Etikettarkiv: Bloggande

Det är inte lätt att välja

Att skriva ett blogginlägg varje dag, som jag gjort i mer än 22 år nu, kan vissa dagar skapa ett problem. Egentligen finns det två problem som kan uppkomma.

1/ Vad f-n ska jag skriva om? Det är inte vanligt att den känslan uppkommer, och för säkerhets skull så har jag några mer eller mindre halvfärdiga uppslag liggande som kan användas. Idéer som inte är dagsaktuella. Problemet är att det här problemet uppkommer mycket sällan. Vilket gör att jag med jämna mellanrum måste rensa ut bland de här idéerna eftersom dom trots detta blivit helt inaktuella.

2/ Mycket vanligare är att jag inte kan bestämma mig för vad jag ska välja som ämne bland en massa olika aktuella ämnen. Det finns dagar då jag funderar på att frångå principen om ett blogginlägg per dag och istället funderar på om jag ska övergå till att mycket väl kunna skriva flera inlägg om dagen. Men jag har än så länge konstaterat att jag ska hålla mig till ett inlägg om dagen. Annars finns det risk för att det spårar ur alldeles och jag sitter och bloggar på heltid. Jag är ju visserligen pensionär så jag har ”hela dagen” på mig. Men jag vill inte förvandlas till någon kommersiell Influencer, eller ännu värre till en del av dessa pestspridare oftast på högerkanten som sitter hela dagen på sociala medier och sprider skit samtidigt som dom tigger pengar, oftast via Swish, för att finansiera det hela. Nä, en gång om dagen – Punkt!

Fast jag måste erkänna att vissa dagar blir Dagens Sven Tycker en uppräkning av flera olika ämnen som avverkas kortfattat. I dag har jag bland annat funderat på det här:

Den nya extremhögeralliansen

¤ Väljarundersökningar.  Det är ett tag sedan jag kommenterade någon av alla dessa väljarundersökningar som står som spön i backen. Man ska inte ta dom där delarna av procent hit eller dit på för stort allvar. Felmarginalen är stor, vilket vi kan se genom att dom skiljer sig en del. Men, dom är alla eniga om att det moderata närmandet till Sverigedumokraterna har gett SD mer luft under vingarna. Samtidigt som en socialdemokrati som för borgerlig politik inte är populär bland S-väljare. Undersökningarna är ganska eniga om att berätta att Socialdemokraterna (24%) fortsätter att tappa, men det går ganska bra för Vänsterpartiet (10%). Sverigedumokraterna (23%) är nu uppe och är Sveriges helt klart näst största parti. Moderaterna (16%) tappar till SD och är nu klart distanserade. Kristdemokraternas (8%) glansperiod är tydligt över. Liberalerna (4%) slåss för sin överlevnad medan Miljöpartiet (5%) än så länge inte är hotade, men dom ska nog inte känna sig för säkra. Centern (8%) håller ställningarna. Siffrorna kommer från DN/Ipsos oktobermätning. Ett intressant faktum är att i dag är V+Mp tillsammans ungefär lika stora som Moderaterna ensamma (15-16) medan i valet var M:s försprång 20-12,5. Logiskt sett borde Ulf Kristersson sitta löst i partiet. Han är en katastrof för partiets opinionssiffror.

¤ Straffrabatter.  På tal om Moderaterna, så funderade jag lite på att kommentera det faktum att samtidigt som man från Moderaterna vill införa alla tillgängliga metoder för komma åt våldsbrott så vill man öka risken för våldet. I kampen om att vara hårdast mot kriminella vill ju Moderaterna införa både det ena och det andra. Ofta åtgärder som vetenskapen och polisen snarast tror ger motsatt effekt. Men att argumentera för hårda tag tror man ska vara lönsamt i opinionen. Än så länge verkar det vara mest lönsamt för Sverigedumokraterna! Man argumenterar hårt för att avskaffa det man kallar ”ungdomsrabatt” och ”mängdrabatt”. Detta trots att forskning och polis försöker förklara att döma unga killar till långa fängelsestraff är det effektivaste man kan göra för att skapa nya yrkeskriminella. ”Ungdomsrabatt” och det moderaterna kallar ”mängdrabatt” har man i de flesta civiliserade länder. Effekten av att avskaffa det som gäller, dvs att man i en dom tar total hänsyn till alla brotten, är ju att en person som döms för ett antal småstölder under en brottsturné kan få strängare straff än en som begått ett verkligt grovt våldsbrott. USA har inga sådana ”rabatter”, USA är också det land i världen som har högst andel av sin befolkning inspärrade i fängelse. Men man har inte lägre brottslighet för det, snarast tvärtom. Nu vill istället Moderaterna öka risken för våld genom att öka tillgängligheten till alkohol. De flesta våldsbrott begås under påverkan av alkohol och droger. Att öka tillgängligheten av alkohol ökar våldet!

