Etikettarkiv: Brunblå

Valfläsk eller valfläsk

» Det är inte lätt att veta.

Vänsterpartiet lyckades övertyga Socialdemokraterna om att genomföra en rejäl höjning av de allra lägsta pensionerna. Upp till en tusenlapp till de allra sämst ställda pensionärerna utlovades. Reaktionen från den Brunblå sörjans partier var omedelbart ”Valfläsk”. Socialdemokraterna försöker köpa pensionärernas röster med skattebetalarnas pengar menade man. Usch så hemskt! Något seriöst förslag var det ju inte. Inget som pensionärerna behövde.

Av var och en efter förmåga – åt var och en efter behov.

För någon dag sedan offentliggjorde samma fyra partier i den Brunblå sörjan att man kommit överens om att med skattepengar höja pensionerna. Man hävdar till och med att det handlar om mer pengar än det Rödgröna förslaget. Förslagen är lite olika utformade. Det Rödgröna förslaget ger väl egentligen mest till de allra lägsta pensionerna medan den Brunblå sörjans förslag ger mer generellt till alla pensionärer. Även de med höga pensioner alltså.

Men DET förslaget är naturligtvis inte Valfläsk!

Fast jag ser att till och med högerns ledande lobbygrupp, Timbro, tycker att den Brunblå sörjans pensionsförslag inte är något annat är rent valfläsk. Så det kanske trots allt är just det – valfläsk alltså?

För övrigt verkar man just nu främst bråka om vems förslag som ger mest pengar till pensionärerna. Det Brunblå förslaget kostar tydligen i varje fall alla skattebetalare mer pengar. Kanske ska jag kunna hävda att just den Brunblå sörjans förslag är mest förmånligt för just mig som pensionär. Jag har ju inte den allra lägsta pensionen så jag får väl mest från det Brunblå valfläsket.

Vilket förslag som vinner hänger väl på Centerpartiet om jag förstått det hela rätt. Men Vänsterpartiet har i varje fall lyckats få igenom mer pengar till pensionärerna – oberoende av vem som vinner. Alltid något!

Läs:
Timbro sågar högerns förslag om pensionen. – Expressen
Bråket om pensionärerna – vems höjning är störst? – Expressen

Lämna en kommentar

Under Pensioner

Så kan det gå

» Om man har storhetsvansinne.

Jag ska börja med att be om ursäkt för att jag känner en viss skadeglädje. Jag brukar säga att skadeglädje är den enda sanna glädjen. Men egentligen har jag samtidigt påpekat att skadeglädje ju faktiskt inte är en sann glädje utan något helt annat. Det är ju något som egentligen inte är positivt, som ju faktiskt glädje ska vara.

Varför denna inledning? Jo, jag ser att högerpublikationen Bulletin av Stockholms Tingsrätt har förklarats i konkurs. Bakgrunden till detta är ett lån på en miljon som inte betalats tillbaka. Herrarna bakom Bulletin har ursprungligen förnekat att pengarna ens var ett lån. Det har man senare tydligen tvingats erkänna. I dag hävdar styrelseordförande Tino Sanandaji att skulden är betald och han överklagar konkursbeslutet. Fast några pengar har inte kommit fram, så vad som egentligen händer vet vi inte.

Sven Tycker till om det mesta

Bulletin var ett mycket högprofilerat högerprojekt. Man slog på stort från början med att engagera välkända (och dyra….) högerskribenter. Men sedan starten har det varit ständiga konflikter. Det har inte bara handlat om pengar utan om många andra former av konflikter. Man har beskyllts för att fiffla för att få presstöd. Skribenter har hoppat av. Ägare och styrelsemedlemmar har hoppat av. 30 miljoner har bränts iväg. Man verkar ha levt efter deviset att all publicitet är god publicitet. Det håller jag inte med om.

Mitt intryck är helt enkelt att man haft storhetsvansinne från början. Istället för att bygga upp från grunden har man köpt över välkända skribenter för att kunna göra en rivstart. En konkurs nu behöver dock inte innebära slutet för Bulletin. Enligt Tino Sanandaji har man fått ordning på det mesta idag. Det återstår att se!

