Etikettarkiv: Arbetarrörelsen

Liberalismens död

» Eller i varje fall Liberalernas.

I år är det exakt 100 år sedan Sverige hade sitt första val med kvinnlig rösträtt. Ett mått på att Sverige blivit en demokrati. Det var en reform som efter en hård kamp infördes genom samarbete mellan liberala krafter och arbetarrörelsen. Motståndet stod högern och konservativa krafter för. Medan arbetarrörelsen och liberalismen trodde på människans vilja och förmåga att ta ansvar trodde högern inte på människan utan hävdade att samhället skulle gå under om alla fick rösträtt och möjlighet att påverka. Det skulle vara förbehållet en liten elit, som var de enda som begrep något.

Till slut tvingades även de konservativa krafterna till höger att acceptera utvecklingen. Det som fällde avgörandet var en rädsla för att även Sverige, inspirerade av den Ryska revolutionen, skulle få en revolution där arbetarklassen skulle ta makten med våld.

Men det var dåtidens liberaler! Dagens liberala parti, Liberalerna, är splittrad i två falanger. En Socialliberal falang som väl är mest besläktad med de liberaler som införde demokrati i Sverige tillsammans med arbetarrörelsen. Samt en marknadsliberal falang med högerinspiration som nu totalt tagit kommandot i Liberalerna. Dessa båda grupper har tidigare kunnat leva i symbios inom samma parti. Men detta är slut. Med Nyamko Sabuni vid rodret har partiet istället ställt sig på högerextremismens sida. För att nå Makt har man visat sig vara villiga att sätta sig i knät på antiliberala krafter med en klart rasistisk agenda. Vilket har fått stora socialliberala grupper att lämna partiet och partiet krymper.

Varför tar jag upp ett sådant ämne just idag? Jo, i morse läste jag en intressant intervju i tidningen Vi med Barbro Westerholm. Årsrik riksdagsledamot för Liberalerna som varit en föregångare i många frågor. Jag håller inte med Barbro Westerholm i allt (hon är ju trots allt medlem i Liberalerna….) men jag kan beundra henne för hennes kamp i många frågor. Det märks i intervjun att hon inte är intresserad av att följa med Liberalerna in i den Brunblå sörja som Nyamko Sabuni och kretsen kring henne är på väg att föra in partiet i. Läs intervjun, jag bjuder på den. Barbro Westerholm representerar i mångt och mycket det goda med Liberalerna.

Ni kan lika gärna åka ur Riksdagen

Det andra var det faktum att jag under förmiddagen skrev ett mejl till Liberalerna och bad om en motivering som jag kan förstå när det gäller Liberalernas ställningstagande att personer som fötts med funktionshinder (eller personer som råkat ut för svåra olyckor och drabbats av svåra sjukdomar) ska bestraffas för detta. Anledningen är naturligtvis att jag såg ett officiellt uttalande från Liberalerna att regeringens förslag i budgeten att avskaffa straffbeskattningen av de som har Sjuk- eller Aktivitetsersättning är helt fel. De som läser mina Tyckerier regelbundet kan tycka att jag blir lite tjatig i mitt motstånd mot att bestraffa människor för deras sjukdomar eller funktionshinder.

För det är ju just det man gör genom Jobbskatteavdraget. Personer som är sjuka, drabbats av skador eller har medfödda funktionshinder straffbeskattas just för att dom är sjuka, skadade eller funktionshindrade. Detta mitt korståg i ämnet beror naturligtvis på att min yngsta son drabbas av just denna straffbeskattning. Kimmy är 23 år och är född med autism och har diagnostiserats med detta redan innan han började Förskolan. Han har hela skoltiden gått i vad som kallas Träningsskola. För denna diagnos, som gör att han aldrig har en chans att få ett vanligt jobb, bestraffas han alltså. Och detta tycker Liberalerna är helt riktigt! Kimmy får en Aktivitetsersättning på 9.242 kronor i månaden. Det är alltså ingen hög inkomst. På denna ska han betala skatt. Hade han kunnat jobba hade skatten på en sådan lön varit 1.242 kronor. Men, nu har ju Kimmy fötts med sitt funktionshinder och då ska han alltså bestraffas för detta enligt Liberalerna. Han betalar istället 2.005 kronor i skatt. Skillnaden är det straff han får för att han fötts med autism. Detta tycker Liberalerna är helt rätt och kan inte gå med på att avskaffa den bestraffningen.

