Etikettarkiv: Brunblå sörja

Valfläsk eller valfläsk

» Det är inte lätt att veta.

Vänsterpartiet lyckades övertyga Socialdemokraterna om att genomföra en rejäl höjning av de allra lägsta pensionerna. Upp till en tusenlapp till de allra sämst ställda pensionärerna utlovades. Reaktionen från den Brunblå sörjans partier var omedelbart ”Valfläsk”. Socialdemokraterna försöker köpa pensionärernas röster med skattebetalarnas pengar menade man. Usch så hemskt! Något seriöst förslag var det ju inte. Inget som pensionärerna behövde.

Av var och en efter förmåga – åt var och en efter behov.

För någon dag sedan offentliggjorde samma fyra partier i den Brunblå sörjan att man kommit överens om att med skattepengar höja pensionerna. Man hävdar till och med att det handlar om mer pengar än det Rödgröna förslaget. Förslagen är lite olika utformade. Det Rödgröna förslaget ger väl egentligen mest till de allra lägsta pensionerna medan den Brunblå sörjans förslag ger mer generellt till alla pensionärer. Även de med höga pensioner alltså.

Men DET förslaget är naturligtvis inte Valfläsk!

Fast jag ser att till och med högerns ledande lobbygrupp, Timbro, tycker att den Brunblå sörjans pensionsförslag inte är något annat är rent valfläsk. Så det kanske trots allt är just det – valfläsk alltså?

För övrigt verkar man just nu främst bråka om vems förslag som ger mest pengar till pensionärerna. Det Brunblå förslaget kostar tydligen i varje fall alla skattebetalare mer pengar. Kanske ska jag kunna hävda att just den Brunblå sörjans förslag är mest förmånligt för just mig som pensionär. Jag har ju inte den allra lägsta pensionen så jag får väl mest från det Brunblå valfläsket.

Vilket förslag som vinner hänger väl på Centerpartiet om jag förstått det hela rätt. Men Vänsterpartiet har i varje fall lyckats få igenom mer pengar till pensionärerna – oberoende av vem som vinner. Alltid något!

Läs:
Timbro sågar högerns förslag om pensionen. – Expressen
Bråket om pensionärerna – vems höjning är störst? – Expressen

Lämna en kommentar

Under Pensioner

Tråkig läsning för Uffe, Jimmie, Ebba och Johan

» Men inte mig emot.

Jag såg Sifo:s senaste väljarundersökning för Svenska Dagbladet i dag på morgonen. Den innehåller, jämfört med förra månaden, egentligen inga förändringar. Eller snarast så att de förändringar som sker är så små att dom ryms inom felmarginalen. Men, de förändringar som finns går helt i rätt riktning i varje fall. De fyra partierna inom team Uffe och den Brunblå sörjan ligger antingen stilla eller minskar medan de fyra partier som lätt införlivas i ett Rödgrönt block alla ökar. Detta är något som måste vara tråkiga nyheter för våra fyra Brunblå partier som ju klagar på allt och skyller allt på Socialdemokraterna. Trots allt detta gnällande så går opinionen åt andra hållet. Taskigt! Hur som helst, så här ser siffrorna ut med förändringen från förra månaden inom parentes:

Vi får byta ut Nyamko även om det inte gör någon skillnad

Socialdemokraterna: 33,0% (+0,2)
Moderaterna: 21,2% (-0,2)
Sverigedemokraterna: 18,2% (-0,4)
Vänsterpartiet: 8,7% (+0,1)
Centerpartiet: 7,1% (+0,1)
Kristdemokraterna: 4,9% (±0)
Miljöpartiet: 2,9% (+0,2)
Liberalerna: 2,4% (±0)

Vi kan konstatera att med dessa siffror är Socialdemokraterna ensamma lika stora som den gamla hederliga Högeralliansen är tillsammans. Den nya Brunblå sörjan kommer allt längre från att lyckas få ihop någon majoritet i Riksdagen. Läget för Liberalerna blir allt mer kritiskt. Det hjälpte inte ens att byta ut Nyamko Sabuni mot en Johan Pehrson som står för exakt samma sak.

Socialdemokraterna kan nog känna sig allt mer säkra på att man ska lyckas behålla regeringsmakten även efter nästa val. Men, det kommer att kräva mycket lirkande, förhandlande och kompromissande för att få stöd från både Vänsterpartiet och Centerpartiet samtidigt. Dom förhandlingarna hade nog varit spännande att få höra. Både V och C kommer att vilja göra klart att dom inte lägger sig platt.

Moderaterna är säkert mindre nöjda. Jag tror att Ulf Kristersson börjar känna lite av panik. Hur han än gör så går det inte vägen utan snarast åt fel håll. Anpassningen till Sverigedemokraterna ses inte allt för milt av den liberala falang som finns kvar. För en moderatledare är det framgång som räknas. Uteblir framgången så blir det att se sig om efter ett nytt jobb. Min gissning är alltså att den Brunblå sörjan misslyckas vid valet i september och sedan får Ulf Kristersson sparken.

