Etikettarkiv: Afghanistan

Vi och dom

» Oscar

Som pappa till en son med ett funktionshinder blir jag ytterst illa berörd när jag läser hur sverigedumokraten Oscar Sjöstedt så uppenbart gör skillnad i värdet på människor med olika mått av ”intellekt”.

Autism

Bakgrunden är ett uttalande från sverigedumokraten Oscar Sjöstedt som i Riksdagen hade synpunkter på ett asylärende gällande en ung kille från Afghanistan som hade fått asyl på humanitära skäl. Något som tydligen enligt Oscar Sjöstedt var upprörande. Enligt Migrationsdomstolens beslut hade mannen en ”lindrig intellektuell funktionsnedsättning”. Vilket fick Oscar till att kräva att: – ”Vad säger ni om att i stället för att föra en migrationspolitik där vi attraherar människor med lågt intellekt, så för vi en politik där vi attraherar människor med högt intellekt?”

Nu tror jag att för Oscar Sjöstedt har det ingen betydelse hur hög grad av ”intellekt” en flykting från Afghanistan har. Dom ska inte ha asyl alls! Att Afghanistan fortfarande är ett av världens farligaste länder har ingen betydelse. I Sverige ska man inte beviljas asyl – punkt. Verkligheten är den att andelen flyktingar från Afghanistan som får asyl i Sverige ligger långt under snittet för Europa. Tusentals unga killar som flytt från Afghanistan och sökt asyl i Sverige där dom sedan fått utbildning i Sverige, lärt sig svenska och för att sedan få avslag på sin asylansökan har sedan sökt sig till t.ex. Frankrike där dom beviljats asyl.

Att funktionshindrade är mindre värda är en ganska typisk nazistisk syn. Under Nazitiden i Tyskland handlade Förintelsen inte bara om att förinta judar. Det handlade om att göra sig av med alla icke önskvärda som var lägre stående. Som judar, romer, homosexuella, krigsfångar och handikappade. Uppskattningsvis ungefär 5.000 barn som fötts med ett handikapp togs från sina föräldrar och medicinerades och gavs så dålig kost att dom avled.

För övrigt är det inte första gången Oscar Sjöstedt avslöjas för sin människosyn. I ett klipp från 2016 berättar Oscar Sjöstedt skrattande om hur han under en tid arbetade på ett fårslakteri på Island där även en grupp tyska nazister också jobbade. Och han berättar då om hur dom skrattande kunde sparka på fårkroppar och kalla dessa för judar. Han tyckte tydligen att det var roligt när dom sprang omkring och heilade.

Ännu tidigare under sin tid som skinheads gick Oscar Sjöstedt tydligen under namnet ”Rasse-Oscar”. Nu har han stigit i graderna och är SD:s ekonomiskpolitiska talesperson.

På tal om Sverigedumokrater som skitit i det blå skåpet så får tydligen Mari Herrey som jag berättat om tidigare behålla sitt uppdrag som nämndeman trots sitt spridande av vidrigheter på sociala medier. Däremot är det uppenbarligen så att Sverigedemokraterna ännu inte bestämt sig för hur det bli med hennes fortsatta karriär inom partiet.

Hennes partikollega i Mölndal, Thomas Olin, har dock tvingats lämna sina politiska uppdrag i kommunfullmäktige, kommunstyrelsen osv sedan han ”gett uttryck för högerextrema konspirationsteorier och spridit vit makt-propaganda” på sociala medier. Dvs ett ganska normalt beteende från en sverigedumokrat.

Läs lite mer:
Shekarabis svar till Oscar Sjöstedt: ”Be om ursäkt”. – Expressen
Sjöstedt (SD) hånade funktionsnedsatt i riksdagen – får stöd av M-politiker. – Dagens ETC
Här skämtar Sjöstedt (SD) grovt om judar. – Expressen
Mari Herrey, SD, behåller sin plats som nämndeman. – Expressen
Olin (SD) lämnar samtliga uppdrag efter avslöjande. – Expo

1 kommentar

Under Sverigedumokraterna

Är Ebba seriös?

Är Ebba Busch verkligen seriös? Menar hon allvar? Är det verkligen meningen att vi ska ta Ebba Busch på allvar?

Det senaste utspelet från Batong-Ebba i kampen om att ställa sig till höger om Jimmie Åkesson är att använda biståndspengar som skulle getts till Somalia och Afghanistan till att istället bygga fängelser i dessa länder. För att fylla dessa då med personer från dessa länder som har dömts för brott i Sverige och sedan ska utvisas.

Uppenbart är att Ebba Busch inte funderat färdigt utan troligtvis har gjort utspelet som ett rent infall hon fått. Många andra kristdemokrater blev lika förvånade som de flesta andra. Flera riksdagsledamöter tycker att dom kunde väl ha tillfrågats först eller i varje fall ha blivit informerade innan hon gjorde sitt korkade utspel.

Man kan t.ex. tycka att om man nu ska vidta de här åtgärderna så kunde hon ju föreslagit att fängelserna byggs i länder där det finns många som ska utvisas till. Men uppenbart är att Ebba Busch kläckte ur sig Somalia och Afghanistan för att detta är länder som får bistånd från Sverige. Eller hon har tänkt att man ska placera kriminella i dessa länder även från andra länder?

Min erfarenhet när det gäller nationalitet på kriminella som ska utvisas efter att ha avtjänat sina fängelsestraff är att dom kommer inte från Somalia och Afghanistan först och främst. Jag har alltså jobbat dryga 5 år på Migrationsverkets Förvar. Och här hamnar inte bara asylsökande som fått Nej på sin asylansökan utan också t.ex. personer som ska utvisas efter avtjänad dom. Grovt kriminella hamnar inte där men många andra. Och dom kommer alltså inte från Somalia eller Afghanistan utan de stora grupperna kommer från olika länder i Nordafrika, på Balkan, Östeuropa och forna Sovjetunionen.

Jag är dock övertygad om att dessa länder inte skulle acceptera att Sverige bygger fängelser där. När det gäller Somalia och Afghanistan är väl tanken att man ska använda biståndet som utpressning.

Jag undrar om Ebba Busch samtidigt tycker att Thailand ska bygga ett fängelse i Sverige för svenskar som begått brott i Thailand?

