Kategoriarkiv: Löneökningar

Ett förslag och en undran

Det är dags för lönerörelse. De fackliga organisationerna har lagt fram sina krav inför förhandlingarna. 3% och låglönesatsning handlar det något förenklat om. Arbetsgivarsidan tycker inte att det räcker. Man menar från arbetsgivarsidan att verksamheten är så starkt beroende av sin personal att man tycker att 3% löneökning inte räcker, utan menar att man måste visa en högre uppskattning av allt det arbete som personalen lägger ner för sin arbetsgivare. Alltså föreslår arbetsgivarsidan istället 4-5% löneökning samt en mindre arbetstidsminskning.

Nä, naturligtvis ljuger jag. Arbetsgivarsidans svar är i sedvanlig ordning helt förutsägbar. Man läser upp från samma manus som man gjort varje år under modern tid. Det finns inte underlag för några kostnadsökningar inom det svenska näringslivet. Svenska företag riskerar att konkurreras ut av internationell konkurrens om man ger personalen en krona ytterligare i lön. Katastrofen ligger bakom husknuten och lurar med ett dödsbringande stup som helt kommer att slå ut svensk industri om man höjer lönerna.

Vem tar hand om pengarna

Så jag har ett litet enkelt förslag att komma med. Om man börjar med och tittar på hur mycket företagsledningen, VD:ar, styrelser osv under året innan fick sina ersättningar höjda i snitt så kan man ju se hur mycket företagen tål att höja kostnaderna. Räkna fram ett snitt på ökningarna under det gångna året för ledningarna, de som inte omfattas av kollektivavtalen, så vore den procentsumman ett alldeles utmärkt riktvärde för nya avtal. Eller vad tror ni? Nu inser jag att konjunktur kan förändras. Ibland kanske höjningarna kan bli högre om konjunkturen är på väg upp och ibland får dom bli lägre om konjunkturen är på väg ner om man ska jämföra med utfallet från året innan. En annan utväg vore att det riktvärde som avtalen kommer fram till också ska gälla ersättningarna till ledningen. Tror ni att man från arbetsgivarsidan kan vara villiga att köpa min lösning som ju kan korta ner förhandlingarna rejält? Företagsledningarna, styrelser osv måste ju vara mycket väl införstådda med hur mycket ökade kostnader verksamheten tål och inte plocka ut mer än vad som är bra för företagen.

Visst är det en bra idé? Den måste ju arbetsgivarsidan köpa direkt eftersom det måste förenkla förhandlingarna.

Sedan har jag en liten kort undran också. Riksbanken har ju nu höjt räntan med 0,25 procentenheter (25 punkter heter det väl på fackspråk) och därmed lämnat minusräntan bakom sig. Räntan ligger nu på 0. Naturligtvis börjar spekulationerna om hur mycket boräntor och andra låneräntor kan tänkas stiga. Och det är ju naturligt. Höjer Staten sin ränta så är det inte orimligt att banker och andra kreditinstitut följer efter. Konkurrenssituation och andra faktorer spelar sedan naturligtvis in för att avgöra hur mycket, när och om bankerna ska höja sina låneräntor.

Men, inlåningsräntorna då? Räntan på våra pengar som vi sätter in i banken? Jag har inte sett ett knyst om detta. Ingen som har funderat på om bankerna kan tänkas börja införa ränta på våra pengar på sparkontona. Mycket förenklat så är ju bankens vinst skillnaden mellan den ränta man betalar på pengar man tar in och den ränta man tar ut på de pengar man lånar ut. Höjs utlåningsräntan men inte inlåningsräntan så ökar marginalen. Alltså borde det vara dags att följa efter Statens ränta på båda sidorna av skranket. Eller har jag totalt missförstått något?

Jag tycker att jag har kommit med ett mycket smart förslag och en mycket rimlig undran.

Lämna en kommentar

Under Löneökningar

Ett gott skratt förlänger livet

I Dagens Industri publiceras i dag en debattartikel med rubriken: Vd-uppropet: SAS-avtalet hotar hela avtalsrörelsen. Det är VD:arna för industrins samtliga arbetsgivarorganisationer som är upprörda över det nya SAS-avtalet som man hävdar inte alls är i linje med industrimärket som både arbetsgivare och fack hävdade sedan ett avtal hade skrivits för några dagar sedan.

Joakim von Anka

Dessa VD:ar är upprörda över att dom anser att de löneökningar som piloterna strejkat sig till ligger över vad industriavtalen medger, och dom ska ju vara vägledande för alla avtal. Om nu alltså piloterna, enligt VD:arnas beräkningar, får ut mer löneökningar så riskerar detta att få hela den svenska ekonomin att krascha. Dessa VD:ar menar att piloternas avtal skulle riskera att få andra fack att kräva lite mer.

Låt oss därför börja fundera över hur mycket svenska VD:ar och andra i ”ledande ställning” i det svenska näringslivet själva kan tänkas ha plockat ut i inkomstökningar. Vill alla ni som läser detta och tror att denna grupps ersättningsökningar ligger i nivå med industriavtalets riktmärke räcka upp en hand! Va, är det inte en enda hand uppe?

Vad tror ni? Om piloterna får 3,5% istället för industriavtalets 2,5% eller om VD:arna plockar ut 10% istället för industriavtalets 2,5%, vilket tror ni har största inverkan på vad facken kommer att kräva i förhandlingarna? Det här debattinlägget är så korkat att jag förundrar mig över att man med den kompetensen har lyckats bli VD för en arbetsgivarorganisation. Jag tycker faktiskt att de här VD:arna ska fundera en gång till om det är deras egen grupps girighet att roffa åt sig eller SAS-piloternas avtal som ”riskerar att elda på lönekraven från andra grupper”. Dessutom vore det kanske bra med lite större löneökningar? Det är nämligen just bristen på ”löneinflation” som skapar en avsaknad av inflation i Sverige, något som ju tvingar Riksbanken till att fortsätta hålla en negativ ränta. För Riksbanken kan ju inte lägga sig i löneutvecklingen.

Ett gott skratt förlänger livet. Och ett gott skratt var det första jag fick när jag läste dessa VD:ars debattinlägg.

Lämna en kommentar

Under Löneökningar

Tänk vad man kan bedra sig

Vadå girigNär jag läste dagens Dagens Industri i morse var där ett debattinlägg med rubriken: Växla ned löneökningarna illustrerad av bilder på två välklädda medelålders herrar. Min första tanke var att det äntligen var någon som reagerade på Näringslivets höjdares giriga förmåga att plocka ut allt mer fantasifulla ersättningar. Detta är herrar som helt uppenbart kämpar om vem som kan få flest nollor på slutsiffran i lönekuvertet. Men så läste jag inlägget, som visade sig vara skrivet av en Martin Lindqvist (ordförande för Industriarbetsgivarna och VD för SSAB) och Lennart Evrell (vice ordförande för Industriarbetsgivarna och VD för Boliden). Och som ni kanske förstår handlar det inte alls om deras egna fantasiersättningar utan det handlar om de hundralappar som alla de knegare som jobbar ihop deras ersättningar får i löneökning. Jag tar för givet att Martin och Lennart bara glömde att skriva det i sitt debattinlägg, men dom har för avsikt att själva föregå med gott exempel och kommer bara att få ut maximalt 200 kronor i löneökning per månad. Det är ju alltid bra att föregå med gott exempel och inte bara kräva av andra vad man inte själv förmår. Eller hur Martin och Lennart?

Lämna en kommentar

Under Löneökningar