Uffe och Tobbes fiasko

» Men det är egentligen bara bra.

Den svenska anslutningen till militäralliansen NATO verkar dröja. Det står nu helt klart att Mr Erdogan of Turkey lagt den svenska ansökan i backen för ”tittar vi på en annan dag” samtidigt som han deklarerat att nu är det dags att släppa in Finland. Det är också uppenbart att även Orbán i Ungern siktar in sig på att göra på samma sätt. Dvs de två länder i NATO som ännu inte godkänt den svenska och finska ansökan kommer nu att godkänna Finlands ansökan, men Sverige får stå kvar ute i farstun bugande med mössan i handen och vänta.

Ulf Kristersson och Tobias Billströms ständiga eftergifter och knäkrypande inför mr Erdogan of Turkey har inte hjälpt. Jag skulle snarast tro att det har stjälpt! Ju mer Uffe och Tobbe har försökt ställa in sig genom eftergifter desto mer inser Mr Erdogan of Turkey att han kan kanske få ut ännu mer. Trots alla eftergifter så har man bara ökat kraven. Krav som är helt omöjliga att uppfylla för en demokrati. Men det förstår inte Mr Erdogan of Turkey.

Det är bara för Sverige att inse och förstå hur verkligheten ser ut. Det är faktiskt ingen katastrof! Vill NATO att Sverige ska följa Finland in i NATO så får faktiskt NATO:s ledning tala klarspråk med Mr Erdogan of Turkey och Orbán i Ungern. Ge dom en rejäl spark i r-ven och göra klart för dom att det är dags att sluta tramsa sig om dom själva vill fortsätta vara någorlunda respekterade medlemmar.

Jag har sagt redan från början att jag inte förstår varför Sverige så gärna vill gå in i en organisation där vi förbinder oss att militärt stödja länder som Turkiet och Ungern. För det är ju det som det hela handlar om. Dvs att man gemensamt ställer upp för varandra. Det är inte bara andra NATO-länder som lovar att hjälpa oss, vi lovar också att hjälpa till exempel Turkiet och Ungern.

För NATO är ett svenskt (och finskt) medlemskap av största vikt. Genom Sveriges och Finlands anslutning får NATO mer eller mindre fullständigt kontroll över Östersjön. Något som är av största vikt för NATO vid en eventuell konflikt med Ryssland.

Däremot anser jag inte att Finland och i ännu mindre utsträckning Sverige egentligen hotas av någon militär konflikt med Ryssland. Moskva har i princip sedan efter 2:a världskriget velat se till så att det finns en buffert mellan dåvarande Sovjetunionen och väst. Den bufferten var de s.k. Warszawapaktsländerna. Man var från Sovjetunionen villig till mycket för att se till att dessa stater blev kvar inom den buffert man hade och skyddade Sovjetunionen. När sedan Sovjetunionen föll samman och de östeuropeiska staterna gjorde sig fria och i princip anslöt sig till väst fick istället de gamla Sovjetrepublikerna bli denna buffert mot väst. Nu blev det istället dessa stater som Ryssland var villiga till stora uppoffringar för att bevara som buffert. Det är t.ex. detta vi nu ser i Ukraina. Försvinner Ukraina in i väst försvinner denna skyddsbuffert.

Vi kan tycka hur illa vi vill om Ryssland och dess politik, men verkligheten är den att man i Ryssland känner sig hotade från NATO (rätt eller inte) och är villiga till stora uppoffringar för att, som man ser det, skydda sig själv.

Men, Sverige (och Finland) har aldrig av Ryssland setts som denna buffert på samma sätt. Vi är alltså inte på samma sätt hotade av ryska angrepp som vi tror. Vi har inte heller de konflikter med Ryssland som många grannländer har, dvs med rysktalande minoriteter som bor i gränsområdena. Rysktalande minoriteter som, berättigat eller inte, känner sig vara diskriminerade i sina länder bara för att dom är ryssar. Fakta är ju att i t.ex. baltiska stater lever stora ryska minoriteter som statslösa. Eftersom dom inte talar rätt språk kan dom inte bli medborgare. I många länder får man inte undervisa på sitt eget minoritetsspråk i skolan. Och så vidare. Förhållanden som kan utgöra svepskäl för ryska aktiviteter, för att ”skydda ryssar”.

Vi har INTE dessa konflikter!

Vill man hårdra det hela kan man nästan hävda att vår säkerhet försämras av ett NATO-medlemskap. Vid en stor konflikt mellan Ryssland och NATO blir vi en del av Rysslands fiender. Som alliansfria skulle det finnas en möjlighet att stå utanför om vi vill detta. Skulle Ryssland trots detta gå till angrepp så skulle inte NATO låta detta ske utan att ingripa eftersom det skulle vara till stor nackdel för NATO:s ställningar.

