Kan man lita på polisen?

» Man måste kunna lita på polisen!

Varför ställer jag den frågan? För egentligen tror jag faktiskt att man i allmänhet kan lita på polisen. Det är ett svårt jobb att vara polis. Det är bland det mest ansvarsfyllda jobb man kan ha. Man måste alltså kunna lita på polisen. För om vi inte kan lita på polisen, vem kan vi då lita på?

Varför tar jag upp det här ämnet? Kanske för att jag i dag råkade läsa två olika texter som skadar mitt förtroende för polisen. Det är bara drygt två veckor sedan som jag själv här på Sven Tycker (den 4 december) tog upp en händelse som allvarligt skadade min tilltro till polisen.

Låt oss därför börja med det sista. Helsingborgs polischef dök upp personligen vid en trafikolycka i Helsingborg en kväll. Det visade sig att bilen var hans. Men den hade körts av två ungdomar varav en var en närstående till polischefen. Detta påverkade uppenbart polisens utredning. Trots att killarna verkade berusade togs till exempel ingen alkoholtest. Och så vidare. Visst undrar man vad polisen sysslar med? Det ska påpekas att hr polischefen Holgersson utreds. Det är i varje fall en förmildrande omständighet.

Man måste kunna lita på polisen!

Låt oss sedan ta en liten notis jag läser om i ett nyhetsbrev från Dagens Juridik. Den berättar om polisen som skulle gå på krogen med några kompisar. Men kön var för lång! Så han tog helt sonika fram sin polislegitimation för att gå förbi kön och hävdade att man skulle in i tjänsteärende. Sedan kommer han tydligen inte ihåg så mycket mer pga intag av destillerade drycker. Den här typen av agerande skadar ju allvarligt tilltron till polisen. Om Personalansvarsnämndens beslut om löneavdrag är tillräckligt kan vi fundera över. Man MÅSTE helt enkelt kunna lita på polisen.

Låt oss till slut ta en text som jag i dag hittade hos Magasinet Para§raf. Där har Dick Sundevall lyckats komma fram till att ungefär hälften av alla poliser jobbar ute på fältet medan den andra halvan sitter vid ett skrivbord. Polisledningen har aldrig velat offentliggöra hur stor andel det handlar om. Men genom att se hur många poliser som får del av den löneökning (på 3.000 kronor) som införts speciellt för de poliser som jobbar ute bland allmänheten så har Dick Sundevall kommit fram till att det handlar om hälften av poliserna. Lägger man till civilanställda inom polisen så handlar det om en tredjedel av de som jobbar inom polisen som jobbar ute bland allmänheten.

Hur många av dessa som inte lämnar polisbilen under en normal arbetsdag framgår inte av Dick Sundevalls text. Jag kan bara utgå ifrån min egen kommun, Åstorp. Här finns ett poliskontor, som har en skylt på dörren. Ibland dyker det upp en polisbuss på torget och har mottagning. Ser man en polis i Åstorp så sitter han/hon i en polisbil som kör förbi. Jag kan inte minnas att jag sett en gående polis i Åstorp på väldigt länge. Jo, förresten såg jag en som gick in på fiket för att köpa något innan han gick tillbaka och satte sig i polisbilen. Jag minns hur förvånad jag blev när jag för ett antal år sedan var i Örkelljunga för att delta i en fototävling och när jag gick runt i samhället och letade efter lämpliga motiv att fotografera så mötte jag två poliser som gående patrullerade på torget. Jag blev alldeles paff. Det syntes inte en polisbil i närheten!

Den nya polisorganisation som den senaste borgerliga regeringen införde har inte förbättrat läget utan istället gjort det ännu mer centraliserat. Jag såg i samband med detta en beräkning av hur många poliser som dagligen var sysselsatta med att köra polisbilar runt halva landet till de verkstäder som vunnit upphandlingen av service på bilarna. Det var nämligen centraliserat till ett fåtal platser i landet istället för lokalt.

Men, vi måste lita på polisen. Jag gör det även om det händer att jag misströstar.

