Etikettarkiv: Centerpartiet

Sven tycker och spekulerar

» Jag vet ju bäst.

Det var ett litet tag sedan jag tyckte till om en ny väljarundersökning. Det görs ju en hel del sådana varje månad. Större tidningar med självaktning har sin egen undersökning. Extra intressant är den sammanvägning av flera undersökningar som Sveriges Radios Ekoredaktion låter Kantar Sifo göra varje månad åt dom. Eftersom den så att säga jämnar ut de olika trubbigheter som de andra undersökningar kan ha så blir den lite mer tillförlitlig. Kanske…

Nu har sammanvägningen av september månads undersökningar presenterats och jag kan med lite överdrift säga att ingenting händer. För naturligtvis händer det lite. Lite förenklat kan man säga att Socialdemokraterna lockar i samband med partiledarbytet tillbaka en del av de missnöjda sossar som valt att stödja Vänsterpartiet. Moderaterna och Sverigedemokraterna kämpar om ungefär samma väljare och slåss om vem som ska ha starkast förhandlingsläge genom att vara störst av de två. Sverigedemokraterna slåss också om att hålla sig över 20%-strecket. Just nu leder Moderaterna medan Sverigedemokraterna trillar under sitt streck och avståndet är extra stort. Centern ligger ganska stabilt stilla. Miljöpartiet kämpar för att hålla sig över 4%-strecket. Just nu lyckas man. Kristdemokraterna kämpar för att inte hamna på samma streck, och det är inte långt ifrån att man trillar dit. Liberalerna kämpar förtvivlat för att komma upp ur bottendyn, men har långt kvar innan man kan få syre.

Sven Tycker har lite funderingar

Så här ser siffrorna för september ut:

Socialdemokraterna » » 25,9% (+0,9)
Moderaterna » » 22,0% (+0,2)
Sverigedemokraterna » » 19,7% (-04)
Vänsterpartiet » » 10,6% (-0,9)
Centerpartiet » » 8,8% (+0,2)
Kristdemokraterna » » 4,6% (±0)
Miljöpartiet » » 4,1% (-0,3)
Liberalerna » » 2,8% (+0,3)

Vad säger då dessa siffror om hur nästa val ska sluta? Får vi ett fortsatt Rödgrönt styre med de partier som inte kan tänka sig styra med stöd av Sverigedemokraterna eller får vi ett Brunblått styre som är villiga att göra sig beroende av samma Sverigedemokraterna? Jag har sagt länge att det som kommer att fälla avgörande är troligtvis vilka partier som hamnar under 4%-spärren och vilka partier som lyckas hålla sig över 4%-spärren. Skulle det hända att både L och KD trillar ur medan MP klarar sig över spärren så kan nog Ulf Kristersson glömma att få sin dröm om Makt uppfylld. Skulle dessa, L och KD, klara sig men inte MP så kommer istället Jimmie Åkessons dröm att gå i uppfyllelse. Svaret kommer vi att få vänta på i ungefär ett år…

Socialdemokraterna har inlett en mindre upphämtning. En hel del missnöjda socialdemokrater som tycker att S under Stefan Löfven kompromissat bort för mycket S-politik och som en följd av detta valt att istället stödja Vänsterpartiet i förhoppning att dom ska kunna driva S åt vänster hyser nog förhoppningar på Magdalena Andersson och återvänder till moderskeppet.

Moderaterna har just nu en bra säkerhetsmarginal ner till Sverigedemokraterna. För Ulf Kristersson vore det nog en mardröm att tvingas förhandla med ett Sverigedemokraterna som är större än Moderaterna. Just nu så oroar sig nog Ulf Kristersson ännu mer över hur långt ner Ebba Busch ska lyckas sänka Kristdemokraterna. Ett KD som åker ur Riksdagen vore nog en ännu större mardröm för Ulf Kristersson. Då är det kört för hans Maktambitioner.

Sverigedemokraterna har ju som mål att bli Sveriges största parti – i varje fall enligt Jimmie Åkesson. Just nu ligger man trea och marginalen upp till tvåan ökar. Och till ettan… Nu är det ingen hemlighet att mitt förtroende för SD är mycket lågt. Det är ett falskt populistiskt parti med en rasistisk agenda och nazistiska rötter. Jag läste hos Resumé en intervju med SD:s kommunikationschef om allt det hat som sprids i kommentarsfälten på sociala medier från den sverigedumokratiska svansen. Man är från SD:s håll mycket dåliga på att rensa bort hatet på sina egna sajter. Och det beror enligt reklamchefen på att man inte vill vara poliskår. Det är alltså mer eller mindre fritt fram att sprida sitt hat. Vi kan se det också på att SD beslutat att fria SD-höjdaren i Göteborg Jörgen Fogelklou som avslöjats med att sprida rasism och nazism under alias på nätet. Det var OK, trots den påstådda nolltoleransen. Samtidigt har ansvarig utgivare på SD:s Samnytt, Mats Dagerlind, dömts för Grovt förtal. Vilket naturligtvis Samnytt hävdar är ett angrepp på yttrandefriheten. För övrigt ser jag att chefsideologen Mattias Karlsson ligger svårt sjuk på sjukhus i Covid-19. Han hade ”inte hunnit” vaccinera sig? Så kan det gå! Gå och vaccinera dig om du inte gjort det redan.

Vänsterpartiet har tappat en del från toppsiffrorna. Man ligger fortfarande högt, men som jag sagt innan så har en hel del missnöjda socialdemokrater som gått till vänster med förhoppningen att Vänsterpartiet ska kunna driva Socialdemokraterna mer till vänster återvänt till modersfamnen när nu Magdalena Andersson står redo att ta över. Jag tror att man på Vänsterpartiet kalkylerat med denna utveckling. Förhoppningen är nog att inte för många ska återvända så att Vänsterpartiet fortsätter att vara större än Centerpartiet.

Centerpartiet fortsätter att ligga ganska stilla kring 8-9 procent. Trots väldigt hårda och fula ord från främst Kristdemokraterna om förräderi och Quislingar när Centerpartiet deklarerat att dom vill inte ha något med det rasistiska SD med sina nasserötter att göra är nog centerväljarna nöjda. Ute i Sveriges kommuner är det inget ovanligt med samarbete mellan Socialdemokraterna och Centerpartiet. Båda partierna bygger på en folkrörelse, och det har nog stor betydelse.