I korthet. Ett svenskt NATO-medlemskap är mycket viktigare för NATO:s säkerhet än för Sveriges säkerhet. Men ett svenskt medlemskap innebär att vi förbinder oss att militärt ställa upp för t.ex. Turkiet och Ungern!

Läs:
Svenska Natoprocessen: Blir Ungern ett nytt Turkiet? – Dagens Nyheter
Splittrad bild av Sverige i Ungern. – Dagens Nyheter
Erdogans besked en kalldusch för Sverige. – Svenska Dagbladet
Erdogans trixande med Sveriges Nato-ansökan gynnar bara Putin. – Olle Lönnaeus i Helsingborgs Dagblad
Lyssna noga på Nato-chefen! – Lennart Aspegren i Magasin Para§raf

Parodin NATO-förhandlingarna

» Man kan skratta för mindre.

Mr Erdogan of Turkeys utpressning mot Sverige (och i viss mån Finland) och även hela övriga NATO har förvandlat förhandlingarna om NATO-medlemskapet till en parodi. Svenska politikers agerande har sedan förvärrat hela situationen ytterligare.

Bland de senaste uppgifterna i denna tråkiga (men egentligen ganska komiska) följetong är uppgifter från Turkiet om att man där nu är beredda på att släppa in Finland men vill avvakta med att släppa in Sverige.

Om detta också gäller Ungern (som ju inte heller röstat för det svenska och finska medlemskapet) framgår inte av nyhetsrapporteringen. Hur som helst verkar NATO (representerade av Jens Stoltenberg) acceptera detta. Från NATO räknar man med att både Sverige och Finland bli medlemmar så småningom och att det då inte gör så mycket om Finland kommer med några månader tidigare än Sverige.

Ulf Kristersson verkar dock inte alls ställa upp på det resonemanget. Av hans reaktioner på spekulationerna om att Finland går före Sverige tyder på att han tycker detta vore närmast en skandal. Hur man nu ska tolka detta? Han verkar tycka att detta innebär att Finland lämnar Sverige i sticket. Både Sverige och Finland är ju i praktiken i princip redan medlemmar. Det som återstår är det formella papperet där vi bara väntar på att Turkiet (och Ungern) ska få tummarna ur rö-en.

Nu verkar det som om man från USA reagerat på tongångarna från Turkiet om att vilja splittra Sverige och Finland. Det tog bara några dagar från de första uppgifterna från Turkiet tills man från Turkiet gjorde klart att man var beredda på nya förhandlingar med Sverige (och Finland). Gissningsvis har man från Washington skickat ett budskap med innehållet: – ”Nu lyder ni omedelbart och slutar tramsa annars ska ni få se på f-n!”

Jag vill upprepa min tidigare ståndpunkt. Ett svenskt och finskt medlemskap i NATO är av största vikt för NATO:s styrka. Medlemskapet från Sverige och Finland är mycket viktigare för NATO:s säkerhet än vad samma medlemskap är för Sveriges och Finlands säkerhet. Alltså är det av största intresse för NATO att ge Mr Erdogan of Turkey en rejäl spark i de bakre regionerna.

NATO-beslutet gick för fort

» Gör om.

Ett av mina stora argument mot att gå med i NATO var det faktum att ett svenskt medlemskap skulle innebära att vi skulle förbinda oss att militärt hjälpa t.ex. Turkiet och Ungern vid en väpnad konflikt. Precis som andra NATO-länder var bundna att hjälpa Sverige skulle vi alltså vara bundna att ställa upp med vår militär för Turkiet och Ungern, för att ta exempel.

När vi blir medlemmar, om vi nu blir det, så lovar vi alltså att hjälpa Turkiet. Just det Turkiet som nu utövar utpressning mot Sverige (och Finland och resten av NATO) för att tvinga oss att frångå demokratiska principer. Vill vi verkligen förbinda oss att i framtiden hjälpa Turkiet (och Ungern…) militärt?

Det är dags för ett omtag. Beslutet om att överge den alliansfrihet vi i varje fall i teorin hade för att plötsligt ansluta oss till NATO gick alldeles för fort. Det forcerades fram utan en verklig diskussion. I dag är det just dessa båda stater, Turkiet och Ungern, som obstruerar.

Gör om! Gör rätt! Det är inte Sverige som behöver NATO, det är i verkligheten NATO som behöver Sverige!

Sluta kryp för en diktator!

Inget ont

» Som inte för något gott med sig.

