Kategoriarkiv: Politiker

Upp och ner

» En siffernisse tar inte julledigt

Det känns som lite av upprepning att påpeka att jag är siffernisse. Jag gillar statistik! Media förser mig regelbundet med nya uppslag till tyckerier i form av t.ex. väljarundersökningar. Sedan kan man ju välja att skriva när det går åt rätt håll och låta bli att skriva när det går åt fel håll.

Dagens ämne blir Aftonbladets undersökning av förtroendet för våra partiledare. Om man tittar på förändringen sedan förra månadens undersökning så har undersökningen två (eller möjligen tre) vinnare och två förlorare.

Vinnarna är Stefan Löfven som ökar 6 procentenheter samt Nooshi Dadgostar som går upp 5 procentenheter. I viss mån får vi väl räkna Annie Lööf till vinnarna också då hon går upp 3 procentenheter. Förlorarna är två. Jimmie Åkesson som förlorar 4 procentenheter och Ebba Busch som förlorar 3 procentenheter. I övrigt ligger man ganska så stilla.

Vänsterpartiets Nooshi Dadgostar är nyast bland partiledarna

Annars ligger faktiskt fortfarande teflonpolitikern Ulf Kristersson i topp när det gäller förtroendet. 44% har förtroende för honom (alltså M+Kd+Sd supportrarna). Ebba Busch har förtroende hos 38% (dvs alla inom den Brunblå sörjan har inte förtroende för Ebba). Stefan Löfven har förtroende hos 38% av väljarna, dvs det är lite fler än sossarna som har förtroende för honom. Jimmie Åkesson ligger på 37%. Dvs en hel del moderater och kristdemokrater har faktiskt förtroende för honom. Annie Lööf ligger på 24%, Per Bolund på 18%, Nooshi Dadgostar har 15%, Isabella Lövin har 14% och Nyamko Sabuni ligger sist på 8%. En sista siffra som jag faktiskt tycker är orättvis.

Man kan dela upp listan på könen. Bland kvinnorna ligger Stefan Löfven i topp följt av Ulf Kristersson, Ebba Busch och Jimmie Åkesson. Bland män ligger Ulf Kristersson i topp följt av Ebba Busch, Jimmie Åkesson och Stefan Löfven. Bland ungdomarna är det Ebba Busch som ligger i topp följt av Ulf Kristersson, Stefan Löfven och Annie Lööf. Det är alltså samma fyra i topp men i olika ordning när det gäller könen. Men bland ungdomarna klarar Jimmie Åkesson inte att ta sig upp i topp-fyra.

Det finns också en bottenliga. Dvs vilka saknar vi förtroende för. Intressant är att det är bara två partiledare som inte 50% eller ännu fler saknar förtroende för. Det är Stefan Löfven och Ulf Kristersson.

Kan man göra en slutsats? Enigheten inom den Brunblå sörjan är större än inom JÖK-partierna?

Läs:
Restriktionerna lyfter förtroendet för Löfven. – Lena Mellin i Aftonbladet

Lämna en kommentar

Under Politiker

Falska politiker

Ibland är politiker ärliga och ibland är dom faktiskt falska. Det finns politiker som försöker ge sken av att dom driver en fråga medan dom i verkligheten driver något helt annat. Andra politiker är ärliga och talar klarspråk med vad dom är ute efter. När t.ex. Ulf Kristersson gjorde det här löftet en gång så var det ett ärligt löfte. Och det har han sedan dess jobbat på:

– ”Som moderater och förkämpar för individuell frihet och marknadsekonomi har vi ett uppdrag att bekämpa och avveckla välfärdsstaten.”

Så sade nuvarande moderatledaren Ulf Kristersson när han valdes in i Sveriges Riksdag. Men han var ärlig! Hans mål är att avskaffa Välfärdsstaten. Det är inget hymlande. Håller man med honom så röstar man på honom. Tycker man däremot att Välfärdsstaten är viktig så röstar man på någon annan. Så enkelt är det.

