Etikettarkiv: Doping

KAN MAN LITA PÅ IDROTTARE? (Internationella Caps Lock dagen)

Idrott förbrödrar heter det. Men den tid är över när idrotten var något positivt. Elitidrott i dag handlar uteslutande om pengar, och för att nå framgång är man villig att ta till vilka tjuvknep som helst. Det fuskas till höger och vänster. Man verkar vara villiga till precis vad som helst för att vinna. Oberoende av om det är accepterat enligt regelboken eller inte. Jag skulle snarare vilja säga att idrott korrumperar.

Överst på prispallen

Nu senast har vi den norska skidåkerskan Therese Johaug. Ännu är det inte fastslagit ifall hennes doping var medvetet fusk eller misstag. Hon är ju inte den första att avslöjas. Vi har ju avslöjandet om att alla de norska landslagsåkarna drabbats av astma och behöver astmamedicin. Med jämna mellanrum har t.ex. cykelsporten avslöjats med byxorna nere. Är det någon som tror att kraftsportare nått sina framgångar utan fuskmetoder? Det är så mycket pengar i omlopp inom elitidrotten att alldeles för många idrottare är villiga att ta risker för att nå framgång och därmed komma över de stora slantarna. Och, om fusket inte är medvetet kan man undra över hur aningslösa många idrottare är. Regelbundet skyller man på några vitamintabletter man köpte i en kvartersbutik. Eller något annat kosttillskott som man fick ett varuprov av på gymmet för någon vecka sedan. Är det verkligen någon som tror på alla dessa historier? Jag för min del har i varje fall slutat med att ha något förtroende. Jag konstaterar bara när en ny idrottare åker fast att ”det var nästa”.

Ett annat fenomen är t.ex. fotbollsspelare som trillar som furor i storm så fort dom förlorar bollen. För att sedan ligga och vrida sig i plågor som om dom håller på att dö. Fram tills dess att det inte blir någon avblåsning (eller att dom möjligen får sin frispark / straffspark). DÅ, blir dom helt plötsligt helt friska igen. Fusk är vad jag kallar det!

Nu har fuskandet till och med nått Boule-sporten. I dag läser jag om den tyska boulespelaren Klaus Mohr som försökte med lite egna metoder i samband med veteran-EM som hölls i Monaco i dagarna. Sverige slutade trea och fick en bronsmedalj. Fast det var först efter att Tyskland, som slog Sverige, hade diskats. Domarna tyckte att Klaus Mohrs klot rullade lite underligt. Efter att ha krävt att få kontrollera hans klot visade det sig när man klyvt det att det preparerats med kvicksilver och bomull för att inte rulla för långt. Klaus Mohr har gått under jorden, Tyskland har diskats och Boulesporten skrattar (eller möjligen gråter). Är det någon som tror att det här är en engångsföreteelse? Alla medel är tillåtna för att vinna äran och pengarna. Det må vara Boule, Fotboll, Skidåkning, Cykelsport eller någon annan idrott. Jag litar i varje fall inte längre på sporten!

Lämna en kommentar

Under Idrott

Korta näsor

Denna något kryptiska rubrik har faktiskt en fullt logisk förklaring. Alla har vi väl använt oss av uttrycket ”Tänker inte längre än näsan räcker”. Det är naturligtvis detta som föranleder den här rubriken. Jag är nämligen förvånad över att så många människor inte tänker längre än näsan räcker. Låt oss börja med Mona Sahlin. Hon har ju trampat i klaveret rejält tidigare. Hon borde ju begripa att media har full koll på henne. Journalister bara väntar på en chans att sätta åt Mona Sahlin igen. Det blir en fin trofé att sätta på bokhyllan. Journalister håller full koll på vad hon gör. Detta borde hon ju faktiskt vara fullt medveten om. Något som borde göra henne extra noggrann med vad hon gör. Om hon tänkte längre än näsan räckte så skulle hon fundera igenom allt hon gör så att det INTE blir fel. Vara noggrann med att INTE trampa i klaveret. Men, vad gör hon? Hon bjuder journalisterna på en ny trofé. Hon tänker inte längre än näsan räcker. Varför gör du på det viset Mona? Vad är det som gör att många politiker inte är EXTRA noggranna? Begriper dom inte att dom blir fritt villebråd när dom trampar i klaveret?