Den danska pedofilen och islamofoben Rasmus Paludan är en sjuk komplett idiot. Och en misslyckad sådan. Han drivs av ett stort hat mot miljarder av människor och har som enda syfte med sina ”aktioner” att skapa bråk och att förolämpa människor. Han missbrukar den mycket vidlyftiga svenska yttrandefriheten på ett sätt som är skamligt. Det är på gränsen till att jag faktiskt tycker att han går över gränsen till denna yttrandefrihet. Och, han är som sagt totalt misslyckad. Hans parti Stram Kurs fick i det danska folketingsvalet 156 röster totalt. Det är mindre än Kalle Anka-partiet får i Sverige. Danska polisen lade totalt 40 miljoner kronor på att skydda honom under hans valturné.

Make love Not War

Det känns därför mycket obehagligt att medge att hans senaste övertramp kanske fått två positiva effekter. Jag har funderat länge på om jag ska ägna utrymme åt det här på Sven Tycker.

I. Sveriges NATO-medlemskap. Genom sitt grova hat mot muslimer har han kanske lyckats reta upp Mr Erdogan of Turkey så mycket att han inte utan att helt förlora ansiktet kan acceptera ett svenskt medlemskap i NATO. ALLA tidigare medlemmar måste ju rösta för nya medlemmar. Nu börjar det till och med höras röster från Finland om att man där kanske accepterar att ensamma gå med i NATO utan att invänta att Sverige gör det samtidigt. Annars har det ju hela tiden framförts att Sverige och Finland ansluter sig samtidigt. Nu tror jag tyvärr inte att det går dit. För NATO är det av yttersta vikt att både Sverige och Finland kommer in som medlemmar. Det är helt enkelt så att det är viktigare för NATO att få med Sverige och Finland än vad det är för Sveriges (och Finlands) säkerhet att bli medlemmar i NATO. Alltså kommer NATO-ledningen (dvs Washington) att dra åt tumskruvarna på Mr Erdogan of Turkey om han krånglar för mycket. Men, som sagt, jag hade gärna sett att Rasmus Paludan hade lyckats med att sätta stopp för ett svenskt medlemskap i NATO.

II. Förhållandet mellan Moderaterna och Sverigedemokraterna. Ulf Kristerssons hårda kritik av Rasmus Paludans grova förolämpning av alla muslimer fick Jimmie Åkesson till att ta till orda. Hatet mot muslimer delar ju Rasmus Paludan med Sverigedemokraterna. Det var ju till och med en aktiv sverigedemokratisk sympatisör (Chang Frick) som stod till tjänst med att betala ansökningsavgiften för Rasmus Paludans ansökan om polistillstånd för att elda upp ett exemplar av Koranen utanför Turkiets ambassad. Han stod också bakom Rasmus Paludans flygbiljett till Stockholm. Om Rasmus Paludan lyckas få till stånd en rejäl fnurra på tråden mellan Moderaterna och Sverigedemokraterna så har han ju uppnått något positivt. Kanske ser Ulf Kristersson vad det är han lyckats släpa in i värmen? SD är inte ett parti som tror på alla människors lika värde, SD är ett rasistiskt och populistiskt missnöjesparti. Kanske inser Ulf Kristersson det nu. Fast här är jag också pessimist. Makten, med stort M, är viktigare för Ulf Kristersson!

För övrigt såg jag att flera av de ledande kriminella som är aktiva i de olika gängkrigen i Stockholm gömmer sig i just Turkiet. Där dom kan styra över sina kriminella gäng sittande i säkerhet. Den s.k. Kurdiska räven som är uppvuxen i Sverige har genom att investera stora delar av sina intjänade pengar i Turkiet fått turkiskt medborgarskap och kan sitta säker i Turkiet trots efterlysning i Sverige.

Läs:
Chang Frick betalade för Paludans flygbiljett – fegade sedan ur. – Dagens ETC

Mer NATO-rykten

» Tro inte på allt.

Helomvändningen inom olika partier i Sverige när det gäller NATO-medlemskap gick snabbt. Inom Socialdemokraterna gick vändningen så snabbt att alla aktiva S-politiker inte hann informeras. Ungefär lika fort gick det inom Sverigedemokraterna, men där är det Jimmie Åkesson som styr så om partiet byter åsikt för att passa in i den Brunblå sörjan så får det inte så stor återverkan inom partiet. När Jimmie bestämt sig kan man byta åsikt om allt – förutom partiets främlingsfientlighet och rasism. Där är det de andra partierna i den Brunblå sörjan som anpassar sig istället.