Du är inte seriös Ebba Busch!

Läs:
Kristdemokraterna: Bygg fängelser utomlands med biståndspengar. – SVT
KD-förslag: Bygg fängelser i andra länder. – Svenska Dagbladet
Splittring inom KD om biståndspengar till anstalter utomlands. – SVT
Lågvattenmärke att vilja bygga fängelser för biståndspengar. – Göteborgs-Posten

Lämna en kommentar

Under Ebba Busch

Vi ska skämmas

Afghanistan är ett av de mest krigsdrabbade länderna. I princip har landet befunnit sig i konstant krig sedan 1979. Stormakterna USA och Sovjetunionen har tillsammans med religiösa inriktningar under alla år krigat om makten i landet. Ibland har styret stötts av Moskva och upproret från Washington, ibland tvärtom. Och till detta olika extrema muslimska grupper som gjort tillvaron ännu värre. Ofta med stöd i form av pengar och vapen från stormakterna.

afghanistankartaAfghanistan har kanske 35 miljoner innevånare. I dag befinner sig ungefär 1,5 miljoner i landet som interna flyktingar. I grannländerna Iran och Pakistan finns ungefär 5 miljoner flyktingar från Afghanistan. Den stora övervägande delen av flyktingarna (alltså ungefär 15% av landets befolkning) finns i närområdet. Men många har också gett upp med att vänta i hopplösa flyktingläger där man bott i åratal. En stor del av de främst unga killar som kommit som flyktingar från Afghanistan till Sverige har helt enkelt aldrig varit i Afghanistan. Dom är uppvuxna i flyktingläger i främst Iran.

Men vi utvisar dessa ungdomar till Afghanistan. Ett land där dom kanske aldrig varit, ett land där dom inte har några släktingar eller kontakter. Och detta gör vi för att vi vill sända signaler om att det inte är någon idé att söka sig till Sverige. Det är en skam!

Afghanistan anses vara ett av de farligaste länderna i världen att vistas i. När vi tvångsutvisar ungdomarna till Kabul hävdar vi att det finns organiserat ett mottagande. Verkligheten är den att detta oftast inte finns. Ibland händer det att de som ska ta emot de tvångsutvisade ungdomarna på flygplatsen i Kabul inte vågar resa ut till flygplatsen av säkerhetsskäl. Ibland händer det att den personal från Sverige som följer med för att överlämna de tvångsutvisade vägrar lämna flygplanet på flygplatsen av säkerhetsskäl.

Många av de tvångsutvisade försvinner helt enkelt. En del flyr igen till t.ex. Iran. En del går av säkerhetsskäl bara under jorden. Andra tvångsrekryteras av olika grupperingar/terrorgrupper. Och några dödas helt enkelt. Men utvisas ska dom för att sända signaler så att inte andra lockas att ta sin tillflykt till Sverige.

Allt medan stormakterna fortsätter att destabilisera landet för att öka sitt eget inflytande och minska motståndarens inflytande. I dagarna läste jag om att det avslöjats att brittiska specialstyrkor i Afghanistan tillhörande specialförbandet SAS medvetet mördat ett 30-tal helt oskyldiga afghanska ungdomar. Avslöjandet avser händelser 2011. Men liknande avslöjanden har gjorts tidigare. Och ingen av de stridande parterna i landet är oskyldiga. Detta är bara ett litet exempel.

Samtidigt diskuterar vi här i trygga Sverige att flyktingarna måste stanna i närområdet. Men, det är just det dom gör. Som jag sade, det finns ca 5 miljoner afghanska flyktingar i grannländerna Iran och Pakistan. I det i dagarna katastrofdrabbade Libanon finns ungefär 1,5 miljoner flyktingar från Syrien. Det är en liten rännil av de krigsdrabbade ländernas flyktingar som kommer till oss uppe i nordliga Europa.

Men vi ska ju skicka signaler så att vi slipper ta något ansvar!

Läs:
Brittiska ”dödspatruller” mördade 33 oskyldiga afghaner. – Afghanistan

Lämna en kommentar

Under Afghanistan

Om kristet kärleksbudskap

Är det inte dags för Kristdemokraterna att byta namn? Det är ju inget ovanligt att partier byter namn till något som man tycker bättre beskriver vad man är. Högerpartiet bytte namn till Moderaterna (man hette väl formellt Moderata Samlingspartiet ett tag). Varför dom bytte vet jag dock inte. Skämdes man över att vara Höger? Folkpartiet bytte till Liberalerna, och det kan ju stämma för det är ju inte så mycket folk kvar. Vänsterpartiet strök Kommunisterna när det mest sågs som en belastning. Bondeförbundet konstaterade att det inte fanns så många bönder kvar så man blev Centerpartiet. Sverigedumokraterna valde Sverigedemokraterna, för att kalla sig något som Bevara Sverige Svenskt, Nordiska Rikspartiet, Nysvenska Rörelsen osv kändes väl inte tillräckligt rumsrent.

kd-ebba

Men det var inte alla dom här partierna som jag tänkte uppehålla mig vid. Utan det handlar om ifall det inte är dags för Kristdemokraterna att byta namn. Jag ska visserligen erkänna att jag inte är religiös. Det är en evighet sedan jag valde att aktivt gå ur Svenska Kyrkan. Jag minns fortfarande att kyrkoherden här i Åstorp önskade mig ”Lycka till” när jag var upp till Pastorsexpeditionen för att meddela mitt utträde. Men jag tycker fortfarande att Svenska Kyrkan och Kristendomen (och religioner rent allmänt) står för ett kärleksbudskap. Det kristna kärleksbudskapet står för en kärlek till alla människor. Att vi finns till på vår jord för att hjälpas åt att ta hand om varandra. Man kan ju då tycka att ett parti som kallar sig Kristdemokraterna verkligen borde omfamna detta kristna kärleksbudskap.

