Etikettarkiv: Centralisering

Låt hela Sverige leva

» Behåll både service och jobbmöjligheter.

Jag såg på de lokala TV-nyheterna ett reportage från en av Nordvästskånes mindre kommuner – Perstorp. Det handlade om hur den lokala servicen urholkas på småorterna. I Perstorps kommun finns idag t.ex. inget fysiskt bankkontor kvar. All offentlig service har samtidigt snart lämnat de flesta kommuner. Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen, Skattemyndigheten, Posten, Polisen och så vidare. Alla drar dom in den personliga och lokala servicen och koncentrerar sin verksamhet till de större städerna. Om man ens finns på mer än ett ställe i hela landet? Läs i Stockholm.

Låt HELA Sverige leva

Det handlar inte bara om att servicen försvinner. Samtidigt försvinner arbetstillfällen från de mindre kommunerna. Den som skaffar en utbildning och vill jobba inom offentlig service hänvisas till att pendla till storstan. Eller helt enkelt flytta dit. Samtidigt utarmas även all annan service från småkommuner. Det här är en centralisering som pågått under lång tid och som bara fortsätter att accelerera. Samtidigt har vi i Coronatider fått en tendens att vi ska sitta hemma och jobba. Men kontoret ska ligga i storstaden. Där olika verksamheter ska bygga nya stora kontorskomplex på dyr och eftertraktad mark. Samtidigt står det fullt med tomma lokaler ute i småkommunerna.

Allt bygger på tron att allt ska ske digitalt och att stordrift alltid är effektivare. Men ger det bättre service? Är det bättre för en arbetssökande att det inte finns ett kontor där man kan få träffa en levande människa? All den eventuella service man kan få sker via telefon, mejl, appar och epost. Är det bättre för en sjukskriven person att aldrig få träffa sin handläggare? Allt sker digitalt! Är det bättre för en handläggare av ett ärende om att bevilja Sjukersättning att slippa träffa den person det handlar om? Att fatta ett beslut enbart baserat på papper som kommit in digitalt och läses på en bildskärm? Hade det inte känts mycket mer tillfredsställande att få se den person öga mot öga som man ska fatta ett livsavgörande beslut om? Jag är övertygad om att vi hade haft en mycket lägre nivå av ifrågasatta och överklagade beslut om beslutsfattaren hade träffat den som söker en förmån!

Hade vi haft en ännu lägre nivå av brottslighet om inte tidigare borgerliga regeringen hade genomfört en ny polisorganisation som innebar just en centraliserad organisation. Poliserna är koncentrerade till stora centrala poliskomplex. Ute i landet ser du aldrig en polis om hen inte sitter i en polisbil och kör förbi på utryckning. När såg du senast en polis utanför polisbilen? Här i Åstorp där jag bor (en kommun med dryga 16.000 innevånare) kan jag inte minnas när jag senast såg en polis komma gående med mer än 2 meter till polisbilen. Fotpatrullerande poliser som vanliga människor kan föra ett samtal med existerar inte. Lokala poliser som lär känna orten och människorna. Finns dom? Finns det någonsin en polis ute i samhället på andra uppdrag än på utryckning?

Det finns en polisstation i Åstorp. Polisskylt och en dörr i ett relativt nybyggt hus. Polisstationen har funnits där sedan huset byggdes. Men är det öppet för allmänheten? Jag tror i princip aldrig att det varit öppet! Det händer att det kommer en polisbuss och parkerar på torget och öppnar dörren. När det står en polisbil parkerad utanför poliskontoret (eller parkerad på baksidan) så handlar det nog om att poliser behöver gå på toaletten eller tar en fika/lunchrast och råkar befinna sig nära Åstorp.

Senaste myndighet att helt lämna Åstorp är Posten – ja Postnord alltså. Dom har ju inte haft någon möjlighet för allmänheten att nå dom, men det har funnits en central för brevbärarna osv. Den har dom nu lämnat och lokalen står tom. Brevbärarna utgår väl från Helsingborg numera och kommer och delar ut post varannan dag. Jag säger inte så mycket om varannandagsutdelningen. Konkurrenten Bring Citymail kommer bara var fjärde dag. Om det är tänkt att det ska råda fri konkurrens så får ju Maud Olofssons skapelse Postnord anpassa sig till verkligheten. Sedan råder det ju i praktiken inte fri konkurrens. Bring Citymail kan ju nöja sig med att plocka russinen i kakan. Dom tar bara emot massbrev osv och delar som sagt ut denna var fjärde dag. Du kan inte själv skicka ett brev till moster Agda i Sunne eller skriva till statsminister Stefan Löfven i Stockholm och skicka ditt brev med Bring Citymail. Den typen av olönsam post befattar sig Citymail inte med. Det ansvaret får Postnord ta.

Det är dags att ifrågasätta den centralisering av servicen till medborgarna som sker. En centralisering som totalt utarmar mindre orter. Inte bara försvinner servicen, även jobbmöjligheterna försvinner. Det är dags att ifrågasätta om det alltid blir effektivare för att man koncentrerar 1.000 personer i en stor kontorsskrapa på dyr mark i storstäderna.

Låt HELA Sverige leva! Ett möte öga mot öga är långt mycket mer värt än några kryss på ett inmatningsformulär på en webbsida.

1 kommentar

Under Centralisering

Hela landet ska leva

I går funderade jag ju lite över KD:s önskeregering, alltså en Brunblå sörja med Sverigedumokraterna och Moderaterna i koalition och med Kristdemokraterna som stödparti. Ett exempel på hur det kan gå när dom här lierar sig är den slakt av Arbetsförmedlingen som de kraftiga nedskärningar av budgeten för AF som den statsbudget som dessa partier fick igenom mot Regeringen innebar.