Kristdemokraterna börjar ligga illa till. Ebba Buschs rejäla högergir att fått många att ställa sig frågan om partiet har något med det kristna budskapet att göra i dag. Den av Livets Ord skolade Ebba Busch agerar på ett sätt som får allt fler KD:are att bli oroliga. Ett antal ledande kristdemokrater, Lars Adaktusson och gamla partiledaren Alf Svensson är bara några, ställer sig mycket frågande. Att KD:s egen tidning Dagen ger ganska stort utrymme åt kritiken visar att den är mycket spridd inom partiet. Hennes totalt okänsliga beteende i sin huskonflikt gör inte saken bättre. Att ha en partiledare som dömts för Grovt förtal i en privat konflikt skulle inte accepteras inom de flesta partierna. Partiledaren hade fått lämna eller ta timeout tills konflikten var över. Men Ebba Busch klamrar sig kvar. Personligen tycker jag att det är bra att hon klamrar sig fast vid partimakten och drar med sig KD ner under vattenytan.

Miljöpartiet fortsätter att kämpa för sin överlevnad. Ska man lyckas hålla näsan över 4%-strecket på valdagen? Man har svårt för att argumentera för gröna frågor samtidigt som man kompromissar med alla möjliga partier runt om i landet. Egentligen borde det ju gå bra för Miljöpartiet nu när det visat sig att man faktiskt hade rätt i klimatfrågan. Allra helst bland partierna till höger var klimatskepticismen väl utbredd tidigare. Men nu när det visat sig att Miljöpartiet hade rätt och till och med moderater och kristdemokrater ställt in sig i ledet och insett att mycket måste göras – omedelbart, borde det gå bättre för Miljöpartiet. Klimatförnekarna inom politiken har nästan försvunnit på kort tid. Dom har tystnat. Men Miljöpartiet har inte lyckats vinna något på att man hade rätt.

Liberalerna? Vad säger man? Finns det någon framtid för Liberalerna efter denna högergir från Nyamko Sabuni. Kan partiet göra något som lockar tillbaka de liberaler som lämnat sedan dom förklarat att dom kan inte tänka sig att ha något med ett antiliberalt parti som Sverigedemokraterna att göra. Jag tror inte det!

Läs:
Grafik: Svensk väljaropinion september 2021. – Sveriges Radio
SD:s kommunikationschef om hatkommentarerna på Youtube: Inte upp till oss att vara en poliskår. – Resumé
Värt att tänka på när SD:s krokodiltårar rinner. – Jan Guillou i Aftonbladet

1 kommentar

Under Väljarundersökning

En ny högtidsstund

» Men först lite gnäll på militären.

Jag har sagt det många gånger tidigare, jag älskar statistik och siffror. Är man sedan politisk intresserad också så är olika väljarundersökningar mumma för själen. Att jag gillar statistik så väldigt beror nog på att jag aldrig fick läsa Statistik vid Lunds Universitet i ungdomen som jag planerat. Jag var antagen till en treårig utbildning som innehöll en termin Företagsekonomi, två terminer Nationalekonomi och sedan två terminer Statistik. Sista terminen var väl uppsatsskrivning eller något sådant. Tycker ni inte allihop att det låter lockande?

Hur som helst så efter de två första terminerna, alltså mitt i en ettårig kurs i Nationalekonomi tyckte den svenska Försvarsmakten att jag villkorslöst MÅSTE göra min värnplikt. Uppskov för pågående utbildning? Glöm det grabben, här bestämmer Militärmakten! Jag sökte uppskov, och överklagade avslaget på uppskovet. Jag fick mitt Nej på överklagande på en fredag och ryckte sedan in vid S2 i Karlsborg på måndagen. Sedan tillbringade jag ett år på Karlsborgs Fästning. Jag tror uppriktigt sagt inte att varken jag eller de grönklädda gubbarna var särskilt nöjda efteråt. Jag fick höra att jag var ett ”kräk” och en ”idiot” bland annat. Att mucka från lumpen med löftet/hotet att jag skulle krigsplaceras som telefonist med inomhustjänstgöring och sedan några år senare kallas in för repetitionsutbildning som flygspanare vid luftvärnet säger allt om militär kompetens. Hur som helst kändes det inte lockande att hoppa på mitt i en utbildning efter ett års uppehåll så jag började jobba istället.

Men, det var inte mina aversioner mot militären jag skulle lufta här i dag. Det handlar istället om Kantar Sifos sammanvägning av flera olika väljarundersökningar som man gör för Sveriges Radios Ekoredaktion. Sammanvägningen för augusti går i varje fall i rätt riktning i stort sett.

Av var och en efter förmåga åt var och en efter behov

Socialdemokraterna » » 24.9% (-0,6)
Moderaterna » » 21,8% (-0,3)
Sverigedemokraterna » » 20,1 (-0,4)
Vänsterpartiet » » 11,5% (+1,1)
Centerpartiet » » 8,6% (-0,6)
Kristdemokraterna » » 4,7% (-0,5)
Miljöpartiet » » 4,4% (+1,0)
Liberalerna » » 2,5% (+0,2)

I korthet två vinnare, Vänsterpartiet och Miljöpartiet och i övrigt förluster för i stort sett alla de andra. Gör man en jämförelse mellan de Rödgröna (S+V+Mp) och den gamla Högeralliansen (M+C+Kd+L) så vinner de Rödgröna med 40,8% – 37,6%. Och då ingår Liberalerna i underlaget och dom skulle ju åkt ut så i Riksdagen hade försprånget blivit större. Man kan också göra en jämförelse mellan de Rödgröna inkl Centern (S+V+C+Mp) och den Brunblå sörjan (M+Sd+Kd+L) och får då ett resultat 49,4% – 49,1% till de Rödgrönas fördel. Även här ingår ju Liberalerna som skulle åkt ut så i Riksdagen hade övertaget varit större.

Vi kan konstatera att medan Miljöpartiet kravlar över 4%-spärren så fortsätter Kristdemokraterna att trilla ner mot samma spärr. Det ska nog mycket till från Ebba Busch för att vända den utvecklingen. I vilken utsträckning KD kan räkna med stödröster från M och SD-väljare återstår att se. Liberalerna är kvar fast förankrade nere i dyn och ligger man så lågt är det tveksamt om M och SD-väljare är villiga att riskera att i värsta fall få sina stödröster på L helt bortkastade.

Fast det är som sagt ett år kvar. Mycket kan hända – i båda riktningar. Vilken betydelse får ett utbyte av Stefan Löfven mot Magdalena Andersson? Hinner den Sverigedumokratiska svansen få igång samma hatkampanj mot Magdalena Andersson som bedrivits mot Stefan Löfven?

Läs:
Stilla i opinionen i augusti – men rörelser under ytan. – Sveriges Radio

1 kommentar

Under Väljarundersökning

Det går upp och det går ner

» Väljaropinionen.

