Kategoriarkiv: Politiker

Vems intressen?

» Det är uppenbart!

Alla politiker har någon form av lojaliteter. Kopplingarna mellan Socialdemokraterna och den Fackliga rörelsen är uppenbara. Om en socialdemokratisk regering tillsätter en minister som kommer att ta tillvara fackliga intressen så är det alltså inget att förvåna sig över. Så är det bara.

Kopplingen mellan Centerpartiet och den svenska lantbruksrörelsen är också gammal och väl känd. Skulle Centerpartiet få möjlighet att tillsätta ministrar i en regering som innehåller Centerpartiet ska vi alltså inte förvånas över om dessa ministrar ser som sin uppgift att tillvarata lantbrukets intressen.

Om en högerregering tillsätter ministrar som tillvaratar direktörernas intressen ska vi alltså inte heller bli förvånade. Det är bara så det kan förväntas bli. Vi väljare kan inte bli förvånade. När alltså vår nya Brunblå högerregering tillsätter en minister med ansvar för den svenska skolan som själv kommer från den svenska friskolemarknaden så är detta inget vi kan förvåna oss över. Det är denna grupps intressen en högerregering ska ta tillvara. Att alltså aktiekurserna för de stora friskolekoncernerna steg rejält när det blev klart att Ulf Kristersson skulle bli statsminister var bara att förvänta sig. Att dom steg ännu mer när Lotta Edholm (L) utsågs till skolminister är inget att förvånas över. Hon är så intimt förknippad med den unika svenska friskolemarknaden att hennes beslut kommer att gynna den marknaden. Detta vet vi och det vet marknaden. Alltså stiger aktiekurserna. Friskolemarknaden behöver inte känna sig hotad. Deras vinster och aktieutdelningar är tryggade i fyra år till. Man kan fortsätta driva på betygsinflationen och ge högre betyg för att locka nya lönsamma studenter. Vi ska inte förvåna oss.

Om en högerregering sänker skatten med 1.000 kronor eller mer för de som tjänar över 50.000 medan de som tjänar mindre inte får ett öre så ska vi inte alls bli förvånade. Moderaterna är störst i regeringen, och Moderaterna tar tillvara intressena för de som redan har det väl förspänt. DET är deras väljare, och då måste man göra dom tillfredsställda. Annars röstar dom ju inte på Moderaterna nästa gång. Vi ska inte vara förvånade över att det är så. Det är nämligen just så det är!

Om Vänsterpartiet föreslår sänkta taxor i kollektivtrafiken medan en högerregering vill lägga skattepengar på att sänka priserna på bensin istället är inte heller något att förvåna sig över. Om en högerregering vill ha skatteregler som gynnar privatbilismen framför kollektivtrafik ska vi inte förvåna oss över detta. Om en högerminister med ansvar för infrastruktur, Andreas Carlson (KD), vill gynna miljöskadlig bilism och flygtrafik på bekostnad av miljövänlig järnvägstrafik så ska vi inte bli förvånade. Det är bara så det är. Det är det vi (ni…) har röstat på.

Att Sverigedemokraterna ställer upp på allt detta är inte heller något att förvånas över. SD är ett högerparti!

Att ministern som sitter på slantarna, alltså moderata finansministern Elisabeth Svantessons reaktion på att Sverige inte kommer att kunna uppnå de miljömål vi tidigare beslutat om är: – ”Gör vi det inte så gör vi det inte! Jag struntar i vilket!” Då kan vi inte bli förvånade. Hennes uppgift är att tillvarata vissa gruppers intressen, inte att tillvarata miljöintressen.

Vi får helt enkelt de politiska beslut vi kan förvänta oss.

Läs:
Kartläggning: Friskolejättarnas kopplingar till politik och näringsliv – 37 namn. – Dagens Samhälle (låst artikel)
Röster om lobbyismen i skolvärlden: Saknas regler och rutiner i Sverige. – Dagens Samhälle
Elever i fristående gymnasier får högre betyg. – Sveriges Radio
Redan i dag är det små skäl att ha flygskam. – Svenska Dagbladet
Du bluffade folket om välfärden, Åkesson. – Nooshi Dadgostar på Aftonbladet debatt

1 kommentar

Under Politiker

Jag tycker det är rimligt

» Även om det är olämpligt.

Kalabaliken i vår riksdag, som ju periodvis påminner om en cirkusföreställning, har fått igång en diskussion om ifall man ska förbjuda det som brukar kallas ”politiska vildar”. Alltså ledamöter som sitter kvar på sina politiska uppdrag även efter att dom lämnat sitt parti. Nu är det främst aktualiserat av att den f.d. vänsterpartisten Amineh Kakabaveh passar på att ställa krav för att ge sitt stöd i olika frågor. Med det jämna läge vi har i riksdagen får hon ju onekligen ett mycket stort inflytande.

För tillfället finns det två politiska vildar i vår riksdag. Förutom ovan nämnda Amineh Kakabaveh så har vi den tidigare sverigedemokraten Roger Richthoff. Vi har haft ytterligare en politisk vilde i den nuvarande riksdagen, liberalen Emma Carlsson Löfdahl som 2019 lämnade Liberalerna men valde att formellt sitta kvar till 2021. Hon fick lämna Liberalerna efter att det avslöjats ytterst tvivelaktiga uppgifter om var hon bodde. Det var alltså en tidigare granskning som avslöjade hennes tvivelaktiga uppgifter om sitt boende. Hon lämnade riksdagen helt förra året efter att det avslöjats att hon tagit ut fullt arvode och traktamente trots att hon inte var närvarande i Riksdagen. Både Roger Richthoff och Amineh Kakabaveh har lämnat sina partier efter kontroverser om åsikter och uppträdande.

