Kategoriarkiv: Regeringsbildning

Att skapa en regering

Det svenska regeringsbildandet fick ju våldsam kritik för att det drog ut på tiden. Främst från de som inte själva fick vara med om att bilda någon regering. Till slut fanns det ju de som tog ansvar och kompromissade. Vi kan ha våra synpunkter på vad som kompromissades bort. Men samtidigt måste vi ha åtanke vad som var alternativet!

Undrande

Men, det är faktiskt inget unikt för Sverige att det är problem med att bilda en regering efter valet. Eller för en regering som skapats att hålla ihop. Vårt södra grannland Danmark är på väg in i ett nyval som hålls den 5 juni. Det gick inte längre för Lars Løkke Rasmussen att hålla ihop sin regering. Väljarundersökningar tyder på att danskarnas SD, Danskt Folkeparti, tillhör de stora förlorarna medan väljarkåren tar ett steg till vänster. Tyvärr bland annat eftersom de danska Socialdemokraterna till stora delar svalt Dansk Folkepartis invandringsrädsla.

Belgien som höll Parlamentsval samtidigt med EU-valet förra helgen ser ut att få stora problem med att få ihop en regering. I Österrike har Sebastian Kurz regeringskoalition tillsammans med extremhögern i FPÖ fallit sedan FPÖ:s kopplingar till Ryssland blivit allt för tydliga. Detta efter en skandalvideo där FPÖ:s partiledare Heinz-Christian Strache avslöjats med att lova dottern till en rysk oligark förmåner mot att Ryssland hjälpte honom i senaste valet. Nu blir det nyval i Österrike.

Nu står det också klart att Benjamin Netanyahu i Israel har misslyckats med att bilda en regering i Israel efter senaste valet. Högerpolitikern Benjamin Netanyahu är beroende av dels de ultraortodoxa judiska grupperna men också av sin gamla Försvarsminister Avigdor Liebermans parti för att få ihop en regering. Nu har Knesset röstat för att upplösa parlamentet sedan det inte har gått för Benjamin Netanyahu att ena grupperna. Om jag förstått det hela rätt så föll det på frågan om de ultraortodoxas skyldighet att även göra värnplikt som andra israeler. Avigdor Lieberman kräver att även de ultraortodoxa ska göra värnplikt medan dessa tycker att dom är för fina och religiösa för detta. Och Benjamin Netanyahu behöver båda för att få ihop ett regeringsunderlag. I sin besvikelse drämde han till med det värsta tillmäle han kunde komma på för Avigdor Lieberman – han var vänster!

Aftonbladet
Expressen
Sveriges Radio

Nu blir det nyval i Israel och Danmark och Österrike och….. Det slapp vi i varje fall i Sverige – än så länge. Vi hade politiker som tog ansvar och var villiga att kompromissa.

Lämna en kommentar

Under Regeringsbildning

Bra? Dåligt? Minst dåliga?

Så ser det trots allt ut som om det kan bli en överenskommelse mellan S + Mp + C + L som gör att Sverige kan få en riktig regering. Är då detta bra? Ett sätt att avgöra om det var en efter omständigheterna trots allt bra lösning är att se vilka som är mest missnöjda.

Jag undrar

När jag såg moderaternas ledare Taxi-Uffe Kristersson uttala sig i TV i går på kvällen kunde jag inte avgöra om han skulle börja gråta eller om han ska bryta ihop av ilska över att hans ambition att bli statsminister gått i kras. Kristdemokraternas Sara Skyttedal (hon med ”Flyg mer” som paroll) skrev på Twitter: – ”Klåpare. Bedragare. Quislingar. Vi glömmer aldrig.” Svenska Dagbladet konstaterar att Allians för Sverige nu är död och begraven. Hos Moderaterna och Kristdemokraterna är det en kombination av tårar och ilska medan Sverigedumokraterna troligtvis främst gråter eftersom dom förlorar sin chans till att spela vågmästare.