¤ Tjejer är smartare.  Apropå väljarundersökningar så visar de större undersökningar som görs och som delar upp sympatierna efter t.ex. kön och ålder att Sverigedumokraternas uppgång beror på ökat stöd från män. Bland kvinnor finns inte den uppgången. Bland unga tjejer är stödet för Sverigedumokraterna i dag inte större än det var för 10 år sedan. Det är bland män, och främst medelålders män, som stödet ökar för SD. Bland unga tjejer är istället partier som Vänsterpartiet och Centerpartiet omkring tre gånger så stort. Det bär mig emot att säga att kvinnor och i synnerhet unga tjejer är klart intelligentare än gamla gubbar. Men, som någon sade, det handlar kanske inte så mycket om IQ som det handlar om EQ. Men hoppingivande är det.

Jag blir förtvivlad

¤ Högervåldet.  Ett annat ämne jag funderade på är föranlett av vad som hände i Oslo i går. En välbeväpnad, uppenbarligen drogpåverkad man, välkänd av polisen och aktiv i högerextrema kretsar kapade en ambulans och körde medvetet på människor på trottoarer under en vansinnesfärd innan polisen fick stopp på honom. Det pekar än en gång på hur det högerextrema våldet växer, både i Sverige och på annat håll. Det är ett uppenbart hot mot människor och mot vår demokrati. Men tyvärr verkar alldeles för många inte ta det på allvar. Våldet riktar sig inte bara mot invandrare eller judar. Det riktar sig mot alla.

¤ Upphandlingsvansinnet.  Ingen har väl missat skandalen när ett antal landsting efter upphandling valde en ny leverantör av förbrukningsmaterial. Katastrof! Företaget som kallar sig Apotekstjänst har ingenting med Apotek att göra. Företaget ägs av finansfamiljen Versteegh och har bland annat sysslat med att sälja DVD-filmer och glass. När en i familjen, Cecilia Versteegh, kandiderade för Kristdemokraterna i Lidingö ville hon arbeta långsiktigt för medborgarna? Apotekstjänst verkar inte ha vetat vad dom gav sig in på när man lämnade ett lågt anbud. Men det pekar på det upphandlingsvansinne som styr i dag. Ett vansinne som skadar mindre lokala företag som inte har en chans att konkurrera utan istället gynnar det, som i det här fallet, lycksökare. I många fall blir det dessutom dyrt eftersom upphandlingsprocesser, överklagande osv kan göra att det drar ut på tiden och blir dyrt. Istället för att gå ner i den lokala bokhandeln för att köpa lite tejp billigt ”tvingas” man beställa det från andra sidan av landet för det tiodubbla priset. Men upphandling har ju gjorts. Ett annat likartat bekymmer är outsourcingen. Jag såg nyligen att SCB kommit fram till att arbetslöshetssiffrorna för Sverige som redovisas månadsvis är felaktiga. Den verkliga arbetslösheten är inte så hög som siffrorna har berättat. Detta samtidigt som siffrorna över sysselsättning också har varit sämre än verkligheten. Allt beror tydligen på siffror från något internationellt företag som man upphandlat och outsourcat en del arbete till!

¤ Vad mer?.  Jag tror att jag slutar. Annars blir det så långt att ingen orkar läsa det. Hoppas att någon kommit så här långt i varje fall. Du är välkommen tillbaka i morgon.

Lämna en kommentar

Under Moderaterna

Åtta tusen

För mindre än en vecka sedan fyllde Bloggen Sven Tycker 22 år. I dag är det dags för blogginlägg nummer 8.000. Detta innebär att Sven Tycker är Sveriges äldsta fortfarande aktiva blogg. Räknar man på antalet år och antalet blogginlägg så ser man att det inte stämmer med exakt dagliga inlägg. Detta beror på att i början, dom första månaderna, skrev jag inte ner mina tankar och tyckerier varje dag. Jag tror till och med att jag vid något tillfälle städade bland tyckerierna och strök sådana som jag inte längre tyckte var relevanta. Men, efter några månader blev det en daglig rutin att skriva ner vad jag tyckte om olika ämnen.

Sven Tycker 8000

Den ursprungliga tanken var egentligen inte att skriva en blogg. Jag tror inte ens att begreppet blogg var uppfunnit då. Jag hade sett om något som kallades ”Dagbok på nätet” och eftersom jag ville lära mig att skapa en Internetsida så började jag i en enkelt texteditor att skriva html-kod enligt anvisningar och tips jag kunde hitta. Egentligen var syftet att lägga ut information om DX-ing och Kortvågslyssning som jag sysslade med. Jag skrev varje månad för Sveriges DX-Förbunds tidning Eter-Aktuellt och tänkte att jag skulle lägga ut den information jag publicerade där och även uppdatera denna allt eftersom jag fick kännedom om vad som hände i etern. Det är också därför som den ursprungliga bloggen finns på den egna domänen SWL.NU. ShortWaveListener! I dag återstår bara bloggen och lite patriotiskt skånskt material här.