Ebba Busch Thor

En politiker som jag däremot anser vara riktigt falsk är Kristdemokraternas ledare Ebba Busch Thor. Hon försöker sätta upp en fasad som sjukvårdspolitiker, mjuk politiker med kristna värderingar. I själva verket är hon en hård batongpolitiker. Sjukvårdspolitiken har väl blivit Ebba Busch Thors profil. Men hon håller ganska tyst med att ett av kraven Kristdemokraterna har är att slopa den fria mammografiundersökningen för alla kvinnor mellan 40 och 75 år.

– ”Det slår mot jobb och företagande att utvalda delar av välfärden är kostnadsbefriade.”

Att det räddar liv har ingen betydelse. Du är falsk Ebba Busch Thor! Du vore istället välkommen på barrikaderna med krav på samma gratis erbjudande när det gäller jakten på prostatacancer hos män. Som faktiskt är vanligare och dödligare än bröstcancer. Men det vore väl också skadligt för företagande! Jag gissar att hon tycker att det vore skadligt för den fria konkurrensen på sjukvårdsmarknaden. Men säg så rakt ut och försök inte sätta en stämpel på din panna att du värnar sjukvården. Du värnar rätten att tjäna pengar! Om det kostar några liv har ingen betydelse.

Sverigedumokraten Björn Söder vet jag faktiskt inte var jag ska placera honom. Björn Söder sitter i Riksdagen för Sverigedumokraterna. Förra mandatperioden var han också andre vice talman. Det har väl varit ett par skandaler under åren. Vilket ju inte är så ovanligt när det gäller sverigedumokratiska politiker. Björn Söder sitter också i kommunfullmäktige i Kristianstad för Sverigedumokraterna. I en debatt om miljön i KF i Kristianstad fick vi bland annat höra följande från Björn Söder:

Björn Söder

– ”Vi kommer att se att det här är en stor klimatbluff det handlar om.”

– ”Jag ska inte ge mig in i en debatt kring Greta – där han ni hittat er messias kring era klimatreligioner – för jag tycker det är fruktansvärt hur en sårbar tonåring utnyttjas av cyniska vuxna på det sätt som hon gör.”

– ”Och hon har ju inga lösningar på problemen, hon vill ju bara måla upp ett stort problem och ge våra ungdomar klimatångest, som det heter. Det är ungefär den framgång hon har.”

I debatten fick han mothåll till och med från Moderaterna. Jag för min del tycker att Björn Söder ska läsa på lite mer. Inte på de sedvanliga hatsajterna från den Sverigedumokratiska svansen utan på seriösa sajter. Men jag tror inte att han vill göra det. För då finns det ju risk för att han inser att han är lite fel ute. Han efterlyste att vetenskapsmännen skulle ge sig in i debatten. Hade han läst vanliga tidningar hade han sett att det är just det dom gör. Dom varnar oss för vad det är vi håller på att göra med vår planet. Men sån’t tror man inte på som typisk sverigedumokratisk klimatskeptiker. Jag väljer det ganska neutrala ordet klimatskeptiker för att vara snäll…

Lästips:
Busch Thors hyckleri med det Rosa Bandet. – Aftonbladet ledare
SD-toppens attack på Greta och klimatet: ”Stor klimatbluff”. – Aftonbladet

Lämna en kommentar

Under Politiker

Om Emma, Marie och Uffe

Inget svenskt parti har väl utmärkt sig för avhopp och uteslutningar som Sverigedumokraterna. Rikspolitiskt är det väl i och för sig Liberalernas avhoppade riksdagspolitiker Emma Carlsson Löfdahl som fått mest publicitet. Hon fick ju hård kritik (och pågående polisutredning) när det visat sig att hon hyr en bostadsrätt av sin make. Han betalar 2.500 i månadsavgift och tar sedan 12.000 kronor av hustrun för att hon ska hyra den. Vilket gör att hon i flera år kunnat kvittera ut en rejäl slant i bostadsersättning av Riksdagen. När Liberalerna uppmanade henne att lämna Riksdagen valde hon att istället lämna Liberalerna men formellt stanna kvar i Riksdagen. Hon har tydligen inte varit där sedan dess men får fullt arvode. Håller hon ut tillräckligt länge får hon full pension från Riksdagen. Men det har inget med girighet att göra!

