Etikettarkiv: Alexander Ernstberger

Lånebubbla

Förra året köpte Alexander Ernstberger, som var VD för pensionsförsäkringsbolaget Allra, det årets dyraste villa. För 50 miljoner kronor blev han ägare till en 250 kvadratmeter stor lyxvilla i Lidingö. Jag undrar om han kunde betala kontant eller behövde ta banklån för köpet? Hur som helst gick det ju inte så jättebra för Allra och Alexander Ernstberger. Visserligen blev det i början en hel del pengar över av pensionsspararnas pengar. Inte till pensionsspararna, men till Alexander och kompisarna alltså. Hur som helst har ju Alexander Ernstberger nu fått byta de 250 kvadratmetrarna mot en häktescell. Porscharna, egen helikopter och annat lyx har utmätts av kronofogden.

Litet krypin

Nu ser jag att det satts ett nytt rekord i år. Nu är det Katarina Martinsson som betalt 125 miljoner för ett trevligt ”Townhouse” på Östermalm i Stockholm. Gissningarna är att hon dessutom får lägga ytterligare 40 miljoner på renovering osv så att det blir ”acceptabelt skick” som det uttrycks. Men, Katarina har råd. Hon beräknas ha en förmögenhet på omkring 15 miljarder kronor. Pengar hon ärvt efter Fredrik Lundberg. Det är väl så att om man ska umgås i de kungliga kretsarna så måste man bo ståndsmässigt.

Jag undrar om så’na som Katarina Martinsson och Alexander Ernstberger i sina kalkyler räknar in kostnaden för t.ex. Fastighetsskatten när dom gör en kalkyl över hur mycket dom har råd med? Antagligen inte. Dom betalar väl obetydligt mer i Fastighetsavgift än vad jag betalar för min gamla 30-tals villa. Kanske skänker dom en tacksamhetens tanke till de borgerliga politiker som avskaffat Fastighetsskatt och sett till att Sverige är ett av få länder i världen som varken har Förmögenhetsskatt, Arvsskatt, Gåvoskatt eller Fastighetsskatt. Sverige är ett litet paradis för rikt folk.

Just nu handlar debatten tydligen om ifall de som tar mångmiljonlån för att köpa hus som dom egentligen knappast har råd med ska tvingas att amortera sin skuld eller nöja sig med att betala dagens rekordlåga räntor. Finansinspektionen vill ju att amorteringskravet på nya bolån höjs från 1% till 2% för den lilla grupp som tar stora lån i förhållande till sina inkomster. Något som de borgerliga partierna tydligen inte vill ha genomfört. I själva verket är detta ett beslut som skulle ha fattats för flera år sedan för att dels bromsa den bobubbla vi har just nu samtidigt som det skulle ha förhindrat att människor skuldsatt sig på ett sätt som dom inte kommer att komma helskinnade ur den dag räntorna börjar stiga.

Jag såg att det nu i varje fall är mer eller mindre tvärstopp vad det gäller byggande av extremt dyra bostadsrätter. Som någon ekonom uttryckte det, det är slut på mångmiljonärernas ungdomar, det finns inte fler kvar. Det finns inte fler sådana kvar som efterfrågar den typen av boende. För en person med min trots allt inte helt obefintliga ekonomiska bildning är det faktiskt ofattbart att våra politiker låtit den här bubblan växa. Hur har man kunnat tillåta att människor skuldsätter sig så högt att dom trots dagens extremt låga räntor inte ens har råd att amortera de mångmiljonlån dom tagit. För dom kommer räntehöjningarna (som kommer…) att innebära en katastrof.

Lämna en kommentar

Under Samhällsklyftor

Intelligent av regeringen!

