Kategoriarkiv: Väljarundersökningar

Det här med spännande siffror

Så är det då dags för nästa väljarundersökning. Den här gången är det SVT/Novus som presenterar sin undersökning. I mångt och mycket är naturligtvis resultaten och trenderna liknande i de olika undersökningarna. Men, dom skiljer sig också åt på många punkter. Vilket naturligtvis beror på att man har olika metoder, vilket gör att det blir olika personer som tillfrågas. Av ett litet urval på 1000-2000 personer gissar man sig till ett opinionsläge.

Den nya SD-styrda Högeralliansen

I SVT/Novus undersökning kan vi se två vinnare, Sverigedumokraterna som får 21,5% (+1,0) och Vänsterpartiet som får 9,3% (+0,9). Vi kan också utläsa två förlorare, Moderaterna som fortsätter rasa till 18,3% (-1,2) och Centerpartiet som får 7,8% (-0,7). För de övriga partierna är det nästan stillastående som gäller. Socialdemokraterna får 26,0% (+0,2), Kristdemokraterna 7,1% (+0,1), Miljöpartiet 4,8% (-0,2) och slutligen Liberalerna som är fast förankrade under strecket och får 3,4% (-0,3).

I den här undersökningen är Socialdemokraternas förstaplats trygg. Partiet har till och med en marginell ökning (inom felmarginalen). Däremot är Sverigedumokraternas andraplats ännu säkrare då flykten från Moderaterna till Sverigedumokraterna fortsätter med oförminskad kraft. Ju mer Ulf Kristersson försöker låta som Sverigedumokraterna i sin retorik, desto fler moderater tycker att då kan dom lika så gärna stödja originalet. I det nya Högerblocket med SD + M + KD blir det allt mer tydligt att det är Jimmie Åkesson och Sverigedumokraterna som styr och leder utvecklingen. Dom båda andra, Moderaterna och Kristdemokraterna har förvandlats till röstboskap åt Jimmie Åkesson och hans anhang.

I mitten har Centern svårt för att få det att lyfta medan Liberalerna allt tydligare är på väg att utradera sig själva. Jag har ju upprepade gånger undrat vilken väg Liberalerna ska välja. Den fraktion av vänsterliberaler (Snällismen som motståndarna kallar dom) vann ju striden om Januariöverenskommelsen. Detta medan högerliberalerna vann kampen om partiledare och har nu gett Nyamko Sabuni en chans att rensa ut motståndet från snällisterna. Men, det står allt mer klart att vi egentligen inte behöver fundera över om Nyamko Sabuni ska leda Liberalerna in i Högerfamnen under Jimmie Åkesson eller om hon ska stå kvar vid liberalismens motstånd mot den typen av högerkrafter? Liberalerna avskaffar sig själva så vi behöver inte fundera.

Till vänster är det uppenbart att Socialdemokraternas högervridning under Januariöverenskommelsens paraply ger en god medvind för Vänsterpartiet som nu i stort sett står ensamma i kampen för ett solidariskt välfärdssamhälle. Miljöpartiets tydliga högervridning, allra helst ute i kommuner och landsting där man mycket ofta lierat sig med de borgerliga partierna och ställer upp på en klar högerborgerlig politik, verkar inte drabba opinionen. Men, man lyfter inte heller utan håller sig precis över strecket i kraft av en uppenbart mycket lojal och trogen partikader. Socialdemokraternas siffror är väl de som skiljer sig allra mest i de olika undersökningarna. Allt från katastrof till illavarslande. Den interna kritiken är dock omfattande mot den uppenbara högervridning som partiet genomgått via Januariöverenskommelsen. Många tycker att Sossarna sålt sig för billigt medan andra trots allt tycker att alternativet hade varit ännu värre. Det har handlat om att välja mellan pest och kolera. Men många tycker nog att Socialdemokraterna kunde visat ett tydligare ”så har vi varit nödd och tvungna” och markerat att det egentligen inte är vad man vill, men är man i minoritet kan vi inte diktera villkoren.