Den nya Brunblå sörjan

Arbetsförmedlingen slaktade sina lokalkontor och övergav en stor del av landet. Istället ska privata bolag sköta jobbet på upphandling. Men hur går det med detta? Är dom intresserade av småkommuner? Än så länge har ju inte AF-slakten inneburit något positivt. De som redan tidigare hade det svårast på arbetsmarknaden får nu ännu sämre stöd och hjälp.

Från regeringens sida har man tvingats att dra i nödbromsen för Arbetsförmedlingens slakt. En nödbroms som inte verkar ha fungerat allt för bra. Efter krav från kommunerna har dessa också fått lov att hjälpa till med arbetsmarknadspolitiken för att inte de som står längst bort och bor i mindre kommuner helt ska lämnas i sticket.

I Dagens Samhälle går näringslivschefen på arbetsgivarorganisationen Almega, Andreas Åström, ut till storms mot att kommunerna ska få engagera sig i att hjälpa kommuninnevånarna att få ett jobb.

– ”Det blir en snedvriden konkurrens, där kommuner med skattemedel i ryggen kan slå ut de privata företagen. Om kommuner ska vara med i systemet ska det vara i undantagsfall, i glest befolkade områden där ännu ingen privat aktör har etablerat sig.”

Det viktiga enligt Almega är inte att hjälpa människor att få jobb, det viktiga är att skapa en ny lukrativ marknad för diverse lycksökare. Sedan kan kommunerna ta skiten som företagen inte vill ha. Är det så vi ska tolka det? Hur som helst så läser jag att kommunerna som blivit av med sin arbetsförmedling är oroliga över att bli övergivna. Arbetsförmedlingen har inte alls erbjudit de alternativ som dom lovat.

Snarast är det en sedan länge pågående trend att den Offentliga verksamheten överger de mindre kommunerna till förmån för några enstaka större städer. Det är Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen, Skattekontor, Kronofogdemyndigheten osv. Det handlar inte bara om att servicen till kommuninnevånare i mindre kommuner försämras. Samtidigt försvinner arbetstillfällen i kommunerna och tvingar innevånarna att flytta till de större städerna för att få jobb. Centraliseringen i sig skapar ytterligare centralisering. Något som är skadligt för hela samhället. Det låter fint när man från den centrala makten i Stockholm talar om att hela landet ska leva. Men det är bara skitsnack för samtidigt försvinner alla offentliga jobbtillfällen från stora delar av landet och centraliseras till främst Stockholm men i övrigt till ett litet antal större städer.

Arbetsförmedlingen

Men arbetslösa har sig själva att skylla. Mot arbetslösa ska piskan användas. Ett exempel på detta är den debattartikel som två moderater, Josefin Malmqvist och Oliver Rosengren, skrivit i Aftonbladet. Där man kräver sänkt A-kassa! Och roar sig med att kalla Socialdemokraterna för ”bidragsparti”. Men om det är några som är bidragspartier är det väl Moderaterna. Fast deras bidrag går till andra. Dom bidragen går till de som inte behöver bidrag men som ska gödas med bidrag för att bli glada.

Läs lite mer:
Almega varnar för kommuner som jobbaktörer. – Dagens Samhälle
Kommunerna saknar sin Arbetsförmedling. – Dagens Samhälle
Kronofogden stänger lokalkontor. – Publikt
Höjd a-kassa leder till högre arbetslöshet. – Moderater på Aftonbladet debatt

Lämna en kommentar

Under Arbetsförmedlingen

Stackars Fjollträsk

Jag läser i Aftonbladet en intervju med förre ministern Aida Hadzialic (S) som nu fått ett nytt välbetalt jobb (111.200 kr/mån) som finansregionråd för oppositionen i Stockholm. Vilket innebär att hon instämmer i klagokören från Fjollträsk över att rika och privilegierade kommuner och regioner får bidra till att finansiera verksamheter i mindre och fattigare kommuner och regioner.

Aida och andra Stockholmare vill inte bidra till alla de kommuner som Staten övergett. I de flesta mindre kommuner i landet finns idag ingen som helst statlig service. Staten har inga anställningar att erbjuda, det finns ingen statlig verksamhet. Ingen statlig service alls. Nu senast är det Arbetsförmedlingen som lämnar större delen av de svenska kommunerna i sticket. Detta efter beslut fattade i Stockholm. Innan dess har Försäkringskassan, Polisen, Skattemyndigheten osv stuckit och lämnat kommunerna utan service och utan arbetstillfällen. Centralisering har varit modeordet under lång tid. Den här centraliseringen sker i stort, och den sker i smått. En gång i tiden fanns det personal på alla landets järnvägsstationer. I dag är dom bortrationaliserade och arbetet sköts på distans från ett litet antal platser i städerna. Nu är det på gång samma sak på flygplatserna. Flygledarna på de mindre flygplatserna ska bort och flygledningen sköts centralt från Stockholm. Exemplen är många på hur mindre kommuner dräneras på arbetstillfällen av samhället. Men människor är otacksamma och fortsätter att leva där!

Stockholm

Samtidigt är inkomstnivåerna mycket högre i de rika kommunerna och regionerna. Löner som betalas genom skatter och arbete av alla i hela landet. Vad beror det på att rikemansghetton som Danderyd, Lidingö, Täby osv i Stockholm kan hålla lägre kommunalskatt än fattigare kommuner? Det beror inte på skickliga politiker som kan sköta ekonomin bättre. Det beror på att kommuninnevånarna har så mycket högre inkomster att var och en betalar in ett högre skattebelopp till kommunen. Alltså kan kommunen hålla en lägre skattesats, varje kommuninnevånare betalar ändå in mer. Genom att se till att det inte finns billiga hyresrätter kan man slippa innevånare med lägre inkomster.