Ska vi gå efter dessa reaktioner från Höger så är faktiskt överenskommelsen kanske inte så illa trots allt! Kan man göra Ulf Kristersson och Ebba Busch Thor förtvivlade och nästan gråtfärdiga så har man kanske lyckats? Att Sara Skyttedal (som är KD:s förstanamn i kommande EU-val) kläcker ur sig dumheter för att få publicitet är väl intet att förundras över. – ”Min mor flydde till Sverige undan Vidkun Quisling och hans norska nazistkollaboratörer. Man ska vara varsam med orden” uppmanar Jan Björklund medan tom Ebba Busch Thor tar avstånd genom att säga: – ”Ett olämpligt ordval”. Men Sara Skyttedal har ju fått publicitet igen och det är det hon är ute efter. Hon tillhör de mer publicitetskå-a politikerna. Och nu har jag också hjälpt henne på traven…

Ett annat sätt är att se på vad som är alternativen. Hade en regering ledd av Ulf Kristersson tillsammans med Ebba Busch Thor och på Jimmie Åkessons nåder varit ett bättre alternativ? Jag ställer mig starkt tvivlande till detta. Dels beroende på den ännu mer extrema högerpolitik detta skulle resulterat i och dels pga Ulf Kristerssons allmänna inkompetens. Vi kan konstatera att detta med all säkerhet hade varit en ännu sämre utväg. Den fråga man kan ställa sig är vad ett Extraval hade kunnat ge för resultat. Tyvärr tror jag inte det skulle löst några knutar man det hade resulterat i ett lägre valdeltagande och troligtvis ett ännu lägre valdeltagande i det EU-val som sedan följt strax efter.

Vi kan också titta på det sakpolitiska innehållet i överenskommelsen. Det är en överenskommelse som faktiskt innehåller en hel del positiva delar. Flygskatten blir kvar. Flyget får alltså inte fortsätta att vara ett skattesubventionerat skattefrälse. Samtidigt utlovas en rejäl ökning av kapaciteten på järnvägen genom ett bygge av Höghastighetstågen. Ett mobilförbud i skolan är helt rätt. Ett stopp för nya religiösa friskolor är ett steg på vägen. Några steg mot en mer anständig flyktingpolitik kan inte vara fel. Alla har fått ge och ta, och så är det i en förhandling. Man kan tycka att Stefan Löfven sålt ut för mycket, men kanske är det på lång sikt det rätta för att få hål på Högeralliansen?

Sedan är det ju helt klart bra för oss vänsterpartister rent opinionsmässigt. Vänsterpartiet kan nog se fram emot fortsatt ökat stöd!

Lämna en kommentar

Under Regeringsbildning

Alla måste kompromissa

Det börjar bli allvar nu för våra rikspolitiker att kompromissa sig fram till en regeringsbildning. För så är det ju helt självklart. Det krävs kompromisser, att man ger avkall på gamla löften! Hur mycket är Stefan Löfven villig att erbjuda Annie Lööf (och Jan Björklund) för att få deras stöd? Det handlar om att visa kompromissvilja, men också om att göra en avvägning av var gränsen går för att förhindra ett ännu sämre alternativ. Att släppa fram en oduglig statsminister som Ulf Kristersson som ska regera tillsammans med en Ebba Busch Thor som snart har positionerat sitt parti på samma våglängd som Sverigedumokraterna. Samtidigt som Ulf och Ebba gör sig beroende av Jimmie Åkessons infall. Om dom tror att han kommer att sälja sitt stöd billigt så lever dom nog i en fantasivärld. Det vore en katastrof. Spåren från hans tidigare uppdrag förskräcker!

För Annie Lööf (och Jan Björklund) gäller det att inse att man som små partier inte kan inbilla sig att man kan diktera villkoren. Försöker man att bita över ett alldeles för stort stycke kommer Stefan Löfven till slut att konstatera att det inte går att med någon form av anständighet kvar fortsätta förhandla, utan då får Annie Lööf (och Jan Björklund) ta konsekvenserna av sitt agerande. Antingen att krypa tillbaka till Ulf Kristersson och be om förlåtelse eller acceptera ett nyval.