Vänsterpartiet

Det är dock långt kvar till nästa val och mycket kan hända. Och ännu mer än det! De flesta som kommenterar de olika siffrorna är väl ganska så eniga om att det är våldet och hoten i samhället som avgör för väldigt många människor just nu. Men, kanske är det fram till valet tillräckligt många som förstår att den uppblåsta hotbilden inte stämmer överens med verkligheten. Verkligheten bakom den uppblåsta hysterin är ju den att under de senaste 10 åren har vi haft en kontinuerligt minskad risk får att utsättas för våld. Antalet polisanmälningar om våld minskar kontinuerligt. Antalet människor som tvingas till vård efter att ha utsatts för våld minskar kontinuerligt. Antalet anmälda inbrott minskar kontinuerligt. När det gäller sprängningar (ofta egentligen snarast kraftiga fyrverkeripjäser) så framförde Leif GW Persson i dagarna teorin att en hel del av dessa som smällt av på obegripliga platser snarast har utförts av högerextremister. Granska statistiken! I dag gör inte media detta medan politiker blåser på rejält för att försöka vinna politiska poänger.

Läs lite statistik och andra lästips:
Debatten om våldsbrott är farligare än våldsbrotten själva. – Arbetaren
GW:s teori: Högerextrema bakom sprängningar. – Aftonbladet
Malmö är tryggare än någonsin! – Para§raf
Nu ska volontärer leka poliser. – Para§raf
Finska kvinnor och svenska våldtäktsmän – Para§raf
Är det bättre att bli våldtagen av en svensk man än av en utländsk? – Para§raf
Kristerssons ursäkt kräver en ursäkt! – Para§raf
Hur bekämpar vi straff- och förbudsinflationen? – Para§raf

Lämna en kommentar

Under Väljarundersökningar

Siffror och månadens klipp

Fred

Regelbundna läsare av Sven Tycker har nog förstått att jag älskar siffror. Jag tror att detta beror på att jag aldrig fick läsa Statistik vid Lunds universitet som jag hade planerat. Det satte militären stopp för! Mina planerade minst tre år i lärostaden blev nämligen bara ett. Sedan ansåg de svenska militära myndigheterna att dom behövde mina tjänster. Jag försökte övertyga de uniformsklädda om att det vore ett misstag, både för mig och för militären att tvinga mig att göra lumpen istället för att fullfölja min utbildning till Nationalekonom. En ödesdiger fredag fick jag mitt sista Nej på överklagande och på den följande måndagen inställde jag mig vid S2 på Karlsborgs fästning för att utbilda mig till Radiostationsplutonchef. Jag försökte som sagt övertyga dom uniformsklädda att det hela var ett misstag för både mig och dom. Jag tror dom insåg detta efter ett tag! Jag benämndes bland annat som ”ett horliknande luder” av mitt befäl. Fast han var nog inte riktigt nykter vid tillfället. Hur som helst fick jag äntligen lämna Karlsborg ett år senare som utbildad telefonist. Några fortsatta studier i Statistik blev det dock aldrig utan jag gav mig ut i yrkeslivet istället. Men det är en annan historia.

En lång inledning för att komma fram till att jag såg en intressant artikel i Helsingborgs Dagblad med en utvärdering av valprognoserna och hur mycket dom stämde med valresultatet. Det visar sig att årets prognoser stämde ovanligt dåligt med valresultatet jämfört med de senaste valen. Det parti som var mest överskattat var Sverigedumokraterna. Det är här vi kan finna anledningen till att besvikelsen på den Sverigedumokratiska valvakan var så stor. En del av instituten (Sentio och YouGov) låg omkring 7 procentenheter över det verkliga valresultatet. De flesta inom SD hade nog förväntat sig att SD skulle få mer än 20% och kanske så mycket som 25% och kanske bli största parti i den nya Riksdagen. Nu blev det mindre än 18% och plats tre i ligan. Mest underskattade var Socialdemokraterna som fick mellan 1,8 och 6,2 procentenheter mer än vad de olika instituten hade förutspått. Moderaterna fick också lite mer än vad instituten i allmänhet gissat. Ulf Kristerssons fiasko blev inte så stort som man kunde befarat. Det är nog här vi kan se glädjen hos Moderaterna som ju utpekar sig som de stora vinnarna trots att man egentligen var det parti som förlorade mest jämfört med förra valet. Vänsterpartiet låg också lite högre i valprognoserna än vad som blev valresultatet.

