Heja mig själv

Bloggaren Sven Tycker har varit duktig i dag. Jag har sprungit Springtimeloppet i Helsingborg. Så jag tänkte att jag skulle ägna dagens tyckeri åt detta.

Först hade jag tänkt att jag skulle ägna dagen åt lite tankar om valrörelsen inför EU-Parlamentet. Men jag skäms faktiskt för svenska politiker när jag funderar i dom banorna. Moderaterna verkar ha glömt valrörelsen, Kristdemokraterna kan inte ens prata svenska på sina affischer och verkar dessutom satsa på lögner som ett inslag i sin valkampanj. Jag såg en sammanställning av hur aktiva våra nuvarande EU-politiker hade varit. I den absoluta botten hittade vi Sverigedumokraternas kandidater – som dessutom satsar på att bli omvalda!

Nä, jag satsar på något roligare, Springtime i Helsingborg. Ett motionslopp som i år arrangeras för 39:e gången och som går runt om i centrala Helsingborg. Alltid lika kul att springa med tanke på all publik runt banan som ropar uppmuntrande när man passerar. Inte bara till vänner och bekanta utan till alla. Jag tillhör en liten grupp på 10 personer som sprungit det här loppet under alla år, och som alltså i år sprang för 39:e gången. Nästa år blir det stort jubileum med 40 år för oss Fulltaggare. Av oss 10 är vi 5 som fortfarande satsar på 10 km rundan medan några gått ner till 5 km.

I år blev det rejält soligt och ganska svettigt även om temperaturen ju inte satte värmerekord. Jag har numera passerat det stadie där man försöker sätta nytt rekord. Det är faktiskt istället så att man är införstådd med att det troligtvis blir några sekunder sämre för varje år. Alltså måste jag inse att jag ska vara nöjd eftersom årets tid var ca 50 sekunder bättre än förra året. 1.02:37 är inte mycket att skryta med på 10 km. Men jag kom runt och kunde sedan hålla mig på fötterna även efter målgång.

Heja mig själv.

Till slut, trots mina klagomål på EU-valrörelsen, så vill jag uppmana er att ändå gå och rösta i EU-valet. Förtidsrröstningen är igång så slarva inte bort er rösträtt. Om ni inte utnyttjar denna så är den enda vinnaren de som har en helt annan syn på samhället än vad du har. GÅ OCH RÖSTA!

Rör på er

Vi rör på oss för lite! Alldeles för lite! Fast det finns grupper som rör på sig ordentligt. Vi har människor som medvetet väljer att promenera och cykla istället för att ta bilen för varje förflyttning. Vi har sportentusiasterna som nästan går till överdrift. Jag brukar ofta göra mig lustig över det fina gänget som tar bilen till gymmet, trycker på dörröppnaren, tar rulltrappan upp till våning två och sedan iklädda det senaste inom sportklädsel kör sitt pass på maskinerna. Men vi blir alla saliga på vårt sätt.

Själv springer jag en runda två gånger i veckan. Måndag och torsdag morgon (med reserv tisdag eller fredag) tar jag på mig löparskorna och springer en runda. Oftast upp på Söderåsen i skogen. Vi är privilegierade som har tillgång till naturen in på knuten. Här uppe finns en mängd skogsvägar och stigar som man kan variera sina rundor på. Jag varierar utbudet och springer rundor på mellan 3 och 12 km åt gången. Halva nöjet med löpningen är naturupplevelsen. Att följa hur våren kommer. Nu har vitsipporna slagit ut. Det börjar knoppas på bokträden. Man kan lyssna på ljudet från naturen. Kanske är det en hackspett som hörs i bakgrunden. Har man tur står det en flock hjortar på vägen som i sakta mak flyttar sig in i skogen för att studera vad det är som kommer flåsande fram. Flera gånger har jag på mina morgonrundor stött på en flock vildsvin som i sakta mak i en lång rad trippar över vägen framför mig. Dom retar man inte utan det är bara att stanna upp och låta hela flocken passera förbi innan man själv springer vidare. Den här naturupplevelsen är halva nöjet med att springa i skogen. Den får man inte när man står inomhus och springer på ett löpband med senaste hitlåtarna i hörlurarna.

Till detta tar jag under helgerna långa promenader på uppåt milen med min autistiska son. Vi njuter båda av att bara promenera och koppla bort allt annat. Jag löser veckans problem som jag inte hunnit lösa medan jag springer. Eller bara går omkring och letar efter lämpliga motiv att fotografera. Vad sonen funderar över vet jag inte eftersom han inte har något talspråk. Men, han njuter av promenaderna.

