Category Archives: Svensk politik

En svensk BNP-bomb

Det är faktiskt inte jag som hittat på den rubriken. Istället är det tydligen Dagens Industri som använt de orden för att beskriva den svenska BNP-utvecklingen. Förra kvartalet ökade den svenska Bruttonationalprodukten med 1,7% jämfört med kvartalet innan. Jämfört med för ett år sedan har BNP i Sverige ökat med 4%. En kraftig ökning som dessutom är högre än vad ”experterna” hade räknat med. SEB:s chefsekonom Robert Bergqvist uttrycker det som: – ”En tydlig bekräftelse på att vi har en het högkonjunktur. Logiken stämmer nu och jag skulle vilja skrika ut att – äntligen!”Det måste bero på den kraftigt företagarfientliga politik som den nuvarande Rödgröna regeringen för?

Vart leder svensk politik

I varje fall är det den motiveringen som den gamla kändisen Richard Herrey använder för att motivera att han för någon månad sedan gick med i Moderaterna och nu ska kandidera för Moderaterna till Riksdagen. I varje fall är det hans målsättning enligt intervjun i Expressen. – ”Det stora problemet är att de för en socialdemokratisk politik som inte är företagsvänlig. Det som får ett samhälle att gå framåt är arbete, och det är företagen som anställer människor. Grundläggande i allting är företagsamheten. En företagsvänlig politik är en arbetsvänlig politik. Jag ser ingen framtidsvision i Stefan Löfvens sätt att agera.” Så motiverar han i varje fall sitt nymornade politiska intresse. Antagligen menar han att Anna Kinberg Batra skulle fört en politik som varit bättre. Det är intressant att notera att Moderaterna har ont om erfarna kandidater om man kan bli nominerad till riksdagslistan efter bara någon månads medlemskap. Det är att verkligen ta tillvara ”nya fräscha idéer”. Eller? Fast det är klart, läser man faktarutan så ser man att det där med att stå på Riksdagslistan nog är lite förhastat. Den är inte fastställd än! Jag tror att det finns en hel del erfarna M-politiker som med dagens opinionssiffror riskerar att bli arbetslösa och som nog har en hel del synpunkter på att helt nya medlemmar tror att det bara är att anmäla intresse och så blir man invald i Riksdagen!

Enligt en undersökning som är gjord av Novus så är Annie Lööf den partiledare som svenskarna har mest förtroende för. 40% har förtroende för Annie medan Stefan Löfven får 37%, Jan Björklund 27%, Jonas Sjöstedt 25%, Jimmie Åkesson 24%, Anna Kinberg Batra 21%, Ebba Busch Thor 19% och så våra två Miljöpartister på 13% och 10%. Den enda som tappat i förtroende är Mp:s Isabella Lövin. Största ökningen har Ebba Busch Thor och den minsta har Anna Kinberg Batra, som om utvecklingen fortsätter snart är den Högeralliansledare som har lägst förtroendesiffror. Som siffernörd har det varit spännande att jämföra partiledarens förtroende med partiets opinionssiffror. Det är två partiledare som uppenbarligen inte har så stort förtroende från väljare utanför de egna leden. Sämst till ligger Jimmie Åkesson, men han ligger inte mycket bättre till än Anna Kinberg Batra. Det är i stort sett bara de egna väljarna som har förtroende för partiledaren. Bäst till ligger Annie Lööf, men Jan Björklund, Jonas Sjöstedt och Ebba Busch Thor ligger också mycket bra till. För Ebba Busch Thor kan detta kanske vara det som räddar partiet i valrörelsen. Kanske finns det tillräckligt många ”allmänborgerliga” väljare som kan välja Kristdemokraterna för att rädda kvar partiet. För Moderaterna och Sverigedumokraterna innebär siffrorna faktiskt att partierna inte ha så många nya väljare att slåss om. Det finns helt enkel ingen potential att växa.