Det intressanta är att fundera över är varför det slog så mycket fel? När det gäller Sverigedumokraterna så kan man undra om en hel del sverigedumokrater valt att stödrösta på SD-light som någon sverigedumokrat kallade Kristdemokraterna. Kan en del socialdemokrater som övervägt att proteströsta på Vänsterpartiet till slut ha valt att stanna kvar hos Socialdemokraterna. Likaså kan det vara att en del moderater som gått till SD valt att återvända till fadersfamnen sedan Ulf Kristersson fört Moderaterna tillräckligt långt ut på högerflanken. De här förändringarna kan ju förklara större delen av felmarginalen. Vad tror ni?

Till slut så kan det inte annat än vara kul att titta på ett kort klipp från ett gammalt TV-program. Det är vår blivande statsminister Ulf Kristersson som intervjuas av programmet ”Hemlös” från Utbildningsradion för 9 år sedan. Intervjun handlar om att Ulf Kristersson fått en bostad till sig och familjen av Ersta Diakonisällskap, en bostad som var ämnad för speciellt nödlidande och familjer i stort hjälpbehov. Det ska påpekas att Ulf Kristerssons lägenhetsaffärer inte är hans första skandaler. Redan 2001 avslöjades att han utnyttjat svart arbetskraft för att slippa städa själv. Titta på klippet, det är ganska komiskt. Det var innan Uffe hade fått tillräcklig mediaträning.

Ulf Kristersson

Året efter intervjun blev Ulf Kristersson Socialförsäkringsminister i Fredrik Reinfeldts regering. Han kunde då inleda arbetet på att fullfölja det vallöfte han gav när han första gången valdes in i den svenska Riksdagen:

– ”Som moderater och förkämpar för individuell frihet och marknadsekonomi har vi ett uppdrag att bekämpa och avveckla välfärdsstaten.”

Och nu ska han alltså nå sitt livs mål och bli statsminister!

Lämna en kommentar

Under Väljarundersökningar

Brist på kärlek

Min dotter Angeli föreslog att jag skulle skriva om att ”Demokratin dör av brist på kärlek” i dag. Ett ämne som gör mig deprimerad. Visst är det så att demokratin är hotad. Demokratin är alltid hotad. Västvärldens demokrati hotas just nu av egoister som bara älskar sig själva och hatar allt som inte passar in i deras drömvärld. Våra demokratier hotas av grupper (jag höll på att skriva politiker, men dom är inte politiker utan bara hatpredikanter) som sprider just det – hat.

Alltså bestämde jag mig för att inte skriva om dom. Istället tänkte jag ta upp väljarundersökningar som ersättning. Så det blir kanske något om dom där som saknar kärlek trots allt. Veckotidningen Fokus presenterar varje vecka en sammanställning av de senaste väljarundersökningarna från Novus, Sifo och Demoskop. Veckans tabell visar att ett val med de siffrorna skulle gett de tre Rödgröna partierna (S + V + Mp) 150 mandat och de tre Borgerliga Högerallianspartierna (M + C + L, men utan Kd som skulle åkt ut) 135 mandat. Sverigedumokraterna skulle fått 64 mandat.

Jämfört med valet är Socialdemokraterna (28,2% -2,8) den största förloraren. Inte långt efter ligger Miljöpartiet (4,2% – 2,7). Övriga förlorare är Kristdemokraterna (3,0% -1,6), Liberalerna 4,7% – 0,7) och Moderaterna (22,9% -0,5). Sedan valet har vi också tre vinnare. Sverigedumokraterna (17,2% +4,3), Centerpartiet (8,9% +2,8) och Vänsterpartiet (8,1% + 2,4).

Alliansfritt

Jag har sagt det förut, och jag upprepar det. Valet kommer att avgöras av vilka partier som eventuellt åker ur Riksdagen eller eventuella nya partier som kan ta sig in. Sedan efter detta tror jag på någon form av Mittenkoalition (S + C + L + Mp) som kan få ihop en majoritet i Riksdagen.

I ETC försöker Johan Ehrenberg argumentera för en valteknisk samverkan mellan V + Mp + Fi för att förhindra att vänsterröster blir bortkastade. Sannolikheten för att Feministiskt Initiativ ska komma över spärren på 4% är ju tyvärr liten medan risken för att Miljöpartiet hamnar under spärren ju inte är helt obefintlig. En annan fråga är om ett halvborgerligt parti som Miljöpartiet ställer upp på något sådant?

