Etikettarkiv: Ekonomi

Viktigast och bäst

Vad tror ni att jag menar med den rubriken? Jo, det handlar om den undersökning som opinionsinstitutet Novus gör några gånger om året om vad väljarna tycker är Viktigaste politiska frågan och sedan vilka man tycker är Bästa parti i politiska sakfrågor. Vad vi väljare tycker är viktiga politiska frågor styrs naturligtvis av vad media berättar för oss. Men det fungerar på andra hållet också, media berättar för oss om det dom tror att vi tycker är viktigt. Alltså kan det vara spännande att se vad vi verkligen tycker.

Sjukvården ligger som vanligt i topp. Det är sjukvården som vi tycker är viktigast. 63% av svenskarna har denna i topp, och det är lite mer än vid förra undersökningen. Socialdemokraterna anses ha bäst sjukvårdspolitik, 16% anser det. Men det är en sjunkande siffra! På andra plats kommer Kristdemokraterna med Vänsterpartiet på tredje plats.

Älska din nästa

Invandring / Integration på andra plats. Det är 53% som tycker detta är viktigast. En liten ökning sedan förra undersökningen, men går vi ett par år tillbaka så har siffran legat på över 60%. Här är det Sverigedumokraterna (28%) som anses ha bäst politik. Med Socialdemokraterna på andra plats och Moderaterna på tredje plats.

Skola och Utbildning är det vi placerar på tredje plats. 52% tycker att detta är viktigast. Även detta är en ökning. Bäst politik (15%) anses Socialdemokraterna ha följt av Liberalerna och sedan Moderaterna. Det här är den enda fråga där svenskarna har något förtroende för Liberalerna. I alla andra frågor ligger man i den absoluta botten.

Lag och Ordning placerar svenskarna på fjärde plats med 50%. Det skiljer alltså mycket lite mellan 2:an och 4:an. Moderaterna (22%) anses ha bäst politik följt av Sverigedumokraterna och Socialdemokraterna. Det kan påpekas att för övriga partier finns det ett mycket lågt förtroende.

Äldreomsorg kommer med 45% på en delad femteplats. Och detta är en ganska stor ökning. När det gäller äldreomsorgen så har vi störst förtroende för Socialdemokraterna (16%) följt av Kristdemokraterna och Sverigedumokraterna. Även Vänsterpartiet finns det ett relativt stort förtroende för, men resten av partierna har nog en del att fundera över.

Miljö / Klimat kommer också på delad femteplats, och detta med en ännu större ökning än när det gäller äldreomsorgen. Störst förtroende har vi för Miljöpartiets politik (20%) följt av Centerpartiet och Socialdemokraterna. Det kan påpekas att 7% av svenskarna har störst förtroende för den sverigedumokratiska politiken inom det här området vilket placerar SD på 5:e plats. Det är väl en ganska bra uppskattning av hur många klimatförnekare det finns i landet!

Landets Ekonomi har svenskarna placerat på en delad sjunde plats en bra bit efter med 32%. Moderaterna vinner här med 22%, men med Socialdemokraterna i hälarna med 21%. Sedan är det långt ner till trean Sverigedumokraterna med 8% och sedan Vänsterpartiet med 5%. Resten av partierna kan vi nog snarast säga att vi saknar förtroende för…

Pensioner delar sjundeplatsen. Här ligger Socialdemokraterna i topp med 16% följt av Sverigedumokraterna och sedan Moderaterna och Vänsterpartiet på delad tredjeplats. Förutom möjligen KD är det nog enklast att säga att vi saknar förtroende för övriga partier.

Sysselsättning / Arbetslösheten / Jobben kommer sedan på nionde plats. Socialdemokraterna med 20% ligger i topp med Moderaterna hack i häl. Sedan är det långt ner till Sverigedumokraterna på tredje och Vänsterpartiet på fjärde plats. Resten av partierna har ingen chans.