Begreppet Blogg verkar också vara på utgående. De som förr kallade sig Bloggare heter nu något så fint som Influencer. När det begreppet dök upp vet jag inte, men helt plötsligt så bara kallade man sig det istället. Jag förknippar i dag begreppet Influencer med en kommersiell blogg där det handlar om att på olika sätt ”få betalt” för att skriva om olika ämnen och få läsarna att köpa tjänster eller produkter. Oftast genom mycket försmädlig reklam som inte sätts ut som reklam. Hur som helst får jag inget betalt för vad jag skriver, utan jag gör det för att jag tycker det är roligt att få tycka till om olika företeelser.

Redan i mitt allra första inlägg framförde jag min oro för invandrarfientligheten. Och detta är ett regelbundet återkommande ämne. En av de personer som deltog i det möte jag nämner i mitt första inlägg är fortfarande politiskt aktiv. Han hann avverka ett antal egna lokala partiskapelser innan han hamnade inom den Sverigedumokratiska famnen där han bland annat varit riksdagsman för SD. Det här är en utveckling av främlingsfientlighet eller rent hat som jag oroas över. En utveckling som skrämmer. Jag har jobbat ihop med svenskar och invandrare från olika håll av världen. Jag har grannar som är svenskar och som är invandrare. Det är ingen skillnad! En del bryter lite i språket. Några har en lite annorlunda humor. Några har andra matvanor. Några har annan hudfärg och andra har annan hårfärg. Men, när det gäller att vara bra eller dålig arbetskamrat, god eller dålig granne osv så är det ingen skillnad. Dessutom har jag, som så många andra ”äkta svenskar” en hel del utländska gener i mig. Min nu 98-åriga mammas släktforskning visar att mina rötter bland annat kommer från Valloner som invandrade från Belgien till Sverige under 1600-talet. Och det finns mycket annat också. Varför vill en del människor så lätt dela upp oss i grupper?

Sven Tycker

Hur som helst så skulle det handla om bloggen Sven Tyckers jubileum. Många tycker nog att bloggens layout är mycket omodern. Det var sådan den blev när man skulle försöka koda ihop en sida med HTML-kod i en texteditor utan några expertkunskaper. Utseendet på orginalbloggen på SWL.NU har inte förändrats så mycket sedan den en gång skapades för 22 år sedan. Av nostalgiska skäl behåller jag utseendet. Här är det inte heller möjligt att skriva kommentarer eller andra moderniteter. Av den anledningen började jag efter en tid att lägga ut texten även genom ett traditionellt bloggverktyg. På WordPress finns den sedan i juni 2007. Alltså mer än halva tiden. På Blogger finns den ända sedan juni 2006. Jag har även använt mig av Aftonbladets bloggsajt, men den har dom lagt ner. Jag tror att jag då flyttade till WordPress. Men jag tror att det var där jag började allra först att kopiera över texten från SWL.NU. Tanken med att lägga ut texten på flera sådana bloggverktyg var från början att jag tänkte ha lite olika ämnen för dom olika. T.ex. politiska frågor på en och lite mer allmänna frågor på en. Så blev det aldrig, utan nu är det bara för er läsare att välja den som är lättast att läsa. Layouten är i stort sett lika gammaldags på alla ställena. Alla sajterna bygger på Rött och Gult, de skånska färgerna!

I love you

När jag nu har avverkat 22 år så kan man börja fundera på hur länge det kan fortsätta. Hur länge överlever begreppet Blogg på Internet? När jag började skriva var jag mitt uppe i mitt yrkesliv. Jag jobbade på Försäkringskassan och hade ett jobb jag trivdes med. Sedan dess har Försäkringskassan utvecklats från en myndighet med en riktigt lokal förankring och inbyggd vilja att först och främst ge medborgarna service. Från detta har det utvecklats till en centraliserad myndighet med uppgift att spara in på skattepengarna. Jag är övertygad om att mycket av den kritik som i dag framförs mot orimliga indragningar och avslag av Försäkringskassan hade inte kunnat ske om myndigheten hade fortsatt att ha en lokal närvaro i kommunerna. Det är helt enkelt mycket lättare att fatta ett negativt beslut och skylla på lagar och förordningar om du inte tvingas möta den du fattar beslut om öga mot öga. Centraliseringen av myndigheter gör det mycket lättare att fatta negativa beslut.

När jag till slut fick nog av Försäkringskassan gjorde jag under några år inhopp som Socialsekreterare och jobbade med Försörjningsstöd. Detta varade några år, men var bara vikariat. De sista åren jobbade jag istället för Migrationsverket. I dag är jag sedan en tid en livsnjutande pensionär som själv bestämmer vad jag ska göra. Förutom när familj, trädgård och olika engagemang ställer krav. Men det blir faktiskt tid över för att varje dag skriva ner dagens tankar och tyckerier på Sven Tycker. Fast ibland undrar jag hur man egentligen hann med att jobba heltid!

Jag hoppas att ni som läser mina tankar, i varje fall ibland, tycker att det är lika spännande och roligt som jag tycker det är att skriva. Har jag tur kanske jag kan få någon att fundera i nya banor också. Då är jag ju en äkta ”Influencer”.

