Etikettarkiv: Arbetsplatsolyckor

Dödsfallsorsaker

» Mediebevakningens betydelse.

Jag såg ett inslag på TV:s nyheter som berättade att det är ungefär fyra gånger så vanligt att personer som får sjukhusvård har fått sina skador pga självskadebeteende än pga våld och skador som förorsakats av andra. Fundera lite på den jämförelsen. Fyra gånger vanligare! Dessutom har antalet personer som skadats pga våld från andra minskat under de senaste 10 åren. Det kan man inte tro om man följer mediebevakningen eller den politiska debatten. Ska vi ta intryck av vad media rapporterar om och den politiska debatten så är det tvärtom, en fruktansvärd ökning av våldet i samhället.

Älska din nästa

Jag påminns därför om en tabell jag såg nyligen som visade antalet mord i alla de europeiska länderna. Ska vi ta intryck av medias bevakning och den politiska debatten så har vi en ständig ökning av antalet mord och Sverige ligger bland de värsta länderna i Europa. Verkligheten är att Sverige ligger ganska exakt i mitten. Det sker lite drygt ett mord per 100.000 innevånare i Sverige. Och siffran har legat konstant ungefär där under en lång följd av år. Av de Nordiska länderna har Finland och Danmark lite fler mord än Sverige medan Norge ligger lite lägre (förutom det året när Breivik slog till…). Men det är ju inte en situation man kunde tro var verkligheten om man följer mediebevakningen eller den politiska debatten. Ska vi ta intryck av vad media rapporterar om och den politiska debatten så är det tvärtom, situationen i Sverige är extrem och utvecklingen går åt helt fel håll.

Så då kan det kanske vara på sin plats att påminna om medias rapportering om den fruktansvärda utvecklingen när det gäller gängskjutningar. Och som en följd av detta den politiska debatten om ämnet. Verkligheten är att antalet döda i det som kallas gängskjutningar ligger på ungefär 45 per år. Där har siffran legat under i varje fall de senaste fem åren. Den har varken ökat eller minskat under denna perioden. På vissa håll har den minskat och på andra håll har den ökat. Så har våldet minskat radikalt i Malmö, som tidigare låg högt. Medan den har ökat på andra håll i landet. Men totalt har siffran legat ungefär oförändrat under i varje fall fem år. Överhuvudtaget är det så att en mycket stor majoritet av de mord som sker utförs av någon som känner det stackars offret. Att ”oskyldiga” eller ”vanlig allmänhet” drabbas är väldigt ovanligt. Vi som inte är kriminella, vi som inte är gifta med en våldsam make (eller maka), vi som inte är missbrukare osv kan alla känna oss rejält säkra. Risken för att vi ska utsättas för dödligt våld eller våld i allmänhet är mycket låg. Det kan man dock inte tro om man följer mediebevakningen eller den politiska debatten. Ska vi ta intryck av vad media rapporterar om och den politiska debatten så är det tvärtom, vi riskerar alla att bli utsatta.

Jag såg förresten för några veckor sedan, när vi talar om risker i vårt samhälle, att antalet trafikdöda under förra året verkar bli rekordlågt. Kan det bero på mindre biltrafik när många inte behöver köra till jobbet? Hur som helst har antalet döda i trafiken faktiskt minskat under åren. Vi har fått säkrare bilar t.ex. Men, antalet döda under 2021 i trafiken var preliminärt 195 döda. Den siffran är alltså nästan dubbelt så hög som antalet som dödats pga yttre våld, alltså mördats. Om vi är rädda för att råka ut för våld eller mördas osv så ska vi verkligen vara rädda för att vistas i trafiken. Men det är inte trafiken vi är rädda för, det är våldet och skjutandet! Vad beror detta på? Jo, naturligtvis på hur media bevakar olika händelser. Gängskjutningar rapporteras i riksmedia, i TV osv nästan utan några inskränkningar alls. ALLT rapporteras. Däremot är trafikolyckor inget som nämns i nyhetsrapporteringen. Ska en trafikolycka nå TV och annan riksmedia så ska det vara en riktigt exceptionell olycka. En vanlig dödsolycka i trafiken blir i allmänhet en liten notis i lokalpressen. Om den ens når dit? Detta präglar naturligtvis vad vi är rädda för. Skjutningarna rapporteras nästan utan undantag i TV-nyheterna osv medan trafikdöden inte bedöms vara av intresse. Alltså tror vi att det dödliga våldet är mycket vanligare än trafikdöden. Medan verkligheten alltså är tvärtom. Det är mycket farligare i trafiken än risken för att utsättas för yttre våld. Detta präglar naturligtvis även den politiska debatten. ”Rädslan” för våldet blåses upp av den politiska oppositionen. Men det är kanske trafikdöden man skulle koncentrera sig på?

