Kategoriarkiv: Liberalerna

Dödsdom eller Livräddning?

» Liberalerna har bestämt sig.

Så har då Liberalernas digitala partiråd fattat sitt beslut. Med röstsiffrorna 59-31 (en avstod) beslutade partirådet att följa Nyamko Sabunis krav att Liberalerna ska göra klart att man är ett borgerligt parti som vill att Ulf Kristersson ska bli statsminister efter nästa väl. Ett väl i och för sig inte särskilt revolutionerande val från partiets sida. Liberalerna är ett borgerligt högerparti – inget snack om saken. Det visste vi redan.

Problemet uppkommer när vi börjar diskutera hur denna Borgerliga regering ska kunna få majoritet i Riksdagen så att inte en majoritet röstar Nej till Ulf Kristersson efter nästa val. Enligt den senaste väljarundersökningen (Ipsos för DN) så fick de tre M+KD+L totalt 29% av stödet och både L och KD hotas av att inte komma in i Riksdagen pga 4%-spärren. L ligger sedan lång tid långt under spärren. Låt oss lägga till Centern, så får de forna Högerallianspartierna 38% i stöd av väljarna. Det räcker inte långt för att få ihop en majoritet och att inte ha en majoritet som röstar emot i Riksdagen. Ulf Kristerssons kandidatur som statsminister skulle helt enkelt ryka all världens väg. De tre Rödgröna partierna S+MP+V samlar i samma undersökning 42% av stödet. Lägger vi till Centern som valt att stanna kvar inom Januariöverenskommelsen så samlar man 51% av stödet.

Sveriges nya Brunblå sörja

Ulf Kristersson är alltså långt ifrån att kunna bilda en regering baserad på de borgerliga partierna, den gamla Högeralliansen eller den traditionella Högern. För att kunna bli godkänd som statsminister med dessa siffror som underlag så måste Ulf Kristersson ha stöd av Jimmie Åkesson och Sverigedemokraterna. Det räcker inte ens med att Centern röstar för och att SD lägger ner sina röster. För att Ulf Kristersson ska kunna bilda en regering baserad på M+KD+L så måste han köpa Jimmie Åkessons JA-röster! Här har vi Liberalernas dilemma.

Liberalerna har med sitt beslut deklarerat att man ska samtala med alla partier. Dvs även Vänstern (som man i Januariöverenskommelsen krävde att S skulle vägra att förhandla med) och SD! För att M+KD+L ska kunna skapa en regering med Ulf Kristersson som statsminister måste man helt enkelt köpa Jimmie Åkessons röster. Vad kommer SD att kräva? Vad är M+KD villiga att sälja till SD som L kommer att acceptera? DET är det stora problemet.

Är L villiga att göra eftergifter till SD? Ett parti som deklarerat att man anser att liberalismen är partiets huvudfiende. Ett parti som har sina rötter i nazismen och som trots alla påståenden inte har lyckats sudda ut dessa rötter ur partiets själ. Vi ska komma ihåg att Jimmie Åkesson själv valde att gå med i partiet medan man fortfarande hade mycket starka kopplingar till nazismen. SD:s starka uttryck av rasism och islamofobi ska vi inte förglömma. Hur långt är Liberalerna villiga att gå i denna köpslagan med SD? Hur mycket av liberalismens själ är man villiga att sälja ut för att göra Ulf Kristersson till statsminister? DET ska bli spännande att se!

Det är denna insikt som fått mer än var tredje ledamot i partirådet att rösta Nej tack. Det ska nu bli spännande att se vad som händer med Liberalerna. Kan man locka tillbaka tillräckligt många högerliberaler för att kompensera för alla de socialliberaler som nu vänder Liberalerna ryggen och går till Centern? Som inser att för ett liberalt Sverige är faktiskt Stefan Löfven ett mindre hot än Jimmie Åkesson.

Det ska bli spännande att följa – från utanför! Hur som helst har nu Liberalerna valt att ansluta sig till den Brunblå sörjan.

Lämna en kommentar

Under Liberalerna

Liberalernas kris

» Kompromiss utan sensationer.

En tydligen djupt oenig ledning för Liberalerna har kommit med ett besked som inte är någon sensation. Så egentligen är det förvånande att det fått en sådan publicitet att även jag gör mig mödan att kommentera det?

Vad Liberalerna och Nyamko Sabuni nu säger, alltså att man vid nästa val kommer att gå till val med syfte att skapa en borgerlig regering, är ju inget förvånande. Finns det verkligen någon som INTE trodde att det skulle vara Liberalernas mål efter valet. Frågan är vad man gör när valet är avklarat och valresultatet finns tillgängligt och den regeringen ska bildas?

Den nya Brunblå sörjan

För med de opinionssiffror som gäller i dag förefaller det som MYCKET osannolikt att de fyra borgerliga partierna i den gamla Högeralliansen, alltså M+Kd+C+L, skulle få tillräckligt stöd för att kunna bilda en regering. Den stora frågan är ju vad Liberalerna gör om dessa fyra partier inte kan få ihop en majoritet i Riksdagen. Efter förra valet 2018 gjorde Centern och Liberalerna klart att dom inte ställde upp på en Moderatledd regering som var beroende av stöd från SD. I valet mellan att ha daglig morgonfika tillsammans med Sd eller tillsammans med Socialdemokraterna valde både C och L det minst onda. Alltså Socialdemokraterna. Det som blev Januariöverenskommelsen! S ville inte utan hade helst bildat en majoritet tillsammans med Mp och V. C och L ville inte utan hade helst bildat en majoritet med M och Kd. Men ingen av dessa utvägar var möjlig. Alltså blev det som det blev. JÖK:en!