För oss som istället för att befinna oss på den Brunblå sidan befinner oss på den Rödgröna sidan finns det en hel del spännande tidskrifter att läsa. Tidskrifter som tagit det lite lugnare och inte satsat stora pengar på att göra en rivstart. Här är några tips:

Dagens ETC
Tidningen Syre
Tidningen Global
Landets Fria Tidning

Testa dom och låt Bulletin gå i graven…

Läs:
Ödesdag för sajten Bulletin. – SVT
Bulletin försätts i konkurs. – Aftonbladet
Bulletin i konkurs. – Aftonbladet
Nyhetssajten Bulletin i konkurs. – Dagens Juridik
Bulletin försätts i konkurs – sajtens invändningar: uppenbart ogrundade. – Dagens Media
Bulletin-grundaren: Vi kommer att överklaga. – SVT Kultur
Konkurs nödvändigt för att rädda Bulletin. – Svenska Dagbladet
Stort tack Bulletin, för allt ni gör för vänstern. – Thomas Engström i Aftonbladet

Lämna en kommentar

Under Okategoriserade

Bye bye Uffe

» Början på slutet.

Dom säger att skadeglädjen är den enda sanna glädjen. Jag instämmer inte i detta cyniska påstående. Jag vill snarast påstå att skadeglädje inte är en sann glädje. Sann glädje är när man gläds åt något riktigt positivt. Skadeglädje är något helt annat.

Men visst kan man glädjas åt skadeglädje!

För det är nog någon form av skadeglädje jag känner när jag läser Torbjörn Nilssons helsida / bredsida mot Ulf Kristersson i dagens Svenska Dagbladet. Det är uppenbart att man inom Moderaterna börjar tröttna på Ulf Kristersson. Hans taktik visar sig allt mer misslyckad. Den taktik för att få Makten i Sverige som han valt blir det allt mer uppenbart är totalt misslyckad. Den leder inte till att Moderaterna efter valet får leda en ny borgerlig regering. Den leder till en fortsatt oppositionsplats. Så här inleder Torbjörn Nilsson sin helsida:

Uffes strategi har misslyckats

– ”Uppgivenheten sprider sig igen bland borgerliga ledarskribenter och moderater. Kommer Ulf Kristersson verkligen att lyckas ta hem det här?”

Jag tänker inte citera Torbjörn Nilssons uppräkning av hur uppgivenheten med Ulf Kristersson sprider sig inom Moderaterna. Vill ni fördjupa er i ämnet så är det bara att läsa den långa artikeln. Vi andra kan bara konstatera att valet av Ulf Kristersson som ny partiledare för Moderaterna var ett misstag – för Moderaterna. En politiker med alla hans skandaler bakom sig och som dessutom saknar den kompetens som krävs för att bedriva en kompetent oppositionspolitik är inte rätt val som statsministerkandidat. Han har främst profilerat sig med att bedriva ren populistisk missnöjespolitik istället för en konstruktiv oppositionspolitik. Lägg till detta de ständiga eftergifterna och närmande till Sverigedemokraterna för att locka in dom i det Brunblå blocket. Effekten av denna taktik har inte gett Moderaterna ett ökat stöd i opinionen. Istället tappar Moderaterna stöd och mycket tyder på att i dagens opinion har till och med Sverigedemokraterna ett större stöd än Moderaterna.

Det går helt enkelt åt skogen med Ulf Kristerssons taktik. Det blir nog så att Ulf Kristersson får se sig om efter ett nytt jobb. Den stora frågan verkar bli om Ulf Kristersson får sparken redan innan valet eller först efter valet. Fortsätter raset i opinionen så kan det gå snabbt.

Som sagt, läs gärna helsidan / bredsidan i det moderata huvudorganet Svenska Dagbladet. Jag känner skadeglädje!

Fast, om vi ska vara ärliga, en sak verkar ju Ulf Kristersson ha lyckats med – att avveckla det Liberala partiet!