Liknande förslag har förekommit från liberalt håll som också är oroliga för att Liberalerna ska åka ut. Fast det handlar naturligtvis om valtekniskt samarbete med Centern…

Lämna en kommentar

Under Väljarundersökningar

Goda och dåliga nyheter

Som siffernörd så läser jag naturligtvis alla väljarundersökningar med stort intresse. Det är alltid spännande att försöka utläsa trender och dra förhastade slutsatser av små förändringar som ligger inom felmarginalen. Men, det kan ju vara rätt…

Sverige

Aftonbladet låter Inizio göra en månatlig undersökning av svenskarnas partisympatier. Alla tidningar med självaktning måste ju ha sin egen undersökning. I dag kan vi läsa Inizios oktobermätning, och denna innehåller ju en del spännande siffror. Det finns två rejäla vinnare sedan förra månaden. Taxi-Uffe har gett Moderaterna ett uppsving med +2,2 medan Socialdemokraterna också går upp med +1,3. Vänsterpartiets och Liberalernas +0,1 är väl däremot inte så mycket att orda om. Om det finns vinnare, så finns det helt självklart också förlorare. Den stora förloraren är Sverigedumokraterna som tappar -2,0. I viss mån kanske också Centern som tappar -0,8. Miljöpartiets och Kristdemokraternas -0,3 är nog inte heller så mycket att orda om.

Av det här kan vi alltså se att Moderaternas högergir och närmande till Sverigedumokraterna har gett utdelning. I varje fall så länge nyhetens behag lyser som en liten gloria över Ulf Kristersson. Däremot verkar inte Sverigedumokraternas totala eftergift till moderaternas högerekonomisk politik ha gett någon utdelning för Jimmie Åkesson. Istället har uppenbarligen stora grupper tidigare missnöjda moderater i främst Sverigedumokraterna men också Centern återvänt till fäderneslandet. Kan det vara så att en del f.d. sosseväljare som tycker att Sverigedumokraternas högermoderata ekonomiska politik blivit för uppenbar nu också börjat återvända till socialdemokratin?

Undersökningen visar att Socialdemokraterna nu är uppe i 30,1% och utan någon konkurrens som vanligt är störst. Däremot har nu Moderaterna återtagit andraplatsen med 18,7% medan Sverigedumokraterna nu tappar ner till 17,9%. Annie Lööf och Centern har långt kvar om man hoppas på att konkurrera med Moderaterna om ledartröjan inom borgerligheten med de 11,5% man får i undersökningen. Vänsterpartiet fortsätter att vara störst efter ledarkvartetten och får 6,6%. Inizio har lite udda siffror bland de tre mindre partierna. Dom har bara Kristdemokraterna på 4,4% ovanför 4%-spärren medan både Liberalerna på 3,7% och Miljöpartiet på 3,2% skulle åkt ur riksdagen.

Om man ska fortsätta prata om de gamla blocken så leder de Rödgröna med 39,9% över Högeralliansen med 38,3%. Om siffrorna blir realitet i ett val skulle alltså S+V bli större i Riksdagen än M+C+Kd om Mp och L åkte ut. Hur tillförlitlig en sådan prognos är får ni själva bestämma. Jag har i varje fall min gissning klar. Den går ut på att det sakta men säkert går uppåt för Socialdemokraterna. Att Moderaterna, i varje fall tillfälligt, hämtar tillbaka väljare från Sd och C. Att Sverigedumokraterna har haft sin höjdpunkt och gissningsvis nu börjar få allt mer motvind.

Förtroendet för partiledaren har en viss betydelse för ett partis popularitetssiffror. Man ska inte överdriva, men en förtroendeingivande partiledare kan lyfta ett parti medan en misslyckad tråkmåns kan sänka ett parti. Jag ser att Sveriges Radio gjort en undersökning av vårt förtroende för partiledarna. Enligt den här undersökningen så är det Stefan Löfven som inger mest förtroende med 35% som har stort eller ganska stort förtroende för honom. Han har passerat Annie Lööf som får 34% och är den som tappat mest. Jonas Sjöstedt och Jan Björklund får 23%, Jimmie Åkesson 22% och Ulf Kristersson ligger först på sjätte plats med 21%. Batong-Ebba Busch Thor ligger en bra bit efter med 16%. Sedan tror jag vi avstår att berätta om siffrorna för Miljöpartiets båda talespersoner eftersom det bara skulle göra Gustav Fridolin och Isabella Lövin ledsna. Om dom nu mot förmodan skulle läsa den här bloggen…