Men, sedan Batongfarmor Ebba Busch tagit över partiet har detta kristna kärleksbudskap skuffats in i en garderob så att partiet istället kan koncentrera sig på hårda tag och fram med batongen. Någonting kvar av något kristet kärleksbudskap kan man inte längre hitta i Kristdemokraternas budskap under Ebba Buschs ledning.

kd-ebba-hoger

Jag blir påmind om detta när jag läser ett debattinlägg i Dagens Nyheter som skrivits av den tidigare liberala utrikesministern Hans Blix, den tidigare socialdemokratiska utrikesministern Jan Eliasson samt den förre kristdemokratiska partiledaren och biståndsministern Alf Svensson. Debattinlägget har rubriken: Stärk svensk humanitet: Låt de ensamkommande stanna. Det handlar om de många ensamkommande flyktingar, främst killar med ursprung i Afghanistan som kom ca 2015, och som misshandlats av det svenska asylsystemet. Genom långa handläggningstider som gjort att deras förutsättningar förändrats från det dom kom tills beslut äntligen skulle fattas. Genom mycket tvivelaktiga åldersbestämningar. Genom en rättsvidrig rättsprocess som handlat mindre om att ta hänsyn till asylskäl och mer om att sända signaler till andra. Nu, sedan dom mer eller mindre rotat sig i Sverige hotas stora grupper av dessa ungdomar att utvisas till ett av världens farligaste länder.

Att en liberal politiker vill genomföra ett humant asylbeslut är inget som förvånar. Att en socialdemokratisk politiker vill göra det samma är inte heller något som förvånar. Men att en kristdemokratisk politiker tycker att Kristdemokraterna ska omfattas av det kristna kärleksbudskapet retar nog gallfeber på batongfarmor Ebba Busch och hennes hårdföra lakejer i dagens Kristdemokraterna. Alf Svenssons underskrift är mycket tydligt riktat mot dagens Kristdemokrater. Ett parti som tydligt sopat in det kristna kärleksbudskapet i garderoben för att få sitta i Jimmie Åkessons sverigedumokratiska högerknä.

Och där är jag tillbaka till där jag började. Politiska partier som byter namn. Det är dags för Kristdemokraterna att stryka den kristna inledningen i sitt partinamn. Dagens Kristdemokraterna har inget med något kristet kärleksbudskap att göra. Varför inte ”Högerdemokraterna”? Namnet Höger är ju numera ledigt och det säger trots allt mer om partiets politik i dag.

Läs:
Stärk svensk humanitet: Låt de ensamkommande stanna. – Dagens Nyheter debatt
Jakob Forssmed (KD): C och L måste bestämma sig. – Sveriges Radio

Lämna en kommentar

Under Kristdemokraterna

Annat än Corona

Det debatteras faktiskt annat än Corona just nu. Jag vet att det låter underligt för en del. Men det finns en debatt som inte handlar om Corona.

Fast om jag ska vara ärlig, så det ämne jag tänkte ta upp är faktiskt kopplat till Coronavirusets härjningar. I en debattartikel i Aftonbladet skriver nämligen Maria Malmer Stenergard som är migrationspolitisk talesperson för Moderaterna:

– ”Därför säger vi nej till gymnasieamnestin. Det enda rimliga är att utvisa ungdomarna.”

Vad har då detta med Coronavirusets härjningar att göra? Jo, enligt den så kallade Gymnasielagen så fick en stor grupp, främst asylsökande ungdomar med ursprung från Afghanistan, och som egentligen skulle fått avslag på sin asylansökan, men som pga lång handläggning inte hunnit få avslag i rimlig tid få rätt att fullborda sina gymnasiestudier. Om dom sedan inom ett halvår efter detta kunde skaffa egen försörjning så skulle dom få lov att stanna kvar i Sverige.

Men så kommer vi då in på Coronavirusets härjningar. Många hävdar att Coronavirusets härjningar gör att dessa ungdomar när dom nu går ut gymnasiet inte kommer att ha en chans att skaffa jobb. Med en kraftigt ökande arbetslöshet kommer dessa grupper att hamna allra längst ner bland jobbansökningarna på de få jobb som eventuellt kan dyka upp. Många hävdar alltså att det krav som sattes upp i en helt annan situation nu är orimligt att uppfylla. Alltså borde det utfärdas en allmän amnesti för denna gruppen. Till detta hävdas att det kommer att bli rent praktiskt omöjligt att utvisa alla dessa ungdomar. Ungdomar som vi alltså lagt stora summor pengar på att utbilda, men nu vill skicka ”hem” till det som anses vara ett av världens farligaste länder.

97% av de dryga 8.000 ungdomar som omfattades av lagen är afghanska medborgare. Hälften av dom hade dock bott i Iran som flyktingar innan dom kom till Sverige. I genomsnitt hade dom bott i Iran under 10 år och många var till och med födda i flyktingläger i Iran. De flesta tillhör folkgruppen hazarer. En folkgrupp som är en minoritet (ca 10%) av befolkningen i Afghanistan. Dom är nästan alla shiamuslimer i motsats till den styrande majoriteten i Afghanistan som är sunnimuslimer. Folkgruppen kommer ursprungligen from Mongoliet. Därav att dom ofta har ett tydligt östasiatiskt utseende. I dag bor ungefär hälften av hazarerna i grannländer som Iran och Pakistan. Dom anses vara förföljda i Afghanistan.

amnesty

Men, som sagt, Moderaterna vill absolut inte ha någon amnesti. Fast Maria Malmer Stenergard är inte ärlig i sin argumentation. Verkligheten är att Moderaterna och Maria Malmer Stenergard inte vill ha några flyktingar alls i Sverige. Allra minst från Mellanöstern eller andra länder utanför Europa. Hon är helt enkelt inte ärlig. Maria Malmer Stenergard omfattas inte alls av sin gamla partiledare Fredrik Reinfeldts ”Öppna er hjärtan, öppna gränser och fri rörlighet”. Nä, Maria Malmer Stenergard hör till den gamla stammen som snarast instämmer i Jimmie Åkessons ”Vi måste tänka på svenskarna först” med en ovilja att överhuvudtaget ta emot flyktingar i Sverige. Att Sverige under århundraden har varit beroende av invandring i form av arbetskraft eller flyktingar har ingen betydelse. Moderaterna har närmat sig den Sverigedumokratiska synen där Ungerns rasistiska politik är ett föredöme.

Ut med dom!

Det är det som gäller i den Moderata världen som allt mer närmar sig den Sverigedumokratiska samhällsbeskrivningen.