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Svensk politik

Politik är kiff

Jag tänkte ägna dagen åt svensk partipolitik. Visst låter det spännande? Jag förstår också att regelbundna läsare av Sven Tycker i så fall ger upp ett glädjetjut. Det här ämnet är så jättekiff att det inte ens går att beskriva. Kanske behöver ordet ”kiff” förklaras för främst icke-skåningar. Kiff eller kiffigt är skånska för roligt eller häftigt. Håll då med om att svensk partipolitik bäst beskrivs som just kiff.

Älska din nästa

Först ska jag börja med goda nyheter. Jag brukar ju ibland beskyllas för att bara klaga och gnälla här på Sven Tycker. Jag måste nog erkänna att det nog stämmer också… Det är helt enkelt mycket enklare att gnälla och klaga än att vara konstruktiv eller glad. Alltså ska jag inleda dagen med goda nyheter bara för att bevisa att jag kan bättre. Jag ska ge en svensk politiker beröm! Jag kan nämligen berätta att jag läser glada nyheter om svensk partipolitik. I en intervju med SR:s Ekots reporter Jörgen Huitfeldt berättar moderatledaren Anna Kinberg Batra att hon har för avsikt att sitta kvar som moderatledare i många år till. Bra Anna! Det glädjer mig att du ska fortsätta att leda Moderaterna i många år. Det ser omedelbart mycket mer positivt ut i det svenska politiska landskapet. Tack Anna!

Annars gläds jag åt hur den Borgerliga Högeralliansen bråkar inbördes. Ju mer man bråkar, desto bättre för oss andra. Visst kan till och med AKB (Andra Kan Bättre) säga bra saker. I sitt tal i Almedalen tog hon klart avstånd från nazisterna i Nordiska motståndsrörelsen. Dom skrek tydligen i går att hon var en ”folkförrädare”, så det är kanske inte så konstigt att hon tycker så: – ”Åk härifrån, Sverigehatare!”. Du har helt rätt Anna. Vi håller alla med dig. Dessutom har hon tydligen börjat konkurrera med maken David Batra om vem som är roligast. I sitt tal hävdade hon att Moderaterna är den verkliga Mitten i svensk politik. Det är ju verklig komik!

Älska din nästa

För övrigt kunde jag konstatera att nassesvinen i den Sverigedumokratiska svansen även sprider sin gödsel här i Åstorp. Nä, förlåt. Det är en förolämpning mot våra djur att använda ordet gödsel om nassesvinens propaganda. Gödsel är egentligen nyttigt! För några dagar sedan fick bland annat min mamma ett flygblad från svinen i sitt brevinkast. I dag kunde jag konstatera att svinen reserverat en lyktstolpe för ”Folkförrädare” och undertecknat med ”Nordfront”. Som alltså är Nordiska Motståndsrörelsen. I varje fall hade man satt upp en dekal på en lyktstolpe med den innebörden. Egentligen är det också att förolämpa våra grisar att använda ordet svin om drägget.

Fast egentligen verkar en del poliser tycka att det är andra som är hotet. Här kan vi läsa om när en färgad Visbybo blev provocerad av en av de nassar som drog fram i Visby. Han blev bortförd av polisen, Visbybon alltså, inte nassen! Och det med kommentaren från polisen: – ”Hoppas han har uppehållstillstånd”. Visst är det komiskt. I varje fall tyckte den aktuella polisen det eftersom han skrattade.

Älska din nästa

Jag såg förresten att Donald Twitt… f’låt Trump har fått en allierad i den svenska politiken. I en intervju framför Jimmie Åkesson åsikten att Sverige borde stå utanför Parisavtalet. Fast jag är inte förvånad. Omdömet är väl inte den största förmågan hos den mannen. Det är ju väl att i stort sett alla andra i världen är eniga om att något MÅSTE göras. Och att vi är tvingade att dela på bördorna. ALLA måste dra sitt strå till stacken. I SDS/HD konstaterar ”Senior Columnist” Per T Ohlsson med sorg att det tack vare Donald Trump är farväl till det amerikanska århundradet. Förtroendet för USA i världen rasar och USA är på väg att förlora sin ledarroll som ensam supermakt. Det är faktiskt bara i Ryssland och Israel som förtroendet för USA är större nu under Donald Trump än det var under Barack Obamas dagar. Något som förklarar en hel del! I Europa rasar det utför. ”America First” säger ju Donald Trump. Detta medan han i själva verket håller på att isolera USA från omvärlden. De som förlorar mest på detta är just USA.