Ett nyval som med största sannolikhet kommer att straffa Centerpartiet och Liberalerna. Om ett nyval kan komma att lösa problemen, det vet vi inte. Dom enda som verkar vilja ha ett nyval är Sverigedumokraterna som nog går och drömmer om att de framgångar som ju faktiskt uteblev i senaste valet ska komma då istället. Jag tvivlar dock på detta!

Vi kan i varje fall konstatera att Centerns och Liberalernas väljare vill ha en överenskommelse med Socialdemokraterna och Miljöpartiet. Enligt den undersökning som Expressen gjort så är det 68% av de båda Mittenpartiernas väljare som vill ha denna lösning. Bara 11% vill ha en lösning med Moderaterna, Sverigedumokraterna och Kristdemokraterna. Även en majoritet av de Rödgröna väljarna tycker att denna lösning är den minst dåliga med hänsyn till det valresultat vi har att spela med.

Ett alternativ med Högeralliansen beroende av Sverigedumokraterna har stöd av 80% av M:s och Kd:s väljare, men som sagt av bara 11% av Mittenpartiernas väljare. Faktum är att de Sverigedumokratiska väljarna föredrar ett Extraval (60%) framför en Högeralliansregering beroende av dom (36%).

Stödet för ett Extraval är störst hos Sverigedumokraterna (60%), men är också stort bland Vänsterpartiets och Miljöpartiets väljare (57%). Bland Högeralliansens väljare är stödet däremot lågt, 16% av M:s och Kd:s väljare och 19% av C:s och L:s väljare tycker att Extraval är den bästa lösningen. Uppenbart är att man på den sidan förstår att ett sådant val troligtvis kommer att försämra deras eget läge.

Det är helt enkelt dags att börja kompromissa – NU! Troligtvis pågår det bakom dörrarna seriösa förhandlingar. Något som jag tycker är helt rätt. Den här typen av förhandlingar ska ske bakom stängda dörrar. Det är inte läge att ge politiska kommentatorer, ledarskribenter och bloggare chansen att ställa det ena löftet mot det andra. Inget parti kan hårdnackat stå fast vid sina löften, för då blir det ingen lösning. Då är det bäst att förhandla bakom en stängd dörr.

Det är hur som helst uppenbart att de svenska väljarna börjar att lite tappa tålamodet. Kritiken mot partierna är utbredd. Fast jag tycker faktiskt att en hel del av kritiken är orättvis. Det är vi väljare som bestämt hur det ska se ut i Riksdagen. Det är vi som valt och inte gett någon gruppering en majoritet. Jag tycker alltså att kritiken är lite orättvis. Men, nu är det dags för Annie Lööf först och främst att bestämma sig. Hon bör tänka på att om man försöker bita över hela stycket så riskerar man att förlora allt.

Lämna en kommentar

Under Regeringsbildning

Lite funderingar i kalabaliken

Den första väljarundersökningen som fått med det mesta av de senaste turerna i Regeringsbildningen (eller ska vi säga icke-regeringsbildningen) presenteras i dag av Dagens Nyheter. Det är Ipsos som gör undersökningen med hjälp av telefonintervjuer. Undersökningens största förändring är att Socialdemokraterna ökar till 32% (+4). Centerpartiet tappar till 7% (-3) samtidigt som Kristdemokraterna ökar till 8% (+3). Sverigedumokraterna tappar till 18% (-2) och Liberalerna tappar till 4% (-1). Moderaterna 18%, Vänsterpartiet 8% och Miljöpartiet 4% ligger stilla. Jämförelsen är alltså gjord med läget för en månad sedan. Om vi ska fortsätta tala om de båda blocken så ökar alltså de tre Rödgröna partierna till 44% medan den Borgerliga Högeralliansen tappar till 37%. Sverigedumokraterna har 18%. Om vi ska prata om SD:s favoritämne, det Högerkonservativa blocket (M + SD + KD) så får detta 44%. Socialdemokraternas favoritkonstellation, ska vi kalla det ett Mittenliberalt block (S + C + L + MP) så får detta 47%.