Jämställdhet är nykomlingar på tio-i-topp. Det är frågan Skatter som trillat ur och den frågan har trillat ända ner till 16:e plats. När det gäller Jämställdheten har vi överlägset störst förtroende för Socialdemokraterna (17%) följt av Vänsterpartiet med trion Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedumokraterna på en delad tredjeplats. Det handlar väl då främst om de som inte vill ha jämställdhet utan tycker att sådant är trams.

Övriga områden i undersökningen följer i följande ordning. Energipolitik, Boende, Socialförsäkringarna (a-kassa, sjukförsäkringen mm), Barnomsorg, Försvaret, Skatter, Fördelningspolitiken, Företagande / näringspolitik, Infrastrukturpolitik, Djurrättsfrågor, Familjepolitik, EU / EMU, Privatiseringar, Integritetsfrågor (t.ex. FRA-frågan), Regionalpolitik och slutligen Utrikespolitik.

Ett annat sätt att titta på resultatet är att se hur många ”poäng” de olika partierna får. Jag har då satt 3, 2 eller 1 poäng till de tre partierna i toppen inom varje kategori. Och det följer ju ganska bra den allmänna väljaropinionen. Men inte helt…

Socialdemokraterna vinner helt överlägset. S är det enda parti som placerar sig i toppen inom alla kategorier och vinner alltså 6 av de 10 toppkategorierna. Totalt får man ihop 24 poäng. Sett till det här så borde ju Socialdemokraterna ligga bättre till i opinionen. Upplever väljarna att dom trots allt inte riktigt vågar lita på att man ska bedriva socialdemokratisk politik när det gäller? Socialdemokraternas toppområden är Landets ekonomi, Socialförsäkringarna, Sysselsättningen och Utrikespolitiken.

Socialdemokraterna

Moderaterna ligger ganska långt efter och får ihop totalt 12 poäng. Och man vinner två kategorier. Förra undersökningen vann Moderaterna tydligen fyra kategorier så det hela är nog en missräkning för Ulf Kristersson. Totalt lyckas man placera sig i 7 kategorier. Moderaternas toppområden är Företagandet, Lag och ordning samt Landets ekonomi.

Moderaterna

Sverigedumokraterna ligger inte långt efter. 11 poäng efter placeringar i lika många kategorier, 7 stycken. SD lyckas dock bara vinna en enda kategori. Sverigedumokraternas toppområden är inte överraskande Invandring, Lag och ordning samt EU.

Kristdemokraterna kommer långt efter med 5 poäng efter placeringar i 3 kategorier. Toppen är Familjepolitiken, Äldreomsorg, Sjukvård och Barnomsorg.

Vänsterpartiet

Vänsterpartiet kommer på femte plats och får ihop 4 poäng med tre olika placeringar även dom. Vänsterns toppområden är Privatiseringar, Socialförsäkringar och Fördelningspolitik.

Miljöpartiet placerar sig bara i ett område, men vinner ju på Miljöfrågan. Av alla de 25 områden som ingår i undersökningen är det bara Energipolitik och Djurrätt som Miljöpartiet har något förtroende bland väljarna.

Centerpartiet ligger på delad sistaplats med sina 2 poäng från Miljöfrågan. Man har dock bättre siffror i andra frågor än just Miljöpartiet.

Liberalerna får också bara ihop 2 poäng från skola och utbildning. Liberalerna är också det enda parti som bara lyckas få ihop 1% förtroende inom något av de 25 områdena. Och man lyckas med detta i inte mindre än fyra av de tio-i-topp områdena! Det är uppenbart att Nyamko Sabuni har en hel del att jobba med. Föga förvånande är de enda områden där det finns något förtroende Liberalerna inom Skolan, Försvaret och EU/EMU.

Så hur känner ni? Blev ni förvånade över något? Saknade ni något? Egentligen inte så mycket nytt att det skulle vara befogat att ägna så här mycket utrymme åt det!

Vill ni läsa mer? Här finns en PDF-fil att gotta ner sig i.

