Girighetens ansikte – Erik Bengtzboe (m)

Moderaternas arbetsmarknadspolitiska talesperson Erik Bengtzboe är inte längre dess talesperson. Erik Bengtzboe har mitt i påskhelgen (på uppmaning från partiledningen?) tydligen dragit slutsatsen att hans krumbuktande med var han egentligen bor har skadat partiet så pass mycket att han nu lämnar uppdraget. Fast han stannar kvar som välbetald riksdagsledamot, för så mycket fel har han ju inte gjort! Och om han fått för mycket så ska han betala tillbaka. Och om man betalar tillbaka när man blir avslöjad så har man ju egentligen inte gjort fel! Eller?

Vad det hela handlar om? Jo, Erik Bengtzboe är från Enköping men är alltså invald i Riksdagen som ju har sin arbetsplats i Stockholm. Om man blir invald i Riksdagen så kan man antingen bo kvar hemma och genom förmånliga regler få ersättning för resorna till Stockholm och få tillgång till en övernattningsbostad i Stockholm där man kan sova och arbeta med förmånliga traktamenten. Man kan också själv välja att hyra en övernattningslägenhet och då få bostadsbidrag för detta. Eller också kan man bosätta sig i Stockholm och istället få reseersättning för att åka hem till sin valkrets.

Erik Bengtzboe har valt att bo kvar i Enköping. Inneboende i pojkrummet hos sin mamma. Samtidigt har frun och barnen trots detta varit bosatta i Stockholm – för att vara nära makens jobb? Men Erik Bengtzboe har alltså bott kvar hemma hos mamma och fått ersättning för att han övernattat i Stockholm – hos frun och barnen. När Aftonbladet började nysta i ärendet och frågade ut Erik Bengtzboe om sitt boende erkände han att det varit fel. Han har inte alls bott hemma hos mamman de sista åren utan i mammans sommarstuga utanför Enköping. En bostad som inte är byggd för permanentboende. När Aftonbladet började nysta i det och Erik Bengtzboe istället folkbokförde sig i sommarstugan så dök det också upp brevlåda och sophämtning i sommarstugan. Det har inte funnits tidigare när Erik Bengtzboe hävdat att han bott där men bara glömt ändra folkbokföringen.

Ursprungligen är det nog så att Erik Bengtzboe valt att fortsätta vara folkbokförd i Enköping för att han ville fortsätta att sitta i kommunfullmäktige för Moderaterna samtidigt som han satt i Riksdagen. Och det kan han ju inte om han inte bor i kommunen. Detta gäller dock inte längre eftersom han inte sitter i kommunfullmäktige längre. Men Erik Bengtzboe fortsätter att hävda att han bor i sin mammas sommarstuga i Enköping medan frun och barnen bor i Stockholm.

Att Moderaterna inte kräver att han omedelbart lämnar sin riksdagsplats är ett mysterium. Någonstans saknas det någon form av information i det här ärendet. Hur som helst är det tråkigt att se hur ett litet antal girigbukar utan moral kan förstöra ryktet för så många. Du är en skam för svenska politiker Erik Bengtzboe! Och Moderaterna borde skämmas öronen av sig som inte ger klara besked.

Eller det är kanske som Anna Maria Corazza Bildt i sin besvikelse över att ha petats från EU-Parlamentet säger: – ”Klick av män som styr”.

Läs mer:
Dagens Nyheter 1
Dagens Nyheter 2
Aftonbladet 1
Aftonbladet 2
Uppenbarligen har Erik Bengtzboe två profiler på Facebook. Där den ena bara är för vännerna som ger hyllningar.
Facebook 1
Facebook 2

Om EU och Öppenhet

EU-Parlamentet har nu med minsta möjliga majoritet beslutat sig för att utöka öppenheten inom EU. Med 380 röster i EU-Parlamentet har våra folkvalda EU-politiker beslutat att parlamentarikerna måste berätta vilka lobbygrupper dom träffar. Det krävdes 376 Ja-röster för att kravet skulle kunna gå igenom i omröstningen. Jag skrev om det här kravet och den här omröstningen redan den 5 december förra året. Då skulle det nämligen ha hållits en omröstning, men denna stoppades då i sista sekunden av högerkonservativa grupper i EU-Parlamentet som inte vill ha någon öppenhet. Dom vill helst att politikerna ska kunna smyga och ha hemliga möten med lobbyisterna.

