Etikettarkiv: Blocköverskridande

Prestige

Försöken att skapa en fungerande regering fortsätter. Jag har tidigare tyckt att det parlamentariska läge som vi väljare skapat har gjort det hela så komplicerat att det får ta den tid det tar. Att det tar tid är tyvärr inget unikt för Sverige. Det ska hålla på länge till innan vi börjar närma oss de tider som det tagit i andra europeiska länder.

Frågetecken

Inget av ”blocken” kan få ihop en fungerande regering som accepteras av tillräckligt många, så är det bara. Det krävs alltså någon form av blocköverskridande överenskommelse. Om denna ska gå ut på ett direkt regeringssamarbete eller det bara handlar om att man accepterar det andra blocket det kan kvitta.

Att högerborgerligheten (alltså idag Moderaterna och Kristdemokraterna) helt uppenbart hellre gör sig beroende av Sverigedumokraterna än accepterar samarbete med Socialdemokraterna och ser S som ett värre hot än SD står klart. Detta medan mittenborgerligheten (Centern och Liberalerna) trots allt ser Sverigedumokraterna som något värre än Socialdemokraterna och därför kanske hellre vänder sig mot S än SD. Sedan finns det grupperingar inom partierna som ser lite annorlunda på var den värsta motståndaren finns. Landskronas starke man liberalen Torkild Strandberg har ju klart visat att han står SD närmare än S. Något som inte förvånar den som följt honom under åren. Men även inom Moderaterna finns grupper som känner en stark motvilja mot att binda upp sig mot Sverigedumokraterna. För tillfället är dom dock tystade.

Fast det som tydligen trots detta skapar det största problemet är prestigen. Ulf Kristersson går inte med på någon annan lösning än där han är statsminister. Uppenbart är att Stefan Löfven har liknande invändningar om S på något sätt ska ingå i underlaget. En koalition med både Socialdemokraterna och Moderaterna faller därför. Stefan Löfven menar att S är störst alltså ska han vara statsminister. Ulf Kristersson menar att om han räknar med röstboskapen i Kd, L och C så är dom större. Varvid alltså Stefan Löfven kan replikera med att om han räknar in MP och V så är han störst. Ett försök från Annie Lööf att komma förbi den prestigen genom att hon mitt emellan blir statsminister accepteras uppenbarligen inte av Ulf Kristersson. – ”Får inte jag uppnå mitt mål att bli statsminister så ska ingen annan heller få vara det” verkar vara hans resonemang.

Frågetecken

Det är alltså dags för alla att släppa lite på prestigen och acceptera att valresultatet kan inte ge oss den regering vi vill ha. Jag hade ju gärna sett Jonas Sjöstedt som statsminister! Men, jag inser att med det valresultat vi har så är detta inte en möjlig väg framåt. Alltså måste jag inse att det får bli en annan lösning. En regering måste ju till förr eller senare. Och en regering som kan genomdriva beslut. I korthet finns det faktiskt tre varianter.

1/ Centern och Liberalerna väljer att släppa in Sverigedumokraterna i värmen och accepterar att skapa en regering som är beroende av ett aktivt stöd från Jimmie Åkesson. Vi ska ha i åtanke hur Jimmie Åkesson förklarade varför SD vid förra omröstningen om Ulf Kristersson skulle rösta för Ulf Kristersson:
– ”Vi har, utifrån de signaler vi fått, goda skäl att anta att en M/KD-regering ger oss förutsättningar att få faktiskt inflytande över politiken under de kommande fyra åren.”

2/ Centern och Liberalerna inser att en regering som sitter i Sverigedumokraternas knä är ett värre alternativ än att Stefan Löfven får fortsätta. Alltså väljer man att acceptera en S-styrd regering vid en kommande omröstning.

3/ I varje fall en av Ulf Kristersson eller Stefan Löfven röstar för en regering med Annie Lööf som statsminister och inser att det är en väg ut som är värd att prova.