Älska din nästa

När vi nu gör jämförelser så kan vi också t.ex. se att det är fler som dör i arbetsplatsolyckor än i dödsskjutningarna. Siffran ligger på ungefär 50 om året, alltså ungefär en i veckan som får offra sitt liv i en olycka på jobbet. Ska vi följa medias rapportering så är det verkligen inte så att det dör fler i olyckor på jobbet än som dödas i gängskjutningar. Men det är samma sak. Vi får vår uppfattning om verkligheten präglad av vad media rapporterar. Arbetsplatsolyckor når nästan aldrig media. Alltså tror vi inte att dom händer. Gängskjutningar rapporteras urskillningslöst i riksmedia. Alltså tror vi att det är så vanligt och skräms upp av detta. Detta blåses sedan upp av politiker som hoppas kunna värva röster på att ytterligare blåsa upp riskerna – för vissa saker!

I ett idealiskt samhälle skulle ingen dö i onödan. Inga mord, inga olyckor osv. Men det samhället finns inte. Vi ska naturligtvis arbeta mot detta. Det är politikernas ansvar att arbeta för ett samhälle där kriminaliteten minimeras – på olika sätt. Ett samhälle där de som trots detta utför kriminella handlingar fångas in och får ett rimligt straff eller vad som är lämpligt för att förhindra att det hela upprepas. Men också att trafiken görs så säker som möjligt. Hastigheterna begränsas där det behövs, att de som bryter mot reglerna tas fast. Att vi alltså följer de hastighetsgränser och andra trafikregler som finns. T.ex. låter bli mobilen när vi kör. Att vi håller oss nyktra när vi kör. Att vi använder en säker bil, säkerhetsbälte osv. Att arbetsplatser görs så säkra att det inte händer olyckor.

Men låt inte medierapporteringen prägla din uppfattning av samhället! Och låt inte politiker ta billiga poäng genom att skrämma upp dig när det inte är nödvändigt.

Läs:
Självskador är en större orsak till sjukhusvård än våldsbrott. – SVT
Laglöst land. – Michael Pålsson i Magasin Para§raf
Antalet dödsfall sjönk under 2021. – SCB

Lämna en kommentar

Under Mord

Djupa mänskliga funderingar om dödens orsaker

» Med lite jämförelser.

Vi har ju just nu en intensiv debatt om kriminalitet, skjutande och mord. En debatt som skrämmer upp en vanlig svensk. Människor vågar inte gå ut av rädsla för att bli ihjälskjutna. Men, är det verkligen ett reellt hot som skrämmer eller är det snarast medias (och sociala mediers) våldsamma publicitet som skrämmer upp oss?

Alltså har jag roat mig med att titta på lite olika statistik. I år har totalt 42 personer mördats i gängskjutningar fram till oktober. Förra året var det under hela året 47 sådana mord. Det indikerar att det troligtvis blir något fler i år än förra året. I vissa delar av Sverige har det minskat och i andra delar av Sverige har det ökat. Men totalt alltså troligtvis en liten ökning. Lite förenklat kan man säga att det sker ett gängmord i veckan. Det är faktiskt lite fler än arbetsplatsolyckor där någon dör i en olycka på jobbet. Senaste årets siffra som jag hittar hos SCB var för 2019 var 36 arbetsplatsdöda. Men detta är också en siffra som går upp och ner. Året innan var siffran 50. Men vi kan konstatera att för en vanlig hederlig svensk är det alltså farligare att vistas på jobbet än att riskera bli skjuten på väg till eller från jobbet!

Det finns mycket man kan undra över

Låt oss fortsätta med mord rent allmänt. Ja, dödligt våld heter det formellt. Enligt BRÅ:s statistik så har antalet mord ökat sedan 2002 till 2020 från 98 till 124. Siffran går lite upp och ner, men förra årets siffra 124 är faktiskt den högsta under perioden. Men, samtidigt har vi ju blivit fler svenskar. Lite mer rättvist är att räkna antalet mord per innevånare (man brukar använda 100.000 innevånare för att ska bli någon siffra). Räknar man på det sättet så var antalet lägst 2012 med 0,71 mord per 100.000 innevånare. Högst var det 2007 med 1,21 mord per 100.000 innevånare. Internationellt sett är antalet mord i Sverige räknat på det sättet inte högt. I Norden ligger Finland normalt högst medan Norge ligger lägst. Sverige och Danmark brukar turas om i mitten.

En intressant jämförelse är att antalet mord på kvinnor ligger ganska stilla i reella tal, medan den ökning som finns i faktiska tal gäller män. 2011 var det 31% kvinnor i mordstatistiken. 2020 hade siffran sjunkit till 20%. Det blir alltså allt mindre farligt att leva för kvinnor medan det oftast är kriminella män, missbrukande män osv som blir drabbade av det dödliga våldet. Låt oss jämföra den siffran med antalet trafikdöda i vårt land. Den visar på sjunkande siffror. 2004 som är äldsta siffran jag hittar i hastigheten så dog 480 personer i den svenska trafiken. 2020 var siffran rekordlåg (Coronapåverkad?) och slutade på 190 döda i trafiken. Fram till oktober i år har 161 personer dödats i trafiken. Men vi kan alltså konstatera att det är klart farligare att befinna sig i trafiken än risken är för att bli mördad. Av förra årets döda hade 93 färdats i bil. 28 på motorcykel, 14 cyklister och 23 var fotgängare som blev påkörda.