Nu blev istället beslutet då att omröstningen om öppenhet skulle hållas i form av sluten omröstning. Ett krav på detta kom nämligen från den största partigruppen i EU-Parlamentet, EPP. European People’s Party som man så anspråksfullt kallar sig. Man säger sig vara ett pro-europeiskt, kristdemokratiskt och liberalkonservativt europeiskt parti. Så mycket ”Folkets” parti är man inte, snarare uppenbarligen storfinansens och lobbyisternas parti. Och hemlighållandets parti…

Svenska medlemmar i EPP är Moderaterna och Kristdemokraterna. Andra medlemmar är t.ex. Ungerns Viktor Orbán och hans styrande parti Fidesz. Vilket kanske förklarar en del. Nu vann öppenheten den slutna omröstningen med minsta möjliga marginal. Så i fortsättningen måste EU-Parlamentarikerna berätta vilka lobbyister dom har ”hemliga” möten med.

Hur röstade då de svenska gubbarna och gummorna i EU-Parlamentet? Som jag förstår det så stöddes kravet av Vänsterpartiet, Miljöpartiet, Socialdemokraterna, Liberalerna och Centerpartiet. Medan alltså Moderaterna och Kristdemokraterna inte var så villiga till öppenhet. Hur ledamöterna röstade får vi dock inte veta eftersom EPP ju drev igenom att det skulle ske i hemlighet. För att dölja för väljarna vad deras valda representanter står för? Hur som helst har jag sett att Anna Maria Corazza Bildt bröt mot partilinjen och faktiskt röstade för ökad öppenhet. Men hon har ju nu fått sparken så hon kan rösta som hon vill. Medan alltså Gunnar Hökmark och Christofer Fjellner vill hålla det hemligt hur dom röstat om hemlighållandet vilket vi får tolka som att man röstat för fortsatt hemlighetsmakeri. Jag utgår ifrån att även Kristdemokraternas Lars Adaktusson helst vill hålla lobbykontakterna hemliga. Jag råkade kolla in hans Twitterflöde av andra skäl under dagen. Och han nämner inte ämnet där. Han är i sedvanlig ordning fullt upptagen med att kasta skit på Margot Wallström och hylla ockupationsmakten Israel. Hans twittrande handlar inte om så mycket annat. Jag undrar hur han kunde sitta i Public Service och som ”neutral” röst kommentera det politiska livet? Nä, just det. Det kunde han inte. Han var ett exempel på hur högervridet SVT egentligen är!

EU-proletariatet

Nä, om jag ska vara uppriktig så är det inte något ”proletariat” jag tänkte skriva om. Utan snarast om en grupp ytterst privilegierade individer som blivit valda till EU-Parlamentariker. Jag är fullständigt övertygad om att uppdraget som EU-Parlamentariker inte bara handlar om att sitta i möte några timmar om dagen. Det handlar här inte om 40 timmars arbetsveckor. Det handlar om mycket mer och detta utan något OB eller övertid. Men, ersättningen är generös. En snabb titt på en officiell sida med uppgift om ersättningarna ger följande:

* Månadslön på €8.611 vilket motsvarar närmare 88.800 kronor i månaden. Denna beskattas av EU, men också i Sverige, då EU-skatten dras av.
* Fria resor betalda enligt generösa regler mot uppvisande av kvitton.
* Traktamente på €313 varje dag man tjänstgör i EU för att betala hotell, mat osv. Detta motsvarar drygt 3.200 kronor om dagen.
* Bidrag för övriga utgifter på totalt €4.416 i månaden. Detta motsvarar drygt 45.500 kronor. Detta är en ersättning som betalas ut skattefritt utan att ledamöterna behöver redovisa vad dom använder pengarna till.

Det här sista skattefria ”bidraget” har vållat en hel del debatt. Från en del håll har det krävts att ledamöterna faktiskt ska redovisa hur dom använder pengarna. Men än så länge är motståndarna mot sådana krav i majoritet så det handlar om att en del ledamöter faktiskt frivilligt ska redovisa kvitton. Främst har det handlat om ledamöter från Vänstern och De gröna medan motståndet främst kommer från Höger- och Konservativa ledamöter. Någon som är förvånad?