Tycker ni att Liberalerna fyller någon funktion i den svenska politiken? Nä, just det! Ni håller med mig. Dom kan lika gärna åka ur Riksdagen med rumpan före!

Läs:
Barbro Westerholm: Motståndarna är tröttare än mig. – Tidningen Vi

I ett svar från Liberalerna berättar man att i den aktuella frågan om att avskaffa straffbeskattningen av funktionshindrade m.fl. så stödjer Liberalerna nu Regeringens förslag. En eloge till Liberalerna för denna ändrade inställning.

1 kommentar

Under Liberalerna

Vilka gjorde motstånd?

Den 24 maj 1919, i dag för exakt 100 år sedan, beslutade den dåvarande svenska Riksdagen att införa en allmän och lika rösträtt till Riksdagen. Efter en lång kamp från arbetarrörelsen, liberala politiker och kvinnorättsrörelsen beslutade man att även kvinnor skulle få rösta till den svenska Riksdagen. Man beslutade också att avskaffa den 40-gradiga röstskalan där man hade röster i förhållande till sin rikedom. Var du tillräckligt förmögen hade du 40 röster och var du fattig bara en röst.

De konservativa högerkrafterna, kungahuset och förmögna hade slutligen gett upp kampen. Den ryska revolutionen skrämde. Tänk om de svenska arbetarna gjorde gemensam sak med sina ryska kollegor? Det risken var något ännu värre än att acceptera demokrati. Men, sedan dess har högern och konservativa krafter ständigt fortsatt att göra motstånd mot demokratiska reformer. Demokratiska reformer riskerar ju att hota deras egen särställning!

Det är därför av vikt att vi fortsätter att försvara demokratin – och att utnyttja de demokratiska rättigheterna. Att utnyttja sin rösträtt är att försvara demokratin. Att strunta i att rösta innebär bara att andra krafter än de demokratiska får ökad makt. Gå alltså och rösta!

Låt mig avsluta med en del argument mot kvinnlig rösträtt som framfördes från högerhåll på den här tiden. Läs och skratta, men tänk efter!

Kvinna”Men hur stor än betydelsen af kvinnornas deltagande i politiska omröstningar kan vara, blifver den dock af ringa värde i jämförelse med kvinnornas oomtvisteligen högsta uppgift för folket, som är att föda barn och sträfva att lyfta nästa generation till högsta möjliga fysiska, andliga och sedliga höjd.”

”På grund af den kvinnliga psykes säregna beskaffenhet är det att förutse, att kvinnorna skola förstärka särskildt de politiska grupper, som kräfva sträng underkastelse och lydnad under dogmer och ledare – följaktligen i alla under förstärka socialdemokratien, i katolska länder klerikalismen.”

”Kvinnornas impulsivitet och benägenhet att följa strömmen – lägg märke till deras slafviska lydnad under klädedräktsmodena – medför faran, att de under inflytande af en tillfällig stark tidsriktning kunna kasta en öfverväldigande röststyrka åt en sida, hvarigenom statslifvets jämnvikt och dess lugna utveckling äfventyras.”

”Flertalet kvinnor kommer ständigt att sätta sina känslor af personlig tillgifvenhet över hänsyn till den opersonliga staten och den abstrakta tanken på allmänna bästa. Gällde det t.ex. valet mellan ett krig, som skulle sätta deras käras lif i fara, och en fred, som skulle innebära en förödmjukelse för nationen och måhända rent af göra dess fria tillvaro illusorisk, så är det anledning frukta, att flertalet röstberättigade kvinnor skulle rösta för freden.”

”Är det månne icke bl.a. denna sista risk en af anledningarna till att de ledande kulturnationerna icke vågat bevilja kvinnorna rösträtt.”

Det här skrevs 1913. När man läser vet man inte om man ska skratta eller gråta.

Utnyttja din rösträtt!

2 kommentarer

Under Demokrati

Dagens komik

Nåja, det är faktiskt gårdagens om jag ska vara ärlig. Det här med att citera någon som inspiration till ett blogginlägg kan vara kul har jag konstaterat. Jag tänkte därför ta ett citat som jag hittade i ett debattinlägg i gårdagens tidning:

– ”Den höga levnadsstandard som råder i Sverige och övriga EU beror i hög grad på den inre marknaden.”

Komik

Så skriver den centerpartistiska EU-kramande EU-parlamentarikern Fredrick Federley i ett debattinlägg i Sydsvenskan och Helsingborgs Dagblad med rubriken: ”Därför behöver vi en hårdare yttre EU-gräns.”

