Etikettarkiv: Alexander Van der Bellen

Positiva tider

Min goda nyhet i går höll. En majoritet av det österrikiska folket insåg att välja en högerextremist med naziströtter till president inte var det lämpligaste. Till slut blev högerpopulisten Norbert Hofer ledsen när det stod klart att han misslyckats. Något som han nog inte hade räknat med. Nu valde österrikarna den gröna kandidaten Alexander Van der Bellen istället till president. Och Europa kan dra en suck av lättnad. Förhoppningsvis har de högerpopulistiska framgångarna nått sin höjdpunkt så att det nu är vägen ner som gäller.

I Sverige tycker jag att det står klart att Sverigedumokraterna har passerat sin höjdpunkt. I dag handlar publiciteten om beslutet om att utesluta riksdagsledamoten Anna Hagwall. Fast det är tydligen en uteslutning som Anna Hagwall inte tänker lyda fullt ut. SD är på väg att få sin andra vilde i Riksdagen. Sedan lång tid sitter ju Margareta Larsson (som råkar vara Jimmie Åkessons svärmor) kvar på sin riksdagsplats utan att vara kvar som medlem i Sverigedemokraterna. Fast det är klart, det är tveksamt om man kan kalla det för ”sitta kvar” på sin riksdagsplats. Hon deltar ju inte i riksdagsarbetet på något annat sätt än att hämta ut arvodet. Lokalt och regionalt utesluts medlemmar och hoppar medlemmar av i ökad takt. Själv tycker jag att det ska bli spännande att få följa hur det går för Kent Ekeroth. Får han verkligen stanna kvar för partiet? Det kommer att bli spännande att se hur SD ska hantera den här situationen. Kent Ekeroths klavertramp är så många nu att anständigheten kräver att man vidtar kraftåtgärder. Men, samtidigt är ju Kent Ekeroths fotsoldater betydelsefulla. Det är detta som gjort att han fått hållas så länge som fram tills nu. Tar man i med hårdhandskarna finns det stor risk för att stora grupper lämnar och / eller blir en livaktig intern oppositionsgrupp. De flesta av den här typen av missnöjespartier som kommer upp brukar till slut implodera av interna stridigheter. Jag tror att Sverigedumokraterna kommer att möta samma öde. Om det börjar nu eller dröjer vågar jag dock inte sia om, men man kan väl få hålla tummarna.

Lämna en kommentar

Under Sverigedumokraterna

Ibland har man problem

Att skriva en blogg som SKA vara daglig kan ibland vara ett bekymmer. Det vanligaste bekymret är egentligen att välja ut vad jag ska skriva om. Jag måste ju begränsa mig, och inte skriva allt för mycket. Ofta sparar jag överblivna uppslag som reservämnen till en annan dag. Fast det är inte ofta jag får användning för dessa sparade ämnen, utan istället slänger jag regelbundet tankarna när dom blivit inaktuella. Fast det finns faktiskt dagar då jag kan ha lite svårt för att komma på ett bra ämne. Min inspiration är helt enkelt låg. En vanlig lösning är då att plocka upp något som sparats undan eller kanske tycka / tänka till om något löjligt Spam-mejl som trillat in. Fast vanligare är att jag helt enkelt saknar tillräckligt med fritid för att under dagen tycka till på något bra sätt. Ofta vet jag detta i förväg, så jag ska erkänna att det händer att ett blogginlägg en dag skrevs dagen innan för att spara tid. Sedan händer det ju att något akut händer (egen eller annans sjukdom t.ex.). Men faktum är att jag löst problemen alla dagar än så länge.

Varför skriver jag då denna inledning kanske ni undrar. Kan jag inte komma på något bra att skriva? Ja, först var det så, men när jag funderat lite så kan jag istället inte riktigt bestämma mig. Så dagens Tyckeri får bli några korta tankar – och inget annat.