Demokrati är viktigt

Det ska påpekas att i förra Riksdagen, 2014-2018 hade vi totalt 9 olika politiska vildar i Riksdagen. 7 av dessa var sverigedemokrater medan de båda andra var miljöpartist och moderat. I EU-Parlamentet finns en svensk politisk vilde, den f.d. sverigedemokraten Peter Lundgren som lämnade Sverigedemokraterna efter att ha dömts för sexuellt ofredande under en intern partikonferens. I mitt lokala Kommunfullmäktige i Åstorp sitter en politisk vilde – sverigedemokrat förstås. När det gäller politiska vildar så är SD kraftigt överrepresenterade.

Varför finns det då politiska vildar, eller partilösa som det väl egentligen heter? När vi röstar så röstar vi formellt på kandidaterna som står på listan. Vi kan ju även personrösta genom att kryssa för en viss kandidat som då kan hamna högre upp på listan och öka chansen för hen att bli invald. Vi röstar alltså inte in t.ex. 5 vänsterpartister, utan vi röstar in fem specifika vänsterpartister. Personen ifråga är alltså invald i t.ex. Riksdagen som person. Inte bara som ett röstboskap till sitt parti.

Detta innebär att man ju inte heller förlorar sin plats i t.ex. Riksdagen om man lämnar sitt parti (eller byter parti…). Sedan kan man ju tycka att man borde lämna sin plats också, men det är helt frivilligt. Att man lämnar sitt parti kan ju t.ex. bero på att man tycker att partiet inte längre står för den åsikt som man visade när det var val. Låt mig säga t.ex. en socialdemokrat A, som valde att engagera sig i Socialdemokraterna för att värna svensk Alliansfrihet. Om då partiet helt plötsligt byter åsikt i denna för A vitala fråga så att A väljer att lämna partiet så kan A ju vilja fortsätta arbeta för den åsikt som A och partiet hade när A valdes in i Riksdagen. Att någon lämnar partiet kan ju bero på mycket olika skäl. Allt ifrån ren politisk oenighet till avslöjanden av brott som gör att partiet utesluter en person. Men fortfarande är personen ju invald i Riksdagen, men kan inte kräva att någon ska lämna det uppdraget för att man inte är medlem i det förra partiet. Vi kan ha åsikter om det lämpliga i detta, men…

De som nu argumenterar för åsikten att en person som inte längre är medlem av sitt parti automatiskt ska förlora sitt uppdrag förespråkar ju i så fall ett helt annat politiskt system. Det innebär att de representanter som väljs in i den politiska församlingen inte är enskilda ledamöter utan bara är en form av röstboskap för sitt parti. Då skulle vi ju i praktiken egentligen inte behöva olika ledamöter. Det räcker med att partiet utser en representant till den politiska församlingen och som sedan har ett visst antal röster baserat på valresultatet.

Jag tror nog att vi får fortsätta riskera att få politiska vildar i de politiska församlingarna. Det är inget att eftersträva, men demokratin kräver faktiskt det systemet framför ett annat system.

Tack för ordet!

Lämna en kommentar

Under Politiker

De folkvalda som ett tvärsnitt

» Eller som en elit.

Jag läser en artikel i Svenska Dagbladets Näringslivsbilaga som berättar om våra riksdagsledamöters aktieinnehav. Ett innehav som växer kraftigt. Något som kanske inte förvånar. Det är en grupp som har lite mer pengar att röra sig med än vad vi vanliga knegare och pensionärer har. Och, detta tycker jag inte är fel. Jag tillhör inte de som i populistiska ord gnäller över att politikerna är överbetalda. Att vara politiker på den nivån är inte ett jobb med 8 timmars arbetsdag 5 dagar i veckan och ledig lördag och söndag. Det handlar om att vara tillgänglig i princip när som helst och några åtta timmars arbetsdagar gäller inte. Alltså, jag klagar inte på arvodet som politiker på den nivån har.

Artikeln handlar om riksdagsledamöternas aktieinnehav. En sak är säker, riksdagsledamöterna är inte ett representativt urval av vanliga svenskar. De risker som finns när man får deras högre inkomster och ännu mer deras växande förmögenheter och värdet på deras investeringar är att dom får svårare att sätta sig in i ”vanliga” medborgares situation.

Girig? Jag girig?

Enligt artikeln har idag 54 ledamöter (av 349) rapporterat att dom har ett aktieinnehav som är så pass högt att det ska redovisas. Redovisningsskyldigheten gäller om man har ett innehav som är högre än 94.600 kronor – i ett enskilt bolag. Om du har aktier för 90.000 i 10 olika bolag behöver detta alltså inte redovisas. Att det är kopplat till varje enskilt företag handlar naturligtvis om att man riskerar att vara jävig när politiska beslut ska fattas. Jag tycker alltså att det är en korrekt bedömning. Det är alltså så att det är en minoritet av riksdagsledamöterna som har så pass stora enskilda poster i sina aktieportföljer.