Läs:
Uppgivenheten inom M sprider sig – igen. – Torbjörn Nilsson i Svenska Dagbladet

1 kommentar

Under Ulf Kristersson

Stackars Ebba

» Hon får kritik.

I en lång debattartikel berättar Kristdemokraternas Ebba Busch förnärmat om hur ledsen hon blir när politiska motståndare använder uttrycket ”Blåbrun” om Kristdemokraternas allt närmare koppling till Sverigedemokraterna. Hon tycker att det är ytterst elakt att använda ett sådant uttryck. Det är SÅ synd om Ebba Busch och Kristdemokraterna.

– ”Det finns naturligtvis ingen som helst främlingsfientlighet i kristdemokratin” hävdar Ebba Busch och KD:s gruppledaren i Riksdagen Andreas Carlson i debattartikeln i Expressen.

Om jag av misstag använt uttrycket ”Blåbrun” och detta gör Ebba Busch så ledsen så lovar jag dig Ebba att jag inte ska göra om det. Om du lovar att inte använda elaka formuleringar om Vänsterpartiet så lovar jag att inte skriva ”Blåbrunt” om KD och er koppling till Sverigedemokraterna.

Däremot kommer jag att fortsätta att skriva ”Brunblå sörja” om samarbetet mellan Sverigedemokraterna, Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna. För det är just det som det är, en Brunblå sörja!

Den Brunblå sörjans samarbete

Läs:
Nu får det räcka med pratet om blåbruna. – Debattartikel Expressen

1 kommentar

Under Ebba Busch

Det går upp och det går ner

Till min stora glädje så har nu ännu en undersökning publicerats över opinionsläget i vårt Konungarike. Det är Sveriges Radios Väljaropinion som nu publicerat sina nya siffror. Detta är en sammanvägning av flera olika väljarundersökningar som Kantar Sifo gör för SR:s Ekoredaktion. Eftersom den tar med siffror från flera olika undersökningar så blir antalet tillfrågade personer som undersökningen omfattar större. Samtidigt jämnar den ut en del ”extremare” förändringar som olika institut kan få med. Hur som helst så innehåller undersökningen två större förändringar, en medelstor och ett antal mer eller mindre obetydliga förändringar. Låt oss börja med förändringarna per parti. Jag tar partierna i storleksordning med förändringen sedan förra månaden inom parentes:

Den nya Brfunblå sörjan

Socialdemokraterna: – 24,4% (-0,3)
Sverigedumokraterna: – 24,2% (+1,0)
Moderaterna: – 17,2% (-0,3)
Vänsterpartiet: – 9,8% (+0,4)
Centerpartiet: – 8,1% (±0)
Kristdemokraterna: – 6,2% (-1,1)
Miljöpartiet: – 4,8% (±0)
Liberalerna: – 4,1% (+0,7)

Vad kan vi då utläsa av detta. Jimmie Åkesson och Sverigedumokraterna kan fortsätta att glädjas. Man fortsätter att kannibalisera på sina stödpartier (M + KD) inom den Brunblå sörjan och är nu nästan ifatt Socialdemokraterna. För Ebba Busch Thor och Kristdemokraterna å sin sida fortsätter raset. Marginalen upp till Centerpartiet är nu större än ner till Miljöpartiet. I viss mån kan vi också fastslå att Nyamko Sabuni har viss glädje att hämta ut eftersom Liberalerna lyckas kravla sig över strecket i varje fall. Jonas Sjöstedt och Vänsterpartiet fortsätter att i varje fall ha en positiv utveckling. Detta medan de traditionellt båda stora, Stefan Löfven och Socialdemokraterna och Ulf Kristersson och Moderaterna kanske ska vara glada att tappet trots allt ligger inom felmarginalen. Annie Lööf och Centern ligger stilla precis som Miljöpartiet gör med god marginal ner till strecket.

Hur går det sammantaget för de olika konstellationer och samarbeten som man kan titta på.