Vi kan se hur människor i hela landet är med och finansierar många verksamheter som sedan bara finns i Stockholm. Inom t.ex. kultur. Dom har ingen möjlighet att utnyttja servicen, men får hjälpa till att betala. Till detta kan vi lägga att hela landet får bidra till rikemansghettonas innevånares lyxliv genom ROT- och RUT-bidrag. Det är nämligen dom som utnyttjar den här typen av bidrag och har blivit bidragsberoende.

Jag har därför ett förslag. Vi avskaffar omfördelningen av bidrag mellan rika och fattiga kommuner och regioner. Men, istället baserar vi alla statliga bidrag till kommunerna på hur höga inkomsterna är i kommunen och regionen. Och man baserar de statliga bidragen på hur många statliga arbetstillfällen det finns i kommunen och regionen. Har man genomsnittsinkomster som ligger högt över snittet för landet får man helt enkelt klara den kommunala ekonomin utan statliga bidrag. Är snittinkomsterna låga blir de statliga bidragen mycket högre. Har man en låg andel statliga jobb, eller inga statliga jobb alls, så får man rejäla statliga bidrag som kompensation. Detta medan kommuner och regioner med stor andel statliga jobb över snittet får avdrag på de statliga bidragen för detta. Kommunen får ju redan en massa pengar från Staten.

Vad tror ni? Kommer de redan privilegierade regionerna köpa den uträkningen? Kommer Stockholm att tjäna eller förlora på uträkningen?

Egoismen frodas bland 08:or.

Läs mer här:
Hadzialic går emot regeringen om fattiga kommuner – Aftonbladet

Lämna en kommentar

Under Stockholm

Och?

– ”Äntligen får även Stockholm betala” har Aftonbladet satt som glad rubrik på sin ledare i dag om den av Stefan Löfven utlovade utvidgningen av det kommunala utjämningsbidraget. – ”Löfvens omfördelning för välfärd gäller pluttpengar” har Expressen satt som rubrik på sin ledarartikel om samma ämne. Uppriktigt sagt så ligger Expressens rubrik närmare sanningen.

Hela Sverige ska levaFast man kan undra om Expressenrubriken ska ses som kritik av förslaget eller som kritik av de upprörda reaktionerna från Moderaterna i Stockholm. – ”Det är en enorm besvikelse att S i dag lämnar beskedet att svika 2,3 miljoner invånare i Region Stockholm” kommenterar Moderaternas Irene Svenonius det hela med. Egentligen är det förvånande att hon får sitta kvar efter fiaskot med Nya Karolinska Sjukhuset. Där Moderaterna slösat bort mångdubbelt mer än vad utjämningssystemet kostar på totalt misslyckade upphandlingar (som skedde av partiideologiska skäl) och konsulter till absurda belopp.

Men, det ligger alltså mycket i Expressens invändning. Vad det handlar om är att utjämningssystemet utökas från att omfatta 9,7 miljarder till 11,5 miljarder. En utökning med mindre än 20%. Jag kan inte se att det skulle vara så kontroversiellt. Att göra stor affär av hur bra det är, är att inte ha så stora förväntningar på reformer. Att tala om att svika hela Stockholm är att inte kunna räkna. Men att Svenonius inte kan räkna är ju i och för sig ingen nyhet.

Jag vill istället peka på något annat. Staten har själva bidragit kraftigt till utarmningen av glesbygd och mindre kommuner! Socialdemokrater är inte ensamma skyldiga till detta, utan på den punkten är man inom partierna ganska eniga. Faktum är ju att i dag finns det knappt några statliga jobb att erbjuda i mindre kommuner. All form av statlig verksamhet har på inte allt för många år centraliserats till Sveriges storstäder. Den som vill jobba inom statlig verksamhet, som har utbildning för olika yrken inom detta området eller som på andra sätt är lämpliga till detta kan helt enkelt inte bo kvar utan tvingas flytta in till storstäderna eller kranskommunerna och pendla in. Postkontoren har lagts ner. Poliskontoren har lagts ner. Försäkringskassans kontor har lagts ner. Skattemyndighet och Kronofogde osv har centraliserats. Och just nu lämnar den sista myndigheten all sin verksamhet på mindre orter. Arbetsförmedlingen lägger ner sina flesta kontor och centraliserar den personal man har kvar till större städer. Den masscentralisering till vansinne som skett av svenska statliga myndigheter och annan statlig verksamhet har en mycket stor skuld till utarmningen av svensk glesbygd!

Med den kraftiga satsning på digitala tjänster som skett så skulle faktiskt myndigheternas personal lika gärna kunna sitta och jobba på mindre kontor runt om i landet än i jättelika kontorslandskap i storstädernas centrum. Jag är övertygad om att kostnaden skulle blivit mycket mindre genom mycket lägre hyreskostnader. Dessutom skulle man kanske till och med fått till effekt att myndigheternas anställda som fattar beslut som har avgörande betydelse för människor (sina kunder som det nu heter) kanske kunde träffa den dom fattar livsavgörande beslut om!