Läs:
Polis visade tjänstekortet – för att komma förbi kön på krogen. – Dagens Juridik
Inte ens hälften av landets poliser arbetar ute på fältet. – Magasinet Para§raf

Polisvåld

Ett antal händelser i USA har lett till stora och omfattande demonstrationer mot dels rasism men också mot polisvåld. Jag är övertygad om att svensk polis i en internationell jämförelse håller en mycket hög standard. Jämför man med vad som t.ex. händer i USA så är jag övertygad om att svensk polis befinner sig i en helt annan division än amerikansk polis. En polis som verkar mycket dåligt utbildad. Då i motsats till svensk polis alltså.

Men, för att upprätthålla det höga förtroende som jag och de flesta andra svenskar har för den svenska poliskåren så är det av högsta vikt att de misstag och felaktigheter som trots allt förekommer får en ordentlig utredning och att poliser som missköter sig drabbas av konsekvenser. Inom alla yrkeskårer finns det personer som är olämpliga. Det finns personer som begår misstag. Det finns personer som har en dålig dag. Men det är viktigt att detta erkänns och att det sker rättelser när det blir fel.

Därför blir jag lite fundersam när jag läser om fallet där en polis i Solna ”råkade” föra in sin batong i anus på en man i samband med en fordonskontroll. Ärendet har utretts och åklagare som sedan lagt ner utredningen med motiveringen: – ”Våldet som den misstänkte personen utsattes för var försvarligt eller en olyckshändelse.”

Förlåt mig, men när är det försvarligt att föra upp batongen i arschlet på en person så att det uppstår skador? Jag kan tänka mig att det kan finnas tillfällen när en kroppsvisitation kan tvingas bli rejält intim. Men den sker i så fall under speciella omständigheter och efter speciella beslut och sker verkligen inte med hjälp av en batong.

Olyckshändelse? Vad tror ni, polisen råkade komma gående med batongen i handen när han råkar halka på en isfläck samtidigt som den aktuella mannen ”moonade” och visade upp röven så olyckligt att polisen som halkat råkade få batongen rakt in i anus?

Tillåt mig tvivla på att det handlar varken om försvarligt våld mot en man som bråkar eller en olyckshändelse. Istället är det den här typen av händelser och brist på seriös utredning som skadar förtroendet för polisen. Den aktuella åklagaren borde skämmas öronen av sig som på det här viset skadar polisen mer än han skyddar poliser som helt uppenbart är olämpliga som poliser.

Det kan påpekas att det tydligen för inte så länge sedan hände en liknande händelse i Frankrike där mannen fick så svåra skador att han blev tvingad till operation. Men polisen friades!

Än en gång. Jag har ett MYCKET stort förtroende för svensk polis. Men om man ska behålla detta förtroende så är det faktiskt viktigt att de felaktigheter som begås får konsekvenser. För fel händer, det händer fel överallt. På grund av misstag, pga bristande utbildning, pga bristande moral och så vidare.

Läs lite bakgrund:
Polis förde upp batong i misstänkt persons anus. – Aftonbladet
När polisen kör upp en batong i anus. – Magasin Para§raf

Polis Polis

När jag var ute på förmiddagen och gick en runda med min mamma i rullstolen så började jag fundera lite när vi gick förbi Gamla Torg här i Åstorp. Här ställer Polisen en gång i veckan upp en av sina Husbilar och ”visar upp sig” för oss Åstorpsbor. Gamla Torg är det nyare torget i Åstorps Centrum. Det finns också något som heter Nya Torg, vilket är det gamla torget som i stort sett inte är något annat än en parkeringsplats. Hur som helst så kommer alltså den vänliga och serviceintresserade polisen en gång i veckan och ställer upp sin husbil och hälsar oss Åstorpsbor välkomna. Och det är ju snällt! Mitt emot torget i korsningen Storgatan-Torggatan ligger Åstorps polisstation. Den är stängd för allmänheten tills vidare! Sedan man flyttade in i dessa relativt nya lokaler har polisstationen hållits stängd tills vidare.

