Etikettarkiv: Erdogan

Utpressning

» Diktatorn ställer krav.

Turkiets president Recep Tayyip Erdogan tar chansen. Genom att idka utpressning mot Sverige och Finland för att rösta JA till Sveriges och Finlands medlemsansökningar till NATO hoppas han få igenom eftergifter från både Sverige och Finland men också från NATO som sådant.

Vad Turkiet är ute efter är att det vapenembargo som man utsätts för ska hävas. USA vägrar sälja avancerat stridsflyg till Turkiet till exempel för att Turkiet valde att köpa andra avancerade vapen från Ryssland. Att Sverige (och Finland) inte säljer vapen till Turkiet beror främst på att Turkiet riskerar använda vapnen i Syrien. I norra Syrien för nämligen Turkiet krig mot de kurdiska grupper som i samarbete med västvärlden bekämpade terrorgruppen IS. Det var de kurdiska trupperna som slutligen besegrade IS. Men, Turkiet ser allt som har med kurder att göra som terrorism.

Satsa på fred istälet

Det kurdiska folket bor främst i Turkiet. Av de ungefär 35 miljoner kurder som finns bor mer än hälften, ca 20 miljoner i Turkiet. Men det bor också stora grupper i Iran (ca 10 milj), I Irak (ca 5 milj) och Syrien (ca 1 miljon). Nu är Erdogan livrädd för att de kurdiska grupperna i norra Syrien ska förklara de områden man kontrollerar för en självständig kurdisk stat. Alltså för Turkiet krig i norra Syrien för att bekämpa de kurdiska trupper som bekämpade terrorgruppen IS tillsammans med västvärlden. Turkiet vill ha mer vapen att bekämpa kurderna med.

Erdogan är också livrädd för det stöd som Sverige ger till det kurdiska folket och det faktum att det bor ca 100.000 kurder i Sverige. Oftast på flykt från turkisk terror mot kurderna i Turkiet. I Sverige finns också andra oppositionella från Turkiet som fått asyl i Sverige eftersom dom riskerar att spärras in för sin kamp för demokrati och emot Erdogan. Turkiet vill nu att Sverige utvisar de man ställer krav på ska utlämnas till Turkiet.

Flera ledande turkiska oppositionsledare finns också i USA. Och i utpressningen ingår att även ställa krav på att USA ska utvisa dessa till Turkiet.

Som motståndare till ett avskaffande av Alliansfriheten och istället ansluta sig till en militär allians känns det dumt att vara splittrad. Den stora fasan är att Sverige (och Finland och USA…) ger efter för utpressning och bryter våra demokratiska principer. Kan man hoppas på att Turkiet röstar Nej? Så kommer det inte att gå – tyvärr!

Min gissning är att det kommer att bli en form av kompromiss så att Erdogan inte tappar ansiktet men Sverige och Finland avskaffar sin Alliansfrihet.

Läs:
Svensk-finsk delegation åker till Ankara. – SVT
Stoltenberg: Turkiet är en viktig Natomedlem. – SVT
Här är Turkiets kravlista för ett svenskt Natomedlemskap. – SVT

Lämna en kommentar

Under Okategoriserade

Autobahn in i NATO

» Har drabbats av förstoppning.

Svenska högerpolitiker som under årtionden drömt om att få avskaffa den svenska Alliansfriheten och ansluta Sverige till den USA-styrda militära unionen NATO jublar. Äntligen hittade Putin på tillräckligt mycket dumheter för att tvinga in Sverige (och Finland) under USA:s kärnvapenparaply. Och samtidigt få bjuda in amerikansk militär till Sverige i obegränsad omfattning.

Efter Rysslands fiasko i Ukraina har man med gemensamma ansträngningar lyckats måla upp en nära framtid där Ryssland ska invadera Gotland. Att enda räddningen då är att få garanterad hjälp från USA och andra NATO-stater. Ingen seriös bedömare har dock trott på någon närstående rysk invasion.

Ryssland (och innan det Sovjetunionen) var ingen fredlig demokrati. Grannar som inte lydde kunde aldrig känna sig säkra. Sovjetunionen (och sedan Ryssland) har alltid känt sig hotade av NATO och USA. Jag säger inte att det är ett reellt hot, men i Moskva har man trott sig vara utsatta för detta hot. Alltså vill man ha en buffert mot väst. Sovjetunionen hade Warzsawapaktsländerna som denna buffert. Nåde den stat som inte lydde och som man i Moskva kände att det fanns risk för att man inte längre ville vara denna buffert. Se t.ex. Ungern.