De gamla moderaterna

Att Taxi-Uffe med sina nytillsatta vänner i moderattoppen har gjort en rejäl högergir med den moderata skutan blir allt mer uppenbart. Det är helt klart att det är dags att sluta använda beteckningen Nya Moderaterna. Det är helt enkelt de gamla vanliga Moderaterna, pre-Fredrik, som nu håller på att utkristalliseras. Så förespråkar t.ex. de unga muffarna i en debattartikel i Dagens Industri rejält ökade inkomstklyftor. Att man försöker dölja målet genom att tala om att det ska löna sig att vara ambitiös är bara en skönmålning av målet att öka klyftorna. Det ska finnas en stor grupp lågavlönade tjänstefolk som finns tillgängliga för att passa upp de lyckosamma. Punkt!

Säg Nej till Sverigedumokraterna

En annan intressant fråga för framtiden, som jag funderat över tidigare, är den sverigedumokratiska framtiden. Skandalen med övergreppen mot Hanna Wigh fortsätter. Sedan hon lämnade SD har hennes bil förstörts och hon har fått en brandsläckare inslängd genom fönstret på bostaden. Tyvärr är det ju inget som förvånar att den sverigedumokratiska svansen inte kan uppföra sig. Maffiametoder kallar Hanna Wigh själv det hela för. Jag tror faktiskt att de Sverigedumokratiska framgångarna nu är över. Det som återstår är nedgången och interna stridigheter. Något som sedan på några år kan förstöra hela Jimmie Åkessons bygge. Mannen som gick med i Sverigedumokraterna när partiet fortfarande var öppet nazistiskt. Men som i dag förnekar allt sådant. Förhoppningsvis är det som hänt under senare tid en början på partiets ras i och med att supportrarna kanske börjar inse vad det är för företrädare dom valt att företräda dom. Jag tror att Jimmie Åkesson snart tappar intresset när kurvorna börjar peka nedåt istället för uppåt. När intern kritik kanske vågar yttra sig. Visserligen är han i dag en av Sveriges högst betalda politiker. Något som han nog inte vill bli av med. Men har suttit längre än de andra partiledarna. Jag tror att nu återstår bara ett allt mer minskat stöd för SD. Låt oss hoppas att jag har rätt.

Lämna en kommentar

Under Väljarundersökningar

En siffernisse njuter av nya siffror

Som politiskt intresserad siffernisse är väljarundersökningar otroligt spännande. Jag är, som jag sagt tidigare, fullt medveten om att man ska ta dessa siffror med en rejäl nypa salt. Men det förtar inte hur spännande det är att följa alla förändringar som sker (även om dom är inom den s.k. felmarginalen). Alltså njuter jag i dag igen. Svenska Dagbladet och Göteborgs-Posten publicerar i dag månadens undersökning från Sifo. Senior blogger Sven O Ohlsson gnuggar händerna av förtjusning.

Det är en undersökning som bekräftar ett antal utvecklingar som pågått en tid. Kristdemokraternas plats långt under riksdagsspärren befästs. Miljöpartiets negativa utveckling fortsätter och man hamnar nu till och med under riksdagsspärren. Sverigedumokraterna har nog nått sitt maximum och fortsätter att i princip stå stilla på en nivå där man befunnit sig i omkring ett år. Det Rödgröna blocket har som helhet en positiv utveckling medan det ser illa ut för Högeralliansen i allmänhet och Moderaterna i synnerhet.

Jonas Sjöstedt

Undersökningens stora vinnare är Socialdemokraterna som får 29,9% (+1,2) och Vänsterpartiet som får 8,2% (+1,1). Undersökningens stora förlorare är Miljöpartiet som rasar till 3,2% (-1,3) och Moderaterna som fortsätter rasa till 17,5% (-0,9). I övrigt ligger det ganska stilla. Centerns uppgång bromsar och dom får nu 13,8% (-0,4) medan Liberalerna får 5,4% (-0,3) och Kristdemokraterna får 2,9% (+0,1). Sverigedumokraterna står helt stilla på 16,7%. Totalt innebär det att de tre Rödgröna partierna får sammanlagt 41,3% (+1,0) och Högeralliansen får 39,6% (-1,5).

