Ekonomiska funderingar

» Och tyckerier.

Jag är faktiskt egentligen utbildad ekonom. Sedan har jag kanske i mitt yrkesliv sadlat om från det en liten aning. Men, det kanske förklarar varför jag gärna läser Näringslivssidorna i tidningen och regelbundet t.ex. läser Dagens Industri. Även om jag är lite ”vänstervriden” så kan man hitta mycket matnyttigt även där. Det är alltid intressant att läsa ekonomisidorna och att följa den ekonomiska debatten.

Efter grundskolan gick jag ett år på en yrkesskola och fick vad som kallades Handelsutbildning. Lärde mig skriva maskin, stenografi, bokföring och liknande. Efter det tre år på ekonomisk linje på gymnasiet i Klippan. Under den här tiden jobbade jag ett par somrar med bokföringen (en stor Burroughsmaskin som dönade så att jag hade eget rum) på ett rederi i Helsingborg (Transmarin). Därefter läste jag Nationalekonomi och Företagsekonomi vid Lunds universitet. Tyvärr hade den svenska militärmakten andra planer för mig än en akademisk examen. Att springa runt i skogarna kring Karlsborg vid Vättern och lära mig bygga upp radiolänkkommunikation och liknande militära vitaliteter vid Signalistregementet S2 var viktigare än en akademisk examen i ekonomi. Tyckte dom alltså!

Mer pengar än vad jag rör mig med

Det närmaste jag kommit till att ha nytta av denna utbildning i mitt yrkesliv var nog de allra sista åren innan pensionen vid Migrationsverkets Förvar här i Åstorp. Jag jobbade egentligen som handledare ute på golvet men under den sista tiden hoppade jag ofta in i receptionen och hjälpte under den tiden administrationen med fakturakontroller och liknande ekonomiska frågor. Jag fick till slut lite nytta av mina kunskaper om Debet och Kredit…

En lång inledning för att förklara varför jag har lite ekonomiska funderingar idag. Främst med anledning av en artikel i min lokala Helsingborgs Dagblad som bygger på ett samtal med Nordeas chefsekonom Annika Winsth. I den tryckta tidningen har den fått rubriken: – Vi har haft det lite för bra lite för länge. I webbupplagan har artikeln fått en lite annorlunda rubrik. Se nedan. Men jag tänkte ta ett par citat från artikeln. Så vi börjar med dom.

– ”Trots att inflationen varit låg i många år, så har en annan prisökning varit väldigt tydlig: värdet på egendom har ökat kraftigt. Det har lett till att personer som äger bostäder, aktier eller obligationer har blivit mycket rikare. Personer som inte äger har sackat efter och fått allt svårare att komma in på bostadsmarknaden.”

– ”De ökande priserna på bostäder har fått svenskarnas skulder att öka snabbast i västvärlden, enligt Internationella valutafonden, IMF. Svenskar är numera bland de mest skuldsatta personerna i världen. Den kraftiga prisuppgången har bland annat möjliggjorts av Riksbankens nollränta och minusränta. Med låga räntor har man kunnat låna stora summor till låg kostnad.”

– ”Politikerna har också bidragit till de ökade bostads- och aktiepriserna, genom att steg för steg ha tagit bort olika skatter på egendom. Mellan 1997 och 2012 avskaffades förmögenhetsskatten, arvsskatten, gåvoskatten och fastighetsskatten. Skatten på aktieutdelningar och bolagsskatter har sänkts i flera omgångar de senaste tjugo åren. Idag är Sverige ett land med hög skatt på arbete, men väldigt låg skatt på egendom och kapital jämfört med andra länder i OECD. Länder som USA och Storbritannien har mycket högre egendomsskatter än Sverige.”

– ”Det största politiska felsteget, anser Annika Winsth, var när Anders Borg (M) som finansminister ersatte fastighetsskatten med en låg avgift, utan att samtidigt ta bort ränteavdragen. Det gynnade alla med dyra fastigheter då de både fick lägre skatt och behålla ränteavdraget.”

Sven Tycker faktiskt

Ekonomerna är idag nästan eniga om att vara kritiska till att i dagens läge sänka skatter och att med konstlade metoder sänka priset på bensin och diesel och att betala ut stora kompensationer för höga elpriser. Vilket naturligtvis är lätt för dom att säga eftersom dom med största sannolikhet inte sitter med en budget som inte går ihop. Men riskerna med sådana åtgärder är att man blåser på inflationen ännu mer.

Men, jag håller faktiskt med i viss omfattning. Det är inte läge att sänka skatter nu. Däremot kan det finnas anledning att genomföra en rejäl förändring av skatteuttaget. Det är INTE rimligt att vi idag beskattar inkomst av arbete mer än vi beskattar arbetsfria inkomster från kapital. Det mest rimliga är väl trots allt att alla inkomster beskattas på samma sätt, oberoende av var dom kommer ifrån?

När det gäller priserna på bensin och diesel finns det en anledning till att dessa ska hållas höga. Vi måste helt enkelt dra ner på konsumtionen! Det rätta är därför inte att på olika sätt subventionera konsumtionen av petroliumprodukter. Verkligheten är dessutom att om vi tittar på ett lite längre tidsperspektiv så har priserna för kollektivtrafikens biljetter ökat mer än vad bensin- och dieselpriserna har ökat. Om man även tar hänsyn till bilarnas minskade bensinförbrukning och våra ökade inkomster så är det i princip billigare att köra bil idag än det var för ett antal år sedan. Rätt åtgärd vore ju då snarast att vi ser till att priserna i kollektivtrafiken sänks radikalt så att fler lockas att åka kollektivt istället för att reflexmässigt ta bilen av ren bekvämlighet. Sedan måste man kanske på ett eller annat sätt kompensera de som bor i ren glesbygd där det knappt finns någon kollektivtrafik och avstånden är långa. Dvs där det inte finns några alternativ till bilen.

Slutligen elpriserna. Att betala ut stora summor i ”kompensation” till oss elkonsumenter kommer ju främst att komma de som verkligen slösar med elen till godo. Den som snålar och sparar på elen kommer knappt att få någon kompensation medan den som bor i 10-rummaren med elektrisk golvvärme, jacuzzi, inomhusbassäng, bastu osv kommer att få enorma belopp av oss andra skattebetalare. Är den lösningen rimlig? Se istället till att konsumtionen sänks så går priset ner!