Så är det dags för nästa väljarundersökning att frossa i. Denna gången är det Novus undersökning som görs för SVT som jag frossar i. Undersökningen har en stor vinnare, Socialdemokraterna med +2,1 procentenheter upp. Sedan finns det två stora förlorare, som är Vänsterpartiet (-2,1) och Sverigedemokraterna (-2,0). Vi kan alltså konstatera ett stort flöde från V till S. Novus siffra för Vänsterpartiet i augusti var extremt hög. Låt oss börja med partiernas siffror i storleksordning:

Säg Nej till Sverigedemokratgerna

Socialdemokraterna » » 25,9% (+2,1)
Moderaterna » » 22,0% (+1,0)
Sverigedemokraterna » » 19,6% (-2,0)
Vänsterpartiet » » 11,2% (-2,1)
Centerpartiet » » 8,9% (±0)
Kristdemokraterna » » 4,5% (±0)
Miljöpartiet » » 4,4% (+0,6)
Liberalerna » » 2,1% (-0,1)

Socialdemokraterna har plockat tillbaka en del förlorade röster till Vänsterpartiet. Det ska påpekas att undersökningen till största delen gjordes innan Stefan Löfven hade meddelat sin avgång. S ökar marginalen till M och SD. Samtidigt har alltså Vänsterpartiet alltså förlorat en del av de ganska stora röstplocken från Socialdemokraterna. Vi ska ha i åtanke att Novus siffror förra månaden för V var extremt höga. Miljöpartiet kravlar sig över 4%-spärren och nosar nu verkligen KD i hasorna. MP och KD är i princip lika stora. Totalt ökar de tre Rödgröna partierna sitt stöd. Totalt får de fyra partierna i det block som accepterat Stefan Löfven som statsminister 50,4%.

Centerpartiet står helt stilla. Om det ger Annie Lööf oro eller inte vet jag inte. Men när det gäller S+Mp regeringens budgetarbete är det alltså viktigt att påpeka att Vänsterpartiet är klart större än Centerpartiet. Annie Lööfs stora ord är något hon får vara försiktig med.

På högerflanken kan vi notera att medan Moderaterna har en uppgång så har Sverigedemokraterna en dubbelt så stor nedgång. SD trillar samtidigt ner under 20%-strecket. I förra månadens undersökning var SD större än M men nu är marginalen rejäl till M:s fördel. För de två små stödpartierna Kristdemokraterna och Liberalerna blir läget kritiskt. Kristdemokraterna lyckas hålla näsan över 4%-spärren men om den interna kritiken fortsätter så finns det nog ett hot mot partiets framtid. Fast ännu värre är läget för Liberalerna. Man är fast förankrade riktigt långt ner i dyn. Det är nog kört för Liberalerna. Man får återkomma under nästa mandatperiod som nytt parti med ny ledare och nytt namn och hoppas på det bättre. Kan man föreslå Folkpartiet?

Totalt får de fyra partierna i pro-SD blocket 48,2% men sedan åker alltså Liberalerna ut så totalt 46,1% kan man räkna in. För tillfället ser det inte så bra ut för Jimmie Åkesson och hans vänner.

Läs:
SVT/Novus: Vänsterpartiet tappar stöd. – SVT
Mätning: Vänsterpartiets uppgång bruten. – Aftonbladet

Lämna en kommentar

Under Väljarundersökning

Nooshi Dadgostar som raket

» Det går uppåt.

En ny högtidsstund för en siffernisse som er väldigt populära och tillmötesgående bloggare. Den här gången är det Svenska Dagbladet som idag publicerat sin väljarundersökning från Sifo för augusti månad. En undersökning som i stort sett förstärker ytterligare den trend som gällt en tid.

Undersökningens stora vinnare är Vänsterpartiet (+2,3) och Miljöpartiet (+0,7) medan den stora förloraren är Socialdemokraterna (-1,7) följt av Centern (-0,7) och Moderaterna (-0,6). Låt oss börja med partiernas siffror i storleksordning. Förändringarna är gjorda i jämförelse med undersökningen i juni eftersom det inte gjordes någon undersökning i juli.

Stefan Löfven har anledning att fundera

Socialdemokraterna » » 24,1% (-1,7)
Moderaterna » » 21,8% (-0,6)
Sverigedemokraterna » » 20,5% (+0,3)
Vänsterpartiet » » 11,9% (+2,3)
Centerpartiet » » 8,6% (-1,3)
Kristdemokraterna » » 4,9% (-0,2)
Miljöpartiet » » 4,2% (+0,7)
Liberalerna » » 2,7% (+0,4)

Det här är nog inte siffror som glädjer representanterna för den Brunblå sörja som hoppas ta över makten efter valet. Jag har sagt flera gånger tidigare att det är mycket troligt att valet med största sannolikhet kommer att avgöras av vilka partier som eventuellt åker ur Riksdagen. I den här undersökningen har Miljöpartiet kravlat sig över 4%-spärren medan Liberalerna trots en liten uppgång är fast förankrade långt ner i dyn. Dessutom fortsätter Kristdemokraterna att falla ner och närma sig 4%-spärren. Denna utveckling i en undersökning till och Miljöpartiet skulle t.ex. ha passerat Kristdemokraterna i storlek.

Svenska Dagbladet har räknat på mandatfördelningen i Riksdagen baserat på undersökningens siffror. Så låt oss titta på deras båda jämförelser.

177 – 172 är de fyra Rödgröna partierna (S + V + C + Mp) i team Stefan Löfvens ledning över den Brunblå sörjan (M + Sd + Kd) i team Ulf Kristersson.

146 – 128 är de tre Rödgröna partiernas (S + V + Mp) ledning över den gamla Högeralliansen (M + C + Kd).

De fyras gäng i den Brunblå sörjan

Det vill sig inte riktigt för Uffe, Ebba och Nyamko. Trots löften om att inte beblanda sig med Sverigedemokraterna har man valt att i Makthungern göra detta. Men, uppriktigt sagt, verkar det inte vara en framkomlig väg. Det där lyftet som man hoppas på verkar inte riktigt infinna sig. Egentligen händer det ju inte så mycket i opinionen.

Något riktigt lyft för Sverigedemokraterna infinner sig inte. Detta trots en våldsam svartmålning av läget i Sverige och en ofta riktigt vidrig hatkampanj mot Stefan Löfven. Om jag ska vara uppriktig så tror jag faktiskt att SD har nått något av en maxnivå omkring 20%. Det finns inte så många fler som kan tänka sig att välja SD. När man gjort undersökningar och där väljarna fått berätta vilket parti dom tycker sämst om så ligger SD på siffror kring 70-80%. M och KD väljare tycker alltså också att SD är det sämsta partiet. Många är villiga att söka stöd hos SD för att uppnå sina Maktambitioner. Men steget är långt till att verkligen stödja SD. Jag har sagt det länge, men jag tror att SD har nått sin maxnivå någonstans kring 20%.