Fast det här är faktiskt egentligen låga siffror som går lite upp och ner. Om antalet svenskar som mördas ligger på lite dryga 100 så handlar det om att kanske 800 – 1.000 svenskar tar livet av sig varje år. Om någon mördas kanske upp till var tredje dag så är det kanske 2-3 svenskar som begår självmord varje dag. Det är en tragisk siffra som vi verkligen borde diskutera mer och fundera över vad som kan göras för människor som mår så dåligt att man ser självmord som enda utvägen.

En annan siffra som chockar mig när jag läser den är när det visar sig att ungefär 6.500 gästarbetare har dött i Qatar med byggandet av anläggningarna till fotbolls-VM sedan Qatar tilldelades arrangemanget av FIFA för 12 år sedan. 6.500 döda för att bygga anläggningar så att 22 spelare kan konkurrera om en boll? DET är en skrämmande siffra som vi borde fundera mycket mer över. Och skämmas över att vi låtit det hända för att vi ska få underhållning på TV:n.

Sedan måste vi naturligtvis också fundera över vad vi ska göra för att få ner kriminaliteten som antalet mord. Hur vi skapar säkrare arbetsplatser så att ingen ska riskera dö i en olycka på jobbet. Hur vi ska skapa en säkrare trafik där bilister följer trafikreglerna och tar hänsyn till andra.

1 kommentar

Under Mord

Funderingar om våld

» I hela världen

Med risk för att verka vara tjatig så tänkte jag ta upp ämnet våldet i vårt samhälle igen. Inte i den meningen att vi har speciellt mycket våld i just vårt samhälle, utan snarast att våldet finns överallt.

När sverigedumokrater yttrar sig i ämnet låter det som om vi i Sverige lever i ett extra våldsamt samhälle. Att Sverige utmärker sig som extremt våldsamt och att våldet ökar katastrofalt. Något som då naturligtvis (eftersom det är SD) beror på alla flyktingar som väller in i Sverige. Allra värst är muslimska invandrare. Allt eftersom tiden går så låter även Kristdemokraterna och Moderaterna på samma sätt.

Det var inte så länge sedan jag hörde en företrädare för Sverigedumokraterna hävda att vi hade lika många mord i Sverige som i Mexico. I syfte att sprida hat mot invandrare och skrämma upp svenskarna så sprider SD tillsammans med KD och M dessa myter. Som alltså inte överensstämmer med verkligheten. Som jag sagt flera gånger tidigare så ökar alltså inte antalet mord i Sverige. Vi har ungefär lika många mord i Sverige som i Danmark (om man tar hänsyn till att Sverige är större). Sverige och Danmark har lite fler mord än Norge och lite färre än i Finland.

I Sverige sker ungefär 1,2 mord per 100.000 innevånare under ett år. På 1990-talet låg siffran på runt 1,5 mord men den har sedan dess sjunkit något. Vi kan jämföra med t.ex. USA där siffran ligger på ungefär 6 mord per 100.000 innevånare. Alltså ungefär 5 gånger så många. Ett genomsnitt för de Centraleuropeiska länderna ligger 1,9 mord per 100.000 innevånare. Det är alltså fler mord än vi hade i Sverige när det var som värst på 1990-talet. Värst är det i El Salvador där mordfrekvensen ligger på över 55 mord per 100.000 innevånare. I Ryssland ligger siffran på nästan 15 mord per 100.000 innevånare.

Vi lever alltså INTE i ett våldsamt samhälle, vi bor i ett lugnt hörn av vår värld.

Non Violence av den svenska konstnären Carl Fredrik Reuterswärd. Här i Lund fotograferad av er egen bloggare.

Att jag kom in på ämnet beror på några artiklar/notiser som jag läste i gårdagens Svenska Dagbladet. Dom berättade bland om att rättegången nu har inletts mot den man som i Toronto i Kanada mördade 10 personer genom att köra rakt in i en folkmassa med sin skåpbil. En form av terrorbrott. Men det har väl inte riktigt kallats detta. Alek drevs av hat mot kvinnor. Detta är väl det mest uppmärksammade ”Incelattentatet”. Han drevs helt enkelt av hat mot kvinnor eftersom han tvingades leva i ofrivilligt celibat.