Visst är det spännande att fundera som en ekonom?

När jag nu korrekturläser vad jag skrivit så kommer jag att tänka på SD-politikern i Landskrona som i dagarna avslöjades med att en debattartikel han skrivit i princip bara var stulna citat från andra källor som inte angavs. Ingen egen produktion! Men jag anger ju i varje fall källan och är öppen med att det är citat. Men jag är ju inte SD:are heller…

Läs:
Åratal av stigande bostadspriser har ökat ojämlikheten i samhället. – Helsingborgs Dagblad

Mer om skatteparadiset Sverige

» För vissa alltså.

Av någon anledning fylls mitt Facebookflöde av inlägg från allt från lobbyorganisationen Skattebetalarna till olika partier inom den Brunblå sörjan och deras företrädare. Jag vet faktiskt inte riktigt varför. Det kan ju inte vara så att Facebooks berömda logaritmer har läst av vad jag själv skriver och tyckt att det här är passande ämnen för mig. Jag tror snarast att det beror på att jag regelbundet har besvarat dumheterna, ganska ofta faktiskt. Att läsa kommentarer från deras egna sympatisörer gör att jag ibland funderar över debattnivån. Argument som ”idioter”, ”borde söka vård”, ”hjärntvättade” osv om politiska motståndare är inte ovanliga. Det här är en nivå som annars bara förekommer bland riktigt extrema grupper allra längst ut på den högra och möjligen vänstra planhalvan. Men knappt ens där. Men bland sympatisörer till Moderaterna, Kristdemokraterna osv verkar detta vara vanligt. Jag blir i varje fall övertygad om att jag hamnat rätt inom politiken. Jag vill verkligen inte förknippas med personer som bedriver debatten på den låga nivån!

Näringslivets och skattesmitarnas lobbyorganisation Skattebetalarna (eller Skattekverulanterna som jag brukar kalla dom) måste lägga stora summor på att betala Facebook för att sprida sitt skattegnällande. Jag brukar undra varför dom bara klagar på missbruk av välfärden och inte på skattesmitande när jag skriver en kommentar. Men dom ger sig aldrig in i diskussion med de som säger emot. Antagligen handlar det bara om att betala någon för att skriva ett debattinlägg med givet tema och sedan betala Facebook för att sprida detta. Sedan struntar man i det för att betala någon annan för att skriva ett nytt debattinlägg med skattegnäll.

Men, nu var det skatteparadiset Sverige det skulle handla om. Journalisten Andreas Cervenkas bok ”Girig-Sverige” har satt igång en ny välbehövlig debatt i ämnet. Antalet miljardärer i Sverige har fördubblats på två år. Det är bara fem länder i världen som slår Sverige när det gäller antalet miljardärer per capita. Monaco, Liechtenstein, Saint Kitts och Nevis, Guernsey och Hongkong. Vi har fyra gånger så många dollarmiljardärer per capita som USA och tio gånger så många som Ryssland. Det finns för övrigt fler dollarmiljardärer i Sverige som heter Carl än det finns som är invandrare. Eller kvinnor som själva skapat miljarden.

Andreas Cervenka har räknat fram att en genomsnittlig svensk miljardär blir 2,5 miljon kronor rikare – om dagen. Andreas Cervenka tar som exempel på vilket skatteparadis Sverige är för de förmögna att vi har avskaffat Förmögenhetsskatten. Vi har avskaffat Arvsskatten. Vi har i stort sett avskaffat Fastighetsskatten (för dyra bostäder alltså). Samtidigt beskattar vi arbetsfria kapitalinkomster lägre än vi beskattar arbetsinkomster. Han tar som exempel. En miljardär som placerar denna miljard på ett s.k. ISK-konto kan plocka ut 50 miljoner om året i aktieutdelningar osv och leva riktigt loppanliv för dessa miljoner. På dessa 50 miljoner som han plockar ut får han betala 7% i skatt. En städare i Stockholm med en månadslön på 24.000 betalar 21 procent i skatt. En mellanchef i Arboga med en lön på 60.000 betalar 33 procent i skatt. Men som sagt den här miljardären betalar 7% i skatt på sina 50 miljoner.

Är det mer än jag som förstår att de borgerliga partierna blev fruktansvärt upprörda när det föreslogs att man skulle sätta ett tak på hur mycket pengar det skulle kunna finnas på det extremt skattefördelaktiga ISK-sparandet?

Det finns ett sätt att beräkna den ekonomiska ojämlikheten i ett land, det kallas ginikoefficienten. Be mig inte att förklara hur man räknar. Hur som helst så finns det faktiskt 11 länder i världen som har en högre siffra än Sverige. Som alltså förmögenhetsmässigt är mer ojämliga än Sverige. Det är Bahamas, Bahrain, Brunei, Botswana, Brasilien, Förenade Arabemiraten, Jemen, Laos, Ryssland, Sydafrika och Zambia. På tolfte plats i världen kommer alltså Sverige.

Men, lobbyorganisationen Skattebetalarna är inte upprörda över detta. Man är istället jätteoroliga över att man ska göra något åt dessa orättvisor. När situationen är på detta viset får vi exempel som dessa som jag hittat i tidningarna de senaste dagarna. I HD läser jag om villan i fina Laröd (Helsingborgs kommun) som precis sålts för dryga 30 miljoner. Visserligen finns det bara två sovrum, men det verkar finnas tre garage… Eller artikeln i Sydsvenskan som berättar om M-toppen i Lund som tycker att personer med akademisk examen ska få förtur till bostäder i Lunds kommun.

När man läser om utvecklingen i Sverige är det förvånande att inte fler blir upprörda över det svenska skatteparadiset – för miljardärer alltså!

Läs:
Det sista som behövs nu är en ny skatt. – Debattartikel från Skattekverulanterna i Svenska Dagbladet
Så blev Sverige ett paradis för miljardärer. – Svenska Dagbladet Kultur
Över 30 miljoner för Helsingborgsvilla med bara två sovrum. – Helsingborgs Dagblad
M-toppen: Examen ska ge förtur till bostad i Lund. – Sydsvenskan

Vad f-n får dom?