Läs mer:
Äntligen får även Stockholm betala
Löfvens omfördelning för välfärd gäller pluttpengar

1 kommentar

Under Hela Sverige ska leva

Jag skäms

Jag har ägnat mer än 30 år av mitt yrkesliv åt att jobba på Försäkringskassan. Den mesta av denna tiden genom att arbeta på Försäkringskassans lokalkontor på hemorten Åstorp. För de som är lite yngre kanske det låter lite konstigt, men det fanns ett Försäkringskassekontor i varje kommun – I större städer fanns det flera kontor. På dessa lokalkontor kunde man få hjälp med det mesta. De flesta förmånerna handlades av handläggare på dessa lokalkontor. Var det problem kunde man utan större problem få träffa sin egen handläggare och diskutera ärendet. Den handläggare som skulle handlägga en ansökan om något kunde lätt ordna ett möte med den som hade sökt förmånen. Handläggaren fick se sin ”kund” i ögonen, och den som sökte en förmån (den försäkrade – df, som det hette) hade personlig kontakt med sin handläggare.

Försäkringskassans lokalkontor

Under en stor del av dessa åren var min specialitet Föräldraförsäkringen. Alla blivande föräldrar (mamma och pappa) bjöds in till ett personligt informationsmöte. Jag kunde berätta om reglerna, tipsa om hur man kunde göra och de blivande föräldrarna kunde ställa frågor. Dom kunde återvända till mig, personligt möte eller via telefon, om nya frågor dök upp. Jag satt också i kundmottagningen och tog emot besök, hjälpte till med blanketter, förklarade regler eller skickade vidare mer komplicerade frågor till speciella handläggare. Hade vi på lokalkontoret frågor vi inte kunde besvara fick vi kontakta vårt centralkontor där det fanns specialister. Ett centralkontor i varje län.

Den här personliga servicen var uppskattad. Jag får fortfarande bevis på detta genom olika människor som jag träffat i arbetet och som i dag kan hälsa vänligt, ställa frågor eller bara beklaga sig över utvecklingen. Jag brukar ta som exempel när jag för en tid sedan hade varit på ett av kommunens äldreboende, av helt andra skäl. När jag skulle gå kom en äldre dam stultande med sin rollator och frågade mig: – ”Jag får följa med dig hem!” Jag försökte förklara att det nog inte var så lämpligt osv. Varvid hon frågade: – ”Det är väl du på Försäkringskassan?” Jag tog det som en stor komplimang även om jag förstod att damen kanske var lite dement. Hur som helst avslutade hon med: – ”Här är så tråkigt!” Sedan stultade hon vidare och jag kunde fortsätta hemåt medan jag funderade över våra liv.

Hur som helst nådde så småningom den stora centraliseringsvågen även Försäkringskassan. Lokalkontoren lades ner och det skapades handläggningscentrum där allt skulle handläggas så rationellt som möjligt som det hette. Men ack så opersonligt och med dålig service. Samma centraliseringsvåg har nu också nått Arbetsförmedlingarna. Inom kort finns det i stort sett inga statliga myndighetsjobb att få på orter utanför storstäderna. Dom lämnas åt sitt öde. Samtidigt som den personliga servicen är avskaffad.

Försäkringskassan

Jag stod ut på denna opersonliga handläggningsfabrik en kort period innan jag sökte mig bort från det sjunkande skeppet – Försäkringskassan. Jag brukar säga att det som slutligen fick mig att bestämma mig var när jag höll på att helt göra bort mig. Jag jobbade med Tillfällig Föräldrapenning. Jag satt vid min dator och öppnade upp ärenden på löpande band. Godkände ansökan och betalade ut pengarna. Öppnade nästa ärende osv. Jag hade förvandlats till en robot! Helt plötsligt sade datorn till mig att jag hade inte behörighet att öppna ärendet! Men, va’ fan? Jag gjorde flera försök att öppna upp ärendet så att jag kunde handlägga det, men samma svar – ingen behörighet! Då upptäckte jag vad som var fel, det var min egen personliga ansökan om TFP som jag försökte handlägga. Det var tur att jag stoppades av systemet, annars hade jag betalt ut pengar till mig själv utan att fundera. Jag hade förvandlats till en robot som inte visste vad jag gjorde.

Jag bestämde mig för att nu får det vara nog och sökte mig bort. Och sedan dess har Försäkringskassan fortsatt att rasa i förtroende bland svenska folket. Samtidigt som centraliseringsvansinnet fortsätter medan den personliga servicen är avskaffad. Försäkringskassan ligger i den absoluta botten när det gäller förtroende. Visst har politiker gjort sitt genom politiska beslut som kraftigt försämrade förmåner. Moderaternas kamp för att försämra sjukpenningen och sjukersättningen har varit intensiv. Sjuka människor är egentligen bara lata simulanter som försöker lura skattebetalarna. Ungefär så resonerar man inom Moderaterna. Och de andra borgerliga partierna i det som förr kallades Högeralliansen har snällt jamsat med. Vid en utvärdering som gjorts nyligen visade det sig att Sverigedumokraterna dock hade den absolut sämsta politiken. Men, Socialdemokraterna och Miljöpartiet har inte bjudit motstånd på det sätt man kan förvänta sig.

Moderatledaren Ulf Kristerssons klassiska löfte när han valdes in i Riksdagen förklarar lite av hur Moderaterna ser på välfärd och socialförsäkringar:

– ”Som moderater och förkämpar för individuell frihet och marknadsekonomi har vi ett uppdrag att bekämpa och avveckla välfärdsstaten.”

Försämringskassan

Men, det är inte bara politiska beslut som skapat denna totala brist på förtroende för Försäkringskassan som svenska folket har. Det jag berättat om här i början, alltså ett centraliseringsvansinne som skapat en totalt avpersonifierad brist på service har hjälpt till att skapa denna sörja. Ledningar som sett ”besparingar” som enda ledord har sedan ytterligare försämrat läget. Den som sitter 50 mil från den som drabbas av ett negativt beslut har mycket lättare att fatta detta negativa beslut efter påtryckningar uppifrån (både ledning och politiker) än den som personligen träffat den som berörs av beslutet. I dagens Försäkringskassa blir det negativa beslutet bara ännu ett anonymt beslut i en lång rad av beslut som inte har någon egentlig betydelse för beslutsfattaren. Vi har ju till och med haft hårresande exempel där andelen avslag gav resultat i lönekuvertet.

