarder kronor. Vilket kan jämföras med de totala Försvarsutgifterna i Sverige som är knappt 45 miljarder kronor. Håll med om att det ibland kan vara spännande att göra jämförelser!

Lämna en kommentar

Under Bidragssamhället

Högeralliansens bidragssamhälle

Anders Borg slår sig för pannan

Anders Borg

Reinfeldt, Borg och Lööfs bidragssamhälle riktat till det svenska Näringslivet finns det många hårresande exempel på. Tidigare har vi bland annat kunnat läsa om den införda sänkta arbetsgivaravgiften för ungdomar. Så många nya jobb gav den inte, de flesta miljarderna gick till ungdomar som redan hade jobb, men det förbättrade lönsamheten i krogbranschen – för våra skattepengar. Varje nytt jobb uppskattas därför ha kostat ett antal miljoner. Nu läser jag om en ny utvärdering av en annan av Högeralliansens subventioner av svenskt näringsliv. 2012 sänktes restaurangmomsen, med det påstådda syftet att skapa fler jobb. Målet var att det skulle skapas 6.000 ny jobb. En utvärdering visar nu att reformen första året kostade skattebetalarna 5,4 miljarder kronor. För dom slantarna fick vi 1.000-3.000 nya jobb, Det innebär att varje nytt jobb kostade oss andra mellan 1,8 – 5,4 miljoner kronor. Men det finns väl i varje fall alltid ytterligare någon krogägare som fått förbättrad lönsamhet. Det hade kanske varit smartare att använda alla miljarderna till att t.ex öka personaltäthet inom vården? Dom nya jobben hade kostat mindre. Men, det är klart, det hade ju inte ökat lönsamheten hos ett allt mer bidragsberoende näringsliv.

Lämna en kommentar

Under Bidragssamhället

Upp till kamp för bidragssamhället

Upp till kamp för BidragssamhälletAtt ”Bidragssamhället” är något negativt blir vi ständigt itutade av Högerpolitiker och företrädare för Kapitalet / Näringslivet. Det ska dock poängteras att det bara är ”Bidrag” till enskilda medborgare av typ Sjukförsäkring, Föräldraförsäkring, Arbetslöshetsförsäkring och andra s.k. Trygghetsförsäkringar som är negativa. När bidragen istället betalas ut till Företag och Näringsliv, då är ”Bidragssamhället” något livsavgörande för den fria svenska företagsamhetens överlevnad. Jag ser nu att Svensk Handel ger sig ut till kamp för att dom ska få fortsatt bidrag från skattebetalarna för att anställa ungdomar. Bara för att en person är under en viss ålder när hen anställs kräver man att skattebetalarna ställer upp med bidrag. Det handlar alltså om den nedsatta arbetsgivaravgiften för ungdomar. Ett ”bidrag” som visat sig kosta mångmiljardbelopp utan att ge så många nya jobb. Men för Svensk Handel är uppenbarligen ”Bidragssamhället” avgörande för deras framtid. Ett annat område där det ”Fria Näringslivet” går ut till kamp för att få behålla ”Bidragssamhället” är de s.k. ROT- och RUT-bidragen. Regeringen vill ju sänka ROT-bidraget från 50% till 30% och maxtaket i RUT-bidraget från 50.000 kronor till 25.000 kronor. I korthet går kritiken ut på att om inte byggindustrin skattesubventioneras så vägrar man att betala in sina skatter. Det är ungefär som om vi som går och handlar i livsmedelsaffärer kräver bidrag från staten för att inte snatta i affären. Eller om inte staten subventionerar bensinen så kör jag för fort. Som sagt – UPP TILL KAMP FÖR BIDRAGSSAMHÄLLET!

Lämna en kommentar

Under Bidragssamhället

Katastrofen med det sänkta RUT-bidraget

Slopa ROT och RUT bidragenRegeringen har ju i sin nya budget utlovat en sänkning av maxtaket i RUT-bidragen från 50.000 till 25.000 kronor om året. Och bland Bidragssamhällets stormtrupper inom HA (Högeralliansen) har detta ju utpekats som en dödsstöt för bidraget och en katastrof för sysselsättningen i vårt land. Nu visar en utvärdering som TT låtit Skatteverket göra att det är totalt ca 11.000 svenskar som förra året köpte RUT-tjänster för mer än 25.000. Detta är cirka 2% av alla de som under förra året utnyttjade bidraget. Tidigare utvärderingar har visat att ju högre inkomst, desto mer RUT-bidrag. Och det har också visat sig att det är i de rika moderatghettona runt storstäderna som RUT-bidragen är störst. En sänkning av maxtaket drabbar alltså ingen fattig. Det drabbar människor med redan för mycket pengar men som blivit bidragsberoende! Och situationen för ROT-bidraget är det samma. I vår lokala gratistidning Söderåsen ser jag en liten sammanställning av ROT-pengar i kommunerna häromkring. I Båstad var det 2.642 personer som fick mer än 40 miljoner i bidrag. I Bjuv var det 1.305 personer som fick mindre än 15 miljoner och i mitt eget Åstorp var det 1.293 personer som fick drygt 16 miljoner i bidrag. Och då ska vi alltså komma ihåg att kommunerna är ungefär lika stora men Åstorp är störst och Båstad är minst. Moderatghettot Båstad får alltså ensamma långt mer än bjuvsingar och åstorpare får sammanlagt – trots att det bor färre människor där. Åstorparna och Bjuvsingarna får i snitt en tusenlapp vardera medan båstadborna i snitt får 2.800 kronor. Men det hela betalas av hyresgästerna i Bjuv och Åstorp… Begränsa Bidragssamhället, slopa ROT och RUT helt!

Lämna en kommentar

Under Bidragssamhället

Dagens citat

rotCenterpartiets talesman i ekonomisk-politiska frågor, Emil Källström, sade så här i dagarna angående sänkningen av ROT-bidragen: – ”Vi vet sedan tidigare att subventioner inte är rätt väg att gå”. Den extrema falang av marknadsliberalism som dagens Centerparti står för är naturligtvis motståndare till att samhället via olika typer av bidrag och subventioner försöker påverka medborgarnas beteende på den Fria Marknaden. Fast, jag ska be om ursäkt. Jag har tagit citatet ur sitt sammanhang. Citatet är ordagrant korrekt, och det är yttrat just i dagarna. Men det handlade INTE om ROT- och RUT-bidrag. Det handlade om att satsa pengar på att få igång byggandet av mindre hyreslägenheter och studentbostäder. DEN typen av subventioner är fel enligt Marknadsliberalismens många gurus inom Högern. Däremot är ROT- och RUT-bidrag som främst tillfaller de egna väljarna som redan har sitt på det torra INTE fel. Detta är nämligen goda subventioner och bidrag! Det är inte alltid så lätt det där med bidrag och subventioner. Sådant ska nämligen bara vara riktat till de som har gott om slantar så att dom kan få ännu fler slantar över. De ska inte vara riktat till de som inte har några slantar eftersom dom då kan förledas tro att samhället finns till för dom.

1 kommentar

Under Bidragssamhället