1 kommentar

Under Bloggande

Om att sparka på den som redan ligger

Att skriva ett nytt blogginlägg varje dag kan ibland skapa problem. Vissa dagar kan man ha problem med att komma på vad man ska skriva om. Andra dagar kan man inte bestämma sig för vad man ska skriva om.

Man kan undra

Först tänkte jag i dag kommentera det faktum att Svenska Akademien accepterat utträde från fyra gamla ledamöter. Det är de fyra Klas Östergren, Lotta Lotass, Kerstin Ekman och Sara Stridsberg som begärt utträde och som nu beviljats utträde. Ytterligare fyra ledamöter, Kjell Espmark, Peter Englund, Sara Danius och Katarina Frostenson har lämnat arbetet men har ännu inte formellt begärt utträde. Hur som helst så innebär det att de Aderton bara är tio. Något som formellt inte räcker för att fatta beslut och att alltså välja in nya. Den stora frågan är vem som i dag är villig att acceptera att bli invald. Men att göra sig lustig över den Svenska Akademien handlar ju om att sparka på någon som redan ligger.

Nästa ämne jag funderade på är tönten i Vita Huset, Donald Trump. Det läkarutlåtande som han presenterade innan valet och som bland annat innehöll meningen: – ”If elected, Mr Trump, I can state unequivocally, will be the healthiest individual ever elected to the presidency” uppger nu läkaren att det inte var han som skrev. Det var Donald Trump själv som dikterade texten! Men att blogga om Donald Trump blir ju bara att sparka på någon som redan ligger. Det går ju inte att ta honom på allvar. Något som är tragiskt. För amerikas befolkning och för resten av världens befolkning.

Ett tredje ämne jag funderade på är svensk partipolitik, valrörelsen och sverigedumokratiseringen av det socialdemokratiska partiets migrationspolitik. Något som ju fått Moderaterna att vädra morgonluft lite. Tydligen hoppas Taxi-Uffe nu på en uppgörelse mellan de tre stora partierna, M+S+Sd, i frågan. Fast jag måste erkänna att i den här frågan håller dom allihop på att måla in sig i ett hörn där dom om några år kommer att skämmas. Att blogga om dom vore att sparka på någon som redan ligger. Att inte Stefan Löfven skäms öronen av sig är förvånande.

Alltså, har jag bestämt mig för att dagens ämne handlar om att man ska inte sparka på den som ligger.

Vi hörs i morgon!

Lämna en kommentar

Under Bloggande

I natt jag drömde

Jag försöker förtvivlat att skriva positiva, kreativa och glada blogginlägg. Men, varenda gång så hamnar man till slut i gnäll, klagomål och elakheter. Är det någon som har ett bra tips på hur man ska kunna undvika det hela? Visst kan man helt byta huvudämne för bloggen. Sven Tycker handlar ju främst om politik på olika sätt. Tyvärr handlar ju politik allt för ofta om att utpeka motparten som farlig och felaktig, något som man måste varna för. Oppositionen har som mål att peka på alla fel som regeringen gör medan regeringen måste berätta om vilka hemskheter som skulle hända om oppositionen fick genomföra sin politik. Jag tror faktiskt att politiker egentligen inte vill detta men att det helt enkelt är så att det är den mest effektiva metoden för att övertyga väljarna. Det är därför som populister (som Sverigedumokraterna) ofta kan lyckas bra ända tills dom får lite makt. Hur mycket än Sverigedumokraterna i dag försöker sig på att göra sig till ett ”Vårdparti i mitten” så slutar det ändå till slut i att allt är ”invandrarnas fel”. Dom glömmer att berätta att olika invandrargrupper är kraftigt överrepresenterade inom vården. Allt från läkare till städningen. Utan invandringen hade sjukvården haft ännu större problem

Vi ska alltså försöka se positivt på vår omgivning. Tänk på att svensk politik faktiskt egentligen är positiv och ”ren” jämfört med andra länder. Ta USA som ju är vår verkliga ”storebror”. Avslöjandena på Donald Trumps kampanjs kontakter med Ryssland i tron att man skulle få fram graverande uppgifter om Hillary Clinton beskrivs ju från Donald Trump-kampanjen som ett naturligt inslag i amerikansk politik. Den typen av aktiviteter är INTE normalt beteende i Sverige! Kanske är det så att svensk politik kanske är osedvanligt ”positiv”?

I HD läser jag att brottsligheten minskar. Färre våldsbrott. Färre inbrott. Kan man få se ett leende på läpparna hos läsarna?