Brunblå sörja (SD + M + KD): – 47,5% (-0,4)
Januariöverenskommelsen (S + C + MP + L): – 41,2% (+0,4)
JÖK:en + V: – 51,0% (+0,8)

Alltså, även om SD har framgångar så sker dessa på stödpartierna M:s och KD:s bekostnad så sammanlagt minskar denna Högerkonservativa Brunblå sörja medan de partier som motsätter sig en sådan konstellation ökar. Den Brunblå sörjan är större än JÖK-partierna men kan inte få ihop en majoritet eftersom Vänsterpartiet också skulle rösta bort en sådan konstellation. Och, opinionsrörelsen går från Den Brunblå sörjan till JÖK-partierna. Om vi då tittar på de gamla konstellationerna.

Den nya Brunblå sörjan

De Rödgröna (S + V + MP): – 39,0% (+0,1)
Högeralliansen (M + C + KD + L): 35,5% (-0,7)

Och så några andra konstellationer

Högeralliansen + SD: 59,7% (+0,3)
Högeralliansen + MP: 40,3% (-0,7)
Högeralliansen + S: 59,9% (-0,4)

Motgångarna för främst Kristdemokraterna men också för Moderaterna kan inte kompenseras av uppgången för Liberalerna. Den gamla Högeralliansen tappar medan de forna Rödgröna partierna har en svag uppgång. Slutsatsen är att det med dessa siffror inte finns någon realistisk konstellation som kan få ihop en majoritet i Riksdagen. Att C och L skulle acceptera ett samarbete med SD finner jag som osannolikt. Likaså någon form där S + M tillsammans med andra skapar något. Med de här siffrorna som ett valresultat lär vi få fortsätta att leva med någon form av minoritetsregering. Så länge S + V + C och troligtvis L fortsätter att vägra organiserat samarbete eller beroende av SD så är nog nuvarande konstellation den troligaste. Den Brunblå sörjan är större än JÖK-partierna, men saknar egen majoritet och tappar dessutom totalt i stöd.

Några frågor vi kan ställa oss är t.ex. hur länge de socialdemokratiska rötterna ställer upp på att utrota det Socialdemokratiska partiet? Socialdemokraterna får ingen utdelning på sitt ”ansvarstagande”, väljarna flyr istället av rädsla för den högerpolitik som partiet ”tvingas” föra. En annan fråga är hur länge de moderata och kristdemokratiska partiernas rötter ställer upp på att förvandla sina partier till stödpartier till Sverigedumokraterna. Det blir allt mer tydligt att Sverigedumokraterna är ensamma större än vad Moderaterna och Kristdemokraterna kan samla ihop. Vill Ulf Kristersson spela andrafiol i en Brunblå sörja?

Läs mer:
Grafik: Svensk väljaropinion december 2019. – Sveriges Radio
Svensk väljaropinion: S utmanas av SD som största parti. – Sveriges Radio

Lämna en kommentar

Under Väljaropinion

Upp till försvar

Moderatledaren Ulf Kristersson fick ju hård kritik från många håll för att han nu gjort SD:ledaren Jimmie Åkesson överlycklig genom att även han nu är villig att ta honom till sitt hjärta. Genom att genomföra en träff på sitt arbetsrum med Jimmie Åkesson markerade Ulf Kristersson att nu är även Moderaterna inne på att skapa ett Högerkonservativt nationalistiskt block bestående av Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedumokraterna.

Arbeit macht frei

Ulf Kristersson har förstått att hans enda sätt att komma till makten i Sverige är genom att upprätta samarbete med Sverigedumokraterna och Kristdemokraterna. Den gamla Högeralliansen är slutgiltigt död och begraven. Istället är den nya Brunblå sörjan nu redo. Kritiken mot Ulf Kristersson har varit intensiv. Mest besvikna är uppenbart liberala krafter i Sverige. Dom har väl in i det sista hoppats att Ulf Kristersson trots allt skulle hålla rent åt höger. Men Ulf Kristersson har visat att han inte är intresserad av detta – chansen till makten är viktigare. Att krafter till vänster är kritiska är väl mer förväntat, vi hade egentligen inte väntat oss något annat från det hållet. Men kritiken från liberala krafter handlar till mycket stor del om besvikelse. Ulf Kristersson lierar sig nu med ett parti som tidigare gjort klart att liberalismen är partiets huvudfiende. Moderaterna brukar beteckna sig som ett liberalkonservativt parti. Ulf Kristersson har nu strukit ”liberal” i den beskrivningen. Det är upp till honom, men han får då också ta konsekvenserna av sin högergir.