SD:s sandlåda

Men över till Sverigedumokraterna. SD här i Åstorp har nu fått sitt första avhopp för den här mandatperioden. Det är partiets förstanamn på listan till Kommunfullmäktige, Maria Gottschalk, som deklarerat att hon nu lämnar partiet. – ”Dålig intern kommunikation och toppstyrning” anger hon bland annat som skäl. Hon kommer tillsvidare att sitta kvar i Kommunfullmäktige som politisk vilde. Hon är också ledamot av Kommunstyrelsen, en post som hon också har för avsikt att behålla. Hon är en av SD:s fyra ledamöter i KS. Där den s.k. Åstorpsalliansen (M+L+Kd) också har fyra ledamöter. Den styrande minoriteten (S+C+V) har fem ledamöter. Vid valet av Kommunstyrelsen krävde Sverigedumokraterna att valen skulle göras genom proportionella val. Detta innebär att även om Maria skulle välja att avsäga sig uppdraget i KS så kommer inte en annan SD:are att få gå in istället. Nu får vi se vad detta leder till. Vem blir nästa?

Slutligen kan vi notera att Moderaterna strukit ”Nya” i propagandamaterialet. Moderaterna är inte längre nya, utan återgår till att vara dom gamla vanliga Moderaterna? Det hela ska nog ses som ett tydligt avståndstagande från åren med Fredrik Reinfeldt. Nu tar Uffe-falangen slutligt kommandot över Moderaterna. Undrar hur Moderaterna nu ska göra med alla jackor och T-tröjor med den gamla logotypen? Återanvändning på något sätt? Makulering? Jag får hålla koll på hur snabbt man möblerar om i sitt skyltfönster här i Åstorp. Har inte hunnit kolla i dag, jag får se om man hinner möblera om till i morgon. Hur som helst kavlar Ulf Kristersson nu upp armarna. Nu ska man gå in i det nya bruna blocket med Sverigedumokraterna och Kristdemokraterna med nya krafttag. Grattis Uffe!

Nu jäklar i det...

Undrar om Ulf Kristerssons gamla löfte fortfarande gäller: – ”Som moderater och förkämpar för individuell frihet och marknadsekonomi har vi ett uppdrag att bekämpa och avveckla välfärdsstaten.”

Lämna en kommentar

Under Politiker

Ett par mindre kloka tankar

I går plockade jag ju ett par kloka tankar från gårdagens tidningar. I dag tänkte jag välja ut ett par mindre kloka tankar. Tankar där jag undrar om man verkligen tänkt efter eller om det helt enkelt handlar om att man verkligen är så korkad och omdömeslös. Låt oss börja med en representant för det svenska näringslivet och hennes syn på den politiska röran:

– ”Jag begriper inte beröringsskräcken när det gäller Sverigedemokraterna.”

Detta är sagt av ”entreprenören, filantropen och företagsledaren” Gunilla von Platen. När hon som 5-åring kom till Sverige som flykting från Turkiet hette hon Günel Anip. I Sverige togs hennes familj emot som flyktingar av det svenska samhället. I dag förstår hon inte varför de flesta politiska partierna i Sverige inte vill ha med ett flyktingfientligt, populistiskt och rasistiskt parti med rötterna i nazismen att göra!

