Etikettarkiv: Bobubbla

Tre ekonomiska funderingar

¤ 1.   Priserna på villor och bostadsrätter fortsätter att sjunka. Hos en del utlöser detta panikstämning. Denna panikstämning finns dock först och främst hos de grupper som ser boendet som något man ska tjäna pengar på, inte som något där man ska bo. Det är mäklare som får procent på försäljningspriset och som därför tjänar mindre när ”den eviga” prisstegringen visar sig inte vara så evig. Det är dom som köper nybyggda bostadsrätter som investeringsobjekt. Det finns exempel på byggen där lägenheterna byter ägare flera gånger till allt högre pris innan det ens är dags för inflyttning. Det är politiker som helt enkelt måste ha något att gnälla över. Det är villaägare och bostadsrättsinnehavare som tagit det för givet att man ska kunna sälja en begagnad villa eller bostadsrätt med vinst när man byter boende. Jag kan också se att en del som köpt dyrt och som är högt belånade och som kanske inte gjort några amorteringar på sina lån som nu börjar fundera på om det kanske är slut på boendebubblan. För egentligen är det ju ganska bra om priserna sjunker så att fler får råd med att skaffa boende. Vi har haft en lång följd av år med en ”sjuk” inflation på villa- och bostadsrättsmarknaden. En tillnyktring är positivt!

Mina och dina slantar

¤ 2.   Jag ser att SNS (Studieförbundet Näringsliv och Samhälle) kommit med sin årliga ekonomiska rapport med en del förslag. Det ska påpekas att SNS är en ”Tankesmedja” som står svenskt näringsliv mycket nära och knappast kan beskyllas för att driva vänsterpolitik. Långt därifrån. Vad har då SNS att föreslå? Man föreslår att Sverige ska sluta att vara det internationella skatteparadiset för förmögna genom att vara ett av få länderna i världen som varken har någon Förmögenhetsskatt, ingen Arvsskatt, ingen Gåvoskatt och ingen egentlig Fastighetsbeskattning. Så man förslår en återinförd Fastighetsbeskattning på 1% av taxeringsvärdet. Man förslår också att återinföra någon form av Arvs- och Gåvoskatt. Vidare förslår man att man av både effektivitetsskäl och fördelningsmässiga skäl ska överföra beskattning av arbete till beskattning av kapital. Dvs mindre skatt på jobbinkomster men högre på kapitalinkomster. Man vill också förenkla beskattningen av kapital genom att i praktiken höja beskattningen av olika extra skattemässigt förmånliga kapitalinkomster. Risken är att en del borgerliga politiker riskerar att sätta frukosten i halsen när man läser det här. Men SNS anser att det är förslag som är bra för ekonomin. Dessutom är en stor del av förslagen bra för vanligt folk också. De som får betala är en del med stora förmögenheter.

¤ 3.   Sedan ska man inte alltid lita på de stora ekonomerna. Det kan finnas baktankar bakom siffrorna från de högt respekterade ekonomerna. I en liten kort notis på Svenska Dagbladets näringslivssidor ser jag att Världsbanken erkänt och beklagat för Chile att den kraftigt försämrade rankning över ländernas företagsklimat som nyligen drabbade Chile inte var baserade på några egentliga fakta. Världsbankens chefsekonom Paul Romer erkänner i en intervju att man trixat med siffrorna. Bakgrunden är att 2014 vann vänsterkandidaten Michelle Bachelet presidentvalet i Chile. Och sedan föll Chile rejält i rankningen. Världsbankens ekonom Augusto Lopez-Claros förnekar i en intervju några kopplingar till högerkandidaten och mångmiljardären Sebastián Piñera som i dagarna vunnit presidentvalet mot vänsterns kandidat Alejandro Guillier i ett val som till stor del handlade om just ekonomin. Chiles finansminister Jorge Rodríguez Grossi kallar Världsbankens agerande som omoraliskt. Världsbankens chefsekonom Paul Romer ber Chile om ursäkt: – ”Att Chile fallit från 34:e plats på listan 2014, när Bachelet tillträdde, till 57:e plats i fjol beror inte på en faktisk försämring av landets företagsklimat under den socialdemokratiska presidentens styre. Anledning till tappet är i stället förändringar i rapportens metodologi – som kan ha varit politiskt motiverade.” Sätt aldrig allt för stor tilltro till ekonomer! Dom kan ha baktankar bakom sina siffror.

Lämna en kommentar

Under Ekonomi

Lånebubbla

Förra året köpte Alexander Ernstberger, som var VD för pensionsförsäkringsbolaget Allra, det årets dyraste villa. För 50 miljoner kronor blev han ägare till en 250 kvadratmeter stor lyxvilla i Lidingö. Jag undrar om han kunde betala kontant eller behövde ta banklån för köpet? Hur som helst gick det ju inte så jättebra för Allra och Alexander Ernstberger. Visserligen blev det i början en hel del pengar över av pensionsspararnas pengar. Inte till pensionsspararna, men till Alexander och kompisarna alltså. Hur som helst har ju Alexander Ernstberger nu fått byta de 250 kvadratmetrarna mot en häktescell. Porscharna, egen helikopter och annat lyx har utmätts av kronofogden.