Från början hade jag i dag tänkt fortsätta klaga på Svenska Dagbladets hyllningar av Anna Kinberg Batra. I dag lyckades t.ex. Claes Arvidsson få det till att: Bra att M inte längre är särintresse om försvar. Uppriktigt sagt så fick jag av texten inte riktigt ihop hur han kunde få fram den rubriken. Fast det beror kanske på mig. Hur som helst hade jag tänkt bygga dagens blogg på den ledaren och det militära ekonomiska slukhålet. Men, så spelade jag Cornelis Vreeswijks ”I natt jag drömde” med kära gamla Hep Stars. Jag blev omedelbart mycket gladare:

Hjärtan

I natt jag drömde, något som jag aldrig drömt förut.
Jag drömde det var fred på jord, och alla krig var slut.

Jag drömde om en jätte sal, där stadsmän satt i rad
Så skrev de på ett konvolut, och reste sig och sa:

”Det finns inga soldater mer, det finns inga gevär.
Och ingen känner längre till, det ordet militär”

På gatorna gick folk omkring och drog från krog till krog.
Och alla drack varandra till, och dansade och log.

I natt jag drömde något som jag aldrig drömt förut.
Jag drömde det var fred på jord och alla krig var slut.

I natt jag drömde något som jag aldrig drömt förut.
Jag drömde det var fred på jord och alla krig var slut!

Visst blir man glad! Istället för dagens upprustning där allt skylls på motparten (från båda sidor). Där så många har så mycket att tjäna på fortsatt upprustning. Vi måste ha en stor militärövning för att markera för motparten som naturligtvis måste ha en stor militärövning för att markera. Osv osv.

I natt jag drömde något som jag aldrig drömt förut.
Jag drömde det var fred på jord och alla krig var slut.

xxxxx

 

Lämna en kommentar

Under Fred

Glädjen med att skriva en blogg

Att ha möjlighet att skriva en blogg är ett privilegium. Tänk att alltid ha möjlighet att skriva av sig exakt vad man själv tycker utan att någon annan lägger sig i vad man skriver. Ingen som stryker i texten. Ingen som har synpunkter på ämnet. Ingen som vägrar att publicera vad man skriver. Jag skriver, trycker på ”Enter” och sedan är det publicerat för allmänt beskådande. Egentligen finns det bara ett problem. Det krävs liksom att någon läser det hela också för att lyckan ska fullbordas.

Som bloggare försöker jag ibland också att skriva en insändare till en tidning. Det händer faktiskt att tidningar tar in mina insändare. Det är nog tyvärr de gångerna som mina ”tyckerier” får lite läsare. Det förtar dock inte nöjet med att skriva en blogg. Det kan vara skönt att få ”skriva av sig” sin frustration över livets orättvisor och samhällets felaktigheter. Fast som sagt, vill jag ha läsare så är det nog en insändare som gäller trots allt.

Att läsa insändarsidan i tidningar är alltså ett av mina stora nöjen som ni kan förstå. Ibland blir man förbannad över hur korkade människor är och ibland beundrar man andras förmåga att förstå saker. Ett exempel på det positiva hittade jag i dagens Aftonbladet. Signaturen ”Maria” undrar varför man så ofta anlitar Widar Andersson att som representant för Socialdemokraterna kommentera olika företeelser. Widar Andersson sitter ju på tidningen Folkbladet som har en socialdemokratisk stämpel. Men, visst är det så att Widar Andersson är överrepresenterad bland ”socialdemokratiska” ledarskribenter vad det gäller att få uttala sig i radio och TV. Beror detta på att andra inte vill uttala sig, eller njuter media av att få en ”socialdemokratisk” kommentar av någon som knappast är socialdemokrat längre? Signaturen ”Anna” skriver: – ”Han har inte haft ett enda socialdemokratiskt uttalande de senaste åren”. En mycket klartänkt slutsats. Själv brukar jag däremot istället konstatera att Widar Andersson tillhör de riktigt inbitna Högersossarna. Han är så mycket Högersosse att jag förundras över att han, trots socialdemokraternas högergir, är kvar som medlem. En bra insändare! Undrar om Widar Andersson är stolt eller skäms?

Fast, som sagt. Att få skriva en blogg är ett privilegium. Fler borde göra det.

1 kommentar

Under Bloggande

Ibland har man problem

Att skriva en blogg som SKA vara daglig kan ibland vara ett bekymmer. Det vanligaste bekymret är egentligen att välja ut vad jag ska skriva om. Jag måste ju begränsa mig, och inte skriva allt för mycket. Ofta sparar jag överblivna uppslag som reservämnen till en annan dag. Fast det är inte ofta jag får användning för dessa sparade ämnen, utan istället slänger jag regelbundet tankarna när dom blivit inaktuella. Fast det finns faktiskt dagar då jag kan ha lite svårt för att komma på ett bra ämne. Min inspiration är helt enkelt låg. En vanlig lösning är då att plocka upp något som sparats undan eller kanske tycka / tänka till om något löjligt Spam-mejl som trillat in. Fast vanligare är att jag helt enkelt saknar tillräckligt med fritid för att under dagen tycka till på något bra sätt. Ofta vet jag detta i förväg, så jag ska erkänna att det händer att ett blogginlägg en dag skrevs dagen innan för att spara tid. Sedan händer det ju att något akut händer (egen eller annans sjukdom t.ex.). Men faktum är att jag löst problemen alla dagar än så länge.

