Svenska kronan är en skitvaluta

» Hellre det än Euro-bluffen.

I en intervju i Näringslivsdelen i moderatmegafonen Svenska Dagbladet tycker mångmiljardären Christer Gardell att ”Svenska kronan är en liten skitvaluta”, så han tycker att det är dags att Sverige överger kronan och inför Euron i Sverige istället. Christer Gardell har ändrat uppfattning sedan folkomröstningen 2003 när svenskarna sade Nej till att överge självständigheten – det har inte jag!

Jag ska erkänna att jag inte ger så mycket för Christer Gardells övriga funderingar i intervjun heller.

– ”Gardell vill ge den nya högerregeringen mer tid att leverera utlovade skattesänkningar och reformer innan han ansluter sig till kören av kritik om svikna vallöften.”

Och det kan han väl ha rätt att göra. Dom där skattesänkningarna till mångmiljonärer som han förväntar sig hoppas jag att vi får se i himlen efter. Fast på den punkten så tvivlar jag. Ulf Kristersson och Elisabeth Svantesson måste helt enkelt leverera till de som satte honom på posten.

Men den Brunblå sörjan har bara kunnat glädja Christer Gardell med en sänkning av brytpunkten för statlig skatt, dvs en liten skattesänkning till de egna regeringskollegorna och andra med lite högre inkomster. Men inget radikalt – än!

Annars har jag ett bra tips på en skatteomläggning som skulle kunna sänka skatten för många. Nämligen att man beskattar alla inkomster på samma sätt! Det kvittar om det är en lön, en pension, en A-kassa, en aktieutdelning, en vinst på försäljning av en friskolekoncern eller någon annan inkomst man har. En progressiv skatt som inte gör skillnad på arbetsinkomster eller kapitalinkomster. Det skulle innebära möjligheten att sänka skatten på vanliga låga inkomster. Det skulle innebära att vanliga människors inkomst av kapitalinkomster skulle sjunka. Men det skulle innebära att höginkomsttagares inkomster från kapitalinkomster skulle höjas rejält. Det skulle helt enkelt inte vara lönsammare att plocka ut höga inkomster från arbetsfria inkomster istället för arbetsinkomster.

I samma veva skulle t.ex. det som kallas ”Funkisskatt” avskaffas. ”Funkisskatt” är det som uppkommer när man envisas med att införa det man kallar ”Jobbskatteavdrag”. Effekten är att den som t.ex. fötts med ett funktionshinder straffbeskattas pga detta genom att tvingas betala högre skatt på sin inkomst än den som är frisk och kan jobba och tjäna exakt samma låga summa. Från början när högern började med sina ”Jobbskatteavdrag” blev det ju också en ”Pensionärsskatt” där den som var ålderspensionär också straffbeskattades pga detta. Där insåg våra högerpartier efter ett tag att detta var inte acceptabelt i opinionen så där var man med på att rätta till detta. Men när det gäller t.ex. funktionshindrade med t.ex. Aktivitetsersättning så är det de Rödgröna som avskaffat straffbeskattningen av människor med funktionshinder. Allt eftersom Högern inför nya Jobbskatteavdrag har de Rödgröna avskaffat straffbeskattningen. I dag handlar straffbeskattningen av medborgare med funktionshinder osv om ca 1.800 kronor om året. Det kan handla om medfödda funktionshinder eller funktionshinder som uppkommit pga olyckor eller svåra sjukdomar.

Vi återgår till Christer Gardell som tillhör den här gruppen som normalt ser rött när han hör talas om bidrag, men när det gäller bidrag till höga elkostnader för företagen så har han tydligen inte gett upp än. Trots Ebba Buschs ständiga klavertramp! Han verkar tycka vad nästan alla vettigt fungerande människor tycker, dvs att prissättningen av el gör att elproducenterna gör enorma övervinster som borde tillfalla konsumenterna. Främst genom att prissättningen helt enkelt görs om. Priset på vår el sätts ju på ett totalt vettlöst sätt. Syftet är ju inget annat än att trissa upp priset så högt som möjligt.