Jag tillåter mig att fundera över om det inte hade varit billigare att en gång i veckan hålla polisstationen öppen än att ha den stängd och så köra ut med en husbil och ställa upp den 50 meter bort för att visa upp sig? Men, det finns säkert någon praktiskt förklaring till det hela. Som att det är olika avdelningar inom Polisen så det går inte att lösa på annat sätt. Överhuvudtaget vet jag faktiskt inte vad Polisstationen används till. Jag ser ingen aktivitet där överhuvudtaget. Jag har i modern tid inte sett en polis som förflyttat sig gående i kommunen. Det finns alltså inga patrullerande poliser som kan tänkas ha polisstationen som utgångsläge. Min gissning är att lokalerna främst används om en polis i närheten på uppdrag i sin polisbil behöver kissa?

Sedan kanske det står i några direktiv eller i något ”Medborgarlöfte” att det ska finnas en polisstation i varje kommun. Här i Åstorp är i varje fall Polisstationen inget annat än en skylt där det står att polisstationen håller stängt tills vidare. Jag var i ”grannkommunen” Örkelljunga en dag i somras för en fototävling och blev så förundrad när jag såg två fotpatrullerande poliser att jag nästan blev mållös. Jag fick till och med fotografera paret för fototävlingen. Men som sagt, här i Åstorp har jag inte sett en fotpatrullerande polis på jag vet inte hur många årtionden. Men, det händer alltså att jag ser polisbilar passera. Både i sakta mak och i lite högre utryckningshastighet. Och som sagt en gång i veckan en Husbil på Gamla Torg.

Sedan träffade jag som sagt poliser nästan dagligen när jag jobbade på Migrationsverkets Förvar här i Åstorp. Det var allt från att dom kom med nya boenden, eller att dom kom för att hämta boenden. Eller så kanske dom bara kom för att prata lite med någon boende. Eller så kom dom bara för att lämna över lite papper och handlingar.

Fast jag ser att Polisen har svårt för att uppfylla sina Medborgarlöften. Men dom gör nog så gott det går med den organisation och de resurser dom har. Fast uppfylla sina Medborgarlöften, det gör man inte. Vad dom där Medborgarlöftena innehåller har jag ingen aning om.

Ifall polisens problem beror på en dålig organisation eller otillräckliga resurser, det har jag naturligtvis inget klart svar på. Hur som helst så bjuder de politiska partierna över varandra i att utlova ”fler poliser”. Men, om organisationen är fel så löser det ju inga problem. Den polisorganisation som gäller drevs igenom av Reinfeldt-regeringen strax innan man förlorade valet 2014. Den har fått en hel del kritik. Alldeles för många chefer. Alldeles för många pappersbärare. Alldeles för många kommunikatörer. Ett exempel jag läste om handlade om upphandlingen av service av polisbilarna. Den har blivit så centraliserad att numera är ett stort antal poliser varje dag upptagna bara med att köra polisbilar till service i andra änden av landet istället för att service kunde ske lokalt.

Jag skulle tro att det bästa polisen kan göra är en mer decentraliserad organisation, och att det faktiskt finns poliser runt om i landet. Inte bara på Polishuset i storstäderna eller i utryckningsfordon!

Det är farligt att leva

Det känns lite tråkigt att så här i början på året fundera över döden. Men jag såg att det nya året inletts med ännu fler offer för en arbetsplatsolycka. Jag började fundera i de här banorna när min hustru och jag åkte tåget hem från Helsingborg efter lunch. Från tåget kan man se ICA:s lager där en man dog på jobbet på nyårsdagen. Det var årets första offer. En liten kort notis i lokaltidningen. Dagen efter, i dag alltså, omkom en man i Mönsterås i en annan arbetsplatsolycka. En ny liten notis i bladet. Antalet personer som dödas i arbetsplatsolyckor ökar. På två dagar har alltså redan två personer fått offra sitt liv på jobbet. Var är de politiska överbuden om satsningar på säkerheten på arbetsplatserna? Var är kraven på fler skyddsombud? Var är kraven på fler inspektioner från Yrkesinspektionen? Var är kraven på hårdare lagkrav på skyddsutrustning?