Lämna en kommentar

Under Väljaropinion

Pengar är inte allt

När man följer den politiska debatten verkar många politiker tro att människan tycker att pengar är allt. Främst borgerliga politiker verkar tro att alla samhällsproblem går att lösa genom att människor tjänar lite mer pengar eller bestraffas med lägre inkomster. Sjuka människor blir plötsligt friska och börjar jobba om det bara är riktigt stor skillnad mellan sjukpenningen och lönen. Arbetslösa får helt plötsligt ett jobb om A-kassan blir så låg att det är stor skillnad på denna och lönen. Handikappades rehabilitering styrs av hur mycket pengar dom kan tjäna. Utarbetade pensionärer låter bli att gå i pension om dom tjänar några kronor extra på detta. Likaså verkar man tro att det bara är pengarna som hägrar när entreprenörer vill förverkliga sina idéer. Allt går helt enkelt att styra med pengar. Får människor lite mer pengar så blir dom omedelbart mer produktiva och lyckliga.

Pengar är inte allt

Men, faktum är att så är det inte. Visst har pengar betydelse, men det är inte allt. Den som är sjukskriven blir inte plötsligt frisk om det är tillräckligt stor skillnad i inkomst. Det som styr är att hälsan blir bättre, att arbetet anpassas och så vidare. Pengar är en liten del i det hela. Den som är arbetslös får inte plötsligt ett arbete bara för att A-kassan blir så låg som möjligt och man dessutom straffbeskattas. Det som styr om man börjar arbeta är att det finns ett tillgängligt jobb eller att man får kompetens som gör att man kan få ett tillgängligt arbete. En ålderspensionär fortsätter att arbete om hen orkar detta, om arbetet känns så inspirerande att man vill fortsätta. Om arbetskamrater upplevs som så viktiga att man vill fortsätta att träffa dessa. Sedan skadar det ju inte att man får en liten extraslant. Men, det är inte slanten som är det avgörande.

Det som styr en entreprenör är först och främst att kunna förverkliga en idé. Alla de framgångsrika företag som finns runt om i vårt land (och runt om på vår jord) har i allmänhet inte en gång startats av någon som startat detta för att bli mångmiljardär. Man har startat upp för att man har en idé, en uppfinning, en vision om något som man vill genomföra. Det som styr är möjligheten att få detta genomfört. Inte den omedelbara drömmen om att bli mångmiljardär. Den som startar upp med den drömmen brukar snarast istället snabbt lyfta som en sol men mycket snabbt krascha igen när drömmen inte räcker.

Det är därför som borgerliga tankar om kraftiga skattesänkningar för de som redan har sitt på det torra samtidigt som de som drabbats av olika motgångar som sjukdom, handikapp, arbetslöshet osv ska bestraffas med sänkta eller indragna bidrag och ersättningar kombinerat med straffbeskattningar faktiskt inte är så framgångsrika som man tror från våra moderata och andra högerinspirerade politiker. Lönen mindre viktig för svenskar har nationalekonomen Daniel Lind kommit fram till. Främst moderaterna verkar tro att Jobbskatteavdragen löser alla problem. Det är just denna tro att det bara är pengar som styr vårt handlande som gör att Moderaterna ständigt kommer med nya Jobbskatteavdrag som lösning. Men, dom har inte den stora effekten på vårt handlande som dessa skattesänkarfanatiker tror. Den mest tydliga effekten av de införda Jobbskatteavdragen är stora luckor i samhällets inkomster. Det är därför borgerliga regeringar alltid slutar i budgetunderskott och ökade statsskulder. Att låna till skattesänkningar leder främst till nya problem. Inte till lösningar av problem.

Det finns så mycket annat som styr vårt beteende än pengar. Kära borgerliga politiker, ni kan inte fortsätta att vara så pengafixerade! Det finns andra värden!

Lämna en kommentar

Under Jobbskatteavdrag

Ekonomen tycker till

Jag tror faktiskt att jag i min ungdom hade tänkt mig att jag skulle bli någon sorts ekonom. På det här temat kan vi nog också hitta mitt ganska stora motstånd till militären. Hur detta hänger ihop med vad jag blev ska jag försöka förklara. Det finns faktiskt förklaringar till det mesta.