Vad kan då en siffernisse gotta sig i bland dessa siffror? Om utvecklingen fortsätter på samma sätt är Socialdemokraterna om två månader mer än dubbelt så stora som Moderaterna. Samtidigt som Vänsterpartiet om en månad är mer än hälften så stora som Moderaterna. Moderaterna är samtidigt ett parti som hotas av att i allt fler olika undersökningar bli degraderade till tredje största parti. SD har ju faktiskt varit större i några undersökningar och fortsätter utvecklingen så är man snart större i de flesta undersökningarna. Kanske passeras man till och med av Centern om några månader om utvecklingen fortsätter. Man kan undra om Anna Kinberg Batra sitter säkert. AKB kanske kommer att betyda ”Andra Kan Bättre” för allt fler oroliga moderater? Själv hoppas jag att Anna Kinberg Batra sitter kvar. Det är bra för oss andra!

Ett annat parti där man borde vara ytterst oroliga är inom Miljöpartiet. Vilken funktion fyller egentligen Miljöpartiet i dag i den svenska politiken? Jag har svårt för att riktigt komma på det! I rikspolitiken i varje fall har ju miljöprofilen kompromissats bort för att kunna sitta vid maktens grytor och utföra… Ja, nästan ingenting. När en, som jag trodde, intelligent politiker som Gustav Fridolin gör ett populistiskt utspel om fotbojor på utvisningshotade för att dom inte ska försvinna så tappar jag det sista förtroendet. En fotboja är ytterst lätt att ta bort och ska alltså inte användas på någon som man har anledning befara skulle vilja försvinna. Det är bortkastat. Skäms Gustav Fridolin, jag trodde faktiskt bättre om dig!

Ett tredje parti där oron borde vara riktigt stor är naturligtvis Kristdemokraterna. Kd under Ebba Busch Thor fyller helt enkelt ingen funktion längre i svensk politik. De flesta allmänborgerliga väljarna har insett att partiet har gjort sitt och inte längre behövs. Återstår gör de inbitna kristdemokraterna. Men dom är för få för att rädda partiet. Till detta krävs att det finns en stor skara allmänborgerliga väljare som tycker att partiet ska finnas kvar i riksdagen. Men nu behövs dom inte längre som sagt.

Däremot vet jag inte hur man ska känna det inom Sverigedumokraterna. Ska dom vara frustrerade över att dom inte kommer längre? Jag tror faktiskt att de presumtiva väljare som finns för SD redan är lockade i fållan. Resten vill inte ha med SD att göra. Ska dom istället dra en suck av lättnad över att partiet befäster sin ställning som Sveriges ledande Teflonparti. Det kvittar hur mycket skandaler SD-företrädare är inblandade i så påverkar det inte opinionen. Hade andra partiers företrädare trampat i lika många klaver hade det varit kris för partiet. För Teflonpartiet SD gäller att alla skandaler bara rinner av.

Tänk så mycket man kan läsa ut av lite siffror trots att i stort sett alla förändringarna är inom felmarginalen. Dvs dom beror mer på tillfälligheter än på en klarlagt förändring i opinionen.

Lämna en kommentar

Under Väljarundersökningar

Jag gör det helt gratis

När man läser tidningarnas och andra kommentatorers kommentarer till olika väljarundersökningar är det (nästan) alltid lika spännande att fundera över vilken förändring som olika kommentatorer, rubriksättare osv tycker är det viktigaste att koncentrera sig på. Detta säger mer om rubriksättare, eller vem det nu är, än vad det egentligen säger om själva resultatet av undersökningen. Vad är t.ex. det mest spännande och uppseendeväckande med SCB:s nya undersökning som publicerades i dag?

Den stora vinnaren i SCB:s undersökning sedan förra SCB-undersökningen i november förra året är Socialdemokraterna som får 24,7% (+1,9). De andra två partierna som har ökningar är Vänsterpartiet på 6,8% (+1,3) och Moderaterna som får 24,7% (+1,2). Det är alltså dessa tre partier som ökar. Alla andra partier minskar, mer eller mindre.

Största förloraren är Sverigedumokraterna som får 17,3% (-2,6). Vilket är en större minskning än alla de andra förlorarna har tillsammans. Miljöpartiet får 4,7% (-1,2). Övriga minskningar är små, Centern som får 6,1% (-0,4), precis som Kristdemokraterna som får 3,1% (-0,4) medan Liberalerna får 5,4% (-0,1). Sammanlagt får det Rödgröna blocket S+Mp+V 41% (+2,0) medan de fyra Borgerliga partierna får 39,3% (+0,3).