Sven Tycker

Sverigedemokraterna har haft en stadig uppgång för varje val, men det är risk för att detta valet blir vändpunkten. Den här siffran är precis över siffran för valet 2018. Men fortsätter den nedåtgående trend som gällt en tid finns det risk för att partiet hamnar under senaste valet. En intressant fråga är hur Jimmie Åkesson då resonerar. Har han tröttnat? Han riskerar ju inte att få sparken vid ett fiaskoresultat som hans partiledarvänner inom den Brunblå sörjan. Rasistiska och populistiska missnöjespartier brukar vara beroende av ledaren, inte tvärtom. Tröttnar ledaren dör partiet så sakteliga. Så skedde ju med Ny Demokrati. Upp som en sol och ned som en pannkaka. Det är den vanliga trenden för den här sortens partier. Tröttnar Jimmie Åkesson efter detta valet om han misslyckas än en gång? Överlever SD utan Jimmie Åkesson?

Vänsterpartiet behåller sin fjärdeplats. Men Socialdemokratins ökning i opinionen har till viss del plockats från Vänsterpartiet. I den här undersökningen ökar båda, även om det är mycket marginellt. Vi kan konstatera att S+V är större än M+SD. Så var det inte vid förra valet. Men, en regeringsbildning och en regeringspolitik med dessa siffror ska bli spännande att se. Förhandlingarna mellan S + V kan bli hårda. Det gäller för V att inte bara lägga sig utan kräva inflytande. Jag tror inte på någon koalition. Det får vi nöja oss med ute i kommunerna.

Centerpartiet ligger under valet 2018, men över valet 2014. Formellt har Centerpartiet deklarerat att dom inte samarbetar eller förhandlar med varken Sverigedemokraterna eller Vänsterpartiet. Vilket innebär att förhandlingarna mellan S + V inte får bli för intensiva för att C inte sedan ska säga Nej. Men å andra sidan om man säger Nej riskerar man att öppna för Sverigedemokraterna. Centerpartiet får helt enkelt bestämma sig för vilket som är värst. Ute i landets kommuner är samarbete mellan C och V (och S…) inte ovanligt.

Kristdemokraterna ligger under siffran för valet 2018, och börjar så sakteliga närma sig siffran för 2014. Risken för att till slut hamna under 4%-spärren är faktiskt inte helt utesluten. Fortsätter Ebba Busch att trampa i klaveret och allt mer förvandla KD till en kopia av SD så är risken stor för partiets överlevnad. Senaste klavertrampet att efterlysa mer skjutgalna poliser insåg hon snabbt var att rejält skita i det blå skåpet och hon har försökt att prata bort det. Så var det ju också med att erkänna förtal av pensionären Esbjörns advokat för att sedan hävda att hon inte alls gjort något fel. Jag tror att Ebba Busch har gjort sitt och det är nog många inom KD som önskar Göran Hägglund eller Alf Svensson tillbaka.

Miljöpartiet ligger risigt till. Men, det går i varje fall i rätt riktning och man ligger närmare strecket än vad Liberalerna gör. Jag tror att ett misstag för Miljöpartiet är systemet med talespersoner. Det finns ingen riktigt tydlig ledare som kan uttala sig och det innebär att allt blir otydligt. Annars borde ju faktiskt ett parti som bedriver aktiv miljöpolitik ha bättre förutsättningar. Att hoppa av regeringen var nog ett annat misstag. Men, kanske kan man klara sig?

Liberalerna slutligen ligger riktigt risigt till. Rejält under strecket och inget som tyder på någon uppgång. Inte ens att byta partiledare fick någon effekt när Sifo frågade ut mer än 7.000 svenskar. Men, jag tror att de flesta insåg att Johan Pehrson står för exakt samma politik som Nyamko Sabuni. Dvs ett närmande till Sverigedemokraternas rasistiska populism, något som står helt i motsats till klassisk liberal politik. Hur Liberalerna ska lyckas föra en liberal politik inom den Brunblå sörjan om nu olyckan är framme och man lyckas rädda sig kvar i Riksdagen är spännande att se. Men att vara minst tillsammans med ett Moderaterna som tagit två steg åt höger, Sverigedemokraterna som anser att liberalism är deras största fiende och ett Kristdemokraterna som tagit 4 steg åt höger gör det till en svår kamp att värna liberala värderingar. Det kommer helt enkelt inte att gå! Kanske är det bäst att man slipper försöka genom att åka ut?

Läs:
SvD/Sifo: Ingen Johan Pehrson-effekt för L . – Svenska Dagbladet

Lämna en kommentar

Under Väljarundersökning

Mer om skatteparadiset Sverige

» För vissa alltså.