Sedan föll Sovjetunionen samman och Moskva fick omprioritera. Nu blev det istället de forna Sovjetrepublikerna som fick bli denna buffert. Dom fick utgöra Rysslands buffertzon mot angrepp från väst tyckte man i Moskva. Nu kände man i Moskva att Ukraina var på väg att lämna denna roll som buffert. Samtidigt har Ryssland mycket tydligt visat att man är villiga att använda rysktalande etniska ryssar som bor i grannländerna som motiv för militära insatser. Att ”skydda” de ryssar som bor i Ukraina var inte den första gången. Däremot har inte Ryssland (och innan detta Sovjetunionen) gjort sig kända för att militärt invadera andra stater runt om i världen. Det är en annan supermakt som regelbundet ingriper med sin militär i olika stater runt om i världen. Latinamerika och Karibien har av USA behandlats ungefär på samma sätt som Ryssland/Sovjet behandlat sina ”buffertstater”. Nåde den som inte lyder, då riskerar man en styrd militärkupp eller en invasion. Men även på andra håll runt om i världen har USA varit mer än villiga att skicka militär och bombflyg osv. Irak, Kosovo, Libyen är några senare exempel.

Men, någon risk för rysk invasion av Sverige är inte nära förestående. Däremot kanske andra f.d. sovjetrepubliker inte ska känna sig allt för säkra. I de baltiska länderna bor ju t.ex. stora grupper av etniska ryssar. Upp mot 25% av befolkningen i dessa länder är etniska ryssar. En mycket stor andel av dessa lever som statslösa (det kan vara upp mot 20% av befolkningen) eftersom det t.ex. finns språklagar som gör att rysktalande inte får bli medborgare. Detta är garanterat en grogrund för en påhittad konflikt!

Men att t.ex. invadera Gotland är inget lätt projekt. Stora trupper ska föras lång väg över Östersjön där man blir utsatta för svenskt flyg och svenska marinen. Det är ett självmordsuppdrag! Men vi har alla lyckats bli lurade att tro att denna konflikt är nära förestående. Fiaskot i Ukraina har gjort ett sådant framtidsprojekt ännu mer otroligt.

Skulle det däremot utvecklas till en total militär konflikt mellan Ryssland och NATO är risken för att Sverige blir indragna mycket större som medlemmar av NATO än om vi varit Alliansfria. Som medlemmar av NATO blir vi i ryska ögon en utpost för NATO medan om vi varit Alliansfria hade man i Moskva varit tacksamma för att man slipper bekymra sig för Sverige också.

Men, det verkar inte bli något snabbspår in i Nato för Sverige (och Finland). Främst Turkiet sätter sig på tvären. I Turkiet ses alla former av kurdiska aktiviteter som terrorism. Kurderna är ett folkslag som bor i Turkiet, Iran, Irak och Syrien. Men i Turkiet ses alla former av kurdisk nationalism som ett stort hot och dom är därför alla terrorister.

Det var den kurdiska milisen i norra Syrien som slutligt bekämpade IS och trängde bort dom. I dag för därför Turkiet ett krig i norra Syrien mot den kurdiska milisen. Allt som har med kurder att göra eller som är i opposition mot Erdogan i Turkiet är enligt Turkiet terrorister. I dag har inte kurderna i norra Syrien utropat det område som man har kontroll över som en egen stat. Detta är något som Turkiet är livrädda för. Alltså bekämpar NATO-landet Turkiet de kurdiska trupper som hjälpte västvärlden att bekämpa IS.

Skulle kurderna utropa en egen stat kommer Turkiet att hävda att denna stat angriper Turkiet och alltså har då Turkiet rätt att kräva hjälp från övriga NATO. Om Turkiet kräver denna hjälp hävdar NATO-anhängarna att det inte förpliktigar Sverige till något. Om däremot Sverige kräver hjälp av NATO efter angrepp från Ryssland är vi garanterade hjälp hävdar man eftersom NATO där är skyldiga att hjälpa sina medlemmar. Att det är inkonsekvent håller man tyst om.

