Category Archives: Svensk politik

Läget i Sverige

Det ju helt klart är mer spännande att fundera över hur Theresa May ska få ihop en regering i Storbritannien tillsammans med ärkereaktionära nordirländska Demokratiska unionistpartiet än svensk politik. Enligt Theresa May är man överens, men det tycker dom tydligen inte inom DUP. Dom vill väl ha igenom en del reaktionära krav som stopp för aborter, stopp för skilsmässor och liknande. I Frankrike verkar Emmanuel Macron ha stora framgångar i parlamentsvalet. Fast vad man egentligen står för är väl lite oklart medan valdeltagandet är rekordlågt. Kan fransmännen vara trötta på det hela? I Finland har ju den etablerade högern och centern valt att stoppa in extremhögern i form av Sannfinnländarna i regeringen. Nu har dom valt en ny partiledare, Jussi Halla-aho, en man som är ännu mer reaktionär än Jimmie Åkesson. Det knakar alltså i fogarna i den finska regeringen. Senaste budet är att regeringen faller. För att inte tala om Washington och Vita Huset. De enda som gläds över den mannen är väl komiker och satiriker som får gratis arbetsmaterial. Även i vårt grannland Norge kan det börja bli spännande. Opinionsundersökningarna tyder på att Erna Solbergs högerregering får ge sig för en ny mitten-vänster koalition.

Nä, låt oss istället övergå till den tråkiga svenska inrikespolitiken. I dag såg jag att Anna Kinberg Batra fått en glädjebesked. Det är bara 41% av de moderata väljarna som tycker att hon ska avgå. Det måste kännas skönt att inte en majoritet av hennes kvarvarande väljare vill att hon lämnar in handduken. Lika många vill att hon sitter kvar medan resten inte vet vad dom vill. Själv vill jag nog helst att hon stannar kvar. Fast jag får nog inte svara på frågan i en så’n här undersökning eftersom jag inte ens skulle komma på tanken att rösta på moderaterna. Men som sagt, för oss andra är det nog bara bra om hon sitter kvar.

Partiet för de som har allt

Inom Folkpa… f’låt Liberalerna är det hela havet stormar som gäller. Jan Björklund har utmanats av Birgitta Ohlsson om ledartröjan och de liberala väljarna vet uppenbarligen inte riktigt vad dom ska tycka. Själv har jag inte riktigt förstått vad som skiljer dom två. Jag menar då alltså i syn på politiken! Men det visar sig väl en gång. Om det nu blir någon förändring alltså.

Inom Centern sitter man stilla och bara väntar och njuter. Vad som skiljer Annie Lööf från Anna Kinberg Batra och Jan Björklund rent politiskt har jag ingen aning om. Förutom då alltså AKB:s flört med Jimmie Åkesson som inte blev någon större succe. Men det faktum att moderaternas fiasko är extra stort i Stockholm medan Centern har vuxit rejält i just Stockholm ger ju en föraning om att det är den marknadsliberala Stureplansmaffian som tagit kommandot i partiet.

Kristdemokraterna under strecket

Sedan skulle man ju kanske också skriva om Kristdemokraterna och Ebba Busch Thor. Men det är lite svårt att komma på något att skriva. Ingen politisk kommentator verkar bry sig om Kristdemokraterna längre. Det är uppenbart att Ebba Busch Thor och Kristdemokraterna numera bedöms ha gjort sitt i den svenska politiken. Jag tror att även de borgerliga kollegorna har gett upp om Kd:s framtid i svensk politik. Sannolikheten för att Kristdemokraterna ska lyckas jobba sig över 4%-spärren till valet bedöms nog som mycket låg. Väljarundersökningarna pekar på att man ligger rekordlågt och att man gör detta hela tiden utan någon tendens till ökning. Det är nog så att de enda som återstår är den innersta kretsen. De allmänborgerliga väljare som valde att stödja Kd har nog försvunnit. Det är därför jag valt att illustrera med den här versionen av Kristdemokraternas nya partisymbol. Med Kd under strecket istället för ovanför strecket. Jag inser att det kan vara lite elakt att påpeka, men……..