Vi behöver inte NATO, men NATO behöver oss

Den turkiska terrorutpressningen mot Sverige och Finland hade man däremot nog inte räknat med, varken i Stockholm eller i Helsingfors. Jag har hela tiden hävdat att hur skandalösa eftergifterna i verkligheten blir lär vi inte märka förrän i efterhand. När det troligtvis är för sent att protestera?

Jag hyser fortfarande en liten förhoppning om att Turkiet i slutändan ska sätta stopp för det svenska medlemskapet. Men, tyvärr tvivlar jag på den utvägen. När det kommer till kritan och det turkiska parlamentet ska slutgiltigt godkänna den svenska och finska ansökan så tror jag att USA och övriga NATO gjort klart för Mr Erdogan of Turkey att man gör säkrast i att rösta JA. Skulle dom fortsätta trilska så får dom själva ta konsekvenser av detta. Jag är nämligen övertygad om att NATO:s intresse av att få åtkomst till svenskt och finskt territorium faktiskt är större en de svenska och finska säkerhetsvinsterna av ett medlemskap. Vid en utökad konflikt mellan USA (NATO) och Ryssland är tillgång till svenskt och finskt territorium direkt avgörande.

Och skulle Mr Erdogan of Turkey trots klarspråk från Washington, London, Paris och så vidare fortsätta att trilskas så tror jag tyvärr att de svenska (och finska) eftergifterna kommer att utvidgas i tillräcklig utsträckning så att Mr Erdogan of Turkey ska kunna utpeka sig som segrare. Tyvärr!

Hur som helst har det dykt upp ett nytt argument för att hålla Sverige utanför NATO. Om ett drygt år lämnar Natos nuvarande generalsekreterare Jens Stoltenberg sin post så det är dags att tillsätta en ny generalsekreterare. En av de som utpekats som möjlig efterträdare är tydligen Storbritanniens nuvarande men snart avgående (sparkade…) premiärminister, Boris Johnson! Hur seriöst vi ska ta lanserandet av honom som kandidat från diverse konservativa politiker i Storbritannien vet jag inte. Förhoppningsvis är det inte allt för seriöst. Trots allt är det en fördel för ALLA, NATO-medlemmar och icke NATO-medlemmar om generalsekreteraren är en seriös och sansad politiker och inte en pajas som BoJo.

Läs:
Boris Johnson kan bli ny Natochef. – Aftonbladet
Boris Johnson tippas som ny Nato-chef. – Dagens Nyheter
Boris Johnson as head of Nato? He’d hate it. – The New Statesman

Tveksamt betyg för Magdalena

» Men utvisning för Erdogan.

De svenska (och finska) förhandlingarna med Mr Erdogan of Turkey har förts under ett rejält hemlighetsmakeri. Trots mitt stora motstånd mot ett svenskt medlemskap i NATO så har jag stor förståelse för detta hemlighetsmakeri. Jag ska villigt erkänna att jag vid några tillfällen hemfallit åt den mycket elaka tanken att jag hoppas Mr Erdogan of Turkey säger Nej så att Sverige (och Finland) inte kan bli medlemmar i NATO. Jag är dock övertygad om att NATO (och därmed USA) inte hade låtit något sådant hända. NATO:s tillgång till svenskt (och finskt) territorium är viktigare för NATO än vad eventuellt ökad säkerhet för Sverige (och Finland) är för Sverige (och Finland).

Mr Erdogan of Turkey

Nu är dock beslut fattat i den svenska Riksdagen om att vi ska söka medlemskap. Jag tror och sympatiserar så mycket med demokratiska principer att jag får acceptera detta beslut. Även om jag kommer att argumentera mot ett medlemskap även i fortsättningen. Däremot känner jag att stor oro för vad Sverige (och Finland) gått med på för att blidka Mr Erdogan of Turkey. Jag hyser en viss rädsla för att de verkliga eftergifterna (inte bara de som Mr Erdogan of Turkey hävdar) har gått för långt.

Helt uppenbart är att den turkiska definitionen av vem som är terrorist inte är den samma som svensk (eller finsk) definition. Eller överhuvudtaget definitionen i demokratier. Jag håller därför inne med min mest intensiva kritik tills vi får se vad avtalet innebär i praktiken. Inte bara enligt Mr Erdogan of Turkeys tolkning av avtalet. Min gissning är att NATO nu kommer att se till att anslutningsprocessen går så fort som möjligt. När Sverige (och Finland) har slutgiltigt anslutits som medlemmar kan Mr Erdogan of Turkey stå där och kräva vad som helst. Han kan glömma att få något för sin utpressning. Det är från och med nu och fram tills det turkiska parlamentet godtagit den svenska ansökan som är den kritiska tiden. Vad som verkligen kommer att hända får framtiden utvisa. Men, jag förstår kurder i Sverige (och Finland) som känner rädsla. Eller andra med anknytning till turkisk opposition.