Hur som helst kräver nu Turkiet bland annat att Sverige (och Finland) ska utlämna oppositionella från Turkiet som finns i Sverige och Finland. Annars blir det Nej från Turkiet och inget svenskt och finsk medlemskap. Det ska bli spännande att följa hur Sverige och Finland ska ta sig ur det dilemmat. Ska vi utlämna personer som kämpat för demokrati i Turkiet för att Turkiet kräver detta för ett ja till svenskt medlemskap i NATO? Eller vad kommer Erdogan att kräva annars?

2 kommentarer

Under NATO

Dubbelmoral

Normalt ger jag inte två ruttna lingon för Turkiets president Recep Tayyip Erdogan. Bara tanken på att Sverige skulle införa ömsesidiga försvarsförpliktelser gentemot Turkiet ger mig kalla kårar i ryggraden. För det är ju vad ett medlemskap i NATO innebär och som ju en del oansvariga politiska partier här i Sverige förespråkar. Turkiet är medlemmar i NATO. Det är bara en av mina många invändningar till att binda upp Sverige mer mot en försvarsallians som NATO.

Recep Tayyip Erdogans namn kan inte nämnas på samma sida som ordet demokrati. Jag har alltså inga som helst positiva kopplingar till Recep Tayyip Erdogan. Men, jag har faktiskt hamnat i en situation där jag håller med Recep Tayyip Erdogan. Det känns väldigt kymigt.

Det handlar inte om den turkiska invasionen av norra Syrien som möjliggjordes efter klartecken från Donald Trump. Han flyttade undan de amerikanska trupperna och övergav sina kurdiska vänner på ett svinaktigt sätt. Uppenbarligen helt och hållet för att vårda sin vänskap med Turkiets Recep Tayyip Erdogan och Rysslands Vladimir Vladimirovitj Putin som ju tillsammans med Syriens Bashar al-Assad är vinnarna på det som nu händer i norra Syrien. Donald Trump har flyttat trupperna (han har alltså inte tagit hem dom) för att bevaka USA:s kontroll över oljan i Syrien och Irak istället.

Recep Tayyip Erdogan har istället fått klartecken för att fortsätta den turkiska förföljelsen av kurderna. Det finns kanske 40 miljoner kurder, där de flesta bor i Turkiet men stora grupper bor också i Iran, Irak och Syrien. Det är i princip en av de största folkgrupperna på jorden som inte har fått rätt till en egen stat. Istället har alltså Recep Tayyip Erdogan och Turkiet fått fortsatt klartecken till att förtrycka den kurdiska minoriteten.

Men det var inte detta jag skulle tycka till om. Turkiet har nämligen börjat med att skicka hem terrorister till sina hemländer. Turkiet driver åsikten att varje land får ta hand om sina kriminella personer. Amerikanska medborgare som begår brott (terroristbrott t.ex.) får USA ta hand om. Grekiska medborgare som begår brott får Grekland ta hand om. Danska medborgare som begår brott får Danmark ta hand om. Svenska medborgare som begår brott får Sverige ta hand om. Irakiska medborgare som begår brott får Irak ta hand om. Och så kan vi fortsätta räkna upp.

Här i Sverige driver många hårt tesen att Sverige ska utvisa utländska medborgare till sina hemländer om dom döms för brott här eller bedöms som säkerhetsrisker här. Eller vi vägrar asyl. Däremot är samma politiker inte alls lika kraftfulla i sina krav på att vi ska ta hem svenska medborgare som dömts för brott eller begått brott i andra länder. Se t.ex. på oviljan att ta hem till Sverige de IS-anslutna svenskar som nu sitter fängslade i Syrien.

Erdogan+Trump

Men nu driver alltså Recep Tayyip Erdogan tesen att han ska skicka hem dom till respektive hemland. Det är inte Turkiet (eller de kurdiska grupperna i norra Syrien) som har ansvar för dom. Det har respektive hemland. Alltså har Turkiet nu börjat skicka hem olika brottslingar (läs terrorister…) till sina hemländer. Vad man förstått är det ingen på väg till Sverige än. Men Danmark har väl fått hem någon. En person har tydligen blivit sittande på en flygplats i Grekland. Turkiet har skickat hem honom till Grekland medan Grekland vägrar ta emot honom. Alltså blir han sittande på flygplatsen utan möjlighet att ta sig någonstans.