På samma sida berättas om Israel Vázques Rangel som mördats i Mexiko. 31-åringen var den 7:e journalisten som mördats i Mexiko än så länge i år. Sedan 2000 har mer än 100 journalister mördats i Mexiko. Det närmaste vi kommer i Sverige när det gäller mord på journalister under senare år är väl mordet på Kim Wall. Som ju mördades i Danmark av Peter Madsen. Den svenske radiojournalisten Nils Horner mördades i Afghanistan 2014. Den svenska krigsjournalisten Martin Adler mördades i Somalia 2006.

De ungefär 100 personer som mördas i Sverige varje år är 100 för mycket. De omkring 1.500 svenskar som begår självmord varje år är 1.500 för mycket. De ungefär 25 personer som varje år dör i arbetsplatsolyckor är 25 för mycket. De 200-300 som dör i trafikolyckor varje år är 200-300 för mycket. Du röner alltså 2-3 gånger så stor risk att dö i en trafikolycka än att mördas. Ha det i åtanke när du ger dig ut i trafiken. Det är där du ska vara rädd, inte ute i samhället.

Läs:
Homicide rate, 1990 to 2017. – Our world in data

Lämna en kommentar

Under Kriminalitet

Medievärlden

» Journalistikens ansvar

Dagens Nyheters chefredaktör Peter Wolodarski skapade en hel del hullabaloo när han nyligen deklarerade att han skulle låta Greta Thunberg vara chefredaktör för Dagens Nyheter en dag i december. Protesterna från en del håll var ganska intensiva. Huvudkonkurrenten Svenska Dagbladet var väl den som var mest upprörda. Peter Wolodarski försökte förklara sig: – Därför bjöd jag in Greta Thunberg som chefredaktör.

På ledarplats skrev Tove Lifvendahl en upprörd ledare med rubriken: – Även DN borde skilja på åsikter och nyheter. Som om Svenska Dagbladet inte genom urvalet av de nyheter man väljer att berätta om också tar ställning. Tove verkar tro att tidningen på ledarplats tar ställning i olika frågor men övrig journalistik är helt neutral.

Struntprat!

Även om den text som skrivs kan försöka vara neutral i frågan så styr ju urvalet av vilka nyheter man berättar om vad man vill förmedla. Genom att välja att berätta om vissa saker och låta detta ta upp stort utrymme och samtidigt inte ägna utrymme alls åt andra frågor så tar ju tidningen ställning. Detta är helt omöjligt att undvika för en tidning. Men att förneka det är att ljuga. Visst kan man märka att Svenska Dagbladet är en tidning med högeragenda utan att läsa ledarsidan. Man ser det genom att se vilka nyheter man väljer att berätta om. Samma gäller t.ex. Dagens ETC att det är en vänstertidning är uppenbart osv. Det är omöjligt att undvika och något som vi som läsare måste hålla i minnet.

Låt mig ta ett par exempel.

Älska dina nära
Älska dina vänner

Läser man dagens tidningar så är det lätt att tro att vi har en pandemi av mord i Sverige. Det ägnas mycket stort utrymme i tidningarna åt skjutningar, sprängningar och andra mord. Verkligheten är den att vi har inte någon ökning av antalet mord. Siffran ligger ganska stilla. Den var högre på 80- och 90-talet än vad den är idag. Vi har ungefär lika många mord i Sverige som i Danmark (räknat med hänsyn till innevånareantal). I Norge är det lite färre och i Finland är det lite fler. Men vi har, även om man kan tro det av mediebevakningen, inte någon mordpandemi. Men vad media väljer att rapportera ger oss intrycket att verkligheten är annorlunda.

Mycket förenklat så dör det i Sverige varje vecka någon i en arbetsplatsolycka. Och det mördas ungefär 2 personer i veckan. Alltså ungefär dubbelt så många. Är medieutrymmet för arbetsplatsolyckor hälften av vad det är för våldet? Av medieutrymmet kan man knappt tro att det händer några dödsolyckor på arbetsplatserna.

Det dör ungefär dubbelt så många i trafiken under ett år som mördas i Sverige. Sverige har internationellt mycket få trafikolyckor. Om vi tittar på medieutrymmet, står det ungefär dubbelt så mycket om trafikdöden som om morden? Nä, just det. Media överdramatiserar vissa ämnen och bryr sig inte om att berätta om annat.

En trafikolycka med dödlig utgång får en notis i lokaltidningen. Skulle flera dö i samma olycka kan det bli större rubriker och bevakning i hela landet. Men jämfört med bevakningen av våldet är det inget. Resultatet är att svenskarna är rädda för att gå ut och tror att dom ska råka illa ut men är inte rädda för att ge sig ut i trafiken. Vilket alltså egentligen är ungefär dubbelt så farligt.

Och det ligger naturligtvis en politisk agenda bakom detta! Det är ju vissa partier som vill att vi ska tro att läget är så illa.