Jag må vara naiv, men jag tror faktiskt att Magdalena Andersson verkligen försökt att blidka Mr Erdogan of Turkey utan att i praktiken egentligen lova någonting. Tyvärr såg jag att Ulf Kristersson tydligen uttalat sig och menat att Magdalena Andersson skött NATO-processen bra. Om Ulf Kristersson är nöjd så blir jag misstänksam. Är det så illa?

Slutligen kan vi notera att det nu var Danmarks otur att drabbas av en uppenbarligen psykiskt sjuk kille som börjar skjuta vilt. Än så länge minst 3 döda. Och som sagt, återigen är det uppenbarligen en person med psykiska problem. En ”helt vanlig” dansk som tydligen var medlem i en skytteförening så han hade tillgång till vapen och ammunition. Men med psykiska problem. Nu vet man än så länge inte varför. Men, det är tydligt att även när man kommit fram till varför (som vid olika former av terrordåd) så är det tydligt att det är psykiska problem som är grunden. Alltså, vår vård av psykiskt sjuka är dålig. Både här i Sverige, i Norge, i Danmark och med största sannolikhet i resten av världen.

Läs:
Ulf Kristersson (M) nöjd med regeringens hantering av Natoprocessen. – Sveriges Radio

Välkomnas in

» Tyvärr.

Så gav sig tydligen hr Erdogan af Turkiet med sig till slut, som väl de flesta experterna hade förutspått. Många experter hävdade att Erdogans invändningar mot det svenska och finska medlemskapet i NATO egentligen handlade om att Turkiet ville ha eftergifter från NATO som sådant och specifikt från USA. Kan vi gissa att det snart kommer ett tillkännagivande att Turkiet får köpa en hel massa moderna stridsflygplan från USA? Som ju USA vägrat att sälja tidigare som straff för att Turkiet valde modernt ryskt luftvärn istället för amerikanskt. Turkiet behöver modernt stridsflyg så att man kan bomba kurder i Syrien, Irak och naturligtvis inne i Turkiet. Sedan kan man ju undra hur Turkiet ska betala för det hela? Den turkiska ekonomin mår vad jag förstått inte särskilt bra.

Vi får hoppas att Magdalena Andersson i varje fall inte gett efter för turkiska påtryckningar som går emot den svenska demokratin. Jag menar då alltså svensk asylpolitik, utvisningar och stöd för demokrati. Det turkiska Erdoganstyret behandlar alla kurder och andra politiska inrikes motståndare som terrorister. Vad vi inte kommer ifrån är att Turkiet idag för krig i både Irak och Syrien mot kurder där och dessutom ju ockuperar en del av Cypern. Hade Turkiet idag sökt medlemskap i NATO är det mycket tveksamt om man uppfyllt de villkor som finns.

Vem kan man lita på

» Det är inte lätt att hinna med.

När Sverige (och Finland) lämnade in sina NATO-ansökningar fick man nästan intrycket att Sverige lämnade in sin ansökan bara för att Finland gjorde det. – ”Finlands sak är vår” hette det. Nu tror jag dock inte att det var exakt så. De styrande i både Finland och Sverige fick lite av panik pga Putins agerande och samordnade sina kursändringar och bestämde sig tillsammans för att helt byta fot och lämna in sina ansökningar.

När ansökan lämnades in fick man av kommentarer från både NATO och från Sverige och Finland intrycket att man trodde att det här kommer att glida på i rekordfart. Det är bara lite byråkratiska formaliteter och sedan är vi välkomna in. Men, så kom despoten Erdogan i Turkiet på att han ju kunde pressa till sig lite fördelar och förändringar. Det gällde inte bara från Sverige utan troligtvis nästan ännu mer från USA. Sverige är ju inte ensamma om olika former av vapenembargo. Turkiet vill t.ex. köpa moderna stridsflygplan från USA, men USA vägrar. Delvis som ”hämnd” för att Turkiet valde att köpa andra avancerade vapensystem från Ryssland istället för från USA. Ska den turkiska knuten med krav på Sverige kunna lösas, så är det nog USA som sitter inne med lösningen. Skulle Sverige ge efter för utpressning från Turkiet är den verkliga skandalen ett faktum. Det handlar nog om att USA talar om för Turkiet att nu lyder ni, annars… Sedan blir det någon form av papperskompromiss så att Erdogan slipper skämmas.

Intressant är att Finland förklarat att man inte ensamma kommer att gå med utan Sverige: – ”Sveriges sak är vår” heter det i Finland.