Varför skriver jag då denna inledning kanske ni undrar. Kan jag inte komma på något bra att skriva? Ja, först var det så, men när jag funderat lite så kan jag istället inte riktigt bestämma mig. Så dagens Tyckeri får bli några korta tankar – och inget annat.

Jag funderade på att Tycka till lite om framgångar runt om i världen för olika högerpopulister, ibland på gränsen till fascister. USA har ju med största sannolikhet fått en president som inte vet vad diplomati är för något. Antalet klavertramp från Donald Trump är många redan innan han tillträtt, och egentligen är det väl ingen som vet hur det där ska sluta. Vi som trots allt tror på att demokratin vinner till slut får trösta oss med att det faktiskt var en majoritet av de som röstade som röstade emot honom. Att han blir president i USA beror mindre på det amerikanska folket och mer på det amerikanska valsystemet.

Älska din nästa

I Sverige har vi Sverigedumokraterna att dras med. Ett parti med sitt ursprung i nazismen. Hur kanske var sjätte svensk kan säga sig stödja ett parti med detta ursprung och med dess representanter är för mig helt obegripligt. Det visar på den tråkiga verkligheten att demokrati faktiskt är något mycket känsligt. Det gäller att leva med förhoppningen och tron att till slut kommer ändå den verkligt mänskliga demokratin att vinna. I dag berättar Leif GW Persson i Expressen om sverigedumokraten Kent Ekeroth och hans vilda liv. Just nu har han ju efter sin senaste fylleskandal tvingats ta time-out från sitt uppdrag i Justitieutskottet än en gång. Hade en representant för något annat riksdagsparti rumlat runt med det liv han lever så hade han varit avpolleterad för länge sedan. Han behöver helt uppenbart vård, inte en riksdagsplats.

Min egen hemkommun, lilla Åstorp, är klart överrepresenterad i Riksdagen. Vi har två riksdagsledamöter. En socialdemokrat och en sverigedumokrat. Den här sverigedumokraten var en gång i tiden också socialdemokrat. I min ungdom jobbade vi tillsammans i samma socialdemokratiska förening. Efter ett antal år blev han sur på den lokala socialdemokratiska ledningen eftersom han inte ansåg att han fick stöd i sin anställningskonflikt. Av omtanke om honom ska jag inte berätta vad det handlade om. Men resultatet blev att han istället drog igång Vänsterpartiet i Åstorp och satt en period i kommunfullmäktige tillsammans med en annan ledamot för Vänsterpartiet. Fast dom blev osams! Så han drog igång egna lokala partier. Mitt allra första blogginlägg som skrevs 4 april 1997 handlar bland annat om just denna Tony Wiklander. Han är alltså i dag en av Sverigedumokraternas riksdagsledamöter. Så här skrev jag då: ”Jag är en stolt skåning. Men ibland blir man mindre stolt och vill helst glömma sitt ursprung. Ett sådant tillfälle är i dagarna när ett antal skånska töntpolitiker träffats för att skapa en gemensam plattform inför kommande Skåneval. Det är Skånepartister, Centrumdemokrater, Framstegspartister och andra lustigkurrar som träffats. Gemensam nämnare är fri sprit och invandrarfientlighet. Som sagt, ibland skäms man för att vara skåning. Fast det är bara ibland, oftast är jag stolt skauning.”

Här i Europa är vi på väg att riskera på SD:s kompisar till makten i t.ex. Österrike och Frankrike. Något som verkligen skrämmer. I dag är det presidentval i Österrike. I förhandssnacket har det bedömts som stor risk att högernationalisten Norbert Hofer skulle kunna vinna dagens presidentval. Som är ett omval sedan Norbert Hofer precis förlorat förra valet men fått det ogiltigförklarat. Det faktum att Adolf Hitler härstammade från Österrike skrämmer faktiskt. Men, som det ser ut i de första rapporterna verkar det lyckligtvis som om österrikarna tagit sitt förnuft till fånga. I de första rapporterna leder den oberoende kandidaten Alexander Van der Bellen, som kommer från det Gröna partiet. Låt oss hoppas att jag inte får äta upp det här om några timmar!

Sedan hade jag ytterligare några uppslag, men jag tror jag slutar här. Det räcker!

Lämna en kommentar

Under Bloggande

I valet och kvalet

Att skriva en blogg kan ibland skapa problem. Sven Tycker är ju en DAGLIG blogg. Jag skriver alltså minst ett inlägg VARJE dag, och har gjort så sedan 1997. Och visst är det en prestation. Men, jag ska erkänna att vissa dagar har inspirationen legat mycket nära noll varför det inlägg jag skrivit nästan får betraktas som en nödlösning bara för att upprätthålla kontinuiteten. Fast vanligare är att jag måste gallra bland alla uppslag jag har. Ett sådant tillfälle är just nu. Jag har för många tankar, och vet inte vad jag skall använda och utveckla mina tankar kring.