Jag själv kan förstå att man kan ha olika sätt att förhålla sig till Sverigedumokraterna. I den meningen att man diskuterar vilken strategi som är bäst för att bekämpa partiets människofientliga ideologi. SD och demokratiska partier i Sverige har olika syn på människovärdet. Men, som sagt, jag kan acceptera att vi har olika syn på vilket som är bästa sättet att bemöta partiets idéer. Ska vi helt ta avstånd och undvika ”beröring” eller ska vi tvinga dom att ta ansvar med den tron att det kommer att visa att deras idéer helt enkelt inte går ihop? Men, om man ”inte begriper beröringsskräcken” då begriper man ingenting. Absolut ingenting! Vi får hoppas att kompetensen är högre när det gäller att driva företag.

Sedan kan vi väl inte annat än fundera lite över hur framstående politiker egentligen kan räkna. Jag tänker närmast på turerna i regeringsbildningen där fyra partier kommit överens om att dom ska bestämma och förutsätter att ett femte parti ska acceptera detta, men samtidigt sätter på pränt:

– ”Vänsterpartiet ska utestängas från allt politiskt inflytande.”

Men vi förutsätter att ni röstar fram oss, trots det, tänker man. Hur tänker Annie Lööf när hon kommenterar det hela med:

– ”Förvånad över att klausulen ses som en provokation av Vänsterpartiet.”

Är hon dum eller? Hur som helst vet jag inte om missen beror på att våra partiledare inte kan räkna eller om dom bara glömde bort att Vänsterpartiets passiva stöd också behövdes. På vilket sätt klausulen överhuvudtaget skulle ha någon funktion vet jag inte. Gissningsvis var det hela ett krav från Annie Lööf och Jan Björklund för att dom med någorlunda anständighet ska kunna vända sig tillbaka till Ulf Kristersson en annan dag.

Hur det nu går vet vi inte. Jag tycker personligen fortfarande att Vänsterpartiet ska lägga ner sina röster med ett mycket tydligt klargörande av vad dom tycker om överenskommelsen. Alternativet Ulf Kristersson är trots allt ännu sämre. Om det nu har någon chans. Taxi-Uffe har väl lovat något liknande för att stänga ute Sverigedumokraterna och då lär dom inte acceptera Uffe. Alltså blir det i så fall Extraval, och det löser troligtvis inte upp knutarna utan vi återvänder till en liknande situation. Alltså tycker jag att Vänsterpartiet ska rösta gult och sedan se fram emot ett kraftigt ökat stöd från besvikna sossar!

Om nu Stefan, Annie, Jan och dom andra inte kan räkna, så finns det faktiskt dom som är ännu sämre på att räkna. I en debattartikel går SD i Täby till storms emot Täbys framtidsplaner. – ”Täbys framtid tycks ha lagts i händerna på en grupp av externa och verklighetsfrånvända miljöaktivister” konstaterar man. Sedan börjar Sverigedumokraterna att räkna på befolkningsutvecklingen. På 30 år ska tydligen befolkningen i Täby fördubblas. Och då har Sd räknat fram att befolkningen om 1000 år, år 3020, har ”fördubblats 33 gånger”! Detta innebär att det år 3020 kommer att bo 600.000 miljarder människor i Täby! Jo, man skriver det 600.000.000.000.000 människor. I dag bor det 72.000 innevånare i Täby. Mitt tips till SD i Täby är att köpa in en räknedosa. Fast det är klart, en normal räknedosa kan inte klara av så stora siffror som 600.000 miljarder. Det bor i dag ca 8 miljarder människor på jorden. SD räknar alltså med att befolkningen ska bli 75.000 så många – och alla bor i Täby. Mattelektion rekommenderas!

Men livet är inte bara elände. Vi måste pigga upp oss med glada nyheter också. Jag ser att arbetslösheten fortsätter att sjunka. Siffrorna för december 2018 är dom lägsta sedan 2008 (dvs sedan Högeralliansen under Fredrik Reinfeldt precis hade fått makten och kunde börja sabba siffrorna under två mandatperioder). 344.000 är inskrivna hos Arbetsförmedlingen, dvs 7% vilket är en minskning med 0,5 procentenheter sedan året innan. Sysselsättningen i Sverige är samtidigt högst inom OECD. Det finns positiv information att lämna också!