Av någon anledning fylls mitt Facebookflöde av inlägg från allt från lobbyorganisationen Skattebetalarna till olika partier inom den Brunblå sörjan och deras företrädare. Jag vet faktiskt inte riktigt varför. Det kan ju inte vara så att Facebooks berömda logaritmer har läst av vad jag själv skriver och tyckt att det här är passande ämnen för mig. Jag tror snarast att det beror på att jag regelbundet har besvarat dumheterna, ganska ofta faktiskt. Att läsa kommentarer från deras egna sympatisörer gör att jag ibland funderar över debattnivån. Argument som ”idioter”, ”borde söka vård”, ”hjärntvättade” osv om politiska motståndare är inte ovanliga. Det här är en nivå som annars bara förekommer bland riktigt extrema grupper allra längst ut på den högra och möjligen vänstra planhalvan. Men knappt ens där. Men bland sympatisörer till Moderaterna, Kristdemokraterna osv verkar detta vara vanligt. Jag blir i varje fall övertygad om att jag hamnat rätt inom politiken. Jag vill verkligen inte förknippas med personer som bedriver debatten på den låga nivån!

Näringslivets och skattesmitarnas lobbyorganisation Skattebetalarna (eller Skattekverulanterna som jag brukar kalla dom) måste lägga stora summor på att betala Facebook för att sprida sitt skattegnällande. Jag brukar undra varför dom bara klagar på missbruk av välfärden och inte på skattesmitande när jag skriver en kommentar. Men dom ger sig aldrig in i diskussion med de som säger emot. Antagligen handlar det bara om att betala någon för att skriva ett debattinlägg med givet tema och sedan betala Facebook för att sprida detta. Sedan struntar man i det för att betala någon annan för att skriva ett nytt debattinlägg med skattegnäll.

Men, nu var det skatteparadiset Sverige det skulle handla om. Journalisten Andreas Cervenkas bok ”Girig-Sverige” har satt igång en ny välbehövlig debatt i ämnet. Antalet miljardärer i Sverige har fördubblats på två år. Det är bara fem länder i världen som slår Sverige när det gäller antalet miljardärer per capita. Monaco, Liechtenstein, Saint Kitts och Nevis, Guernsey och Hongkong. Vi har fyra gånger så många dollarmiljardärer per capita som USA och tio gånger så många som Ryssland. Det finns för övrigt fler dollarmiljardärer i Sverige som heter Carl än det finns som är invandrare. Eller kvinnor som själva skapat miljarden.

Andreas Cervenka har räknat fram att en genomsnittlig svensk miljardär blir 2,5 miljon kronor rikare – om dagen. Andreas Cervenka tar som exempel på vilket skatteparadis Sverige är för de förmögna att vi har avskaffat Förmögenhetsskatten. Vi har avskaffat Arvsskatten. Vi har i stort sett avskaffat Fastighetsskatten (för dyra bostäder alltså). Samtidigt beskattar vi arbetsfria kapitalinkomster lägre än vi beskattar arbetsinkomster. Han tar som exempel. En miljardär som placerar denna miljard på ett s.k. ISK-konto kan plocka ut 50 miljoner om året i aktieutdelningar osv och leva riktigt loppanliv för dessa miljoner. På dessa 50 miljoner som han plockar ut får han betala 7% i skatt. En städare i Stockholm med en månadslön på 24.000 betalar 21 procent i skatt. En mellanchef i Arboga med en lön på 60.000 betalar 33 procent i skatt. Men som sagt den här miljardären betalar 7% i skatt på sina 50 miljoner.

Är det mer än jag som förstår att de borgerliga partierna blev fruktansvärt upprörda när det föreslogs att man skulle sätta ett tak på hur mycket pengar det skulle kunna finnas på det extremt skattefördelaktiga ISK-sparandet?

Det finns ett sätt att beräkna den ekonomiska ojämlikheten i ett land, det kallas ginikoefficienten. Be mig inte att förklara hur man räknar. Hur som helst så finns det faktiskt 11 länder i världen som har en högre siffra än Sverige. Som alltså förmögenhetsmässigt är mer ojämliga än Sverige. Det är Bahamas, Bahrain, Brunei, Botswana, Brasilien, Förenade Arabemiraten, Jemen, Laos, Ryssland, Sydafrika och Zambia. På tolfte plats i världen kommer alltså Sverige.

Men, lobbyorganisationen Skattebetalarna är inte upprörda över detta. Man är istället jätteoroliga över att man ska göra något åt dessa orättvisor. När situationen är på detta viset får vi exempel som dessa som jag hittat i tidningarna de senaste dagarna. I HD läser jag om villan i fina Laröd (Helsingborgs kommun) som precis sålts för dryga 30 miljoner. Visserligen finns det bara två sovrum, men det verkar finnas tre garage… Eller artikeln i Sydsvenskan som berättar om M-toppen i Lund som tycker att personer med akademisk examen ska få förtur till bostäder i Lunds kommun.

När man läser om utvecklingen i Sverige är det förvånande att inte fler blir upprörda över det svenska skatteparadiset – för miljardärer alltså!

Läs:
Det sista som behövs nu är en ny skatt. – Debattartikel från Skattekverulanterna i Svenska Dagbladet
Så blev Sverige ett paradis för miljardärer. – Svenska Dagbladet Kultur
Över 30 miljoner för Helsingborgsvilla med bara två sovrum. – Helsingborgs Dagblad
M-toppen: Examen ska ge förtur till bostad i Lund. – Sydsvenskan

Lämna en kommentar

Under Skatter och ekonomi

Nyamko Sabuni ger upp

» Och SD får bottennotering.