Det som egentligen inspirerade mig till dagens funderingar var däremot när jag läste att EU-Parlamentet i dag skulle rösta om regler som gjorde att ledamöter med ett ansvarsområde (vilket de flesta har) ska vara skyldiga att berätta vilka lobbyister dom träffar. Det finns drygt 11.000 registrerade lobbyister / lobbyorganisationer vid EU-Parlamentet. Och ännu fler som inte är registrerade… Detta kan vara allt från företag, branschorganisationer, intressegrupper, fackliga organisationer osv. Och som med redovisningen av hur parlamentarikerna använder sina pengar så är det Vänster- eller Gröna grupper som är positiva till öppenheten medan Konservativa- och Högergrupper helst vill hålla det hemligt. Fast jag ser att det blev ingen omröstning. Alldeles för många vill hålla det hela dunkelt bakom stängda dörrar.

Jag vet inte under vilket kapitel vi ska lägga moderaternas Anna Maria Corazza Bildts kamp för att få fortsätta som EU-Parlamentariker. M hade ju tre ledamöter i EU-Parlamentet. Två av dessa ställer inte upp för omval, medan Anna Maria Corazza Bildt (som var den som fick flest kryss vid förra valet) ville fortsätta. Men den moderata valberedningen valde att helt enkelt stryka henne också och satsa på helt nya kort. Något som fick Anna Maria Corazza Bildt att tala om ”sovjetfasoner” och hota med att lämna partiet. Vad som verkligen ligger bakom att stryka den parlamentariker som varit populärast vet jag inte. Några dagar spreds det ett rykte om att Anna Maria Corazza Bildt uppfört sig illa mot annan personal. Ryktet fick dock ingen vidare spridning vilket kan tyda på att det bara var ”skitsnack”. Kanske handlar det helt enkelt bara om att en del nya M-politiker lovats att få en välbetald post som tack för hjälpen under åren?

Jag sticker inte under stol med att jag är en stark kritiker av EU, och att det kanske färgar min text här ovanför. Jag röstade Nej till att Sverige skulle lämna EFTA och gå med i EEC. Jag hävdar fortfarande att det hade varit bättre att utveckla EFTA än att låta det som i dag är EU lägga sig i ALLT. Jag röstade också Nej till att införa Euron. I den omröstningen hade vi bättre tur, och verkligheten har nog visat att det beslutet blev rätt. Det är i dag inte så många fler än Folkpa… f’låt Liberalerna som fortfarande argumenterar för en anslutning till Euron.

Däremot har jag nog tvingats acceptera EU-medlemskapet. De brittiska konvulsionerna med en Brexit och att lämna EU visar att det är mycket lättare att gå med än att lämna. Det skapar så väldigt många problem att lämna organisationen om man en gång har gått med att det kanske minst dåliga man kan göra är att stanna kvar och förtvivlat försöka styra skutan i en riktning som kanske är mer acceptabel. EU har i mycket förvandlats till någon form av bulldozer som blivit självkörande.

Att arbeta för en ökad öppenhet för ledamöterna istället för att gömma sig bakom stängda dörrar är ett sätt att arbeta för detta.

Inbördeskriget fortsätter

I svallvågorna efter den moderata talmannen Andreas Norléns beslut att Riksdagen nästa vecka ska hålla en omröstning om moderaten Ulf Kristersson som statsminister så fortsätter inbördeskriget inom Högeralliansen. Attackerna mot Annie Lööf från höger-högern och kristdemokrat-högern blir egentligen allt mer smutsig och pinsam. Hela debatten handlar om hur Annie Lööf och Jan Björklund ska få sina riksdagsledamöter att rösta vid omröstningen. Officiellt gäller hur som helst än så länge att Annie Lööf och Jan Björklund står fast vid sitt beslut att inte acceptera en mini-högeralliansregering som sitter i Sverigedumokraternas knä. Ett löfte man gav redan innan valet och som man upprepat sedan dess.