Det handlar då tydligen ofta om de stora svenska industriföretagen som Volvo, Investor och Ericsson. Men det finns alltså t.ex. svenska riksdagsledamöter med stora innehav i spelbolag som Leovegas. Högre moral än så finns det inte. Det är ju tveksamt om den politiker som har ett stort innehav i ett spelbolag skulle rösta för inskränkningar i spelbolagens verksamhet och reklam. Det är den här typen av ”jäv” som riskerar att bli farligt. Det är alltså därför stora innehav ska redovisas.

Intressant blir det när man tittar på vilka partiers ledamöter som har de största aktieinnehaven. I artikeln finns en lista på de 10 riksdagsledamöter som har flesta stora innehav (alltså på över 94.600 kronor per bolag). Av dessa 10 i-topp är inte förvånande hälften, 5 stycken, moderater. I topp ligger moderaten Johan Forssell som har 38 olika innehav över den angivna summan. Det är alltså en minimiförmögenhet på drygt 3½ miljoner. Gissningsvis långt över det. Men, att hälften på tio-i-topp är moderater är det väl ingen som blir förvånad över. Men, kan ni gissa från vilket parti de andra 5 kommer?

Jo, alla de övriga fem är sverigedemokrater! SD:s image som representanter för ”den vanliga svensken”, ”de vanliga gräsrötterna” fick sig en rejäl törn. Det handlar alltså inte om populistiska gräsrötter, det handlar tydligen snarast om populistiska privilegierade rikingar? På tio-i-topp listan finns alltså bara moderater och sverigedemokrater, lika många från varje parti. Inget annat parti är representerade, inte ens Socialdemokraterna som ju trots allt är största parti. Bara moderater och sverigedemokrater!

Läs:

Så ser riksdagspolitikernas aktieportföljer ut. – Svenska Dagbladet

Lämna en kommentar

Under Politiker

Om vissa politikers brist på omdöme

» Både här och där.

Uppslaget till dagens funderingar eller tyckerier om brist på omdöme fick jag när jag läste en artikel i Helsingborgs Dagblad som berättade om den moderata ledamoten i stadsbyggnadsnämnden i Helsingborg som under ett digitalt möte med nämnden i torsdags kväll glömde att stänga av mikrofonen innan har vräkte ur sig ett: – ”Håll käften jävla arab”, uppenbart riktat mot nämndens vice ordförande Ali Shibl (S) som precis hade ordet. Moderaten Mirko Zupanic insåg ganska snabbt sitt misstag att inte ha stängt av mikrofonen sedan ett antal andra ledamöter upprört reagerat. Det ska påpekas att Moderaterna nu får nominera en ny representant i stadsbyggnadsnämnden.

En annan moderatpolitiker som ibland har lite svårt för att visa omdöme är riksdagsledamoten Ida Drougge. Just i dagarna när det drivs en kampanj mot socialtjänsten i Sverige som beskylls för att medvetet ta barn från muslimska föräldrar har det uppmärksammats att Ida Drougge för några månader sedan deltog och höll tal under en demonstration med liknande syfte. Ida Drougges bristande omdöme att inte kontrollera vilka hon ställer upp för är ett återkommande problem. Kan hon få möjlighet att angripa regeringen eller offentliga verksamheter så är alla medel tillåtna så då kvittar det vad det egentligen handlar om. Det är Ida Drougges resonemang. Kanske ska man tänka först ibland!

Sven Tycker alltid något

Att Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson inte alltid har så lätt med omdömet är ingen nyhet. I en intervju med SVT för några dagar sedan var det för Jimmie Åkesson omöjligt att välja när han tvingades välja mellan Joe Biden och Vladimir Putin. Ett val som väl trots allt inte borde vara för svårt om man tror på demokratin? Gör man inte detta, så kanske valet blir svårare? Jag kan nog med jämna mellanrum här på Sven Tycker beskyllas för att ta Ryssland i försvar och kritisera USA. Min utgångspunkt i mina resonemang är dock att man alltid måste försöka sätta sig in i alla parters resonemang. Och, att man aldrig kan lita på supermakter! Svensk media intar dock inte en neutral nyhetsförmedlande roll, så ibland kan det behövas en motpol. Hamnar jag i en situation där jag tvingas välja, så är trots allt valet mellan demokrati och diktatur inte så svårt. Men det är det tydligen för Jimmie Åkesson! Behöver man säga något mer?

Apropå Sverigedemokraterna så kan vi ju trots allt inte låta bli att nämna SD:s gruppkollega i EU-Parlamentet Angel Dzhambazki från det nationalistiska partiet Bulgariens nationella rörelse (IMRO) som tyckte att en Hitlerhälsning var en lämplig avskedsgest när han lämnade lokalen för några dagar sedan. Den totala bristen på omdöme blev uppenbarligen till och med för mycket för SD:s EU-Parlamentariker. Det bulgariska partiet IMRO och svenska SD tillhör samma partigrupp långt ute på högerkanten i EU-Parlamentet. Här frodas en hel del underliga partier.

I Dagens Nyheter läste jag för några dagar sedan om Jimmy Thunlind. Han hoppade för några år sedan från Moderaterna till NMR, Nordiska motståndsrörelsen. En våldsam grupp ute på högerkanten långt utanför SD på högerflanken som är tydligt inspirerade av nazismen och inte drar sig för att använda våld mot de man tycker är misshagliga. Vilket kan vara allt från politiska motståndare, judar eller invandrare. Politiskt omdöme saknas totalt. Jimmy Thunlind blev snart en ledande figur inom NMR men tyckte tydligen till slut att det blev lite väl våldsamt och extremt och hoppade nyligen av igen. Idag kallar han NMR en terrorsekt.

