Kategoriarkiv: Regeringsskifte

Prestige

Försöken att skapa en fungerande regering fortsätter. Jag har tidigare tyckt att det parlamentariska läge som vi väljare skapat har gjort det hela så komplicerat att det får ta den tid det tar. Att det tar tid är tyvärr inget unikt för Sverige. Det ska hålla på länge till innan vi börjar närma oss de tider som det tagit i andra europeiska länder.

Frågetecken

Inget av ”blocken” kan få ihop en fungerande regering som accepteras av tillräckligt många, så är det bara. Det krävs alltså någon form av blocköverskridande överenskommelse. Om denna ska gå ut på ett direkt regeringssamarbete eller det bara handlar om att man accepterar det andra blocket det kan kvitta.

Att högerborgerligheten (alltså idag Moderaterna och Kristdemokraterna) helt uppenbart hellre gör sig beroende av Sverigedumokraterna än accepterar samarbete med Socialdemokraterna och ser S som ett värre hot än SD står klart. Detta medan mittenborgerligheten (Centern och Liberalerna) trots allt ser Sverigedumokraterna som något värre än Socialdemokraterna och därför kanske hellre vänder sig mot S än SD. Sedan finns det grupperingar inom partierna som ser lite annorlunda på var den värsta motståndaren finns. Landskronas starke man liberalen Torkild Strandberg har ju klart visat att han står SD närmare än S. Något som inte förvånar den som följt honom under åren. Men även inom Moderaterna finns grupper som känner en stark motvilja mot att binda upp sig mot Sverigedumokraterna. För tillfället är dom dock tystade.

Fast det som tydligen trots detta skapar det största problemet är prestigen. Ulf Kristersson går inte med på någon annan lösning än där han är statsminister. Uppenbart är att Stefan Löfven har liknande invändningar om S på något sätt ska ingå i underlaget. En koalition med både Socialdemokraterna och Moderaterna faller därför. Stefan Löfven menar att S är störst alltså ska han vara statsminister. Ulf Kristersson menar att om han räknar med röstboskapen i Kd, L och C så är dom större. Varvid alltså Stefan Löfven kan replikera med att om han räknar in MP och V så är han störst. Ett försök från Annie Lööf att komma förbi den prestigen genom att hon mitt emellan blir statsminister accepteras uppenbarligen inte av Ulf Kristersson. – ”Får inte jag uppnå mitt mål att bli statsminister så ska ingen annan heller få vara det” verkar vara hans resonemang.

Frågetecken

Det är alltså dags för alla att släppa lite på prestigen och acceptera att valresultatet kan inte ge oss den regering vi vill ha. Jag hade ju gärna sett Jonas Sjöstedt som statsminister! Men, jag inser att med det valresultat vi har så är detta inte en möjlig väg framåt. Alltså måste jag inse att det får bli en annan lösning. En regering måste ju till förr eller senare. Och en regering som kan genomdriva beslut. I korthet finns det faktiskt tre varianter.

1/ Centern och Liberalerna väljer att släppa in Sverigedumokraterna i värmen och accepterar att skapa en regering som är beroende av ett aktivt stöd från Jimmie Åkesson. Vi ska ha i åtanke hur Jimmie Åkesson förklarade varför SD vid förra omröstningen om Ulf Kristersson skulle rösta för Ulf Kristersson:
– ”Vi har, utifrån de signaler vi fått, goda skäl att anta att en M/KD-regering ger oss förutsättningar att få faktiskt inflytande över politiken under de kommande fyra åren.”

2/ Centern och Liberalerna inser att en regering som sitter i Sverigedumokraternas knä är ett värre alternativ än att Stefan Löfven får fortsätta. Alltså väljer man att acceptera en S-styrd regering vid en kommande omröstning.

3/ I varje fall en av Ulf Kristersson eller Stefan Löfven röstar för en regering med Annie Lööf som statsminister och inser att det är en väg ut som är värd att prova.

Är det någon som tror att Ulf eller Stefan är villiga att släppa på prestigen? Är det någon som tror att Annie inser att hon faktiskt måste välja sida? Faktum är att jag faktiskt tror att något kommer att hända. Förhoppningsvis är det inte bara ett önsketänkande. Kan det komma vid kommande omröstning där talmannen Andreas Norlén tydligen bestämt att det nu ska röstas om Stefan Löfven som statsminister?