Fast det är en sak jag undrar över. Har Jimmie Åkesson lovat att rösta för Ulf Kristersson? Alla verkar utgå ifrån att Jimmie Åkesson har fått tillräckliga garantier från Ulf Kristersson så att han ska rösta Ja till Ulf Kristersson. Men, jag har inte sett någon journalist seriöst fråga Ulf Kristersson vad han lovat Jimmie Åkesson. Eller någon journalist som frågat Jimmie Åkesson vad han fått för löften från Ulf Kristersson.

Kanske slutar omröstningen på onsdag med att bara Moderaterna och Kristdemokraterna röstar för Ulf Kristersson. Kanske blir resultatet att Annie Lööfs dröm infrias och att hon får ett uppdrag av Andreas Norlén att sondera möjligheter. Tyvärr så tror jag att enda utvägen är någon form av överenskommelse över blockgränsen. Visst finns det de som hoppas eller befarar ett Extraval, men detta kommer ju knappast att lösa några problem. Aftonbladet publicerar i dag sin väljarundersökning. Alla förändringar sedan valet ligger inom felmarginalen. Men de stora förlorarna är Moderaterna och Liberalerna medan Centern och Sverigedumokraterna vinner mest. Fast allt inom felmarginalen….

Fast som tillhörande ”vänstern” är det ganska kul att studera inbördeskriget på andra sidan. Jag erkänner! Skadeglädjen är den enda sanna glädjen! I maj är det dags för val till EU-Parlamentet och där har jag redan tidigare kommenterat det lilla inbördeskriget i Moderaterna. Två av M:s tre ledamöter har förklarat att dom inte ställer upp till omval. Sedan har den moderata valberedningen beslutat att peta Anna Maria Corazza Bildt (Carl Bildts hustru) trots att hon vill fortsätta. Ett bråk som nu utspelas inför öppna dörrar. Senaste utspelet är att Anna Maria Corazza Bildt petats pga sitt dåliga uppförande mot medarbetare. Om detta är sanning eller bara en del av det fula spelet har jag naturligtvis ingen aning om. Men, som sagt, skadeglädjen är den enda sanna glädjen!

Och på tal om Moderaterna så fortsätter den moderata undervegetationen (såsom Hanif Bali) att sprida sin Donald Trump influerade dynga. Twitter är ett mycket farligt media. På ett begränsat utrymme ska man få med så mycket elakheter som möjligt. Detta är MYCKET svårt. Jag hoppas faktiskt att Twitter-manin tar slut en dag när människor tröttnar på all den dynga som sprids där. Jag har förresten skriftligt ställt en formell fråga till Moderaterna ifall Hanif Bali är en företrädare för Moderaterna? Hur jag ska tolka att jag inte fått något svar vet jag faktiskt inte!

Hur som helst så löser det sig säkert – en dag.

Högeralliansen – Allians på dekis

Hur många är det som tror på att Högeralliansen fortfarande lever? Officiella företrädare för de partier som uppges ingå i Alliansen hävdar visserligen fortfarande att Alliansen existerar. Nästa minut är kritiken mot dom andra i alliansen intensiv. Istället är det nästan så att flera av partierna håller på att gå itu på mitten. Främst gäller detta väl Moderaterna som har delats upp i en SD-vänlig falang som tillsammans med den ”nya” betonghögern i Kristdemokraterna som Ebba Busch Thor styrt partiet mot ser Sverigedumokraterna som det stora hoppet och Socialdemokraterna som det stora hotet. Inom Moderaterna är det bland annat Moderaternas Skånedistrikt som kommit att symbolisera den moderata högervridningen. Skånedistriktet har, trots kraftiga protester från Moderaterna centralt, sanktionerat flera moderata samarbeten med Sverigedumokraterna i skånska kommuner. Av detta framgår dock inget på deras hemsida som är den vanliga centralt producerade sidan. Men, vi hittar också ett antal moderata debattörer på det som så vackert kallas ”sociala medier”. Debattörer som ofta för fram en syn på verkligheten som gör att man undrar om dom verkligen är moderater eller är sverigedumokrater som glömt ändra partibeteckning. En sådan är Rebecca Weidmo Uvell vars långa blogginlägg åtminstone får mig att inte orka läsa färdigt. En annan är moderatpolitikern Ann Heberlein och den kanske mest kända, Hanif Bali, som ju en period av partiledningen tvingades att sluta twittra efter ett antal rejäla övertramp. Hans löfte att hålla sig borta höll dock inte så länge.