– Försäkringskassan måste återta sin samhällsfunktion skriver Elisabeth Wallenius som är ordförande för Funktionsrätt Sverige i en debattartikel i Dagens Samhälle. Det är dags för våra styrande politiker att ta Försäkringskassans problem på allvar. Och lösningen är inte ännu mer centralisering, ännu mer IT-stöd, ännu fler chefer som ser besparingar och indragningar som något positivt. Jag skäms för vad som hänt med min gamla arbetsgivare!

1 kommentar

Under Försäkringskassan

Hela Sverige ska leva! – Snömos

– ”Hela Sverige ska leva!” Visst låter det bra. Det är ett slagord, eller ska vi kalla det för ett vallöfte, som väl alla riksdagspartierna ställer upp på. Med lite olika ordalydelse naturligtvis. Men vad är de fina orden värda när det kommer till kritan?

Den ökända s.k. servettskissen till budget från Moderaterna och Kristdemokraterna som dessa lyckades kuppa igenom i riksdagen innehåller mängder av nedskärningar i budgeten som bara har kladdats ner på ett papper utan att tänka efter vilka konsekvenser nedskärningarna får. Miljöbudgeten är en katastrof där mängder av olika miljöprojekt nu får ett plötsligt abrupt slut. M och Kd glömde att det kanske behövs pengar. Men sådana småsaker var inte så viktiga, det viktiga vara att kladda ner lite siffror på ett papper som Riksdagen sedan beslutade om.

Ett annat område är halshuggningen av pengar till Arbetsförmedlingen. Ett yxhugg som naturligtvis var ideologiskt betingat. M och Kd står för privatiseringar och verkar tro att detta ska bli enormt mycket billigare – och bättre. Att tänka så långt som att det kanske behövs tid för att nedskärningar ska få effekt? Nähä! Redan idag går stora delar av pengarna till Arbetsförmedlingen till uppköp av tjänster från privata ”arbetsförmedlare”. Där arbetssökande får gå och lära sig att skriva en jobbansökan medan arrangören håvar in pengar. Men de som redan har svårt för att få ett jobb får inget jobb bara för att dom för femtioelfte gången får lära sig att skriva ett CV. Dom behöver praktiskt hjälp med t.ex. praktikplatser och liknande.

Skåne

Men som sagt. Nu slaktades bidragen till Arbetsförmedlingen i den budget som spikades. Arbetsförmedlingen räknade på pengarna och konstaterade att vi måste säga upp de flesta av våra anställda och stänga de flesta kontoren vi har om vi ska kunna spara in alla de pengar som vi inte längre får i anslag. Några pengar över för att köpa upp fler tjänster finns det inte kvar trots detta. I går kom Arbetsförmedlingens lista över vilka kontor som ska läggas ner. Här i Nordvästskåne där jag bor läggs kontoren i Åstorp, Bjuv, Klippan, Perstorp, Örkelljunga, Båstad, Ängelholm, Landskrona, Svalöv och Höganäs ner. Kvar blir kontoret i Helsingborg. Totalt läggs 17 arbetsförmedlingskontor i Skåne ner och bara 6 blir kvar.

Nu handlar detta inte bara om budgeten. Det handlar också om en pågående trend. Jobben, arbetsplatserna, servicen osv centraliseras till storstäderna. Övriga landet utarmas på service, på arbetstillfällen, på möjligheter att leva. Samhällena utanför de stora städerna ska förvandlas till sovstäder utan service, utan arbetsplatser. Den som är dum nog att bosätta sig där får skylla sig själv om man måste pendla till jobben. Man blir utlämnad till opersonlig service via datorn.

– ”Hela Sverige ska leva!” Glöm det!

Ett annat exempel på politikernas dubbelspel handlar om kollektivtrafik. Här i Skåne har de nytillträdande inom den borgerliga Högeralliansen inlett sitt arbete med att först höja skatten och sedan dra ner på anslaget till kollektivtrafiken och Skånetrafiken. Första effekten blir nu att ett antal busslinjer läggs ner och flera andra får sämre trafik. Naturligtvis inte i städerna utan på landsbygden. Vad man uppenbarligen inte begriper, högsta ansvarig är moderaten Carina Zachau, är att om det går färre bussar så blir det fler som väljer att ta bilen. Kan man inte ta sig hem på kvällen så struntar man helt i bussen och kör bilen istället. Redan nu står det klart att nästa år kan det bli nedskärningar i tågtrafiken också.

– ”Hela Sverige ska leva!” Pyttsan!

Lämna en kommentar

Under Centralisering

HELA Sverige ska leva

När våra riksdagsmän sittande i sina bänkar i Stockholm uttalar sig så är det väldigt viktigt att påpeka att Hela Sverige ska leva. Men sedan finns det ju verkligheten också!

Vi som bor i mindre kommuner, vi som bor utanför storstäderna, vi betalar exakt lika mycket skatter som storstadsborna betalar. Snarast är det nog så att vi betalar lite högre kommunalskatt. Däremot har vi ofta lite lägre löner. Men, trots att vi alltså betalar samma skatter till Staten, så får vi sämre service av Staten!