I de här nya blockkonstellationerna har det alltså inte hänt något speciellt. En omföring av röster från Sverigedumokraterna till Kristdemokraterna i blocket till höger medan det i blocket i mitten har varit en överföring av röster från Centern till Socialdemokraterna. Däremot har vi alltså en tydlig förskjutning inom den gamla blockpolitiken där de Rödgrönas försprång nu är klart märkbart.

Funderar

Vad beror då förändringarna på? Vad som får Kristdemokraterna till att öka (på Sverigedumokraternas bekostnad?) har jag faktiskt ingen teori om. Jag förstår mig inte på Ebba Busch Thors storhet. En inställsam karriärpolitiker. Men kanske ser en del sverigedumokrater Kd som lite mer rumsrent ute på högerflanken? Att Annie Lööfs och Jan Björklunds hattande straffar sig är jag däremot inte förvånad över. Allra helst bland de centerpartistiska väljarna finns det ett stort stöd för ett samarbete i mitten med Socialdemokraterna. Kanske är det så att delar av dessa väljare nu gått till Socialdemokraterna inför risken att Annie Lööf istället ska sätta sig i Jimmie Åkessons knä.

Samtidigt balanserar både Miljöpartiet och Liberalerna på strecket vid ett eventuellt Extraval. Och ska jag vara uppriktig så är det tveksamt om jag kommer att sakna Miljöpartiet. Ett parti som allt mer börjat göra hattande till en politisk konst. Här i Skåne har Miljöpartiet anslutit sig till den Borgerliga minoriteten och tagit över styret. Första beslutet från det nya Blå styret var att höja skatten i Skåne. I fyra år har de Borgerliga partierna sagt Nej till de Rödgrönas önskan om att höja skatten. Det vore förödande och skulle bara få personalen i sjukvården att slösa med pengarna sade man nästan rakt ut. Sedan fick man makten, och dagen efter förklarade man att man ska höja skatten – med det dubbla. För någon dag sedan står det klart att den nya majoriteten i Region Skåne chockhöjer taxorna inom Folktandvården. Priserna i Skåne har tidigare legat i anslutning till den s.k. Referensprislistan. Nu stiger taxorna med i snitt 20%. Inget tal om att likställa tandvård med annan sjukvård där inte. Miljöpartisten Dolores Öhman som är ansvarig för tandvården kallar beslutet för ”Ansvarsfullt”. Kan det vara så att man vill minska köerna till Folktandvården. Ännu dyrare och ännu lite fler avstår från att sätta sig i tandläkarstolen. Bra tänkt! Här i Åstorp har den miljöpartist som satt i Kommunfullmäktige förra perioden men som åkte ut vid valet nu dykt upp – i Liberalerna!

Från Riksdagen rapporteras också att den Sverigedumokratiska kalabaliken fortsätter. Nästa SD-politiker som tvingas gå efter skandaler är SD-riksdagsmannen Jonas Millard efter avslöjande om vilka vidrigheter som skrivits på hans olika konton på t.ex. Flashback. Nu tvingas han att lämna sitt uppdrag i Riksdagen. Vem blir nästa?

Jag tänker inte ytterligare kommentera den spännande servettskissen till budget som Moderaterna tillsammans med Sverigedumokraterna och Kristdemokraterna drivit igenom i Riksdagen. Att den inte var särdeles genomtänkt har väl de flesta redan upptäckt. Besparingar som är större än hela anslaget. Besparingar som ingen begriper. Besparingar som får extrema konsekvenser. Tyvärr, men inget annat att vänta från den sidan. Spåren efter Ulf Kristerssons tidigare eskapader avskräcker ju tyvärr. Eller som den tidigare moderata justitieminister Beatrice Ask förklarade: – ”Det är inte olagligt att vara korkad eller att göra dåliga affärer eller att ha dåligt omdöme.” Det var alltså Ulf Kristersson hon talade om!

Lämna en kommentar

Under Rageringsbildning, Regeringsbildning