Stockholm

Ska jag göra mig lustig över all tid som Stockholmare tillbringar sittande i bilköer eller letande efter parkeringsplatser. Som boende på Landsorten (som enligt de som bor i Fjollträsk är allt utanför Stockholm) kan jag inte begripa hur man kan bosätta sig i en miljö som skapar den typen av problem. För att till viss mån lösa det här problemet lägger man alltså därför mer än 30 miljarder kronor på att bygga 20 km motorväg. Tänk vad mycket kollektivtrafik som kunnat fås för 30 miljarder. Men då kan man ju inte sitta i sin bil.

För att hålla oss i vår Kungliga Huvudstad så ser jag att fotbollssupportrarna (ligisterna eller vandalerna) uppe i Stockholm åter utmärkt sig. Själv har jag så fula fördomar mot Stockholmare att när det är derby mellan stockholmslagen så hoppas jag att det ska sluta oavgjort och att inget lag ska få några poäng. Kom bara inte och säg att jag har fördomar…

Ett annat ämne jag funderat på handlar också om idrott. Nämligen det senaste dopingavslöjandet i Norge. På det här området ska jag också erkänna att jag har fördomar. Jag litar inte alls på toppidrottare. Det är alldeles för ofta som man ursäktar sig när man åkt fast på ett sätt som gör att jag undrar över idrottarnas hjärnkapacitet. Samtidigt som dom vet att jakten är intensiv på fuskare så verkar man inte alls vara försiktig med vad man stoppar i sig. Mystiska kosttillskott köpt på bensinmacken, Förkylningsmedel som man fick av någon på gymet eller salvor med tydliga varningar på men som man ändå använder. För att inte tala om att alla norska skidåkare tydligen drabbats av astma eftersom dom alla behöver astmamedicin. Kort sagt, jag litar inte på toppidrottare. Där finns alldeles för många naiva fuskare. Och ovanpå allt detta läser man om den norska forskaren Jan Ove Tangen som tydligen tycker att dopingen ska släppas helt fri. Dra ner rullgardinen – och stäng gränsen mot Norge! Jag HAR fördomar!

Sedan tänkte jag notera att Moderaterna i Stockholm uppenbarligen inte lyssnar på moderaterna i Skåne. I Anna Kinberg Batras fortsatta jakt på Sd-väljare har dom redan tagit ställning för att hålla gränsen mot Danmark fortsatt stängd. Att detta kostar hela Øresundsregionen (Skåne och Sjælland) mer än vad lite fler flyktingar kostar har ingen betydelse för hon där uppe i Stockholm, för dom är ju ”smartare än lantisar”. Strunta i Skåne och glöm att København är Skandinaviens verkliga huvudstad. Tyvärr tror jag att den s.k. Rödgröna regeringen kommer fram till samma slutsats.

Slutligen funderade jag på att göra något av högerns fortsatta jakt på ett NATO-medlemskap. Att Alliansfriheten under århundraden hjälpt oss att hålla oss utanför krig har ingen betydelse. Ett NATO-medlemskap ökar inte vår säkerhet, det minskar vår säkerhet samtidigt som det ökar våra kostnader. Jag väntar fortfarande på en rimlig motivering till varför vi ska förbinda oss att militärt stötta Turkiet, Ungern osv. Jag kan inte förstå varför, och väntar som sagt fortfarande på en motivering till detta.

Som sagt, jag har inte kunnat bestämma mig. Så det fick lite gnällande inom alla områdena. Och ett konstaterande att jag nog har en del fördomar.

Lämna en kommentar

Under Fördomar

Jubileum

I dag är det dag 7.000 i mitt bloggande. Mitt allra första blogginlägg skrev jag den 4 april 1997 och det inleddes med: ”Jag är en stolt skåning…”. Det handlade om att ett antal lokala och regionala mer eller mindre rasistiska missnöjespartier träffats för skapa en gemensam policy inför det kommande valet. En av de som deltog i den här träffen, Tony Wiklander från mitt Åstorp, sitter i dag i Riksdagen för Sverigedumokraterna. Kanske gör flera detta?

Sven Tycker

I början skrev jag inte inlägg varje dag, men från den 26 juni detta året och framåt är detta en daglig blogg. När jag började 1997 fanns väl inte begreppet ”Blogg” uppfunnet. Ordet, som är en kortform av webb logg började nog användas först senare. ”Dagbok på nätet” eller ”Nätdagbok” var ett vanligare begrepp på den tiden. Sedan dess har det däremot runnit mycket vatten. Mina texter har blivit längre och numera behandlar jag oftast flera olika ämnen samma dag. Med tiden har det också dykt upp ett antal olika hjälpmedel för att skapa bloggar. På orginalet på swl.nu handlar det om en enkelt html-kodad sida som jag väl främst håller vid liv av nostalgiskäl. Som en mer traditionell blogg finns Sven Tycker på Blogger och här WordPress där det också är möjligt att skriva kommentarer till mina tyckerier. Ursprungligen med tanken att ha olika teman på de två sajterna. Från början var det på Aftonbladets nu nedlagda bloggsajt och Blogger. Tanken var att koncentrera mig på politik på ett ställe och på andra lite mer personliga tankar på den andra. Men denna uppdelning på ämnen har aldrig genomförts.