Det är viktigt att vi rör mer på oss. Vi har ett arbetsliv som innehåller mindre rörelse. Barn och ungdomar är ute och leker (och alltså rör på sig) mindre än vad vi gjorde i min generation. Det här har man tagit till sig på många skolor. Man har kommit på att studierna fungerar bättre om man rör på sig fysiskt också. Detta har gjort att många skolor arrangerar olika former av aktiviteter för att locka till rörelse. Ett exempel är Tågaborgsskolan i Helsingborg. Där arrangerar man varje morgon klockan 0800 tio minuters gemensam dans för eleverna ute på skolgården. Men, det var det vissa grannar som blev störda av. Dom 10 minuternas musik och barnskratt klockan 0800 förstörde morgonron. Till slut kände sig rektorn tvingad att lägga ner projektet. Men när detta fick publicitet var det många som blev upprörda. Det är så många ljud i en stad. Sopbilar, vanliga bilar, motorcyklar och andra människor. Hur kan 10 minuter musik och barnskratt vara en så stor störning? Nu har tydligen rektorn på Tågaborgsskolan kommit fram till att det nog finns ett stort stöd för skolaktiviteterna. Nu kommer troligtvis dansen, musiken och barnskratten tillbaka efter påsk. De stackare som störs klockan åtta på morgonen får skaffa öronproppar!

Finns det något mer glädjande än barn som skrattar och har roligt? När jag tar mina löparrundor på morgonen så möter jag hela tiden barngrupper från förskolor som är ute och går i främst Kalvahagens naturreservat. Dom här barngrupperna vistas oftast utomhus i naturen. Och har man då naturen som närmaste granne till förskolan så ska man också vara ute i naturen. Jag såg för en tid sedan statistik som visade att utemiljön för förskolorna i städerna minskar. Barnen i förskolorna är nästan helt utlämnade till inomhusaktiviteter. Tänk så tacksam jag är för att bo på en mindre ort där det inte är på det viset.

Ut och rör på er!

Rör på er

Den lokala tidningen berättade om parkeringsbekymmer i grannkommunen Höganäs. Det är så många som tar bilen till träningslokalerna och som måste parkera precis utanför så att det blir helt blockerat. Tydligen är det så att det ligger flera gym och träningslokaler på samma ställe, och ”alla” besökare måste naturligtvis ta bilen dit.

Samtidigt ser jag att forskare säger att en promenad om dagen halverar risken för flera folksjukdomar. Alla dom här som tar bilen till sitt gym skulle kanske fundera på att ta en promenad eller en cykeltur till sitt gym istället. Dom kanske skulle må lika bra av den promenaden som passet på gymmet så att dom kunde sparat in pengarna på gymkortet eller avgiften?

Jag tycker faktiskt att nidbilden stämmer av den träningssugne som tar bilen till sitt gym, sedan trycker hen på dörröppnaren så att hen slipper anstränga sig med dörren. Tar rulltrappan en våning upp för att springa ett pass på ett löpband klädd i senaste nytt inom träningskläder och med musik i lurarna. Sedan rulltrappan ner, dörröppnaren och så en bilfärd hem. För att hemkommen skryta över hur duktig hen är som tränar! Visst är vi komiska?

Det är nyttigt att röra sig. Om detta råder det ingen tvekan. Men för de flesta är det fullt tillräckligt med att börja utnyttja de naturliga möjligheterna till att röra sig. Många behöver inte ta bilen för varje ärende man ska göra. För väldigt många så är det möjligt att gå eller cykla till jobbet, till tåget eller bussen, när man ska handla osv. Räcker detta inte? Ta en extra promenad. Har man tillgång till naturen så finns det faktiskt intet bättre för både kropp och själ som en promenad i skogen. Det är 10 gånger så nyttigt som ett pass på ett löpband inomhus på ett gym.

Man behöver inte ta en löparrunda flera gånger i veckan som jag gör. Jag är privilegierad som har tillgång till Söderåsens skogar som närmaste granne. En promenad eller löparrunda på skogsvägar eller skogsstigar gör underverk, både fysiskt och mentalt. Att studera hur årstiderna växlar. Vårens nyutsprungna bokskog eller de vackra höstfärgerna. Det kvittar vilket. Att följa djurlivet. En ekorre hoppar över stigen framför dig. Det står en flock hjortar en bit in i skogen och studerar dig. Eller helt plötsligt trippar en flock vildsvin på rad över vägen. Jag höll på att bli nedflugen av en uggla en gång. En hackspett hackar på ett träd någonstans. Och så finns det dom som hellre tar bilen till ett gym? Jag begriper ingenting!

Men, vi lär ju våra barn att inte ta tillvara den naturliga rörelsen. Mängder av föräldrar känner sig tvungna att skjutsa sina barn i bilen till skolan. För polis och skolpersonal så upplevs trafiksituationen utanför skolorna på morgonen som direkt livsfarlig. Stressade mammor med mobilen i ena handen, ratten i den andra ska lämna av sonen eller dottern för att sedan skynda vidare – med mobilen i högsta hugg. Många föräldrar upplever trafiksäkerheten vid skolan så dålig att dom väljer att själva köra sina barn till skolan. Och gör trafiksituationen ännu värre.

Ut och rör på er! Man tar inte skada av en promenad, inte barn heller!

Rör på er!