Att vi utvisar ungdomar till Afghanistan handlar om att vi vill sända signaler till andra som eventuellt skulle vilja göra om resan till Sverige. Det är ingen idé. Att utvisa ungdomar till ett av världens farligaste länder, till ett land där en mycket stor del av dessa inte har någon familj eller kontaktnät alls handlar inte alls om humanitet. Det handlar om att markera. Att sända signaler.

Svensk flyktingpolitik är i många stycken en skandal. Jag läser om den kurdiska flyktingen Resul Özdemir som till sin familjs (som bor i Sverige) förvåning helt plötsligt av svenska myndigheter hade smugglats till Turkiet och där visades upp av den turkiska säkerhetspolisen. Tyvärr är svensk flyktingpolitik en skam. Och den görs inte bättre av Moderaterna (eller Sverigedumokraterna).

Läs bakgrund:
Därför säger vi nej till gymnasieamnestin. – Moderaterna på Aftonbladet Debatt
Vi måste tänka på svenskarna först. – Sverigedumokraterna på Aftonbladet Debatt
Familjen kräver svar: Varför utvisades Resul till Turkiet? – Dagens ETC

Lämna en kommentar

Under Flyktingmottagande

Onämnt virus

Till dagens ämne tänkte jag ta något helt annat än det där viruset som dominerar nyheter och debatt. Men jag kommer alltså inte alls att nämna det idag.

Istället letade jag fram en debattartikel som jag läste för några dagar sedan, närmare bestämt för flera veckor sedan. Så det kan väl vara lämpligt att inte vara så högaktuell för en gångs skull. I tidningen Dagens Samhälle skrev nämligen en Olof Edsinger som är generalsekreterare för Svenska Evangeliska Alliansen en debattartikel med rubriken: – Låt inte samtalet om samvetsfrihet tystna.

För de som inte vet vad Dagens Samhälle är så är det en tidning som ges ut en gång i veckan och främst läses av politiker och tjänstemän inom offentlig verksamhet. Den ägs i dag av Bonnier och ingår i samma grupp som Dagens Industri. Men det är ganska nyligen som den köptes från Sveriges Kommuner och Regioner. Jag får den alltså i brevlådan varje vecka som förtroendevald politiker.

Debattartikeln är skriven med anledning av att de barnmorskor som åberopade Samvetsfrihet och vägrade utföra aborter i sitt arbete förlorade i Europadomstolen. Europadomstolen ville inte ens ta upp deras överklagande av besluten i Sverige. Beslut som i princip går ut på att om man tar jobb som barnmorska så måste man utföra de jobb som ingår i arbetet. Man kan inte välja och vraka i de arbetsuppgifter som man vill göra och inte vill göra.

Olof Edsinger tycker dock att vi ska fortsätta att diskutera rätten till Samvetsfrihet. De båda barnmorskorna Ellinor Grimmark och Linda Steen ville ju ha jobb hos Region Jönköping och Region Sörmland som barnmorskor, men deklarerade att dom av Samvetsskäl vägrade utföra aborter. Uppgifter som ingår i arbetet så då vägrades dom anställning. Dom har alltså drivit sitt ärende genom alla tillgängliga instanser med hjälp av advokater bekostade av den internationella antiabortrörelsen. Nu kan dom inte komma längre, det finns inget över Europadomstolen, som alltså vägrar ta upp ärendena.

Som ni förstår så tycker jag det är bra att dom båda förlorat sin kamp för att slippa utföra vissa arbetsuppgifter i sitt yrke. Om jag tar jobb som polis kan jag inte vägra att sätta fast fortkörare för att jag tycker att vi borde ha fri fart på våra vägar. Jobbar jag som socialsekreterare kan jag inte välja och vraka mellan de sökande beroende på om jag tycker att lagen om bistånd är rätt eller fel. Jag har jobbat mer än 30 år på Försäkringskassan. Jag tyckte det var fel att införa karensdag i sjukförsäkringen, men jag kunde ju inte vägra att dra karensdag från utbetalningar bara för att jag tyckte det var fel. Jobbar jag med något så får jag följa de lagar som gäller – eller byta jobb.

migrationsverketvast

De sista åren innan jag gick i pension arbetade jag på ett av Migrationsverkets Förvar. Där man alltså låser in personer som av olika anledningar ska utvisas eller avvisas från Sverige i avvaktan på att handlingar som biljetter, visum osv kan ordnas så att en utvisning / avvisning kan genomföras. Här fanns allt från kriminella som skulle utvisas efter avtjänat straff till asylsökande som fått avslag eller personer som arbetat svart i Sverige eller på annat sätt saknat arbetstillstånd. Jag träffade personer som jag var tacksam för att dom inte skulle vara kvar i Sverige. Men jag träffade också personer där jag skämdes för hur Sverige behandlade människor.

Svenska lagar kan för många verka vara obegripliga. Låt mig ta exempel på när jag skämdes. Om du vill söka asyl i Sverige så måste du ta dig till Sverige för att söka asyl. Men om du vill söka uppehållstillstånd som anknytning till någon i Sverige så måste du göra detta från ditt hemland. Alltså hade vi på Förvaret flera unga killar från länder i Afrika som hade fru och barn i Sverige. Men dom kunde inte söka uppehållstillstånd för att få bo med sin fru och barn från Sverige. Dom skulle utvisas till sitt hemland så att dom där kunde gå till Svenska ambassaden och söka tillstånd att få återvända till familjen i Sverige. Har man sett 3-4 åriga barn gråtande ta farväl av pappa som ska utvisas till Nigeria då skäms man för att vara Svensk!

I dag har vi exempel på unga killar från Afghanistan som ska utvisas till Afghanistan trots att dom hunnit gifta sig och få barn i Sverige. Men dom ska till Afghanistan, som dom kanske knappt varit i eftersom dom vuxit upp i flyktingläger i Iran. Meningen är att dom alltså ska söka om att få återvända till Sverige på svenska ambassaden. Fast svenska ambassaden i Kabul tar inte emot sådana ansökningar. När dom hamnat i Afghanistan måste dom alltså åka vidare till t.ex. Iran eller Irak för att där söka uppehållstillstånd i Sverige. Det här är inte regler som skapats för att underlätta, det är regler som skapats för att försvåra. Och jag skäms!