Lite förenklat går det till så att de som behöver köpa el av elproducenterna får bjuda på elen på en auktion. Låt oss förenkla hur det går till. Första budet blir inte så högt 10 kronor. Nästa bud, det finns fortfarande gott om el, blir 15 kronor. Tredje auktionen går fortfarande bra, det finns gott om el att sälja och priset slutar på 20 kronor. Fjärde auktionen börjar det bli ont om el, så nu stiger priset till 45 kronor. Och när den sista auktionen hålls börjar det bli desperat bland köparna som behöver köpa el, priset slutar på 95 kronor. Då bestäms det att priset för ALL el ska vara 95 kronor. Helt oberoende av vad elen kostat att producera, hur mycket el del finns tillgängligt. Och så vidare. Priset sätts efter det högsta budet som läggs. Tacka f-n för att elen är dyr om köpare nere i Europa som är desperata att köpa el från Sverige får sätta priset för oss svenskar. Lilla Sverige är idag Europas största exportör av elström och förser våra grannländer med el. Något som vi elköpare i Sverige bestraffas för genom att vi får betala det höga elpris som gäller i Europa trots att det inte är nödvändigt.

Bland annat Vänsterpartiet har föreslagit att vi inför ”Sverigepriser” på elen, dvs svenskarna ska inte bestraffas med höga elpriser bara för att det råder brist på el i Europa och dom är villiga att desperat importera el till höga priser från Sverige.

Men vi får inte för EU…

Slutsats! Låt oss behålla vår självständighet så mycket som möjligt. Håll Euron borta så att vi i varje fall får lova att föra vår egen ekonomiska politik och inte tvingas föra samma politik som i Berlin och Paris.

Tack!

Läs mer:
Svenska kronan är en liten skitvaluta. – Christer Gardell i Svenska Dagbladet Näringsliv

En död fråga

» Trodde jag.

Jag trodde att frågan om en svensk anslutning till Euron var en död fråga. Vi har en utredning som har slagit fast att det vore en nackdel för svensk ekonomi att byta ut Kronan mot Euron och därmed avhända oss möjligheten att föra en egen valutapolitik. Dessutom har vi folkomröstat om frågan en gång och svenska folket har sagt NEJ.

Men, förespråkarna ger sig naturligtvis inte. Svenska Dagbladet ger idag stort utrymme på ledarsidan till Fredrik Johansson att i en krönika argumentera för att Sverige ska avskaffa Kronan. – Euron – för Sveriges skull skriver han. Jag bryr mig inte om att upprepa Fredrik Johanssons argumentation, men kan konstatera att han uppenbarligen är ute och reser ordentligt.

Vi säger fortfarande Nej till Euron

Mitt största argument mot Euron är att det innebär att vi skänker bort vår möjlighet att föra en egen valutapolitik som passar Sverige och den fas i konjunkturen som vi befinner oss i. Istället kommer vi att tvingas in och föra en politik som passar de större ekonomierna i södra Europa. Skulle vi i Sverige befinna oss i en annan fas i konjunkturen än dessa länder kommer vi alltså att föra en politik som är den direkta motsatsen till vad som vore bra för Sverige. Lilla Sverige kommer att tvingas föra en politik som är direkt skadlig istället.

Nä, behåll Kronan i Sverige! Låt Euron leva sitt liv på annat håll! Ska vi folkomrösta på nytt om Euron (och hålla på med jämna mellanrum tills vi svarar rätt?) så ska vi i så fall först folkomrösta om en Swexit, dvs om vi ska vara kvar som medlemmar i EU överhuvudtaget.

Det innebär inte att jag anser att vi ska lämna EU. Det som nu sker i Storbritannien visar att det egentligen är mycket lättare att gå med i EU än att lämna EU. Har vi en gång (tyvärr…) gått med så är det mycket svårt att kapa banden igen. Alltså vet jag faktiskt inte hur jag skulle röstat vid en fråga om Swexit. Hade frågan handlat om att gå med hade jag hållit fast vid mitt Nej. Men, som sagt, utträda är mycket svårare.

Men det ska bli spännande att följa utvecklingen för främst Polen och Ungern. Ska länder som inte följer EU:s regler få fortsätta som medlemmar. Man kan inte välja och vraka mellan förmåner och förpliktelser. Att som nu Polen gör att deklarera att man struntar i EU:s regler tycker jag innebär att då stängs kranen med bidrag av. Sedan får Polen och Ungern välja. Medlemskap med förmåner och förpliktelser eller icke-medlemskap. Kanske är utvecklingen att flera länder lämnar EU än nya ansluter sig?

Euron fortsätter oroa

Fast att kalla det polska beslutet för ”en attack mot Europa” är väl att gå för långt. Det är väl möjligen en attack mot EU. Men snälla Svenskan, Europa är mer än EU!