Nu har alltså Liberalerna gjort klart att man fortsätter inom Januariöverenskommelsen så länge övriga partier följer överenskommelsen. Men i god tid inför valet 2022 kommer Liberalerna inrikta sig på att bilda en Borgerlig regering. Det nya är egentligen att man gör klart att man nu är villiga att tala med alla partier. Som vänsterpartist tycker jag det låter bra. Det är ju nytt att Liberalerna är villiga att prata med Vänsterpartiet. I Januariöverenskommelsen drev ju L (och C) igenom att S inte fick prata med V. Liberalerna gör också klart att man inte tänker sätta sig i en regering tillsammans med Jimmie Åkesson och SD. Det nya är att man uppenbarligen är villiga till att låta SD sitta utanför regeringen och styra vad denna borgerliga regering ska tycka.

Den som lever får se?

Fast jag tvivlar att det kommer att ha så stor betydelse vad Liberalerna vill efter valet. Min ganska kvalificerade gissning är att partiet åker ur Riksdagen. Som jag hörde Mats Knutsson kommentera det i SVT:s Rapport. De som var motståndare till JÖK:en har lämnat. När man nu lite ”byter spår” och inte utesluter morgonfika med SD så skrämmer man bort en ytterligare grupp. Liberalernas läge är allt för långt under isen. Men, mycket kan hända. Kan Miljöpartiet säkra nytt kontakt? Fortsätter Kristdemokraternas ras ner under isen? Mycket kan hända till september 2022. Men jag tror att vilken regering vi får kommer att till stor del avgöras av vilka partier som lyckas rädda livet!

Till slut så har det presenterats två nya väljarundersökningar. Demoskop i Aftonbladet och Novus i SVT. Som har lite olika resultat. Det är det som gör det spännande! Partiföreträdare kan välja den som är trevligast för just dom att luta sig tillbaka med. Här är de båda. Först Demoskop som får fram att Moderaterna precis passerar Socialdemokraterna och Centern passerar Vänsterpartiet. Medan Novus visar att Miljöpartiet nu passerat Kristdemokraterna. Välj vilken du gillar mest och njut. Eller välj delar från båda… Det är Demoskop först och Novus sedan.

Stackars Nyamko Sabuni

Socialdemokraterna »» 24,2% (-0,5) / 27,0% (+0,1)
Moderaterna »» 24,5% (+1,3) / 24,0% (+0,9)
Sverigedemokraterna »» 18,2% (-0,1) / 17,9% (-0,2)
Vänsterpartiet »» 9,4% (-0,1) / 9,5% (-1,3)
Centerpartiet »» 9,9% (0,3) / 8,3% (-0,2)
Kristdemokraterna »» 5,8% (-0,7) / 4,1% (-0,6)
Miljöpartiet »» 3,1% (-0,4) / 4,4% (+0,3)
Liberalerna »» 2,7% (-0,4) / 3,3% (+0,6)

Visst är det spännande. Den som lever får se hur det går om 1½ år.

Läs:
Sabuni vill ingå i en borgerlig regering. – Expressen
Sprickan efter beskedet: ”Ger SD legitimitet”. – Expressen
Pressar M och KD: Gör upp med SD innan valet. – Expressen
M:s ökning – blir största partiet. – Expressen
Löfven: Liberalernas besked inget konstigt. – Aftonbladet
Partiledarna om Liberalernas besked. – Aftonbladet
Lena Mellin om Liberalernas besked: ”Överraskande”. – Aftonbladet
Ny väljarbarometer från demoskop – Hör Lena Mellin kommentera siffrorna. – Aftonbladet
L-källor: Sabunis besked är en kompromiss. – Svenska Dagbladet
Liberalerna vill bilda borgerlig regering nästa val. – Sveriges Radio
Furtenbach: ”Innebär att SD kommer få inflytande”. – Sveriges Radio

Lämna en kommentar

Under Liberalerna

Liten byracka bjäbbar mest

» Nyamko Sabuni utmanar ödet.

Liberalerna är i djup kris och inom partiet är det uppenbart att det är Hela havet stormar som gäller. Bytet av partiledare till Nyamko Sabuni gjorde ingen skillnad. Det kvittar vad som händer, partiet är stadigt parkerade rejält under 4%-spärren. Man är sedan länge parkerade runt 3%. Sannolikheten för att partiet ska överleva nästa val minskar hela tiden allt eftersom tiden går och det inte händer något i opinionen.

Är detta den nya Brunblå sörjan?

På senare tid är det uppenbart att de inom partiet som var motståndare till att Liberalerna skulle ansluta sig till Januariavtalet är aktivast. Nyamko Sabuni gör så gott hon kan för att blåsa på elden. Det är uppenbart att partiets ledning satsar på att överleva genom att byta sida i politiken och ansluta sig till den Brunblå sörja som skapats av Ebba Busch, Jimmie Åkesson och Ulf Kristersson.