Så kom då beskedet som många har väntat på. Nyamko Sabuni avgår som ledare för Liberalerna! Hon tar tydligen på sig skulden för Liberalernas usla opinionsläge. Eller tvingas göra det… Hon har verkligen inte ensam ansvar för partiets siffror. Liberalerna har haft sjunkande opinionssiffror under en lång tid, långt innan Nyamko Sabuni tog över rodret.

Nyamko Sabuni

– ”Jag är den jag är med styrkor och med brister. I juni 2019 valde partiet hela mig, men hela mig är inte det som nu behövs. Hela mig och diskussionen om hela mig skymmer det som är allra viktigast.”

Så lyder Nyamko Sabunis förklaring till sin plötsliga avgång varefter hon inte vill prata mer med media. Medan partiets vice ordförande Johan Pehrson alltså får ta över. I varje fall tillfälligt.

– ”Det är en ny uppgift som jag tar på mig med ödmjukhet och energi. Liberalerna är nyckeln till en liberal borgerlig regering och jag står redo att leda Liberalerna genom en historisk valrörelse.”

Så lyder Johan Pehrsons förklaring. Hur han nu har tänkt att skapa en ”liberal borgerlig regering” som är helt beroende av ett parti (Sverigedemokraterna) som utnämnt liberalismen till sin värsta fiende. Oberoende av om Uffe och Ebba till slut känner sig tvingade att släppa in SD i regeringen eller i regeringskansliet så är man helt beroende av stödet från ett antiliberalt parti.

Lycka till Johan Pehrson!

I dag publicerar Aftonbladet samtidigt sin nya väljarundersökning som görs av Demoskop. Den innehåller en mycket god nyhet. Sverigedemokraterna tappar i stöd för andra månaden i rad. Man är nu nere i siffror som ligger under valresultatet och man får gå bak till 2017 för att hitta lägre siffror. Lägger man sedan till att det parti som tappar allra mest är Kristdemokraterna så blir man ju ännu gladare. Så här ser det ut, med förändringen sedan förra månaden inom parentes.

Socialdemokraterna: 31,5% (-0,9)
Moderaterna: 22,9% (+0,9)
Sverigedemokraterna: 17,0% (-0,5)
Vänsterpartiet: 8,1% (+0,7 %)
Centern: 8,0% (+0,5)
Kristdemokraterna: 5,4% (-1,1)
Miljöpartiet: 3,5% (+0,6)
Liberalerna: 2,4% (+0,2)

Den Brunblå sörjan (M + SD + KD + L) får 47,7% (-0,5) och utan Liberalerna som ju skulle åkt ut 45,3%.
De fyra Rödgröna partierna (S + V + C + MP) får 51,1% (+0,9) och utan Miljöpartiet som ju skulle åkt ut 47,6%.

Det ser alltså ganska mörkt ut för Ulf Kristerssons stora dröm!

Läs:
Senaste kontroverserna kring Sabuni. – Aftonbladet
Sabunis problem inleddes redan när hon valdes. – Svenska Dagbladet
Statsvetare: Nära halva partiet emot sig. – Svenska Dagbladet
Statsvetare: Vinna eller försvinna som gäller för L. – Dagens Nyheter
Liberalernas partiledare Nyamko Sabuni avgår. – Dagens Nyheter
Gapet mellan M och SD vidgas i ny väljarbarometer. – Aftonbladet

1 kommentar

Under Nyamko Sabuni

Gå gärna före

» Men med allt.

I sin kamp för att klaga på regeringen så har den borgerliga gemenskapen i den Brunblå sörjan enats om att kräva att Sverige ska gå före de flesta andra EU-medlemmar och omedelbart stoppa importen av olja och naturgas från Ryssland. Något som jag inte har något alls emot att Sverige gör. Snarast tycker jag att det är ganska självklart.

Ni håller väl med

Egentligen behöver det inte få så stora konsekvenser för Sverige att stoppa importen från Ryssland. Det är ju bara en ganska liten del av olje- och naturgasimporten som kommer från Ryssland. Vi får minska konsumtionen helt enkelt. Köra lite mindre bil t.ex. Det kan ju inte vara så svårt? För den Brunblå sörjan menar väl inte att vi ska ersätta importen från Ryssland med att importera från Saudiarabien t.ex? När vi ”alla” ska ha oljan och gasen från annat håll så kommer ju priset att gå upp. Det är man väl trots allt också inom den Brunblå sörjan införstådda med och villiga att förklara för konsumenterna och ta konsekvenserna av detta?

Men om vi nu ska stänga importen från Ryssland menar man då också importen av flygbränsle från Ryssland (den står för nästan halva den svenska konsumtionen)? Ska vi sätta totalstopp för importen av kärnbränsle till de svenska kärnkraftverken från Ryssland (i dag är ungefär hälften av det bränsle som används importerat från Ryssland)?