Varför är detta komiskt? Vi kan ju börja med att fråga de romska tiggare från främst Rumänien och som tar sig till bland annat Sverige för sin försörjning om vad dom tycker om ”den höga levnadsstandarden i övriga EU” som Fredrick Federley talar om. Vi ska nog inte överdriva EU:s inre marknads positiva effekter och vad den kan ha uppnått.

Ännu mer komiskt blir det när Fredrick Federley försöker hävda att den höga levnadsstandarden i Sverige skulle bero på EU:s inre marknad. Den höga levnadsstandarden i Sverige beror på vad svensk Arbetarrörelse lyckats arbeta fram under närmare 100 år. Ibland i samarbete med liberala krafter, men ofta trots motstånd från konservativa och liberala krafter. Den Svenska Välfärdsstaten har vuxit fram under många år genom politiska beslut i Riksdagen och en Arbetarrörelse som valt att arbeta för detta tillsammans med politiker och näringsliv. EU:s påverkan är inte så stor. Vår höga levnadsstandard fanns innan vi gick med i EG.

Sedan finns det politiker som vill motarbeta detta. Som vill avskaffa den Svenska Välfärdsstaten. Politiker som tycker att de växande klyftorna i Sverige är något positivt. Klyftorna i Sverige växer snabbt och bland de snabbaste inom EU. Politiker som vill straffa de som inte har och som vill gynna och subventionera de som redan har. Så låt oss därför avsluta det hela med ett annat citat. Sagt av moderatledaren och statsministerkandidaten Ulf Kristersson. Fundera över vad dessa tankar innebär. Fundera över sambandet mellan denna krigsförklaring mot den Svenska Välfärdsstaten och den politik som Ulf Kristersson vill genomföra.

– ”Som moderater och förkämpar för individuell frihet och marknadsekonomi har vi ett uppdrag att bekämpa och avveckla välfärdsstaten.”

1 kommentar

Under EU

Fortsätt demonstrera på Första Maj – Arbetarnas egen dag

Under rubriken ”En socialdemokrati som saknar skam” klargjorde igår Svenska Dagbladets ledarskribent Tove Lifvendahl att: – ”De borde skämmas, de som imorgon går under de röda fanorna”. Uppenbart är att Tove Lifvendahl inte tycker sig känna igen de socialdemokrater som i dag styr vårt land när hon jämför med deras företrädare och allt de lyckats uppnå för de arbetande. Själv undrar jag hur Tove Lifvendahl själv känner det. Hon representerar ju de grupper som i alla tider bekämpad allt det som de ”gamla socialdemokraterna” lyckades uppnå. Om det är någon som verkligen borde skämmas så är det ju i så fall Tove Lifvendahl som i dag strider för de högerkrafter som i alla tider bekämpat det arbetarrörelsen kämpat för och uppnått. Men så är det varje år. Vid 1:a Maj är socialdemokratin inte att känna igen. Socialdemokraterna har, menar man från de borgerliga megafonerna, övergett sina ideal och vill bara bevara det som finns. Däremot under resten av året så är Socialdemokraterna farliga socialister som vill förstöra livet för de som redan har sitt på det torra. Dvs borgerligheten och högern har ALLTID sagt nej till reformer från Vänster som ska skapa ett bättre samhälle för medborgarna. Man har ALLTID sagt Nej, till allmän rösträtt, till kvinnlig rösträtt, till 40-timmars arbetsvecka, till en ordentlig sjukförsäkring och så vidare. Dom ALLTID sagt Nej.

May Day

Istället vill man försvara de redan besuttnas rättigheter. Ett exempel är motståndet till att bankerna ska bidra mer. Bankerna gör enorma vinster, men dom pengarna ska stanna i ägarnas och direktörernas fickor tycker bankerna och därmed också borgerligheten. Fast på den punkten har man faktiskt inte ekonomerna med sig. Dom tycker faktiskt mycket ofta helt annorlunda. Bankerna har råd! Överhuvudtaget går det jättebra för svenska storföretag och Sverige som helhet. Detta trots den hemska regeringen…