Låt mig ta ett helt annat exempel. Från dagens Aftonbladet. På en sida berättas att Drottning Silvia är i sorg. Hennes bror Walther har efter en tids sjukdom avlidit. 75% av en helsida i Aftonbladet ägnas åt detta. På sidan finns två andra nyheter ytterligare. På 14% av utrymmet berättas i en mindre notis om protesterna i Polen mot nya abortlagar som i princip gör abort olagligt i Polen. Och på ännu mindre utrymme, 11% av helsidan berättas att 140 personer dött i en båtkatastrof utanför Senegal när en båt med flyktingar fattade eld och förliste. Men som sagt, 75% av utrymmet ägnas åt Drottning Silvias sorg. De 140 döda utanför Senegals kust är fler än vad som dör i Sverige efter våld, alltså mördas under ett år. Men detta blir alltså en notis medan Drottning Silvias sorg slås upp stort.

Så snälla Tove Lifvendahl, det finns ingen objektiv nyhetsförmedling. Om Greta Thunberg en dag får välja vilka nyheter Dagens Nyheter ska välja att berätta så gör det ingen större skillnad. Mer än att vi kanske börjar fundera lite mer över vad vi håller på att göra med vårt klimat. DET är ett större hot än några mord!

Läs:
Därför bjöd jag in Greta Thunberg som chefredaktör – Dagens Nyheter
Även DN borde skilja på åsikter och nyheter – Svenska Dagbladet

Lämna en kommentar

Under Media

Vad är vi rädda för?

Vad är det som bestämmer vad vi är rädda för? Förra året dog rekordmånga i skjutningar i Sverige. Sammanlagt 44 personer sköts ihjäl i Sverige under 2018. Antalet som dog i arbetsplatsolyckor under 2018 var också en ökning. Totalt dog 50 personer i olyckor på sitt arbete. Antalet döda i trafiken var också en ökning förra året. Totalt dog 325 personer i trafiken under 2018.

Alltså; 325 dog i trafikolyckor, 50 dog i arbetsplatsolyckor och 44 sköts ihjäl. Vad är det vi är rädda för? Är det att vi av misstag ska bli skjutna när vi är ute och går, eller att det ska hända en olycka på jobbet? Eller är det att vi ska råka ut för en trafikolycka?

Skjuttavla

Vad är det som gör att vi är så mycket mer rädda för att råka ut för våld än vi är rädda för att drabbas av en trafikolycka? Sannolikheten för att vi drabbas av en trafikolycka är större, mycket större! Handlar det helt enkelt om vad media skriver om? Det skrevs mycket mer om de 44 som sköts ihjäl än om de 325 som dog i trafikolyckor. De 50 som dog i arbetsplatsolyckor fick knappast någon publicitet heller. Trafikolyckor blir till notiser i lokalpressen. Arbetsplatsolyckor samma sak. Men varje skjutning får stora rubriker och långa och uttömmande artiklar. Människor som befinner sig i närheten blir intervjuade och får ofta frågan om dom är rädda för att gå ut nu? Det är ingen som ställer sig utanför arbetsplatsen där en dödsolycka inträffat och frågar personalen om dom vågar gå till jobbet i morgon. För att inte tala om döden på vägarna. Det är ingen som står på bilparkeringen och frågar om man har blivit rädd för att köra bil.

Utvecklingen när det gäller skjutningar är skrämmande. Vi börjar närma en situation som påminner om USA. Och DET är en oroande utveckling. Jag såg någon som förklarade det hela med att vi i Sverige inte har någon stor Maffia som dominerar. Vi har en massa olika små grupper som slåss om kunderna. Hur det nu är vet jag inte, men utvecklingen är skrämmande. Men, vi ”vanliga” medborgare ska inte gå omkring och vara rädda. De flesta som drabbas är inte oskyldiga utan vet vad som kan väntas. De få ”oskyldiga” som drabbas är lyckligtvis så få att vi som gemene man inte kan gå omkring och vara rädda. Då skulle vi inte våga gå ut, för det finns många andra faror som är mycket större. Men inte ens dom är så farliga att en vanlig svensk ska gå omkring och vara rädd.

Låt dig alltså inte skrämmas av medias stora svarta rubriker. Snarast är det så att ju fler som är ute, desto mindre blir risken för att något händer.

För övrigt har jag börjat fundera på om man inte skulle kräva av media att ALLTID vid brottsrapportering ange etniskt ursprung på den misstänkte / skyldige. I dag har den Sverigedumokratiska svansen lyckats få oss att tro att alla brott begås av människor av utländsk härkomst. Som om det inte fanns kriminalitet utan invandrare.