Vad koncentrerar sig då rubriksättarna på? Svenska Dagbladet gläds över att Miljöpartiet fortsätter att tappa stöd. I Expressen däremot tror K-G Bergström att Stefan Löfven är glad. Själv tvivlar jag på att Stefan Löfven är glad, däremot kanske han drar en suck av lättnad över att kanske botten har passerats. Jag för min del tror att den som är mest ledsen är Ebba Busch Thor. Hennes högervridning av Kristdemokraterna har inte gett något som helst utslag för partiet. Tvärtom! Det här är den sämsta siffran för partiet i SCB:s undersökningar på evigheter. Jag undrar när man inom KD ska inse att partiet har förlorat sitt existensberättigande. Partiet kan fortfarande räddas av andra borgerliga väljare som stödröstar för att rädda partiet kvar i Riksdagen. Men, om grundstödet blir för lågt finns ju risken att stödrösterna inte räcker till utan bara resulterar i att ännu fler röster blir bortkastade när partiet vid nästa val åker ur riksdagen. Saknade av få.

Jonas Sjöstedt har fortsatt anledning att glädjas. Partiet befäster sin ställning som det största av partierna under de tre stora. Sedan kan man som en del kommentatorer tycker, anse att möjligheterna inte är uttömda till fortsatt tillväxt.

Miljöpartiet drar nog en suck av lättnade över att förlusterna i undersökningen inte var större. Anna Kinberg Batras högervridning av Moderaternas linje med en tydlig satsning på att återvinna invandrarkritiska sverigedumokrater har haft en mindre effekt. Men partistrategerna hade nog hoppas på ännu bättre. Jag tror faktiskt att en del moderata sympatisörer undrar över kovändningen i många frågor från Fredrik Reinfeldts helt annorlunda parti. Centern och Liberalerna har nog accepterat att dom inte är något annat än småpartier som harvar på kring 5- till 6-procentstrecket och strax över och som stödpartier till Moderaterna. Den intressanta frågan är vilket existensberättigande dom har. Jan Björklund och Liberalerna kan ju fortsätta likt en gammal stenkaka som hakat upp sig med att upprepa Skolan, NATO och Kärnkraft. Men bryr sig väljarna? Annie Lööf har svårt för att få en centerprofil på Centerpartiet. Är partiet ett grönt parti med intresse för landsbygdens folk eller är man helt enkelt bara ännu ett nyliberalt högerparti för storstadsbor styrda av någon form av Stureplansmaffia? Jag tror inte dom vet vad! Rent allmänt är jag förvånade över att de Borgerliga partierna inte kan komma ur ”gnällstadiet”. När man lyssnar på kvartetten så låter det som om den svenska ekonomin håller på att krascha totalt. Medan verkligheten ju är den att svensk ekonomi går riktigt bra. Fler och fler får jobb, exportindustrin jobbar på och antalet sysslolösa minskar. Den svenska ekonomin är bland EU:s bästa. Men Anna, Ebba, Annie och Jan gnäller som fyra megafoner.

Slutligen Sverigedumokraterna. Dom ska nog dra en suck av lättnad över att förlusterna inte är större. När man nu inte är ensamma som gnällparti så borde ju faktiskt väljarna föredra någorlunda seriösa partier och inte bara ett parti vars företrädare till stor del består av knäppgökar, klavertrampare och så’na som egentligen inget begriper bara dom får sprida sina rasistiska villfarelser. Jag tror nämligen inte på att de flesta SD-supportrarna egentligen är rasister utan dom har bara blivit lurade av det allmänna gnället och känner rädsla för det okända.

Hur som helst är det alltid lika spännande att läsa SCB och andra väljarundersökningar och kommentarerna till dessa. Tänk att man kan få så bra betalt för att kommentera siffrorna när jag kan göra det helt gratis…

Lämna en kommentar

Under Väljarundersökningar

Siffernörden slår till

Jag är, som jag nog sagt tidigare, statistiknörd. Jag älskar statistik och allt man kan bevisa med statistik. När det gäller opinionsundersökningar så kan du bevisa i stort sett vad som helst, bara du ställer frågan på rätt sätt. Och när det gäller väljarundersökningar så kan man alltid tolka en förändring på 0,1 procentenheter till att opinionen nu har vänt. Med detta vill jag ha sagt att man ska inte dra för stora växlar på förändringarna i väljarundersökningarnas siffror. Men, om det går åt rätt håll kan man ju få glädjas i varje fall. Och om det går åt fel håll så är det alltid inom felmarginalen.