Men, kritiken har också handlat om något annat. Ulf Kristersson löftesbrott! Det har bara gått ett år sedan Ulf Kristersson bedyrande för Hédi Fried som överlevt Nazismterrorn i förintelselägren i Auschwitz och Bergen-Belsen att han inte skulle ha något samröre med Sverigedumokraterna.

– ”Mina värderingar är inte SD:s. Jag kommer inte samarbeta, samtala, samverka, samregera med SD”.

Så lovade Ulf Kristersson personligen till Hédi Fried förra året. Det löftet höll han i ett år. Men nu försöker han helt enkelt att snacka bort sitt löfte. Så här försöker han bortförklara detta.

– ”När vi gick till val i Alliansen var det en fundamental förutsättning för Alliansens gemensamma arbete, att vi inte skulle ha något samarbete med Sverigedemokraterna. Alla vet också att det inte var ett krav som jag drev. Det var i grund och botten Centern och Liberalerna som drev det kravet.”

Jämför: – ”Alla vet också att det inte var ett krav som jag drev.” Med: – ”Mina värderingar är inte SD:s.” Alla vi andra har nu lärt oss att ett löfte från Ulf Kristersson är inte ens värt papperet som det är skrivet på. Ulf Kristersson är en falsk politiker beredd till att bryta löften och överenskommelser som han gjort om det passar hans politiska taktik. Han borde skämmas!

Fast det finns de som försvarar Ulf Kristersson hur osannolikt det än kan verka. En sådan är högerdebattören Paulina Neuding som en gång i tiden kallade sig liberal. Det måste vara i en förfluten tid! I en krönika i Svenska Dagbladet går Paulina Neuding i dag ut till försvar för Ulf Kristersson. Hon använder bland annat argumentet att alla judar i Sverige är inte eniga med Hédi Fried. Vilket om det hade varit faktum faktiskt skulle varit en stor sensation. Men i sin långa försvarsskrift för Ulf Kristersson lyckas hon inte en enda gång ta upp vad besvikelsen handlar om. Att han bryter ett löfte han gjort! Det är skickligt gjort av Paulina Neuding att inte en enda gång nämna löftet i sin skrift. Å andra sidan är det kanske inte heller så mycket att förvänta sig från den sidan.

Moderaternas framtid

En sann liberal som däremot är fortsatt besviken är Jens Liljestrand som skriver en krönika i Expressen. Jag tycker ni ska läsa båda två. Länkarna finns här under. Läs dom, fundera och fundera ytterligare en gång.

Själv tycker jag det är spännande att fundera över hur denna Brunblå samarbetssörja är tänkt att fungera när det handlar om att skapa ett regeringsalternativ. Ulf Kristersson drömmer naturligtvis om att få revansch och få bli Statsminister. Men tror verkligen Ulf Kristersson att Jimmie Åkesson skulle låta Ulf Kristersson få bli statsminister om Sverigedumokraterna är större än Moderaterna? Eller ännu mer om, som vissa undersökningar i dag säger, att Sverigedumokraterna till och med är större än Moderaterna och Kristdemokraterna tillsammans? Är du villig att spela andrafiol i en SD-ledd regering Ulf? För jag tror faktiskt att strömhoppen från Moderaterna och Kristdemokraterna till Sverigedumokraterna kommer att fortsätta. Varför rösta på en kopia som bara apar efter ett annat parti när man i så fall kan rösta på originalet. Det skulle inte förvåna mig det minsta om Ebba Busch Thor driver Kristdemokraterna ner till 4%-strecket igen. Att sätta sig i Jimmie Åkessons knä skrämmer bort liberala väljare, väljare som fortfarande tror på det kristna kärleksbudskapet osv. Så hur långt räcker batong-Ebbas supportrar till för att hålla Kristdemokraterna över strecket. Hur många av Moderaternas huvudsakligen liberala väljarfalang är villiga att följa med till Jimmie Åkessons knä? Populism lönar sig ofta – ända tills man tvingas ta ansvar!