Är det någon som tror att Ulf eller Stefan är villiga att släppa på prestigen? Är det någon som tror att Annie inser att hon faktiskt måste välja sida? Faktum är att jag faktiskt tror att något kommer att hända. Förhoppningsvis är det inte bara ett önsketänkande. Kan det komma vid kommande omröstning där talmannen Andreas Norlén tydligen bestämt att det nu ska röstas om Stefan Löfven som statsminister?

Den som lever får se!

2 kommentarer

Under Regeringsskifte

Inbördeskriget fortsätter

I svallvågorna efter den moderata talmannen Andreas Norléns beslut att Riksdagen nästa vecka ska hålla en omröstning om moderaten Ulf Kristersson som statsminister så fortsätter inbördeskriget inom Högeralliansen. Attackerna mot Annie Lööf från höger-högern och kristdemokrat-högern blir egentligen allt mer smutsig och pinsam. Hela debatten handlar om hur Annie Lööf och Jan Björklund ska få sina riksdagsledamöter att rösta vid omröstningen. Officiellt gäller hur som helst än så länge att Annie Lööf och Jan Björklund står fast vid sitt beslut att inte acceptera en mini-högeralliansregering som sitter i Sverigedumokraternas knä. Ett löfte man gav redan innan valet och som man upprepat sedan dess.

Moderaterna

Fast det är en sak jag undrar över. Har Jimmie Åkesson lovat att rösta för Ulf Kristersson? Alla verkar utgå ifrån att Jimmie Åkesson har fått tillräckliga garantier från Ulf Kristersson så att han ska rösta Ja till Ulf Kristersson. Men, jag har inte sett någon journalist seriöst fråga Ulf Kristersson vad han lovat Jimmie Åkesson. Eller någon journalist som frågat Jimmie Åkesson vad han fått för löften från Ulf Kristersson.

Kanske slutar omröstningen på onsdag med att bara Moderaterna och Kristdemokraterna röstar för Ulf Kristersson. Kanske blir resultatet att Annie Lööfs dröm infrias och att hon får ett uppdrag av Andreas Norlén att sondera möjligheter. Tyvärr så tror jag att enda utvägen är någon form av överenskommelse över blockgränsen. Visst finns det de som hoppas eller befarar ett Extraval, men detta kommer ju knappast att lösa några problem. Aftonbladet publicerar i dag sin väljarundersökning. Alla förändringar sedan valet ligger inom felmarginalen. Men de stora förlorarna är Moderaterna och Liberalerna medan Centern och Sverigedumokraterna vinner mest. Fast allt inom felmarginalen….

Vad är kvar?

Fast som tillhörande ”vänstern” är det ganska kul att studera inbördeskriget på andra sidan. Jag erkänner! Skadeglädjen är den enda sanna glädjen! I maj är det dags för val till EU-Parlamentet och där har jag redan tidigare kommenterat det lilla inbördeskriget i Moderaterna. Två av M:s tre ledamöter har förklarat att dom inte ställer upp till omval. Sedan har den moderata valberedningen beslutat att peta Anna Maria Corazza Bildt (Carl Bildts hustru) trots att hon vill fortsätta. Ett bråk som nu utspelas inför öppna dörrar. Senaste utspelet är att Anna Maria Corazza Bildt petats pga sitt dåliga uppförande mot medarbetare. Om detta är sanning eller bara en del av det fula spelet har jag naturligtvis ingen aning om. Men, som sagt, skadeglädjen är den enda sanna glädjen!

Och på tal om Moderaterna så fortsätter den moderata undervegetationen (såsom Hanif Bali) att sprida sin Donald Trump influerade dynga. Twitter är ett mycket farligt media. På ett begränsat utrymme ska man få med så mycket elakheter som möjligt. Detta är MYCKET svårt. Jag hoppas faktiskt att Twitter-manin tar slut en dag när människor tröttnar på all den dynga som sprids där. Jag har förresten skriftligt ställt en formell fråga till Moderaterna ifall Hanif Bali är en företrädare för Moderaterna? Hur jag ska tolka att jag inte fått något svar vet jag faktiskt inte!