Läs:
Euron – för Sveriges skull. – Fredrik Johansson i Svenska Dagbladet
Polska domen: en attack mot Europa. – Svenska Dagbladet

En Boris med bekymmer

» Enade vi stå – söndrade vi falla.

Boris Johnson tillhörde de aktiva Brexitörerna. Han tyckte illa om den Europeiska Unionen och tyckte Storbritannien klarade sig bättre utan det samarbetet. Jag lägger mig dock inte i den brittiska brexitdiskussionen.

Jag tillhör inte EU-entusiasterna. Jag röstade Nej till anslutning. Uppriktigt sagt så hade jag förespråkat att EEC-länderna hade anslutit sig till EFTA och inte tvärtom. Dagens EU lägger sig i för mycket och utvecklar en alldeles för självväxande byråkrati. EU är helt enkelt för mycket EU. Sedan har jag konstaterat att har man en gång gått med så blir det mycket svårare att lämna. En gång medlem och det blir mycket svårt att gå ur. Så låt oss för guds skull hålla oss borta från Euron. Låt oss behålla den friheten! Tvinga oss inte till att föra en valutapolitik som passar Centraleuropa men kanske är helt fel för just oss.

United Kingdom of Great Britain and Northern Ireland

Men, det var Boris problem jag tänkte fundera lite över. Brexit har nämligen skapat stora sprickor i United Kingdom of Great Britain and Northern Ireland. I folkomröstningen röstade en klar majoritet i både Skottland och i Nordirland Nej till Brexit. Skottarna ville stanna i EU och så ville även Nordirland. För befolkningen i Nordirland skapar Brexit plötsligt stora gränsproblem vid gränsen till Irland.

Skottarna vill ha en ny folkomröstning om ifall Skottland ska lämna the United Kingdom. Förespråkarna räknar med att Brexit har skapat en majoritet för ett självständigt Skottland. Boris Johnson tycker inte att skottarna ska ha rätt att folkomrösta igen. Men han har ju lite svårt med argumentet att det fungerar bättre om man samarbetar.

Samtidigt finns det också starka krafter på Nordirland om en folkomröstning om att ansluta till Irland istället. Det blodiga kriget mellan protestanter och katoliker kvar i minnet. Men kanske vill man hellre ha gränsen öppen mot Irland än öppen mot the United Kingdom? Boris Johnson har samma problem med att argumentera för att det är bättre att samarbeta.

Kanske är det så att United Kingdom of Great Britain and Northern Ireland snart kanske bara är en union mellan England och Wales? Vill walesarna lämna då också? Hur som helst lägger jag mig inte i vilket jag tycker är rätt. Men låt mig säga så att jag tycker att de Nordiska länderna skulle utöka vårt samarbete, gärna på bekostnad av EU…

Läs och lyssna:
Storbritanniens gemensamma framtid allt mer omdiskuterad. – Sveriges Radio
Storbritannien kan vara på väg mot sönderfall. – Helsingborgs Dagblad
Gordon Brown varnar för brittiskt sönderfall. – Helsingborgs Dagblad
Johnson: Sluta tjata om skotsk omröstning. – Helsingborgs Dagblad

Feltänket EU

Ni har väl inte missat Coop:s inlägg i EU-debatten? I både debattinlägg och i annonser pekar Coop på ett stort systemfel med EU. Det går inte att alltid ha gemensamma regler i olika länder med helt olika förutsättningar, traditioner, kulturer och vanor. Det innebär att man ”tvingar på” länder olika regler som är direkt skadliga.

I Coop:s debattinlägg och annonser handlar det specifikt om ”Sista försäljningsdag” av ägg. Men det gäller andra områden också. Specifikt när det t.ex. gäller ett införande av Euron. Det är helt enkelt för stora skillnader mellan olika länder för att dessa ska kunna ha samma valuta utan att det skapar stora problem för de stater som ligger i utkanten.

Enligt fastställda EU-regler som affärerna måste följa får ägg inte säljas när det är en vecka kvar på ”Sista förbrukningsdag”. Problemet är att ”Sista förbrukningsdag” är enligt EU:s regler fastställd enligt de rutiner som gäller i andra länder där äggen inte förvaras svalt. Alltså tvingas Coop (och andra affärer i Sverige) att slänga ägg som är fräscha i ytterligare 2-3 månader – om dom förvaras i ett kylskåp eller i affärens svalka som vi gör i Sverige. Vi slänger redan alldeles för mycket livsmedel i Sverige. I Sverige slänger varje svensk ca 26 kilo ätbar livsmedel om året.