Det vore bra för miljön om vi importerade mindre petroliumprodukter och då också skar ner konsumtionen. Mycket mindre flygande och mindre bilåkande vore inte alls någon dum idé. Ska vi säga det Uffe, Jimmie, Ebba och Nyamko att vi stoppar importen från Ryssland och så skär vi ner konsumtionen av dessa produkter i Sverige i motsvarande omfattning?

Visst vore det en bra idé? Vad säger ni?

3 kommentarer

Under Ryssland

Man kan glädjas åt något

» Men inte åt allt.

Så är vi då där igen. Siffernörden Sven Tycker har hittat en väljarundersökning att fundera över. Det görs en hel del sådana, så ni ska vara glada för att jag inte kommenterar varenda sådan. Men nu tar jag chansen att tycka till om resultatet av den undersökning som Sifo gör för Svenska Dagbladet och som dom publicerade i dagens tidning.

Siffrorna inom () är förändringen sedan förra månadens undersökning medan siffrorna inom // är förändringen sedan förra valet i september 2018. Vi kan då konstatera att Socialdemokraterna är den klart största vinnaren sedan förra månaden (+3,2 procentenheter) och att man dessutom är största vinnaren sedan förra valet (+4,5 procentenheter). Några andra stora vinnare sedan förra månaden finns inte. Det går nedåt för de flesta. Sedan valet har Moderaterna (+1,6) och Sverigedemokraterna (+1,1) också gått upp.

Den största förloraren sedan förra månaden är Vänsterpartiet (-1,5 procentenheter) som väl tappat till Sossarna. Även Sverigedemokraterna och Miljöpartiet har märkbart tappat (-0,9 procentenheter vardera). Sedan valet är Liberalerna den stora förloraren (-2,1 procentenheter) men även Miljöpartiet (-1,7), Centerpartiet (-1,6) och Kristdemokraterna (-1,4) har märkbart tappat stöd sedan valet.

Socialdemokraterna: 32,8% (+3,2) /+4,5/
Moderaterna: 21,4% (+0,5) /+1,6/
Sverigedemokraterna: 18,6% (-0,9) /+1,1/
Vänsterpartiet: 8,6% (-1,5) /+0,6/
Centerpartiet: 7,0% (+0,1) /-1,6/
Kristdemokraterna: 4,9% (-0,4) /-1,4/
Miljöpartiet: 2,7% (-0,9) /-1,7/
Liberalerna: 2,4% (-0,3) /-2,1/

Sven Tycker till om det mesta

Det nuvarande regeringsunderlaget (om vi nu ska kalla S + C + V + Mp för ett regeringsunderlag) har ökat 0,9 procentenheter sedan förra månaden. Detta medan Uffes Brunblå sörja har tappat 1,1 procentenheter sedan förra månaden. Sedan valet har det Rödgröna regeringsunderlaget ökat 1,8 procentenheter medan den Brunblå sörjan har tappat 0,8 procentenheter. Det går alltså inte så bra för Ulf Kristerssons förhoppning om att få bilda en regering tillsammans med sina vänner i SD, KD och Liberalerna. Då får han nog lyckas locka över Centerpartiet till den planhalvan. Så länge SD finns där är det nog en hopplös uppgift.

Tittar man på mandatfördelningen så skulle de Rödgröna partierna S + V + C få egen majoritet i Riksdagen med 186 mandat medan Ulf Kristerssons Brunblå sörja skulle få nöja sig med 168 mandat. Vi slipper alltså att utsättas för Ulf Kristerssons löfte att lämna in en ansökan om medlemskap i NATO om han blir statsminister!

NATO-hetsarna får ofta lite svårt för att få ihop sina argument när man börjar fingranska dom. Skälet till att Sverige ska ansluta sig till NATO efter 200 år av Alliansfrihet är tydligen att vi då får säkerhetsgarantier om militärhjälp när vi attackeras av Ryssland. Det finns ju ömsesidiga säkerhetsgarantier inom NATO. När vi som håller fast vid att svensk Alliansfrihet bäst gynnar svensk säkerhetspolitik, istället för att vi går med i en militärallians där vi blir skyldiga att gå i krig för andra länder – som Turkiet, så blir svaret att vi inte kan tvingas till militär assistans. Men om vi inte kan tvingas till militära ingripanden i andra länder så kan vi ju inte vara garanterade militär hjälp från de andra länderna heller? Eller har jag missförstått något?

Många säkerhetsexperter menar snarast att vår säkerhet minskar som medlemmar av NATO. Ryssland har ingen anledning att attackera specifikt Sverige. Forna sovjetrepubliker först och främst ska nog inte känna sig 100% säkra så länge Putin sitter kvar. Risken för en rysk attack på Sverige hör ihop med ett totalt krig Ryssland – NATO. Är vi en del av NATO ses vi som en fiende som kommer att hjälpa NATO att hålla ryska flottan borta från Östersjön. Är vi alliansfria kan vi ha en chans att hålla oss utanför och kanske istället spela en lugnande och medlande roll. Som NATO-medlem är vi direkt en del av fienden.