Samma Näringsliv som under årens lopp ständigt klagat på skatter och gjort vad man kunnat för att smita undan från att betala några skatter skriker i dag på att Skattebetalarna ska stödja deras verksamhet och rädda deras framtida vinster. Något intresse för att betala in några pengar till Statskassan finns det inte, men när problemen hopar sig passar det bra att kräva att vi Skattebetalare ska rädda verksamheten.

2017 undrade Svenskt Näringslivs mångåriga ordförande Leif Östling:

”Vad fan får jag för pengarna?”

Detta sedan det avslöjats att han slussat undan inkomster i form av konsultarvoden och styrelsearvoden till Malta för att slippa skatta för pengarna i Sverige. Han var en av många som avslöjades i den s.k. Paradisläckan för att ha gömt undan pengar i lågskatteländer utomlands för att slippa betala skatter i Sverige på dom. Paradisläckan avslöjade inte bara skattetrixande i Sverige utan i de flesta Västeuropeiska välfärdsstaterna. Resonemanget bland skattetrixarna var att dom inte ville bidra med sina pengar till välfärden i de länder där dom bodde. Dom ville ha pengarna själva för eget lyxliv och egna investeringar för att möjliggöra ännu större inkomster och mer lyxliv.

I dag går Moderatledaren Ulf Kristersson ut och kräver att de svenska Skattebetalarna måste skyffla ännu fler 100-tals miljarder över ett svenskt Näringsliv i kris. Samma Näringsliv som fortsätter att betala ut ohemula arvoden och bonusar till sina ledningar och i många fall inte är intresserade av att stoppa utdelningarna till aktieägarna. Men, Skattebetalarna ska rädda deras investeringar!

Ulf Kristersson var den politiker som gav det här löftet när han som ung moderatspoling valdes in i den svenska Riksdagen:

– ”Som moderater och förkämpar för individuell frihet och marknadsekonomi har vi ett uppdrag att bekämpa och avveckla välfärdsstaten.”

Samma Välfärdsstat tycker han nu ska använda skattepengarna till att rädda privata investeringar! Ulf Kristersson var uppenbart inspirerad av sin idol Margaret Thatcher som 1987 gjorde den här iakttagelsen:

– ”There is no such thing as society.”

Det är det här Samhället (Society) och Välfärdsstat som nu ska använda under tidigare år inbetalda skattepengar för att rädda det privata Näringslivet. Och även skuldsätta sig under kommande år för att betala ut ytterligare stöd.

Tror ni att dom skäms?

Läs också gärna Tove Lifvendahls ledare i dagens Svenska Dagbladet. Fy skäms Per Bolund som ställer krav på Näringslivet och har mage att framföra någon form av kritik. Näringslivet ska verkligen inte behöva betala några skatter men naturligtvis ska dom ha 100-tals miljarder i hjälp varje månad när det nu blir kris. Men nåde den som ställer några krav på företagsledarna!

Sedan är det så att vi Skattebetalare måste stötta upp de företag och företagare som drabbas hårt av Coronavirusets härjningar och åtgärder som vidtas för att bromsa smittspridning. Vi måste göra detta för att rädda arbetstillfällen och det framtida Välfärdssamhället. Men det finns en gräns. Det kräver att Näringslivet själva ställer upp. Och i fortsättningen kanske slutar gnälla över skatterna till Välfärdssamhället?

Läs lite mer:
Regeringen gör för lite för att rädda företagen. – Ulf Kristersson i Dagens Nyheter
Svenskt Näringslivs ordförande: Vad fan får jag? – Dagens Industri 2017
Per Bolund hade otur. – Tove Lifvendahl i Svenska Dagbladet

Besparingar

Det är dags för kommuner och landsting att bestämma sina budgetar för nästa år. Många har redan fattat besluten, andra är på gång. Jag ska själv på Kommunfullmäktigemöte i kväll för att bland annat besluta om kommunens budget. Åstorp har precis som de flesta kommuner problem med att få pengarna att räcka. De flesta kommuner i landet gör besparingar på i stort sett allt. Inklusive skola och omsorg. Man är alla livrädda för att höja skatten. Alltså ska samma summa slantar räcka till mer. Vilket är orimligt. Istället blir det besparingar där det går att spara.

Vad ska man spara in på? Frågar man en sverigedumokrat så är naturligtvis den självklara besparingen att spara på invandring. Det är en lösning som löser alla problem. Även moderater och kristdemokrater börjar allt mer låta på samma sätt. Så kräver t.ex. Moderaternas migrationspolitisk talesperson Maria Malmer Stenergard i en debattartikel i Dagens Samhälle att Regeringen ska ”Redovisa vad invandringen kostar kommunerna”. Av den framförda argumentationen märks att den goda Maria bara ser problemen och vill försöka ta billiga politiska poäng på att likt SD skylla alla problem på invandring. Visst kostar invandring, men invandrare skapar också nytta och inkomster för samhället. En mycket stor andel av personalen inom vård och omsorg har utländsk härkomst. Den hade fungerat ännu sämre utan invandringen. Hur många av oss som jobbar eller har jobbat har inte haft arbetskamrater som är invandrare? En invandrare är en investering. Precis som våra barn. Skulle ni kunna tänka er en debattartikel som kräver att regeringen måste redovisa kostnaden för alla nyfödda barn? Det tar kanske 20 år innan ett barn börjar ”betala tillbaka” till samhället alla miljoner som investerats i honom eller henne. Men, vi måste göra det för att överleva. En del ungdomar går det åt skogen för, dom kanske aldrig betalar tillbaka utan fortsätter att kosta. Samma med invandrare. Det tar inte 20 år (tiden ökar inte, den minskar innan invandrare kommer i arbete) innan han eller hon börjar betala tillbaka. Och precis som med barn och ungdomar så finns det dom som aldrig betalar tillbaka. Men vi måste investera i barnen, det är en investering som lönar sig. Och det lönar sig lika bra med investeringar i invandrare.

I Stockholm får vi läsa om uppsägningar på det ena sjukhuset efter det andra. En ideologiskt driven privatisering av vården i Stockholm skapar stora hål i budgeten. Skandalen med NKS är bara toppen på ett isberg. I dag står det klart att det är dags för Södersjukhuset att säga upp läkare och vårdpersonal. Pengarna räcker inte. Men Svenonius sitter kvar!