Jag tror faktiskt att Stefan Löfven och Socialdemokraterna är mindre oroliga än vad dom borde vara med de opinionssiffror som redovisas. Den socialdemokratiska strategin går nog ut på att låta hela havet stormar råda inom borgerligheten och låta dom bråka fritt fram till valet. Sedan satsar man på att fortsätta partiets fortsatta högervridning genom att efter valet forma en mittenregering med Centern och Liberalerna (och Miljöpartiet om dom överlever och vill fortsätta regera ihjäl sig).

För det är väl det som Miljöpartiet håller på att göra. Istället för att vara en grön blåslampa i röven på de andra partierna har man blivit en del av etablissemanget. Det är möjligt att man genom att sätta sig i en regering har kunnat uppnå en del mål, men uppriktigt sagt så tror jag inte att det är så mycket. Mycket av det man tar åt sig äran för tror jag hade genomfört även utan Miljöpartiet. De flesta politiker runt om i världen har insett (tack Mp för att ni hjälpt till med att få dom att inse detta) att något måste göras. Ja, Donald Trump naturligtvis är ju ett undantag. Men behövs Miljöpartiet längre?

Var och en efter förmåga

Vänsterpartiet i sin tur är helt uppenbart mycket oroade över att Socialdemokratins vridning åt mitten ska fortsätta så att partiet förlorar sin möjlighet att regelbundet sparka Socialdemokraterna i rumpan åt vänster. Kanske är det så att Vänsterpartiets möjlighet att få nya väljare ökar om Socialdemokraterna fortsätter giren åt mitten. Det bör finnas en del ”äkta” socialdemokrater som kommer att känna missnöje. Men vad hjälper nya väljare om man förlorar inflytande?

Slutligen Sverigedumokraterna. Taktiken inom den politiska utvecklingen går ju faktiskt inte som Jimmie Åkesson önskade. Anna Kinberg Batras flört med Jimmie Åkesson blev ett fiasko för AKB. Frågan är om hon (och moderater i allmänhet) är villiga att göra om det. Alltså förlorar man det inflytande man var på väg att få. Får vi efter valet en Mittenregering med S+L+C så har ju hela Sd:s taktik kastats i gödselkurran. Partiet har efter en rejäl uppgång efter valet ju i stort sett stått stilla i opinionen sista året. Jag tror faktiskt att man lyckats rafsa åt sig alla de sympatisörer som kan tänka sig att stödja Sverigedumokraterna. Det finns inte så många kvar att locka. Det är insikten om detta som förklarar partiets senaste försök att utpeka sig själva som något annat än det rasistiska högerparti som man är. Lämnar man rasisterna i sticket och försöker bli något annat så riskerar nog många av dessa att tröttna istället. Den stora frågan är då hur länge Jimmie Åkesson tycker att det är roligt? Han är ju redan den partiledare som suttit längst på sin post. Visserligen tjänar han ju bra med slantar på att både ta ut riksdagsarvode och partiledararvode. Men till och med Jimmie Åkesson ska väl en dag tycka att pengar är inte allt och börja tycka att det är tråkigt. Vad händer med Sd när Jimmie tröttnar (eller utmanövreras av andra i partiet som tröttnat på honom). Partiet är ju det överlägset mest toppstyrda av de svenska partierna.

Lämna en kommentar

Filed under Svensk politik

Går det bra?

Visst är det spännande när svenska politiker ska beskriva läget i vårt Kungarike. När Anna Kinberg Batra och Annie Lööf ska beskriva läget så barkar det rakt åt h-vete. Arbetslösheten stiger, allt fler människor hamnar i utanförskap, människor blir allt sjukare, vi är på väg att invaderas av Ryssland, kriminaliteten är värre än någonsin och dessutom är den svenska ekonomin konkursmässig. När vår Regering ska beskriva läget heter det istället att arbetslösheten minskar, sysselsättningen ökar och den svenska ekonomin är god. Varför har man så olika syn på samma verklighet? Finns det en sanning?