Jonas SjöstedtDenna långa inledning skriver jag eftersom Sveriges Radios Ekot i dag publicerat sin Svensk Väljaropinion, som är en sammanvägning av ett antal olika väljarundersökningar från den senaste tiden. Vinnare i denna, sedan förra månaden, är Socialdemokraterna som gått upp 1,0 procentenheter. Vänsterpartiets, Centerns och Folkpartiets marginella ökning är betydelselös. Förlorare är Moderaterna som tappat 0,7 procentenheter och möjligen Sverigedemokraternas -0,3 kan ha betydelse. Om inte annat som bevis för att SD:s framgångar tagit slut. Att Miljöpartiet och Kristdemokraterna tappat ytterligare 0,1 procentenheter kan man inte läsa ut något ur. Möjligen att Kristdemokraterna parkerat sig ganska rejält under riksdagsspärren. Socialdemokraterna får 26,8%, Moderaterna 22,9% och Sverigedemokraterna 18,7% av de tre stora. I nästa division leder Vänsterpartiet med 6,9%, Miljöpartiet har 6,7% och Centern 6,6%. I bottenträsket slåss Folkpartiet med 5,3% och i absoluta utslängningsgruppen Kristdemokraterna på 3,4%. Detta innebär att det Rödgröna båset får 40,4% (+1,0) medan Högeralliansen får 38,2% (-0,5). Om man nu kan tala om någon Allians? Splittringen ökar medan partierna drabbas av frustration och Annie Lööf sitter hemma vid köksbordet och planerar för hur hon ska navigera för att rycka ordförandeklubban från Anna Kinberg Batra.

En intressant jämförelse är att titta på vad som förändrats sedan valet. Då finns det tre vinnare. Sverigedemokraternas som ökat +5,8, Vänsterpartiet som ökat +1,2 och Centern som ökat +0,5. Övriga är alltså förlorare. Socialdemokraterna -4,2, Kristdemokraterna -1,2, Moderaterna -0,4, Miljöpartiet -0,2 och Folkpartiet -0,1. Det är alltså inte så mycket förändrat för de flesta partierna. Annie Lööfs framgångar med Centerpartiet är egentligen inte så mycket att hänga i julgranen. Och förlusterna för Moderaterna och Miljöpartiet sedan valet är ju ytterst begränsade. Sd:s framgångar och Socialdemokraternas motgångar naturligtvis. Och sedan Vänsterpartiets framgångar under Jonas Sjöstedt och Kristdemokraternas ras under Ebba Busch Thor är egentligen de enda som har betydelse.

Lämna en kommentar

Under Väljarundersökningar

Det går upp och det går ner

VänsterpartietHittar man inget annat att skriva om så finns det alltid någon ny väljarundersökning att roa sig med. Och i dessa finns det alltid något trevligt att hitta om man bara letar. Det är fascinerande att man kan hålla sysselsättningen uppe inom branschen på ett så säkert sätt. Det måste vara en av våra mest säkra anställningar man kan ha att jobba med väljarundersökningar? Senast ut är Sveriges Radio som ju inte gör en egen undersökning utan istället låter Novus göra en sammanvägning av ett antal av alla de andra undersökningarna och kallar detta Svensk väljaropinion. Den stora förloraren i aprilundersökningen är Socialdemokraterna som tappat 2,4 procentenheter till 27,5%. I stort sett alla de andra partierna har marginella ökningar. Undantaget är Kristdemokraterna som är fast under 4%-spärren, nu med 3,8%. Övriga partier har mer eller mindre stora ökningar. Moderaterna får 25,1%, Sverigedemokraterna 14,7%, Miljöpartiet 7,4%, Vänsterpartiet 6,7%, Centerpartiet 6,0% och Folkpartiet 5,5%. Det vill säga, det händer inte så mycket. Det Rödgröna blocket är fortfarande större än Högeralliansen. Och Feministiskt Initiativ ligger tryggt förankrade bara halvvägs upp till 4%-spärren på 2,2%. Men, en dag händer nog något. Den som kan förutsäga vad är duktig!

Lämna en kommentar

Under Väljarundersökningar