Ett populärt sparförslag bland populister som inte tänker längre än näsan räcker är att spara på politikerna. Här i Åstorp menar man t.ex. att man kan minska Kommunfullmäktige från 41 ledamöter till 21 ledamöter. Besparingen i pengar skulle knappt märkas. Men däremot skulle troligtvis 2 av de partier som idag är representerade inte vara det längre. Fler kommundelar skulle inte vara representerade osv. Varför inte gå längre, 11 ledamöter? Det räcker egentligen med en ledamot. Från det parti som får flest röster! Tänk så mycket pengar det skulle spara? Man kan spara in på demokratin också. Varför slösa pengar på val? Det räcker med en stark ledare! Samma förslag kommer också ofta när det gäller Riksdagen. Varför så många ledamöter som 349 stycken? Man skulle kunna halvera eller ännu mer? Resultatet skulle bli att ännu fler kommuner skulle inte vara representerade. Ännu fler olika grupper skulle inte vara representerade. Och egentligen, varför inte en enda stark ledare som bestämmer allt. Mycket enklare och billigare!

Ett annat område som brukar föreslås för besparingar är lönerna till politiker och offentliga chefer. Då ska man ha i åtanke att offentliga chefer och höga politiker har klart lägre ersättningar än vad som betalas ut till chefer och ansvariga i motsvarande ställning i det privata näringslivet. Kanske dags att kräva sänkningar där istället?

Slutsats? Det är lätt att kräva besparingar, men f-n så mycket svårare att genomföra dessa i praktiken. Jag tror att de kommunala (i mitt fall) cheferna och anställda gör ett bra jobb med begränsade resurser. Vi ska vara tacksamma för detta. Det är lätt att klaga, men svårare att ta det ansvar som krävs.

Skattefunderingar

Skatterna är alltid ett spännande ämne. Allt från de som ser skatter som ett sätt att finansiera samhället till de som också ser skatterna som ett sätt att omfördela samhällets resurser från de som har ett överflöd till de som inte har en dräglig nivå eller de som egentligen bara ser skatter som ett djävulens påfund som man ska smita från att betala om man kan.

Senast jag var inne på ämnet var för en knapp vecka sedan när jag i onsdags hade synpunkter på argumentationen för det man kallar ”Platt skatt”. Alltså att sänka skatten rejält för de som har mycket höga inkomster. För det är ju just det Platt skatt innebär (dvs att avskaffa progressiv skatt). Debatten fortsätter dock.

I Svenska Dagbladet konstaterat i ett debattinlägg Göran Collert (tidigare koncernchef och styrelseordförande i Swedbank), Sverker Lerheden (styrelseordförande i Masmästaren fastigheter AB) och Roland Petersson (tidigare IR-ansvarig i Swedbank) att: – ”Orättvisa skatter hotar demokratin”. Dom tycker att: ”Skattesystemet skall vara enkelt och begripligt. I riktning mot att jämställa skatt på löneinkomster och skatt på kapitalinkomster.” I dag är beskattningen av s.k. arbetsfria kapitalinkomster lägre än på arbetsinkomster. Det är bara om man har mycket låga kapitalinkomster som dessa beskattas högre. Över huvud taget är den svenska beskattningen av kapital mycket förmånlig internationellt sett. Sverige är nästan ensamma i världen om att inte beskatta Förmögenheter, inte beskatta Arv, inte beskatta Gåvor och dessutom i princip inte ha någon Fastighetsbeskattning. Debattörerna vill att alla inkomster beskattas lika. Dvs att Jobbskatteavdragen avskaffas så att man inte betalar högre skatt på sin sjukpenning eller pension än på sin lön. Och att kapitalinkomster också behandlas lika. Samtidigt vill man återinföra Fastighetsbeskattningen.

Sådana här radikala idéer där Sverige slutar premiera rika människor och människor med stora kapitalinkomster passar naturligtvis inte alla. Inte dom som får ta ett större ansvar för samhällets försörjning i varje fall. I Dagens Industri argumenterar istället Johan Fall (skattechef på Svenskt Näringsliv) och Clemens Fuest (president IFO-institutet) snarast för motsatsen i ett debattinlägg med rubriken: – ”Sänkt kapitalskatt kan skapa 35 000 nya jobb”. IFO (Information und Forschung) är en i grunden tysk näringslivsorganisation. Dom vill alltså tillsammans med det svenska näringslivet istället sänka kapitalskatterna ytterligare och göra skillnaden mellan skatt på arbete och skatt på arbetsfria skatter ännu större. Det hela betalas naturligtvis genom alla de positiva effekter som blir när miljonärer får mer pengar över till lyxkonsumtion. Eller också kanske det betalas av jobbarna?

Funderandet får Dagens Industris ledarskribent PM Nilsson att argumentera för att vi ska: – ”Välja en enkel lösning”. För så är det ju naturligtvis. Det är alltid enklast att välja en enkel lösning. Alltid! Fast det är klart att oftast blir den enkla lösningen inte den bästa lösningen. Snarast är det ju tyvärr så att den enkla lösningen löser inte problemet. Men man kan ju i varje fall alltid säga att man kommit med en snabb lösning.

Några som i sedvanlig ordning valde en enkel lösning på ett problem var Sverigedumokraterna när bakgrundskontrollföretaget Verifiera gjorde en kontroll av brottsstatistiken bland de svenska partiernas kandidater vid senaste Riks-, Landstings- och Kommunalvalen. Den statistiken visade att just de Sverigedumokratiska kandidaterna utmärkte sig. – ”SD toppar lista över andel åtalade kandidater”. 7,1% av SD:s kandidater hade stått åtalade i brottmål. Övriga partier låg på mindre än hälften så många. Det varierade mellan Vänsterpartiet (3,4%) och Moderaterna (3,3%), och Liberalerna (2,4%) och Socialdemokraterna (2,0%). Sverigedumokraterna valde naturligtvis den enkla lösningen när man ska kommentera siffrorna. Det är fel på statistiken!