Vilket parti driver dom här frågorna? Verkligheten är ju den att fler människor dör på jobbet än som skjuts ihjäl i skjutningar. Men i det senare fallet är mediebevakningen intensiv. Som jag sagt flera gånger tidigare så är det inte ovanligt att boende och andra som befann sig i närheten blir tillfrågade av reportrar om dom har blivit rädda nu. Om dom fortfarande vågar gå ut? Men jag har ännu inte sett någon reporter ställa sig utanför fabriksgrindarna och frågat arbetskamrater om dom nu är rädda för att gå till jobbet. Politikerna är snabba med att utlova fler poliser, hårdare straff och mer övervakning för att komma tillrätta med skjutningarna. Men jag ser alltså inga politiker gå ut och kräva fler skyddsombud, hårdare straff för arbetsmiljöbrott och hårdare reglering av skyddsutrustning. Vad kan detta bero på? Det dör alltså fler helt oskyldiga i arbetsplatsolyckor än vad det skjuts ihjäl människor. Snarast har politikerna under åren skurit ner resurserna för övervakning av arbetsplatserna. Kan det finnas något samband med att man inte vill ställa krav på arbetsgivarna?

Det förolyckas hela tiden människor i olyckor. I dag inträffade en svår tågolycka på Store Bælt-bron i Danmark. Stormen Alfrida, som vi döpt den till, fick en lastbilstrailer lastad med öl som var lastad på en järnvägsvagn att välta av vagnen och lägga sig på det mötande spåret där ett persontåg körde rakt in i den. Senaste budet är att 6 personer dog i olyckan. Utredning får utvisa om lasten var felaktigt surrad och lastad eller om det var ett felaktigt beslut att inte stänga bron för trafik i stormen. Nu ska det påpekas att järnvägen är ett mycket säkert trafikmedel. Enligt experten Per Corshammar dör det årligen runt om i världen ca 250 personer i järnvägsolyckor. Något som kan jämföras med omkring 50.000 i olyckor på vägarna. Även flyget är ett säkert transportmedel även om förra året hade exceptionellt många flygolyckor med dödlig utgång. Men, det är alltså på vägarna som riskerna är störst.

Som jag sagt tidigare, det är mycket större risk för att du råkar ut för en trafikolycka och i värsta fall dör i en trafikolycka än att du utsätts för ett våldsbrott eller i värsta fall mördas. Det är mycket större risk i trafiken. Men vad är det politikerna bjuder över varandra om? Fler poliser, hårdare straff, mer övervakning! Och alltså inte fler trafikpoliser, hårdare straff för trafikbrott och fler fartkameror osv. Varför koncentrerar sig inte politikerna på det som är farligast? Varför får våld och brott mycket större rubriker i media än trafikolyckor och arbetsplatsolyckor?

Jag har frågat det tidigare. Vad är det vi är rädda för? Det okända? Det vi inte kan påverka? Det som får störst rubriker i media? Varför kan inte politikerna göra sina prioriteringar?

Jag blir ännu mer livrädd

I fredags tyckte jag här till om hur tre fullt beväpnade poliser sköt ihjäl 20-åriga Eric Torell som uppenbarligen beväpnad med en plastpistol ville leka med poliserna. Eric Torell var autistisk och hade Downs syndrom och befann sig enligt föräldrarna på en treårings nivå.

I dag läser jag om hur polisen i Södra Sandby brottade ner 16-åriga Erik, som också är autistisk, så våldsamt att armen bröts på tre ställen. Även Erik var ”beväpnad” med ett leksaksvapen.

Som pappa till en 20-årig autistisk son blir jag ännu mer livrädd för hur polisen skulle ha behandlat min son om något skulle hända. Kimmy är svårt autistisk och har till exempel inget talspråk. Han kan förstå vissa saker man säger till honom, men förstår ju inte allt och har väldigt svårt för att förklara eftersom han inte pratar.