Jag såg förresten att om man lusläser SCB:s stora väljarundersökning så är Vänsterpartiet större än Sverigedumokraterna bland yngre väljare. Hoppet är inte helt ute!

Läs de här texterna:
Förintelseöverlevande är individer, inte symboler. – Paulina Neuding i Svenska Dagbladet
Sveket mot Fried kommer alltid definiera Kristerssons gärning. – Jens Liljestrand i Expressen

Lämna en kommentar

Under Moderaterna

Ulf Kristersson

Månadens sämsta bortförklaring står Moderatledaren Ulf Kristersson för. När han ska försöka bortförklara sitt löftesbrott mot förintelseöverleverskan Hédi Fried så slår han verkligen knut på sig själv. I december 2018 så gav Ulf Kristersson ett löfte till Hédi Fried som lät så här:

– ”Mina värderingar är inte SD:s. Jag kommer inte samarbeta, samtala, samverka, samregera med SD”..

Hédi Fried litade då på det löftet. Ulf Kristersson har också infriat löftet tidigare, bland annat genom att hårt kritisera de lokala moderata företrädare som infört samarbete med just Sverigedumokraterna. Men, nu har drömmen om makt blivit för stor. Ulf Kristersson har bestämt sig för att bilda ett nytt högerblock bestående av Brunblå sörja. Ett regeringsalternativ bestående av Sverigedumokraterna, Moderaterna och Kristdemokraterna. Hédi Frieds första besvikna kommentar blev:

Den brunblå sörjan

– ”Han bedyrade att han aldrig, aldrig kommer gå med på något samröre med SD. Jag förstår inte hur han inte kan se bakom hörnet.”

Fast det är uppenbart att Ulf Kristersson i dag inte ens riktigt vill erkänna löftet. Om vi ska tolka hans bortförklaring så menar han i dag att det löftet han gav var egentligen inte hans löfte utan bara något han motvilligt tvingades till av Annie Lööf och Jan Björklund. Så här försöker han nämligen ”bortförklara” sitt löfte:

– ”När vi gick till val i Alliansen var det en fundamental förutsättning för Alliansens gemensamma arbete, att vi inte skulle ha något samarbete med Sverigedemokraterna. Alla vet också att det inte var ett krav som jag drev. Det var i grund och botten Centern och Liberalerna som drev det kravet.”

Läs det där igen! – ”Alla vet också att det inte var ett krav som jag drev.” Tänk att vi var så dumt oförstående så att vi inte förstod redan då att Ulf Kristersson egentligen helst ville bygga upp ett samarbete med Sverigedumokraterna men han vägrades detta av Annie Lööf och Jan Björklund. Det var alltså inte bara Hédi Fried som blev totallurade av Ulf Kristersson. Det var hela Svenska folket som han förde bakom ljuset och bedrog. Vi kan nästan se framför oss hur han bakom ryggen korsade fingrarna när han uttalade sitt löfte. Han var så motvilligt tvingad till det.

Har han ingen skam i kroppen? Det är inte så ofta numera som jag håller med Stefan Löfven. Han har genom alla sina kompromisser med Centern och Liberalerna sålt ut det Socialdemokratiska partiets idéer. Så mitt förtroende för Stefan Löfven är just nu mycket lågt. Men, han kan faktiskt också ha rätt:

– ”Bottenlöst omoraliskt”

Det är hans betyg på Ulf Kristerssons krumbuktande löftesbrott. Så sant, så sant!

Läs lite mer och lite bakgrund:
Löfven till M-ledaren: Bottenlöst omoraliskt. – Helsingborgs Dagblad
Löfven till M-ledaren: Bottenlöst omoraliskt. – Sydsvenskan
Löfven till M-ledaren: Bottenlöst omoraliskt. – Svenska Dagbladet
Kära Kristersson, känns det verkligen bra med SD? – Peter Wolodarski i Dagens Nyheter

Lämna en kommentar

Under Ulf Kristersson