– ”Jag älskar att äga” är Svenska Dagbladets ledarskribent Catarina Kärkkäinen lösning på världens problem. Äganderätten står över allt annat. Äger du en skog så bestämmer du över den. Det ska det stygga ”Samhället” inte lägga sig i hur du använder den skogen. Att ställa krav av miljöskäl, kulturhistoriska skäl eller pga samhällsnytta ska stoppas. Äganderätten är helig! Och det gäller ju naturligtvis även inkomsterna. Int f-n ska samhället ta ifrån mig vad jag ärligt (eller kanske lite mindre ärligt ibland) förtjänat. Skatt är stöld! Dom där poliserna, läkarna, lärarna och stridsflygplanen kan nå’n annan betala. ”Vi älskar att äga”!

Jag tror att mina sympatier ligger mer hos Philip Botström, som är förbundsordförande för SSU och som fått Dagens Nyheter att ta in de här förslagen på Debattsidan: – ”Sveriges framtid hotas av de rikas låga skatter”. Det är inte som Näringslivets lobbygrupper tycker, kapitalägare och höginkomsttagare som betalar för höga skatter. Det är de som har svårt för att få ihop det som i så fall betalar för stor andel av samhällets driftskostnader. De som har ett större överskott måste helt enkelt ta ett större ansvar för vårt gemensamma samhälle.

Det är faktiskt inte frivilligt att betala skatt som den här företagaren uppenbarligen går omkring och tror: ”Direktören körde för fort – lyxbilen togs av Kronofogden”. När moderater kommer med sina regelbundet återkommande krav på jakt på bidragsfusk är det viktigt att tänka på att man inte samtidigt kräver hårdare tag mot skattefusk!

Det är enorma summor pengar som människor med makt och pengar gömmer undan och där banker, finansbolag, jurister och annat löst folk är mer än villiga att hjälpa till. Den globala penningtvätten motsvarar mellan 2 och 5 procent av världens totala BNP. Varje år försvinner kanske så mycket som 20 biljoner kronor. Totalt kan det finnas någonstans mellan 80 och 350 biljoner kronor undangömda. Med hjälp av mindre nogräknade banker och advokater. En biljon är 1.000 miljarder. En miljard är 1.000 miljoner. 350 biljoner är alltså 350.000.000.000.000.

Åt var och en efter behov, av var och en efter förmåga!

Fjollträsk vs Landsorten

En del 08:or (som vi ute i Landsorten kallar stockholmare) tycker att livet är orättvist. Det moderata finanslandstingsrådet Irene Svenonius uttrycker det så här: – ”Stockholmarna ska inte vara Sveriges bankomat” i en debattartikel i Svenska Dagbladet för några dagar sedan. Vad moderaten hänvisar till är skatteutjämningen mellan kommuner och landsting och där Fjollträskregionen får bidra med en hel del medan det är främst glesbygdskommuner som får del av det hela. Irene Svenonius tycker att det är grymt orättvist att de rika stockholmarna får skicka pengar till fattiga kommuner ute i Landsorten. Det är väl inte stockholmarnas fel att inkomsterna i Stockholm är så mycket högre än i de misskötta kommunerna runt om i vårt avlånga land. Det är så synd om dom stackars o8:orna!

Vad den goda Irene Svenonius i sin sedvanliga moderata egoism glömmer är att för att de goda inkomsterna i Stockholmsområdet ska kunna betalas ut så måste det genereras slantar genom produktion ute i Landsorten. Det är alltså alla vi andra ute i landet som jobbar ihop slantarna så att man i Huvudstadsområdet ska kunna hålla så höga löner. Så ligger t.ex. genomsnittsinkomsten i Danderyd på 373.675 kronor medan den t.ex. i Perstorp här nere i NV Skåne ligger på 226.115 kronor. Allra lägst i landet ligger Årjäng med 215.810 kronor medan här nere i Skåne den ligger på 351.509 kronor i Lomma utanför Malmö. I Stockholms kommun är snittinkomsten 316.193 kronor medan den i Malmö ligger på 233.596 kronor. Skatteutjämningen mellan kommuner och landsting är ett sätt att utjämna skillnader i t.ex. inkomster. Glesbygdskommuner har helt andra kostnader för en hel del offentlig service som blir billigare i större städer. När det gäller att hjälpa till att ta emot de flyktingar som kommit är det en litet antal kommuner som fått ta ett stort ansvar medan andra rika kommuner gjort vad dom kunnat för att slippa ta ansvar. De rika kommunerna runt Malmö t.ex. som Lomma, Staffanstorp och Vellinge (av en händelse moderatstyrda) gör ju vad dom kan för att inte riskera få en inflyttning av människor med lägre inkomster. Det sker t.ex. genom att se till att det byggs dyra villor och bostadsrätter men inte hyresrätter. Detta och mycket annat är faktorer som används för att räkna ut vilka kommuner som ska bidra och vilka kommuner som ska få tillskott.

Så kära Irene Svenonius bara gnäll du. Vi andra vet att det egentligen bara handlar om traditionell moderat egoism och girighet. Eller, som socialdemokraten Britta Flinkfeldt i Arjeplog svarar: – ”Svenonius bidrar till tröttsamt raljerande”! Så sant som det var sagt.

Och apropå det här med skillnader i landet så ser jag en undersökning av företagens lönsamhet. Räknat som avkastning i procent på sysselsatt kapital så är företagen i Värmland, Västmanland, Kronoberg och Gävleborgs län de mest lönsamma. Sämst går det överlägset för företagen i Stockholms län, men även Skåne, Norrbotten och Blekinge har lägre lönsamhet. Visst är det intressant?

Och på tal om pengar så såg jag att Sverige har den lägsta andelen personer som lever i allvarlig materiell fattigdom i hela Europa. Drygt 1 procent i Sverige räknas dit, och detta är alltså den lägsta siffran i hela Europa. Trots allt kanske det svenska sociala trygghetsnätet fungerar relativt bra. I varje fall om man jämför med andra länder. Kanske något att komma ihåg när den värsta gnällmaffian sätter igång. Drygt 1 procent är en procent för mycket så det finns att göra. Men vi har trots allt kommit en bit på vägen. Det finns dom som har resurser att bidra mer till det gemensamma!