Det ligger nog mycket i vad Polisprofessor Stefan Holgersson säger. – ”Polisen kan terrorister men inte autister”. Enligt professor Stefan Holgersson lär sig enskilda poliser ett beteende som passar bra i extrema våldssituationer. Däremot fungerar det sämre eller inte alls när det handlar om vardagshändelser med personer som har exempelvis funktionsvariationer. Och de situationerna är ju mycket vanligare. Men utbildningen är väldigt inriktad på ”framåt, framåt, skjut”. Man kan hantera terrorister men inte autister och man ser inte alternativa handlingssätt.

Varför skjuter svenska poliser ihjäl många fler än t.ex. polisen i Norge? Kan det ha något att göra med att svenska poliser har ständigt pickadollan redo? Norska poliser tar inte med sig skjutvapen förrän en chef bestämmer så. Samma är situationen t.ex. i Storbritannien. Där skjuts också mycket färre egentligen helt oskyldiga ihjäl. I det skjutgalna USA är det naturligtvis många fler! Är grunden till olycksfallen i arbetet en machokultur och bristfällig utbildning?

En sak som jag reagerade på i mediarapporteringen av dödandet av autistiska Eric Torell var uppgifterna från Polisen om att de poliser som skjutit ihjäl Eric Torell var inte tagna ur tjänst. Dom tjänstgjorde som vanligt! Menar verkligen Polisen att medarbetare som precis skjutit ihjäl en oskyldig autistisk man med Downs syndrom förväntas fortsätta jobba som vanligt? Oberoende av om poliserna handlat rätt eller fel ska dom naturligtvis inte förväntas fortsätta jobba som om inget hänt. Vad är det för machokultur som frodas inom polisen? Den som varit inblandad i den typen av händelser ska naturligtvis få en chans att bearbeta händelsen – under professionell handledning. Dom ska naturligtvis inte fortsätta jobba som vanligt. Oberoende av om deras handlande var korrekt eller inte!

Jag blir ännu mer livrädd!

Lättare sagt än gjort

Det börjar nu klarna allt mer hur det gick till när Rakhmat Akilov från Uzbekistan gjorde sin terrorattack. Nu börjar istället debatten komma igång om hur det kunde gå som det gjorde. Det börjar också dyka upp en diskussion om hur det kunde komma sig att Rakhmat Akilov inte hade utvisats trots att han för några månader sedan fått avslag på sitt överklagande av avslaget på sin ansökan om uppehållstillstånd. På många håll verkar det framställas som om det är en lätt fråga. Till exempel Britta Svensson i Expressen som verkar tro att det bara är för Polisen att hämta alla som ska utvisas eller avvisas och sedan sätta dom på ett flygplan.

Det uppskattas att det finns kanske drygt 12.000 asylsökande som är kvar i Sverige trots att dom fått avslag och skulle återvänt. En del kommentatorer (och politiker…) verkar tro att det för Polisen bara är att hämta dom det gäller och sätta dom på ett flygplan hem. Men att Polisen inte bryr sig om det hela pga någon sorts nonchalans. Men, det är verkligen att göra det enkelt för sig.

För det första är det nog så att en del av de som fått avslag och som Polisen ska hitta i verkligheten inte finns kvar. Några har åkt till något annat land. Andra har faktiskt åkt hem, men inte berättat detta. För övrigt tycker jag faktiskt att Polisen ska prioritera att jaga riktiga brottslingar istället för helt oskyldiga tanter och farbröder som inte har gjort något brottsligt mer än att dom inte anser sig våga åka hem. Antalet personer som befinner sig i liknande situation som Rakhmat Akilov, och alltså är en fara, är inte många.