Detta är ett problem som Sverige regelbundet riskerat att hamna i vid utvisande av t.ex. flyktingar eller brottslingar. Att hemlandet inte tar emot. Därför skickas dessa inte iväg förrän att man vet att dom tas emot. Dvs att man fått klartecken från hemlandet. Att skicka hem med reguljärflyg går inte om det inte finns klartecken. Flygbolagen tar helt enkelt inte emot passagerare som inte har färdiga papper. Flygbolaget riskerar då att bli sittande med en passagerare som man inte blir av med.

Det är dessa problemen som gör att många kan bli sittande på Migrationsverkets Förvar under långa perioder. Det tar tid att ordna papper så att personerna tas emot där hemma. Men vi ställer alltså det kravet på andra länder. Men vi är inte lika villiga att själva ta samma ansvar som vi kräver av andra länder. Det är en Dubbelmoral! Det är inte bara att sätta en person på ett flygplan och skicka hem honom. Så enkelt verkar en del politiker tro att det är. Men då gör dom sig faktiskt ännu dummare än vad dom egentligen är. Allt för att plocka politiska poänger!

Alltså håller jag för en gångs skull med Turkiets president Recep Tayyip Erdogan som nu börjat skicka hem folk till sina hemländer. Dom ”tvingas” ta det ansvar som vi kräver av andra länder. Men, man kan inte bara skicka hem dom. Det måste ske under ordnade former.

10 kommentarer

Under Turkiet

Skrytmåns

Donald Trump var i akut behov av något positivt att skryta med efter fiaskot med att flytta undan de amerikanska trupperna i norra Syrien så att Erdogan och Turkiet kunde invadera området. För det ska observeras, Donald Trump har inte tagit hem soldaterna. Han har flyttat dom till Irak! Katastrofen med att överge de kurdiska styrkorna som tack för hjälpen kommer att bli svår att reparera. De enda vinnarna efter Donald Trumps totala klavertramp i norra Syrien är Turkiet och Ryssland. Eller det var kanske det som var hela syftet?

Non ViolenceDet är i det här perspektivet vi ska se Donald Trumps lycka när han berättar att man från USA:s sida lyckats ta livet av den nuvarande (dvs numera senaste) IS-ledaren Abu Bakr el-Baghdadi. Vilken betydelse det får för framtiden är dock osäker. Jag är rädd för att det snarast innebär startskottet för nya terrorattacker runt om i världen. Men, jag tolkar det faktum att det händer just nu som att Donald Trump var förtvivlat i behov av någon framgång att peka på. Tyvärr är det så att när ”The Good guys” främst uppför sig som en annan grupp av ”The Bad guys” så är inget vunnit. För det sätt som Donald Trump presenterar nyheten påminner mer om när ”The Bad guys” skryter om sina framgångar än om när ”The Good guys” rapporterar om vad som händer.

Min slutsats från tidigare står fast, och det är att makthavare som ovan nämnda Abu Bakr el-Baghdadi, Donald Trump och Vladimir Putin innebär inget gott för vår värld och alla vi som bor här.

För övrigt på tal om något helt annat. I dag är det Bilens dag, som instiftats av Motorbranschens Riksförbund. Dvs bilbranschens lobbyorganisation. Jag tror jag fortsätter att cykla eller tar tåget!

Lämna en kommentar

Under Donald Trump

Vem kan man lita på?

Jag tillhör inte de som klagar på att man aldrig kan lita på politiker. Jag tror faktiskt att politiker rent allmänt försöker uppfylla det som dom har lovat. Däremot är jag införstådd med att det inte alltid går som man har tänkt. Man kanske måste kompromissa, förutsättningarna kanske ändras och mycket annat kan hända. Men, jag tror faktiskt att man i allmänhet kan lita på att politiker försöker genomföra vad dom har lovat. Man lovar generellt inte bara för att värva röster. Men, ibland blir jag tveksam! Här är ett par exempel.

