Lydia upp till kamp

Timbro-maffians utsända på Svenska Dagbladets ledarsida, Lydia Wålsten, går nu ut i kamp för rätten att utan hyresvärdens tillstånd hyra ut sin lägenhet till ockerhyra. Bakgrunden är det faktum att regeringen skärper reglerna för att hyra ut sin lägenhet i andra hand – utan att ha tillåtelse från hyresvärden och detta till ockerhyra. Hon kallar det Airbnb-hipsters. I den aktuella frågan har hon inget stöd från de seriösa hyresvärdarna som istället vill ha koll på andrahandsuthyrningen. Hon har inte heller något stöd från de som tvingas betala ockerhyrorna. Men, i Lydia Wålstens värld, står rätten att tjäna pengar på andra över alla andra rättigheter. Hon skyller bland annat på att polisen har viktigare saker att göra. Skulle det då vara att jaga tiggare eller människor som har fel klädsel på sig?

Men, hon har en poäng. Det råder på många håll i landet en svår bostadsbrist. Bland annat beroende på att det byggs för lite hyresrätter. För bostadsbolagen och byggarna är det mer attraktivt att bygga bostadsrätter och villor. Då kan man ju få ut vinsten på kortare tid. Vi är i den situationen att medan bostadsrättsbyggen på gång har problem med att få sina lyxlägenheter sålda så råder det brist på hyresrätter till rimliga hyror.

I Stockholm vill man till och med ombilda hyresrätter till bostadsrätter. Med motivet att man vill ha en mer varierad bebyggelse. Men jag ser inte att man vill bygga hyresrätter med drägliga hyror i de rika villaghettona runt Stockholm. Där strävar man inte efter varierad bebyggelse. Istället är det så att i de rika moderatstyrda lyxkommunerna byggs det i princip inga hyresrätter alls. I just dessa rikemansghetton byggs det extra lite hyresrätter. Kommunerna vill helt enkelt inte ha innevånare som flyttar dit och som har lägre inkomster än miljonärerna som redan bor där. Dom får gärna pendla in och passa upp (gärna med hjälp av ROT- och RUT-bidrag), men sedan kan dom pendla ut igen och bo i andra kommuner.

Ett annat skäl att se till att det inte finns hyresrätter i kommunerna är att det ju kan finnas risk för att det flyttar in hemska utlänningar. Hemska tanke! Sådana vill man inte ha in och förpesta tillvaron. Högerstyret i Sölvesborg (det är SD+M+KD) är till och med inne på att vägra ta emot de flyktingar som Migrationsverket placerar i kommunen. Och skulle dom tvingas till detta så tänker man hyra in lägenheter i andra kommuner så att man slipper se dom i det rena fina Sölvesborg.

Men å andra sidan har ju de kommuner som fått ett styre från Sverigedumokraterna gjort sig kända för att gå till storms mot problem som inte finns. Men då visar dom ju i varje fall handlingskraft – tror dom!

Läs mer:
Dålig bostadspolitik nu fullständigt orimlig – Svenska Dagbladet
ÖBO välkomnar hårdare lag mot otillåten andrahandsuthyrning – SVT Örebro
Rika kommuner vill inte bygga för vanligt folk – Norran
Airbnb:s mörka baksida: porr, legionella, vandalism – SvD Näringsliv
Sölvesborg utmanar lag – vill inte ta emot nyanlända – Sveriges Radio
Vill utreda mottagandet av nyanlända – utmanar bosättningslagen – SVT Blekinge
220 punkter – så vill Samstyret förändra kommunen – Blekinge Läns Tidning
Biskop tar strid mot böneförbud på arbetstid – Sveriges Radio

Så ser det ut

Att Sverige är ett splittrat samhälle är väl ingen större nyhet för läsare av Sven Tycker. Jag tror inte att det är någon stor nyhet för någon. Däremot finns det nog en del som tycker att det ska så vara. Att det är rätt att klyftorna är stora och att dom växer. Det finns faktisk nationalekonomiska teorier som går ut på att ju mer de privilegierade grupperna får desto mer sipprar så småningom ner till pöbeln. Om man sänker skatterna för de med riktigt höga inkomster så kommer dom som genom ett magiskt naturfenomen att betala in MER i skatt. Fråga mig inte riktigt hur det fungerar, men så hävdar man. Det är därför som borgerliga politiker från Högeralliansen så gärna sänker marginalskatter och statliga skatter. Dom tror uppriktigt på att om man sänker skatten för dom här redan privilegierade grupperna så kommer dom att tjäna så mycket mer pengar att dom totalt betalar mer i skatt trots detta. Ett av jordens sju underverk!