Moderaternas och Kristdemokraternas löftesbrott att till slut i Makthungern släppa in Sverigedemokraterna i värmen gör många av partiets väljare tveksamma. Det är därför vi inte heller kan se något lyft i opinionen för dessa partier. Trots en våldsam svartmålning även från dessa av läget i Sverige så infinner det sig inget lyft – tvärtom. Låt mig därför citera Ulf Kristersson och Ebba Busch för bara några år sedan:

Ebba Busch 2018: – ”Inte realistisk att mitt parti samarbetar med Jimmie Åkessons ens på 20 års sikt.”
Ulf Kristersson 2018: – ”Något annat än en alliansregering kan inte komma på tal – om inte himlen ramlar ner.”
Ulf Kristersson 2018: – ”Mina värderingar är inte SD:s. Jag kommer inte samarbeta, samtala, samverka, samregera med SD”

Men, som sagt tidigare. Ingen är sämre än att man kan ändra sig för att få Makt.

Vad Liberalerna tycker är det väl inte så många som bryr sig om. Nyamko Sabunis val att plocka in Mauricio Rojas visar på desperationen inom Liberalerna. Samtidigt formerar sig de kritiska liberalerna för att protestera mot Nyamko Sabunis tvära kast höger om.

På den andra planhalvan kan vi se att Centerpartiet tappar. Det skulle vara intressant att veta vart dessa väljare har gått. Lyftet för Miljöpartiet förklarar inte allt. Men kan kanske förklara en del. Den marknadsfundamentalism som Annie Lööf omfamnar delas inte av alla centerpartistiska gräsrötter. Miljöpartiets lyft kan också förklaras av att de flesta kanske nu blivit övertygade om att Miljöpartiets klimatvarningar inte var skrämselpropagande utan verkligheten.

Att det varit ett stort flöde från Socialdemokraterna till Vänsterpartiet krävs det nog ingen expert för att förstå. Vill Stefan Löfven få stopp på det flödet så gäller det nog att lägga fram Socialdemokratiska förslag. Att försöka bedriva Socialdemokratisk politik. Skulle man sedan inte få igenom den i Riksdagen därför att den Brunblå sörjan enar sig med ett marknadsfundamentalistiskt Centern och stoppar förslagen så är det bara för Stefan Löfven att gå till val på frågorna och berätta att det är det här han vill genomföra. Vill ni väljare att vi ska kunna genomföra detta så får ni rösta på oss och inte på högerpartier som vill gynna andra än arbetare, sjuka, pensionärer och andra svagare grupper.

Läs:
SvD/Sifo: V rusar – kan bli större än S. – Svenska Dagbladet

1 kommentar

Under Väljarundersökning

Spännande vändningar

» Rekordsiffror för Vänsterpartiet.

SVT har precis presenterat sin senaste väljarundersökning, som utförs av Novus. Denna innehåller en hel del spännande vändningar. Inte bara de enskilda partiernas förändringar utan också förhållandet mellan partierna och grupperingarna. Det är fortsatt ganska jämnt mellan de block vi kan urskilja. Dvs ett Rödgrönt block (anti-SD…) som består av Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Centerpartiet och Miljöpartiet och sedan ett Brunblått block (pro-SD…) bestående av Sverigedemokraterna, Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna. Om det inte sker radikala förändringar i väljaropinionen fram till valet så kommer nästa regeringsbildning att avgöras av vilka partier som klarar 4%-spärren och vilka partier som åker ur Riksdagen. Så här ser siffrorna ut för juli med förändringen sedan juni inom parentes. Partierna är satta i storleksordning.

Socialdemokraterna » » 23,8% (-1,7) 
Sverigedemokraterna » » 21,6% (+0,2) 
Moderaterna » » 21,0% (-0,8) 
Vänsterpartiet » » 13,3% (+2,1) 
Centerpartiet » » 8,9% (+1,0) 
Kristdemokraterna » » 4,5% (-0,5) 
Miljöpartiet » » 3,8% (+0,3) 
Liberalerna » » 2,2% (-0,3)

Totalt har det Rödgröna blocket ökat med 1,7 procentenheter. Socialdemokraterna tappar, men de andra tre partierna i gruppen ökar alla. Allra mest signifikant är Vänsterpartiets kraftiga ökning men även Centerpartiet har en tydlig ökning. Miljöpartiet ökar lite smått och med en till ökning av den storleken är man över 4%-spärren. Totalt samlar dessa fyra partier 49,8% men om Mp åker ut blir siffran 46,0%.

Inom den Brunblå sörjan kan vi notera att det sammanlagda tappet är 1,4 procentenheter. Sverigedemokraterna har en marginell ökning men de andra partierna tappar. Värt att fundera över är att Sverigedemokraterna nu passerat Moderaterna i storlek. Hur Ulf Kristersson ska hantera en regeringsförhandling med ett SD som är större än M ska faktiskt bli spännande att fundera över. Kristdemokraterna fortsätter att närma sig 4%-spärren. Ett till lika stort fall i opinionen och KD ligger och balanserar på strecket. Liberalerna fortsätter sin vandring mot undergång. Det ska bli spännande att följa om det blir uppror i både Kristdemokraterna och Liberalerna. Totalt ligger den Brunblå sörjan efter med sina 49,3% men om siffrorna håller sig och både Liberalerna och Miljöpartiet åker ut så leder man trots detta med 47,1% över de Rödgröna. Åker KD också ut…

Det går bra för Nooshi Dadgostar

Socialdemokraterna har all anledning att känna en stark oro över partiets läge. Visserligen är man överlägset (nåja…) störst i det Rödgröna blocket. Men om man ska kunna skapa ett fungerande regeringsunderlag så måste man få Centern och Vänsterpartiet att prata med varandra och vara villiga till kompromisser. För kompromisser är vad en demokrati handlar om. Det är farligt att ställa för ultimativa krav. Väljarna måste acceptera att inget parti kan ensamt bestämma. Kompromisser är en effekt av en fungerande demokrati. Annars är det diktatur. Sedan får väljarna i efterhand avgöra om man tycker att de kompromisser som görs är acceptabla.