1 kommentar

Under Politiker

Om politiker

Politik är det möjligas konst, säger en del. Själv vet jag faktiskt inte riktigt vad jag ska säga. Jag har ett stort förtroende för politik och politiker. Jag tror faktiskt att de flesta politiker vill göra något gott. Jag är medveten om att vi tycker olika. Att vi har olika sätt att se på verkligheten. Men i det stora hela så har jag faktiskt stort förtroende för de flesta politiker. Jag kan faktiskt till och med respektera en moderat! Jo, det är faktiskt så.

Det finns bland många ute i samhället ett politikerförakt. Det finns en hel del som bara ser politiker som något girigt som bara sitter stilla på sin röv och håvar in pengar. Men, så är det faktiskt inte. De flesta politiker lägger ner enormt med tid på sitt uppdrag. Offrar kvällar och helger. Utslaget per arbetad timme är politikeruppdrag inte speciellt väl betalda. De flesta politiker förtjänar alltså vår respekt. Även om dom står för en helt annan åsikt än den vi själva står för. Vi kanske ser på världen med olika ögon, vi har olika syn på vad som egentligen är det bästa för alla på lite längre sikt.

Men, det innebär inte att jag respekterar alla som jobbar politiskt. Det finns politiker som inte respekterar andra och andras lika värde. Det finns politiker som inte respekterar demokratiska principer. Och det finns politiker som blir maktgalna av makten och pengagalna av möjligheten att tjäna pengar. Här har jag ingen respekt kvar att erbjuda.

Rosenbad

Sverigedumokraterna är ett parti som jag har mycket svårt för att ha respekt för. Partiet bygger på huvudprincipen att vi är inte alla lika mycket värda. Partiet fiskar i grumliga vatten och vädjar till människors allra sämsta sidor. När nu Jimmie Åkesson och männen i hans närhet försöker ge Sverigedumokraterna en mer rumsren profil dyker det upp allt fler protester bland de som tidigare fått utlopp för dessa vidriga sidor. Jag såg att den tidigare uteslutna SD:aren Gustav Kasselstrand nu drar igång ett nytt parti till höger om Sverigedumokraterna. Alternativ för Sverige ska vara det SD inte längre vågar stå för i jakten på att bli upptagna i den Moderata famnen. Och Kasselstrands projekt är inte det enda. Vi kommer att få se många fler. En hel del av de sverigedumokrater som nu rensas ut i jakten på en mer rumsren fasad kommer att starta egna små projekt.

Hur vår egen SD-riksdagsman Tony Wiklander gör vet jag inte. Jag såg att han i varje fall blivit petad från riksdagslistan, så han blir inte omvald. Något han nog hade velat. Om han startar nytt igen vet jag däremot inte. Han har ju viss erfarenhet av att byta parti och starta egna partier. Men han börjar väl bli gammal, och tycker jag har sett trött ut när jag sett honom. Men var säkra på att vi kommer att få se en hel del nya partier dyka upp ute på högerkanten till höger om Sverigedumokraterna. Om dom kan bli så stora så att dom får någon betydelse är dock tveksamt. Men dom kan ju alltid stjäla röster från SD…

Men, som sagt. I allmänhet har jag högt förtroende för politiker. Även politiker som har en helt annan syn på världen än vad jag har själv. Men, jag tror faktiskt att dom menar väl, på sitt sätt. Att sedan nästan alla har fel, det är något annat.

Lämna en kommentar

Under Politiker

Svenska mästerskapen i klavertramp

Vem som leder den här tävlingen är det ingen tvekan om. Svenska lagmästare i klavertramp är Sverigedumokraterna. Dom leder så överlägset att man faktiskt inte längre reagerar när en SD-politiker trampar i klaveret. Men faktum är att politiker från alla håll lite då och då gör bort sig. Vi börjar dock dagens tyckeri med en sverigedumokrat.