Det som får mig att fundera i dessa banor är två olika artiklar i morgonens båda morgontidningar som trillade in genom brevinkastet. Helsingborgs Dagblad berättar om de högst betalda cheferna i Helsingborg. Det är inga småsummor det handlar om. Det är summor som ligger dubbelt mot vad deras politiska chefer har i lön. Och till detta en massa andra förmåner. Toppen i Helsingborg har energibolaget Öresundskrafts VD Anders Östlund. 196.000 kronor i månaden. Till detta jobbar han så hårt att han måste ha extra semester, 37 dagar, förutom bil, mobil, dator, internetuppkoppling hemma, larm i hemmet osv. Allt betalt av kunderna och skattebetalarna. De åtta högst betalda cheferna (7 karlar och ett fruntimmer) ligger på löner över 100.000 kronor i månaden. Till detta en hel del andra förmåner för att kunna sköta jobbet. Det är intressant det där med extra semesterdagar. 37 semesterdagar per år! Med helgdagar och liknande så är man nästan nere i 4-dagars arbetsvecka. De 11 högst betalda cheferna har en lön som ligger över högst betalda politikern, moderaten Peter Danielsson, som i sig har en rejäl politikerlön på 88.977 kronor. Det är alltså 30 anställda chefer som ligger på löner över vad ett heltids kommunalråd har, 66.900 kronor. Jag förstår att det inte finns slantar för att höja lönerna till personalen inom Hemtjänst eller på Förskolor.

I Svenska Dagbladets Näringslivsbilaga har man en 4 sidors snyftartikel om modebloggaren Mogis lägenhetsaffärsbekymmer. Ja, numera heter det inte bloggare utan ”Influencer”. Ordet ”influencer” kommer av att man påverkar (- influerar) sina läsare till att köpa olika produkter. Det är detta man tjänar sina pengar på, dvs att få betalt för att skriva reklam för produkter. Ni vet: – ”Jag köpte förra veckan världens mest underbara trosor. Bara 298:- kronor hos Veras underwear. Skriver ni att jag skickade er så kan ni få dom för 288:- om ni skyndar er.” Hur som helst har tydligen Malin köpt en bostadsrätt på Östermalm för 4,7 miljoner kronor. 43 kvadratmeter! Sedan har hon lyxrenoverat den och tydligen hoppats på att sälja den med en rejäl förtjänst. Vilket misslyckats! Luften har ju gått ur marknaden för lyxbostadsrätter i Stockholm. Som jag läste någonstans att det är slut på söner och döttrar till miljardärerna som behöver ett krypin. – ”Vi tänkte att det skulle bli som en hotellsvit, ett förstaboende för någon lyxig liten östermalmsdotter som vill ha nära till mamma och pappa, och absolut inte kan tänka sig att renovera själv.” Tänk att jag tycker inte det minsta synd om Malin och hennes bekymmer att sälja med vinst. Spekulationshysterin på bostadsrättsmarknaden har varit sjuk. Det har tagits för givet att man skulle göra stora vinster på sitt boende. Ständigt upptrissade priser som gjort att vanligt folk inte haft råd med ett boende. Det är bra att priserna sjunker. Att spekulationsaffärerna inte lyckas. Jag tycker som sagt inte det minsta synd om Malin!

Det finns en hel del som kan göras åt de ständigt ökande klyftorna. Ett är att göra det mindre förmånligt att tjäna sina slantar på kapitalinkomster och mer förmånligt att arbeta sig till inkomster. Har du högre inkomster så betalar du mycket mindre i skatt på arbetsfria inkomster än på arbetsinkomster. Begränsa avdragsrätten på kapitalinkomster och höj skatten samtidigt som skatterna på arbetsinkomster (och ”bidrag”) sänks. Den enda indragning på avdragsrätten som M+Sd+Kd-budgeten presenterat var att slopa avdragsrätten för Fackföreningsavgiften. DET drabbar inte de redan privilegierade, det drabbar vanligt folk. Helt i enlighet med Högerideologin. Se till att vi har någon form av Fastighetsbeskattning värd namnet. Avskaffandet av Fastighetsskatten var ett misstag, ett stort misstag. Det är helt enkelt dags för Sverige att inte längre vara ett skatteparadis för kapitalägare och andra miljardärer. Ingen Förmögenhetsskatt. Ingen Arvsskatt. Ingen Gåvoskatt. I stort ingen Fastighetsbeskattning. Samt alltså lägre skatt på arbetsfria kapitalinkomster än på arbetsinkomster. Sluta sedan samtidigt upp med att subventionera deras lyxliv med RUT-bidrag, som ju nu i M+Sd+Kd budgeten ska tredubblas. Se sedan till att skatterna fortsätter att vara progressiva också. Det drabbar inte vanligt folk, det drabbar dom högst upp på stegen. Dom har råd. Läs sedan också den här artikeln i Arbetaren om hur vi för över resurser från glesbygden till storstäderna.