Vad det här pekar på är ett systemfel. Man kan INTE tvinga på länder med helt olika förutsättningar, helt olika rutiner, helt olika traditioner osv samma regler. Det blir fel! HELFEL!

Samma invändning kan t.ex. användas mot att införa Euron som ju de sista överlevande liberalerna fortfarande tycker är en bra idé. Men olika länder har olika förutsättningar, befinner sig i olika faser i konjunkturcykeln eller har helt enkelt olika problem. Tvingas dom då föra en ekonomisk politik som passar den tyska ekonomin så kan det gå käpprätt åt skogen.

Håll oss utanför Euron! Och säg till EU-byråkraterna att inte detaljreglera allt! Vi ska samarbeta, men vi är faktiskt OLIKA länder.

Tänk, alla kan ha rätt någon gång

De av er som läser Sven Tycker regelbundet har nog förstått att hos mig står de svenska storbankerna inte så högt i kurs rent allmänhet och då Nordea i synnerhet. Och i verklig synnerhet så ligger den finsk/svenska bankmannen Björn Wahlroos riktigt risigt till hos mig. Björn Wahlroos är styrelseordförande i den finska försäkringsjätten Sampo som också är största ägare i Nordea och var genom detta också styrelseordförande i Nordea under många år tills helt nyligen. Björn Wahlroos är finne, men är bosatt (i varje fall skriven….) i Sverige.

Det är med största sannolikhet så att det var Björn Wahlroos som drev igenom Nordeas skatteflykt till Finland för att slippa betala avgifter i Sverige. När de svenska storbankerna presenterar sina kvartalsresultat så kan vi se att Nordea har tappat fart i jämförelse med sina ”konkurrenter”. Jag har ju en liten förhoppning om att ett skäl till detta är att en hel del kunder i Sverige gjort som jag, alltså bytt bank från Nordea och lämnat dom till sitt öde. I dag är alltså Nordea en finsk storbank med verksamhet även i Sverige.

Vad har då denna långa gnälliga inledning med rubriken att göra? Jo, jag såg i Svenska Dagbladets näringslivsbilaga en intervju med just denna Björn Wahlroos. – ”Finland gjorde fel med euron” konstaterar Björn Wahlroos. – ”Finlands införande av euron 1999 var ett stort misstag” säger Björn Wahlroos. Och fortsätter: – ”Det har kostat Finland enorma mängder pengar att vi sitter fast i en tysk valuta med en finsk arbetsmarknad”. Dvs Björn Wahlroos har ungefär samma invändning mot Euron som jag själv har. Något som känns lite kymigt att veta, att Björn Wahlroos tycker som jag. De länder som infört Euron är ju tvungna att följa det som bestäms centralt. Det är inte alls omöjligt att mindre ekonomier i utkanten inte alls ligger i konjunkturfas med stora Tyskland som ”styr och ställer”. Det innebär att den valutapolitik som förs av Euron kan vara direkt skadlig för den egna ekonomin.

Alltså är jag motståndare till Euron och tycker att Jan Björklund pratar gallimatias när han är så hialös med att vilja införa Euron i Sverige. Nackdelarna överväger starkt. Till och med Björn Wahlroos håller alltså med mig. Det säger inte lite.

Fast det citat som avslutar intervjun med Björn Wahlroos håller jag verkligen inte med om: – ”Alla skatter är alltid för höga tycker jag”. Sagt av Björn Wahlroos som kommentar till varför han skrivit sig i Sverige för att slippa Förmögenhetsskatt, Arvsskatt och Gåvoskatt. Sverige är ju ett skatteparadis för den som har gott om slantar. Låt oss avsluta med det klassiska Björn Wahlroos citatet:

– ”Nu kommer jag nog att stöta mig med vissa men omkring 80 procent av människorna är idioter, åtminstone när det handlar om pengar. Finanssektorn handlar om att flytta pengar från de 80 procenten som saknar idéer till de 20 procent som har det.”

Till exempel då att skriva sig i det land som är skattemässigt mest fördelaktigt alltså…

Nej Tack!

I går läste jag en debattartikel skriven av Liberalernas EU-Parlamentariker Cecilia Wikström med rubriken – ”Dags för Sverige att ansluta sig till euron”. En rubrik som fick mig att skratta lite lätt över att det faktiskt fortfarande finns Euro-förespråkare i vårt land. Men, det är väl så att liberaler är ett tåligt släkte som inte ger sig hur överbevisade dom än blivit om att dom har fel.