Så här på slutet något helt annat. Jag sökte på nätet om jag kunde se något om senaste nytt om moderaternas förstanamn här hemma i Åstorp. Pontus Pålsson som han heter tvingades förra mandatperioden dra sig tillbaka sedan han dömts för att ha forskat efter journalisternas källor då dom skrivit om hans eskapader. Under en period var han bannlyst från kommunkontoret eftersom personalen såg honom som ett arbetsmiljöproblem. Han dömdes till slut för brott mot grundlagen. Men, han gjorde comeback på den nya moderatlistan i året val. Efter ingripande från morsan antar jag. Ett faktum som mer eller mindre drivit övriga borgerliga partier till att hellre samarbeta med Socialdemokraterna i kommunen. Nu hör jag att han blivit polisanmäld på nytt, denna gången för att ha hotat flera politiska motståndare och kommunanställda. Moderaterna verkar vara på väg att tappa tålamodet. Något som får politisk betydelse för styrandet av Åstorps kommun eftersom det kan innebära att övriga borgerliga partier kan tänka sig att då åter samarbeta med Moderaterna. Alltså kan man tycka att lokalpressen (alltså Helsingborgs Dagblad) skulle vara intresserade av att ta upp ämnet. Men än så länge tystnad.

Hur som helst sökte jag efter att hitta någon information i ämnet. Bland annat besökte jag de lokala moderaternas hemsida. Men där står naturligtvis inget om frågan. Uppriktigt sagt blev jag förvånad över att det nästan inte står något lokalt alls utan det är centralt material. Det jag skulle komma fram till är att jag såg, till min stora förvåning (…), att Moderaterna ville stärka den svenska militära styrkan. Något som kanske kan behövas. När jag i lördags tog tåget till Helsingborg var det tågmöte i bland annat Bjuv. Ett helt stort godståg fullastat med tyska militära fordon från Bundeswehr. Jag började fundera lite över de tyska trupptransporterna genom Sverige under 2:a världskriget, de s.k. Intermittenttrafiken. Men det var väl elaka associationer förstås. Det finns ju inga likheter med att Bundeswehr i dag transporterar sin material genom Skåne.

Tre olika citat

Jag tänkte börja med att ta två olika citat från olika politiska håll att jämföra. Låt oss först ta de båda citaten:

– ”Tanken på platt skatt på inkomster ter sig inte längre så förflugen.”

– ”De som har det bäst ställt kan bidra mer.”

Det första citatet är från moderaten Lars Tobisson. I många år riksdagsledamot för moderaterna, partisekreterare i moderaterna och nu moderat ledamot av Finanspolitiska rådet. Det andra citatet är från socialdemokraten Stefan Löfven. Partiledare för Socialdemokraterna och statsminister i vår nuvarande Rödgröna regering.

Det här är två helt olika syn på saken. Det Lars Tobisson pratar om när han argumenterar för ”Platt skatt” är att de som har det bäst ställt ska bidra mindre till den gemensamma välfärden. ”Platt skatt” innebär helt enkelt att man sänker skatten för de med höga inkomster. Man avskaffar helt enkelt den progressiva skatten. Betalar du 30% på dina 300.000 i inkomst om året så betalar även Douglas von Ankarstjärna 30% i skatt på sina 30 miljoner i inkomst. DET är Platt skatt!

När istället Stefan Löfven pratar om att de som har det bäst ställt kan bidra mer så menar han att Douglas von Ankarstjärna kanske ska betala mer i skatt på de inkomster som ligger över 1 miljon och kanske ännu lite mer på de inkomster som ligger över 10 miljoner. Douglas kommer fortfarande att ha mycket mer över varje vecka än vad du tjänar på en månad innan du börjat betala din skatt.

Kan ni gissa vem som har mina sympatier? Om jag ska vara uppriktig så tycker jag att Lars Tobisson kan dra en gammal filt över sig. Där kan han ligga och andas in sina murkna gamla åsikter. Men jag förstår, om jag ska vara ärlig, faktiskt hur Lars Tobisson resonerar. Visserligen ska ju militären få en massa fler miljarder, och polisen ska få lite fler miljarder, vårdköer ska försvinna och en massa andra ska få mer resurser. Dock vet jag inte hur det ska betalas? För uppriktigt sagt så står nog Lars Tobisson fortfarande för det som Ulf Kristersson, partiledare för Moderaterna och kandidat till att bli ny statsminister efter valet, lovade när han valdes in i Riksdagen:

– ”Som moderater och förkämpar för individuell frihet och marknadsekonomi har vi ett uppdrag att bekämpa och avveckla välfärdsstaten.”

Så sant som det är sagt!

Det är synd om dom

Att arbetsinkomster och kapitalinkomster beskattas olika är ett faktum som skapar problem och konflikter. I praktiken är det ju så att den som arbetar och sliter ska betala högre skatt på sin inkomst än den som sitter på sin feta röv och håvar in räntor och aktieutdelningar. Det politiska parti som gjort till sitt valspråk att ”det ska löna sig att arbeta” (moderutterna ni vet) har dock inte gett sig till känna och krävt en förändring av orättvisan. I verkligheten tycker inte Moderaterna att ”det ska löna sig att arbeta” utan istället borde deras valspråk uttydas som ”det ska löna sig att vara rik”. Dom är ju snarast de som ivrigast och argast kritiserar förslag som innebär en utjämning av skillnaden och förslag som vill göra det svårare att ”välja” hur man ska deklarera sin inkomst. Det vill säga stoppa möjligheten att själv bestämma om man vill skatta för sin inkomst eller inte.

I dagens moderata affärspress kan vi läsa flera snyftartiklar om hur synd det är om det fina folket när dom av Skattemyndigheten tvingas till att deklarera sina inkomster som arbetsinkomst och inte kapitalinkomst. Svenska Dagbladet berättar i dag t.ex. att många styrelseproffs inom det svenska näringslivet inte tar ut lön och arvode för sitt arbete som ledamöter i näringslivets styrelser. Istället låter dom sitt eget ”bolag” fakturera för arbetet i styrelsen. Det innebär att arvodet sedan betalas till det egna bolaget där dom sedan kan välja hur dom vill ta ut pengarna. Som lön från sitt ”styrelseuppdragsbolag” eller helt enkelt som utdelning och vinst från bolaget (dvs skatta som kapitalinkomst med lägre skatt). Eller kanske låta pengarna bli kvar i bolaget och sedan via diverse snurror och manövrar flytta pengarna utomlands och slippa betala skatt alls i Sverige. Nu har dock Högsta Förvaltningsdomstolen slagit fast att styrelseproffs inte längre ska kunna fakturera styrelsearvodet via egna bolag. Vilket ju innebär att det är så synd om dom stackars trashankarna som nu kommer att få problem med att försörja sig och sin familj. Stackars farbröder!