Men, jag skulle inte komma på tanken att åberopa någon form av Samvetsfrihet och vägra utföra arbete med just de utvisningsärenden som jag tycker är fel. Jag får välja att göra jobbet utifrån de lagar som gäller. Eller sluta mitt jobb och söka mig därifrån. Jag är glad för att jag inte jobbar kvar utan kunde försvinna från jobbet som pensionär. Mot slutet jobbade jag främst med administration, något som jag var tacksam för.

Men någon Samvetsfrihet skulle jag inte åberopa. Varken för mig på Migrationsverket eller för barnmorskor eller något annat arbete. Arbeta för att ändra lagarna, byt jobb! Men det går inte att välja och vraka vilka arbetsuppgifter man vill utföra.

Läs:
Låt inte samtalet om samvetsfrihet tystna. – Olof Edsinger, Svenska Evangeliska Alliansen

1 kommentar

Under Abort

Vem skrämmer oss och varför?

Alla som känner en rädsla för det kraftigt ökade våldet i Sverige, var vänlig och räck upp en hand! Vad tror ni, är det många uppsträckta händer? Titta på staplarna här under. Dom visar hur många som mördats (dött pga dödligt våld) i Sverige för varje år sedan 1970-talet. Siffran talar om antalet döda per 100.000 innevånare. Det tydliga vi kan läsa ut av tabellerna är att det helt uppenbart var en större risk för att bli dödad på 80- och 90-talet än vad det är nu. Staplarna visar att det går lite upp och ner, men dom visar inte på någon ”katastrofal mordepidemi” i varje fall. Tvärtom snarast.

Mordstatistik

Varför tror vi då att det är så hemskt just nu? Kan det finnas en så enkel förklaring som att det finns stora grupper som vill att vi ska tro detta? Som vill att vi ska skrämmas upp? Som kanske vill ta politiska poäng på att skrämma upp oss? Jag gjorde ett litet experiment i dag och tittade i min lokala tidning för i går och i dag. Vad skriver tidningen om? Min lokala tidning är alltså Helsingborgs Dagblad. Jag hade båda tidningarna aktuella i dag eftersom tidningsbudet hävdade att han inte kunde ta sig in genom porten i går och lämna någon tidning så jag har fått två tidningar i dag. Jag har alltså gjort en jämförelse med hur man behandlar trafikolyckor jämfört med sprängningar (eftersom en sådan hänt).

I gårdagens tidning fanns en liten notis (9 spaltcentimetrar) om att en 60-årig man dödats i en singelolycka utanför Höganäs. Det fanns också en liten notis (10 spaltcentimetrar) om att en flicka 10-15 år fått livshotande skador i en annan singelolycka utanför Ängelholm.

I dagen tidning får vi läsa lite mer om olyckan utanför Ängelholm (28 spaltcentimetrar) som berättar att det var två personer som fått allvarliga skador och fyra andra som fått lindrigare skador (de flesta barn) när en liten buss kört av vägen. Och att alla kom från Klippan. Vi kan också läsa om en annan singelolycka utanför Svalöv utan några allvarligare skador (6 spaltcentimetrar).

Men, vi får också läsa en stor artikel över hela sidan (6 x 17 spaltcentimetrar = 102 cm) om en detonation i Bjuv. Ingen våldsam sprängning, men en smäll som tydligen under natten förstört ett par fönster. Det hela upptäcktes några timmar senare. Ingen människa är skadad men en del materiella skador. Vad det hela handlar om vet man naturligtvis inte. Ungdomar som smällt en rejäl banger på okynne? Förutom artikeln fanns det även en kortare blänkare på framsidan.

Totalt ägnades alltså 53 cm text åt att berätta att en person dödats, 2 fått allvarliga skador och att ytterligare 5 personer fått lättare skador i tre trafikolyckor i området medan dubbelt så mycket utrymme ägnades åt att rapportera att ett par skyltfönster gått sönder! Gissa vad nordvästskåningar kommer att vara mest rädda för? Det är inte att ge sig ut i trafiken i varje fall. Det är snarast att råka ut för en sprängning eller överfall. Vilket ju inte stämmer överens med vad vi har störst risk att råka ut för.

xxxxx

Men politiker och andra debattörer försöker skrämma upp oss och ta politiska poäng på att överdriva vissa risker. Genom lögner eller våldsamma överdrifter sprider man rädsla och tar politiska poäng. Debattören Björn Ranelid hävdade nyligen att Sverige befinner sig i krig. En talesperson för det statliga Nationella bombskyddet sade för inte så länge sedan att situationen med sprängningar i Sverige är värre än det var under baskiska ETA:s stora bombkampanj på 80-talet. Under åren 1986-87 sprängde ETA mängder av bomber i Spanien. Totalt dödades under de två åren 67 personer och 215 skadades. Under de senaste två årens ”bombepidemi” i Sverige har totalt en person skadats. Detta skulle alltså vara värre? Högerextrema grupper har hävdat att läget i Sverige närmar sig situationen i Afghanistan och att därför flyktingar därifrån i Sverige ju borde fly tillbaka. Förra året dödades 26.800 personer i stridigheterna I Afghanistan varav man uppskattar att cirka 4.000 var civila helt oskyldiga personer. Antalet döda i Sverige är en bråkdel av den siffran. Det rör sig om ett 100-tal eller drygt detta. En stor del inom familjen.

Varför sprids då dessa våldsamma överdrifter? Varför vill politiker och andra debattörer sprida en rädsla bland svenskar? Hur mycket handlar bara om att ta partipolitiska poänger? Hur mycket handlar om ren rasism och främlingshat? Och varför hänger media på? Handlar det bara om att locka lösnummerköpare? Varför är vi alla så lättlurade och lättskrämda.