Men, vi har också ett ”hat” från Moderaterna och Kristdemokraterna mot Centern och Liberalerna i allmänhet som man inte tycker är solidariska mot Högeralliansen. Center-hatet kallar centerpartisten Fredrik Federley fenomenet. Enligt stora grupper inom Moderaterna så är M störst i Högeralliansen, alltså får dom andra partierna i Alliansen foga sig efter vad Moderaterna tycker. Och dessa höger-moderater (av någon kallade fiskmås-moderater) ser alltså Sverigedumokraterna som en allierad och Socialdemokraterna som ett stort hot. Efter Ebba Busch Thors högergir av Kristdemokraterna ställer dessa villigt upp på den synen. Medan alltså Annie Lööf och Jan Björklund i Centern och Liberalerna istället ser Sverigedumokraterna som ett inte rumsrent parti och en form av hot mot demokratin. Sedan vill dom inte heller ”underordna” sig Socialdemokraterna. Som en följd av detta alltså stiltje i regeringsförhandlingarna. Fast jag börjar allt mer undra om inte Annie Lööf håller på att satsa på att själv bli statsminister för en liten minoritetsregering med eventuellt Liberalerna och kanske Miljöpartiet.

Moderaternas utspel om att lägga fram en egen Moderat budget till Riksdagen är en sådan fråga som splittrar Högeralliansen. Som i så många andra frågor får utspelet stöd från Kristdemokraterna. Detta medan att Centern och Folkpartiet tycker att man ska avvakta en ny regering innan man börjar ställa olika budgetar mot varandra. Den sittande Övergångsregeringen måste ju lägga fram en budget. Men det är en budget som inte får innehålla kontroversiella förslag. Men det måste finnas en budget så att statlig verksamhet kan fortsätta att existera. I USA har man ju ett system där det i princip kan bli stopp om inte budgeten går igenom. Helt plötsligt kan pengarna utebli till offentliga verksamheter som då får stänga ner. Men Moderathögern vill alltså ha bråk i Riksdagen, och hoppas naturligtvis att Sverigedumokraterna ska stödja en sådan Moderat budget istället för den övergångsbudget som Regeringen är ”tvingad” att lägga fram. Allt för att markera och hålla temperaturen uppe.

Moderaterna håller dessutom på att få en inflammerad debatt inför EU-valet. I dag har Moderaterna tre representanter i EU-Parlamentet, Anna Maria Corazza Bildt, Christofer Fjellner och Gunnar Hökmark. Ett valresultat som sågs som ett fiasko. Nu har Fjellner och Hökmark meddelat att dom inte ställer upp för omval. Och samtidigt har Moderaternas valberedning petat Anna Maria Corazza Bildt från den nya listan. Detta trots att hon vill fortsätta och påpekar att hon var den av kandidaterna vid förra valet som fick flest personkryss. Maken Carl Bildt ställer upp för hustrun och är förundrad över hur partiet behandlar hans fru. Jag har naturligtvis inga synpunkter på vilka kandidater som Moderaterna sätter upp. Men det känns lite konstigt att peta en av tre kandidater samtidigt som de andra två hoppar av. Det hela är troligtvis bara ännu ett exempel på hur splittrat Moderaterna är.

Sverigedumokraternas framgångar, allra helst i Skåne, har ju också skapat ett problem för Moderaterna. Skånedistriktet har som jag sagt sanktionerat att Moderaterna ute i de skånska kommunerna upprättar samarbete med Sverigedumokraterna. Något som kritiserats skarpt från partiet centralt. Men, det är faktiskt inte i alla skånska kommuner där SD hade framgångar som Moderaterna ställer upp på samarbete med Sverigedumokraterna. I min egen hemkommun slutade det hela i tre block i Kommunfullmäktige. Där det största blocket som består av Socialdemokraterna, Centerpartiet och Vänsterpartiet tar hand om styret. Detta medan två jämnstora block, Sverigedumokraterna och Moderaterna tillsammans med Kristdemokraterna och Liberalerna utgör opposition. Uppenbart är att den styrande minoriteten hoppas på att kunna skapa majoriteter i samarbete med det M-styrda blocket i enskilda frågor. Så här uttryckte en av de ledande centerpartisterna det med: – ”Med de personförändringar som har skett i M tror vi, att det blir lättare att komma fram till enhälliga beslut för kommunens bästa.” Vad han hänvisar till är M:s ledande tidigare politiker Pontus Pålsson som uppenbart var intresserad av ett samarbete med Sverigedumokraterna men som efter ett antal polisanmälningar om hot tvingades lova att avgå. Om han gjort detta formellt än är jag dock tveksam till. Något som kan hota mini-alliansens samarbete.