Sverigedumokrater

Dagens SD-klavertrampare utnämner vi Markus Palmheim i Danderyd till. I en debatt om ”Feminism på villovägar” på en av SD-svansens favoritsajter Avpixlat tyckte Markus att han hade en bra lösning där han kunde slå två flugor i en smäll. Fast han snubblade och hamnade i en gödselhög: – ”Låt Araberna få betalt för att de våldtar feminister, så gör de lite nytta…. I toklandet Sverige är allt möjligt. Dessutom behöver Araberna horfeminister om inte Svenskorna ställer upp” skrev han. Och fortsatte med: – ”Jag anmäler mig som frivillig. Jag konverterar till Muslim och piskar min feministkvinna eller slänger ut henne från balkongen om hon inte är lydig. Hon ska få lära sig att jag är hennes härskare och slicka mina fötter….Och hennes lön tar jag hand om.” Troligtvis tyckte han att han var ytterst rolig. Sedan Inte rasist, men… avslöjat honom valde han däremot att avgå från sina uppdrag i Danderyd.

Moderaterna

Men, som sagt. Sverigedumokrater är inte ensamma. Den moderata nämndemannen Anita Edin i Sundsvall tyckte till i en paus under en rättegång. Sedan en annan nämndeman berättat att hen skulle skriva en motion om införande av dödsstraff kommenterade Anita det hela med: – ”Ja, i vart fall för vissa raser”. När domaren påpekade att det där var mycket olämpligt att säga om man satt som nämndeman svarade Anita: – ”Nej, det är klart, så får man inte säga. Det får man bara tänka.” Mindre lämpliga åsikter att ha om man ska sitta som nämndeman och delta i att döma brottslingar. Då får man inte ha förutfattade meningar och den här typen av klavertramp är olämpliga. Rättegången avbröts eftersom domaren misstänkte att en av nämndemännen inte var objektiv.

En annan moderat som fått lite problem är Richard Bernsheim i Hässleholm. En kommun som väl främst blivit känd för diverse sverigedumokratiska klavertrampare. Nu visar det sig att Richard som precis tillsatts som nämndsordförande, sedan M tagit makten med hjälp av SD, nu kommer att få sparken igen. Lite för många miljoner i skulder gör det lite olämpligt att sköta andras ekonomi om han inte kan sköta sin egen.

Socialdemokraterna

Om vi ska definiera det som klavertramp eller om det bara ska föras över till kontot för att ha missförstått sitt partis partiprogram vet jag inte. I en intervju berättar socialdemokraten Ulla Persson i Västerås att hon inte är så förtjust i förslaget om att även flyget ska betala skatt som alla andra. Att inrikesresenärer ska betala ytterligare 80 kronor för biljetten är ju skandalöst – när flyglobbyn får yttra sig alltså. Ulla Perssons motstånd handlar om att hon är ordförande för flygplatsbolaget i Västerås. Vilket fick mig till att forska lite i Västerås flygplats ekonomi. Tydligen gjorde flygplatsen en förlust på 43 miljoner kronor förra året. Räknat på antalet passagerare på flygplatsen så innebär det att varje passagerare på flygplatsen subventionerades med omkring 400 kronor av skattebetalarna i Västerås. Och det är klart, får varje resenär sin biljett subventionerad av skattebetalarna med 400 kronor så är ju en prishöjning på 80 kronor en direkt skandal och hot mot hela flygbranschen. Snälla Ulla, kan du berätta för mig varför flyget ska vara ett bidragsberoende skattefrälse? Snälla Ulla, berätta varför!

Lämna en kommentar

Under Politiker

Politik är en fråga om prioriteringar

FrågeteckenAtt vara politiker är hela tiden en fråga om att prioritera och kompromissa. De flesta politiker (av alla färger) har en grundideologi. Denna styr vad man vill. En moderat och en socialdemokrat har olika ideer om hur dom vill att samhället ska se ut. En politiker till vänster tror att det bästa samhället uppnår vi om vi delar på resurserna solidariskt. Var och en bidrar efter förmåga och får stöd från samhället efter vilka behov man har. En politiker till höger tror istället att det krävs drivkrafter för att medborgarna ska producera något. Är du sjuk eller arbetslös måste du ha en piska i rumpan för att ta dig i kragen. Kan du inte eller vill du inte får du skylla dig själv.