Jag har i dag sprungit Springtime-loppet i Helsingborg. 10 km runt Helsingborg. Med största sannolikhet ett av landets vackraste lopp. Jag har sprungit alla de 37 lopp som arrangerats och är nöjd med tiden på 58:59. Fullt acceptabelt för en gubbe som fyller 65 år om några månader.

Med anledning av detta hade jag planerat att i dag skriva om behovet av att vi rör på oss mer. Vi behöver inte nödvändigtvis jogga och springa lopp. Det viktiga är att vi skaffar oss motion på ett naturligt sätt. Jag hade till och med skrivit färdigt rubriken. Men, jag vill nog helst ligga på soffan ett tag i kväll, så det får bli en kortare blogg med annat ämne i dag. Jag återkommer till motionen!

Jag såg en liten notis i Dagens Industri som berättar att vårdbolaget Attendo (kända för lite skandaler både här och där) nu presenterat sitt kvartalsbokslut. Attendo gjorde på tre månader ett överskott på 279 miljoner kronor (50 miljoner bättre än förväntat). Detta på en nettoomsättning på 2661 miljoner. För varje hundring som Attendo omsätter av våra skattepengar är alltså en dryg tia ren vinst. På ett år är det en dryg tusenlapp i vinst på varenda svensk, från spädbarn till 100-åriga pensionärer. Helt oberoende av om dom är ”kund” hos Attendo eller inte. Attendos huvudägare är ett Riskkapitalbolag som om man följer rötterna till slut hamnar i skatteparadiset Jersey.

Trettiosjätte gången

Er bloggare är inte bara bloggare utan också motionslöpare. Jag ”njuter” av att springa en runda på skogsvägar och stigar på Söderåsen. För att locka ut mig även om det skulle ta emot så deltar jag varje år i två motionslopp. Springtime – Helsingborgs stadslopp i början av maj och sedan Skanneloppet i början av november här hemma i Åstorp. Så i dag var det alltså dags för Springtime i Helsingborg. Ett lopp som jag sprungit samtliga 36 år som det arrangerats. Jag tillhör alltså Springtime-veteranerna. Om jag förstod det hela rätt så var vi 13 stycken av veteranerna som var anmälda till årets lopp varav 7 visst även i år sprang den längre 10 km rundan. Några av oss har kommit så långt upp i åldern att det får räcka med den kortare 5 km rundan. Det gick förhållandevis bra på de 10 kilometrarna. Med tanke på hur det känts under våren utgick jag ifrån att det i år skulle bli allra första året som tiden blev över en timme. Men preliminärt verkar tiden ha blivit cirka 58 minuter, så jag är fullt nöjd. Lägg till att jag inte kollapsade efter målgång utan nog snarare såg ganska fräsch ut när jag stillsamt joggade fram mot målet på Kullagatan. Den här bilden är tagen bara några minuter efter målgång.

Jag mår bra av att springa. Det är ett perfekt sätt att koppla bort allt oväsentligt ur hjärnan och rensa denna från all skit som samlas. Sedan hävdar jag inte att man MÅSTE springa för att må bra. Jag är övertygad om att för normalsvensken är promenader fullt tillräckligt. Men, jag håller med ministern som hävdade att vi rör på oss alldeles för lite. Det företas en fruktansvärd mängd helt onödiga bilresor i vårt samhälle. Ta på er ett par promenadskor och gå till affären eller jobbet. Plocka fram en cykel och cykla till affären eller jobbet. Man måste inte ta bilen varje gång man ska längre bort än 100 meter. RÖR PÅ ER! Ni mår mycket bättre då.

Jag ger mig inte

Bloggen Sven Tycker är väl ett bra exempel på att jag är en man som inte ger mig. I varje fall inte ibland. I 18 år har jag dagligen skrivit ner mina funderingar. I början ganska kortfattat, mer som dagens Twitter-inlägg. Twitter var ju inte uppfunnet, inte ens Bloggen var egentligen uppfunnen. Det som inspirerade mig var något man kallade Dagbok på nätet. Ett annat område där jag väl kan sägas vara envis är när det gäller motionslöpandet. I går på kvällen var jag på en träff för Springtimeveteranerna. Dvs de knappt 20 envisa individer som sprungit motionsloppet Springtime i Helsingborg alla de 34 år som det arrangerats sedan 1981. Och, som har för avsikt att springa igen i år. Det var en riktigt trevlig träff med lite snack, lite information och lite gott att äta. Dessutom fick vi vår personliga ”jubileumströja” som vi ska bära under loppet i år som går av stapeln den 9 maj. Den ser ut så här! Träffen hölls på Helsingborgs Idrottsmuséum. Och det är kanske där vi gamla gubbar numera hör hemma? För att ingen ska tror att jag är en motionsfreak, så vill jag påpeka att det inte är så. Jag försöker springa ett par gånger i veckan och har ett antal rundor jag varierar mellan som är mellan 4 km och 12,5 km långa. Ni kan väl hålla tummarna den 9 maj på att jag tar mig i mål på under timmen!