Hur som helst så löser det sig säkert – en dag.

Lämna en kommentar

Under Moderaterna

Det sket sig…

Så har då nu Ulf Kristersson gjort som jag gissade redan i går. Han har meddelat sin partikamrat talman Andreas Norlén att han ger upp! Hans dödfödda projekt att förmå Stefan Löfven att stödja en Moderatledd Högeralliansregering i minoritet misslyckades. Hans andra utväg att skapa en Moderatledd minoritetsregering med stöd av Jimmie Åkesson och som kunde accepteras av Annie Lööf och Jan Björklund var lika dödfött. Alltså fick han efter 12 dagar i rampljuset ge upp. Hans målsättning när han valdes in i Riksdagen: – ”Som moderater och förkämpar för individuell frihet och marknadsekonomi har vi ett uppdrag att bekämpa och avveckla välfärdsstaten” förvandlades istället till ett: – ”Som moderater och förkämpar för individuell frihet och marknadsekonomi har vi ett uppdrag att bekämpa och avveckla Högeralliansen.” Ulf Kristerssons löfte att driva ”försöket att byta ut Stefan Löfven ska drivas ända in i kaklet” kan nu sägas ha nått kaklet. Får Ulf Kristersson fortsätta som moderatledare efter sitt misslyckande?

Högeralliansen

Taskigt Uffe!

En som är mycket missnöjd verkar vara Jimmie Åkesson som verkar ha trott att Ulf Kristersson till slut skulle komma krypande till honom. Jag tycker det känns lite väl naivt att ha förväntat sig något sådant. Inte för att jag inte hade förväntat mig det från Ulf Kristersson (och Ebba Busch Thor), men jag trodde faktiskt inte på att Annie Lööf och Jan Björklund skulle acceptera detta, vilket Ulf Kristersson insett. Nu verkar Jimmie Åkesson istället sätta sitt hopp till ett Extra val. Vad det nu skulle kunna lösa upp för trådar. Ett sådant val tätt inpå det vi haft hade troligtvis inte gett någon större skillnad på resultatet. Nä Jimmie, dina drömmar verkar lite väl naiva.

Vad tror jag då? Ja, nu lär väl istället Stefan Löfven få chansen. Han kommer då att försöka locka Annie Lööf och Jan Björklund till en blocköverskridande regering med S + Mp. Jag tvivlar på att Annie Lööf ställer upp på något sådant heller. Hon verkar lida av något extremt Stefan Löfven-hat. Vad det nu är för extremt hemskt med honom. Låt mig därför komma med en rejäl gissning. Socialdemokraterna utser någon annan än Stefan Löfven som regeringsbildare och då kan lösa knuten och accepteras av Annie Lööf och Jan Björklund. Vi får alltså en blocköverskridande koalitionsregering mellan S + C + L + Mp och som accepteras av Vänsterpartiet medan Moderater, Kristdemokrater och Sverigedumokrater röstar emot. Men det innebär att den accepteras av Riksdagen. Lycka till, vem som nu ersätter en Stefan Löfven som stiger åt sidan.

Nu blir det alliansfritt

Till slut något helt annat. Två olika citat som ger mig förhoppningar inför framtiden. Det första citatet kommer från en artikel som berättar att ungdomar i Europa dricker allt mindre alkohol. Allra helst i Storbritannien minskar alkoholbruket rejält bland ungdomar. Så här förklarar 19-åriga Xenia Clegg Litter:

– ”Jag vaknar hellre på morgonen och kommer igång med min dag än att vakna med en enorm bakfylla.”

Vi kan jämföra detta med ett citat från en artikel som berättar att Dominika Perczynski haft möhippa inför bröllopet nästa månad med vår förre moderata finansminister Anders Borg:

– ”Jag får skylla på berusningsgraden. Jag kom hem halv sex på morgonen, vilket inte har hänt sedan förra året eftersom tant är ganska kvällstrött av sig. Är superbakis i dag och har tappat mobilen. Som det ska vara dagen efter en möhippa, antar jag.”