Lånebubbla

Förra året köpte Alexander Ernstberger, som var VD för pensionsförsäkringsbolaget Allra, det årets dyraste villa. För 50 miljoner kronor blev han ägare till en 250 kvadratmeter stor lyxvilla i Lidingö. Jag undrar om han kunde betala kontant eller behövde ta banklån för köpet? Hur som helst gick det ju inte så jättebra för Allra och Alexander Ernstberger. Visserligen blev det i början en hel del pengar över av pensionsspararnas pengar. Inte till pensionsspararna, men till Alexander och kompisarna alltså. Hur som helst har ju Alexander Ernstberger nu fått byta de 250 kvadratmetrarna mot en häktescell. Porscharna, egen helikopter och annat lyx har utmätts av kronofogden.

Nu ser jag att det satts ett nytt rekord i år. Nu är det Katarina Martinsson som betalt 125 miljoner för ett trevligt ”Townhouse” på Östermalm i Stockholm. Gissningarna är att hon dessutom får lägga ytterligare 40 miljoner på renovering osv så att det blir ”acceptabelt skick” som det uttrycks. Men, Katarina har råd. Hon beräknas ha en förmögenhet på omkring 15 miljarder kronor. Pengar hon ärvt efter Fredrik Lundberg. Det är väl så att om man ska umgås i de kungliga kretsarna så måste man bo ståndsmässigt.

Jag undrar om så’na som Katarina Martinsson och Alexander Ernstberger i sina kalkyler räknar in kostnaden för t.ex. Fastighetsskatten när dom gör en kalkyl över hur mycket dom har råd med? Antagligen inte. Dom betalar väl obetydligt mer i Fastighetsavgift än vad jag betalar för min gamla 30-tals villa. Kanske skänker dom en tacksamhetens tanke till de borgerliga politiker som avskaffat Fastighetsskatt och sett till att Sverige är ett av få länder i världen som varken har Förmögenhetsskatt, Arvsskatt, Gåvoskatt eller Fastighetsskatt. Sverige är ett litet paradis för rikt folk.

Just nu handlar debatten tydligen om ifall de som tar mångmiljonlån för att köpa hus som dom egentligen knappast har råd med ska tvingas att amortera sin skuld eller nöja sig med att betala dagens rekordlåga räntor. Finansinspektionen vill ju att amorteringskravet på nya bolån höjs från 1% till 2% för den lilla grupp som tar stora lån i förhållande till sina inkomster. Något som de borgerliga partierna tydligen inte vill ha genomfört. I själva verket är detta ett beslut som skulle ha fattats för flera år sedan för att dels bromsa den bobubbla vi har just nu samtidigt som det skulle ha förhindrat att människor skuldsatt sig på ett sätt som dom inte kommer att komma helskinnade ur den dag räntorna börjar stiga.

Jag såg att det nu i varje fall är mer eller mindre tvärstopp vad det gäller byggande av extremt dyra bostadsrätter. Som någon ekonom uttryckte det, det är slut på mångmiljonärernas ungdomar, det finns inte fler kvar. Det finns inte fler sådana kvar som efterfrågar den typen av boende. För en person med min trots allt inte helt obefintliga ekonomiska bildning är det faktiskt ofattbart att våra politiker låtit den här bubblan växa. Hur har man kunnat tillåta att människor skuldsätter sig så högt att dom trots dagens extremt låga räntor inte ens har råd att amortera de mångmiljonlån dom tagit. För dom kommer räntehöjningarna (som kommer…) att innebära en katastrof.