Ett annat exempel är alla privatiseringsivriga marknadsliberaler. Sjuka, handikappade och gamla har av borgerliga marknadsliberaler förvandlats till brickor i ett spel för att skapa en marknad för riskkapitalister. Jag har flera gånger tidigare berättat om Helsingborgs utförsäljning av sjuka och pensionärer. Vårdboenden säljs på löpande band ut till högstbjudande. Boende och personal har inget att säga till om, det är de borgerliga politikerna (med stöd av Miljöpartiet i Helsingborg) som bestämmer. Men lite då och då går man rakt in i väggen. Nu senast i Helsingborg där den kommersiella vårdjätten Attendo skulle tagit över två kommunala vårdboenden. Dom boende ville inte. Anhöriga ville inte. Personalen ville inte. Dom enda som ville var de borgerliga politikerna i Vård- och omsorgsnämnden och Attendo. Faktum var att Attendo var dom enda som ville ta över. Ingen annan ville. I dag skulle man tagit över, men i torsdags meddelade Inspektionen för vård och omsorg, IVO, att man inte godtog Attendos lösning. Alltså blev det totalstopp. Förhoppningsvis blir det stopp nu. Men borgerligheten har återigen visat att när det handlar om en konflikt mellan personal och patienter på ena sidan och Kapitalet på andra sidan så står borgerligheten på Kapitalets sida.

Jag tror faktiskt att på de borgerliga ledarsidorna och i de borgerliga partihögkvarteren är oron stor. Det vill sig ju liksom inte. Trots en ständig svartmålning av läget så går det ju bra i Sverige. De flesta inom borgerligheten vill inte bli beroende av Sverigedumokraterna. Det finns inom Moderaterna och i viss mån Kristdemokraterna grupper som inte tycker att det gör något. Men jag tror faktiskt att partiledningarna har insett att de flesta medlemmarna och en majoritet av väljarna gör tummen ner för ett sådant beroende. I dag presenterar Sveriges Radio sin Väljaropinion som är en sammanvägning av flera olika undersökningar. Denna visar på fortsatta framgångar för S+V medan extremhögerns framgångar är slut och man tappar stöd medan borgerligheten står och stampar. Det naturliga är att om ingen har en majoritet så får det block som är störst först och främst försöka. Samtidigt kommer alltså det borgerliga högerblocket allt längre ifrån att bli störst. Min teori om ett nytt Mittenblock som får ihop en majoritet efter valet står fast.

Lämna en kommentar

Under 1 maj

1 Maj

Demonstrera på 1 majFörsta maj är arbetarrörelsen högtidsdag. Så är det över hela världen. Ursprunget är den s.k. Haymarketmassakern i Chicago 1886. Det är i dag man överallt i världen har chansen att säga vad man tycker. Själv kunde jag dock inte delta eftersom jag enligt schemat skulle jobba. Även detta måste man göra. Jag ser av nyhetsrapporteringen att Stefan Löfven vill spåra upp de ungdomar som varken jobbar eller söker jobb. Dvs ungdomar som inte ens finns med i arbetslöshetsstatistiken. Jonas Sjöstedt vill reformera Arbetsrättslagstiftningen med målet att sätta stopp för arbetsgivarnas missbruk av arbetskraften. Jag såg att Ebba Busch Thor ägnade sitt 1 Maj-tal (!) åt att klaga på Folkpartiet. Mer om detta på annat håll. Själv skulle jag först och främst ställt mig under en paroll som krävde att vi skulle visa solidaritet med andra människor utan att kräva något i gengäld!

Lämna en kommentar

Under 1 maj

Komik på högsta nivå

Estlands flaggaJag läser att Estlands premiärminister Taavi Roivas både vill ha kakan och äta den. Jag kan liksom inte tolka det hela på annat sätt. Enligt intervjun i Veckans Affärer vill han att Estland blir ett nytt Nordiskt land. – ”Landet måste bli världsledande vad det gäller personlig och ekonomisk frihet och ett land med samma levnadsstandard och trygghet som andra länder i Norden”. Fast som den högerkonservativa politiker han är vill han skapa detta utan Socialdemokratin säger han. I sammanfattning vill han alltså skapa något utan det som skapat det. Det välfärdssamhälle som de nordiska länderna är, som jag tolkar att Taavi Roivas vill skapa, har ju skapats just tack vare en stark arbetarrörelse i alla de nordiska länderna som aktivt under åravis arbetat för att bygga ett samhälle med plats för alla och där vi hjälps åt. De som kan bidrar och de som behöver får stöd. Fast så verkar inte denna högerkonservativa politiker tänka. Egentligen ganska komiskt!

Lämna en kommentar

Under Estland