Lite bakgrundsfakta:
Oron växer i spåren av det brutala våldet – Svenska Dagbladet
/OBS, dessa är samma artikel men med olika rubriker på nätet och i tryckt tidning/
Forskare: Mediarapporteringen bidrar till människors otrygghet – Svenska Dagbladet
Dödsolyckorna ökar – ”en tragisk utveckling” – Sydsvenskan
Statistik om dödsolyckor i arbetet – Arbetsmiljöverket

Lämna en kommentar

Under Mediahysteri

Alla ska våga gå hem från jobbet

Den här rubriken har Timbros utsända, Lydia Wålsten, på Svenska Dagbladets ledarredaktion satt på dagens ledarartikel. Hon har som utgångspunkt en bok som heter Vägen till ett tryggare Sverige skriven av ”samhällsdebattören” Nima Sanandaji och Säkerhetsföretagens chef Li Jansson. Tänk, där dök han upp igen, Nima Sanandaji! Den här gången tillsammans med Li Jansson med en reklamskrift för organisationen Säkerhetsföretagens medlemsföretag, som Li Jansson är chef för.

Älska din nästa

Naturligtvis handlar det om att skapa mer jobb för Säkerhetsföretagen samtidigt som Lydias ledarartikel naturligtvis handlar om att ytterligare skrämma upp svenskarna och ta lite politiska poäng. – Alla ska våga gå hem från jobbet sätter alltså Lydia Wålsten som rubrik. Som om det skulle vara det farligaste vi kan hitta på? Att gå hem från jobbet.

Jag vill därför berätta för Lydia att många fler människor dödas i olyckor på sitt arbete än som dödas av okända människor som dom blir överfallna av på allmänna platser. Det är alltså mycket farligare att jobba än att ta sig hem från jobbet. Jag vill också påpeka att det är många fler som dödas där hemma av familjemedlemmar / bekanta än som råkar ut för något ute på allmänna platser. Kanske ska vi tolka Lydias fråga som att hon egentligen inte menar att ta sig hem från jobbet som skulle vara farligt utan att vara hemma istället för att vara på jobbet som skulle vara farligt?

När vi talar om risker så får vi inte glömma alla trafikolyckor som skördar liv. Dom är mångdubbelt fler än arbetsplatsolyckorna till och med. Och alltså verkligen mångdubbelt fler än att människor råkar ut för överfall av okända människor på allmänna platser. Det är alltså inte farligt att vistas ute på allmänna platser. Det är farligare på jobbet, det är farligare hemma och det är verkligen farligare i trafiken.

Varför vill du skrämma upp människor Lydia? Kan det bero på att det inte går att ta politiska poänger på att kräva säkrare arbetsplatser? Kräva begränsningar av alkoholförsäljningen? För att inte tala om kraftiga begränsningar i biltrafiken i form av t.ex. kraftigt sänkta hastigheter?

Jag bor så att jag regelbundet hör Räddningstjänsten rycka ut med sirener på högsta volym. Men jag vet också att oftast är det en ny trafikolycka ute på E4:an eller 21:an. Det är inte bränder! Ibland kan man se en liten notis i HD:s papperstidning eller oftast i den digitala upplagan om att E4 fått stängas av för en olycka eller liknande. Men allt som oftast får man inte veta något. Men, skulle det inträffa någon form av våldsbrott så kan vi vara säkra på att det rapporteras.

Det händer som sagt många fler olyckor på arbetsplatser än det sker olika former av våldsbrott. Men jag har aldrig än så länge hört en reporter fråga någon om dom blivit rädda för att gå till jobbet. Men händer det något våldsbrott så får man ofta höra frågan: – ”Har du blivit rädd för att gå ut nu?”

Vi ska inte förringa våldsbrotten som sker. Skjutningar där kriminella grupper gör upp inbördes. Eller sprängningar där någon försöker vara tuff eller försöker skrämma någon. Men, det är inget nytt. Åstorp ligger nära Hasslarp och Kattarp. Här hade MC-gängen Hells Angels och Bandidos vardera ett högkvarter en gång i tiden. Och sköt med pansarskott över åkrarna mot varandra! Uppgörelser mellan kriminella grupper är inget nytt!

Låt dig inte skrämmas! Ju fler som är ute och rör sig ännu mer minskar riskerna för att någon råkar illa ut!

Lämna en kommentar

Under Kriminalitet

Bra Ylva

Ylva Johansson

Arbetsmarknadsminister Ylva Johansson är upprörd. Antalet dödsfall i arbetsplatsolyckor fortsätter att öka. Antalet var som lägst 2015 då 34 personer dog på jobbet i en olycka. 2016 var det 37. 2017 var det 44. Förra året 2018 hade det ökat till 50. Än så länge när inte ens januari är slut har 7 personer dött på jobbet i en olycka. Siffror som är skrämmande. Det är bra att det äntligen diskuteras.

Arbetsmarknadsminister Ylva Johansson ska nu kalla till sig arbetsmarknadens parter inom de områden som är värst utsatta. Du ska ha en stor eloge för din upprördhet. Det dör alltså fler människor på jobbet än som skjuts ihjäl. Men det är alltså det senare vi diskuterar och är rädda för. Inte för att gå till jobbet!

Ett stort beröm till Ylva Johansson för att hon tar upp ämnet. BRA!