När det sedan kommer till att fatta de politiska besluten handlar det om att kompromissa med vad man vill och vad som är möjligt. Att prioritera vad man tycker är viktigast och vad som är mindre viktigt. När våra politiker har infört och behållit ROT- och RUT-bidragen till exempel så handlar det om att prioritera. Förra året kostade dessa bidragsberoende branscher skattebetalarna i Sverige 23 miljarder. Detta är t.ex. mer än vad hela det svenska polisväsendet kostar. Men, de politiker som valt att införa dessa skattesubventioner har gjort en prioritering. Det är viktigt att ge bidrag till hushållen för dessa arbetsuppgifter. Att den övervägande majoriteten av dessa bidragspengar hamnar hos personer med höga inkomster och stora förmögenheter vet man om. Men, man har gjort en prioritering. Kanske hade 20 miljarder gjort mer nytta inom sjukvården? Kanske hade 20 miljarder gjort mer nytta hos polisen? Kanske hade 20 miljarder gjort mer nytta för underhåll av järnvägar och vägar? Kanske hade 20 miljarder gjort mer nytta hos militären? Men, man har gjort denna prioritering!

Politik är att prioritera. Sedan är det upp till väljarna att vid nästa val lägga sina röster på de politiker som man tror gör de prioriteringar vi själva tycker är bäst. Politik är egentligen väldigt simpelt!

2 kommentarer

Under Politiker

Mer om våra politiker

Jag har ju under några dagar tyckt till om våra politiker och vart dom tar vägen efter sin politiska karriär. Det är mycket få politiker som tar steget ner i sin politiska karriär. Har man varit statsråd så lämnar man politiken när den karriären är slut och går i allmänhet till ännu bättre betalda jobb inom den privata sektorn. Har man varit riksdagsledamot, men den karriären är över, så fortsätter man inte med politiken på en lägre nivå. Man går till bättre betalda jobb inom privat sektor. Och så fortsätter det. Ibland när man vill vara elak så kan man nästan tro att det inte är det politiska intresset som varit drivkraften, det är att göra karriär. Naturligtvis är detta elakt, och stämmer inte i de flesta fall. Däremot verkar det vara svårt att tacka Nej till bättre betalda jobb. Ty uppenbarligen är det så att de politiska jobben på dessa högre nivåer inte är exceptionellt välbetalda. När man fortsätter till den privata sektorn så får man mycket bättre betalt.

Ta det lugnt

En förmån som många, avundsjukt, brukar gnälla på är till exempel den ganska generösa statsrådspension som statsråd som fått ”sparken” kan få. Själv har jag många gånger försökt att försvara denna förmån. Som statsråd (t.ex.) har du ingen uppsägningstid. Man kan i princip få sparken från en dag till en annan. Det måste alltså finnas någon annan form av fallskärm som träder in förutom vanlig A-kassa. Och, som jag också argumenterat för, så borde det finnas någon form av karantärstid man måste gå igenom efter en politisk karriär innan man ”byter sida”, och då kan misstänkas utnyttja kunskap från samhällsarbete man förvärvat när man istället arbetar för motparten. Men, denna generösa förmån kräver också att den inte missbrukas. I dagarna har det skrivitsflera håll om förre moderata kulturministern Lena Adelsohn Liljeroth som efter flera år inte lyckats få något nytt jobb. Som Kulturminister avskaffade hon den s.k. inkomstgarantin för konstnärer. ”Det är ju bättre att man arbetar än att man inte arbetar. Om det inte finns någon efterfrågan är det ju bättre att ta något annat jobb än att gå på a-kassa” argumenterade hon med. Den inkomstgarantin var mindre än en tredjedel av den statsrådspension som förre moderata ministern Lena Adelsohn Liljeroth i dag fortfarande kvitterar ut varje månad. ”Det är ju bättre att man arbetar än att man inte arbetar…..”! Men det gäller väl inte moderata f.d. ministrar kanske? En av de som var aktuell att eventuellt kunna kommit i fråga för inkomstgarantin för konstnärer var Ola Magnell: ”Det var en ganska billig reform, ingen stor utgift för staten. Jag minns att jag tyckte det var urbota dumt att ta bort den” kommenterar han det med. Antagligen har Lena Adelsohn Liljeroth också glömt de skärpta reglerna för långtidsarbetslösa som Högeralliansen drev igenom. Eller också är det bara så att det är skillnad på kreti och pleti…