En annan spännande utveckling som inträffat är att den svenska militära kapaciteten har vuxit enormt på bara några månader. Innan Sverige sökte medlemskap i NATO hette det från militärivrarna att vi inte hade något försvar alls. Det vara bara en skylt som berättade att fienden var välkommen in. Vi hade rustat ner så mycket att det inte fanns någon försvarskapacitet. Det var hur uselt som helst. Nu har vi sökt medlemskap i NATO och får höra att vi har ett flygvapen av världsklass, det bästa i hela Nordeuropa. Vi har en flotta med U-båtar som är oöverträffad i den här regionen. Tänk att vi fått en sådan militär upprustning på bara några månader. Det är helt makalöst om jag ska vara uppriktig.

Eller kan det vara så att man tidigare bara snackade skit?

För övrigt tycker jag fortfarande att det är fel att överge Alliansfriheten för att ansluta oss till en militär allians. En militär allians som har som medlemmar ett land som ockuperar områden i flera grannländer. Man attackerar kurder i Syrien. Man attackerar kurder i Irak. Man har ockuperat delar av Cypern. Det är därför vi vägrar sälja vapen till Turkiet. Detta land ska vi nu alltså förbinda oss att stödja! ATT vi är välkomna i NATO råder det ingen tvekan om. För NATO är tillgången till svenskt och finsk territorium av vital betydelse. Men för Sverige hade det varit säkrare att ha kvar Alliansfriheten som ger oss rätt att välja sida vid en konflikt. Och, som innebär att Ryssland ser oss som ett mindre hot. Oberoende av hur paranoian spritt sig i Moskva, så ser Ryssland NATO som ett hot. Det är inte en berättigad känsla, men ju närmare de ryska gränserna NATO kommer desto mer trängda och hotade känner man sig i Kreml.

Carl Fredrik Reutersvärds Non-Violence staty i Malmö

Autobahn in i NATO

» Har drabbats av förstoppning.

Svenska högerpolitiker som under årtionden drömt om att få avskaffa den svenska Alliansfriheten och ansluta Sverige till den USA-styrda militära unionen NATO jublar. Äntligen hittade Putin på tillräckligt mycket dumheter för att tvinga in Sverige (och Finland) under USA:s kärnvapenparaply. Och samtidigt få bjuda in amerikansk militär till Sverige i obegränsad omfattning.

Efter Rysslands fiasko i Ukraina har man med gemensamma ansträngningar lyckats måla upp en nära framtid där Ryssland ska invadera Gotland. Att enda räddningen då är att få garanterad hjälp från USA och andra NATO-stater. Ingen seriös bedömare har dock trott på någon närstående rysk invasion.

Ryssland (och innan det Sovjetunionen) var ingen fredlig demokrati. Grannar som inte lydde kunde aldrig känna sig säkra. Sovjetunionen (och sedan Ryssland) har alltid känt sig hotade av NATO och USA. Jag säger inte att det är ett reellt hot, men i Moskva har man trott sig vara utsatta för detta hot. Alltså vill man ha en buffert mot väst. Sovjetunionen hade Warzsawapaktsländerna som denna buffert. Nåde den stat som inte lydde och som man i Moskva kände att det fanns risk för att man inte längre ville vara denna buffert. Se t.ex. Ungern.

Sedan föll Sovjetunionen samman och Moskva fick omprioritera. Nu blev det istället de forna Sovjetrepublikerna som fick bli denna buffert. Dom fick utgöra Rysslands buffertzon mot angrepp från väst tyckte man i Moskva. Nu kände man i Moskva att Ukraina var på väg att lämna denna roll som buffert. Samtidigt har Ryssland mycket tydligt visat att man är villiga att använda rysktalande etniska ryssar som bor i grannländerna som motiv för militära insatser. Att ”skydda” de ryssar som bor i Ukraina var inte den första gången. Däremot har inte Ryssland (och innan detta Sovjetunionen) gjort sig kända för att militärt invadera andra stater runt om i världen. Det är en annan supermakt som regelbundet ingriper med sin militär i olika stater runt om i världen. Latinamerika och Karibien har av USA behandlats ungefär på samma sätt som Ryssland/Sovjet behandlat sina ”buffertstater”. Nåde den som inte lyder, då riskerar man en styrd militärkupp eller en invasion. Men även på andra håll runt om i världen har USA varit mer än villiga att skicka militär och bombflyg osv. Irak, Kosovo, Libyen är några senare exempel.