Jag såg förresten att antalet flyktingar som tar sig över gränsen från USA till Canada för att söka asyl i Canada har ökat kraftigt. Allt har sin förklaring!

Nä, nu får jag skärpa upp mig. Jag skulle ju försöka vara positiv. Fast det är kanske i viss mån positivt om USA förlorar sin självpåtagna roll som översittare i världen. Med rätt att bestämma över andra länder. Det är ju egentligen i de flesta fall bara bra. Amerikansk inblandning, och överhuvudtaget stormakters inblandning i andra länders interna affärer, skapar oftast större problem än vad dom löser problem.

Tack för att ni orkat läsa så här långt. ”Senior blogger” Sven O Ohlsson tackar för förtroendet. Tänk sedan på att det i dag är Nationella orgasmdagen. Det är väl positivt?!

Lämna en kommentar

Filed under Svensk politik

Läget i Sverige

Det ju helt klart är mer spännande att fundera över hur Theresa May ska få ihop en regering i Storbritannien tillsammans med ärkereaktionära nordirländska Demokratiska unionistpartiet än svensk politik. Enligt Theresa May är man överens, men det tycker dom tydligen inte inom DUP. Dom vill väl ha igenom en del reaktionära krav som stopp för aborter, stopp för skilsmässor och liknande. I Frankrike verkar Emmanuel Macron ha stora framgångar i parlamentsvalet. Fast vad man egentligen står för är väl lite oklart medan valdeltagandet är rekordlågt. Kan fransmännen vara trötta på det hela? I Finland har ju den etablerade högern och centern valt att stoppa in extremhögern i form av Sannfinnländarna i regeringen. Nu har dom valt en ny partiledare, Jussi Halla-aho, en man som är ännu mer reaktionär än Jimmie Åkesson. Det knakar alltså i fogarna i den finska regeringen. Senaste budet är att regeringen faller. För att inte tala om Washington och Vita Huset. De enda som gläds över den mannen är väl komiker och satiriker som får gratis arbetsmaterial. Även i vårt grannland Norge kan det börja bli spännande. Opinionsundersökningarna tyder på att Erna Solbergs högerregering får ge sig för en ny mitten-vänster koalition.

Nä, låt oss istället övergå till den tråkiga svenska inrikespolitiken. I dag såg jag att Anna Kinberg Batra fått en glädjebesked. Det är bara 41% av de moderata väljarna som tycker att hon ska avgå. Det måste kännas skönt att inte en majoritet av hennes kvarvarande väljare vill att hon lämnar in handduken. Lika många vill att hon sitter kvar medan resten inte vet vad dom vill. Själv vill jag nog helst att hon stannar kvar. Fast jag får nog inte svara på frågan i en så’n här undersökning eftersom jag inte ens skulle komma på tanken att rösta på moderaterna. Men som sagt, för oss andra är det nog bara bra om hon sitter kvar.

Partiet för de som har allt

Inom Folkpa… f’låt Liberalerna är det hela havet stormar som gäller. Jan Björklund har utmanats av Birgitta Ohlsson om ledartröjan och de liberala väljarna vet uppenbarligen inte riktigt vad dom ska tycka. Själv har jag inte riktigt förstått vad som skiljer dom två. Jag menar då alltså i syn på politiken! Men det visar sig väl en gång. Om det nu blir någon förändring alltså.

Inom Centern sitter man stilla och bara väntar och njuter. Vad som skiljer Annie Lööf från Anna Kinberg Batra och Jan Björklund rent politiskt har jag ingen aning om. Förutom då alltså AKB:s flört med Jimmie Åkesson som inte blev någon större succe. Men det faktum att moderaternas fiasko är extra stort i Stockholm medan Centern har vuxit rejält i just Stockholm ger ju en föraning om att det är den marknadsliberala Stureplansmaffian som tagit kommandot i partiet.