Så har då äntligen Stefan Löfvens regering fattat ett första intelligent beslut i frågan om utnämnande av Thomas Bodström till landshövding i Stockholm. Handläggningen av det hela har präglats av total brist på seriositet och brist på politisk kunskap. Hur man tänkte när man valde att utse till landshövding en av de styrelseledamöter i PPM-fifflarna Allra som strax innan hade tvingats avgå, det övergår mitt förstånd. Nu har man i varje fall äntligen tagit sitt förnuft till fånga. Utnämningen av Thomas Bodström stoppas, äntligen. Han skulle helt enkelt aldrig ha utsetts. Jag instämmer i Jonas Sjöstedts ordval, omdömeslöst!

Bluffmakarna bakom pensionsbolaget Allra gjorde antagligen ett lyckosamt val när man lockade ”kända” namn som den förre socialdemokratiska ministern Thomas Bodström till ledamot i styrelsen och den tidigare kristdemokratiska politikern och styrelseproffset Ebba Lindsö till ordförande. Genom att locka aningslösa ”kändisar” till styrelsen lyckades man skapa en ”seriös” fasad till bolaget. Thomas Bodström lockades till att vara speakerröst till en reklamfilm som avslutas med: – ”Vi är alternativet till den traditionella bank för dem som värdesätter en personlig kontakt och pålitlig hjälp med ekonomiska beslut i vardagen. Ja, som en bank borde vara!” Att filmen fortfarande finns med på Allras hemsida trots skandalen är en skandal i sig.

Giriga styrelseproffs

I dag har Ebba Lindsö tvingats lämna uppdrag. Ebba Lindsö ersattes som ordförande när hon tvingades avgå av den förre moderata riksdagspolitikern Gunnar Axén. Thomas Bodström får inte en reträttpost som landshövding. Allras VD Alexander Ernstberger har tvingats byta sin tillvaro i sitt lyxboende till en vistelse i häktet. Förra året köpte Alexander Ernstberger det årets dyraste villa i hela Sverige. För 50 miljoner kronor blev han ägare till 250 kvadratmeter i Lidingö. Det måste kännas som en rejäl förändring att gå från dessa 250 kvadratmeter till en häktescell!

Den stora frågan är egentligen vad styrelseledamöter i de stora bolagen förväntas göra för jobb för sina höga ersättningar? Vet man inte ens vad man hoppar på för uppdrag? Handlar det bara om att vara någon sorts galjonsfigurer som sitter på sina stolar och uppbär fantasisummor som ersättning utan att känna något tryck att ta något ansvar? Jag trodde att de höga ersättningar som dessa ”styrelseproffs” får för sina uppdrag också innebar att man jobbade intensivt. Håller sig uppdaterade och insatta i de företag man sitter i styrelsen för. Hela tiden aktivt följer verksamheten. Men uppenbart handlar det mest om att gå på styrelsemöten lite då och då och klubba beslut enligt vd och resten av ledningens förslag och sedan äta en fin gratismiddag med fri sprit efteråt. Den här skandalen har gjort mig ännu mer övertygad om att dessa gubbar (och några gummor) är rejält överbetalda.

Lämna en kommentar

Under Finansskandal

Vem ska betala det?

Våra skatter är alltid ett spännande ämne. Mycket kortfattat kan man sammanfatta den allmänna åsikten om skatter som att alla ska betala – förutom jag själv alltså. Dessutom ska skatterna sänkas rent allmänt men helst ska samhällets service samtidigt byggas ut. Som väl de flesta förstår så är detta är ekvation som har mycket svårt för att gå ihop. Det brukar därför resultera i att när politiker som går till val på parollen ”Sänk skatterna” vinner valet så resulterar det hela i ett rejält statligt skuldberg.