Men, någon risk för rysk invasion av Sverige är inte nära förestående. Däremot kanske andra f.d. sovjetrepubliker inte ska känna sig allt för säkra. I de baltiska länderna bor ju t.ex. stora grupper av etniska ryssar. Upp mot 25% av befolkningen i dessa länder är etniska ryssar. En mycket stor andel av dessa lever som statslösa (det kan vara upp mot 20% av befolkningen) eftersom det t.ex. finns språklagar som gör att rysktalande inte får bli medborgare. Detta är garanterat en grogrund för en påhittad konflikt!

Men att t.ex. invadera Gotland är inget lätt projekt. Stora trupper ska föras lång väg över Östersjön där man blir utsatta för svenskt flyg och svenska marinen. Det är ett självmordsuppdrag! Men vi har alla lyckats bli lurade att tro att denna konflikt är nära förestående. Fiaskot i Ukraina har gjort ett sådant framtidsprojekt ännu mer otroligt.

Skulle det däremot utvecklas till en total militär konflikt mellan Ryssland och NATO är risken för att Sverige blir indragna mycket större som medlemmar av NATO än om vi varit Alliansfria. Som medlemmar av NATO blir vi i ryska ögon en utpost för NATO medan om vi varit Alliansfria hade man i Moskva varit tacksamma för att man slipper bekymra sig för Sverige också.

Men, det verkar inte bli något snabbspår in i Nato för Sverige (och Finland). Främst Turkiet sätter sig på tvären. I Turkiet ses alla former av kurdiska aktiviteter som terrorism. Kurderna är ett folkslag som bor i Turkiet, Iran, Irak och Syrien. Men i Turkiet ses alla former av kurdisk nationalism som ett stort hot och dom är därför alla terrorister.

Det var den kurdiska milisen i norra Syrien som slutligt bekämpade IS och trängde bort dom. I dag för därför Turkiet ett krig i norra Syrien mot den kurdiska milisen. Allt som har med kurder att göra eller som är i opposition mot Erdogan i Turkiet är enligt Turkiet terrorister. I dag har inte kurderna i norra Syrien utropat det område som man har kontroll över som en egen stat. Detta är något som Turkiet är livrädda för. Alltså bekämpar NATO-landet Turkiet de kurdiska trupper som hjälpte västvärlden att bekämpa IS.

Skulle kurderna utropa en egen stat kommer Turkiet att hävda att denna stat angriper Turkiet och alltså har då Turkiet rätt att kräva hjälp från övriga NATO. Om Turkiet kräver denna hjälp hävdar NATO-anhängarna att det inte förpliktigar Sverige till något. Om däremot Sverige kräver hjälp av NATO efter angrepp från Ryssland är vi garanterade hjälp hävdar man eftersom NATO där är skyldiga att hjälpa sina medlemmar. Att det är inkonsekvent håller man tyst om.

Hur som helst kräver nu Turkiet bland annat att Sverige (och Finland) ska utlämna oppositionella från Turkiet som finns i Sverige och Finland. Annars blir det Nej från Turkiet och inget svenskt och finsk medlemskap. Det ska bli spännande att följa hur Sverige och Finland ska ta sig ur det dilemmat. Ska vi utlämna personer som kämpat för demokrati i Turkiet för att Turkiet kräver detta för ett ja till svenskt medlemskap i NATO? Eller vad kommer Erdogan att kräva annars?

Håll oss utanför NATO

» För säkerhetens skull.

Om nu inte Putin lyckades krossa Ukraina på en vecka som han räknat med så har han, som det ser ut, lyckats med att få NATO att utvidgas och ännu mer omringa Ryssland än vad som gäller idag. Detta i sig är ju verkligen en prestation.

Sven Tycker alltid

NATO-ivrarna som ”alltid” velat slänga den svenska (och finska) alliansfriheten och neutraliteten i papperskorgen har vädrat morgonluft och skyndar sig med att få genomfört ett avskaffande så fort som möjligt medan opinionen är med på notorna.

Det stora argumentet är att det skulle öka den svenska säkerheten. Jag för min del tror faktiskt tvärtom. Men det är inte lätt för vänner av svensk alliansfrihet att komma ut i dagens debatt. Alla argument avfärdas med att man då går Putins ärenden. Vilket ju inte är sant. Men det är viktigt för dessa krafter att driva igenom ett beslut så snabbt som möjligt medan det går.

När NATO-entusiasterna kommer igång får man det till att låta som om Ryssland skulle attackera Sverige nästa vecka. Något som är helt orealistiskt. Jag är fullt införstådd med att de idag självständiga nationer som en gång var en del av Sovjetunionen nog inte ska känna sig allt för säkra så länge Putin eller likasinnade styr i Moskva. Jag tror dock att det ryska äventyret i Ukraina har minskat denna risk. Hotet mot de baltiska staterna t.ex. ska dock inte helt negligeras. Precis som när det gäller Ukraina och andra tidigare ryska övergrepp så gäller det att det i gränstrakterna bor stora grupper ryssar som Ryssland använder som förevändning för en konflikt. I Ukraina var redan tidigare stora områden med rysk assistens lösryckta från Ukraina även om detta inte var internationellt erkänt.