Sedan verkar man bland de som är snabba att kommentera det hela tro att det väl inte kan vara något problem att utvisa människor. Man verkar tro att det bara är att sätta dom på flygplanet hem. Men, så enkelt är det inte heller! Flygbolaget släpper helt enkelt inte ombord en passagerare som inte har tillräckligt med ID-handlingar. Man släpper inte ombord en resenär som man inte är helt säkra på kommer att släppas in i landet när han kommer fram. Det finns en del länder som helt enkelt vägrar att släppa in sina egna medborgare om dom inte uttryckligen vill återvända. Andra släpps inte in eftersom man helt enkelt inte vill ha tillbaka dom. Alla har inte ordentliga ID-handlingar. Det kan ta lång tid att ordna allt detta. Finns det 12.000 som inte frivilligt vill åka tillbaka kräver det enorma resurser i form av Polisresurser, Förvarsplatser och Migrationsverksresurser. Är det detta vi ska prioritera när pengarna inte räcker till sjukvård, skola och verklig brottsbekämpning?

Som jag säkert sagt tidigare har jag alltså jobbat mer än 5 år på ett av Migrationsverkets Förvar. Jag har alltså träffat många av dessa som ska utvisas. Det händer att människor sitter inlåsta i 12 månader eftersom det tar tid att få fram alla handlingar som behövs. Det kanske inte ens går på ett år. Alla länder har inte en Folkbokföring som vi. Många har kanske levt i flyktingläger i många år. Många vill helt enkelt inte återvända (dom kanske inte vågar återvända) och hjälper alltså inte till. Jag har under dessa åren träffat människor som jag är glad för att dom inte är kvar i Sverige. Men jag har också träffat människor där jag skäms öronen av mig för att ett civiliserat land som Sverige behandlar dessa människor på det viset vi gör.

En intressant fråga som vi kanske också ska fundera på är om Rakhmat Akilov borde ha utvisats innan han hann utföra sin terrorattack. Eller kan det vara så att han gjorde sin attack just därför att han ansåg sig ha behandlats illa eftersom man från Migrationsverket beslutade sig för att inte anse att han gjort sin historia tillräckligt trovärdig och därför skulle tvingas åka tillbaka till Uzbekistan. Jag har naturligtvis ingen aning om han ljög, överdrev eller helt enkelt bara inte kunde bevisa den sanna historien. Allt förekommer!

Kort sagt. Alldeles för många kommentatorer och politiker verkar tro att det är mycket enklare än vad det är.

Vad ska utrotas?

Örebropolisen Peter Springare blev stor hjälte hos Sverigedumokraterna när han gick ut och berättade den stora allenarådande sanningen, att det i stort sett inte finns några svenska brottslingar. Det är bara invandrare som står för brottsligheten i Sverige – enligt honom alltså. Redan då var det en hel del som ifrågasatte hans lämplighet som polis. Hans sätt att uttrycka sig och debattera gjorde att många ifrågasatte om han kunde utreda brottslighet utan att ha förutfattade meningar om vem som var skyldig eller inte skyldig. Bland sverigedumokrater blev han dock som sagt stor hjälte, men många debattörer med fötterna på jorden ifrågasatte alltså hans lämplighet.

Uppenbarligen har han ansett att det har varit fel att kritisera honom. Han står ju bara för den enda sanningen och då ska inte en massa kultursnobbar och vänsterjournalister komma och sticka upp. Jag, Peter Springare, har talat, och då är det direkt oförskämt att säga emot.

– ”Förinta alla de vänsterextrema journalister som förpestar debatten.”

Detta är den gode Peter Springares senaste utbrott för några dagar sedan. Associationen till att ”Förinta” säger en hel del om var denna ”sanningssägare” befinner sig. Han har också direkt valt sida genom att välja att tillsammans med författaren och journalisten Katerina Janouch bli krönikör åt den SD närstående sajten Nyheter idag. Katerina Janouch har gjort sig känd för att vara en stor Sverigeälskare och visar detta genom att sprida elaka lögner om Sverige.