Nästa grupp som man verkligen om och om igen undrar varför dom inte tänker längre än näsan räcker är elitidrottare. Nu senast har vi ju alla de idrottare som åkte fast i dopingprov efter att ha stoppat i sig den obskyra hjärtmedicinen Meldonium. Bland annat den svensk / etiopiske löparen Abeba Aregawi. Men, hon var ju inte ensam. Det var många elitidrottare som fastnade i det nätet. Hur dumma är dom som bara stoppar i sig för dom okända mediciner som tränaren ger dom? Hur kan dom köpa obskyra kosttillskott på ett gym utan att ha full koll på vad det är? Begriper dom inte att det görs dopingkontroller? Varför tänker dom inte längre än näsan räcker? Hur kan dom vara så korkade så att dom stoppar i sig saker dom inte vet vad det är? Dom vet ju att det görs dopingkontroller. Borde det inte innebära att dom är extra noga med vilka piller dom stoppar i sig? Snarare verkar dom helt aningslöst stoppa i sig både det en och det andra utan att ifrågasätta vad det ska vara för mening med det.

Längre än näsan räcker

Låt oss fortsätta med en del andra som inte tänker längre än näsan räcker. För en tid sedan offentliggjordes det att Migrationsverket handplockat Angeles Bermudez Svankvist till ett speciellt uppdrag. Ett uppdrag som aldrig utannonserats utan Angeles Bermudez Svankvist handplockades till uppdraget. Något som verkligen inte gav upphov till några jubelrop, varken hos Migrationsverket eller Arbetsförmedlingen. Angeles Bermudez Svankvist fick nämligen sparken som Generaldirektör för Arbetsförmedlingen 2013. Till det jobbet hade hon handplockats av den moderata arbetsmarknadsministern Sven Otto Littorin. Det hela slutade dock med förskräckelse. Nu har hon alltså handplockats av Migrationsverket för ett uppdrag som innebär intensiva kontakter med Arbetsförmedlingen! Dom tänker uppenbarligen inte längre än näsan räcker.

Några andra som inte tänkte längre än näsan räckte var Generaldirektören Ingemar Hansson och överdirektören Helena Dyrssen på Skatteverket. När dom fick kännedom om att SVT:s Uppdrag Granskning kollade upp den gamla kompisen Frank Belfrags trassliga skatteaffärer försökte dom varna honom om vad som var på gång. Nu misslyckades dom med detta vilket resulterade i en av de mer komiska inslagen i Uppdrag Granskning när Frank Belfrag försökte gömma sig för SVT:s reportrar. Alla tre jobbade tillsammans på olika departement under den tidigare Högeralliansregeringen. Som andra politiskt tillsatta tjänstemän fick dom lämna när regeringen avgick. Men, dom fick snabbt nya fina jobb. När man har hamnat som Generaldirektör för en myndighet eller som Överdirektör på en stor myndighet så borde man ju faktiskt tänka längre än näsan räcker. Till och med en kortnäst amatör som er bloggare inser att så gör man helt enkelt inte. Varför tänker dom inte längre än näsan räcker? För övrigt kan vi undra hur det kommer sig att skandalen inte blev större än den blev. Hade det varit f.d. socialdemokratiska höga tjänstemän som trampat i klaveret på det här viset hade drevet satt igång rejält i svensk press. Fast där finns ju förstås nästan bara borgerliga tidningar, och dom tänker inte heller längre än näsan räcker.

Sedan läser vi att den tidigare Paradise Hotel-skådisen Sofia, numera Prinsessan Sofia som verkligen har, med hjälp av det Kungliga Hovet, arbetat hårt för att sudda ut nakenbilder på nätet, filmer från Paradise Hotel-epoken och lite mer tvivelaktiga vänner. Det är onekligen inte lätt att gå från en typ av karriär till en annan. Då gäller det verkligen att man tänker längre än näsan räcker. Därför blir man faktiskt något förvånad när man läser att Sofia Kristina Bernadotte startat bolaget SKB Sverige AB i all hemlighet. Kungligheter får nämligen inte bedriva affärsverksamhet. Dom ska vara helt neutrala. Efter all den utbildning i hovetikett som Sofia fått för att kunna passa in bland de blåblodiga så är det onekligen anmärkningsvärt att hon inte tänker längre än näsan räcker. Hon borde ju också begripa att det hela avslöjas förr eller senare på ett eller annat sätt.

Lämna en kommentar

Under Klavertramp