Lämna en kommentar

Under Politiker

Vem säljer sig till vem?

Jag såg en liten notis i ett nyhetsbrev som berättade att Fredrik Reinfeldts gamla pressekreterare nu valt att lämna den moderata politiken och gå till spelbranschen. Daniel Valiollahi ska börja kränga gambling för Unibet istället för att sälja moderata idéer. Ska man inte luras på sina pengar av moderat politik så kan man ju istället spela bort dom tycks han resonera. Hur som helst får det mig att fundera lite över vart våra politiker tar vägen efter den politiska karriären.

Vem betalar vem

I en artikel i Helsingborgs Dagblad funderar Jon Weman i dag över vart politikerna tar vägen. Och varför Sverige inte har någon form av karenstid efter den politiska karriären som väldigt många andra länder har. Han tar som exempel f.d. moderata statsministern Fredrik Reinfeldt som nu är anställd av den amerikanska banken Bank of America Merrill Lynch. En bank som har ett mindre smickrande världsrekord genom att man under de senaste 5 åren fått betala sammanlagt 150 miljarder dollar i böter för bland annat penningtvätt, brott mot internationella sanktioner, kartellbildning och vilseledande finansiell information. Strax före började Anders Borg arbeta för konkurrenten Citigroup. Göran Persson arbetar för pr-byrån JKL. Björn Rosengren gick till Stenbeck, Filippa Reinfeldt gick från att vara landstingsråd i Stockholm till det privata vårdföretaget Aleris. Listan kan göra mycket lång. Naturligtvis får dessa f.d. toppolitiker inte sina jobb för sina fantastiska kvalifikationer utan för de kontakter och bakgrundskunskaper om den offentliga sektorn dom har. Dom skaffar sig något kortfattat först insideskunskaper om den offentliga sektorn, kunskaper som dom sedan säljer till det privata näringslivet för dyra pengar. I många länder har man en karenstid som måste gå innan man får ta den här typen av jobb efter det att man lämnat den politiska karriären. I Sverige kan vi inte komma till skott.

Det är en skandal!

Lämna en kommentar

Under Politiker

Mer om vems intressen

I går hade jag ju lite funderingar över vem som tillvaratar vems intressen, och att detta avspeglar sig i vem olika grupper har förtroende för. I dag läser jag mer om Dagens Industris undersökning av vem våra höga företagsledare litar på. Vilket ju då också visar vem som tillvaratar näringslivshöjdarnas intressen. Enligt den här undersökningen är det 9% av slipsnissarna som har högt förtroende för finansminister Magdalena Andersson. Vilket faktiskt är en nästan fördubbling från förra året (5%). Med tanke på den rekordhöga BNP-tillväxten vi har i Sverige just nu (4,9%), borde siffran ha varit högre tycker kommentatorn i tidningen. Att slipsgubbarna har mycket större förtroende för moderaternas kandidat Ulf Kristersson visar ju bara att han är bättre på att tillvarata deras intressen. Egentligen är det uselt att bara 52% har stort eller mycket stort förtroende för honom.

Lämna en kommentar

Under Politiker