Om Peter Springare inte förstår varför så många blir upprörda av att använda ord som ”Förinta alla…” så visar han ju bara att han är ännu mer olämplig. Jag kan skriva mycket kritik mot personer som jag har en annan åsikt än. Jag kan skriva att ”dom inte begriper”, att ”dom borde få sparken”, att ”dom är helt blåsta”, att ”dom ljuger”, att ”dom är dumma” och så vidare. Men, jag skulle ALDRIG välja dom här orden: ”att förinta”! Att Peter Springare inte begriper detta tyder på en total oförmåga att begripa. Men, inte ens Peter Springare borde ”förintas”. Han har rätt att ha sin åsikt. Däremot ska han kritiseras för den åsikten. Han visar dessutom att han ju är helt olämplig att arbeta som polis med den åsikten. Risken för att han skulle ha en förutfattad mening om någon bara för att personen är t.ex. ”invandrare” eller ”vänsterextrem journalist” är så stor att jag faktiskt tycker att han borde omplaceras. Men ”omplaceras”, inte ”förintas”.

Att vara polis är ett förtroendeuppdrag. Det ställer enormt stora krav. Den som arbetar som polis måste visa att man gjort sig förtjänt av detta förtroende. Det är uppenbart att Peter Springare inte har gjort sig förtjänt av detta förtroende! Läs t.ex. Dagens Nyheter, Expressen, Resumé och Arbetet.

Återupprätta förtroendet för den svenska polisen! Dom sköter ett svårt jobb, och gör oftast detta på ett bra sätt. Trots hård kritik mycket ofta från alla möjliga håll är jag övertygad om att de nästan alltid gör så gott det går med de förutsättningar dom har. Jag träffade i mitt jobb – och samarbetade med – i princip dagligen med poliser, så jag talar av egen erfarenhet. Men svensk poliskår skulle må bra av att slippa en belastning som går under namnet Peter Springare.

Trygghet eller hot

Det står klart att den svenska polisen har problem. Men att, som en hel del vill, ge Rikspolischefen Dan Eliasson ensam skulden för detta är nog att göra det lätt för sig. Att kritisera Dan Eliasson är lätt. Hans tidigare insatser på Försäkringskassan och Migrationsverket är ju inte direkt upplyftande. Vi har en trend med allt färre uppklarade brott. Men detta är en trend som pågått sedan långt innan Dan Eliasson trädde in på scenen. Den trenden började när Högeralliansen fått makten över polisväsendet. Den centralisering av polisväsendet som Högeralliansen drivit igenom (med benäget bistånd från bland annat Socialdemokraterna) har inte gjort situationen bättre – tvärtom. Dan Eliassons inträde på marknaden har inte heller gjort det bättre, men att ge honom skulden är som sagt att göra det lätt för sig. Den av Högeralliansen beslutade centraliseringen har på senare tid fått ett antal moderata och liberala kommunpolitiker att kräva kommunala poliser. Det vill säga precis motsatsen till en centralisering. Faktum är att Polisväsendet i dag har fler anställda än någonsin. Men många sysslar med ”nya” arbetsuppgifter, som här i söder t.ex. med gränskontroller. Dessutom tror jag att polisutredningarna blivit allt mer komplicerade. Vad som krävs är nog tyvärr ännu en omorganisation, ny ledning och fler poliser. Som alltså kostar pengar så jag hoppas att de som klagar är villiga att hosta fram slantarna också. Att tro att ge Dan Eliasson sparken skulle lösa problemen är nog att göra det lite för lätt för sig. Det kan vara en del av lösningen, men det krävs mycket mer.

Kanske läste ni om nazisterna i Nordiska motståndsrörelsen som gick in på badhuset i Kungälv och kallades sig för ”trygghetsvärdar”. Ett ”initiativ” som kommunen inte uppskattade, och inte heller personalen sedan det kommit fram vad det var för några. Fast själva tycker man ju att man gjorde succé. Hade man på badhuset varit medvetna om vad det verkligen var för figurer som dök upp och kallade sig ”trygghetsvärdar” så är ju verkligen ”Trygghet” det minsta man känner. Expo berättar att ledaren för gruppen är tidigare dömd för bland annat våldsamt upplopp, misshandel, narkotikabrott, dopingbrott och rån. Med tanke på att han ju hävdar att det är invandrare som står för brottsligheten så måste han vara invandrare. Att kalla sig ”trygghetsvärd” med det registret är ju nästan komiskt, om det inte varit för att det är skrämmande och tragiskt.