Sedan ser jag i dag att Stefan Löfven utsett Hans Dahlgren till ny EU-minister. Som i en intervju i Svenska Dagbladet berättar om hur han fanns bland de som propagerade för att Sverige skulle ansluta sig till EU. Han medger att han också röstade Ja till att Sverige skulle införa Euron i den folkomröstning där svenska folket lyckades stoppa detta. – ”Jag är fortfarande för… på sikt” medger han. Det är illavarslande med en minister med det ansvaret som vill (på sikt…) avskaffa den svenska självständiga ekonomiska politiken. För det är just det som det handlar om. Ett medlemskap i EMU och därmed införande av Euron som valuta innebär att Sverige avskaffar sin möjlighet att föra en egen ekonomisk politik utan istället överlåter åt Tyskland och Frankrike att bestämma den svenska ekonomiska politiken.

Detta innebär att om Sverige t.ex. inte befinner sig i samma konjunkturfas som då Tyskland gör så kan vi tvingas föra en ekonomisk politik som istället för att utjämna konjunkturen och rätta till problem pga detta så kan vi tvingas föra en ekonomisk politik som istället ytterligare försämrar det ekonomiska läget. Fråga Grekerna vad det innebär!

För så är det. De grekiska ekonomiska problemen berodde inte bara på att de grekiska politikerna misskötte sin ekonomi. Det berodde ännu mer på att Grekland som Euro-stat tvingades föra en ekonomisk politik (t.ex. räntor) som kraftigt försämrade förhållandena i Grekland istället för att rätta till problemen. Räntepolitik osv inom Euro-området anpassas till förhållandena i de stora centrala staterna som Tyskland och Frankrike. Länder som befinner sig i en annan fas kan tvingas föra helt fel politik.

– ”Euron har blivit en symbol för enighet, ekonomisk stabilitet och suveränitet” skriver Cecilia Wikström så komiskt. Hon satsar uppenbarligen på en karriär som stand-up komiker efter sin politiska karriär.

Ett par kloka tankar

Innan jag går vidare så vill jag påpeka att det inte är jag som kommit med dessa mycket kloka tankar. Jag har istället stulit dom från dagens moderata husorgan Svenska Dagbladet. Låt oss börja i Näringslivsbilagan.

– ”Euron är ett vansinnesprojekt och nästa EMU-kris är bara en tidsfråga.”

Så skriver krönikören Peter Benson under rubriken: ”En orientering in i 2019.” Det ska påpekas att Peter Benson inte är någon vanlig kommunist som på nåder får skriva på näringslivssidorna. Han presenteras så här: ”Tror stenhårt att företagande på sunda marknader är bästa sättet att skapa välstånd. Anser att börsen är bästa sättet att lära sig om samhället.” Men, även i dom här kretsarna har man insett att Euron är ett vansinnesprojekt!

– ”Alla mänskliga relationer kan inte beskrivas som transaktioner mellan köpare och säljare. Det nationella utbildningssystemet tillhör gemenskapen, men stöptes om till en låtsasmarknad för konsumenter.”

Så säger Carl Hamilton i en intervju på SvD ledarsida med Susanna Popova. ”Sverige styrs på ett dåraktigt sätt” konstaterar Carl Hamilton i rubriken. Och det är inte speciellt Socialdemokratiskt styre han menar. Snarast tvärtom.

Men ”Välfärdsbolagen” jublar över Socialdemokraternas kapitulation inför Marknadsliberalerna under ledning av Stureplanscenterns gamla galjonsfigur Annie Lööf. Trots V:s besked – jubel bland välfärdsföretagen konstateras. Nu blir det fortsatt fritt fram att plocka ut skattepengarna till Jersey, Caymanöarna eller Malta.

I intervjun konstaterar Carl Hamilton att svenskarna tror att vi är något av landet Lagom medan vi i själva verket är ganska extrema i många fall. För att ta ovan nämnda skola så är den svenska kommersialiserade friskolan med fritt uttag av vinster unik i världen. Sverige är också ett skatteparadis för människor med stora slantar. Ingen förmögenhetsskatt, ingen gåvoskatt, ingen arvsskatt, i princip ingen fastighetsbeskattning och till detta låg företagsbeskattning och mycket lägre skatt på arbetsfria kapitalinkomster än på arbetsinkomster. Och nu ska alltså Stureplanscenterns marknadsfanatiker Annie Lööf styra över en socialdemokratisk regering.