En annan politiker som ofta visar stor brist på omdöme är Kristdemokraternas Ebba Busch. Hennes medlemskap och stöd till diverse extrema kristna sekter och kristna grupper (som extrema abortmotståndare) är något som inte diskuteras tillräckligt. En av dessa extrema kristna sekter som Ebba Busch valt att vara medlem av är Hillsong Church. Där hon även ställt upp på arrangemang som ordnats av sekten. Men Ebba Buschs omdöme är inte det mest framträdande med hennes politiska gärning.

Slutligen så lämnar vi de rena politikerna och går över till de politiska tjänstemännen, eller vad vi ska kalla dom. I Kiruna har den nyanställda kommundirektören Johan Bergstad hamnat i blåsväder innan han ens börjat jobbet. Detta efter att det framkommit vad han tycker om vissa politiska partier som han som högsta tjänsteman i Kiruna nu ska jobba tillsammans med. Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Kommunisterna beskriver han i ett inlägg på Facebook som ”feministiska elitistpartier”. Uppenbart är att han känner en stark motvilja mot t.ex. feminism och rödgröna idéer i allmänhet. Det han benämner som ”kommunister” är tydligen Vänsterpartiet. Hur som helst tyckte inte den borgerliga majoriteten i Kiruna att det är något problem att vara högsta chef för en kvinnodominerad arbetsplats och samtidigt vara kraftig motståndare till feminism. Bristen på omdöme återfinns på många håll!

Läs:
Politiker kallade ledamot ”jävla arab” – avgår omedelbart. – Helsingborgs Dagblad
Riksdagsledamot talade på demonstration mot socialtjänsten. – Dagens Nyheter
Åkesson kritiseras efter medverkan i SVT: verkar sakna demokratisk kompass. – Dagens Nyheter
Tänk att Moderaterna vill bilda en regering som är beroende av ett sånt här parti. – Isobel Hadley-Kamptz ledare i Dagens Nyheter
Kristersson om Åkessons uttalande: Obegripligt. – Svenska Dagbladet
SD-partigrupps­kamrat gjorde nazisthälsning. – Svenska Dagbladet
Anklagas för att heila i EU-parlamentet. – Svenska Dagbladet
Han hoppar av nazistiska NMR – men vilket är hans ansvar för hetsen mot Norrköpings judar? – Dagens Nyheter
Ebba Busch medlemskap i den kristna sektkyrkan. – Aktuellt Fokus
Kommundirektör i blåsväder – redan innan han tillträtt. – Dagens Samhälle

Lämna en kommentar

Under Politiker

Nya siffror att frossa i

» Visst blir ni glada.

Som en fortsättning på gårdagens SCB-undersökning av svenskarnas politiska preferenser så ser jag i Helsingborgs Dagblad en redovisning av hur väljarströmmarna gått mellan partierna sedan valet. Det handlar alltså om nettoflödena till eller från de olika partierna. Det är faktiskt inga stora flöden det handlar om. De båda största flödena handlar om att Moderaterna stulit 1,2% från Liberalerna och 1,1% från Kristdemokraterna. Moderaternas stora uppgång sedan valet beror alltså främst på att andra borgerliga väljare från Liberalerna och Kristdemokraterna bytt parti. För respektive parti ser det ut så här:

Socialdemokraterna (29,1%). Socialdemokraterna har fått 0,7% från vardera Miljöpartiet, Liberalerna och Centerpartiet. Man har dessutom fått 0,3% från det som kallas ”Övriga”. Men sedan har man förlorat 0,7% till Moderaterna och 0,6% till Vänsterpartiet. Vi kan alltså konstatera att S har ett positivt nettoinflöde från de gamla traditionella borgerliga partierna. Men, man har också fått väljare från Miljöpartiet samtidigt som man förlorat väljare till Vänsterpartiet.

Moderaterna (22,7%). M:s uppgång beror främst på att man lockat väljare från sina gamla kumpaner Kristdemokraterna (1,1%) och Liberalerna (1,2%). Men även från Socialdemokraterna (0,7%) har man lockat väljare. Men vi kan konstatera att medan man lockat väljare från S så har S lockat ännu fler väljare från de gamla borgerliga partnerna L och C.

Sverigedemokraterna (18,6%) har inte lyckats locka så många nya väljare. Det enda flöde som ger utslag i statistiken är 0,2% från Centern. I övrigt ligger alltså förändringarna under felmarginalen.

Vänsterpartiet (9,2%) har lockat en del från Socialdemokraterna (0,6%) och lite från Miljöpartiet (0,3%) men i övrigt är förändringarna inom felmarginalen.

Centerpartiet (8,4%) har sitt stora positiva inflöde från Liberalerna (0,7%) men har alltså förlorat lika mycket till Socialdemokraterna (0,7%). Och Centern är alltså det enda parti som förlorat väljare till Sverigedemokraterna (0,2%) på en nivå som ligger över felmarginalen.

Kristdemokraterna (4,6%) har sina stora förluster till Moderaterna (1,1%). I övrigt ligger allt inom felmarginalen. Kd är ju annars den näst största förloraren sedan valet, men dom väljarna har alltså främst gått till Moderaterna.

Miljöpartiet (3,9%) har alltså förlorat mest till Socialdemokraterna (0,7%) men också en del till Vänsterpartiet (0,3%). Kan man locka tillbaka en del av dom så att man kan rädda tillvaron i Riksdagen?

