Kategoriarkiv: Inrikespolitik

Politiken från sin värsta sida

» Om att måla in sig i ett hörn.

Partierna och partiledarnas uppträdande just nu tycker jag visar på politikens sämsta sida. I stort sett alla målar in sig i sitt eget hörn. När situationen blivit som den är och där partiernas mandat i Riksdagen ser ut som det gör så måste faktiskt alla vara villiga att kompromissa.

Ulf Kristersson väntar fortfarande på att situationen i Riksdagen ska förändras så att han kan uppnå sitt mål – att bli statsminister. Han har faktiskt fortfarande inte fattat att han faktiskt förlorade valet 2018. Han var ganska tidig med den nuvarande trenden att inte acceptera valresultatet. Även om han ju trots allt inte hävdade att det berodde på fusk med rösträkningen. Den sjukan har spritt sig på många håll. Donald Trump var först, han hävdar ju fortfarande att han förlorade pga fusk. Han har dock fått ett antal efterföljare som hävdat samma sak när valresultatet inte har passat. Centern har målat in sig i sitt hörn och Liberalerna har målat in sig i sitt hörn. Fast det bryr sig väl inte så många om? Ebba Busch ettrar på och Jimmie Åkesson väntar på att få ställa krav på Ulf Kristersson.

Det är nästan så att jag hoppas att Ulf Kristersson får chansen. Det ska bli kul att se när han ska kompromissa ihop något med Jimmie Åkesson på ena sidan och Nyamko Sabuni på den andra sidan och som inte Annie Lööf sparkar bakut av när hon ser det. För även om Ulf, Ebba, Nyamko och Jimmie kan kompromissa ihop något så krävs det ju passivt stöd från Annie också. Kanske ska vi hoppas på ett Extraval? Det positiva med det är att vi ju slipper i varje fall Liberalerna i fortsättningen.

Hur som helst så ser jag i Novus undersökning att den partiledare vars förtroendesiffror verkligen förändrats är Nooshi Dadgostars. Hennes förtroende har ökat rejält även utanför partiet. Det låter väl bra?

Gå med i Vänsterpartiet.

Läs:
Stefan Löfven återigen ensam på förstaplatsen, Dadgostars förtroende ökar. – Novus

1 kommentar

Under Inrikespolitik

Inbördeskrig lite här och var

Nu får det vara nogVisst kan man glädjas när de politiska motståndarna är oeniga. Jag har ju redan tidigare tyckt till om det moderata upproret mot Decemberöverenskommelsen där en stor grupp moderater tycker att Stefan Löfven lurat skjortan av Anna Kinberg Batra. Detta trots hennes åsikt att Stockholmare är smartare än lantisar. Men så smart var hon tydligen inte. Jag läser nu i Expressen att det börjar växa upp kritik mot Jan Björklund som ledare och det planeras för vad som nästan kan betecknas som en kupp. När det gäller Kristdemokraterna har det uppenbarligen blivit ett litet inbördeskrig om hur partiledningen ska se ut under Ebba Busch Thor när hon har valts. Det är en kamp mellan de som vill att KD ska vara ett modern ”mittenparti” (representerade av t.ex. avgående ledaren Göran Hägglund) och de som vill förvandla KD till ett ärkekonservativt högerparti (representerade av nya ledaren Ebba Busch Thor). Och detta har skapat en kamp där valberedningen föreslagit Jakob Forssmed som vice partiledare som representant för mittenfalangen. Och det har gjort gamla TV-reportern Lars Adaktusson rejält putt. Han står för en klart mer högerinriktad politik. Får han inte vara vice partiledare så passar det tydligen inte alls. Jag förstår allt mer hur man blivit indoktrinerad av högerpräglad journalistik under många år. Och sedan har vi Sverigedemokraterna… Även här är det en kamp mellan de som vill ta det lugnt och de som vill dra på ordentligt. Jimmie Åkesson har stått för en politik där man försökt rensa ut de som offentligt drivit allt för extrema, reaktionära och rasistiska åsikter. SD är ett rasistiskt parti, men Jimmy Åkesson har försökt måla över de värsta avarterna med Tipp-Ex. Men stora grupper, till mycket stor del företrädda av ungdomsförbundet, står för en mycket mer extrem linje. Och det är här kriget ploppar upp ordentligt. Om något av partierna med inbördes stridigheter ”riskerar” att spricka är det Sverigedemokraterna. Och det är riktigt kul att sitta bredvid och lyssna och läsa. Fortsätt kriga!

Lämna en kommentar

Under Inrikespolitik