I grannkommunen Klippan ser jag i dag att man kommit överens om ett samarbete mellan Moderaterna, Socialdemokraterna och Centerpartiet. Den gamla åstorparen Hans-Bertil Sinclair från Moderaterna ska tydligen bli kommunalråd. I Klippan gjorde Sverigedumokraterna ett bra val och blev största parti. Jag undrar om man från Skånedistriktet helst hade sett att Moderaterna i Klippan hade samarbetet med SD? Det var i Klippans kommun som invandrarföretagaren Darka Pervan skulle bygga en golvfabrik i Östra Ljungby. Ett samhälle där SD fick 40% av rösterna. Darka Pervan (som invandrat från Kroatien) drog sig ur. Han kunde inte tänka sig att placera fabriken i ett samhälle där synen på invandrare, som han själv är, är den som Sverigedumokraterna står för.

För övrigt kan vi ju konstatera att de Sverigedumokratiska avhoppen och uteslutningarna kommit igång ordentligt efter valet – i sedvanlig SD-tradition. Jag har redan konstaterat att Stefan Borg som moderater och sverigedumokrater kommit överens om skulle bli kommunalråd i Hörby tvingades avgå innan han ens valts. Trots försök att skylla på att alla hans övertramp skett som privatperson och inte som politiker blev till slut pressen för stor. Istället blir nu Cecilia Bladh (SD) kommunalråd. Hennes första uttalande blev att hon inte vågade gå ut ensam i Hörby. Vilket fick Polisen att påpeka att brottsligheten i Hörby minskar. Men det är den här rädslan som gjort SD framgångsrika. Nu läser jag att sverigedumokraten Lennart Strand i Älmhult (precis norr om den skånska gränsen) nu utesluts ur partiet efter sina hatiska övertramp. Sedan läser vi om den sverigedumokratiska riksdagsledamoten Patrick Reslow som också hotas av uteslutning (att bli utköpt…) efter sina mindre lyckade redovisningar av räkningar till Riksdagen. Det är helt enkelt för många tveksamma kvitton. Patrick Reslow lämnade strax före valet Moderaterna och gick över till Sverigedumokraterna…

Visst är politik både roligt och tragiskt?

Jordens undergång är nära

Nästa vecka avgörs om jorden ska gå under! Den 23 juni ska britterna folkomrösta om ifall Storbritannien ska stanna kvar i EU eller om man ska lämna EU. –”Det är frustrerande, skrämmande och farligt just nu” säger moderaten Anna Maria Corazza Bildt. Socialdemokraten Marita Ulvskog varnar för att om Storbritannien lämnar EU så kanske Sverige kan tvingas gå med i Euron. Fråga inte mig hur hon får ihop det hela? Det är egentligen ingen hejd på alla hemskheter som kommer att inträffa om britterna överger EU. Jag kan inte riktigt förstå hur Storbritannien egentligen kunde existera, innan dom gick med i EU om man ska lita på alla hemskheterna som kommer att ske om dom nu lämnar. Skräckpropagandan, från båda sidor i valkampanjen i Storbritannien, är skrämmande. Överdrifterna från båda sidor gör att jag börjat undra över hur demokratin egentligen fungerar om den här typen av lögnaktig propaganda verkligen är effektiv. Jag vill poängtera att propagandan i Storbritannien är lika lögnaktig från båda sidor. Själv hade jag faktiskt inte riktigt vetat vad jag skulle röstat om jag bodde i Storbritannien och hade haft rösträtt. Visst är jag mycket kritiskt till det EU som växt fram, men mycket av den propaganda som sprids från Nej-sidan är sådan att jag skulle skämmas för att rösta på deras alternativ. Men skräckskildringarna över vad som kommer att hända om britterna lämnar är också lika överdrivna. Och det är den typen av skräckskildringar som sprids i svensk media. Röstar britterna Nej kommer i stort sett världen att gå under. Jag tror att en Brexit på kort sikt är negativ för brittisk ekonomi. Men samtidigt tror jag att EU skulle må bra av en Brexit, som en varningsklocka. Kanske ska man fundera på om medborgarna är med på allt som bestäms i Bryssel och Paris. Kanske är det så att det bästa hade varit om det var EFTA och inte EEC som utgjort grunden för det ekonomiska samarbetet mellan de europeiska länderna. Helt klart är att medborgarna inte hänger med i turerna som EU-byråkrater och EU-politiker bestämmer, uppenbart helt isolerade från omvärlden och okänsliga för vad som egentligen är lämpligt. Jorden kommer inte att gå under den 23 juni. Skulle den gå under den 23 juni så är det inte pga en brittisk Brexit utan snarare då för att någon råkat trycka på fel knapp någonstans på vår jord.