Lämna en kommentar

Under Arbetsmarknad

Om faror

I vilken utsträckning är det den verkliga faran som avgör om vi är rädda för något, eller är vi mest rädda för det vi läser om och ser de stora rubrikerna om. Eller är det helt enkelt det okända som vi inte vet något om som är det vi är mest rädda för. Är vi mer rädda för det vi inte kan påverka än för det som vi trots allt har möjlighet att påverka? Jag har letat i statistik och läst lite olika tidningsartiklar som ger anledning att fundera.

Hjärtan

Förra året sköts 42 personer ihjäl i skjutningar i Sverige. Siffran för i år blir väl ungefär den samma. Oftast är det kriminella som skjuter ihjäl andra kriminella. Men, genom den stora publicitet som den här typen av uppseendeväckande brottslighet ger upphov till så blir människor rädda för att gå ut. En vanlig fråga från en reporter till personer som bor i närheten där något sådant inträffar är: – ”Blir du rädd för att gå ut nu?”

Under samma period tar ungefär 50 människor livet av sig genom att ställa sig framför ett tåg. En traumatisk upplevelse för alla de lokförare som drabbas. Som en lokförare berättar: – ”Man tutar och nödbromsar, sedan gäller det att titta bort så man inte får ögonkontakt”. Efter en sådan händelse blir tåget stående och kan inte köras fram till nästa station innan det ”sanerats”. På perrongen står människor och svär över försenade tåg. Utan att tänka på den tragedi som ligger bakom förseningen.

Totalt begår cirka 1500 personer självmord varje år i Sverige. Det är ungefär en person var sjätte timme som upplever livet så hopplöst att dom anser att det bara finns en utväg. Vad gör vi för att hjälpa dessa som hamnat i en så hopplös situation? Skickar hem från psyket med en burk tabletter?

Varje år dör också ungefär 50 personer i olyckor på sitt arbete. Dvs ungefär en varje vecka. Ofta nämns det inte i media, ibland blir det en liten notis. Men det är ingen reporter som frågar andra som är på väg till jobbet: – ”Blir du rädd för att gå till jobbet nu?” Men, det dör alltså fler i arbetsplatsolyckor än som skjuts ihjäl.

I trafiken dödas varje år drygt 250 personer. Allt ifrån fortkörare som kör av vägen och in i ett träd till personer som blir påkörda av en långtradare som kommit över på fel sida av vägen. Men det är inte så långt ifrån som en person varje dag i snitt som dör i trafiken. Antalet mord ligger totalt på cirka hälften av detta. Vad är du mest rädd för? Att ge dig ut i trafiken eller att bli överfallen och ihjälslagen?

I en liten notis läser jag att varje dag får ungefär 50 svenskar en hjärtinfarkt. Det är alltså två i timmen. Går vi omkring och oroar oss hela tiden för detta? Står det något om det i tidningen? Blir vi av en journalist tillfrågade om vi går omkring och oroar oss för detta?

Hjärtan

Har ni hört talas om fenomenet Suicide by cop? Ett fenomen som tydligen blir allt vanligare. Killar (det är nästan uteslutande killar) som mår så psykiskt dåligt att dom uppträder riktigt hotfullt mot andra så att polis kommer till platsen och sedan uppträder man hotfullt mot poliserna i förhoppningen att dom ska skjuta ihjäl dom. Bara i Skåne räknar man med att detta inträffar ett antal gånger i månaden. Statistiken är bristfällig eftersom man oftast misslyckas med att provocera polisen till att skjuta. Vad gör vi åt alla som mår SÅ dåligt?

Antalet döda i terrorattacker minskar! Jo, dom minskar! I hela världen dödades 2017 närmare 19.000. En minskning från tidigare år. En minskning med 44% från rekordåret 2014. I Västeuropa var minskningen 2017 mer än en halvering från året innan (168 – 81). Egentligen är det väl främst i Afghanistan där det sker en ökning. Men Afghanistan är ju ett säkert land att utvisa människor till. Men verkligheten är att terrorhotet minskar. Vi i Västeuropa bor i en lugn del av världen, men även här minskar terrordöden. Får vi det intrycket när vi läser tidningarna?

Enligt CPJ, Committee to protect journalists, sitter minst 251 journalister inspärrade världen runt. Allra värst är situationen i NATO-landet Turkiet där 68 journalister sitter inspärrade. Inte mycket bättre är Kina och Egypten, tre länder som sammanlagt har hälften av alla världens inspärrade journalister. ”Kampen mot terrorism” har använts som förevändning och gjort att antalet inspärrade journalister ökar. De turkiska avslöjandena av vad som hänt med Khashoggi har inget med kamp för demokrati och pressfrihet att göra.

Vad är egentligen farligt? Fast vi kan fastslå att det är farligt att leva. Det enda vi med säkerhet vet är att vi kommer att dö. Jag älskar er alla ändå!