Jag börjar att lite mer förstå det där med Anders Borgs att jämföra bananer. Vi får hålla vårt hopp till den unga framväxande generationen.

Lämna en kommentar

Under Ulf Kristersson

Makthunger

Räkningen av rösterna i Riksdagsvalet är uppenbarligen nu helt klart. Nu ska det tydligen bara skrivas under. Vi kan då se att 6.535.271 svenskar gick och röstade i Riksdagsvalet. Det är 245.255 fler än vid förra valet. Det är mer än ett helt Uppsala ytterligare. Uppsala kommun är Sveriges fjärde största kommun. Detta ger följande mandatfördelning: Socialdemokraterna 100 mandat (-13), Moderaterna 70 mandat (-14), Sverigedumokraterna 62 mandat (+13), Centerpartiet 31 mandat (+9), Vänsterpartiet 28 mandat (+7), Kristdemokraterna 22 mandat (+6), Liberalerna 20 mandat (+1) och Miljöpartiet 16 mandat (-9).

Valets stora förlorare är alltså Moderaterna som tappat 14 mandat eller uttryckt på annat sätt, nästan 3,5% av de svenska väljarna valde att överge Moderaterna. Totalt tappade Moderaterna 168.819 röster jämfört med förra valet. Ett val som även det var ett rejält bakslag för Moderaterna. Dom dryga 168 tusen väljarna som lämnat Ulf Kristersson i sticket motsvarar mer än hela Linköpings kommun. Som är Sveriges femte största kommun.

Nu hävdar alltså partiledaren för valets allra största förlorare att det är helt självklart att det är han som skall bli den nya statsministern. Detta alltså trots att det block han företräder inte ens är det största blocket. Jag kan inte annat än fundera över vad han bygger denna makthunger på? Jag kan tyvärr inte komma på mer än två anledningar.

Avveckla välfärdsstaten

Ett/ Ulf Kristersson räknar kallt med att Sverigedumokraterna kommer att rösta för honom som statsminister. Ulf Kristersson räknar helt enkelt med att Jimmie Åkesson ska få sina stormtrupper att rösta på Ulf Kristersson och att det nu är klart att Sverigedumokraterna är en del av den nya stora Högeralliansen. Har han fått garantier för detta från Jimmie?

Två/ Ulf Kristersson har i sin makthunger förlorat kontakten med verkligheten. Verkligheten är den att Ulf Kristersson företräder det parti som förlorat allra mest i valet. Ulf Kristersson företräder inte längre ens majoriteten av Högeralliansen. Det tre stödpartierna i form av C + Kd + L är tillsammans större än Moderaterna. Det block som Ulf Kristersson anser att han företräder är dessutom mindre än det Rödgröna blocket.

Nu kommer med största sannolikhet om några dagar en union av Högeralliansen med M + C + Kd + L och Sverigedumokraterna att rösta bort Stefan Löfven från statsministerposten. Vem som sedan ska ta över är en öppen fråga. Men Ulf Kristerssons tro att det självklart ska vara han tyder på mycket dålig förankring till verkligheten.

Nya Högeralliansen

För att Sverige ska kunna få en fungerande regering så krävs det antingen att en utvidgad Högerallians inklusive Sverigedumokraterna enas om Ulf Kristersson. Eller också krävs det någon form av blocköverskridande överenskommelse. Hur denna ska se ut har jag dock ingen aning om. Men min gissning är att om Ulf Kristersson i sin makthunger går Jimmie Åkesson till mötes i tillräcklig omfattning för att få hans stöd så kommer istället inte Annie Lööf eller Jan Björklund att hänga på. Eller dom väljer hellre Ulf + Jimmie än någon annan lösning?