När Polisen gör sina s.k. trygghetsmätningar så är vi alla mer eller mindre rädda för vad som händer i samhället. Samtidigt som mätningarna visar att allt färre utsätts för brott så blir allt fler rädda för att utsättas för brott. Antalet inbrott i lägenheter och villor minskar kontinuerligt sedan flera år tillbaka. Har vi blivit mindre oroliga för att utsättas? En brottsform som ökar kraftigt är olika former av bedrägerier. Kortbedrägerier, bedrägerier med hjälp av Bank-ID. Hur är utvecklingen i samhället? Vi ”tvingas” in i ett samhälle där vi måste använda våra kort till allt. Allt fler ställen kräver att du använder Bank-ID för att kunna använda tjänster. Jag måste själv i dag logga in med Bank-ID bara för att anmäla till hyresvärden att en lampa i trappan har slocknat!

Slutsats: Var kritisk! Köp inte all svartmålning. Fundera över varför politiker och andra sprider uppgifter. Granska alla rykten och myter. Brottslighet och kriminalitet i samhället är ett problem. Det har varit ett problem, och kommer att fortsätta att vara ett problem. Ibland ökar vissa brott, ibland minskar andra brott. Men, vi har ingen brottsepidemi. Låt dig inte skrämmas. Låt inte ditt liv förändras. Det finns risker. Det är farligt att leva. Men det är inte att utsättas för våld eller brott som är den stora risken. Låt dig inte luras av politiker och debattörer med en falsk agenda.

Läs lite bakgrund:
Massinvandringen har slagit sönder nationen. – Jimmie Åkesson (S) sprider lögner och myter
Redovisa vad invandringen kostar kommunerna. – Maria Malmer Stenergard (M) sprider rädsla
SVT smurfar med i Jimmies smurf. – Martin Aagård i Aftonbladet
Kriminalpolitik – en arena för lögner. – Magasin Para§raf
Vad är det för Sverige du saknar Jimmie Åkesson? – Magasin Para§raf
Öppen fråga om vilka som spränger och varför. – Magasin Para§raf
Pensionär efterlyst för vapenbrott – är kontakten mellan svenska nazister och ryska paramilitärer. – Dagens Nyheter

Lämna en kommentar

Under Våld

Journalistikcitat

Att vara journalist är inte lätt. Det kan vara farligt. I världens farligaste land, alltså Afghanistan, har bara det senaste året uppåt 15 journalister och reportrar mördats. Men landet är ju så säkert att vistas i så att vi med gott samvete kan utvisa ungdomar dit utan att dom har någon familj som tar emot dom. Men, vi måste ju sända signaler! Personligen skäms jag.

Penna

Men, det var inte det jag skulle tycka till om i dag. Ibland kan texten i en artikel berätta lite om hur det är att jobba som reporter. Vad man måste lära sig att ta hänsyn till. Det här citatet kommer från en artikel om kurder som nu tvingas fly från sina hem i norra Syrien sedan Turkiet fått klartecken till invasion.

– ”Vi slåss mot Daesh och håller dem från er del av världen, sen överger ni oss när vi blir attackerade och jag måste lämna mitt hem. Nu filmar du mig när jag flyr för mitt liv med min familj och du frågar mig om mina känslor?”

Så sant. Journalistik kan vara omänskligt och utlämnande för att inte tala om hänsynslöst. Donald Trump uppför sig som en elefant i en porslinsbutik. När det gäller att helt plötsligt dra sig tillbaka från Syrien och lämna kurderna i sticket, kurder som skött markarbetet för att bekämpa IS, så är till och med stora grupper inom det Republikanska partiet kritiska. Donald Trumps agerande på den internationella arenan gör att det kommer att ta lång tid innan världen litar på USA igen. Han säger upp avtal, hoppar av överenskommelser osv i en sådan omfattning att ingen i fortsättningen kommer att vågar lita på vad man kommit överens med Washington om.

Nästa citat hittade jag i samma tidning i en artikel om skandalen i Nederländerna där en man tydligen hållit 6 barn och deras pappa inlåsta i källaren under åratal. Men citatet handlar egentligen om hur journalister uppför sig.

– ”Claudia de Gooijer bor mittemot gården som dragit världens blickar till sig. Hon och en väninna rastar hundarna och plockar samtidigt upp burkar med Redbull, cigarettpaket och annat skräp som lämnats efter det väldiga pressuppbådet.”

Att slänga skiten på marken efter sig är tydligen ett normalt beteende bland journalisthyenor också. Tror ni att dom skäms?

Läst i tidningen:
Flyktingarnas ilska: ”Ni överger oss när vi blir attackerade”. – Aftonbladet
Josef, 58, var ett mysterium för grannarna – bodde i husvagn. – Aftonbladet

För övrigt. Även om det i dag är Internationella Slipsdagen så tycker jag att strypsnaran om halsen är ett korkat och löjlig klädesplagg. Använd slipsen till att binda upp buskar i trädgården istället!

Lämna en kommentar

Under Journalism

Vad har jag uträttat?

Det händer att jag funderar över vad jag egentligen uträttat i mitt liv. I stort sett hela mitt yrkesliv har jag ägnat åt två olika myndigheter. Två myndigheter som väl i dag inte står så jättehögt i anseende – tvärtom nästan. Båda har jag lämnat frivilligt. Jag har gjort valet att jag inte vill vara med längre. Sedan jag 1974 hade gjort färdigt min militärtjänst har jag haft sammanlagt 5 olika arbetsgivare. Försäkringskassan som var den första leder med mer än 30 års anställning. Sist var det Migrationsverket med drygt 6 år. Däremellan hann jag med ett par år på Åstorps kommun följt av tre månader på Burlövs kommun och sedan 3 månader hos Kävlinge kommun.

Försäkringskassan

När jag en gång i tiden började jobba på Försäkringskassan var jag faktiskt stolt över detta. Efter några månader i Helsingborg fick jag jobb på lokalkontoret här i Åstorp. För yngre medborgare känns det kanske lite underligt att myndigheten hade service i varje kommun. Men så var det, det fanns minst ett kontor i varje kommun. Ett kontor där man kunde få personlig service med nästan allt. Och jag var stolt över att kunna ge den servicen. Det är många åstorpsföräldrar som jag har haft träffar med för att informera om reglerna och ge tips och svara på frågor om Föräldraförsäkringen. Som resultat är det många fler åstorpare som känner mig än jag känner åstorpare. Bilden visar personalen på Fk i Åstorp en gång i tiden på 90-talet.