Just nu blåser Nyamko Sabuni till strid inom just invandringspolitiken för att försäkra sig om att hon ska vara välkommen i denna Brunblå sörja. Och då kunna hoppas på stödröster från sympatisörer till M, KD och SD så att partiet ska kunna överleva nästa val. Att blåsa till strid inom ett område som inte omfattas av Januariavtalet retar upp även Annie Lööf och Centerpartiet

Nu hotar Stefan Löfven med att om Liberalerna bryter Januariöverenskommelsen så är det stor sannolikhet / risk för Stefan Löfven måste utlysa Extraval. Är det verkligen något som Liberalerna vill? Vill man ge sig ut i en snabb valrörelse där man ska försvara att man nu istället vill bilda en högerregering som är beroende av SD? Det ska bli spännande att följa fortsättningen.

Är Nyamko Sabuni verkligen villig att chansa på att tillräckligt många SD, KD och M-sympatisörer är villiga att stödrösta på Liberalerna för att både kompensera för socialliberaler som lämnar Liberalerna och går till Centern och vägrar följa med till att bli ett stödparti till SD och samtidigt lyfta partiet över 4%-spärren. Vill Nyamko Sabuni gå till historier som den som slutligt knäckte det Liberala partiet?

Det ska som sagt bli spännande att följa fortsättningen.

För övrigt kan vi notera att det i dag är den Samiska Nationaldagen. Jag utgår ifrån att SD:s Björn Söder har blivit övertygad om att även samer kan vara svenskar. Han hade ju lite tvivel om den saken för en tid sedan.

Lämna en kommentar

Under Liberalerna

Den nya Brunblå sörjan

» Fler frågor än svar.

Det är väldigt ofta spännande att läsa debattartiklar. Inte bara för att läsa vad som skrivs av debattörerna. Minst lika mycket för att studera vad dessa debattörer undviker att nämna! Det är nämligen där vi oftast kan hitta de mest spännande delarna i debattartikeln.

Jag läser i dag en sådan debattartikel i Expressen. Där har nämligen 120 liberala partimedlemmar (det finns tydligen så många kvar…) skrivit och krävt att Liberalerna återvänder till den borgerliga fållan. – ”Vi anser att Liberalerna bör återvända till andra borgerliga partier och med dem forma en gemensam vision inför valet 2022.”

Liberalerna ger JÖK:en fingret

Nu vill jag göra klart att jag tycker det är ganska självklart att Liberalerna inför valet 2022 går ut och deklarerar att man har som mål att skapa en Borgerlig regering. Liberalerna är ett högerparti, så är det bara. Vi kan se det på den högerpolitik som man tillsammans med Centerpartiet ”tvingat” Stefan Löfven att föra. Slakten av Arbetsförmedlingen, en fortsatt jakt på sjuka och arbetslösa genom straffbeskattning och andra former av bestraffningar, en skattepolitik som gynnar de redan privilegierade och så vidare. Visst är Liberalerna ett högerparti, och hör hemma i högerburen tillsammans med de andra högerpartierna.

En intressant fråga är ju istället vilket val Liberalerna ska göra om mandatfördelningen i Riksdagen ser ut som den gör idag. De 120 undertecknarna undviker mycket noga att berätta hur dom egentligen har tänkt. Den enda gång debattörerna nämner Sverigedumokraterna är när man konstaterar att de två, som man kallar ”ytterlighetspartierna”, ökar i stöd. Man menar alltså V och SD. Man drar av detta slutsatsen att det beror på att man vägrar prata med dom som dom ökar i stöd.

Ett av kraven från Liberalerna (och Centern) i Januariöverenskommelsen var att Socialdemokraterna vägrades att samtala med och förhandla med Vänsterpartiet. Så vi vänsterpartister ska kanske tacka L och C för att Vänstern ökat i stöd? SD:s ökning har stoppats och vänt ner istället. Främst antagligen eftersom M och KD tagit över deras politik i många frågor.

Hur ska du reda ut det här Nyamko Sabuni?

Den intressanta frågan som debattörerna vägrar att svara på är hur denna borgerliga konstellation ska se ut. I den borgerlighet som finns i dag, alltså den Brunblå sörjan med Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedumokraterna ingår just dessa, alltså SD. Ett parti som deklarerat att deras huvudfiende inom politiken är liberalismen. Vill dessa 120 liberala gräsrötter att Liberalerna inför nästa val ska gå till val tillsammans med ett antiliberalt parti? Eller man inbillar sig att Moderaterna under Ulf Kristersson och Kristdemokraterna under Ebba Busch inför valet helt plötsligt ska dumpa Jimmie Åkesson och Sverigedumokraterna igen? Tror dessa 120 gräsrotsliberaler att Centerpartiet efter Ebba Buschs och Kristdemokraternas ständiga attacker mot Centerpartiet helt plötsligt bara ska hoppa in i fållan igen inför valet 2022?