Kristdemokraterna under strecket

Sedan skulle man ju kanske också skriva om Kristdemokraterna och Ebba Busch Thor. Men det är lite svårt att komma på något att skriva. Ingen politisk kommentator verkar bry sig om Kristdemokraterna längre. Det är uppenbart att Ebba Busch Thor och Kristdemokraterna numera bedöms ha gjort sitt i den svenska politiken. Jag tror att även de borgerliga kollegorna har gett upp om Kd:s framtid i svensk politik. Sannolikheten för att Kristdemokraterna ska lyckas jobba sig över 4%-spärren till valet bedöms nog som mycket låg. Väljarundersökningarna pekar på att man ligger rekordlågt och att man gör detta hela tiden utan någon tendens till ökning. Det är nog så att de enda som återstår är den innersta kretsen. De allmänborgerliga väljare som valde att stödja Kd har nog försvunnit. Det är därför jag valt att illustrera med den här versionen av Kristdemokraternas nya partisymbol. Med Kd under strecket istället för ovanför strecket. Jag inser att det kan vara lite elakt att påpeka, men……..

Jag tror faktiskt att Stefan Löfven och Socialdemokraterna är mindre oroliga än vad dom borde vara med de opinionssiffror som redovisas. Den socialdemokratiska strategin går nog ut på att låta hela havet stormar råda inom borgerligheten och låta dom bråka fritt fram till valet. Sedan satsar man på att fortsätta partiets fortsatta högervridning genom att efter valet forma en mittenregering med Centern och Liberalerna (och Miljöpartiet om dom överlever och vill fortsätta regera ihjäl sig).

För det är väl det som Miljöpartiet håller på att göra. Istället för att vara en grön blåslampa i röven på de andra partierna har man blivit en del av etablissemanget. Det är möjligt att man genom att sätta sig i en regering har kunnat uppnå en del mål, men uppriktigt sagt så tror jag inte att det är så mycket. Mycket av det man tar åt sig äran för tror jag hade genomfört även utan Miljöpartiet. De flesta politiker runt om i världen har insett (tack Mp för att ni hjälpt till med att få dom att inse detta) att något måste göras. Ja, Donald Trump naturligtvis är ju ett undantag. Men behövs Miljöpartiet längre?

Var och en efter förmåga

Vänsterpartiet i sin tur är helt uppenbart mycket oroade över att Socialdemokratins vridning åt mitten ska fortsätta så att partiet förlorar sin möjlighet att regelbundet sparka Socialdemokraterna i rumpan åt vänster. Kanske är det så att Vänsterpartiets möjlighet att få nya väljare ökar om Socialdemokraterna fortsätter giren åt mitten. Det bör finnas en del ”äkta” socialdemokrater som kommer att känna missnöje. Men vad hjälper nya väljare om man förlorar inflytande?

Slutligen Sverigedumokraterna. Taktiken inom den politiska utvecklingen går ju faktiskt inte som Jimmie Åkesson önskade. Anna Kinberg Batras flört med Jimmie Åkesson blev ett fiasko för AKB. Frågan är om hon (och moderater i allmänhet) är villiga att göra om det. Alltså förlorar man det inflytande man var på väg att få. Får vi efter valet en Mittenregering med S+L+C så har ju hela Sd:s taktik kastats i gödselkurran. Partiet har efter en rejäl uppgång efter valet ju i stort sett stått stilla i opinionen sista året. Jag tror faktiskt att man lyckats rafsa åt sig alla de sympatisörer som kan tänka sig att stödja Sverigedumokraterna. Det finns inte så många kvar att locka. Det är insikten om detta som förklarar partiets senaste försök att utpeka sig själva som något annat än det rasistiska högerparti som man är. Lämnar man rasisterna i sticket och försöker bli något annat så riskerar nog många av dessa att tröttna istället. Den stora frågan är då hur länge Jimmie Åkesson tycker att det är roligt? Han är ju redan den partiledare som suttit längst på sin post. Visserligen tjänar han ju bra med slantar på att både ta ut riksdagsarvode och partiledararvode. Men till och med Jimmie Åkesson ska väl en dag tycka att pengar är inte allt och börja tycka att det är tråkigt. Vad händer med Sd när Jimmie tröttnar (eller utmanövreras av andra i partiet som tröttnat på honom). Partiet är ju det överlägset mest toppstyrda av de svenska partierna.