I Dagens Industri kan vi under rubriken: Näringsfientlig process läsa att riskkapitalbolaget Nordic Capital beslutat sig för att på sina anställda medarbetares räkning överklaga Kammarrättens dom med ungefär samma innebörd. De inkomster som ”medarbetarna” i riskkapitalbolagen har ska beskattas som arbetsinkomster och inte kapitalinkomster. Det rör sig inte heller om småsummor. Den stackare som ”drabbats” värst ska tydligen betala ytterligare 140 miljoner kronor. Det är mer än vad jag, min familj och mina förfäder fått ihop under hela våra yrkesliv. Om jag fattat det rätt så anser dessa överbetalda ”medarbetare” att dom inte arbetar för alla pengarna dom tjänar utan dom anser tydligen att det är ”passiva” kapitalinkomster. Skattemyndigheten och nu Kammarrätten tycker annorlunda och menar att gubbarna och gummorna faktiskt arbetar för sina höga inkomster. – ”Skatteverket har de senaste tio åren bedrivit åtminstone sex väldigt spekulativa och näringslivsfientliga processer” beklagar sig Nordic Capitals finanschef Klas Tikkanen. Stackars farbröder!

Samtidigt har tidningen ETC fortsatt sin granskning av hur de riktigt superrika i Sverige betalar mycket lägre skatt än en vanlig knegare. Ett av exemplen handlar om Vilhelm Sundström som tillhör den absoluta toppen bland de svenska miljardärerna. Granskningen visar dock hur han betalar lägre skatteprocent på sina mångmiljoninkomster varje månad än vad en vanlig snabbköpskassörska betalar. Vilhelm Sundström är väl mest känd som grundaren och storägare i friskolekoncernen John Bauer Gymnasiet. JB-koncernen gick 2013 i konkurs, något som dock inte drabbade Vilhelm Sundström utan bara de skolelever som plötsligt ställdes på gatan. – ”Vi har förlorat alla våra pengar” hävdade han i SVT efter konkursen. Sedan köpte han en ny sommarstuga i Stockholms skärgård för 14,5 miljoner! Läs gärna artikeln om du inte har anlag för att få hjärtsnörp. Stackars farbröder!

För övrigt läste jag en liten notis som berättade att svenska bilister ansåg att BMW-ägare var de mest hänsynslösa och egoistiska bilisterna i trafiken. Någon som säger emot!

Dom vill inte betala

Ja, ungefär så kan vi väl definiera reaktionen från de som redan har det gott ställt om det dyker upp ett förslag på att även dom ska betala skatt. Tanken på skatt efter bärkraft är en tanke som inte accepteras av dom som har den där bärkraften. Jag tänkte fundera över två exempel på detta.

Regeringen om Vänsterpartiet har i dagarna kommit överens om att en privat sjukvårdsförsäkring som arbetsgivaren betalar ska beskattas som i stort sett alla andra löneförmåner. Har du tjänstebil så beskattas ju detta. Men om man har en sjukförsäkring som löneförmån så ska detta naturligtvis inte beskattas tycker dom redan privilegierade. De flesta som jobbar har inte en separat sjukförsäkring som extra förmån. Men för vissa grupper har en del arbetsgivare uppenbarligen ansett är detta är en lämplig löneförmån. Troligtvis återfinns dessa inte bland lågavlönade utan min gissning är att lönerna ligger i det övre lönespannet. En sådan här tanke innebär ju naturligtvis rena katastrofen. I moderata husorganet Svenska Dagbladet undrar Per Gudmundsson hur många gånger man ska betala för att få träffa doktorn. Mitt tips är att man ser till att landstingen har tillräckligt med pengar så att sjukvården får de resurser som behövs. För att en sådan här försäkring ska fylla någon funktion så måste ju de som har en försäkring på ett eller annat sätt ha förtur. En förtur som ju i så fall innebär att någon annan (som inte har försäkring) får vänta. Eller också får man väl komma till en doktor som bara tar de med försäkring. Att en sådan försäkring inte ska vara en beskattad förmån förstår inte jag. Jag trodde faktiskt att den redan var beskattad. Jag undrar om ledarskribenten Per Gudmundsson själv har en egen sjukvårdsförsäkring betald av arbetsgivaren? Om han har det, undrar om även den som städar hans arbetsrum har en likadan försäkring?

En annan skatt som verkligen fått fart på hela lobbyingbranschen är flygskatten. Tanken att skattefrälset Flyget ska betala skatt precis som alla andra är tydligen så otänkbar att världen troligtvis kommer att gå under om en flygbiljett i Sverige går upp med 80 kronor. En stor del av dagens flygresor är redan i dag subventionerade. Verkligheten är den att trots att flyget blir mer bränsleffektivt och renare och alltså släpper ut mindre per passagerare så ökar flygandet så mycket att de totala utsläppen från flyget fortsätter att öka. Så kan vi inte ha det. ÄVEN flyget måste ta sitt ansvar. Flyget kan inte FORTSÄTTA att vara ett skattefrälse. Enligt en undersökning som gjorts så är det 15% av befolkningen som står för 70% av flygresorna. En majoritet flyger helt enkelt inte alls. Flygplanen är i korthet fyllda med affärsresenärer. Läs gärna den här debattartikeln av Andrew Murphy som representerar den europeiska miljöorganisationen Transport & Environment. Där står en hel del sanningar som flygbranschen håller tyst om.