Hela Sverige ska leva

Det är nu ett antal år sedan som Försäkringskassan lade ner all personlig service utanför storstäderna. Skattemyndigheten samma sak. Nu är det Arbetsförmedlingens tur. Till viss del som ett resultat av Högerns ogenomtänkta servettskiss till budget som man drev igenom i Riksdagen så ska Arbetsförmedlingen göra sig av med en stor del av sina anställda. Och samtidigt väljer man då att lägga ner sina kontor med personlig service i cirka 130 kommuner i Sverige. Under åren 2015-2017 lade Arbetsförmedlingen ner 78 kontor och nu ska alltså ytterligare 130 av de kvarvarande 242 kontoren läggas ner.

Det ska alltså påpekas att nedläggningen är ett led i en utveckling som pågått länge. Det beror inte bara på Högeralliansens genomdrivna hafsbudget. Svenska medborgare som bor i mindre kommuner är helt enkelt mindre värda när Staten ska spara och rationalisera. Det handlar alltså inte bara om en försämrad service till de som bor i mindre kommuner. Det handlar lika mycket om arbetstillfällen. I dag finns det snart inga statliga eller offentliga arbeten att få i kommuner utanför städerna förutom de som kommunen själva erbjuder.

Och till och med de kommunala jobben outsourcas till städerna. Här i Nordvästra Skåne förekommer ett samarbete mellan kommunerna som kallas Familjen Helsingborg. Så är t.ex. kommunens löneadministration centraliserad – till Helsingborg. Vi har alltså en utveckling där mindre kommuner förvandlas till sovstäder. Det finns inga jobb utan man tvingas pendla för att få ett jobb. Staten som arbetsgivare lämnar, Regionerna lämnar och till och med kommunerna själva flyttar bort jobben. Här nere i Skåne handlar det trots allt om korta avstånd. I glesbygdsområden handlar det om helt andra sträckor.

Hela Sverige ska leva! Glöm dessa fina ord. Dom är inte värda ens trycksvärtan när det kommer till kritan och politikerna sittande i sina bänkar i Stockholm ska fatta sina beslut. Då har uppenbarligen till och med de som ursprungligen bor i mindre kommuner förvandlats till storstadsbor som inget vill se eller höra.

Arbetsförmedlingen
Aftonbladet
SVT
Sveriges Radio
Dagens Nyheter

1 kommentar

Under Hela Sverige ska leva

Polis Polis

När jag var ute på förmiddagen och gick en runda med min mamma i rullstolen så började jag fundera lite när vi gick förbi Gamla Torg här i Åstorp. Här ställer Polisen en gång i veckan upp en av sina Husbilar och ”visar upp sig” för oss Åstorpsbor. Gamla Torg är det nyare torget i Åstorps Centrum. Det finns också något som heter Nya Torg, vilket är det gamla torget som i stort sett inte är något annat än en parkeringsplats. Hur som helst så kommer alltså den vänliga och serviceintresserade polisen en gång i veckan och ställer upp sin husbil och hälsar oss Åstorpsbor välkomna. Och det är ju snällt! Mitt emot torget i korsningen Storgatan-Torggatan ligger Åstorps polisstation. Den är stängd för allmänheten tills vidare! Sedan man flyttade in i dessa relativt nya lokaler har polisstationen hållits stängd tills vidare.

Polis

Jag tillåter mig att fundera över om det inte hade varit billigare att en gång i veckan hålla polisstationen öppen än att ha den stängd och så köra ut med en husbil och ställa upp den 50 meter bort för att visa upp sig? Men, det finns säkert någon praktiskt förklaring till det hela. Som att det är olika avdelningar inom Polisen så det går inte att lösa på annat sätt. Överhuvudtaget vet jag faktiskt inte vad Polisstationen används till. Jag ser ingen aktivitet där överhuvudtaget. Jag har i modern tid inte sett en polis som förflyttat sig gående i kommunen. Det finns alltså inga patrullerande poliser som kan tänkas ha polisstationen som utgångsläge. Min gissning är att lokalerna främst används om en polis i närheten på uppdrag i sin polisbil behöver kissa?

Sedan kanske det står i några direktiv eller i något ”Medborgarlöfte” att det ska finnas en polisstation i varje kommun. Här i Åstorp är i varje fall Polisstationen inget annat än en skylt där det står att polisstationen håller stängt tills vidare. Jag var i ”grannkommunen” Örkelljunga en dag i somras för en fototävling och blev så förundrad när jag såg två fotpatrullerande poliser att jag nästan blev mållös. Jag fick till och med fotografera paret för fototävlingen. Men som sagt, här i Åstorp har jag inte sett en fotpatrullerande polis på jag vet inte hur många årtionden. Men, det händer alltså att jag ser polisbilar passera. Både i sakta mak och i lite högre utryckningshastighet. Och som sagt en gång i veckan en Husbil på Gamla Torg.

Polisbil

Sedan träffade jag som sagt poliser nästan dagligen när jag jobbade på Migrationsverkets Förvar här i Åstorp. Det var allt från att dom kom med nya boenden, eller att dom kom för att hämta boenden. Eller så kanske dom bara kom för att prata lite med någon boende. Eller så kom dom bara för att lämna över lite papper och handlingar.

Fast jag ser att Polisen har svårt för att uppfylla sina Medborgarlöften. Men dom gör nog så gott det går med den organisation och de resurser dom har. Fast uppfylla sina Medborgarlöften, det gör man inte. Vad dom där Medborgarlöftena innehåller har jag ingen aning om.