Sverigedemokraterna har en mycket marginell ökning. Men eftersom Moderaterna tappar ännu mer så är nu Sverigedemokraterna största oppositionsparti. Om detta underlättar en förhandling efter valet med övriga partier i den Brunblå sörjan tvistar de lärda. Låt oss tänka tanken att både KD och L åker ut och sedan ska M och SD förhandla med ett SD som är störst? Kan ni tänka hur den förhandlingen skulle gå till? Men SD har haft en stor framgång. Man har fått M och KD att helt köpa den sverigedemokratiska främlingsfientliga retoriken. Det jag vill kalla rasismen. Liberalerna har väl än så länge inte helt köpt den retoriken. Men å andra sidan är det väl inte så många som bryr sig om vad Liberalerna tycker längre.

Men det går inte så bra egentligen för den Brunblå sörjan

Moderaterna. Egentligen är dagens Novusundersökning en mardröm för Ulf Kristersson. Även om siffrorna tyder på att den Brunblå sörjan kan få en majoritet i Riksdagen så riskerar Ulf Kristersson att hamna i en mardrömssituation efter valet. Liberalerna åker med största sannolikhet ut. Närmaste allierade Kristdemokraterna närmar sig en situation där även dom riskerar att åka ur Riksdagen. Hur han då ska förhandla ihop en regering och budget med ett Sverigedemokraterna som är större än M är nog ingen önskesituation för Ulf Kristersson.

Vänsterpartiet har undersökningens största förändring – uppåt. V håller på att sätta sig i en drömsituation. Vänsterpartiet är nu så stort att Socialdemokraterna inte kan köra över partiet hur mycket än Annie Lööf kräver detta. Dörrmattan är avskaffad, så är det bara. V är idag överlägset större än de tre småpartierna (Kd, Mp och L) är tillsammans. V är större än C och Mp är tillsammans. Nooshi Dadgostar har nästan hamnat i en drömsituation.

Centerpartiet ökar visserligen men Vänsterpartiet drar ifrån. Det är dags för Annie Lööf att acceptera att Vänsterpartiet finns och göra klart att man är villiga till att förhandla och kompromissa. Annars får man byta sida och förhandla med Sverigedemokraterna…

Kristdemokraterna är i kris. Marginalen ner till 4%-spärren är inte stor. I princip ligger den inom felmarginalen. Dessutom börjar det blossa upp en intern kritik av Ebba Buschs högervridning av partiet och att hennes privata affärer påverkar partiet negativt. När de båda tidigare partiledarna (Alf Svensson och Göran Hägglund) ställer sig frågande till partiets ändrade inriktning tyder detta på att något är på gång. Skulle denna interna kritik blossa upp ordentligt så är Kristdemokraterna riktigt illa ute.

Miljöpartiet är vana vid att balansera på gränsen. Just nu har man legat under en tid, men marginalen är inom felmarginalen. Det ska inte vara omöjligt för Mp att ta sig upp över strecket. Men, det finns inga garantier för detta. Det krävs nog en rejäl kraftsamling.

Liberalerna däremot ligger så långt under isen att jag inte tror att ens en rejäl kraftsamling räcker till. Nyamko Sabunis helomvändning blev inte det som räddade L, det blev snarare det som positionerade L ännu längre ner i kvicksanden. Kan vi vänta oss uppror inom Liberalerna? Inte omöjligt! Men uppriktigt sagt tror jag inte det hjälper. Det blir bara för mycket vinglande så ingen litar på Liberalerna längre. Det är nog Good Bye som gäller i nästa val.

Värt att fundera över är att de fyra borgerliga partier som utgjorde den numera havererade Högeralliansen nu bara har stöd av 36,6% av väljarna. De tre traditionella Rödgröna partierna ligger på 40,9%.

Läs:
Novus: Kraftigt ökat väljarstöd för Vänsterpartiet. – SVT Novus

1 kommentar

Under Vänsterpartiet

Stärk strandskyddet

» Inte bara idag.

I dagens Helsingborgs Dagblad finns en debattartikel från tre lärda herrar (Lars Emmelin, professor emeritus i miljöbedömning. Mårten Dunér, tekniskt råd, f d adjungerad professor i fysisk planering. Peter Schlyter, professor vid institutionen för fysisk planering vid Blekinge tekniska högskola.) Den har rubriken: ”Genomför inte strandskyddsutredningens förslag.”

Vad handlar detta då om? Mycket enkelt uttryckt så handlar Strandskyddet om att man inte får bebygga marken osv så att det inkräktar på Allemansrätten utmed vatten och vattendrag. Det gäller havet, det gäller insjöar och det gäller vattendrag. Vi ska alltså kunna gå fritt utefter stranden eller utefter ett vattendrag. En mycket lovvärd tanke. Problemet är att de svenska reglerna inte funnits alltid. 1950 kom de egentliga reglerna som skyddade vår tillgång till stranden osv. Mycket har ju hunnit bebyggas innan dess och många undantag har gjorts. Kritiken mot reglerna är också hård där man främst vill undanta stora områden i glesbygden.

Sven tycker att det här är viktigt

Vad många inte tänker på när man tycker att begränsningar och undantag i Strandskyddet mycket väl kan göras är att detta får konsekvenser ”för all framtid”. Om 50 år eller 100 år ser våra samhällen helt annorlunda ut och de där undantaget man inte tyckte hade någon betydelse har helt plötsligt skapat stora inskränkningar.

Jag funderade faktiskt just över Strandskyddet i helgen när jag var på utflykt med min autistiska son. Han gillar mycket att ta tåget någonstans eller att göra en lång promenad någonstans. I lördags tog vi tåget till Helsingborg. Ja, vi gick av tåget redan i Ramlösa. Därifrån tog vi en promenad ut på Råå och sedan tillbaka. Observera att det heter PÅ Råå, inte I Råå. Råå är ett gammalt fiskeläge, och då heter det att man bor PÅ Råå och inte I Råå även om det alltså inte är en ö eller liknande.

Hur som helst gick vi ut till Råå genom att så mycket som möjligt följa Öresundsstranden via Råå vallar som det heter. Men tillbaka tänkte jag följa den lilla bäcken Lussebäcken som rinner genom Råå. Mycket trevligare att följa en gång/cykelväg utefter en liten bäck än att gå på en trottoar bredvid trafiken. Men det är nu problemen uppkommer. Reglerna om Strandskydd har ju inte alltid funnits. Det har varit fritt fram att anlägga sin trädgård ända ner till bäckfåran. Det har inte ansetts som viktigt att skydda bäckkanten. Alltså finns det en stig/gångväg på vissa sträckor. Ibland på ena sidan ibland på andra sidan. Och ibland finns det inget alls för marken är ockuperad.