Lämna en kommentar

Filed under Svensk politik

Går det bra?

Visst är det spännande när svenska politiker ska beskriva läget i vårt Kungarike. När Anna Kinberg Batra och Annie Lööf ska beskriva läget så barkar det rakt åt h-vete. Arbetslösheten stiger, allt fler människor hamnar i utanförskap, människor blir allt sjukare, vi är på väg att invaderas av Ryssland, kriminaliteten är värre än någonsin och dessutom är den svenska ekonomin konkursmässig. När vår Regering ska beskriva läget heter det istället att arbetslösheten minskar, sysselsättningen ökar och den svenska ekonomin är god. Varför har man så olika syn på samma verklighet? Finns det en sanning?

”Om vi kunde exportera den svenska modellen världen över, skulle världen vara mycket bättre”.

Finansminister Magdalena Andersson

Detta är ett citat från OECD:s generalsekreterare Angel Gurría, yttrat efter att OECD granskat den svenska ekonomin. Enligt den Socialdemokratiska synen på förhållandet och OECD:s granskning och beröm så går det mycket bra för Sverige. Det svenska agerandet under flyktingkrisen är ett föredöme. Sverige är helt enkelt ett föredöme för integrationen. Sverige har bland världens högsta tillväxt. Arbetslösheten sjunker. Satsningen på kompetens och utveckling är den rätta istället för satsning på låglönejobb. – ”Ni har byggt upp en samhällsmodell som är en bra mix av produktivitet och sammanhållning. Det är nyckeln till framgång. Jag kan bara uppmana er att fortsätta” är ett annat citat från OECD. Den främsta kritiken från OECD handlar om de växande klyftorna i Sverige. Från ett bra läge har under många år (8 borgerliga år) klyftorna vuxit ovanligt mycket i just Sverige.

Men så läser jag i moderata Svenska Dagbladets Näringslivsbilaga Louise Andrén Meiton analysera samma OECD-rapport. Nu är det inte alls lika positiva kommentarer från OECD. Men faktum är att jag efter att ha läst båda tolkningarna av vad OECD säger så tror jag nog mer på den S-märkta tolkningen. Medan OECD som ett av de förslag / krav man framför är att Fastighetsskatten måste göras mer beroende av fastighetens värde, så pratar SvD bara om att ”reformera” Fastighetsskatten. OECD tycker också att olika skyddsnät och transfereringar måste höjas och indexeras. Det är försämringar här som är en stor faktor bakom just de ökade klyftorna. Om detta skriver SvD ingenting! Vilket vi kan förstå eftersom Moderaterna ju ofta talar om bidragsberoende (som måste sänkas) när man i själva verket talar om Sjukförsäkringar, Arbetslöshetsförsäkring osv.

Jag har alltså kommit fram till att jag tror mer på den socialdemokratiska tolkningen av OECD:s syn på Sverige än den moderata. En politisk oppositions uppdrag är att gnälla. Men man måste också vara ärlig. Det finns en hel del att kritisera regeringens politik för. Det är faktiskt dags att se till att alla de skattelättnader som Anders Borg gett de redan privilegierade tas tillbaka. Fastighetsskatt är en perfekt skatt att ta ut i förhållande till värdet. Det är faktiskt dags för någon form av Förmögenhetsskatt. Det är också dags att sluta med skattesubventionerna av de redan privilegierade liv i form av t.ex. ROT och RUT. Bidrag som utnyttjas av just de som borde ha råd att betala för sig. Problemen med att vi är på väg in i en bostadsbubbla måste bromsas genom att t.ex. börja avveckla subventionerna i form av ränteavdragen. Vi har på tok för många som i dag är skuldsatta upp över öronen, men som klarar ekonomin tack vare de låga räntorna och att man inte ens amorterar sina skulder och får sina räntekostnader subventionerade av alla andra skattebetalare. Detta är en bubbla som kommer att brista när räntan går upp och alla som i dag inte ens passat på att amorterar sina lån medan räntan var låg hamnar i rejäl kris.