”Om vi kunde exportera den svenska modellen världen över, skulle världen vara mycket bättre”.

Finansminister Magdalena Andersson

Detta är ett citat från OECD:s generalsekreterare Angel Gurría, yttrat efter att OECD granskat den svenska ekonomin. Enligt den Socialdemokratiska synen på förhållandet och OECD:s granskning och beröm så går det mycket bra för Sverige. Det svenska agerandet under flyktingkrisen är ett föredöme. Sverige är helt enkelt ett föredöme för integrationen. Sverige har bland världens högsta tillväxt. Arbetslösheten sjunker. Satsningen på kompetens och utveckling är den rätta istället för satsning på låglönejobb. – ”Ni har byggt upp en samhällsmodell som är en bra mix av produktivitet och sammanhållning. Det är nyckeln till framgång. Jag kan bara uppmana er att fortsätta” är ett annat citat från OECD. Den främsta kritiken från OECD handlar om de växande klyftorna i Sverige. Från ett bra läge har under många år (8 borgerliga år) klyftorna vuxit ovanligt mycket i just Sverige.

Men så läser jag i moderata Svenska Dagbladets Näringslivsbilaga Louise Andrén Meiton analysera samma OECD-rapport. Nu är det inte alls lika positiva kommentarer från OECD. Men faktum är att jag efter att ha läst båda tolkningarna av vad OECD säger så tror jag nog mer på den S-märkta tolkningen. Medan OECD som ett av de förslag / krav man framför är att Fastighetsskatten måste göras mer beroende av fastighetens värde, så pratar SvD bara om att ”reformera” Fastighetsskatten. OECD tycker också att olika skyddsnät och transfereringar måste höjas och indexeras. Det är försämringar här som är en stor faktor bakom just de ökade klyftorna. Om detta skriver SvD ingenting! Vilket vi kan förstå eftersom Moderaterna ju ofta talar om bidragsberoende (som måste sänkas) när man i själva verket talar om Sjukförsäkringar, Arbetslöshetsförsäkring osv.

Jag har alltså kommit fram till att jag tror mer på den socialdemokratiska tolkningen av OECD:s syn på Sverige än den moderata. En politisk oppositions uppdrag är att gnälla. Men man måste också vara ärlig. Det finns en hel del att kritisera regeringens politik för. Det är faktiskt dags att se till att alla de skattelättnader som Anders Borg gett de redan privilegierade tas tillbaka. Fastighetsskatt är en perfekt skatt att ta ut i förhållande till värdet. Det är faktiskt dags för någon form av Förmögenhetsskatt. Det är också dags att sluta med skattesubventionerna av de redan privilegierade liv i form av t.ex. ROT och RUT. Bidrag som utnyttjas av just de som borde ha råd att betala för sig. Problemen med att vi är på väg in i en bostadsbubbla måste bromsas genom att t.ex. börja avveckla subventionerna i form av ränteavdragen. Vi har på tok för många som i dag är skuldsatta upp över öronen, men som klarar ekonomin tack vare de låga räntorna och att man inte ens amorterar sina skulder och får sina räntekostnader subventionerade av alla andra skattebetalare. Detta är en bubbla som kommer att brista när räntan går upp och alla som i dag inte ens passat på att amorterar sina lån medan räntan var låg hamnar i rejäl kris.

Det går bra för Sverige, men hade kunnat gå bättre för ALLA i Sverige om även de redan privilegierade tvingades bidra mer.

Lämna en kommentar

Filed under Okategoriserade, Svensk politik

Ännu ett bevis för min teori

Visst blir man lycklig när politiker gör precis som ”man vill” för att bevisa mina teorier. Jag har ju i ett antal inlägg på min blogg försökt argumentera för min teori om att vi är på väg att få två ”nya” politiska block. Dels ett Högerblock som består av Moderaterna + Kristdemokraterna + Sverigedumokraterna. Och, som motsats till detta ett Mittenblock som då består av Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Centerpartiet och Liberalerna. Sedan ett litet Vänsterblock som i så fall består av Vänsterpartiet + Feministiskt Initiativ.