Ännu mer uppenbart hur viktigt Strandskyddet är blir det om vi tar en tur till Ängelholm. Här ringlar Rönneå genom staden. Och den ringlar verkligen genom Ängelholm. Här finns det en åpromenad på båda sidor som är en underbar upplevelse att promenera. Tyvärr inte hela vägen genom staden! Lite varstans finns det inget Strandskydd så då får man gå upp och gå genom villakvarter istället eftersom det har tillåtits byggande en gång i tiden ända ner till åkanten.

Det är det här som vi måste ha i åtanke när vi diskuterar Strandskyddet. Det ska skydda allmänhetens rätt till att kunna vandra utefter vattnet inte bara i dag utan även om 50 år eller 100 år när samhället kanske ser helt annorlunda ut. Vi kan tänka i dag att ingen är intresserad av att gå utefter älven, ån, bäcken, sjön osv. Men vad vet vi om hur det ser ut om 50 år eller 100 år? Har vi en gång tillåtit avsteg från regeln så är detta gjort för all framtid.

Bevara Strandskyddet – Utan undantag!

Läs:
Genomför inte strandskyddsutredningens förslag. – Helsingborgs Dagblad debatt

1 kommentar

Under Strandskydd

Överlever Nyamko Sabuni?

» Vad tror ni?

Det är dags för siffernörden att ha högtidsstund igen. Sveriges Radios sammanvägning av juni månads väljarundersökningar har presenterats. Det är Kantar Sifo som gör sammanvägningen av flera olika väljarundersökningar från juni månad till Ekoredaktionen. Eftersom jag älskar siffror och statistik är det alltid en högtidsstund när man kan läsa olika opinionsundersökningar. Sedan kan jag ju inte skriva om alla dessa här på Sven Tycker. Ibland för att jag har annat att skriva om. Ibland för att resultatet inte är så kul (jo, jag erkänner att det är så…). Ibland för att jag tycker det blivit lite för mycket på sista tiden.

Men, nu är det ju ett litet tag sedan så vi tar Svensk Väljaropinion och funderar lite med dess siffror som underlag. Vi tar partierna i storleksordning
Socialdemokraterna – 25,5%  (-1,0)
Moderaterna – 22,1%  (±0)
Sverigedemokraterna – 20,5%  (+1,4)
Vänsterpartiet – 10,4%  (+0,8)
Centerpartiet – 9,2%  (-0,1)
Kristdemokraterna – 5,2%  (±0)
Miljöpartiet – 3,4%  (-0,7)
Liberalerna – 2,3%  (-0,4)

Socialdemokraterna. Ska Stefan Löfven känna sig nöjd? Ska han konstatera att han kom undan med blotta förskräckelsen? Ett Socialdemokraterna som ”bara” har stöd av var fjärde svensk är inte så mycket att skryta över. Å andra sidan ligger man med det trots allt ganska bra till i en europeisk jämförelse. Kanske satsar Stefan Löfven på att låta regeringen föra socialdemokratisk politik. Om sedan oppositionen stoppar denna socialdemokratiska politik satsar man på att peka på det i den kommande valrörelsen. – ”Ge oss er röst så ska vi se till att genomföra den här politiken, men då måste ni rösta på oss och inte rösta på de partier som stoppar den här politiken”. Fast kanske inte…

Moderaterna. Vad finns att säga? Så länge det pekar mot att det finns chanser för Ulf Kristersson att bli statsminister så sitter han nog säkert. Men vad händer om opinionssiffrorna börjar visa att det verkar gå åt skogen? Vad händer om SD passerar och blir större? Vågar oppositionen inom M då ifrågasätta Ulf Kristersson? Kommer alla hans gamla skandaler då att tas upp? Inte än på ett tag tror jag faktiskt!

Sverigedemokraterna. Om jag funderar över hur säkert partiledaren sitter i partierna så är det en situation som inte gäller SD. Här sitter Jimmie Åkessons säkert. Det finns ingen, eller i varje fall vågar man inte visa sig, opposition. Frågan är istället vad som händer med SD den dag Jimmie Åkesson hoppar av, tröttnar eller vad som nu kan hända. Han har redan suttit länge.

Vänsterpartiet Det var nog många som undrade hur Nooshi Dadgostar skulle kunna ersätta den populära Jonas Sjöstedt. Men jag måste säga att hon vuxit in i den kostymen riktigt bra. Spelar hon korten rätt i det läge som gäller nu kan det faktiskt gå upp ytterligare. Men det handlar om finkänslighet mellan att undvika att vara dörrmatta men inte ställa orimliga krav.

Centerpartiet Annie Lööf sitter nog säkert. Men hon har försatt sig i en svår situation. Att så tydligt deklarera att hon inte tänker gå med på att prata med Vänsterpartiet och ännu mindre kompromissa kan glädja en del. Men om hon låser sig för mycket riskerar hon bli den som får skulden för att vi går mot ett Extraval sex månader före ordinarie val. Och det kanske straffar sig.

Kristdemokraterna. Den intervju med Lars Adaktusson som jag tyckte till om för någon dag sedan riskerar vara en tändande gnista som sätter fart på en intern kritik mot Ebba Busch. Att intervjun publicerades i just KD:s egen tidning Dagen är ganska talande. Kan det vara så att att vi får se en växande kritik mot Ebba Busch för att hon gjort Kristdemokraterna till en one-man show och drivit partiet i en riktning som gör att stora grupper av kärnväljarna inte känner igen sig. Så länge det gick bra i opinionen tolererades detta, men det gör det ju inte längre.

Miljöpartiet. Vad står egentligen Miljöpartiet för idag? Har man regerat ihjäl sig? Även ute i kommunerna har man blivit en del av etablissemanget. Ibland ett Blågrönt sådant och ibland ett Rödgrönt sådant. Det kvittar tydligen bara man får sitta vid Maktens grytor.

Liberalerna. Räck upp en hand alla som tror att Liberalerna är kvar i den svenska Riksdagen efter nästa val! Hallå! Är det någon där? Var blev ni av alla? Jag tror faktiskt att Liberalerna gjort självmord som en riktig kamikazepilot. Synd på ett parti med en så ärorik historia.

Läs:
Nytt bottenrekord för Liberalerna i juni. – Sveriges Radio
Ny bottennotering för Liberalerna. – Svenska Dagbladet
Ännu en bottennotering för Liberalerna. – Aftonbladet

1 kommentar

Under Nyamko Sabuni

Stefan returns

» Uffe gråter och Jimmie…

Det gick ungefär som väntat vid Riksdagens omröstning om Stefan Löfven som fortsatt statsminister. 116 röstade Ja, 60 avstod från att rösta och 173 röstade Nej. Inom den Brunblå sörjan hyste man väl fortfarande en viss förhoppning om att de 174 Nej-röstarna från Sverigedemokraterna, Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna skulle få följe av någon protesterande eller bara felröstande ledamot från andra sidan så att man kom upp i de erforderliga 175 Nej-rösterna för att stoppa Stefan Löfven.