Liberalerna (2,5%) slutligen är ju den stora förloraren sedan valet 2018. Och dessa har gått till Moderaterna (1,2%), Centerpartiet (0,7%) och Socialdemokraterna (0,7%). Kan vi tänka oss att socialliberala väljare som är missnöjda har gått till Socialdemokraterna medan marknadsliberala väljare som är missnöjda har gått till Centern. Men den stora gruppen har alltså gått till Moderaterna.

Sedan hittar jag i Expressen en ny undersökning av förtroendet för våra partiledare. Och inte heller där händer det så mycket. Men det är värt att notera att Magdalena Andersson är den enda partiledare som fler har förtroende för än som saknar förtroende för henne. Så här ser det ut. Första siffran avser hur stor andel av de tillfrågade som har förtroende, inom parentes förändringen sedan förra månaden, och den sista siffran avser skillnaden mellan de som har förtroende och de som saknar förtroende.

Nooshi Dadgostar, Vänsterpartiet

Magdalena Andersson (S) 50% (+2)  +27%
Ulf Kristersson (M) 34% (-1)  -8%
Nooshi Dadgostar (V) 32% (+4)  -4%
Jimmie Åkesson (Sd) 28% (0)  -27%
Ebba Busch (Kd) 26% (+3)  -28%
Annie Lööf (C) 22% (-8)  -31%
Nyamko Sabuni (L) 11% (0)  -36%
Märta Stenevi (Mp) 9% (-1)  -47
Per Bolund (Mp) 9% (-2)  -47%

I stort sett handlar det om att partiets storlek avspeglar sig också i förtroendesiffran för partiledaren. Det stora undantaget är egentligen Nooshi Dadgostar som det är fler som har förtroende för än Jimmie Åkesson som trots allt representerar ett dubbelt så stort parti. Och när det gäller det man kallar balansvärdet (alltså skillnaden mellan de som har förtroende och de som saknar förtroende) där Nooshi Dadgostar även passerat Ulf Kristersson. Det är alltså inte så många som saknar förtroende för henne. Något som kan vara bra i det långa loppet även för partiets utveckling. Jimmie Åkesson utmärker sig med att det är väldigt få utanför SD som har något förtroende för honom. Det finns alltså troligtvis inte så många fler väljare att hämta.

Vi kan konstatera att den stora förloraren är Annie Lööf medan den stora vinnaren är Nooshi Dadgostar. Något att tänka på för Annie Lööf kanske?

Läs:
Valströmmar sedan valet 2018. – Helsingborgs Dagblad
Lööf rasar i förtroende efter politiska kaoset. – Expressen

1 kommentar

Under Politiker

Upp och ner

» En siffernisse tar inte julledigt

Det känns som lite av upprepning att påpeka att jag är siffernisse. Jag gillar statistik! Media förser mig regelbundet med nya uppslag till tyckerier i form av t.ex. väljarundersökningar. Sedan kan man ju välja att skriva när det går åt rätt håll och låta bli att skriva när det går åt fel håll.

Dagens ämne blir Aftonbladets undersökning av förtroendet för våra partiledare. Om man tittar på förändringen sedan förra månadens undersökning så har undersökningen två (eller möjligen tre) vinnare och två förlorare.

Vinnarna är Stefan Löfven som ökar 6 procentenheter samt Nooshi Dadgostar som går upp 5 procentenheter. I viss mån får vi väl räkna Annie Lööf till vinnarna också då hon går upp 3 procentenheter. Förlorarna är två. Jimmie Åkesson som förlorar 4 procentenheter och Ebba Busch som förlorar 3 procentenheter. I övrigt ligger man ganska så stilla.

Vänsterpartiets Nooshi Dadgostar är nyast bland partiledarna

Annars ligger faktiskt fortfarande teflonpolitikern Ulf Kristersson i topp när det gäller förtroendet. 44% har förtroende för honom (alltså M+Kd+Sd supportrarna). Ebba Busch har förtroende hos 38% (dvs alla inom den Brunblå sörjan har inte förtroende för Ebba). Stefan Löfven har förtroende hos 38% av väljarna, dvs det är lite fler än sossarna som har förtroende för honom. Jimmie Åkesson ligger på 37%. Dvs en hel del moderater och kristdemokrater har faktiskt förtroende för honom. Annie Lööf ligger på 24%, Per Bolund på 18%, Nooshi Dadgostar har 15%, Isabella Lövin har 14% och Nyamko Sabuni ligger sist på 8%. En sista siffra som jag faktiskt tycker är orättvis.

Man kan dela upp listan på könen. Bland kvinnorna ligger Stefan Löfven i topp följt av Ulf Kristersson, Ebba Busch och Jimmie Åkesson. Bland män ligger Ulf Kristersson i topp följt av Ebba Busch, Jimmie Åkesson och Stefan Löfven. Bland ungdomarna är det Ebba Busch som ligger i topp följt av Ulf Kristersson, Stefan Löfven och Annie Lööf. Det är alltså samma fyra i topp men i olika ordning när det gäller könen. Men bland ungdomarna klarar Jimmie Åkesson inte att ta sig upp i topp-fyra.

Det finns också en bottenliga. Dvs vilka saknar vi förtroende för. Intressant är att det är bara två partiledare som inte 50% eller ännu fler saknar förtroende för. Det är Stefan Löfven och Ulf Kristersson.

Kan man göra en slutsats? Enigheten inom den Brunblå sörjan är större än inom JÖK-partierna?