Nyamko Sabuni

Den s.k. Januariöverenskommelsen mellan Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Centerpartiet och Liberalerna innehöll många svåra kompromisser för alla inblandade parter. I alla punkterna döljer sig löften där partier verkligen har fått kompromissa med sina samveten. Socialdemokraterna har fått svälja en hel del för att få C och L med på båten. Men, än så länge finns det inget som tyder på att man från S sida tänker bryta vad man lovat. Jag tycker att överenskommelsen nästan innehåller alldeles för många eftergifter till Centerpartiet och Liberalerna för att motivera det hela. Men nu har man från S sida valt att göra en sådan här rejäl högergir. När debatten om julklappar till Sveriges högavlönade elit via avskaffad Värnskatt är som mest intensiv har Liberalerna och Nyamko Sabuni mage att deklarera att dom tänker hoppa av en av punkterna i Januariöverenskommelsen som man alltså kommit överens om för mindre än ett år sedan. Nyamko Sabuni har nämligen förklarat att Moderaterna ska ha vetorätt när det gäller byggandet av nya stambanor för höghastighetståg. Sveriges för tillfället tredje största politiska parti ska alltså plötsligt få införd vetorätt i en fråga där man redan har kommit överens i en stor kompromiss. Hur som helst så är den interna debatten inom Moderaterna, Liberalerna och Kristdemokraterna stor i frågan. Det finns starka krafter i dom här partierna som tycker att partiledningen är helt fel ute. Hur som helst har vi lärt en sak. Gör aldrig en överenskommelse med Nyamko Sabuni och Liberalerna. Man kan inte lita på dom!

Donald Trump

En annan som vi redan tidigare har lärt oss att vi aldrig ska lita på är Donald Trump! Han har gjort till sitt signum att säga upp avtal som tecknats tidigare. Gör man detta upprepade gånger så blir ju till slut effekten att ingen tar ett avtal med USA och Donald Trump på allvar. Men vet ju att han mycket väl helt plötsligt kan få för sig att säga upp avtalet, allt efter som det passar hans intressen eller nycker. Nu läser vi att Donald Trump bestämt sig för att offra den kurdiska YPG-armén för att gå Erdogan och Turkiet till mötes. Det är just tack vare de militära insatserna från kurdiska YPG som IS kunde besegras i Syrien. I dag håller kurderna tusentals IS-soldater som fångar i norra Syrien. Fångar som västvärldens länder vägrar ta emot. Samma länder som kräver att andra länder ska ta emot brottslingar som dömts i deras länder vägrar nu ta emot sina egna medborgare som begått brott i Syrien. Nu ska alltså USA dra sig tillbaka och tillåta Turkiet att invadera in i Syrien. Donald Trump offrar kurderna som redan offrat sig för oss. Mardrömmen är att en turkisk invasion kommer att resultera i att IS-fångar kommer på fri fot. Slutsatsen är att man aldrig ska lita på Donald Trump och USA. Dom struntar i överenskommelser, sanningen eller moralen. Det är annat som styr.

FY F-N!

Lämna en kommentar

Under Politikerförakt

Olika sorters demokrati

Det finns många former av demokrati. En del av dom är knappast så särdeles demokratiska. Det som får mig att ha så här djupa funderingar är ett par olika ”jubileum”. USA:s nuvarande president, Donald John Trump, har ju nu varit president i 100 dagar. Ett hundra dagar som väl inte glatt så många mer än hans allra mest fanatiska supportrar och ett antal politiker utanför högerkanten i politiken. I Sverige är det väl främst Sverigedumokrater som glatt sig. I Frankrike var det Marine Le Pen som var glad. I Ryssland blev Putin nöjd över att hans satsning gett utdelning. Hur som helst har Donald Trump slagit flera rekord i USA. Han leder överlägset listan över den president som amerikanerna har minst förtroende för. Han uppges också ha slagit Barack Obama i att hinna med flest golfrundor trots att han kritiserade just Barack Obama för att hellre spela golf än vara president. Läs gärna Peter Fällmar Anderssons sammanfattning av de första 100 dagarna i HD/SDS under rubriken Efter 100 dagar med Trump: vem är redo att åka till Mars? Hur som helst är ju den amerikanska demokratin en version av demokrati. En demokrati där den kandidat som får minst antal röster trots detta kan utses till vinnare. Hur som helst är som sagt inte amerikanen i allmänhet så nöjda med valet av president. Fast allt är förstås medias fel, om man ska tro det amerikanska exemplet på folkvald ledare i varje fall.