Sven Tycker

Efter Grundskolans 9 år gick jag först en ettårig Handelsutbildning på en Yrkesskola som fanns här i Åstorp. Efter det 3-årigt Gymnasium i Klippan på en Ekonomisk utbildning. Sedan fortsatte jag vid Lunds Universitet och hann där med en termin Företagsekonomi och en termin Nationalekonomi. Under ett par somrar under den här tiden i början av 1970-talet hade jag sommarjobb och skötte bokföringen på ett rederi i Helsingborg, (Rederi AB Transmarin). Ett ”spännande” jobb. Dom hade kontor precis bredvid Helsingborgs Färjestation med utsikt över hamnen och Sundet. Mitt arbetsredskap var en stor maskinell bokföringsmaskin från Burroughs som dönade så jag fick sitta i eget rum…

Hur som helst hann jag alltså bara med två terminer vid Lunds Universitet, sedan tyckte den svenska militärmakten att man behövde mina tjänster (på den tiden hade vi en riktig värnplikt). Jag tyckte annorlunda och menade att det var väl inte så lämpligt att jag avbröt en två terminers kurs i Nationalekonomi, så jag sökte om uppskov. Det tyckte inte Värnpliktsverket var någon bra idé. Jag gav mig inte och överklagade deras avslag. Något som inte hjälpte! På fredagen fick jag ett brev med avslag på mitt överklagande och på måndagen ryckte jag in vid S2 i Karlsborg som blivande Radiostationsplutonchef. Efter ett års pendling till Karlsborgs fästning ryckte jag ut den 31 maj 1974 som färdigutbildad Telefonist med inomhustjänst! Jag tror att varken jag eller de militära myndigheterna var så nöjda med vad som utspelats sig under det året. Hur förhållandet var mellan mig och diverse militära befäl får dock bli en senare historia.

Hur som helst konstaterade jag att jag inte var upplagd för att efter ett års uppehåll hoppa in mitt inne i en ettårig kurs vid universitetet så istället valde jag att börja jobba efter sommaren. I mer än 30 år blev Försäkringskassan min arbetsgivare och det tog många år att betala tillbaka ett års studielån. Den ekonomiska utbildningen jag skaffat hade jag kanske inte så stor nytta av i mitt yrkesliv. Men jag har hela tiden sedan dessa varit intresserad av att följa med i den Nationalekonomiska debatten och följa debatten om Näringsliv och Företagsamhet. Alltså tänkte jag fundera över ett par sådana ämnen i dag.

Bankerna

När man hör borgerliga politiker berätta om den svenska ekonomin så är det ren katastrof. När dom och det svenska näringslivet ska beskriva förutsättningarna för att bedriva företagsamhet i Sverige så är det katastrof. Dom hemska socialdemokraterna, socialisterna och kommunisterna har helt förstört dessa möjligheterna. När jag därför läser PM Nilssons ledare i Dagens Industri i dag om vilken väg Sverige nu ska välja i EU börjar jag fundera. Ledaren har rubriken Välj nordiska alliansen. Där skriver PM Nilsson att Sverige t.ex. ligger tvåa i världen när det gäller innovationskraft. Sverige ligger (tillsammans med de andra Nordiska länderna) på tio-i topp i världen när det gäller konkurrenskraft. I en europeisk jämförelse tillhör Sverige tillväxtländerna. Enligt Forbes globala lista över länder med bästa affärsklimatet ligger Sverige allra överst, som etta. Befolkningen litar, i en internationell jämförelse, mycket bra på myndigheter. I en internationell jämförelse är vi i stort sett fria från korruption. När PM Nilsson i Dagens Industri en annan gång ska beskriva läget för det svenska näringslivet så är det katastrof. Det går inte att bedriva privat företagsamhet. Och så vidare. Tänk på det där en gång till. Enligt Affärstidskriften Forbes är affärsklimatet i Sverige det bästa i hela världen. Sluta gnäll!