Nä, de 120 liberalerna skapar egentligen fler frågor än vad dom besvarar. Det är som sagt ganska självklart att Liberalerna inför valet 2022 ska gå till val med målsättningen att skapa en borgerlig regering. Det är något som jag förutsätter. Det är inget nytt, jag hade inte förväntat mig något annat. Nytt är att man uppenbarligen anser att man faktiskt måste börja samtala med Vänsterpartiet och Sverigedumokraterna. För man menar väl även V och inte bara SD? Något som ju också egentligen är självklart. Det förekommer redan i dag, man pratar med varandra. Så fungerar politiken. Däremot besvarar man inte frågan om i vilken utsträckning man ska sätta sig i reella förhandlingar med SD (och V…?) där man är villiga att ge och ta. Vi liberaler köper SD:s främlingsfientlighet (invandringskritik, rasism, kalla det vad ni vill) om SD stödjer vår politik för ett skattesystem som gynnar de som redan har. Om SD stödjer en arbetsmarknadspolitik som gynnar arbetsköparen och missgynnar arbetstagaren. Om SD köper en fortsatt bestraffning av sjuka och arbetslösa. För dom inbillar sig väl inte att SD ska sälja ut sin rasism, främlingsfientlighet, invandringskritik? Utan den så finns det ju ingen sverigedumokrati! Alla andra frågor kan man lätt byta åsikt i bara man får vad man vill här.

Är det så ni har tänkt er kära liberaler? Ni svarar inte på hur ni ska göra om valresultatet 2022 ser ut ungefär som nu efter valet 2018. Dvs varken de Rödgröna partierna eller den gamla borgerliga Högeralliansen kan skapa en majoritet. Det som gäller är antingen en Brunblå sörja med SD eller en blocköverskridande överenskommelse. Hur ska ni ha det? I verkligheten! Av debattartikeln kan jag läsa mellan raderna att ni tycker att L gjorde fel som ingick i Januariöverenskommelsen. Var det en Högeralliansvariant som var beroende av SD som L skulle valt istället? Alltså en Brunblå sörja? Eller var det ett nytt riksdagsval man skulle valt?

Som sagt, fler frågor än svar.

Läs:
120 liberaler: Partiet måste hem till borgerligheten nu. – Expressen debattinlägg

Lämna en kommentar

Under Liberalerna

Mer statliga bidrag

Så har då även Liberalerna hållit sitt Landsmöte. Ett möte som präglats av kamp mellan Batongliberaler och Snällismen. Av rapporterna verkar dock stridigheterna inte ha varit särdeles blodiga. Liberalerna slåss för sin existens, och det får nog de som är i opposition till Nyamko Sabunis batongliberalism till att vara försiktiga. Hur som helst tänkte jag ta upp ett par beslut från Liberalernas landsmöte.

Föråldrad kärnkraft

Vi kan notera att till och med kärnkraftskramarna inom Liberalerna nu accepterat faktum. Kärnkraften är för dyr, den är inte lönsam! Elproducenterna vill inte satsa på ny kärnkraft och vill lägga ner den nuvarande av den enkla anledningen att det är ett för dyrt sätt att producera elström! Punkt! Eftersom säkerhetskraven blivit stora, vilket beror på de enorma konsekvenserna av en olycka, så är bygget av ny kärnkraft enormt dyrt. De få byggen som pågår är kraftigt försenade och fördyrade. Leverantörer av kärnkraftsreaktorer har tvingats i konkurs eftersom efterfrågan har rasat. Till det kommer att det fortfarande inte finns någon fullständig lösning på hur man ska göra sig av med det radioaktiva avfallet. Tanken är ju att gräva ner det för all evighet. Om 1000 år när skyltarna om att man grävt ner radioaktivt avfall för länge sedan är försvunna kommer alltså våra efterlevande civilisationer att hitta radioaktivt avfall i marken och undra vad det var för idioter till civilisation som grävde ner sin skit till kommande generationer.

Hur som helst har alltså tom kärnkraftskramarna i Liberalerna insett att kärnkraften är för dyr. Nu vill dom därför att staten ska subventionera kärnkraften. Vi ska alltså skaffa oss nya bidragsberoende verksamheter. Själv tycker jag att skattesubventioner kan användas mycket bättre.

Nästa fråga som jag tänkte kommentera är Nyamko Sabunis löfte om att till 2030 ska alla s.k. ”Utsatta områden” vara borta. Ett mycket lovvärt löfte som jag har svårt för att se att någon tänker protestera mot. Det skulle då möjligen vara Sverigedumokraterna som behöver de ”Utsatta områdena” för att ha något att skylla allt elände på. Skulle dom försvinna, vad ska dom då skylla allt hemskt på? Men egentligen är det väl ingen som säger emot det kravet / löftet! Fast se’n kommer vi till hur vi ska nå dit? Där råder det ingen som helst enighet.