Stefan Löfven får fortsätta grubbla

Nu blev det inte så utan istället tvärtom. En Liberal ledamot hade lite anständighet kvar och markerade att hon vill inte ge Jimmie Åkesson nyckeln till Rosenbad. Nina Lundström ska ha all heder för sin moral. Stefan Löfven kan återvända som statsminister! Nu återstår det svåra? Nu ska alltså Stefan Löfven jämka ihop Vänsterpartiet och Centern. Han ska jämka ihop Centerpartiet och Miljöpartiet. Han ska få alla fyra partier att prata med varandra. Lycka till Stefan!

Jag vill poängtera att jag tror inte att det är svårare att jämka ihop Annie Lööf och Nooshi Dadgostar än vad det skulle varit att jämka ihop Jimmie Åkesson och Nyamko Sabuni. Skillnaden är att medan C och V är ungefär lika stora är SD mer än tre gånger större än L. C och V får faktiskt vara så vänliga att visa anständighet och att prata med varandra och kompromissa medan SD ju bara kör över L med ångvält

För övrigt läser jag att statsvetaren Olof Petersson i en debattartikel i Svenska Dagbladet argumenterar för att man ska ändra systemet med att rösta om statsministern. Om jag förstår det rätt så tycker Olof Petersson att det är talmannen som helt enkelt ska utse statsministern. Naturligtvis baserat på valresultatet. Att man inte valde det systemet när det nuvarande systemet infördes för nästan 50 år sedan beror på att de borgerliga partierna då inte litade på att talmannen skulle vara opartisk. Just då var det en talman som var socialdemokrat. Jag tycker uppriktigt sagt att det nuvarande systemet är bra. Det tar hänsyn till demokratin. Tycker en majoritet i Riksdagen att en statsministerkandidat inte ska vara statsminister så blir det inte så heller. Tycker inte en majoritet att det är fel val så blir han statsminister. Simpelt, enkelt och demokratiskt.

Att det blir krångligt ibland beror ju på att det är många partier och att inget block har majoritet. Och DET problemet löser man ju inte med att avskaffa en omröstning i Riksdagen.

Läs:
Stefan Löfven röstas fram till statsminister – liberal gick emot sitt parti. – Aftonbladet
Liberalen Nina Lundström röstade gult – trotsade partiet. – Aftonbladet
Rösta om statsministern kan ifrågasättas. – Olof Petersson i Svenska Dagbladet debatt

1 kommentar

Under Stefan Löfven

Liberalerna kvar under isen

» Får skylla sig själva.

Dags för nästa väljarundersökning att frossa i. Nu är det SVT som låtit publicera sin undersökning som man låter Novus göra. En undersökning som fortsätter att visa på att läget för Liberalerna är katastrofalt. Det sägs att det fortfarande finns liberaler som är optimistiska. Men det sägs ju att det finns de som aldrig ger upp hoppet. Hur som helst så ser undersökningen ut så här:

* Socialdemokraterna får 26,1% vilket är ett tapp på 2,2 procentenheter sedan valet 2018. Jag har svårt för att tänka mig att Stefan Löfven är nöjd, även om partierna bakom Januariöverenskommelsen fortfarande har en majoritet. Kanske kan vi skönja en viss tillnyktring från S sida som kommit med en del ganska radikala krav när det gäller skattepolitiken bland annat. Går man till val på detta så finns det nog förutsättningar om svenska folket inser att ett parti med 30% måste kompromissa.

* Moderaterna får 22,6% vilket är en uppgång med 2,8 procentenheter sedan valet. Men det vill sig trots detta inte riktigt för Ulf Kristersson. Man har en rejäl barlast att bära på bara för att makthungern är så stor som den är. Man är villiga till vad som helst för att få makten helt enkelt.

* Sverigedemokraterna är fortsatt bara tredje största parti med 19,2%. Den ökning man har sedan valet 2018 med 1,7 procentenheter är mindre än Moderaternas ökning så avståndet upp till Moderaterna ökar. Vilken betydelse Jimmie Åkessons groda där han hävdar att SD (i motsats till S) står fast vid sina rötter kommer att prägla debatten en tid. Menade Jimmie Åkesson att man står fast vid sina nazistiska rötter? Att rasismen och tron på den vita ariska rasens överlägsenhet finns kvar? I dag försöker man prata bort blundern. Men, man kommer att påminnas om det länge än.

* Vänsterpartiet står kvar på fjärde plats i SVT:s undersökning. Nooshi Dadgostar får ihop 9,6%, vilket är en uppgång med 1,6 procentenheter sedan valet. Det kan löna sig att stå på vanligt folks sida istället för att kämpa för att redan privilegierade ska få behålla sina privilegier och subventioner.

* Centerpartiet är dock inte långt efter. 9,4% får Annie Lööf, och detta är en uppgång med 0,6 procentenheter. För Centern har det alltså lönat sig att ta avstånd från rasismen i Sverigedemokraterna och medvetet medge att SD är trots allt ett värre parti än S.

* Kristdemokraterna fortsätter att ha problem. 5,3% får man i Novus undersökning, vilket är ett tapp med 1,0 procentenheter. Men, om Ebba Busch undviker att göra bort sig fler gånger kanske partiet i varje fall kan hålla sig över 4%-spärren. Det är dock tveksamt hur många KD:are med sanna kristna värderingar som håller med Ebba Busch om att Socialdemokraterna är ett värre parti än Sverigedemokraterna.

* Miljöpartiet kravlar sig i den här undersökningen över 4%-spärren och får 4,2%. Detta är ett tapp på 0,2 procentenheter från valet. Det gröna partiet lever farligt. Troligtvis anser alldeles för många gröna väljare att Miljöpartiet är villiga till allt för stora kompromisser för att få sitta med i Makten. Det gäller ju inte bara på riksplanet utan även i många kommuner där MP är stödparti till borgerliga styren. Vad är Mp?

* Liberalerna slutligen är rejält under isen. I SVT:s undersökning lyckas Nyamko Sabuni skrapa ihop 2,3% bara. Det är ett ras med 3,2 procentenheter sedan valet. Jag vidhåller att jag faktiskt tror att det är kört för Liberalerna. Att först säga Nej till allt samröre med ett antiliberalt parti som SD, och sedan helt plötsligt vara villiga att släppa in samma antiliberala parti till samvaro över fikabordet gör att ingen ju kan lita på partiet. Det är kört!