Jomenvisst

Ett av problemen i vårt svenska samhälle är bristen på bostäder. Den som söker en hyreslägenhet med rimlig hyra har i stora delar av landet betydande problem. En effektiv lösning vore naturligtvis att bygga mer. Fast antagligen är detta en allt för självklar och enkel lösning. Tyvärr är det så att det är inte så snabba pengar att tjäna på att bygga nya hyreslägenheter. Alltså byggs det istället bostadsrätter som ger snabbare utdelning. Samtidigt byggs det överhuvudtaget för lite. Men nu läser jag att fastighetsekonomen Svante Mandell på KTH har kommit på lösningen. Eftersom så många står i köer som inte krymper så måste ju detta bero på att hyrorna är alldeles för låga. Om man höjer hyrorna rejält så har de flesta inte råd att hyra lägenheterna. Om dom inte står kvar i hyreskön så är problemet löst. Eller?

Kanske skulle det hjälpa med fler byggjobbare och fler lämpliga tomter?

Var det så det var tänkt?

Attefallshusen, som har fått sitt namn efter den förra Kristdemokratiska Bostadsministern Stefan Attefall, innebär att det är fritt fram att bygga upp till 25 kvadratmeter stora hus på tomten utan bygglov. I motsats till tidigare Friggeboden som var på max 10 kvadratmeter. Men reformen har, till Kristdemokraternas sorg, inte blivit samma succé som de gamla Friggebodarna. Men nu såg jag på SVT:s Rapport att det i varje fall har blivit en liten succé inom ett litet område. I Stockholm har det byggts små bostadsrätter som sålts för upp till över 1 miljon. Som alltså uppenbarligen kan smällas upp utan bygglov och sedan säljas för fantasibelopp. Kanske inte riktigt så det var tänkt – hoppas jag?

Kris på gång och fega politiker

Allt fler varnar för att vi är på väg in i en bostadskrasch. Vi har en växande bostadsbubbla som vi inte har råd med i längden. Samtidigt som vi har ”problem” med en deflation, dvs att priserna sjunker, så stiger bostadspriserna med cirka 10-15% varje år. Alla andra produkter man köper (som ny bil, en bok, en cykel, kläder osv) sjunker i pris så fort man köpt dom nya. ”Värdet” rasar så fort tagit ut det nyköpta och betalt det. Men detta gäller inte bostäder. Begagnade hus är i princip dyrare än nya hus. Vi räknar helt enkelt med att kunna sälja våra bostäder med vinst. Detta är naturligtvis en utveckling som inte kan pågå i all oändlighet. En dag kommer en krasch, och den kraschen får svåra efterverkningar på hela samhället. Nu senast har Konjunkturinstitutet varnat för att något måste göras. Problemen är att det byggs för lite samtidigt som samhället på olika sätt stöttar spekulationen. Att det amorteringskrav som nu är på väg inte har kommit långt tidigare är skandalöst. Har du inte råd att amortera lånet på den nya bostaden med de låga räntor som gäller just nu blir krisen total den dag räntan stiger. Du skulle helt enkelt inte köpt så dyrt! Hela kalkylen bygger på att man kan sälja bostaden med vinst. Jag läser om 450 nya bostadsrätter som just nu byggs på en plats i Stockholm. Byggbolaget har sagt nej till ungefär 10% av de som velat köpa en bostadsrätt. Inte för att dom inte skulle ha råd, men därför att dom helt enkelt bara haft för avsikt att köpa bostadsrätten för att sedan sälja den med vinst när den är inflyttningsklar.

Men, våra ansvariga politiker är fega! Det som måste göras är t.ex. först och främst att se till att det byggs mer – och då inte bara lyxiga villor och bostadsrätter. Men främst måste det inledas en begränsning av ränteavdragen. I dag står ju alla andra svenskar (arbetslösa, hyresgäster och pensionärer osv) för en del av räntekostnaden som villaägare har. En gång i tiden infördes denna reform för att underlätta för ALLA att skaffa en bostad. I dag hamnar de största summorna i rika moderatghetton. Totalt kostar ränteavdragen de svenska skattebetalarna 20 miljarder på ett år. Detta är med dagens låga räntor. Det kan jämföras med Försvaret som kostar drygt dubbelt, 48 miljarder. Det är dags att på allvar börja begränsa ränteavdragen. Något som får ske successivt med en ny minskning varje år på kanske en 10-15 års period. Och detta ska naturligtvis INTE kompenseras med sänkta kapitalskatter som Svenska Dagbladet tycker. Varför ska man betala mindre skatt på kapitalvinster än arbetsinkomster? Sätt fart Magdalena Andersson!