Nyamko Sabuni

Bostadssegregationen är väl det största problemet. Därför har jag ett tips till Nyamko Sabuni och Liberalerna på en åtgärd för att komma tillrätta med bostadssegregationen. Det måste helt enkelt finnas billiga och överkomliga hyreslägenheter på andra håll än i just det som kallas ”Utsatta områden”. Jag tycker därför att vi ska ställa krav från Staten att kommuner där det inte finns överkomliga hyreslägenheter utan bara fina villor och dyra bostadsrätter att dessa kommuner omedelbart ser till att bygga överkomliga hyreslägenheter i bostadsområden som är kraftigt segregerade. Dvs att det bara finns fina villor och dyra bostadsrätter. Samtidigt ställer vi krav på dessa kommuner (som ju präglas av höga inkomster bland kommuninnevånarna) på att dessa kommuner tar emot stora grupper nyanlända. Inte bara i två år, utan att kommunerna åläggs att ordna överkomliga hyreslägenheter där dessa nyanlända kan få ett stadigvarande boende.

På det här viset, kombinerat med att de kommuner där de s.k. ”Utsatta områdena” finns åläggs att rusta upp dessa områden, ska vi nog komma tillrätta med problemen. Kommunerna åläggs att ordna med möteslokaler, fritids osv i områdena så att ungdomar har någonstans att träffas och umgås. Satsa på skolorna, inte skära ner! Polisen ser till att det finns poliser ”ute på stan”. Inte bara poliser som kommer farande i polisbilen när något händer. Nä, att det verkligen finns poliser som patrullerar och umgås och lär känna de boende. Det inrättas kommunpoliser överallt. Poliser som visar sig, inte bara passerar i full fart i en bil.

Vad tror ni? Om vi sprider ut alla de som i dag bor i de ”Utsatta områdena” även i de fina villakommunerna och bostadsrättsghettona så blir vi av med bostadssegregationen. Som ju är den stora grunden till problemen med ”utsatta områden”. Tror ni inte att kommuner som Lomma, Staffanstorp, Vellinge osv här nere i Skåne. Lidingö, Danderyd, Täby osv runt Stockholm och så vidare skulle må bra av fler innevånare. Staffanstorp har ju lagt stora summor pengar på att locka boende i Malmö att flytta till Staffanstorp. Får det Staffanstorp till att bygga överkomliga hyreslägenheter så har man nog en stor grupp människor som gärna vill flytta till Staffanstorp.

Vad tror ni? Kan det här vara krav som Nyamko Sabuni kan vara villig att ställa för att bli av med alla ”Utsatta områden” på 10 år. Vi kan ju inte bara förbjuda människor att bo i dessa segregerade områden. Vi måste ju göra det möjligt för dom att flytta till andra segregerade områden – som är segregerade tvärtom! Och som på det här viset inte blir segregerade längre.

Visst är jag smart?

Lämna en kommentar

Under Liberalerna

Hvad hvilja Folkpa… f’låt Liberalerna

Vilken väg ska Liberalerna välja? Eller ska vi nu egentligen uttrycka det som; Vilken väg valde Liberalerna? För sedan nu Erik Ullenhag deklarerat att han drar tillbaka sin kandidatur så återstår bara Nyamko Sabuni som ny partiledarkandidat. Och då är ju en del av liberalernas vägval redan gjord. Uppenbart är att det varit en mycket upphetsad stridighet i kampen. Erik Ullenhag kände sig tvingad att deklarera:

liberalerna

– ”Kom ihåg – våra partivänner är inte våra fiender.”

Men argumentationen från olika håll inom partiet har uppenbarligen varit mycket hård. Så här skriver också Erik Ullenhag:

– ”Tonen i sociala medier chockar mig faktiskt – och då är jag ändå van vid tuffa påhopp.”

Som en följd av stridigheterna har flera ledande liberaler med socialliberala värderingar deklarerat att dom nu lämnar. Antingen bara sina uppdrag inom partiet eller helt lämnar partiet. En är den tidigare riksdagsledamoten Kerstin Heinemann som efter mer än 50 år som partimedlem går ur Liberalerna:

– ”Signalerna som jag fått från partiet visar på en högervridning som jag som socialliberal inte kan acceptera. Det handlar om en hårdare ton och en misstänksamhet mot människor från andra länder. Mitt samvete klarar inte av att stödja ett sådant parti.” Och hon fortsätter med att berätta:

– ”Det har varit många obehagliga angrepp mot mig som person. En del av dem har kommit från partikollegor, och det har gjort mig väldigt förvånad. Jag är inte van vid sådant i Liberalerna. Jag har mått väldigt dåligt av det.”

Hon är inte heller ensam om att ni lämna sitt parti. Andra vill dock fortsätta att arbeta för de socialliberala tankarna och bromsa utvecklingen mot hårdare tag:

– ”Vi har alla våra gränser för vad som kan accepteras, så även jag, men fram till dess är det viktigt att många är med och kämpar för att partiet ska hålla rätt kurs.”

Så hur blir det. Innebär valet av Nyamko Sabuni den högervridning och avveckling av socialliberalismen som uppenbarligen många inom Liberalerna befarar och som Moderaterna och Sverigedumokraterna hoppas på? Kan Nyamko Sabuni locka till sig tillräckligt många väljare från höger för att kompensera för ett ytterligare tapp mot vänster så att partiet överlever? Det är ett så kvalificerat gissande att inte ens en tyckerimaskin som eder bloggare vågar uttala sig.

2 kommentarer

Under Liberalerna

Vad är demokrati?