I de baltiska staterna bor det också stora grupper rysktalande ryssar. Grupper som i många fall pga språkregler i sitt hemland (där man måste genomföra språkprov för att bli medborgare) nu lever som statslösa. I Estland och Lettland är omkring 25% av befolkningen ryssar. I Lettland är 20% av befolkningen ”icke-medborgare”, dvs dom bor i Lettland men är inte medborgare och har inte rösträtt och det handlar nästan uteslutande om ryssar.

Den här typen av förhållande kan naturligtvis utnyttjas för att skapa en konflikt. Men den typen av konflikt finns inte med Sverige och Finland. Det finns ingen anledning att befara en rysk attack mot just Sverige eller Finland hur mycket än våra NATO-förespråkande politiker och militärer försöker hävda detta. Den risk för krigshandlingar mot Sverige som finns handlar om ifall en regional konflikt med t.ex. de baltiska staterna utvecklas till en fullskalig konflikt mellan Ryssland och NATO som helhet. Risken för att Sverige blir indraget i en sådan konflikt är mycket större om vi är medlemmar av NATO (och alltså av Ryssland ses som ett direkt hot) än om vi står alliansfria utanför en sådan konflikt.

Skulle en storkonflikt vara på gång kommer Sverige som medlem av NATO att bli en del av det ”hot” som Ryssland ser. Som NATO-land kan vi riskera att bli ett brohuvud för NATO för att få full kontroll över Östersjön. Risken för att vi blir indragna i en sådan konflikt är mycket större om vi är medlemmar av NATO än om vi är alliansfria. Alltså ökar risken för att bli indragna i krig om vi är medlemmar av NATO.

Sven Tycker helt gratis

Ett problem för ett finskt medlemskap i NATO som inte diskuterats är Åland. Åland är ju en ögrupp mellan Sverige och Finland som är en del av republiken Finland. Dock med ett stort självstyre. Och, Åland är sedan mer än 150 år (sedan 1856) en demilitariserad zon. Här får inte finnas några militära styrkor alls på ögruppen. Finland är förpliktigade att upprätthålla denna demilitariserade zon. När Sverige och Finland var enade var ju Ålands ställning inget problem. Omkring 90% av befolkningen på Åland är svenskspråkiga. Åland ligger också närmare Sverige än Finland.

Finland blev självständiga från Sverige 1917. Åland tillfördes då till Finland (genomdrivet av Ryssland). 1918 undertecknade 96% av befolkningen på Åland en petition med krav på att Åland skulle återföras till Sverige. Men, Nationernas Förbund (föregångaren till dagens Förenta Nationer), bestämde att Åland skulle vara en del av Finland men med ett stort mått av självstyre. I dag har de flesta ålänningar accepterat att vara en del av Finland men det finns ett självständighetsparti med representation i den åländska senaten.

Ett argument för ett medlemskap som framförs är att vi då är garanterade militär hjälp vid en konflikt. När vi som är motståndare då argumenterar med att det ju då också innebär att vi är skyldiga att skicka trupper till andra NATO-länder (som Turkiet, USA osv), så hävdar man att vi inte är skyldiga att stötta med just militär. Men om vi inte är skyldiga att stötta, så är ju inte andra medlemmar av NATO skyldiga att stötta oss heller? Men när man kommer så långt i diskussionen så brukar diskussionen rinna ut. Verkligheten är att den paragraf som det hela bygger på bara har testats en gång. Då USA hävdade denna efter terrorattackerna mot USA.

Ett annat argument mot ett medlemskap är att ett medlemskap inte är något man hoppar in i ett år för att sedan lämna igen några år senare om förhållandena ändrats igen. Vi kan alltså inte fatta beslut om att söka medlemskap baserat på kortsiktiga händelser. Om vi söker medlemskap inom den närmaste tiden kan världen verkligen ha förändrats när vi ”äntligen” blir medlemmar. Då har kanske Putin störtats och ersatts av några som inleder en demokratisering samtidigt som kanske Donald Trump blivit president i USA. Tror ni att opinionen för ett NATO-medlemskap är lika stor då?

Att söka medlemskap är inget man gör för att ta hänsyn till tillfälliga händelser och med en liten majoritet i Parlamentet. Det är ett långvarigt beslut som ska tas i mer eller mindre enighet.

För den svenska säkerheten – Håll Sverige alliansfria!