Sedan måste vi ta i beaktande att NATO-medlemskap är inget man gör kortsiktigt. Det är en satsning på lång sikt. Dvs det handlar inte bara om ett medlemskap för att Putin styr i Ryssland och demokraterna styr i USA. När vi ”äntligen” blir medlemmar kan Putin vara störtad och Donald Trump tagit över i USA. DÅ är inte medlemskapet lika attraktivt kan jag tro? Man kan inte gå in ett år och sedan gå ur igen några år senare när förhållandena har förändrats.

Håll NATO-hetsarna med Ulf Kristersson i spetsen på armlängds avstånd från Makten! Inte bara för NATO-frågan!

Läs
Högsta stödet för S på åtta år efter invasionen. – Svenska Dagbladet
S har inte längre veto mot svenskt Natomedlemskap. – Ulf Kristersson Dagens Nyheter debatt
SD står fast vid sin syn på Natomedlemskap. – Dagens Nyheter

Lämna en kommentar

Under Väljarundersökning

Spännande siffror

» Ingenting har hänt.

Jag brukar inleda mina funderingar med anledning av väljarundersökningar med att ursäkta mig med att jag är en siffernisse. Statistik är spännande. Man kan bevisa det mesta med hjälp av statistik. I min ungdom var det meningen att jag skulle studerat Statistik vid Lunds Universitet. Dom planerna satte den svenska krigsmakten punkt för. Kanske bottnar min motvilja mot militären lite i denna förstörelse av mina framtidsplaner. Fast motståndare till militären var jag nog redan innan. Så när jag skyller på det så är det nog mest en efterhandskonstruktion. Men siffror, dom gillar jag.

Att inget händer är också av vikt

I morse såg jag de nya siffrorna från Svensk Väljaropinion för februari 2022. Svensk väljaropinion är en sammanvägning av ett antal olika väljarundersökningar som Kantar Sifo gör för Sveriges Radios Ekoredaktion. Siffrorna för februari publicerades alltså i morse. Slutsatsen man kan göra är att det inte hänt något! Den största förändringen är Liberalernas nedgång med 0,5 procentenheter. En förändring som ligger inom felmarginalen… Men man kan ju ändå ha lite funderingar och tyckerier?

Socialdemokraterna » » 30,4% (-0,1)
Moderaterna » » 21,0% (+0,2)
Sverigedemokraterna » » 19,4% (+0,2)
Vänsterpartiet » » 9,7% (±0)
Centerpartiet » » 6,9% (-0,1)
Kristdemokraterna » » 5,2% (+0,3)
Miljöpartiet » » 3,4% (+0,2)
Liberalerna » » 2,5% (-0,5))

Det har alltså i princip inte hänt något! Men, vi kan i varje fall notera att med dessa siffror som valresultat så kan Magdalena Andersson räkna med att hon kan sitta kvar som statsminister. De Rödgröna (S+V+C+Mp) får 50,4% medan den Brunblå sörjan (M+Sd+Kd+L) får ihop 48,1%. Nu åker ju, med dessa siffror, både Miljöpartiet och Liberalerna ut eftersom dom hamnar under 4%-spärren. Så segersiffrorna i Riksdagen för de Rödgröna över den Brunblå sörjan blir 47,0% mot 45,6%. Allt under förutsättning att inget händer med olika lojaliteter under tiden fram till valet och efter valet när det ska förhandlas fram vem som ska få förtroendet.

Socialdemokraterna +2,1 sedan valet 2018 borde ju faktiskt egentligen inte vara nöjda. Men faktum är att jag tror att S-strategerna gläds så länge man får ett större stöd än i valet 2018 och placerar sig över 30% och troligen kan sitta kvar som regeringsparti. Man är ju faktiskt den största vinnaren sedan valet 2018.

Gissa vilka som är glada

Moderaterna +1,2 sedan valet 2018 är nog missnöjda. Visst går det uppåt, men de trogna följeslagarna i Kristdemokraterna och Liberalerna har förlorat mer än vad Moderaterna vunnit. Dessutom ser det ut som om Ulf Kristersson misslyckas med sitt mål att bli statsminister. Ännu en period som gnällig oppositionsledare med en allierad som inte går att lita på är nog ingen drömsits för Uffe. Om han inte går självmant är det stor risk (sannolikhet…) att han får kicken.

Sverigedemokraterna +1,9 sedan valet 2018 gör nog inte Jimmie Åkesson nöjd. Han har siktat på att bli störst, nu är han inte ens störst inom den Brunblå sörjan. Dessutom har man ju misslyckats med att störta de förhatliga Socialdemokraterna. Kan det vara så att Jimmie tröttnar och lämnar över till någon annan? Det skulle faktiskt inte förvåna. Fast sådant brukar innebära slutet för populistiska missnöjespartier. Så kanske Jimmie stannar en period till?

Vänsterpartiet +1,7 sedan valet 2018 och dessutom upp en placering genom att man passerar Centerpartiet borde göra Nooshi Dadgostar nöjd. Men jag tror faktiskt att Vänsterpartiet satsar på ett valresultat över 10%. Vilket ju ligger inom felmarginalen! Intressant är också vilken roll Vänsterpartiet ska fortsätta spela. Lydigt röstboskap till en Socialdemokratisk minoritetsregering är nog inget som Magdalena Andersson ska ta för givet.