Partiledarvalet i Liberalerna verkar utvecklas till en strid om striden. I dag finns det väl i princip två kandidater till posten som ny partiledare. Erik Ullenhag och Nyamko Sabuni. De flesta av de svenska länsförbunden, inklusive Skåne, har i medlemsomröstningar ställt sig bakom Nyamko Sabuni, men Erik Ullenhag vann bland annat i det största förbundet Stockholm.

liberalerna

Och det är nu det blir så delikat. Erik Ullenhag och Nyamko Sabuni står troligtvis för två lite olika utvecklingar för Liberalerna. Erik Ullenhag anses väl står för ”snällheten”, en fortsättning på socialliberalismen. Detta medan Nyamko Sabuni istället står för ”hårdare tag” och kan vi kanske kalla för en mer marknadsliberal utveckling för Liberalerna. Ännu känsligare blir frågan när man drar ut det i en förlängning, där Erik Ullenhag bedöms stå för att Liberalerna står fast vid överenskommelsen mellan S + Mp + C och L medan det är mer tveksamt var Nyamko Sabuni står. Hon har väl i och för sig deklarerat att hon respekterar överenskommelsen men bland motståndarna inom partiet och bland de gamla samarbetspartierna inom Högeralliansen (Moderaterna och Kristdemokraterna) finns del nog stora förhoppningar på Nyamko Sabuni. Alltså är valet känsligare än vad man kan tro från början.

Valet av partiordförande sker av partiombuden på partiets stämma. Och dessa partiombud röstar för sig själva på eget ansvar. Alla från Stockholm måste alltså inte rösta på Erik Ullenhag och alla från Skåne måste inte rösta på Nyamko Sabuni. Hade man haft det systemet så hade man ju kunnat spara pengar genom att bara skicka en representant från varje län som utrustades med ett visst antal röster.

Men i Skåne har det blivit en infekterad intern strid. Ett antal liberala skånska ombud med Tina Acketoft har deklarerat att man ska rösta på Erik Ullenhag (som ju också en del av medlemmarna ville). Men Torkild Strandberg som är ordförande i Skåne har gjort klart att ombuden ska rösta som majoriteten bestämt. – Styrelsen har beslutat att du, som ombud, förväntas följa Skånerådets beslut. Om du inte kan ställa dig bakom en sådan förväntan och förespråka den kandidat som Skånerådet beslutar sig för, bör du därför omedelbart anmäla förhinder så att en ersättare kan kallas in. Flera ombud berättar att dom utsatts för olika former av hot för att fås att rösta rätt, alltså på Nyamko Sabuni.

Den här typen av personstrider riskerar att få långsiktiga efterverkningar. Något som inte är bra för någon!

Fast interna bråk är man inte ensamma om inom Liberalerna. Inom Kristdemokraterna har ledningen med Ebba Busch Thor i spetsen i princip bestämt sig för att peta Lars Adaktusson. Han har bland annat lyckats få upp abortfrågan på agendan, något som Kd:s ledning fasar för. Troligtvis är det nu bränt för Lars Adaktussons dröm om att få kröna sin politiska bana med att bli partiledare. Men sur är han!

Lämna en kommentar

Under Liberalerna

Att sparka på den som ligger

Jag hade tre olika alternativ till vad jag skulle ägna dagens Tyckeri åt. Alternativ Ett var Svenska Dagbladets ledare i dag skriven av Anna Charlotta Johansson med rubriken Fairtrade är fortfarande fel. Anna Charlotta är fortsatt upprörd över ”Fairtrade” märkningen av matvaror. ”Fairtrade” ägs ju av LO och Svenska Kyrkan, hemska tanke. Och att märka varor som framställts på ett etiskt sätt är ju ett grovt angrepp på Den Fria Marknaden och Marknadskrafternas rätt att styra. Usch vilken hemsk vänstertanke.

DanmarkSom nummer Två såg jag en artikel på BBC med rubriken Does Denmark have a ‘pervasive’ rape problem?. Detta gav mig lite funderingar som kunde utvecklas som ett Tyckeri i dag. Enligt artikeln har flera undersökningar visat att Danmark har den högsta nivån av sexuellt våld i Europa. Det här förvånar eftersom det ju (det vet ju alla…) är invandrare som begår den här typen av brott. Och då borde ju läget i Sverige vara mycket värre än i vårt södra grannland som ju inte utmärkt sig för något generöst flyktingmottagande. Kan det vara något annat som styr? Alkohol och andra droger?