Den som lever får se!

2 kommentarer

Under Regeringsskifte

Rapport från Regeringsförhandlingarna

En del verkar tycka att det drar ut på tiden med Regeringsförhandlingarna. Men, sanningen är tyvärr den att det är det normala i Europa numera. Det är helt normalt att det tar några månader, och där är vi ännu inte. Men det kan vara dags att ta en titt på hur det går. Jag tänkte därför låta partiledarna berätta. Jag har likt Turkiet gjort med ambassader och konsulat låtit bugga partihögkvarteren:

Annie Lööf – Centerpartiet: – ”Vi vägrar regera ihop med Jimmie Åkesson. Vi vägrar regera ihop med Stefan Löfven. F-n vet hur vi ska få ihop det?”

Stefan Löfven – Socialdemokraterna: – ”Vi är störst, alltså måste vi bestämma. Det måste ni inse förr eller senare.”

Ulf Kristersson – Moderaterna: – ”Hur kan ni vara så taskiga mot mig? När jag är så nära mitt livs mål.”

Ebba Busch Thor – Kristdemokraterna: – ”Det är väl inget fel på Jimmie. Alla är så dumma mot honom.”

Jonas Sjöstedt – Vänsterpartiet: – ”Stefan är störst så han får väl vara statsminister, bara vi får igenom det vi vill.”

Jimmie Åkesson – Sverigedumokraterna: – ”Alla är så dumma mot mig. Buhuuu!”

Jan Björklund – Folkpa… f’låt Liberalerna: – ”Skärp er nu, jag struntar i vem som är statsminister. Bara jag får bestämma över skolan!”

Någon – Miljöpartiet: – ”Hallå, vi finns också – än så länge.”

Se’n är det ju så (enligt dårarna allra längst ut på högerkanten som Nordisk Motståndsrörelse och Alternativ för Sverige) att valresultatet är ett enda stort valfusk. Dom fråntogs valsegern genom de etablerade partiernas gemensamma sammansvärjning.

Jag återkommer med nya ännu mer intelligenta tankar i morgon.

Lämna en kommentar

Under Regeringsskifte

Hopplöst pussel?

Ingen har väl missat att en gemensam koalition av Ulf Kristersson, Jimmie Åkesson, Annie Lööf, Ebba Busch Thor och Jan Björklund till sin stora glädje lyckades att tillsammans ge Stefan Löfven sparken som statsminister. Stefan Löfven fortsätter med en s.k. expeditionsministär fram tills dess att en nya statsminister kunnat utses. Något som nog kan ta tid.

Den lilla s.k. Högeralliansen (Ulf, Annie, Ebba och Jan) hävdar att deras mål är att skapa en Ulf Kristersson-regering som tydligen enligt förhoppningarna ska stöttas av Stefan Löfven. Något som påminner om den s.k. Decemberöverenskommelsen – fast tvärtom alltså. Vår nyvalda talman Andreas Norlén anses av många vara arkitekten bakom den överenskommelsen. Fast även han tog sin hand från den så småningom. Att förvänta sig att först ge Stefan Löfven sparken och sedan förvänta sig att han ska stötta upp en Ulf Kristersson-regering utan att egentligen få något inflytande är nog att vara överoptimistisk. Det är väl ingen som i praktiken tror på en sådan lösning.

Ulf Kristersson

Alltså återstår någon annan form av lösning. Ebba Busch Thor och stora delar av Ulf Kristerssons fotsoldater drömmer nog snarast om en Ulf + Ebba lösning som regerar med stöd av Jimmie Åkesson. Detta är också Jimmies dröm och han ställer nog med glädje upp på en sådan lösning bara han får igenom några av sina krav som han sedan kan peka på. Problemet för Ulf och Ebba med en sådan lösning är att Annie och Jan sagt att det ställer dom inte upp på. Den stora frågan om nu Andreas Norlén väljer att lägga fram det förslaget är hur Annie och Jan då väljer att rösta. Lägger dom ner sina röster och släpper fram en sådan regering eller kommer dom att rösta emot och fälla den?