Demokratiska val

Ett annat exempel på demokrati är Recep Tayyip Erdogans Turkiet. En ”demokratiskt” utsedd diktator som genom en ”demokratiskt” genomförd folkomröstning stärkt sin makt ytterligare. Tusentals journalister har fängslats. Det största hotet mot diktaturer är ju verkligheten. Alltså gäller det att ta kontroll över de som sprider verkligheten. Senaste budet är att Wikipedia har blockerats i Turkiet, där står väl för mycket sanningar. Däremot är Europas demokratier officiellt ganska tysta trots allt. Det förklaras av att Erdogan har en liten hållhake på Europa. En liten överenskommelse om att se till så att flyktingar inte kan ta sig till Europa. Kritiserar ni mig för mycket öppnar jag gränsen… Det är ju också en sorts demokrati.

Vi kan ju notera att Frankrike håller på att välja president. Det kan få oss att fundera över att presidentskapet kan se mycket olika ut – men fortfarande är det demokrati. Hur många vet vad Tysklands president heter? I en del demokratier har presidenten ett starkt folkligt mandat och en stor makt. I andra är det bara en person som utsetts för att vara galjonsfigur likt en maktlös kung. Med den skillnaden att presidenten kan avsättas medan kungen sitter på sin tron vad han än gör. Ett demokratiskt presidentskap kan alltså se ut på många olika sätt.

Här i Sverige kan vi ju fundera på om vi är en demokrati? Vårt statsöverhuvud väljs eller utses ju inte på någon demokratisk väg. Hans förfäder importerades helt enkelt för några hundra år sedan likt utländsk arbetskraft för att utföra ett arbete. Sedan sitter han kvar där tills han (eller hon numera också) dör. Då ärvs titeln som statsöverhuvud av en avkomma oberoende av kunskap, kompetens eller demokratiskt stöd. I dag fyller tydligen vårt statsöverhuvud Carl Gustaf Folke Hubertus 71 år. Något som vi inte kan missa om vi följer media. Mediarapporteringen påminner lite om hyllningarna till någon sorts dokusåpakändis. Likt Aftonbladets artikel om att Anna Anka nu har en ny yngre kärlek. Uppgifter som jag ger fullständigt f-n i och som gör att jag skäms för att ha köpt en tidning som bryr sig om att berätta det. De journalister som får i uppdrag att skriva dessa hyllningar undrar jag om dom får det som straffkommendering för att dom glömt städa upp efter sig i personalmatsalen eller något liknande. För det kan väl inte vara så att en journalist känner stolthet efter att ha skrivit den här typen av artiklar. Fast utvecklingen går trots allt mot en utökad demokrati. En undersökning som Demoskop gjort för Expressen visar att förtroendet för Knugahuset minskar. Bland ungdomar har t.ex. bara 27% förtroende för Knugahuset. – ”Det är en republikansk strömning som är på uppåtgående” och ”Man är skeptisk mot monarkin som statsskick” är slutsatser som Demoskop drar. Kanske slår demokratin igenom även här!

Gå med i Republikanska Föreningen. Detta kostar bara 200 kronor till plusgiro 114 96 91-6.

Avskaffa monarkin

 

Statschefer bör tillsättas genom val,

inte avel

Slutligen kan vi fundera över hur demokratisk en demokrati ska vara. En demokrati med yttrandefrihet kräver ju att även icke-demokratiska grupper ska ha rätt att framföra sin åsikt – hur vidriga dom än är. Just nu aktuellt av det faktum att nazistiska Nordiska motståndsrörelsen fått tillstånd att demonstrera på 1 maj och att propagera i Almedalen. Var går gränsen för vilka grupper som ska få lov att framföra sina åsikter? Nazistiska NMR (där flera medlemmar är anhållna för ”terroristhandlingar”)? Islamistiska IS (som tydligen fortfarande inte tagit på sig Akilovs terrordåd i Stockholm)? De första ska uppenbarligen omfattas av den demokratiska yttrandefriheten. Vad skulle hända om en representant för IS sökte demonstrationstillstånd? Var går gränsen för demokratin? Jag ser förresten att det finns ett samband mellan Rakhmat Akilovs terrordåd i Stockholm som krävde fem människoliv och Anton Lundin Petterssons terrordåd på Kronan skolan i Trollhättan som krävde tre dödsoffer för några år sedan. Marie Kide som för några dagar sedan avled av sina skador efter terrordådet i Stockholm överlevde dock terrordådet på Kronan i Trollhättan där hon jobbade. För övrigt kan vi glädjas åt att en av de värre hatsajterna på nätet som konsekvent drivit kampanj mot invandrare och som regelbundet bland annat hängt ut invandrare som misstänkts för brottslighet nu är borta. Den sajt som bland annat hette ”Exponerat” har stängts ner. Uppenbarligen har detta samband med att mannen bakom sajten återigen fastnat i polisens nät i jakten på pedofiler!