Läs:
Restriktionerna lyfter förtroendet för Löfven. – Lena Mellin i Aftonbladet

Lämna en kommentar

Under Politiker

Falska politiker

Ibland är politiker ärliga och ibland är dom faktiskt falska. Det finns politiker som försöker ge sken av att dom driver en fråga medan dom i verkligheten driver något helt annat. Andra politiker är ärliga och talar klarspråk med vad dom är ute efter. När t.ex. Ulf Kristersson gjorde det här löftet en gång så var det ett ärligt löfte. Och det har han sedan dess jobbat på:

– ”Som moderater och förkämpar för individuell frihet och marknadsekonomi har vi ett uppdrag att bekämpa och avveckla välfärdsstaten.”

Så sade nuvarande moderatledaren Ulf Kristersson när han valdes in i Sveriges Riksdag. Men han var ärlig! Hans mål är att avskaffa Välfärdsstaten. Det är inget hymlande. Håller man med honom så röstar man på honom. Tycker man däremot att Välfärdsstaten är viktig så röstar man på någon annan. Så enkelt är det.

Ebba Busch Thor

En politiker som jag däremot anser vara riktigt falsk är Kristdemokraternas ledare Ebba Busch Thor. Hon försöker sätta upp en fasad som sjukvårdspolitiker, mjuk politiker med kristna värderingar. I själva verket är hon en hård batongpolitiker. Sjukvårdspolitiken har väl blivit Ebba Busch Thors profil. Men hon håller ganska tyst med att ett av kraven Kristdemokraterna har är att slopa den fria mammografiundersökningen för alla kvinnor mellan 40 och 75 år.

– ”Det slår mot jobb och företagande att utvalda delar av välfärden är kostnadsbefriade.”

Att det räddar liv har ingen betydelse. Du är falsk Ebba Busch Thor! Du vore istället välkommen på barrikaderna med krav på samma gratis erbjudande när det gäller jakten på prostatacancer hos män. Som faktiskt är vanligare och dödligare än bröstcancer. Men det vore väl också skadligt för företagande! Jag gissar att hon tycker att det vore skadligt för den fria konkurrensen på sjukvårdsmarknaden. Men säg så rakt ut och försök inte sätta en stämpel på din panna att du värnar sjukvården. Du värnar rätten att tjäna pengar! Om det kostar några liv har ingen betydelse.

Sverigedumokraten Björn Söder vet jag faktiskt inte var jag ska placera honom. Björn Söder sitter i Riksdagen för Sverigedumokraterna. Förra mandatperioden var han också andre vice talman. Det har väl varit ett par skandaler under åren. Vilket ju inte är så ovanligt när det gäller sverigedumokratiska politiker. Björn Söder sitter också i kommunfullmäktige i Kristianstad för Sverigedumokraterna. I en debatt om miljön i KF i Kristianstad fick vi bland annat höra följande från Björn Söder:

Björn Söder

– ”Vi kommer att se att det här är en stor klimatbluff det handlar om.”

– ”Jag ska inte ge mig in i en debatt kring Greta – där han ni hittat er messias kring era klimatreligioner – för jag tycker det är fruktansvärt hur en sårbar tonåring utnyttjas av cyniska vuxna på det sätt som hon gör.”

– ”Och hon har ju inga lösningar på problemen, hon vill ju bara måla upp ett stort problem och ge våra ungdomar klimatångest, som det heter. Det är ungefär den framgång hon har.”

I debatten fick han mothåll till och med från Moderaterna. Jag för min del tycker att Björn Söder ska läsa på lite mer. Inte på de sedvanliga hatsajterna från den Sverigedumokratiska svansen utan på seriösa sajter. Men jag tror inte att han vill göra det. För då finns det ju risk för att han inser att han är lite fel ute. Han efterlyste att vetenskapsmännen skulle ge sig in i debatten. Hade han läst vanliga tidningar hade han sett att det är just det dom gör. Dom varnar oss för vad det är vi håller på att göra med vår planet. Men sån’t tror man inte på som typisk sverigedumokratisk klimatskeptiker. Jag väljer det ganska neutrala ordet klimatskeptiker för att vara snäll…

Lästips:
Busch Thors hyckleri med det Rosa Bandet. – Aftonbladet ledare
SD-toppens attack på Greta och klimatet: ”Stor klimatbluff”. – Aftonbladet

Lämna en kommentar

Under Politiker

Om Emma, Marie och Uffe

Inget svenskt parti har väl utmärkt sig för avhopp och uteslutningar som Sverigedumokraterna. Rikspolitiskt är det väl i och för sig Liberalernas avhoppade riksdagspolitiker Emma Carlsson Löfdahl som fått mest publicitet. Hon fick ju hård kritik (och pågående polisutredning) när det visat sig att hon hyr en bostadsrätt av sin make. Han betalar 2.500 i månadsavgift och tar sedan 12.000 kronor av hustrun för att hon ska hyra den. Vilket gör att hon i flera år kunnat kvittera ut en rejäl slant i bostadsersättning av Riksdagen. När Liberalerna uppmanade henne att lämna Riksdagen valde hon att istället lämna Liberalerna men formellt stanna kvar i Riksdagen. Hon har tydligen inte varit där sedan dess men får fullt arvode. Håller hon ut tillräckligt länge får hon full pension från Riksdagen. Men det har inget med girighet att göra!