För en tid sedan hade jag ett ärende till ett av äldreboendena i Åstorp. När jag skulle gå därifrån kom en gammal dam med sin rollator och frågade mig: – ”Får jag följa med dig hem?” Lite förvånad försökte jag förklara att det kanske inte vore så lämpligt. – ”Det är så tråkigt här. För det är du på Försäkringskassan väl?” Jag tog det som en komplimang trots allt.

När jag började arbeta på Migrationsverkets Förvar här i Åstorp kom en av mina nya arbetskollegor och berättade att jag hade varit en av de första personer han hade träffat när han kom till Sverige en gång i tiden och besökt Försäkringskassan. Det hade varit en positiv första kontakt med Sverige som han fortfarande kom ihåg. Det märks när jag träffar åstorpare att den goda lokala service som vi kunde ge var uppskattad.

Men, så satte stora centraliseringsrevolutionen igång. Den personliga servicen inom Försäkringskassan är i stort sett avskaffad. Om Försäkringskassan (och andra myndigheter) förr gav service och erbjöd arbetstillfällen runt om i alla Sveriges kommuner har vi nu hamnat i ett läge där det snart inte finns ”statliga” jobb på andra håll än i de allra största städerna. Centralisering och opersonlig ”service” har tagit över. En centralisering som fortfarande pågår. Jag brukar berätta att det som slutgiltigt fick mig att bestämma mig för att det fick vara nog med Försäkringskassan var när jag satt på det centraliserade kontoret i Helsingborg och behandlade ansökningar om Tillfällig Föräldrapenning. Då hade de insända blanketterna skannats av och man öppnade i princip på löpande band upp ärendena på datorn och godkände ett förslag till beslut. Nytt ärende, godkänn, nytt ärende, godkänn. Jättekul och inspirerande! Men helt plötsligt fick jag svaret att jag inte hade behörighet till ärendet. Va? Jag försökte på nytt, samma svar. Försökte igen, samma svar. Då upptäckte jag att det var mitt eget TFP-ärende jag försökte öppna upp. Hade säkerhetssystemet inte sagt ifrån hade jag betalt ut pengar till mig själv som en j-ävla robot! DÅ bestämde jag mig för att det här jobbet var inte för mig. Adjö Försäkringskassan!

Försämringskassan

I dag har Försäkringskassan förvandlats till en ännu mer centraliserad, opersonlig robot. Hårdare regler har gjort att handläggare sitter och ger avslag på ärenden där man ”på den gamla goda tiden” inte hade ens funderat i dom banorna. Men man slipper ju träffa den man säger Nej till och se dom i ögonen. Det har gått utför, och det handlar både om lagar, föreskrifter och en centraliserad opersonlig organisation som glömt att man finns till för ”de försäkrade”, inte för Regering och Riksdag. Försäkringskassan är inte längre tryggheten skrev Aftonbladet i fredags. Så sant, så sant!

De sista dryga sex åren av mitt yrkesliv har jag ägnat åt Migrationsverket. Här i Åstorp finns ett av de Förvar där personer som ska utvisas/avvisas kan hållas inlåsta i avvaktan på att en resa kan ordnas. Men syftet är att den som ska utvisas ska finnas tillgänglig när resan ska ske. Naturligtvis är det så att jag inte personligen håller med om alla beslut som fattas. Så var det inte heller på Försäkringskassan. Det var inte alltid jag tyckte att lagen var rätt, men som tjänsteman får jag hålla mig till lagen och sedan i så fall arbeta för en förändring. Samma sak på Migrationsverkets Förvar. Här träffade jag personer som jag var tacksam för att dom inte skulle stanna i Sverige. Men också personer där jag skämdes för hur Sverige agerar och behandlar människor.

På ett Förvar placeras allt från brottslingar som dömts till utvisning till asylsökande som fått avslag. En stor grupp är personer som rest till Sverige för att försörja sig. Försöka jobba vitt, jobba svart eller rent kriminellt. Den grupp jag skämdes inför främst i början var killar från t.ex. Nigeria eller andra länder i Afrika som hade fru och små barn i Sverige och som sökte uppehållstillstånd som anknytning. Men, svenska regler säger att om man söker som anknytning ska man göra det hemifrån. Alltså tvingas killarna ta farväl av gråtande små barn som inte begriper varför inte pappa får stanna utan ska åka till andra sidan jordklotet och där invänta hela den byråkratiska processen att fastställa att det är ett seriöst förhållande. Vill du söka asyl i Sverige så kan du däremot inte göra detta hemifrån utan måste först ta dig till Sverige.

Migrationsverket

Men, det påpekades hela tiden för oss i personalen att detta var Migrationsverket, inte Kriminalvården. De som fanns på Förvaret ska behandlas som ”boende”, inte som ”kriminella”. Visst kunde det hända att någon hittade på dumheter, som att försöka rymma. Men, det handlade om att vara beredda på detta, inte att förutsätta att dom skulle hitta på dumheter. Men utvecklingen har förändrats. Det har blivit allt mer ”kriminalvårdstänk”. De boende behandlas som presumtiva kriminella. Samtidigt som det blivit fullständigt överbelagt. Vill man skapa konflikter så ska man tvinga människor som inte kan prata med varandra eftersom dom har olika språk, som har olika religion, olika kultur osv att bo i samma lilla rum. Den ena snarkar, den andra fiser och den tredje kan inte sova alls. Samtidigt som någon eller några av dom mår dåligt eftersom dom inte vet vad som ska hända. Har man inte konflikter så skapar man detta. När jag slutade helt efter sommaren ritade man på en utbyggnad i Åstorp samtidigt som det förbereddes för en filial i Ljungbyhed en bit från Åstorp. Men utvecklingen gick åt helt fel håll. Både på grund av överbeläggning, pga de direktiv som kom från ovan som gjorde det hela allt mer likt ett fängelse och det faktum att svensk migrationspolitik har släppt medmänskligheten som ledstjärna för att istället satsa på hårda tag och att ”sända signaler”. Att utvisa unga killar som ofta knappt varit i landet till Afghanistan, det kanske osäkraste landet i världen, är en skam för Sverige! När jag sedan läser dagens ledarartikel i Expressen och läser meningen: – ”Förvaren är misskötta och lätta att lämna, tvångsutvisningarna har minskat kraftigt från redan låga nivåer, utlänningskontrollerna är få och ineffektiva.” Ja då ger jag slutgiltigt upp. Den ledarskribent på Expressen som skrivit dom raderna vet inte vad hen talar om. Hen hänvisar uppenbarligen till Förvaret i Kållered, men hen skriver ”Förvaren” och menar uppenbarligen alla. Hen vet inte vad hen talar om. Men, jag vill inte vara med längre!