Lämna en kommentar

Under Ulf Kristersson

Politiska funderingar

Dagens Nyheter har låtit Ipsos fråga ett urval av svenskar vad dom tycker om den svenska politiken. Undersökningen, som gjordes efter Transportstyrelsegate, visar att förtroendet för den Rödgröna regeringen har minskat samtidigt som allt färre tycker att dom gör ett bra jobb. Samtidigt har också andelen som tror att en borgerlig regering skulle göra ett bättre jobb sjunkit. Bara var tredje svensk tror att en borgerlig regering skulle göra ett bättre jobb. Dvs inte ens alla borgerliga väljare tror att en Högeralliansregering skulle vara bättre än den nuvarande Rödgröna regeringen! Undersökningen visar också att stödet är stort för en blocköverskridande regering. Allra helst bland centerns och liberalernas väljare (65% resp 62%). Nästan 2/3-delar av de båda mittenpartiernas väljare vill alltså helst ha en blocköverskridande mittenregering. Inte en Högerallians regering! Det här är ju också något som jag länge har trott att vi är på väg mot efter nästa val om inget radikalt händer i väljaropinionen. Inte för att jag tycker det är en bra lösning utan för att jag helt enkelt tror att vi är på väg mot att få tre politiska block. Ett högerblock med Moderaterna – Kristdemokraterna och Sverigedumokraterna. Ett mittenblock med Centern – Liberalerna – Socialdemokraterna och eventuellt Miljöpartiet. Slutligen ett litet vänsterblock med Vänsterpartiet – Feministiskt Initiativ och kanske Miljöpartiet. Uppenbart är att detta är vad centerns och liberalernas väljare vill. Jag tror dessutom att det är vad Stefan Löfven satsar på.

Var Miljöpartiet hamnar beror nog på om det blir ”revolt” i partiet efter nästa val. Går det uselt, som det ju ser ut som, så tror jag att den kompromissvilliga ledning som styr och ställer i partiet i dag kommer att åka ut med huvudena före och partiet tas över av en lite mer hårdför falang som vill att Miljöpartiet är ett radikalt grönt miljöparti och inte vilket mittenparti som helst.

Vad som händer med Moderaterna vet vi ju inte heller nu när Anna Kinberg Batra är avpolleterad och har åkt på semester till Italien. Vilken väg den nya ledningen tar har vi ingen aning om. Det vet man nog inte inom partiet heller. Krisen inom Moderaterna verkar vara värre än vad jag trodde. När man seriöst från många för fram till och med en gammal stofil som Carl Bildt som ny partiledare, då är krisen i partiet ju total! Intressant att notera är alla fina ord om Anna Kinberg Batra som nu kommer från media, politiker och andra. Av de orden hördes ingenting när kritiken mot hennes oförmåga var som ihärdigast. Antagligen är det ännu ett bevis för att ingen är så bra som den som är död!

Jimmie Åkesson i Sverigedumokraterna sitter nog och biter på naglarna nu. Ska AKB:s öppning mot honom fullföljas eller ska de få kvarvarande lite mer liberala rösterna inom M ta över. Detta är ju något som har stor betydelse för Jimmie Åkesson. Även han är nog livrädd för en utveckling mot ett nytt mittenblock. Det skulle ju placera honom på Nordpolen igen. Där han ju hör hemma!

Egentligen är Stefan Löfvens drag att dra tillbaka ett par skattehöjningar, men fullfölja med en modifierad flygskatt kanske taktiskt riktig. Återigen ställs Högerallianspartierna inför dilemmat om dom ska fullfölja sin hårda partitaktik som ju egentligen är ganska tramsig. Det handlar om taktik och plakatpolitik eftersom man inte har förmåga till något annat.

Som sagt. Tyvärr är Stefan Löfven en fegis, men kanske är det taktiskt riktigt. Tyvärr är det nog ännu ett steg mot en blocköverskridande mittenregering efter valet.

För övrigt kan vi notera att Sven Tycker på Blogger nu har passerat en halv miljon besökare. Fast jag vete f-n hur det räkneverket räknar!

Lämna en kommentar

Under Blocköverskridande