Sedan läser jag Svenska Dagbladets Näringslivsbilaga i dag. Ni har väl alla hört Närringslivets företrädare förklara sig innan lönerörelserna. Det finns INGA pengar över till löneökningar. Vi har INTE råd. Vi måste ALLA hjälpas åt att rädda våra jobb. SvD sätter som rubrik på sin artikel om hur styrelsearvodena inom de stora börsnoterade företagen utvecklas: Guldregn över styrelser: ”Enormt mycket pengar”. Det finns alltså gott om slantar tillgängliga när kompisarna ska bestämma ersättningen till varandra. Jag tycker faktiskt att citatet: – ”Småspararnas förlängda arm, styrelserna, behöver inte högre ersättningar. De behöver en revolution. Medianen för en ordförande ligger i dag på 96 000 i månaden, för två dagars jobb per månad. Det är fruktansvärt mycket pengar.” Men här är det de egna kompisarna som bestämmer ersättningarna. Jag tror inte att jag behöver tycka till så mycket mer. Siffrorna talar för sig själva.

Bankernas motto

Slutligen läser jag även i dag en liten artikel i Helsingborgs Dagblad om hur organisationen Oxfam avslöjar hur de stora bankerna i Europa flyttar över sina vinster för beskattning till skatteparadis. De vinster som de 20 största europeiska bankerna plockar ut i Luxemburg är större än de sammanlagda vinsterna i Storbritannien, Tyskland och Sverige tillsammans. Här sitter en liten grupp tjänstemän placerade på kontor för att finnas tillgängliga och sköta bokföringen så att vinsterna kan flyttas dit för nästan obefintlig beskattning och dessutom kan man göra de lite mer suspekta affärerna skyddade från insyn från mer nyfiken myndighetsbevakning i hemländerna. Är det någon mer än några bankdirektörer som tror att bankerna har moral? Jag vill därför avsluta med mitt vanliga citat från bankjätten Nordeas ordförande Björn Wahlroos. Jag tycker det säger mycket om hur resonemanget sker innanför bankväggarna och hur man ser på sina vanliga kunder:

”Nu kommer jag nog att stöta mig med vissa men omkring 80 procent av människorna är idioter, åtminstone när det handlar om pengar. Finanssektorn handlar om att flytta pengar från de 80 procenten som saknar idéer till de 20 procent som har det.”

Den där ekonomiutbildningen har jag kanske inte haft nytta av i mitt yrkesliv, men jag har lärt mig att förstå en hel del ekonomiska samband. Den förståelsen har gjort mig till Vänsterpartist!

1 kommentar

Under Ekonomi

Investeringar

Jag såg lite spännande siffror i ett nyhetsbrev om nordiska affärer. Det berättas om nysatsningar på teknikinvesteringar i de nordiska länderna (inklusive Baltikum). När man lyssnar på våra borgerliga oppositionspolitiker och företrädare för det svenska näringslivet får man lätt intrycket att läget är katastrofalt. Alla är pessimister och den svenska ekonomin kommer att sakta dö om inget radikalt händer – regeringen byts ut till exempel. Det vill säga de borgerliga partierna måste få komma till makten och föra en näringslivsvänlig politik i motsats till den katastrofpolitik som dagens vänstergröna politiker för i vårt stolta land. När man lyssnar på Anna Kinberg Batra, Annie Lööf, Jan Björklund och Ebba Busch Thor så är ju allt nattsvart. Intresset för att investera bör ju säga en hel del om vad man tror om framtiden. Alltså är detta faktiskt spännande siffror. Det handlar alltså om nya teknikinvesteringar under årets 10 första månader.

xxxxx

Litauen 3,8 miljoner dollar
Lettland 4,0 miljoner dollar
Island 28,5 miljoner dollar
Estland 32,7 miljoner dollar
Norge 72,1 miljoner dollar
Danmark 81,9 miljoner dollar
Finland 177 miljoner dollar
Sverige 1.700 miljoner dollar

Vi kan alltså konstatera att det svenska näringslivet satsar mer än 4 gånger så mycket som det satsas totalt i alla de andra nordiska länderna + Baltikum. Kan det vara så att näringslivet i Sverige trots allt känner optimism? Siffror kan säga ganska mycket.