Vad händer då när jag spekulerat i det här ett antal gånger på kort tid? Jo, Kristdemokraternas Ebba Busch Thor argumenterar i en intervju i Dagens Nyheter för att Kristdemokraterna ska vara redo att efter nästa val med stöd av Sverigedumokraterna tillsätta moderaten Anna Kinberg Batra som statsminister. Mycket tyder på att Anna Kinberg Batra kommer att acceptera att ”få makten” med stöd av Sverigedumokraterna. Däremot är jag alltså tveksam till om Centern och Liberalerna är intresserade av att komma till makten med hjälp av Sverigedumokraterna, och då alltså samtidigt vara beroende av Jimmie Åkessons nåder för att få igenom sin politik och kunna sitta kvar.

Ebba Busch Thors högervridning (tillsammans med Anna Kinberg Batras likaså högervridning) är alltså på väg att skapa detta Högerblock som jag faktiskt inte tror att Annie Lööf och Jan Björklund är intresserade av att ingå i. Istället tror jag att en högervridning inom socialdemokratin gör ett Mittenblock tillsammans med mittenpartierna till en trolig skapelse. Ett block som ju faktiskt har en möjlighet att få majoritet i ett riksdagsval.

Även Aftonbladet har nu publicerat en undersökning om vårt förtroende för partiledarna som gjorts av Inizio. Undersökningen visar ungefär det samma som den tidigare jag tyckt till om. Dvs det går uppåt för Annie Lööf och rejält dåligt för Anna Kinberg Batra. Anna Kinberg Batra är den enda partiledare som vårt förtroende har minskat för. I övrigt har vi faktiskt fått ett ökat förtroende för våra politiker, speciellt Annie Lööf har fått en rejäl ökning. Undersökningen visar att Ebba Busch Thor ligger i botten tillsammans med Miljöpartiets båda språkrör. I toppen har vi Annie Lööf följt av Stefan Löfven, Jimmie Åkesson och Jonas Sjöstedt.

Undersökningen visar att kvinnor har mest förtroende för Stefan Löfven, Annie Lööf och Jonas Sjöstedt med Ebba Busch Thor i den absoluta botten. Mansligan leder Jimmie Åkesson före Annie Lööf och Jan Björklund med Miljöpartiets språkrör i botten. Bland ungdomar är det Jonas Sjöstedt som leder före Annie Lööf och Stefan Löfven. Här hittar vi Anna Kinberg Batra, Ebba Busch Thor och Jan Björklund i botten. Slutligen finns det en lista över vilken partiledare vi har minst förtroende för, och här vinner inte förvånande Jimmie Åkesson.

Visst är det spännande med siffror. Man kan välja de siffror som passar de egna preferenserna och strunta i dom andra. Det känns lite motigt att konstatera att kvinnor verkar intelligentare än män och att det ser bra ut för framtiden med tanke på ungdomarnas syn på det hela.

Lämna en kommentar

Filed under Okategoriserade, Svensk politik

Snart är det val

Ja, kanske inte direkt snart, men faktum är att i dag är det exakt 2 år till nästa val – under förutsättning att det inte blir ett val extra av någon anledning. Jag har alltså ett par år till på mig för att bestämma mig för om jag ska fortsätta som valförrättare även efter att jag är pensionär. Detta är något som jag sysslat med under många år. Först bara som rösträknare, sedan valförrättare och de senaste valen som ordförande för ett valdistrikt. Det här är ett uppdrag som jag rekommenderar för de som får en chans. Det är lång arbetsdag eftersom det börjar med att möblera vallokalen och slutar först när alla valsedlar är räknade och redovisade. Det är också stressigt, när det efter att vallokalen stängts blir dags att räkna alla valen. Men, det är otroligt trevligt, man träffar mängder med glada människor och till detta en trevlig kamratskap och en otrolig spänning. Däremot är man ofta bland dom allra sista att veta hur valet egentligen går eftersom man inte har tid att bry sig om sådana rapporter i media när man sitter och räknar röster och ska få detta att stämma överens med antalet avlämnade röster i vallängden.