Sven Tycker

Nu ställer jag mig frågan om fenomenet blogg kommer att överleva ytterligare 19 år? Hur kommer det att se ut på Internet om 19 år? Jag är mycket tveksam till hur det kan bli. Men jag kanske inte behöver fundera allt för mycket på detta. Om 19 år fyller jag 83, om jag fortfarande lever och har förmåga att tänka och skriva, så kanske behöver jag inte fundera så mycket på det här. Hur som helst har det faktiskt varit roligt under alla dessa år. Det är inte många gånger det har känts som ett tvång att prestera något för att upprätthålla dagligheten. Däremot kan det ha varit stressigt att hinna med det hela ibland. Hur som helst går jag med största sannolikhet snart i pension, antagligen har jag mindre än ett halvår kvar att jobba. Detta innebär antingen att jag får mer tid att tänka igenom vad jag skriver. Eller också blir det ännu mer stressigt att komma till kritan med bloggen.

Sven Tycker

Jag tackar alla som kommit med kommentarer och synpunkter. Och även alla som bara läst eller kanske tipsat andra om att bloggen finns. Det här är inte Sveriges mest lästa blogg. Detta beror naturligtvis både på att den layout-mässigt inte är den vackraste och modernaste. Men det beror helt självklart också på att det är fel ämnen och naturligtvis på att jag inte är landets mest kvalificerade skribent. Jag hoppas i varje fall att jag kan fortsätta att teckna ner mina tankar, och jag hoppas att ni alla också fortsätter att läsa. Tipsa gärna era vänner om Sven Tycker.

3 kommentarer

Under Bloggande

Inspiration saknas

Grisigt värre

Grisen är renligare

Vad gör man om man bara blir på dåligt humör när man ska författa något till bloggen? Vilket ämne jag än tänker på så handlar det bara om att klaga och gnälla, eller att vara arg! Jag skulle ju kunna fortsätta att gnälla på vår SD-inspirerade Socialdemokratiska regering. En socialdemokratisk stockholmsmaffia som utan att skämmas slänger allt om att Sverige i solidaritet ska kunna ta emot människor på flykt i papperskorgen för att istället rent populistiskt införa begränsningar med enda syfte att förhindra för människor att ta sig till Sverige. Om Stefan Löfven och alla de andra herrarna och damerna som påstår att dom är socialdemokrater tror att populistiska drag på det här viset ska rädda en väljarflykt till de äkta rasisterna i SD så är man helt fel ute. Det enda man gör är ju att berätta att SD hade rätt från början och då tycker väljarna att dom lika gärna kan stödja orginalet som kopian. Borgerliga politiker som nu kritiserar beslutet om ID-kontroller ska dock hålla tyst. Med undantag för Centern så röstade man inte mot beslutet i Riksdagen, och då ska man inte i efterhand komma med kritik.

Det känns också pinsamt att behöva medge att än en gång har Metros högerorakel Johan Norberg helt rätt. Hans främsta invändning handlar om att Öresundsregionen dör av gränskontrollerna. Att en stockholmsmaffia struntar i Skåne är ingen nyhet. Men att Socialdemokrater skulle sjunka så här djupt hade jag faktiskt inte trott. Men att gnälla på det Socialdemokratiska partiets totala förfall leder tyvärr ingen vart. Det hoppet har jag förlorat.

Så vad ska jag egentligen tycka till om idag? Jag vet inte! Det får bli så här bara. Jag har helt enkelt resignerat i besvikelse. Vi ses i morgon då jag hoppas att jag återfått en tro på framtiden.

Lämna en kommentar

Under ID-kontroller

Glöm inte korrekturläsningen, eller ibland går det för fort

TryckfelsnisseÄr det någon som vet vad ”bostadäder” är för något? Att publicera en tidning är ett mycket stressigt arbete. Att det alltså blir fel ibland är alltså inget att förundras över. Att korrekturläsa är inget nöje. Och dessutom är det så att varje gång man läser en text på nytt så hittar man nya fel. När jag skriver bloggen t.ex. så kontrolläser jag ju texten först en gång. Sedan kör jag ett rättstavningsprogram. Sedan läser jag den färdigt formatterade texten en gång. Ofta kanske även två gånger, innan jag publicerar texten. Ofta kan det vara så att jag några dagar senare läser på nytt och kan mycket väl hitta nya fel. Och jag kan ge mig f-n på att om jag läser några år senare så kan man hitta ännu fler fel. Antagligen är det så enkelt som att man läser vad det ska stå, inte vad det står. Hur som helst hittade jag den här lilla ”flash-nyheten” på Svenska Dagbladets startsida. Jag är lite tveksam till vad ”bostadäder” är?

Lämna en kommentar

Under Bloggande