Stefan Löfvens drömregering är ju någon form av koalition med Annie, Jan och kanske Miljöpartiet. Fast en sådan lösning skulle inte heller få majoritet. Den kräver att Jonas Sjöstedt lägger ner sina röster och inte röstar emot. Eller att Ebba eller Ulf väljer en liknande utväg.

En annan lösning som många spekulerar i är en liten Mittenminoritet med Annie och Jan och som kan accepteras av Stefan och/eller Ulf. Jimmie kommer ju med största sannolikhet att rösta Nej till denna lösningen.

Vad vi kan se är att det alltså med största sannolikhet kommer att ta tid. Fast jag tror faktiskt att politikerna så småningom kommer att ta sig samman och, om än motvilligt, acceptera någon form av lösning. Framtiden kommer att visa om jag får rätt.

Uppenbart är i varje fall att oenigheten inom Högeralliansen sakta växer när nu inte valresultatet blev som man hoppades. Ulf Kristerssons valresultat som ju egentligen var en katastrof för Moderaterna har starkt försvagat hans ställning. Moderaterna var tidigare ensamma större än sina allianskollegor var tillsammans. Det är dom inte längre.

För övrigt kan vi konstatera att det inte saknas pengar i vårt samhälle. Premiärhummern för säsongen på Göteborgs Fiskauktion gick för 83.000 kronor kilot. Det är rejält många års matbudget för en normal människa.

Lämna en kommentar

Under Regeringsskifte

Jag gissar

Jag tänkte börja ett nytt halvår med att fundera lite över den svenska politiken och vad som jag tror kommer att hända. Som utgångspunkt har jag haft en redovisning av en undersökning som tydligen Dagens Nyheter låtit Ipsos göra. För ett år sedan trodde 50% att nästa regering skulle ledas av en moderat medan bara 24% trodde att en socialdemokrat skulle komma att leda nästa regering. I dag är det bara 24% som tror att en moderat kommer att leda nästa regering medan 38% tror att nästa regering kommer att ledas av en socialdemokrat. Samtidigt är det allt fler som tycker att den Rödgröna regeringen gör ett bra jobb medan allt färre tror att en borgerlig regering skulle göra det bättre.

Turturduvor

Det här är naturligtvis siffror som borde få Anna Kinberg Batra att ligga sömnlös på nätterna. För inte så länge sedan presenterade DN en annan undersökning som visade att en majoritet av svenskarna ser Anna Kinberg Batra som en belastning för Moderaterna. Fast jag håller inte alls med den debattör som undrade vem som var mest komisk, Anna Kinberg Batra eller maken David Batra. Det är ju faktiskt en grov förolämpning av ståuppkomikern David Batra att hävda att han är så tråkig att han till och med får stryk i komiken av hustrun.

Tyvärr tror jag faktiskt att Anna Kinberg Batra får respass i god tid innan valet 2018. Det är tragiskt eftersom jag ser henne som en av den Rödgröna regeringens bästa valarbetare. De flesta av dom själva tycker jag verkligen inte gör någon människa glad.

Hur som helst står min gissning kvar. Efter valet får vi en Mittenregering med S + C + L + ev Mp. Moderaterna får slicka såren efter interna stridigheter när en ny linje ska väljas efter Anna Kinberg Batras misslyckande. Kristdemokraterna åker ut. Sverigedumokraterna börjar splittras efter interna oenigheter om vilken väg man ska välja när det inte heller denna gång ledde till något. Vänsterpartiet förlorar allt inflytande över politiken sedan S valt Mitten men växer istället i opinionen sedan missnöjda sossar hoppar av.

Vad tror ni? Får jag rätt?

Lämna en kommentar

Under Regeringsskifte

Oj, så förvånad jag blev

Högeralliansmegafonen Dagens Nyheter har en hel del kritiska synpunkter på vår nya Rödgröna regering. Tänk så förvånad jag blev. Gungflyet är bemannat blev rubriken på ledarsidans kommentar. Och Oj, så förvånad jag blev över att i stort sett alla utnämningar var helt felaktiga. Eller ska man tolka det som att de utnämningar som inte tas upp är riktigt bra? Alice Bah är till exempel inte med? Jag tror att jag väljer att tolka det välvilligt!

Lämna en kommentar

Under Regeringsskifte