Liberalerna

Som nummer Tre kan man ju sparka rejält på den som ligger, alltså Folkpa… f’låt Liberalerna. Hur många tror att Liberalerna överlever som parti? Själv tycker jag dock att den liberala partiledningens agerande i fallen med Emma Carlsson Löfdahl och Cecilia Wikström har varit korrekt. Det handlar istället helt uppenbart om två damer som sätter girigheten över sitt politiska uppdrag. Nu har Emma Carlsson Löfdahl valt den för henne mest ekonomiskt lönsamma utvägen. Hon sitter kvar i Riksdagen men lämnar Liberalerna! Detta har hon meddelat på Facebook. Emma hyrde tidigare en lägenhet genom Riksdagen som boende när hon var i Stockholm. När en annan lägenhet i samma hus blev till salu valde hennes make att köpa denna och sedan hyra ut den till sin hustru för rena ockerhyran. Grundhyran var 2.500 kronor i månaden, maken tog 13.000 i hyra från hustrun. Exakt det belopp som gjorde att Emma kunde få utbetalt maximalt bostadsbidrag från Riksdagen. Jag kan inte tolka detta som något annat än omoralisk girighet. Nu har alltså Emma valt att istället för att lyda partiets uppmaning att lämna Riksdagen så lämnar hon partiet, men sitter kvar i Riksdagen. Vilket är lönsamt för henne eftersom hon om något år är så pass gammal och har suttit så länge i Riksdagen att hon kan få ut maximal pension från Riksdagen fram till 65-årsdagen. Som sagt – Girighet!

Om vi sedan tar Cecilia Wikström så är hon alltså EU-Parlamentariker. För detta får hon 80.000 kronor i månaden förutom en hel del andra förmåner. Att ersättningen är så pass hög motiveras med att detta är ett mer än heltids uppdrag. Man är i tjänst i princip dygnet runt. Det är inte ett 0800-1630 jobb måndag-fredag. Det är mycket mer än så. Men Cecilia har tid över för ytterligare ”heltidsjobb”. Hon har två styrelseuppdrag i två företag. Båda betalas med en ersättning som var för sig motsvarar en normal heltidslön. 70.000 kronor i månaden, dvs något förenklat 35.000 per uppdrag. En ersättning som ligger över vad de flesta som jobbar tjänar på sitt jobb i månaden. Vill man vara elak kan man alltså säga att hon jobbar mer än tre heltidsjobb. Vilket naturligtvis är omöjligt även om hon motiverar det med att hon är norrländska! Vad det pekar på är att det är uppenbart att det här handlar om styrelseuppdrag som är kraftigt överbetalda. Liberalerna anser att uppdragen skadar förtroendet för henne som EU-Parlamentariker. Vems intressen kommer hon att företräda? Bolagens? Sina egna bankkontons? Eller sina väljares? Men Cecilia vägrade välja och får därför sparken.

Girigheten styr helt uppenbart. Men kommer Liberalerna att överleva?

1 kommentar

Under Liberalerna

Tre komiska nyheter

Ibland reagerar man inte på nyheter på det sätt som det väl var meningen att man skulle. Men en nyhet i en viss riktning kan få en senior blogger att associera i helt andra riktningar. Jag har därför valt ut tre små nyheter ur nyhetsflödet och funderat vidare.

Euro

¤ 1.   Veckans skratt fick jag när jag läste att Jan Björklund och Liberalerna vill införa Euron på stört. Jo, jag är fullt allvarlig. Senast 2022 vill Liberalerna ha infört Euron i Sverige! HAHAHA! Håll med om att det är komiskt. Har dom panik? Det finns väl kanske några procent svenskar som vill införa Euron, och det är kanske just dessa som Liberalerna är ute efter i en desperat jakt på väljare för att rädda partiet kvar i Riksdagen. Något stöd för utspelet har inte Jan Björklund att vänta från sina Högerallianskollegor. – ”Vi ser inte att det är aktuellt under den tid vi kan överblicka” är nog en lite mer realistisk syn på saken. Taskigt Jan, men det utspelet var nog döfött! HAHAHA!

¤ 2.   Jag ser att vänsterpartisten Elin Segerlind, som jobbar som reporter på P4 Värmland, glömde att berätta att hon skulle kandidera till Riksdagen för Vänsterpartiet. Något hon glömde att berätta för arbetsgivaren. Något som naturligtvis är oförlåtligt. Med den typen av arbete är det viktigt att vara öppen. Å andra sidan har vi Lars Adaktusson som satt i TV och kommenterade politik i årtionden ända tills han slutade och istället blev ledande Kristdemokratisk politiker. Undrar om han varit öppen med sina sympatier?

¤ 3.   Sedan läser jag om en fransk kvinna som dömts till böter för att hon i Paris Metro gått i en korridor i fel riktning. Det är viktigt att inte gå emot färdriktningen. Då kan det gå rejält illa. Enkelriktade korridorer är viktiga! Jag har själv personlig erfarenhet av sådant. Under alla mina tre år på Björnekulla högstadieskola här i Åstorp lyckades jag få två Anmärkningar för svåra försyndelser. Den ena av dessa var för just detta brott. Att gå i fel riktning i en enkelriktad korridor. Att regnet öste ner utomhus hade ingen betydelse. I varje fall inte för magister Bodil. Det var förresten magister Bodils make magister Bengt som skrev den andra Anmärkningen på mig. Jag gjorde den grova brottsliga handlingen att jag hade satt mig på en av de bänkar som var reserverad för lärare. Dels hade dessa ryggstöd i motsats till vi elevers bänkar. Dessutom satt det nästan aldrig någon på dom i motsats till de få ryggstödslösa bänkarna reserverade för elever. Hur som helst tyckte magister Bengt att detta var en så pass grov försyndelse att det borde resultera i en Anmärkning. Det hör dock till saken att mina helt oskyldiga föräldrar aldrig blev informerade om dessa Anmärkningar – förrän i efterhand när jag några år senare berättade om dom. Man kan kanske ha en del synpunkter på min klassföreståndare Åkes problem med de destillerade dryckerna. Men han tyckte att dessa båda anmärkningar var ”larviga” så dom hamnade i papperskorgen direkt. Du ska ha tack Åke, du var en bra lärare. Hur paret Bengt och Bodil var som lärare har jag ingen aning. Vad jag tycker om deras ”liberala” syn på disciplin och politik tänker jag inte berätta.