SD:s sandlåda

Men över till Sverigedumokraterna. SD här i Åstorp har nu fått sitt första avhopp för den här mandatperioden. Det är partiets förstanamn på listan till Kommunfullmäktige, Maria Gottschalk, som deklarerat att hon nu lämnar partiet. – ”Dålig intern kommunikation och toppstyrning” anger hon bland annat som skäl. Hon kommer tillsvidare att sitta kvar i Kommunfullmäktige som politisk vilde. Hon är också ledamot av Kommunstyrelsen, en post som hon också har för avsikt att behålla. Hon är en av SD:s fyra ledamöter i KS. Där den s.k. Åstorpsalliansen (M+L+Kd) också har fyra ledamöter. Den styrande minoriteten (S+C+V) har fem ledamöter. Vid valet av Kommunstyrelsen krävde Sverigedumokraterna att valen skulle göras genom proportionella val. Detta innebär att även om Maria skulle välja att avsäga sig uppdraget i KS så kommer inte en annan SD:are att få gå in istället. Nu får vi se vad detta leder till. Vem blir nästa?

Slutligen kan vi notera att Moderaterna strukit ”Nya” i propagandamaterialet. Moderaterna är inte längre nya, utan återgår till att vara dom gamla vanliga Moderaterna? Det hela ska nog ses som ett tydligt avståndstagande från åren med Fredrik Reinfeldt. Nu tar Uffe-falangen slutligt kommandot över Moderaterna. Undrar hur Moderaterna nu ska göra med alla jackor och T-tröjor med den gamla logotypen? Återanvändning på något sätt? Makulering? Jag får hålla koll på hur snabbt man möblerar om i sitt skyltfönster här i Åstorp. Har inte hunnit kolla i dag, jag får se om man hinner möblera om till i morgon. Hur som helst kavlar Ulf Kristersson nu upp armarna. Nu ska man gå in i det nya bruna blocket med Sverigedumokraterna och Kristdemokraterna med nya krafttag. Grattis Uffe!

Nu jäklar i det...

Undrar om Ulf Kristerssons gamla löfte fortfarande gäller: – ”Som moderater och förkämpar för individuell frihet och marknadsekonomi har vi ett uppdrag att bekämpa och avveckla välfärdsstaten.”

Lämna en kommentar

Under Politiker

Ett par mindre kloka tankar

I går plockade jag ju ett par kloka tankar från gårdagens tidningar. I dag tänkte jag välja ut ett par mindre kloka tankar. Tankar där jag undrar om man verkligen tänkt efter eller om det helt enkelt handlar om att man verkligen är så korkad och omdömeslös. Låt oss börja med en representant för det svenska näringslivet och hennes syn på den politiska röran:

– ”Jag begriper inte beröringsskräcken när det gäller Sverigedemokraterna.”

Detta är sagt av ”entreprenören, filantropen och företagsledaren” Gunilla von Platen. När hon som 5-åring kom till Sverige som flykting från Turkiet hette hon Günel Anip. I Sverige togs hennes familj emot som flyktingar av det svenska samhället. I dag förstår hon inte varför de flesta politiska partierna i Sverige inte vill ha med ett flyktingfientligt, populistiskt och rasistiskt parti med rötterna i nazismen att göra!

Jag själv kan förstå att man kan ha olika sätt att förhålla sig till Sverigedumokraterna. I den meningen att man diskuterar vilken strategi som är bäst för att bekämpa partiets människofientliga ideologi. SD och demokratiska partier i Sverige har olika syn på människovärdet. Men, som sagt, jag kan acceptera att vi har olika syn på vilket som är bästa sättet att bemöta partiets idéer. Ska vi helt ta avstånd och undvika ”beröring” eller ska vi tvinga dom att ta ansvar med den tron att det kommer att visa att deras idéer helt enkelt inte går ihop? Men, om man ”inte begriper beröringsskräcken” då begriper man ingenting. Absolut ingenting! Vi får hoppas att kompetensen är högre när det gäller att driva företag.

Sedan kan vi väl inte annat än fundera lite över hur framstående politiker egentligen kan räkna. Jag tänker närmast på turerna i regeringsbildningen där fyra partier kommit överens om att dom ska bestämma och förutsätter att ett femte parti ska acceptera detta, men samtidigt sätter på pränt:

– ”Vänsterpartiet ska utestängas från allt politiskt inflytande.”

Men vi förutsätter att ni röstar fram oss, trots det, tänker man. Hur tänker Annie Lööf när hon kommenterar det hela med:

– ”Förvånad över att klausulen ses som en provokation av Vänsterpartiet.”

Är hon dum eller? Hur som helst vet jag inte om missen beror på att våra partiledare inte kan räkna eller om dom bara glömde bort att Vänsterpartiets passiva stöd också behövdes. På vilket sätt klausulen överhuvudtaget skulle ha någon funktion vet jag inte. Gissningsvis var det hela ett krav från Annie Lööf och Jan Björklund för att dom med någorlunda anständighet ska kunna vända sig tillbaka till Ulf Kristersson en annan dag.

Hur det nu går vet vi inte. Jag tycker personligen fortfarande att Vänsterpartiet ska lägga ner sina röster med ett mycket tydligt klargörande av vad dom tycker om överenskommelsen. Alternativet Ulf Kristersson är trots allt ännu sämre. Om det nu har någon chans. Taxi-Uffe har väl lovat något liknande för att stänga ute Sverigedumokraterna och då lär dom inte acceptera Uffe. Alltså blir det i så fall Extraval, och det löser troligtvis inte upp knutarna utan vi återvänder till en liknande situation. Alltså tycker jag att Vänsterpartiet ska rösta gult och sedan se fram emot ett kraftigt ökat stöd från besvikna sossar!