1 kommentar

Under Demokrati

Vilka ska vi förbinda oss att hjälpa?

NATO-debatten poppar upp med jämna mellanrum. Jan Björklund har i allmänhet inget annat att göra än att argumentera för att Sverige ska överge den Alliansfrihet som vi haft sedan innan han föddes. Debatten handlar i allmänhet helt om ifall vi kan få hjälp, eller inte, vid en kommande väpnad konflikt. Jag för min del tycker att debatten borde handla om ifall det finns risk för någon konflikt överhuvudtaget, och vem eller vilka vi ska förbinda oss att hjälpa. För det är något som totalt glöms bort i NATO-debatten. Att gå med i NATO innebär inte bara att andra NATO-medlemmar förbinder sig att hjälpa oss om vi handlar i konflikt. Det handlar också om att vi förbinder oss att hjälpa andra NATO-medlemmar om dom kräver detta.

Säg Nej till NATO

När de värsta NATO-älskarna kommer igång är rysspöket det värsta som finns. I Sverige har det hotats med rysspöket sedan urminnes tider. Det var så redan på det gamla Tsarrysslands tider. Sverige har också varit i krig med Ryssland flera gånger. Senast var det Sverige som var inne i Ryssland och härjade! Det ska också påpekas att Ryssland i modern tid inte varit ute och krigat i länder som ligger utanför det Ryssland anser ligger inom den egna maktsfären. Där befinner sig inte Sverige. Under Sovjettiden handlade det om Warszawa-pakts länder som riskerade att göra sig ”fria” från Moskvas lydnad. T.ex. Ungern. Numera handlar det om gamla Sovjetdelstater som riskerar att göra sig ”fria” från Moskvas lydnad. T.ex. Ukraina. Men, man är inte utanför denna maktsfär och invaderar. Det är en annan stormakt (läs USA…) som regelbundet skapar konflikter runt om i hela världen, som bombar för att göra sig av med misshagliga ledare, som flyttar gränser med vapenmakt (senast genom att skapa staten Kosovo efter amerikanska flygbombningar). Det är USA som invaderar, bombar eller infiltrerar (t.ex. Grenada, Irak, Afghanistan, Libyen och flera Latinamerikanska militärkupper). Det är inte Ryssland.

Det hotas med en rysk militär rustning. Verkligheten är den att den amerikanska militärbudgeten är mångdubbelt högre. Ryssland ligger inte ens på andra plats, inte ens på tredje plats i världen. NATO-länderna i Europa har en sammanlagd militärbudget som är mångdubbelt högre än den ryska. Det används som argument Rysslands aggressiva beteende i Östersjön. Verkligheten är att det land som oftast kränker svenskt luftrum t.ex. är Tyskland.

Ett medlemskap i en militärunion innebär att övriga medlemmar förbinder sig att hjälpa oss om vi hamnar i konflikt. Men, det innebär också att vi förbinder oss att hjälpa övriga medlemmar. Jan Björklund, vill du verkligen att Sverige ska förbinda sig att militärt hjälpa Viktor Orbáns Ungern, Recep Tayyip Erdogans Turkiet eller varför inte ett USA med Donald Trump som president? Jan Björklund vill ju att vi ska med i NATO senast 2020. Det är inte osannolikt att Donald Trump då är president i USA. Enligt en del opinionsundersökningar leder han just nu i presidentvalskampanjen. Snälla Jan Björklund förklara för mig varför vi ska förbinda oss att hjälpa Viktor Orbáns Ungern, Recep Tayyip Erdogans Turkiet eller Donald Trumps USA?

Behåll den svenska Alliansfriheten så att vi kan förhålla oss neutrala vid en konflikt om vi vill detta. Det är VI som ska avgöra, inte någon annan. Say No To Nato!