Det går bra för Sverige, men hade kunnat gå bättre för ALLA i Sverige om även de redan privilegierade tvingades bidra mer.

Lämna en kommentar

Filed under Okategoriserade, Svensk politik

Ännu ett bevis för min teori

Visst blir man lycklig när politiker gör precis som ”man vill” för att bevisa mina teorier. Jag har ju i ett antal inlägg på min blogg försökt argumentera för min teori om att vi är på väg att få två ”nya” politiska block. Dels ett Högerblock som består av Moderaterna + Kristdemokraterna + Sverigedumokraterna. Och, som motsats till detta ett Mittenblock som då består av Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Centerpartiet och Liberalerna. Sedan ett litet Vänsterblock som i så fall består av Vänsterpartiet + Feministiskt Initiativ.

Vad händer då när jag spekulerat i det här ett antal gånger på kort tid? Jo, Kristdemokraternas Ebba Busch Thor argumenterar i en intervju i Dagens Nyheter för att Kristdemokraterna ska vara redo att efter nästa val med stöd av Sverigedumokraterna tillsätta moderaten Anna Kinberg Batra som statsminister. Mycket tyder på att Anna Kinberg Batra kommer att acceptera att ”få makten” med stöd av Sverigedumokraterna. Däremot är jag alltså tveksam till om Centern och Liberalerna är intresserade av att komma till makten med hjälp av Sverigedumokraterna, och då alltså samtidigt vara beroende av Jimmie Åkessons nåder för att få igenom sin politik och kunna sitta kvar.

Ebba Busch Thors högervridning (tillsammans med Anna Kinberg Batras likaså högervridning) är alltså på väg att skapa detta Högerblock som jag faktiskt inte tror att Annie Lööf och Jan Björklund är intresserade av att ingå i. Istället tror jag att en högervridning inom socialdemokratin gör ett Mittenblock tillsammans med mittenpartierna till en trolig skapelse. Ett block som ju faktiskt har en möjlighet att få majoritet i ett riksdagsval.

Även Aftonbladet har nu publicerat en undersökning om vårt förtroende för partiledarna som gjorts av Inizio. Undersökningen visar ungefär det samma som den tidigare jag tyckt till om. Dvs det går uppåt för Annie Lööf och rejält dåligt för Anna Kinberg Batra. Anna Kinberg Batra är den enda partiledare som vårt förtroende har minskat för. I övrigt har vi faktiskt fått ett ökat förtroende för våra politiker, speciellt Annie Lööf har fått en rejäl ökning. Undersökningen visar att Ebba Busch Thor ligger i botten tillsammans med Miljöpartiets båda språkrör. I toppen har vi Annie Lööf följt av Stefan Löfven, Jimmie Åkesson och Jonas Sjöstedt.

Undersökningen visar att kvinnor har mest förtroende för Stefan Löfven, Annie Lööf och Jonas Sjöstedt med Ebba Busch Thor i den absoluta botten. Mansligan leder Jimmie Åkesson före Annie Lööf och Jan Björklund med Miljöpartiets språkrör i botten. Bland ungdomar är det Jonas Sjöstedt som leder före Annie Lööf och Stefan Löfven. Här hittar vi Anna Kinberg Batra, Ebba Busch Thor och Jan Björklund i botten. Slutligen finns det en lista över vilken partiledare vi har minst förtroende för, och här vinner inte förvånande Jimmie Åkesson.

Visst är det spännande med siffror. Man kan välja de siffror som passar de egna preferenserna och strunta i dom andra. Det känns lite motigt att konstatera att kvinnor verkar intelligentare än män och att det ser bra ut för framtiden med tanke på ungdomarnas syn på det hela.