Om nu Stefan, Annie, Jan och dom andra inte kan räkna, så finns det faktiskt dom som är ännu sämre på att räkna. I en debattartikel går SD i Täby till storms emot Täbys framtidsplaner. – ”Täbys framtid tycks ha lagts i händerna på en grupp av externa och verklighetsfrånvända miljöaktivister” konstaterar man. Sedan börjar Sverigedumokraterna att räkna på befolkningsutvecklingen. På 30 år ska tydligen befolkningen i Täby fördubblas. Och då har Sd räknat fram att befolkningen om 1000 år, år 3020, har ”fördubblats 33 gånger”! Detta innebär att det år 3020 kommer att bo 600.000 miljarder människor i Täby! Jo, man skriver det 600.000.000.000.000 människor. I dag bor det 72.000 innevånare i Täby. Mitt tips till SD i Täby är att köpa in en räknedosa. Fast det är klart, en normal räknedosa kan inte klara av så stora siffror som 600.000 miljarder. Det bor i dag ca 8 miljarder människor på jorden. SD räknar alltså med att befolkningen ska bli 75.000 så många – och alla bor i Täby. Mattelektion rekommenderas!

Men livet är inte bara elände. Vi måste pigga upp oss med glada nyheter också. Jag ser att arbetslösheten fortsätter att sjunka. Siffrorna för december 2018 är dom lägsta sedan 2008 (dvs sedan Högeralliansen under Fredrik Reinfeldt precis hade fått makten och kunde börja sabba siffrorna under två mandatperioder). 344.000 är inskrivna hos Arbetsförmedlingen, dvs 7% vilket är en minskning med 0,5 procentenheter sedan året innan. Sysselsättningen i Sverige är samtidigt högst inom OECD. Det finns positiv information att lämna också!

1 kommentar

Under Politiker

Om politiker

Politik är det möjligas konst, säger en del. Själv vet jag faktiskt inte riktigt vad jag ska säga. Jag har ett stort förtroende för politik och politiker. Jag tror faktiskt att de flesta politiker vill göra något gott. Jag är medveten om att vi tycker olika. Att vi har olika sätt att se på verkligheten. Men i det stora hela så har jag faktiskt stort förtroende för de flesta politiker. Jag kan faktiskt till och med respektera en moderat! Jo, det är faktiskt så.

Det finns bland många ute i samhället ett politikerförakt. Det finns en hel del som bara ser politiker som något girigt som bara sitter stilla på sin röv och håvar in pengar. Men, så är det faktiskt inte. De flesta politiker lägger ner enormt med tid på sitt uppdrag. Offrar kvällar och helger. Utslaget per arbetad timme är politikeruppdrag inte speciellt väl betalda. De flesta politiker förtjänar alltså vår respekt. Även om dom står för en helt annan åsikt än den vi själva står för. Vi kanske ser på världen med olika ögon, vi har olika syn på vad som egentligen är det bästa för alla på lite längre sikt.

Men, det innebär inte att jag respekterar alla som jobbar politiskt. Det finns politiker som inte respekterar andra och andras lika värde. Det finns politiker som inte respekterar demokratiska principer. Och det finns politiker som blir maktgalna av makten och pengagalna av möjligheten att tjäna pengar. Här har jag ingen respekt kvar att erbjuda.

Rosenbad

Sverigedumokraterna är ett parti som jag har mycket svårt för att ha respekt för. Partiet bygger på huvudprincipen att vi är inte alla lika mycket värda. Partiet fiskar i grumliga vatten och vädjar till människors allra sämsta sidor. När nu Jimmie Åkesson och männen i hans närhet försöker ge Sverigedumokraterna en mer rumsren profil dyker det upp allt fler protester bland de som tidigare fått utlopp för dessa vidriga sidor. Jag såg att den tidigare uteslutna SD:aren Gustav Kasselstrand nu drar igång ett nytt parti till höger om Sverigedumokraterna. Alternativ för Sverige ska vara det SD inte längre vågar stå för i jakten på att bli upptagna i den Moderata famnen. Och Kasselstrands projekt är inte det enda. Vi kommer att få se många fler. En hel del av de sverigedumokrater som nu rensas ut i jakten på en mer rumsren fasad kommer att starta egna små projekt.

Hur vår egen SD-riksdagsman Tony Wiklander gör vet jag inte. Jag såg att han i varje fall blivit petad från riksdagslistan, så han blir inte omvald. Något han nog hade velat. Om han startar nytt igen vet jag däremot inte. Han har ju viss erfarenhet av att byta parti och starta egna partier. Men han börjar väl bli gammal, och tycker jag har sett trött ut när jag sett honom. Men var säkra på att vi kommer att få se en hel del nya partier dyka upp ute på högerkanten till höger om Sverigedumokraterna. Om dom kan bli så stora så att dom får någon betydelse är dock tveksamt. Men dom kan ju alltid stjäla röster från SD…

Men, som sagt. I allmänhet har jag högt förtroende för politiker. Även politiker som har en helt annan syn på världen än vad jag har själv. Men, jag tror faktiskt att dom menar väl, på sitt sätt. Att sedan nästan alla har fel, det är något annat.

Lämna en kommentar

Under Politiker