Fifflande politiker

* Det finns tillfällen när man blir lite fundersam över politikerna och hur det fungerar. Att jag har vissa aversioner mot Sverigedumokraterna är det väl ingen regelbundet återkommande läsare av Sven Tycker som missat. Och jag ska inte sticka under stolen med att jag känner lite skadeglädje över Sverigedemokraternas fifflande med pengar i affären med SD-bolaget Samtid & Framtid AB. Nu har tydligen till och med den interna kritiken inom partiet mot fifflandet börjat komma upp till ytan. Den troliga lösningen på denna interna kritik torde dock bli att partiet utesluter kritikerna. Så brukar man göra i toppstyrda organisationer när demokrati inte är så viktigt. Tyvärr har ju Sverigedumokraterna visat att det är så det står till där.

* Med tanke på mitt förlöjligande i måndags av moderaten Anna Maria Corazza Bildts motion i EU-Parlamentet om att inrätta en Strypsnarans dag – f’låt Slipsens dag, så ska jag i dag ge Anna Maria Corazza Bildt ett erkännande. I veckan uppmärksammade hon EU-Parlamentets presidie på att Marine Le Pen, ledaren för det franska partiet långt ute på högerkanten Nationella Fronten, lämnade Parlamentet i förväg och lät någon annan rösta för henne. Något som är strängeligen förbjudet. Men tydligen är det inte helt ovanligt att fifflande politiker inte gitter jobba för arvodet i EU-Parlamentet. Så brukar man visst göra i partier som inte tycker att demokrati är så viktigt. Och Nationella Fronten har ju inte direkt gjort sig kända som förkämpar för demokrati.

* Slutligen kan jag inte annat än fundera över vilken typ av Parlamentarisk demokrati som EU-landet Portugal styrs genom. Det senaste valet i Portugal resulterade i att det Konservativa högerpartiet blev största parti. Men, de tre vänsterpartierna Socialistpartiet, Kommunistpartiet och Vänsterblocket enades och då får dom majoritet. Men Portugals president Aníbal Cavaco Silva tyckte inte som folket. Han tyckte annorlunda och ansåg att: – ”det är min plikt att göra allt som är möjligt för att förhindra att fel signaler sänds till finansiella institutioner, investerare och marknader”. Så han ville inte ge vänstern uppdrag att bilda regering utan gav istället uppdraget till det Konservativa högerpartiet, som han själv tillhör. Han fortsatte med att det ju inte går att ha en regering som: – ”stöds av antieuropeiska krafter som kampanjat emot tillväxt- och stabilitetsfördraget, för att Portugal ska utträda ur euron, samt för att upplösa Nato”. I en presidentstyrd stat är det ju så här det går till. Men enligt Wikipedia är Portugal: – ”Portugal är sedan 1910 en republik. Presidenten är folkvald, men har huvudsakligen ceremoniella uppgifter. Den lagstiftande församlingen heter Portugals republikanska församling och består av en kammare och där ledaren för det största partiet eller koalitionen utses till premiärminister av presidenten.” Ajabaja portugiser! Inte kan ni väl vara så dumma att ni som EU-land röstar på vänstern? Det kan inte tolereras!

Slipsens dag – hahaha!