Men, det var inte det jag tänkta tycka till om. Det handlar istället om hur det går i nästa val. Aftonbladet har granskat vilka partier som har mest trogna väljare enligt de undersökningar som gjorts och vilka som har förlorat flest av sina väljare. Det visar sig då att mest illa ute är Liberalerna, Miljöpartier och Kristdemokraterna. Och det är tre partier som vi i stort sett skulle kunna klara oss utan. Miljöpartiet Mp, har förvandlats från ett miljö parti till ett makt parti. Förkortningen Mp är kvar men kampen för miljön har glömts för kampen att behålla makten. Kristdemokraterna har egentligen aldrig varit berättigade. Religionen ska hålla sig borta från politiken. Och om man plockar bort den kristna anknytningen återstår ju bara ett parti som hoppar jerka mellan olika ståndpunkter beroende på väderleken. Det finns inget som inte redan finns i de andra borgerliga partierna. Dom kan gärna försvinna, dom kommer att saknas av få. Slutligen har vi Folkpa… f’låt Liberalerna. Har inte Jan Björklund överlevt sig själv? Han har totalt snöat in på två frågor, NATO och skolan. Och på båda områdena fyller partiet ingen funktion längre. Att ta sig namnet Liberalerna samtidigt som partiet glömmer bort vad liberalism egentligen står för tycker jag tyder på kortslutning. Jag kommer inte att sakna Liberalerna. Däremot kommer jag att sakna skoltalibanen Jan Björklund. Det är alltid så roligt att hacka på honom.

Lämna en kommentar

Filed under Svensk politik

Jo, kanske är det så

Nationalekonomen (och borgerliga debattören) Stefan Fölster har skrivit en krönika i den borgerliga Östgöta Correspondenten där han slår fast att: – ”Sverige brakar ihop – men för mig går det bra”. Man kan ju tolka detta som att han menar att han är privilegierad så att det går bra för honom medan det går illa för nästan alla andra. Men det är faktiskt inte så han menar. – ”I nästan alla avseenden går det bättre för Sverige än på decennier, ändå lever många i villfarelsen att det går åt skogen med landet.” Så inleder han sin krönika. Han förklarar dock inte varför hans egna politiska idoler inom det borgerliga blocket då gnäller så mycket när det i själva verket går riktigt bra för det Rödgrönt styrda Sverige. Detta är en mycket intressant fråga att ställa till Stefan Fölster. Men han har faktiskt en hel del poänger. Genom främst media och en del politiker med sin egna agenda luras vi i att det är sämre än vad det är. Stefan Fölster påpekar hur vi t.ex. blir allt mer rädda för brottslighet samtidigt som allt färre faktiskt utsätts för brott. Många går och är rädda för terrorbrott, samtidigt som vi inte blir utsatta för det utan det är mycket farligare att köra bil i trafiken. Även inom trafiken minskar dessutom dödsoffren. Så sluta gnäll Annie, Anna, Ebba och Jan – lyssna på Stefan Fölster!

Lämna en kommentar

Filed under Svensk politik

Det är skillnad på kreti och pleti

I sin ledare i Dagens Industri i går är PM Nilsson upprörd över att Anne Ramberg på Advokatsamfundet i sin blogg under året i stort sett bara har kritiserat högeroppositionen men inte regeringen. Och något sådant kan naturligtvis inte få förekomma: – ”Hon ägnar sig uteslutande åt att kritisera oppositionen och den regeringskritiska pressen, men inte regimen. Och hon ansluter sig konsekvent till en rödgrön agenda i sak”. Enligt PM Nilsson är det direkt upprörande att Anne Ramberg är en ”Rödgrön ledarskribent”. – ”Hennes lojalitet och undfallenhet mot regeringen undergräver samfundets roll som en oberoende röst”. Men, om det nu istället varit någon ledarskribent på Dagens Industri med namnet PM Nilsson som ägnat allt sitt utrymme till att klaga på den Rödgröna regeringen och berömt Högeroppositionen? Eller någon på Svenskt Näringsliv som bara klagat på den Rödgröna regeringen, eller någon hos Villaägarnas Riksförbund som bara gnällt på Regeringen? Hade PM Nilsson varit lika upprörd då över att man undergrävt organisationens roll som en oberoende röst? Jag tvivlar! Jag tror snarare att PM Nilsson är besviken över att det finns personer som tycker annorlunda än vad han själv tycker. Han står ju för sanningen, allt från vänster är fel och allt från höger är rätt. Det är en naturlag!