Centerpartiet -1,7 sedan valet 2018 bör inte göra Annie Lööf allt för nöjd. Och till detta degraderade till Sverige femte största parti. Finns det någon tillräckligt stor opposition inom Centern som är missnöjda med att Centern inte ligger på den borgerliga sidan? Eller är motståndet mot Sverigedemokraterna tillräckligt stort för att Centern ska bli kvar på den Rödgröna sidan. Kommer man att acceptera ett ökat inflytande för Vänsterpartiet? Jag är ju verksam i en kommun som styrs av just S+C+V. Dock i minoritet. Men här är muren mellan de borgerliga M+L+Kd å ena sidan och SD på andra sidan så stor att det inte är realistiskt med ett samarbete.

Miljöpartiet -1,0 sedan valet 2018 gör väl inte landets miljöpartister glada. Har Miljöpartiet spelat ut sin roll? Jag är splittrad i mina funderingar. Dels tycker jag faktiskt att det behövs ett miljöparti. Men samtidigt har dagens Miljöparti inte övertygat. I många kommuner och regioner runt om i landet har man valt sida och placerat sig på den politiska högerflanken. Något som INTE resulterat i någon framträdande miljöpolitik från dessa styren utan snarast ett Miljöparti som suddat ut sin själ.

Liberalerna -3,0% sedan valet 2018. Liberalerna har mer än halverats sedan valet och är verkligen illa ute allra längst ner i botten. Man är mandatperiodens största förlorare. Jag har svårt att se vad som ska få partiet att lyfta i opinionen. Att ytterligare ansluta sig till ett samarbete med M+Kd helt beroende av Sd kan i varje fall inte vara lösningen. Det ska bli spännande att se vad som händer fram till valet medan paniken sprider sig allt mer inom Liberalerna. För att inte tala om vad som händer med partiet efter valet om man åker ur Riksdagen med ett rejält dunder och brak med dessa katastrofsiffror.

Läs:
Svensk väljaropinion februari 2022. – Sveriges Radio

Lämna en kommentar

Under Väljarundersökning

Jimmie har bestämt sig

» Det är ajöken Nyamko.

Det är uppenbart att Jimmie Åkesson har bestämt sig. En Brunblå högerregering har bäst förutsättningar att bli en verklighet om man slipper släpa på Nyamko Sabuni och Liberalerna. Alltså har Jimmie Åkesson nu gått ut och avrått från att stödrösta på Liberalerna så att dom klarar sig över 4%-spärren. Det är helt enkelt bättre att Liberalerna inte klarar sig över spärren.

Vad vännerna Ebba Busch och Ulf Kristersson tycker om detta har inte framgått än så länge. Men min gissning är att dom snart har köpt Jimmie Åkessons resonemang, som dom brukar göra. Dels är det ju dumt att slänga bort stödröster om Liberalerna ändå skulle åka ut. Dessutom kan man inte riktigt lita på stöd från Liberalerna för att bilda en Högerregering baserad på den Brunblå sörjan.

Bäst är att slippa Liberalerna!

Dessutom ser jag att Jimmie Åkesson just nu främst funderar över vilket som är taktiskt mest fördelaktigt för Sverigedemokraterna. Att sitta i en Högerregering tillsammans med Moderaterna och Kristdemokraterna eller om man ”bara” ska vara ett stödparti och då ju slippa ta något ansvar. Vilken slutsats han kommit till vet vi inte – än. Kräver Jimmie plats i regeringen så kommer Uffe och Ebba att acceptera detta.

Läs:
Åkesson ifrågasätter M och KD-strategi: Tåget har gått. – Aftonbladet
Åkesson (SD): En röst på Liberalerna riskerar att bli bortkastad. – Sveriges Radio
SD analyserar om inne eller ute är bäst. – Aftonbladet

Lämna en kommentar

Under Sverigedemokraterna

Politisk mobbning

» Jag får lite dåligt samvete.

För en tid sedan läste jag om en utvärdering som polisen gjort gällande mobbning och attacker mot politiker. Enligt undersökningen var det partis politiker som var värst utsatta de från Miljöpartiet. Allra helst unga kvinnliga politiker från Miljöpartiet utsätts för ganska mycket attacker och förtal osv på t.ex. sociala medier. Just kvinnliga politiker från Miljöpartiet var hårt utsatta för förtal, hot och attacker på olika sätt. Skyldiga var främst unga killar ute på högerkanten, t.ex. sverigedemokrater och liknande.

Var dessa fakta något som förvånade er?

Den nya Brunblå sörjans Högerallians

Jag funderade lite på detta när jag bestämde mig för dagens ämne. Det finns speciellt två partiledare som jag totalt saknar förtroende för. Dels Jimmie Åkesson (som väl inte så många utanför Sverigedemokraterna har något förtroende för) och dels Ebba Busch. Jag uppfattar Ebba Busch som en falsk, populistisk och okunnig politiker. Ja, jag kan inte hjälpa detta. Men Ebba Busch? Nä tack!