Nu njuter jag av en välförtjänt pensionärstillvaro. Kan sitta hemma och kritisera och klaga på bloggen istället! Samtidigt som jag inte längre behöver pussla och improvisera för att ägna mig åt min autistiska son. Tack Kimmy för att du är en så god son. Det är inte många av er som spontant regelbundet får en riktig innerlig kram av en 20-årig son!

Trots allt ångrar jag inte åren på Försäkringskassan och Migrationsverket. Jag har fått träffa ofantligt många trevliga människor. Men, jag är glad att jag lämnat!

Lämna en kommentar

Under Försäkringskassan, Migrationsverket

Om faror

I vilken utsträckning är det den verkliga faran som avgör om vi är rädda för något, eller är vi mest rädda för det vi läser om och ser de stora rubrikerna om. Eller är det helt enkelt det okända som vi inte vet något om som är det vi är mest rädda för. Är vi mer rädda för det vi inte kan påverka än för det som vi trots allt har möjlighet att påverka? Jag har letat i statistik och läst lite olika tidningsartiklar som ger anledning att fundera.

Hjärtan

Förra året sköts 42 personer ihjäl i skjutningar i Sverige. Siffran för i år blir väl ungefär den samma. Oftast är det kriminella som skjuter ihjäl andra kriminella. Men, genom den stora publicitet som den här typen av uppseendeväckande brottslighet ger upphov till så blir människor rädda för att gå ut. En vanlig fråga från en reporter till personer som bor i närheten där något sådant inträffar är: – ”Blir du rädd för att gå ut nu?”

Under samma period tar ungefär 50 människor livet av sig genom att ställa sig framför ett tåg. En traumatisk upplevelse för alla de lokförare som drabbas. Som en lokförare berättar: – ”Man tutar och nödbromsar, sedan gäller det att titta bort så man inte får ögonkontakt”. Efter en sådan händelse blir tåget stående och kan inte köras fram till nästa station innan det ”sanerats”. På perrongen står människor och svär över försenade tåg. Utan att tänka på den tragedi som ligger bakom förseningen.

Totalt begår cirka 1500 personer självmord varje år i Sverige. Det är ungefär en person var sjätte timme som upplever livet så hopplöst att dom anser att det bara finns en utväg. Vad gör vi för att hjälpa dessa som hamnat i en så hopplös situation? Skickar hem från psyket med en burk tabletter?

Varje år dör också ungefär 50 personer i olyckor på sitt arbete. Dvs ungefär en varje vecka. Ofta nämns det inte i media, ibland blir det en liten notis. Men det är ingen reporter som frågar andra som är på väg till jobbet: – ”Blir du rädd för att gå till jobbet nu?” Men, det dör alltså fler i arbetsplatsolyckor än som skjuts ihjäl.

I trafiken dödas varje år drygt 250 personer. Allt ifrån fortkörare som kör av vägen och in i ett träd till personer som blir påkörda av en långtradare som kommit över på fel sida av vägen. Men det är inte så långt ifrån som en person varje dag i snitt som dör i trafiken. Antalet mord ligger totalt på cirka hälften av detta. Vad är du mest rädd för? Att ge dig ut i trafiken eller att bli överfallen och ihjälslagen?

I en liten notis läser jag att varje dag får ungefär 50 svenskar en hjärtinfarkt. Det är alltså två i timmen. Går vi omkring och oroar oss hela tiden för detta? Står det något om det i tidningen? Blir vi av en journalist tillfrågade om vi går omkring och oroar oss för detta?

Hjärtan

Har ni hört talas om fenomenet Suicide by cop? Ett fenomen som tydligen blir allt vanligare. Killar (det är nästan uteslutande killar) som mår så psykiskt dåligt att dom uppträder riktigt hotfullt mot andra så att polis kommer till platsen och sedan uppträder man hotfullt mot poliserna i förhoppningen att dom ska skjuta ihjäl dom. Bara i Skåne räknar man med att detta inträffar ett antal gånger i månaden. Statistiken är bristfällig eftersom man oftast misslyckas med att provocera polisen till att skjuta. Vad gör vi åt alla som mår SÅ dåligt?

Antalet döda i terrorattacker minskar! Jo, dom minskar! I hela världen dödades 2017 närmare 19.000. En minskning från tidigare år. En minskning med 44% från rekordåret 2014. I Västeuropa var minskningen 2017 mer än en halvering från året innan (168 – 81). Egentligen är det väl främst i Afghanistan där det sker en ökning. Men Afghanistan är ju ett säkert land att utvisa människor till. Men verkligheten är att terrorhotet minskar. Vi i Västeuropa bor i en lugn del av världen, men även här minskar terrordöden. Får vi det intrycket när vi läser tidningarna?

Enligt CPJ, Committee to protect journalists, sitter minst 251 journalister inspärrade världen runt. Allra värst är situationen i NATO-landet Turkiet där 68 journalister sitter inspärrade. Inte mycket bättre är Kina och Egypten, tre länder som sammanlagt har hälften av alla världens inspärrade journalister. ”Kampen mot terrorism” har använts som förevändning och gjort att antalet inspärrade journalister ökar. De turkiska avslöjandena av vad som hänt med Khashoggi har inget med kamp för demokrati och pressfrihet att göra.

Vad är egentligen farligt? Fast vi kan fastslå att det är farligt att leva. Det enda vi med säkerhet vet är att vi kommer att dö. Jag älskar er alla ändå!

Fast å andra sidan så väljer, enligt en undersökning som SVT låtit Novus göra, en majoritet av svenskarna mobiltelefonen framför sexet. På frågan vilket dom valde att vara utan i sex månader så valde en majoritet att vara utan sex framför att tvingas vara utan sin mobiltelefon. Kvinnor hade svårast att vara utan mobilen jämfört med män!

Lämna en kommentar

Under Våld