Lämna en kommentar

Under Liberalerna

Behövs Liberalerna?

Så har då även Liberalerna genomfört sin avstamp inför nästa års valrörelse och val. Av mediarapporteringen att döma var det tre stora frågor som avhandlades på detta möte. Först det faktum att partiledaren Jan Björklund inledde hela mötet med att strippa! Om ni missade det så ska ni inte vara oroliga. Det låter ”värre” än vad det var. Han tog bara av kavajen och slipsen medan han kavlade upp ärmarna. Liberalerna har haft en ständigt nedåtgående trend i många val och snart finns det ett reellt hot mot partiets framtid i form av att man hamnar under 4%-spärren. Fortsätter opinionsutvecklingen så sker det vid kommande val eller kanske vid nästa val om inget radikalt sker. Alltså kavlar majoren Jan Björklund upp armarna!

Nästa stora fråga (enligt media…) var frågan om religiösa friskolor. Partiledningen vill stoppa NYA religiösa friskolor medan en grupp inom partiet vill stoppa ALLA religiösa friskolor. Nu vann till slut partiledningens linje. Det vill säga de friskolor som finns (i huvudsak kristna sådana) får finnas kvar medan det däremot inte ska få öppnas nya religiösa friskolor (som oftast är muslimska). Jag tror dock inte att detta är motivet för det fullt rimliga kravet att vi inte ska med skattepengar finansiera religiösa skolor. Däremot menar man alltså från ledningen att det inte är realistiska att kräva att de som redan finns ska stänga.

De nya Liberalerna ger fingret

Den tredje stora frågan var frågan om förbud mot religiösa kläder. Frågan handlar om i vilken utsträckning samhället ska lägga sig i hur vi klär oss. Är det ett rimligt krav att förbjuda föräldrar att klä barnen som går på dagis och skola i t.ex. slöja? Var går gränsen mellan vad som är rimligt, vad som är demokratiskt och vad som trots allt är acceptabelt. För att inte tala om ifall det är ett verkligt problem eller bara något som skapats för debatten. Jag såg på TV någon talare som ondgjorde sig över att man tvingades ha kläder för att dölja kroppsdelar eftersom det skulle vara sexuellt utmanande att visa t.ex. håret. Men, om man använder det argumentet så får man ju förbjuda kläder överhuvudtaget och övergå till att vi alla blir naturister. I ”vår” kultur anses det för utmanande att visa t.ex. brösten, snoppen, snippan och så vidare. Det är ”vår kultur” som förbjuder detta. Andra kulturer förbjuder annat. Låt oss alla bli naturister – skriv in det som krav i lagen!

Jag återkommer till att upprepa vad jag sagt flera gånger tidigare. Samhället ska inte lägga sig i hur vi klär oss offentligt! Det finns många kläder som jag tycker är otroligt löjliga, opraktiska, dumma och fula. Burka är ett sådant exempel. Färdigtrasade jeans. Slips. Genomskinlig blus. Stilettklackar. Uppräkningen kan göras hur lång som helst. Men samhället ska inte lägga sig i hur vi klär oss. Vill vi väcka uppmärksamhet, göra oss löjliga eller vad vi nu vill så är det upp till var och en. Vi andra kan tycka illa om vad vi ser, men samhället ska inte med lagar reglera detta. Sedan kan det i vissa jobb och i vissa situationer ställas krav av hygienskäl, säkerhetsskäl, identifikationsskäl osv.

En annan som argumenterade för att förbjuda t.ex. burka hävdade att vi ju inte kan veta vem som döljer sig bakom. Det kan ju vara en terrorist! I så fall får vi förbjuda mörka heltäckande hjälmar (mycket vanligare än burka) exempelvis. Länder som fattat sådana beslut har hamnat i situationer att polisen måste bötfälla clowner, reklamgubbar osv. Halloween blir en lönsam period där man kan plocka in gott om böter.

Som sagt, samhället ska inte lägga sig i hur vi klär oss.

Vilket gör att vi återkommer till frågan i rubriken. Behövs Liberalerna? Faktum är att jag faktiskt tror detta. Om vi behöver Jan Björklund är jag tveksam till. Men Liberalerna behövs. Det behöver bara påpekas att det var den liberala rörelsen som tillsammans med arbetarrörelsen införde en allmän och lika rösträtt i Sverige. Med stort motstånd från de konservativa krafterna till höger som i dag heter Moderaterna. Moderaterna tillhör de partier som har en historia som man gärna håller tyst om. Så det behövs en liberal rörelse i Sverige. Kanske kan den få nytt blod den dag Jan Björklund byts ut?

Kära gamla Folkpartiet

Lämna en kommentar

Under Liberalerna