Vad föranleder då dagens attack mot denna kvinnliga politiker? Jo, jag läste en artikel i vår lokala gratisutdelade reklamblad. Lokaltidningen Söderåsen. Dom har frågat alla 8 partiledarna samma fråga: – ”Vad ser du som ditt partis största utmaning?” Svaret från Ebba Busch får mig att skratta:

– ”Att visa på att det finns ett annat regeringsalternativ till den rödgröna röran vi har i dag. Det går att få till ett maktskifte – en regering som kan vända utvecklingen inom några av de områden där det finns stora samhällsproblem. Den som i höst röstar på S, V, MP eller C röstar för fyra år till av permanenta regerings- och budgetkriser.”

Så säger alltså partiledaren för ett parti med stöd av kanske så mycket som drygt 5% av väljarna som satsar på att bilda en regering tillsammans med två partier med omkring 20% (Moderaterna och Sverigedemokraterna) och ett parti som i realiteten verkligen hotas av att åka ut ur riksdagen. Det är fyra partier som inte kan enas om hur den kommande regeringen ska se ut. Ska det parti som kanske är störst få vara med i regeringen? Frågar man de andra partierna så får man olika svar varje gång man frågar. Ibland lovar man från M och L heligt att SD kommer inte att få vara med i regeringen. Nästa dag har man ändrat sig. För att nästa dag igen återigen lova heligt att dom inte ska få vara med.

Det är alltså dessa fyra partier som enligt Ebba Busch ska göra att vi slipper regerings- och budgetkriser de kommande fyra åren? Jag tolkar detta som att Ebba Busch nu har bestämt att Kristdemokraterna och Moderaterna nu slutgiltigt har bestämt sig för att Sverigedemokraterna blir en del av en Brunblå Högerregering. Hon verkar också ha bestämt att Liberalerna klarar fyraprocentspärren och också accepterar att bilda regering tillsammans med Sverigedemokraterna.

Det är ett spännande konstaterande. Själv skrattar jag mest!

Ebba Busch – du är en politikerpajas!

Bevare oss väl för denna Brunblå sörja!

Lämna en kommentar

Under Ebba Busch

Kärnkraften skapar problem

» Både här och där.

Den svenska kärnkraftsmaffian är väldigt aktiv just nu. Kärnkraften är lösningen på alla problem med höga priser på elström och kommande brister på elström. Att partiledarna i de fyra partierna i den Brunblå sörjan inte tänker så långt som näsan räcker i sin kamp för kärnkraft och mot vindkraft är väl i och för sig inget att förvåna sig över. Det här är politiker som även i övrigt inte tänker så långt i sin jakt på populistiska utspel.

Ett av få länder som fortfarande satsar på kärnkraft är Frankrike. I övriga Västeuropa är det i princip Nej Tack som gäller. Och stödet för Tysklands avveckling är stort hos Tysklands grannar. Men Frankrike har deklarerat att det ska byggas ett antal nya kärnkraftverk. Fast finansieringen är ett problem som inte lösts. Det franska kraftföretaget är kraftigt skuldsatt så det är de franska skattebetalarna som kommer att få hosta upp pengar. Men man får väl som så många andra stater som fått problem med att finansiera kärnkraften vända sig till Ryssland och få hjälp. För det är så det gått, i till exempel Finland. Att det tar ca 20 år eller mer innan den nya elproduktionen kommer igång är fransmännens bekymmer.

Man kan som sagt undra

För övrigt har kärnkraften i Sverige problem. Sveriges största kärnreaktor, Oskarshamn 3, kommer att få stängas av mitt i vintern för akuta reparationer och underhåll. På lördag den 19/2 stängs Oskarshamnsreaktorn ner. Den kommer att vara nedstängd i minst 9 dagar och alltså inte producera någon elström. Här nere i södra Sverige är vi tyvärr beroende av den elströmmen. Dom här kärnkraftskramarna som klagar på den oberäkneliga vindkraften och hävdar kärnkraftens driftsäkerhet är just nu tysta. Vi kan alltså räkna med höjda elpriser när kärnkraften tvingas stänga ner helt oplanerat.

Kärnkraft är dyrt!
Kärnkraft är osäkert!
Kärnkraft tar lång tid!
Kärnkraft är farligt!
Kärnkraft gör oss beroende av Ryssland!
Kärnkraft är INTE bra för miljön!

Det går fortare, är billigare och det är miljövänligare att satsa på vindkraft (och vattenkraft) och sedan bygga ut olika former av regleringar som produktion av vätgas, batterier och att pumpa vatten.

Gå inte på den Brunblå sörjans kärnkraftskramande. Det ger bara dyrare elström!

Läs:
Sveriges största reaktor stänger. – Expressen
Bränsleskada får reaktor att stänga. – Svenska Dagbladet
Ökat importbehov när kärnkraftverket stoppas. – Ny Teknik
Så kan prisskillnaderna mellan elkunder i Sydsverige och övriga landet minska. – Sydsvenskan

Lämna en kommentar

Under Kärnkraft