Fast å andra sidan så väljer, enligt en undersökning som SVT låtit Novus göra, en majoritet av svenskarna mobiltelefonen framför sexet. På frågan vilket dom valde att vara utan i sex månader så valde en majoritet att vara utan sex framför att tvingas vara utan sin mobiltelefon. Kvinnor hade svårast att vara utan mobilen jämfört med män!

Lämna en kommentar

Under Våld

Vad är farligt?

Gårdagskvällens nyhetssändningar på TV präglades av ond bråd död på tre olika ställen i vårt land. I Uppsala hade en man skjutits ihjäl. Som en del av inslaget intervjuades flera boende i området om ifall dom kände sig hotade och rädda.

FredsduvaVid en trafikolycka i närheten av Landvetter i Västra Götaland hade två personer dödats. Dom hade kommit i vägen för en lastbil som fått sladd och kommit över på fel väghalva. Jag kunde dock inte se att man intervjuade några andra trafikanter ifall dom efter det som hänt blev rädda för att ge sig ut i trafiken.

En kvinna hade dödats vid en arbetsplatsolycka vid Tarketts fabrik i Ronneby. Hon hade tydligen klämts ihjäl i en maskin. Jag kunde inte se att man intervjuade några andra fabriksarbetare ifall dom nu kände sig rädda för att gå till jobbet.

Det förtjänar alltså att påpeka att fler svenskar dör i arbetsplatsolyckor här i Sverige än som skjuts ihjäl i skottlossningar. Fler svenskar dör i trafiken än som mördas totalt. Men, vad är det vi går omkring och är rädda för? Att gå till jobbet? Att ge sig ut i trafiken? Nä, för att gå på trottoaren!

Kanske är det inte fler övervakningskameror, fler poliser och hårdare straff som behövs. Det är kanske fler trafikpoliser, fler arbetsplatsinspektioner från Arbetsmiljöverket, fler skyddsombud med större befogenheter och skärpta straff för trafikbrott och arbetsmiljöbrott som först och främst behövs?

Lämna en kommentar

Under Våld

Vilken verklighet är den verkliga?

Jag såg en liten artikel som berättade att bara under de elva dagarna 17 sept – 28 sept dog 10 personer i arbetsplatsolyckor i Sverige. Det dör faktiskt fler människor i olyckor på sin arbetsplats än det skjuts ihjäl människor i olika skjutningar i Sverige. Det är alltså farligare att gå till jobbet än att vistas ute i samhället och riskera att bli ihjälskjuten. Är det så media och den politiska debatten skildrar verkligheten? Nä, istället skrämmer media upp människor så att dom inte vågar gå ut (men dom vågar gå till jobbet…). Politikerna bjuder över varandra i åtgärder för att öka antalet poliser, skärpa straffen, öka kameraövervakningen och vad man nu mer kan komma på att göra.

Ni skrämmer mig

När Fredrik Reinfeldts Högeralliansregering trädde till 2006 hade Arbetsmiljöverket omräknat i årsarbetskraft 794 anställda. Efter några år med Borgerligt styre i vårt land var den siffran nere i 509. 2014 när Fredrik Reinfeldts Högeralliansregering fick sparken hade siffran sjunkit ytterligare till 499. Förra året hade siffran ökat till 601. Men, det förtjänar att ytterligare påpeka att det dör fler människor i olyckor på sin arbetsplats än vad som skjuts ihjäl i skjutningar. Det dör fler människor i trafikolyckor än den totala siffran på mord av alla sorter i landet.

Är det så media skildrar verkligheten? Är det detta våra politiker försöker övertrumfa varandra i åtgärder för att råda bot på? Vad är vi själva mest rädda för? En olycka på jobbet eller att bli ihjälskjuten? Att ge oss ut i trafiken eller att överhuvudtaget råka ut för våld? Varför är vår rädsla sådan som den är? Är det media och politiker som styr över den?

Man kan ju fundera över varför medias rapportering om verkligheten inte stämmer överens med verkligheten. Har media ett specifikt mål med hur man skildrar verkligheten? Eller handlar det helt enkelt bara om vad som skapar de bästa rubrikerna? När politikerna försöker sprida rädsla hos människor så finns det naturligtvis ett mål med detta. Rädda människor röstar på ett visst sätt.

Och på tal om något helt annat, fast samma sak. Hur skildrar media och politiker vår verklighet? Här har vi blivit itutade hur svårt småföretagare har det. Hur uselt företagsklimatet är. Och så ser jag en tidningsnotis i Svenska Dagbladets näringslivsbilaga. Svenska småföretag går mot ytterligare ett lönsamhetsmässigt rekordår. Jo, så skriver man. Svenska småföretag sätter nya rekord i lönsamhet! Hur var det med det dåliga företagsklimatet? Hur var det med gnället om att det är omöjligt att bedriva företag? Lönsamhetsmässigt rekordår heter det!

Media har ett stort ansvar!

Lämna en kommentar

Under Media