m+sd

Moderater älskar Sverigedemokrater

Och den grundlagen fortsätter PM Nilsson att sprida i sin nästa ledare som i korthet går ut på att allt den Rödgröna regeringen gör är katastrof för Sverige medan däremot Högeralliansen aldrig gör fel och alltid har rätt. Med ett undantag! Decemberöverenskommelsen, Högeralliansen borde redan från början med hjälp av Sverigedumokraterna ha sänkt den Rödgröna minoritetsregeringen. Så i dag hyllar PM Nilsson MUF:s krav om att liera sig med Sverigedumokraterna för att bilda en ny minoritetsregering. Eller, den kanske till och med ska kallas majoritetsregering eftersom SD skulle ingå i underlaget. Annars har ju Högeralliansen ännu sämre underlag i Riksdagen är vad en Rödgrön regering har. Men, enligt PM Nilsson är detta inget problem. Allt Vänster är katastrof och allt Höger är himmelrike, och i detta himmelrike ingår Sverigedumokraterna.

Lämna en kommentar

Filed under Svensk politik

Djupa politiska funderingar

VänsterpartietPå den politiska kartan så är det inte bara människor som byter åsikt på den politiska skalan. Även de politiska partierna gör förflyttningar (eller glidningar) på den politiska skalan. En gång i tiden var jag Socialdemokrat, kanske en radikal sådan uppvuxen i SSU. I dag är jag istället Vänsterpartist. På frågan varför jag bytt parti brukar jag säga att det inte är jag som bytt parti, det är partierna som bytt ställning. Helt klart är att Socialdemokraterna i dag är mindre vänster och mer mitten än vad dom var på t.ex. Olof Palmes tid. Samtidigt har även Vänsterpartiet lämnat de mer extrema vänsteråsikterna från Kommunisttiden bakom sig och dragit sig närmare vad som tidigare var en radikal Socialdemokrati. Och samma förflyttning har skett på den andra planhalvan. Medan Moderaterna gjort ihärdiga försök under Fredrik Reinfeldt att lämna den mer extrema Högerpolitiken bakom sig och försökt ge sken av att vara mer av ett Mittenparti så har istället Centerpartiet under först Maud Olofsson och sedan ännu mer under Annie Lööf taget flera kliv åt Höger. I mycket kan man i dag nästan placera Centerpartiet till höger om Moderaterna. Det Centerparti som en gång kunde samarbeta med Socialdemokraterna har under Annie Lööf blivit den värsta höken som den gamla Centerpartisten Börje Hörnlund uttrycker det. Detta är faktorer som man hela tiden måste ha i åtanke när man funderar över den politiska verkligheten. Partiledarens betydelse är stor. Inte bara för den eventuella utstrålning och det förtroende han ger. Utan också därför att hen driver partiet i en viss riktning. Inte bara genom sina egna åsikter utan även av taktiska skäl och genom att välja medarbetare. Fredrik Reinfeldts positionering av Moderaterna mot mitten var till stor del taktisk. Läser man hans bok Det sovande folket så ser man var han egentligen stod politiskt. Positioneringen mot mitten accepterades av gräsrötterna eftersom det gav effekt på röstetalen. Spännande ska bli att se vart Anna Kinberg Batra, hon med Stockholmare är smartare än lantisar, ska driva partiet. Någon förändring av Centerns högervridning lär vi inte se på länge. Detta trots att partiet ju faktiskt är historiskt mycket litet och gräsrötterna ute i landet ofta står på en helt annan plats på skalan lokalt.

Lämna en kommentar

Filed under Svensk politik