Trygghet är något vi behöver mer av. Men vi får det inte av rasister, nazister och andra högerextremister – tvärtom. Och, av media som kanske blir mindre förtjusta i att frossa i brott. Det finns mycket mer att bevaka.

Ett omanligt beteende

I går hade jag ju lite funderingar på det här med juridikens labyrinter. Där kan man vända och vrida på paragraferna lite hur man vill, ibland för att kanske uppnå speciella syften. Ännu ett exempel på det här kunde vi läsa / höra om i går. I går kunde vi läsa om hockeyspelaren i Björklöven som anklagats för sexuellt ofredande i samband med en lagfest på en nattklubb i Östersund. Men, polisen valde att lägga ner utredningen på direkten. En motivering till att lägga ner utredningen var, enligt förundersökningsledaren, att hockeyspelaren som gjort sig skyldig till ofredandet var så full och att kvinnan som blev antastad hade ”gigantiska bröst”!

I en tid när debatten om ungdomars tafsande på tjejer på musikfestivaler och liknande är mer intensiv än någonsin så är det alltså enligt polisen en förmildrande omständighet att den som tafsar är full och att den som blir tafsad på har ”gigantiska bröst”. Hur tänker den polis som funderar i dom banorna? Jag är fullt medveten om att sexualbrott i allmänhet och våldtäkter t.ex. i synnerhet kan vara mycket svåra brott att utreda. Ofta står ju ord mot ord. Och lika lite som brottslingar ska kunna komma undan så får man verkligen inte riskera att döma oskyldiga. När det handlar om övergrepp kan det vara svårt att hitta den skyldige. Men, i det här fallet finns det ju en misstänkt. Det finns tydliga beskrivningar av brottet. Det finns vittnen. Alltså kan man verkligen inte lägga ner utredningen på direkten med denna motiveringen. Vad sänder det för signaler till alla tjejer som ju i övrigt uppmanas att alltid göra anmälningar. Jag tar mig för pannan! Att vara full är INTE en fömildrande omständighet. Om man inte kan låta bli sådana här dumheter om man blir full är det ett argument för att i fortsättningen hålla sig nykter. Något man för övrigt borde göra alltid, och i synnerhet när idrottare är inblandade. Hur den utsatta är klädd eller i övrigt beskaffad är inte heller någon form av förmildrande omständighet.

För övrigt förstår jag mig inte på de svin som inte kan hålla fingrar i styr. Det är inte tufft, det är inte komiskt, det är inte manligt. Det är uteslutande svinaktigt! Tyvärr är det ju inget nytt fenomen. Jag förstår att det varit vanligt förekommande länge. Vi som en gång i tiden var killar har uppenbarligen missat vad våra kvinnliga jämnåriga utsatts för. För de flesta normalt funtade killar och män är det ju något otänkbart. Vi kan inte ens tänka att någon kan vara så korkad och vidrig. Därför att det dags att vi säger ifrån. Och, att vi håller våra ögon och öron öppna så att vi kan ingripa om någon i vår närhet utsätts. Som jag sagt vid ett tidigare tillfälle. Jag är på gränsen att förespråka kastrering med sekatör som bestraffning.

Den Sverigedumokratiska svansen

Lyckligtvis tror jag att polisen Marcus Hultvall i Karlstad är i minoritet bland den svenska poliskåren. I en debattartikel tycks han hävda polisens rätt att ta lagen i egna händer. Han tar sig rätten att ”förinta” de som inte passar honom. Att han ger utlopp för rent rasistiska tankar är direkt motbjudande. Men även i fortsatta intervjuer där han mildrar sina tankar gör han uppenbarligen gällande rätten till att ta lagen i egna händer. Att en lokalpolischef inte verkar tycka att det är svensk lag som gäller och att brottslingar ska lagföras enligt de lagar som finns tycker jag diskvalificerar honom till att arbeta som polis. Att han hyllas av den Sverigedumokratiska svansen är dock inget som förvånar. Därifrån hyllas ständigt dumheter.