Litet krypin

Nu ser jag att det satts ett nytt rekord i år. Nu är det Katarina Martinsson som betalt 125 miljoner för ett trevligt ”Townhouse” på Östermalm i Stockholm. Gissningarna är att hon dessutom får lägga ytterligare 40 miljoner på renovering osv så att det blir ”acceptabelt skick” som det uttrycks. Men, Katarina har råd. Hon beräknas ha en förmögenhet på omkring 15 miljarder kronor. Pengar hon ärvt efter Fredrik Lundberg. Det är väl så att om man ska umgås i de kungliga kretsarna så måste man bo ståndsmässigt.

Jag undrar om så’na som Katarina Martinsson och Alexander Ernstberger i sina kalkyler räknar in kostnaden för t.ex. Fastighetsskatten när dom gör en kalkyl över hur mycket dom har råd med? Antagligen inte. Dom betalar väl obetydligt mer i Fastighetsavgift än vad jag betalar för min gamla 30-tals villa. Kanske skänker dom en tacksamhetens tanke till de borgerliga politiker som avskaffat Fastighetsskatt och sett till att Sverige är ett av få länder i världen som varken har Förmögenhetsskatt, Arvsskatt, Gåvoskatt eller Fastighetsskatt. Sverige är ett litet paradis för rikt folk.

Just nu handlar debatten tydligen om ifall de som tar mångmiljonlån för att köpa hus som dom egentligen knappast har råd med ska tvingas att amortera sin skuld eller nöja sig med att betala dagens rekordlåga räntor. Finansinspektionen vill ju att amorteringskravet på nya bolån höjs från 1% till 2% för den lilla grupp som tar stora lån i förhållande till sina inkomster. Något som de borgerliga partierna tydligen inte vill ha genomfört. I själva verket är detta ett beslut som skulle ha fattats för flera år sedan för att dels bromsa den bobubbla vi har just nu samtidigt som det skulle ha förhindrat att människor skuldsatt sig på ett sätt som dom inte kommer att komma helskinnade ur den dag räntorna börjar stiga.

Jag såg att det nu i varje fall är mer eller mindre tvärstopp vad det gäller byggande av extremt dyra bostadsrätter. Som någon ekonom uttryckte det, det är slut på mångmiljonärernas ungdomar, det finns inte fler kvar. Det finns inte fler sådana kvar som efterfrågar den typen av boende. För en person med min trots allt inte helt obefintliga ekonomiska bildning är det faktiskt ofattbart att våra politiker låtit den här bubblan växa. Hur har man kunnat tillåta att människor skuldsätter sig så högt att dom trots dagens extremt låga räntor inte ens har råd att amortera de mångmiljonlån dom tagit. För dom kommer räntehöjningarna (som kommer…) att innebära en katastrof.

Lämna en kommentar

Under Samhällsklyftor

Var det så det var tänkt?

Attefallshusen, som har fått sitt namn efter den förra Kristdemokratiska Bostadsministern Stefan Attefall, innebär att det är fritt fram att bygga upp till 25 kvadratmeter stora hus på tomten utan bygglov. I motsats till tidigare Friggeboden som var på max 10 kvadratmeter. Men reformen har, till Kristdemokraternas sorg, inte blivit samma succé som de gamla Friggebodarna. Men nu såg jag på SVT:s Rapport att det i varje fall har blivit en liten succé inom ett litet område. I Stockholm har det byggts små bostadsrätter som sålts för upp till över 1 miljon. Som alltså uppenbarligen kan smällas upp utan bygglov och sedan säljas för fantasibelopp. Kanske inte riktigt så det var tänkt – hoppas jag?

1 kommentar

Under Attefall

Kanske rätt medicin

Bankernas girighetFinansinspektionen tänker ställa krav på att bostadslånen måste amorteras. Men alla tycker inte att det är ett bra förslag. Bankerna verkar inte allt för entusiastiska. Men uppriktigt sagt begriper jag inte en del av kritiken. Vi har tyvärr hamnat i en situation där många tar mångmiljonlån för att köpa övervärderade bostäder. Lån som man sedan inte amorterar alls på utan räknar med att prisökningarna kommer att fortsätta i all evighet så att man ändå en dag kan sälja med vinst och betala sina lån. Men denna taktik fungerar bara så länge räntan är låg som den är nu och priserna fortsätter uppåt i en aldrig sinande bobubbla. Men det kommer en dag när prisökningen tar slut. Det kommer en dag när man kanske förlorar jobbet och inte längre har råd utan måste sälja – med förlust – och inte får in pengar så att lånen kan betalas. Det kommer en dag när bubblan brister. Jag finner det vara helt osannolikt att vi har fått en kultur där människor skuldsätter sig upp över skorstenen, precis klarar av dagens låga räntor och tror att skulden är något som bara ska finnas där i all framtid. Det är väl självklart att målet ska vara att man blir skuldfri, dvs att målet är att amortera på lånet så att detta krymper. Vi lever i ett sjukt samhälle där den genomsnittlige svensken i dag har en skuld som motsvarar nästan 2 årslöner – och amorterar inte på den skulden. Men bankerna tjänar bra med slantar på förhållandet.

Lämna en kommentar

Under Bankerna