Skattebetalarna

Vad får mig att helt plötsligt börja tycka till om ett sådant här tråkigt ämne? Jo, jag läser dagens huvudledare i husorganet för de som har lite mer gott om slantar än oss andra, Dagens Industri. Tobias Wikström sätter där som rubrik på sina tankar: Våga välja ett nytt system för skatterna! Vad är det då för skattesystem som Tobias Wikström förespråkar? Mycket förenklat verkar Tobias Wikström förespråka ett skattesystem där vi alla betalar lika mycket i skatt. Dvs de med mindre inkomster får ett större ansvar för skattebetalandet medan de med lite mer slantar i plånboken inte ska behöva betala så mycket som i dag. Motsatsen till ”skatt enligt bärkraft” alltså. Bland annat hyllar Tobias den nya Fastighetsavgiften som innebär att jag betalar lika mycket i skatt för min lilla 30-tals villa här i Åstorp som skandalfondbolaget Allras ägare Alexander Ernstberger betalar för sin 250 kvadratmeters lyxvilla i Lidingö. Enligt den gamla ”hatade” Fastighetsskatten skulle faktiskt Alexander Ernstberger fått betala mer i skatt än mig. Men, sådant kan man naturligtvis inte acceptera. Dessutom är ju Förmögenhetsskatten, till Tobias glädje, avskaffad. Det har ingen betydelse för mig som inte har någon förmögenhet. Men Alexander Ernstberger och hans gelikar sparar ju en del slantar på det.

Det Tobias börjar med i sin ledare är de s.k. 3:12-reglerna. I korthet handlar det om att skatten på arbetsinkomster är högre än vad skatten på kapitalinkomster är. Vill man vara elak så kan man uttrycka det som att den som sliter med kroppen och jobbar betalar mer i skatt på den lön hen får än vad den som sitter på sin röv och håvar in räntor och utdelningar betalar på dessa inkomster. Den som har ett eget litet företag kan ju därför ha intresse av att plocka ut sin inkomst som kapitalinkomst istället för som arbetsinkomst. Dvs att inte ta ut någon lön och därmed få en högre vinst på firman som han kan plocka ut som utdelning och alltså få lägre skatt, än vad han skulle fått om han tog ut den som lön. Det finns alltså regler för att detta inte ska kunna missbrukas. Regeringen vill gärna skärpa dessa regler medan Tobias inte tycker att politikerna ska lägga sig i sådant.

Skattebörda

En annan idé som Tobias Wikström framför är att han verkar tycka att den statliga skatten på arbetsinkomster (som ger vårt samhälle 47 miljarder i inkomster och bara betalas av de som tjänar över en viss inkomst) nog kunde avskaffas. Den statliga skatten ””saboterar ekonomins funktionssätt””, som Tobias uttrycker det. Dom 47 miljarderna kan gott betalas av någon annan. Inte av de som har högre inkomster alltså. Inte av de som har förmögenheter. Inte av de som har främst arbetsfria kapitalinkomster. Inte av företag. Inte av de som flyger (se ramaskriet när även flyget ska betala skatter som alla andra). Egentligen berättar inte Tobias VEM han tycker ska betala istället.

Jag tror att vi kan sammanfatta det hela med att Tobias tycker att de som tjänar lite mindre slantar eller tidigare har tjänat lite mindre slantar, än vad Tobias vänner har förmått, gott kan bestraffas för denna inkompetens genom att ta över en del av skattebördan från de mer intelligenta och arbetsamma som tjänar mer pengar. Dom kan ju inte förväntas betala skatt på sina inkomster. Egentligen tror jag att Tobias helst skulle vilja införa ett system där alla människor betala exakt lika mycket skatt. T.ex. att alla betalar in 100.000 kronor vid årsskiftet till Staten. Statens budget är 1.000 miljarder och vi är 10 miljoner innevånare. Det ger 100.000 per svensk. Allt från nyfödda bebisar och DI:s ledarskribent Tobias Wikström via Sven Tycker och andra pensionärer till mångmiljonärer som Alexander Ernstberger och dom andra. DÅ tror jag att Tobias Wikström hade varit nöjd.

För övrigt noterar vi att vi behöver ytterligare några tusenlappar i skatteinkomster eftersom det ska födas ännu en bidragstagare i Knugafamiljen.

Gå med i Republikanska Föreningen. Detta kostar bara 200 kronor till plusgiro 114 96 91-6.

Avskaffa monarkin

Statschefer bör tillsättas genom val

inte avel

 

1 kommentar

Under skatter