Ifall polisens problem beror på en dålig organisation eller otillräckliga resurser, det har jag naturligtvis inget klart svar på. Hur som helst så bjuder de politiska partierna över varandra i att utlova ”fler poliser”. Men, om organisationen är fel så löser det ju inga problem. Den polisorganisation som gäller drevs igenom av Reinfeldt-regeringen strax innan man förlorade valet 2014. Den har fått en hel del kritik. Alldeles för många chefer. Alldeles för många pappersbärare. Alldeles för många kommunikatörer. Ett exempel jag läste om handlade om upphandlingen av service av polisbilarna. Den har blivit så centraliserad att numera är ett stort antal poliser varje dag upptagna bara med att köra polisbilar till service i andra änden av landet istället för att service kunde ske lokalt.

Jag skulle tro att det bästa polisen kan göra är en mer decentraliserad organisation, och att det faktiskt finns poliser runt om i landet. Inte bara på Polishuset i storstäderna eller i utryckningsfordon!

Lämna en kommentar

Under Polisen

Vad har jag uträttat?

Det händer att jag funderar över vad jag egentligen uträttat i mitt liv. I stort sett hela mitt yrkesliv har jag ägnat åt två olika myndigheter. Två myndigheter som väl i dag inte står så jättehögt i anseende – tvärtom nästan. Båda har jag lämnat frivilligt. Jag har gjort valet att jag inte vill vara med längre. Sedan jag 1974 hade gjort färdigt min militärtjänst har jag haft sammanlagt 5 olika arbetsgivare. Försäkringskassan som var den första leder med mer än 30 års anställning. Sist var det Migrationsverket med drygt 6 år. Däremellan hann jag med ett par år på Åstorps kommun följt av tre månader på Burlövs kommun och sedan 3 månader hos Kävlinge kommun.

Försäkringskassan

När jag en gång i tiden började jobba på Försäkringskassan var jag faktiskt stolt över detta. Efter några månader i Helsingborg fick jag jobb på lokalkontoret här i Åstorp. För yngre medborgare känns det kanske lite underligt att myndigheten hade service i varje kommun. Men så var det, det fanns minst ett kontor i varje kommun. Ett kontor där man kunde få personlig service med nästan allt. Och jag var stolt över att kunna ge den servicen. Det är många åstorpsföräldrar som jag har haft träffar med för att informera om reglerna och ge tips och svara på frågor om Föräldraförsäkringen. Som resultat är det många fler åstorpare som känner mig än jag känner åstorpare. Bilden visar personalen på Fk i Åstorp en gång i tiden på 90-talet.

För en tid sedan hade jag ett ärende till ett av äldreboendena i Åstorp. När jag skulle gå därifrån kom en gammal dam med sin rollator och frågade mig: – ”Får jag följa med dig hem?” Lite förvånad försökte jag förklara att det kanske inte vore så lämpligt. – ”Det är så tråkigt här. För det är du på Försäkringskassan väl?” Jag tog det som en komplimang trots allt.

När jag började arbeta på Migrationsverkets Förvar här i Åstorp kom en av mina nya arbetskollegor och berättade att jag hade varit en av de första personer han hade träffat när han kom till Sverige en gång i tiden och besökt Försäkringskassan. Det hade varit en positiv första kontakt med Sverige som han fortfarande kom ihåg. Det märks när jag träffar åstorpare att den goda lokala service som vi kunde ge var uppskattad.

Men, så satte stora centraliseringsrevolutionen igång. Den personliga servicen inom Försäkringskassan är i stort sett avskaffad. Om Försäkringskassan (och andra myndigheter) förr gav service och erbjöd arbetstillfällen runt om i alla Sveriges kommuner har vi nu hamnat i ett läge där det snart inte finns ”statliga” jobb på andra håll än i de allra största städerna. Centralisering och opersonlig ”service” har tagit över. En centralisering som fortfarande pågår. Jag brukar berätta att det som slutgiltigt fick mig att bestämma mig för att det fick vara nog med Försäkringskassan var när jag satt på det centraliserade kontoret i Helsingborg och behandlade ansökningar om Tillfällig Föräldrapenning. Då hade de insända blanketterna skannats av och man öppnade i princip på löpande band upp ärendena på datorn och godkände ett förslag till beslut. Nytt ärende, godkänn, nytt ärende, godkänn. Jättekul och inspirerande! Men helt plötsligt fick jag svaret att jag inte hade behörighet till ärendet. Va? Jag försökte på nytt, samma svar. Försökte igen, samma svar. Då upptäckte jag att det var mitt eget TFP-ärende jag försökte öppna upp. Hade säkerhetssystemet inte sagt ifrån hade jag betalt ut pengar till mig själv som en j-ävla robot! DÅ bestämde jag mig för att det här jobbet var inte för mig. Adjö Försäkringskassan!

Försämringskassan

I dag har Försäkringskassan förvandlats till en ännu mer centraliserad, opersonlig robot. Hårdare regler har gjort att handläggare sitter och ger avslag på ärenden där man ”på den gamla goda tiden” inte hade ens funderat i dom banorna. Men man slipper ju träffa den man säger Nej till och se dom i ögonen. Det har gått utför, och det handlar både om lagar, föreskrifter och en centraliserad opersonlig organisation som glömt att man finns till för ”de försäkrade”, inte för Regering och Riksdag. Försäkringskassan är inte längre tryggheten skrev Aftonbladet i fredags. Så sant, så sant!

De sista dryga sex åren av mitt yrkesliv har jag ägnat åt Migrationsverket. Här i Åstorp finns ett av de Förvar där personer som ska utvisas/avvisas kan hållas inlåsta i avvaktan på att en resa kan ordnas. Men syftet är att den som ska utvisas ska finnas tillgänglig när resan ska ske. Naturligtvis är det så att jag inte personligen håller med om alla beslut som fattas. Så var det inte heller på Försäkringskassan. Det var inte alltid jag tyckte att lagen var rätt, men som tjänsteman får jag hålla mig till lagen och sedan i så fall arbeta för en förändring. Samma sak på Migrationsverkets Förvar. Här träffade jag personer som jag var tacksam för att dom inte skulle stanna i Sverige. Men också personer där jag skämdes för hur Sverige agerar och behandlar människor.