Lämna en kommentar

Under NATO

Hur ska vi göra nu

Utrensningarna i Turkiet fortsätter. 10.000-tals människor har förlorat sina jobb eller arresterats för påstådd inblandning i den misslyckade militärkuppen. Det är förutom militärer stora grupper inom rättsväsendet, inom utbildningen och inom media. Mängder av TV-kanaler, tidningar osv har stängts. Det framkommer också att det började byggas nya fängelser för att ta emot kritiker av president Erdogan INNAN militärkuppen. Planerna fanns helt enkelt redan innan den misslyckade kuppen – eller vad det nu var. Nu börjar också turkar söka asyl i andra länder. Det ger ju anledning att fundera lite hur EU ska göra. Gäller avtalet med Turkiet om att skicka tillbaka flyktingar som kommer till EU via Turkiet tillbaka till Turkiet – även om dom är flyktingar från just Turkiet?

Turkiets flagga

Jag undrar om Europeiska Rådets ordförande Donald Tusk håller fast vid sitt yttrande för inte alls så länge sedan:

”Turkiet är idag det bästa exemplet i världen på hur man ska behandla flyktingar”

Jag väntar fortfarande på att ordföranden i NATO fan-club, Major Jan Björklund, ska kommentera hur vi ska behandla en svensk militärunion med Erdogans Turkiet. Det är ju som sagt just nu mycket tyst med debattartiklar och uttalanden som kräver en svensk anslutning till NATO.

Lämna en kommentar

Under Turkiet

Bluffkupp?

I NATO-landet Turkiet genomfördes för några dagar sedan ett försök till militärkupp. I ett av de länder som Jan Björklund, Anna Kinberg Batra och alla de andra i NATO-fan club tycker att Sverige ska inleda ett militärt samarbete med försökte alltså delar av militären att ta makten med hjälp av vapen. Nu misslyckades kuppen, som verkar vara mycket dåligt planerad, så antagligen menar man från NATO-fan club att vi måste hjälpa militären så att dom kan lyckas bättre nästa gång! I Bryssel, Paris och de andra EU-metropolerna blev det också lite av panik. En stor del av EU:s flyktingpolitik bygger ju på ett samarbete med Turkiet. Slutar samarbetet att fungera blir det kris med hela EU:s flyktingpolitik, som bygger på att förhindra att det kommer några flyktingar till Europa.

xxxxx

”Turkiet är idag det bästa exemplet i världen på hur man ska behandla flyktingar” är det ökända uttalandet från Donald Tusk för några månader sedan. Donald Tusk är sedan några år Europeiska Rådets ordförande. Innan dess var han premiärminister i Polen. Antingen gav han berömmet för att fjäska för Turkiet så att dom skulle gå med på att ta hand om EU:s flyktingar eller också är han så dum. Jag tror på båda…

Turkiets president har tagit chansen att utöka sin makt och göra sig av med kritiker. Senaste beskedet är att mer än 20.000 lärare tagits ur tjänst. Tidigare har 1000-tals domare och jurister tagits ur tjänst. Tusentals människor, som det är tveksamt har med kuppförsöket att göra, har fängslats. Recep Tayyip Erdogan tar helt enkelt chansen att rensa ut kritiker. Det finns många som blir allt mer övertygade om att Erdogan själv hade ett finger med i spelet och att kuppen egentligen genomfördes för att ge honom chansen att utöka sin makt och bli av med kritiker.

Lämna en kommentar

Under Turkiet

NATO-fan club

Turkiets flaggaNATO-landet och EU:s viktiga samarbetspartner Turkiet har haft ett försök till militärkupp. Troligtvis har militären misslyckats med att ta makten från ”diktatorn” president Recep Tayyip Erdogan. Totalt uppges mer än 200 personer ha dödats (dvs mångdubbelt fler än som dog i dådet i Nice). Visst känns det betryggande att militären i ett land som vi är på väg att ingå en militärunion med försöker ta makten med hjälp av vapen? Undrar om Jan Björklund, Anna Kinberg Batra och resten av NATO-fan club även i dag står på barrikaderna och kräver svenskt medlemskap i NATO? Kanske för att hjälpa militären i Turkiet så att dom lyckas bättre när dom gör ett nytt försök med militärkupp? Hur som helst har förhållandena i Turkiet inte blivit bättre. Erdogan tar nog chansen att rensa ut misshagliga meningsmotståndare.

Lämna en kommentar

Under Turkiet