Jag funderade på att Tycka till lite om framgångar runt om i världen för olika högerpopulister, ibland på gränsen till fascister. USA har ju med största sannolikhet fått en president som inte vet vad diplomati är för något. Antalet klavertramp från Donald Trump är många redan innan han tillträtt, och egentligen är det väl ingen som vet hur det där ska sluta. Vi som trots allt tror på att demokratin vinner till slut får trösta oss med att det faktiskt var en majoritet av de som röstade som röstade emot honom. Att han blir president i USA beror mindre på det amerikanska folket och mer på det amerikanska valsystemet.

Älska din nästa

I Sverige har vi Sverigedumokraterna att dras med. Ett parti med sitt ursprung i nazismen. Hur kanske var sjätte svensk kan säga sig stödja ett parti med detta ursprung och med dess representanter är för mig helt obegripligt. Det visar på den tråkiga verkligheten att demokrati faktiskt är något mycket känsligt. Det gäller att leva med förhoppningen och tron att till slut kommer ändå den verkligt mänskliga demokratin att vinna. I dag berättar Leif GW Persson i Expressen om sverigedumokraten Kent Ekeroth och hans vilda liv. Just nu har han ju efter sin senaste fylleskandal tvingats ta time-out från sitt uppdrag i Justitieutskottet än en gång. Hade en representant för något annat riksdagsparti rumlat runt med det liv han lever så hade han varit avpolleterad för länge sedan. Han behöver helt uppenbart vård, inte en riksdagsplats.

Min egen hemkommun, lilla Åstorp, är klart överrepresenterad i Riksdagen. Vi har två riksdagsledamöter. En socialdemokrat och en sverigedumokrat. Den här sverigedumokraten var en gång i tiden också socialdemokrat. I min ungdom jobbade vi tillsammans i samma socialdemokratiska förening. Efter ett antal år blev han sur på den lokala socialdemokratiska ledningen eftersom han inte ansåg att han fick stöd i sin anställningskonflikt. Av omtanke om honom ska jag inte berätta vad det handlade om. Men resultatet blev att han istället drog igång Vänsterpartiet i Åstorp och satt en period i kommunfullmäktige tillsammans med en annan ledamot för Vänsterpartiet. Fast dom blev osams! Så han drog igång egna lokala partier. Mitt allra första blogginlägg som skrevs 4 april 1997 handlar bland annat om just denna Tony Wiklander. Han är alltså i dag en av Sverigedumokraternas riksdagsledamöter. Så här skrev jag då: ”Jag är en stolt skåning. Men ibland blir man mindre stolt och vill helst glömma sitt ursprung. Ett sådant tillfälle är i dagarna när ett antal skånska töntpolitiker träffats för att skapa en gemensam plattform inför kommande Skåneval. Det är Skånepartister, Centrumdemokrater, Framstegspartister och andra lustigkurrar som träffats. Gemensam nämnare är fri sprit och invandrarfientlighet. Som sagt, ibland skäms man för att vara skåning. Fast det är bara ibland, oftast är jag stolt skauning.”

Här i Europa är vi på väg att riskera på SD:s kompisar till makten i t.ex. Österrike och Frankrike. Något som verkligen skrämmer. I dag är det presidentval i Österrike. I förhandssnacket har det bedömts som stor risk att högernationalisten Norbert Hofer skulle kunna vinna dagens presidentval. Som är ett omval sedan Norbert Hofer precis förlorat förra valet men fått det ogiltigförklarat. Det faktum att Adolf Hitler härstammade från Österrike skrämmer faktiskt. Men, som det ser ut i de första rapporterna verkar det lyckligtvis som om österrikarna tagit sitt förnuft till fånga. I de första rapporterna leder den oberoende kandidaten Alexander Van der Bellen, som kommer från det Gröna partiet. Låt oss hoppas att jag inte får äta upp det här om några timmar!

Sedan hade jag ytterligare några uppslag, men jag tror jag slutar här. Det räcker!

Lämna en kommentar

Under Bloggande