På ett Förvar placeras allt från brottslingar som dömts till utvisning till asylsökande som fått avslag. En stor grupp är personer som rest till Sverige för att försörja sig. Försöka jobba vitt, jobba svart eller rent kriminellt. Den grupp jag skämdes inför främst i början var killar från t.ex. Nigeria eller andra länder i Afrika som hade fru och små barn i Sverige och som sökte uppehållstillstånd som anknytning. Men, svenska regler säger att om man söker som anknytning ska man göra det hemifrån. Alltså tvingas killarna ta farväl av gråtande små barn som inte begriper varför inte pappa får stanna utan ska åka till andra sidan jordklotet och där invänta hela den byråkratiska processen att fastställa att det är ett seriöst förhållande. Vill du söka asyl i Sverige så kan du däremot inte göra detta hemifrån utan måste först ta dig till Sverige.

Migrationsverket

Men, det påpekades hela tiden för oss i personalen att detta var Migrationsverket, inte Kriminalvården. De som fanns på Förvaret ska behandlas som ”boende”, inte som ”kriminella”. Visst kunde det hända att någon hittade på dumheter, som att försöka rymma. Men, det handlade om att vara beredda på detta, inte att förutsätta att dom skulle hitta på dumheter. Men utvecklingen har förändrats. Det har blivit allt mer ”kriminalvårdstänk”. De boende behandlas som presumtiva kriminella. Samtidigt som det blivit fullständigt överbelagt. Vill man skapa konflikter så ska man tvinga människor som inte kan prata med varandra eftersom dom har olika språk, som har olika religion, olika kultur osv att bo i samma lilla rum. Den ena snarkar, den andra fiser och den tredje kan inte sova alls. Samtidigt som någon eller några av dom mår dåligt eftersom dom inte vet vad som ska hända. Har man inte konflikter så skapar man detta. När jag slutade helt efter sommaren ritade man på en utbyggnad i Åstorp samtidigt som det förbereddes för en filial i Ljungbyhed en bit från Åstorp. Men utvecklingen gick åt helt fel håll. Både på grund av överbeläggning, pga de direktiv som kom från ovan som gjorde det hela allt mer likt ett fängelse och det faktum att svensk migrationspolitik har släppt medmänskligheten som ledstjärna för att istället satsa på hårda tag och att ”sända signaler”. Att utvisa unga killar som ofta knappt varit i landet till Afghanistan, det kanske osäkraste landet i världen, är en skam för Sverige! När jag sedan läser dagens ledarartikel i Expressen och läser meningen: – ”Förvaren är misskötta och lätta att lämna, tvångsutvisningarna har minskat kraftigt från redan låga nivåer, utlänningskontrollerna är få och ineffektiva.” Ja då ger jag slutgiltigt upp. Den ledarskribent på Expressen som skrivit dom raderna vet inte vad hen talar om. Hen hänvisar uppenbarligen till Förvaret i Kållered, men hen skriver ”Förvaren” och menar uppenbarligen alla. Hen vet inte vad hen talar om. Men, jag vill inte vara med längre!

Nu njuter jag av en välförtjänt pensionärstillvaro. Kan sitta hemma och kritisera och klaga på bloggen istället! Samtidigt som jag inte längre behöver pussla och improvisera för att ägna mig åt min autistiska son. Tack Kimmy för att du är en så god son. Det är inte många av er som spontant regelbundet får en riktig innerlig kram av en 20-årig son!

Trots allt ångrar jag inte åren på Försäkringskassan och Migrationsverket. Jag har fått träffa ofantligt många trevliga människor. Men, jag är glad att jag lämnat!

Lämna en kommentar

Under Försäkringskassan, Migrationsverket

Ett principiellt bra beslut

Regeringen har fattat ett nytt beslut om ytterligare utlokalisering av statliga jobb från Stockholm. Ett principiellt helt korrekt beslut. Statliga jobb måste finna över hela landet. Den som vill ha den här typen av jobb ska inte tvingas till att flytta till Stockholm. Svenska myndigheter måste kunna rekrytera sin personal från hela landet. Stockholm är överetablerat och dyrt. Beslutet att statliga jobb måste finnas i hela landet är alltså korrekt.

>Fjollträsk

Jag hoppas att Stefan Löfven har detta i åtanke när den fortsatta centraliseringen av statliga jobb till Stockholm faktiskt fortsätter på andra håll. Ett exempel är där driften av regionala flygplatser ska centraliseras till Stockholm. Sätt stopp för fortsatt centralisering också Stefan!

Sedan kan man ju bli lite misstänksam när den största gruppen som utlokaliseras just nu flyttar till Botkyrka! 500 av de 900 som ska flyttas hamnar i Botkyrka. Faktiskt lite pinsamt Stefan!

Min egen fackliga organisation ST är genom vår ordförande Britta Lejon mycket kritisk till decentraliseringen. ST har hela tiden varit mycket kritisk till utlokaliseringen av jobb från Stockholm. Jag hade tagit ST på större allvar om man varit lika kritisk när den stora centraliseringsvågen härjade. När statliga jobb försvann från de flesta kommuner i landet på kort tid under några år. Den statliga servicen runt om i landet lades helt enkelt ner och personalen tvingades flytta till ett litet antal storstäder. Var var ni då ST? Var vi för långt borta från er i ledningen sittande i Stockholm?

Decentralisera mera

Lämna en kommentar

Under Okategoriserade, Utlokalisering