Ett intressant faktum är hur skickliga man varit från flygbranschen och övriga motståndare till flygskatten på att få genomslag för sin argumentation. Men det finns kanske förklaringar till detta. I Public Service SVT sitter den politiska kommentatorn Mats Knutsson och avfärdar skatten och kallar det hela för ”signalpolitik”. Man kan undra om Mats Knutsson ens ska ha rätt att uttala sig i ämnet. Mats Knutssons hustru heter Lottie Knutsson. Det intressanta med Lottie Knutsson är att hon sitter i styrelsen för Swedavia som driver en hel del av de svenska flygplatserna och som är mycket aktiva i kampanjen mot att införa någon flygskatt. Man kan tycka att Mats Knutsson borde insett att han i Public Service skulle hållit tyst i ämnet. Han tillhör ju onekligen inte de ”vänstervridna journalisterna” som ju påstås fylla media. Vi har ju en annan SVT-journalist, Lars Adaktusson, som ju satt i SVT och flitigt kommenterade svensk inrikespolitik för att sedan helt plötsligt sluta jobbet och istället dyka upp som Kristdemokratisk EU-politiker. Så mycket för vänstervridna journalister.

Låt dom som kan betala skatter också betala skatter. Flyget kan inte fortsätta vara ett skattefrälse. Löneförmåner ska som regel beskattas.

Om moral

I ett debattinlägg hos Svenska Dagbladet berättade i går Vänsterpartiets Jonas Sjöstedt och Ulla Andersson under rubriken: ”Fler med hög inkomst ska betala statlig skatt”, att man kommit överens med den Rödgröna regeringen om en del reformer inom skatteområdet. Bland annat att gränsen för att betala statlig skatt inte höjs fullt ut. Som resultat får fler med lite högre inkomster bidra med statlig skatt. Överenskommelsen innebär också att den straffbeskattning som de med Sjukersättning och aktivitetsersättning tvingas betala genom Jobbskatteavdraget nu ska minskas.

Nu tog det fyr utav helv-te på en del håll. Att de som tjänar mer också ska betala mer i skatt och de som tjänar mindre får betala mindre i skatt är naturligtvis grymt orättvist. Veckans Affärer berättade för de som var intresserade vilka som skulle få höjd skatt. Av någon underlig anledning brydde man sig dock inte om vilka det var som skulle få sänkt skatt. Men dom tillhör troligtvis knappt tidningens läsekrets så det må vara förlåtet.

I Svenska Dagbladet konstaterar ledarskribenten Maria Ludvigsson att: ”Skatt handlar om makt”. Även hon koncentrerar sig på höjningar och glömmer sänkningar. Även här beror detta troligtvis på liknande motiv. Sjuka och handikappade människor räknas helt inte! Dom är ju bara till besvär. Vi kan utan problem konstatera att Maria Ludvigssons syn på skatt är att det är en konfiskation av medborgarnas pengar. Skatt är stöld, var det väl MUF som någon gång körde som kampanj. Högerborgerliga politiker och debattörer har inte förstått att beskattning är ett sätt att finansiera gemensamma kostnader, och har varit så i många århundraden. Sedan långt innan socialism och annat otyg uppfunnits. Det rör allt från militär, polis och kungahus till vägar, sjukvård, utbildning och andra gemensamma kostnader som på något sätt ska betalas. Betalningen av dessa skatter bör sedan ske efter bärkraft, tycker jag. Det innebär att den som har gott om slantar står för en större andel av de gemensamma kostnaderna än den som har mindre gott om slantar. Men, detta är ett resonemang som inte accepteras till höger. Här accepterar man inte att skatterna är progressiva – skatt efter bärkraft. Istället vill man istället bestraffa de som inte kan bidra av olika skäl, som sjukdom, handikapp, ålderdom eller arbetslöshet. Se t.ex. Jobbskatteavdraget som ju är ett sätt att just straffbeskatta den som till exempel kanske fötts med ett handikapp, blivit sjuk, blivit gammal eller förlorat sitt jobb.

Något som leder mig in på partipolitik. I går läste jag en undersökning bland höjdare inom näringslivet som visade att dom var mycket splittrade inför AKB:s helomvändning av moderaternas förhållande till sverigedumokraterna. Undersökningen visade att ungefär en tredjedel av höjdarna tycker att AKB:s val att helst vända sig till Jimmie Åkesson är det rätta. Men lika många tycker att Moderaterna istället borde vända sig mot Stefan Löfven och Socialdemokraterna för att få ihop ett fungerande styre. Den resterande tredjedelen vet inte vilket som är bäst. En annan undersökning bland näringslivstopparna som Dagens Industri gjort visar att nissarna har störst förtroende för Annie Lööf, ett förtroende som dessutom ökar. Anna Kinberg Batra kommer dock tvåa, men tappar stort i förtroende. Hon klår dock fortfarande i varje fall Jimmie Åkesson. Intressant att notera är att fler näringslivshöjdare har stort förtroende för Jimmie Åkesson än för Stefan Löfven. Ett förhållande som nog säger en hel del i sin förlängning.

Slutligen kan vi notera att vår svenska storbank Nordea återigen avslöjats med byxorna nere. Nu är det en utredning som visar att bland annat Nordea mycket villigt hjälpt till med att tvätta rent svarta pengar från korrumperade ryska skurkar. För varje nytt avslöjande av Nordeas totala brist på moral skäms jag ännu mer över att jag fortfarande är Nordea-kund. Att den här typen av agerande från den svenska storbanken regelbundet avslöjas förklaras nog av den syn på kunderna som bankens ordförande Björn Wahlroos har:

– ”Nu kommer jag nog att stöta mig med vissa men omkring 80 procent av människorna är idioter, åtminstone när det handlar om pengar. Finanssektorn handlar om att flytta pengar från de 80 procenten som saknar idéer till de 20 procent som har det.”

Det är väl så ungefär Nordea fungerar. Hjälp skurkarna med idéerna och med gott om pengar och strunta i dom andra dumma småkunderna som ju bara är idioter. Dom är egentligen bara till besvär. Jag får göra allvar av att byta bank. Jag skäms över att vara Nordea-kund! Men vilken bank ska man välja?

För övrigt hörde jag precis moderata partisekreteraren Tomas Tobé i TV prata om flera poliser, höjda polislöner och strängare straff. Själv håller jag med om att det borde vara strängare straff för missbruk av offentliga medel. Eller vad säger du om det Tomas Tobé? Du verkar uppenbarligen lyckas smita undan något ansvar för ditt fiffel. Jag väntar på att Tomas Tobé berättar hur sänkta skatter och höjda utgifter löses på ett bättre sätt än sedvanlig moderat lösning – ökade skulder?