Bloggaren Sven med mamma och pappa 1963

Som läsoman är jag väldigt beroende av att morgontidningarna kommer som dom ska. Med en hemtrevlig duns ska dom trilla in genom brevinkastet när man sover som bäst. Fungerar allt som det ska hamnar dom i den korg som står under brevinkastet. Har man otur trillar någon tidning utanför, vilket innebär att den utses för risken att kattfan ska ta den för någon form av extra katt-toa. Hur som helst var det inte detta som präglade denna morgonen. Tidningarna låg snällt i korgen. Men vilka tidningar låg där? Jo, istället för en Svenska Dagbladet låg där en Sydsvenskan. Om man dessutom även får en Helsingborgs Dagblad innebär detta inget mervärde. Det är i stort sett exakt samma tidning med undantag för lokala sidor och lite annorlunda färg på layouten och andra annonser. Alltså blev det till att läsa Svenskan på nätet istället. Och då hittar jag den här mycket komiska betraktelsen över det faktum att 14 EU-Parlamentariker kräver att EU inför en Slipsens Dag inom EU. Själv tycker jag att det finns allt för många slipsnissar i Maktens korridorer. De flesta undertecknarna är tydligen från Kroatien och detta beror uppenbarligen på att man i Kroatien anser sig ha uppfunnit denna korkade strypsnara till klädesplagg. Som slipshatare, och dessutom EU-skeptiker, så får jag vid dylika stolpskott flera anledningar till ett gott skratt. Enligt Teresa Küchler, som skrivit raderna i Svenska Dagbladet, skall dessutom en svensk EU-parlamentariker finnas med bland de 14 undertecknarna. Men Teresa, i det moderata husorganet Svenska Dagbladet, berättar inte vem denna 14:e svensk är. Och det gör naturligtvis en sådan som er bloggare extra nyfiken. En liten sökning på Internet (ibland är Internet en gudars gåva till mänskligheten) ger mig till min glädje ett spännande svar på min undran. Och samtidigt förklarar det en del medan jag får ännu fler goda skratt. Den svenska EU-Parlamentariker som undertecknat detta krav på EU att instifta en Slipsens Dag är nämligen den moderata EU-Parlamentarikern Anna Maria Corazza Bildt! Vid sådana tillfällen kan man inte annat än inse att humorn inte når tillräckligt höga höjder förrän Moderata politiker uttalar sig. Fru Bildt verkar inte tycka att det finns tillräckligt med slipsnissar i Maktens korridorer. Bilden visar för övrigt er bloggare, antagligen första och sista gången, iförd en dylik strypsnara. Den lilla gossen var vid det här tillfället drygt 10 år gammal och har fått vara med på mamma Alice och pappa Erics pass inför en allra första badsemester 1963 till Medelhavet. Närmare bestämt till en liten by utanför Koper i dåvarande Jugoslavien, nuvarande Slovenien. Avskaffa slipsen (samt Anna Maria Corazza Bildt och hela EU)!

Att lösa ett problem utan att lösa problemet

EU-Parlamentarikern, Moderaten och f.d. Utrikesministerhustrun Anna Maria Corazza Bildt tycker att det är brådis att skapa ett register över vilken mat flygresenärer har ätit, vem dom satt bredvid på flygplanet och vilken religion man bekänner sig till. Allt för att bekämpa terrorismen – eller snarare islamistisk terrorism. Allt är aktualiserat av händelserna i Paris och København. Att ett sådant register inte hade haft den minsta betydelse för att förhindra dessa båda terrorattentat har ingen betydelse. Det är ändå viktigt tycker damen. Mycket viktigare för att förhindra terrorism är att förhindra utanförskap. Att förhindra att människor hamnar utanför och i desperation vänder sig till den här typen av organisationer. Ett sådant här register hade inte haft den minsta betydelse för mördande i Europa. Varken för att stoppa islamistiska terrorister, nya högerextremister som Anders Behring Breivik eller galningar som mördar bara för mördandets skull och skjuter i skolor. Du löper dessutom mycket större risk att dödas i trafiken än att råka ut för ett terroristdåd! Men i Anna Maria Corazza Bildts värld är det hårdare tag och övervakning som ska lösa problemen. Typisk högerpolitik – som inte löser problemen.