Lämna en kommentar

Filed under Okategoriserade, Svensk politik

Snart är det val

Ja, kanske inte direkt snart, men faktum är att i dag är det exakt 2 år till nästa val – under förutsättning att det inte blir ett val extra av någon anledning. Jag har alltså ett par år till på mig för att bestämma mig för om jag ska fortsätta som valförrättare även efter att jag är pensionär. Detta är något som jag sysslat med under många år. Först bara som rösträknare, sedan valförrättare och de senaste valen som ordförande för ett valdistrikt. Det här är ett uppdrag som jag rekommenderar för de som får en chans. Det är lång arbetsdag eftersom det börjar med att möblera vallokalen och slutar först när alla valsedlar är räknade och redovisade. Det är också stressigt, när det efter att vallokalen stängts blir dags att räkna alla valen. Men, det är otroligt trevligt, man träffar mängder med glada människor och till detta en trevlig kamratskap och en otrolig spänning. Däremot är man ofta bland dom allra sista att veta hur valet egentligen går eftersom man inte har tid att bry sig om sådana rapporter i media när man sitter och räknar röster och ska få detta att stämma överens med antalet avlämnade röster i vallängden.

Men, det var inte det jag tänkta tycka till om. Det handlar istället om hur det går i nästa val. Aftonbladet har granskat vilka partier som har mest trogna väljare enligt de undersökningar som gjorts och vilka som har förlorat flest av sina väljare. Det visar sig då att mest illa ute är Liberalerna, Miljöpartier och Kristdemokraterna. Och det är tre partier som vi i stort sett skulle kunna klara oss utan. Miljöpartiet Mp, har förvandlats från ett miljö parti till ett makt parti. Förkortningen Mp är kvar men kampen för miljön har glömts för kampen att behålla makten. Kristdemokraterna har egentligen aldrig varit berättigade. Religionen ska hålla sig borta från politiken. Och om man plockar bort den kristna anknytningen återstår ju bara ett parti som hoppar jerka mellan olika ståndpunkter beroende på väderleken. Det finns inget som inte redan finns i de andra borgerliga partierna. Dom kan gärna försvinna, dom kommer att saknas av få. Slutligen har vi Folkpa… f’låt Liberalerna. Har inte Jan Björklund överlevt sig själv? Han har totalt snöat in på två frågor, NATO och skolan. Och på båda områdena fyller partiet ingen funktion längre. Att ta sig namnet Liberalerna samtidigt som partiet glömmer bort vad liberalism egentligen står för tycker jag tyder på kortslutning. Jag kommer inte att sakna Liberalerna. Däremot kommer jag att sakna skoltalibanen Jan Björklund. Det är alltid så roligt att hacka på honom.

Lämna en kommentar

Filed under Svensk politik

Jo, kanske är det så

Nationalekonomen (och borgerliga debattören) Stefan Fölster har skrivit en krönika i den borgerliga Östgöta Correspondenten där han slår fast att: – ”Sverige brakar ihop – men för mig går det bra”. Man kan ju tolka detta som att han menar att han är privilegierad så att det går bra för honom medan det går illa för nästan alla andra. Men det är faktiskt inte så han menar. – ”I nästan alla avseenden går det bättre för Sverige än på decennier, ändå lever många i villfarelsen att det går åt skogen med landet.” Så inleder han sin krönika. Han förklarar dock inte varför hans egna politiska idoler inom det borgerliga blocket då gnäller så mycket när det i själva verket går riktigt bra för det Rödgrönt styrda Sverige. Detta är en mycket intressant fråga att ställa till Stefan Fölster. Men han har faktiskt en hel del poänger. Genom främst media och en del politiker med sin egna agenda luras vi i att det är sämre än vad det är. Stefan Fölster påpekar hur vi t.ex. blir allt mer rädda för brottslighet samtidigt som allt färre faktiskt utsätts för brott. Många går och är rädda för terrorbrott, samtidigt som vi inte blir utsatta för det utan det är mycket farligare att köra bil i trafiken. Även inom trafiken minskar dessutom dödsoffren. Så sluta gnäll Annie, Anna, Ebba och Jan – lyssna på Stefan Fölster!

Lämna en kommentar

Filed under Svensk politik