Räknar man om detta till mandat i Riksdagen så skulle den nya Brunblå sörjan med M+SD+KD få 171 mandat medan alltså L skulle åkt ur Riksdagen. Den Rödgröna grupp som vägrar samröre med rasister och nazister får 178 mandat. Teflon-Uffe ser ut att få se sin dröm om Makten fladdra bort tillsammans med den svenska liberalismen.

För övrigt måste vi alltså tyvärr konstatera att kvinnor är intelligentare än män.

Läs:
Väljarbarometern. – SVT
Novus: S lockar unga kvinnor, SD medelålders män. – SVT

Lämna en kommentar

Under Väljarundersökning

Liberalismens självmord

» Liberalerna rejält under isen.

SCB har presenterat sin nya undersökning av väljaropinionen. SCB gör den här undersökningen två gånger om året (november och maj) och den omfattar ett mycket större antal intervjuer än de vanliga månatliga undersökningar som alla tidningar med självaktning låter göra.

Undersökningens stora vinnare är utan tvekan Centerpartiet som sedan förra undersökningen i november 2020 har ökat med 1,9 procentenheter till 9,5%. Sedan valet 2018 har Centern gått upp 0,9 procentenheter. Man kan väl inget annat än att hävda att Annie Lööfs strategi att hålla dörrarna öppna rent generellt men stänga dom helt gentemot Sverigedemokraterna (och i viss mån även Vänsterpartiet) har varit framgångsrik.

Undersökningens stora förlorare måste vara Liberalerna. Detta även om man i just denna undersökningen inte har de största förlusterna jämfört med förra undersökningen. Men Nyamko Sabunis lappkast att plötsligt vara villiga att släppa in Sverigedemokraterna i finrummet har blivit ett totalfiasko. I dagens undersökning fortsätter Liberalernas ras och man är nu nere i 2,5% efter ett tapp med ytterligare 0,5 procentenheter sedan november. Jämfört med valet 2018 har Liberalerna mer än halverats och har tappat 3,0 procentenheter. Enligt undersökningen har väljarna främst gått till Centern. Jag tror att det nu är kört för Liberalerna. Marknadsliberalernas palatsrevolution har gjort att socialliberalerna överger partiet.

För Socialdemokraterna gäller att man nu är tillbaka ungefär vid valresultatet 2018. Socialdemokraterna får 28,2% vilket är minus 1,2 procentenheter sedan november och minus 0,1 procentenheter sedan valet 2018. Jag tycker inte att det finns någon anledning att känna sig nöjda i det socialdemokratiska partikansliet. Det krävs nog agitation också och inte bara förvaltande av en centerstyrd politik.

Om vi håller oss kvar i vänsterblocket så håller Vänsterpartiet i stort sett ställningarna. 8,9% innebär att man passerats av den centerpartistiska raketen. Det är -0,4 procentenheter sedan november 2020. Men det är +0,9 procentenheter sedan valet 2018. Jag tror att Nooshi Dadgostar trots allt kan känna sig nöjd.

För Miljöpartiet fortsätter balansgången. I denna undersökningen hamnar man under strecket och får 3,8% vilket är ett tapp på 0,4 procentenheter sedan november 2020 och med 0,6 procentenheter sedan valet 2018. MP balanserar ständigt på 4%-spärren, och det är farligt i längden. En dag råkar man ligga under på valdagen.

Den nya Brunblå sörjan

Ett annat parti som befinner sig i djup kris är Kristdemokraterna. I dagens SCB-undersökning får KD 4,5% och ligger obehagligt nära 4%-spärren. Siffran är ett tapp på 0,9 procentenheter sedan november 2020. Tappet sedan valet 2018 är dubbelt så stort, -1,8 procentenheter. Ebba Buschs ettrighet ger inte längre utdelning. I dag handlar det istället om ett parti som skuffat de kristna värderingarna in i garderoben, tappat kontakten med verkligheten och en partiledare som med näbbar och klor är villig till alla metoder för att komma över en gammal mans hus. Senaste utspelet från KD och Ebba Busch handlade om arbetskraftsinvandring. Tydligen krävde man bland annat en inkomst på minst 35.000 i månaden för att få arbetstillstånd för att jobba i Sverige. Har man helt tappat kontakten med verkligheten? Ingen i min familj hade kunnat komma till Sverige med de löner vi har och har haft.

Jag såg att Ulf Kristersson tyckte att det såg bra ut för Moderaterna. M får 22,4% vilket är en uppgång med 0,3 procentenheter sedan november 2020. Sedan det misslyckade valet 2018 är det en uppgång med 2,6 procentenheter. Men Ulfs regeringsunderlag ligger fortfarande efter. M+Kd+Sd får 45,8% medan S+C+V får 46,6%. Då räknar jag alltså inte med att MP klarar spärren (likaså inte L heller). Men att KD lyckas klara spärren. Sannolikheten för att MP klarar spärren är dock högre än att L kommer att göra det. Och risken finns ju att Kd trillar under. Så jag tror inte att Uffe ska känna sig allt för optimistisk. Har han otur handlar sedan valrörelsen om olika politikers skandaler och då leder ju Ulf Kristersson överlägset. Mygel, fiffel och lögner har ju följt hans politiska karriär.

Slutligen har vi då Sverigedemokraterna där jag såg att Jimmie Åkesson var glad. SD hade ju ökat mest sade han. Men ökningen med 1,3 procentenheter sedan november 2020 är mindre än raketen Centerns ökning. Och ökningen sedan valet med samma siffra, 1,3 procentenheter är bara hälften av Moderaternas uppgång. Men det är som vanligt, Jimmie Åkesson har noll koll! Det påminner lite om idolen Donald Trumps lögner om valsegrar osv som egentligen har varit valförluster. Det står också klart att SD har inte så mycket fler väljare att hämta. Jag såg en annan undersökning som visade att när svenska folket fick bestämma vilket parti dom helst såg åkte ur Riksdagen så röstade 80% på SD. Alla de andra partierna, V, Mp, L och de andra delade på resterande 20%. Detta innebär att en majoritet även av M:s och Kd:s väljare helst såg att SD åkte dit pepparn växer. Det är i stort sett bara SD:s egna väljare som inte vill att SD åker ur Riksdagen. SD:s dröm om att bli största parti i Sverige ligger långt borta. Man är störst bland män, men kvinnor har också rösträtt. Och bland kvinnor ligger SD kring 10% av stödet och är bland annat mindre än t.ex. Vänsterpartiet.

Än så länge ser det ut som om vi ska slippa en Brunblå sörja i Regeringskansliet.

Läs:
Liberalerna långt under spärren i SCB:s mätning. – Dagens Nyheter

Lämna en kommentar

Under Väljarundersökning