Lämna en kommentar

Under Ekonomi

Invandring och ekonomi

Vi har väl alla insett att ett av Sveriges stora problem med den enorma invandringen är alla invandrare som hamnar i utanförskap. Alldeles för många invandrare som inte passar hemma här. Till detta ett uselt företagsklimat som förhindrar företag från att anställa. I varje fall är det så det låter från gnällmaffian.

Den stolta blågula flaggan

Därför blir jag lite förvånad när jag läser om att den stora brittiska banken HSBC som räknat fram i vilka länder invandrare har bäst möjligheter till att göra karriär. Det visar sig att det skapats en lista på 19 länder i världen där invandrare har bäst möjligheter att göra karriär. Listan innehåller en del arabländer, som Förenade Arabemiraten, Qatar, Saudiarabien, Oman och Bahrain. Vi hittar Hongkong och Singapore på listan. Vi hittar Australien, Nya Zeeland, Canada och Vietnam. De resterande åtta länderna är Europeiska länder med Schweiz i topp följt av Tyskland och Norge. Och sedan, surprise, surprise hittar vi Sverige. På sjätte plats i hela världen. Detta Sverige som alltså har ett fruktansvärt företagsfientligt företagsklimat, som har så hårda anställningsregler att företag inte vill anställa. Som har på tok för höga löner och som dessutom tar emot alldeles för många invandrare. Detta Sverige är alltså det sjätte bästa landet i världen för invandrare som vill göra karriär. Tänk vad man kan bli förvånad!

Fast det finns kanske en förklaring. Vi sade ju Nej till Euron! Om man skulle tro ekonomerna under kampanjen inför folkomröstningen så skulle ju Sverige halka efter ordentligt om vi inte gick med i Euron. Nu tänkte svenska folket lite längre och valde att säga Nej Tack istället. Verkligheten har väl sedan visat att det var folket som hade rätt medan det ekonomiska etablissemanget inte visade sig veta vad dom hade pratat om. Nu läser jag att Nobelpristagaren i Ekonomi, Joseph Stiglitz, också konstaterat att svensk ekonomi hade varit mycket sämre om vi gått med i Euron. Tänk på det här, ekonomer har inte alls alltid rätt. Det är snarast mycket vanligt att dom inte vet vad dom babblar om!

Lämna en kommentar

Under Invandring

Det grekiska dilemmat

Greklands flaggaI dag är det dags för den folkomröstning som Greklands premiärminister Alexis Tsipras har utlyst. När jag skriver det här har jag ingen aning om hur det går. Det troliga är att när ni läser det så vet ni hur det gick. Vad grekerna formellt ska rösta om är ifall Grekland ska acceptera de krav på åtstramningar i ekonomin som EU ställt för att bevilja ytterligare lån eller om man ska säga Nej (som premiärminister Tsipras vill) för att försöka få bättre villkor. Stödet för Ja-sidan från den etablerade världen är enormt. Och det gäller både utanför Grekland och i Grekland. I stort sett samtliga tidningar i Grekland stödjer Ja-sidan – men i stort sett alla tidningar i Grekland är ”höger”, precis som i Sverige och andra länder. I en kommentar på kultursidorna i Sydsvenskan läser jag att även den statliga public service TV:n i Grekland är starkt vinklad till att stötta Ja-sidan. Den vanliga politiska kommentaren i Sverige och övriga Europa är som den här. Grekland måste acceptera åtstramningarna annars är man ansvarslösa – punkt slut! Inga ord om att Grekland accepterat åtstramningarna i en följd av år, åtstramningar som bara haft en enda effekt – läget har blivit ännu sämre. Som jag skrev i går så är det ett antal (helt felaktiga) myter som styr den allmänna debatten om Grekland. Men, det finns faktiskt röster som har en annorlunda syn på saken. Bland annat flera välkända ekonomer som den välkända franska ekonomen Thomas Piketty för att ta ett exempel. På kultursidan i Helsingborgs Dagblad skriver Kent Werne om en annan välkänd ekonom, Anthony B Atkinson. En artikel som jag tycker ni ska ta er tid att läsa. Han påpekar att sedan ungefär 1980 har den ekonomiska utvecklingen gått mot ökade klyftor, och att detta haft en negativ verkan på ekonomi och välstånd. Ett exempel. 1980 tjänade en toppdirektör inom näringslivet 9 gånger så mycket som en arbetare. 2013 hade den siffran vuxit till 50 gånger så mycket som en arbetarlön. Det ökade ”välstånd” som en växande ekonomi har skapat har bara tillfallit en liten grupp. Den grupp som redan hade det väl förspänt och inte behövde det. Atkinson har ett 15-punktsprogram som förtjänar att upprepas:

Svenska sedlar1. Statliga investeringar med bra fördelningsprofil i forskning och utbildning.
2. En politik som bidrar till en bättre maktbalans i näringslivet – institutionaliserat i ett socialt och ekonomiskt råd.
3. Ett officiellt arbetslöshetsmål på max 2 procent och statliga garantijobb.
4. En nationell lönepolitik med en höjning av lägstalönerna på agendan.
5. Statliga sparobligationer med garanterad positiv ränta.
6. Ett startkapital till alla som fyller 18, finansierat genom kapitalskatt.
7. En statlig investeringsfond för ökad styrning av ekonomin.
8. Progressivare inkomstskatt med 65 procents marginalskatt för höga inkomster.
9. Sänkt skatt för låginkomsttagare genom ett höjt grundavdrag.
10. Arv och gåvor ska beskattas som inkomst över en livstid.
11. Proportionell eller progressiv fastighetsskatt och en årlig förmögenhetsskatt.
12. Höjt barnbidrag, beskattat som inkomst, garanteras av EU.
13. Deltagarinkomst (en form av basinkomst) ersätter socialbidraget.
14. Uppgraderade och breddade socialförsäkringar med höjd ersättningsnivå.
15. Minst 1 procent av BNP i bistånd till utvecklingsländer.

Men som sagt. Istället dikteras villkoren för grekerna (skulder SKA ALLTID betalas) av ett Tyskland som flera gånger i historien fått sina skulder mer eller mindre helt avskrivna. Och av ett EU som nu drivs av Luxemburgs förre finansminister och premiärminister Jean-Claude Juncker. En man som var finansminister i Luxemburg samtidigt som Luxemburg aktivt hjälpte skattesmitare att smita undan skatten i andra länder. Det är många som borde fundera över moralen.

3 kommentarer

Under Grekland

Mig icke begripa

Vår framtidDet finns politiska beslut som man förstår tanken bakom även om man personligen tycker annorlunda. Och sedan finns det politiska beslut som man egentligen inte förstår tanken bakom heller. En sådan fråga är avdragsrätten för pensionssparandet. Det finns ju en vilja från Maktens män (och kvinnor) att vi själva ska ta så stort ansvar som möjligt för vår framtid. Och ett led i denna önskan har varit det faktum att den som sparar i ett egen pensionssparande kan dra av sparandet i deklarationen. Man skattar helt enkelt inte för de pengar man sparar förrän man tar ut pensionen en gång i ålderdomen. Upp till 12.000 kronor per år (dvs 1.000 kronor i månadssparande) är ”skattefritt”. Men av för mig okänt motiv så ska detta avskaffas. Från årsskiftet sänks maxbeloppet till 2.400 kronor (dvs 200 kronor i månaden) för att sedan helt avskaffas från 2016. Det här är beslut som fattats av den avpolletterade Högeralliansregeringen, men det finns inget som tyder på att den nya Rödgröna regeringen inte tänker fullfölja beslutsgången. Som sagt, jag begriper inte riktigt motiveringen. Är det inte positivt om människor sparar lite extra till sin pension? Med största sannolikhet kommer denna typ av sparande att helt försvinna. Förutom bland den grupp som inte uppmärksammar att det inte längre är förmånligt utan snarare tvärtom. Mig icke begripa något!

Lämna en kommentar

Under Pensionssparande