Det är inte konstigt att Jonas Sjöstedt är tveksam.

Decembertyckerier

Det var länge sedan jag tvingades ta till utvägen att presentera en mängd olika tyckerier samma dag. Men det är faktiskt så väldigt mycket som jag vill ha sagt att jag får göra så här i dag. Så här är alltså 12 mycket kloka tyckerier om dagsaktuella frågor. Ni kan väl bocka av hur många ni håller med mig om så får jag i min tur hoppas att så många som möjligt får tolv ”rätt”. Om ni inte håller med mig så kan ni väl i varje fall fundera lite.

¤ 1 Äntligen.   Riksdagens socialutskott har nu äntligen ställt sig bakom lagen om rökförbud på bland annat uteserveringar och andra offentliga platser som järnvägsperronger, busshållplatser och lekplatser. Äntligen kan alltså vi icke-rökare vistas fritt på flera offentliga platser utan att utsättas för rökarnas dimmoln. Nu återstår bara att förbjuda rökning på t.ex. balkonger och att lära rökare helt vanligt allmänt hyfs och folkvett och sluta skräpa ner. Jag saknar också ett lagkrav på att cigarettpaket ska vara utformade med en behållare för fimpen.

¤ 2 Föredöme.   Ett av EU:s medlemsländer har beslutat att införa helt gratis kollektivtrafik i landet. Allt för att försöka göra en insats för att minska utsläppen från alla privatbilar och minska trängseln på vägarna. Från och med i sommar åker man alltså helt gratis med tåg, bussar och spårvagnar – i Luxemburg. Luxemburg är ungefär en fjärdedel så stort som Skåne. Men det är ett steg i rätt riktning i varje fall. Något sådant beslut är inte att vänta här i Sverige. Varken i någon stad, någon region eller i landet. Det skulle helt enkelt bli så fullt på tåg, bussar och spårvagnar att systemet skulle krascha. Här väljer man istället att fortsätta höja priserna så att det inte blir för populärt att åka kollektivt. Det är bättre att trängas på vägarna och därför bygga ut vägarna.

¤ 3 Klimatet.   Utsläppen från flyget fortsätter att öka. För att vidta någon åtgärd mot detta lovar Högerblocket (M + Kd + Sd) att avskaffa Flygskatten. Alltid något!?!

¤ 4 Skam.   USA är det land i världen som har störst andel av sina innevånare inspärrade i fängelse. Kriminaliteten är dock fortfarande mycket hög. Vilket visar att hårda straff och många skjutglada poliser inte minskar brottsligheten. I USA är fängelser helt enkelt big business. Nu ser jag att statistik visar att hälften av alla vuxna i USA har haft en nära anhörig som suttit i fängelse. I dag sitter mer än 2 miljoner amerikaner i fängelse. 64% av alla vuxna amerikaner har en nära anhörig som suttit inspärrad minst en natt.

¤ 5 Bråk.   Budgetbråket i USA om bygget av en ny ”Berlinmur” mellan USA och Mexiko kan i dagarna tvinga flera amerikanska myndigheter att börja stänga ner sin verksamhet. Kan man inte komma överens om budgeten så finns det helt enkelt inga pengar för att bedriva fortsatt verksamhet. Det är därför vi i Sverige har en Övergångsbudget för att slippa sådant.

¤ 6 Horace.   Ska vi tolka den för tillfället ständige sekreteraren för Svenska Akademien Anders Olssons kommentar att resten av Akademien också börjat tröttna på Horace Engdahls helt otidsenliga syn på vårt samhälle. – ”Uppenbarligen så har delar av Akademien haft en relation till Forum och Jean-Claude Arnault, som har gagnat honom och som vi måste fundera över. Vi har inte varit tillräckligt vaksamma och uppmärksamma på hur han har utnyttjat denna makt.” Bra Anders Olsson, det finns kanske hopp.

¤ 7 Va.   För några dagar sedan berättade jag om SCB:s väljarundersökning. En del av undersökningen, som inte redovisas så ofta, handlar inte om vilket part väljarna tänkt rösta på i valet utan istället om vilket man anser sig stå närmast. Utan hänsyn till om man tänkt rösta eller inte eller vilket val det handlar om. Och det är intressanta siffror. I stort sett alla partier har fler ”sympatisörer” än ”väljare”. Socialdemokraterna (31,0 > 30,5), Moderaterna (20,3 > 19,2), Centern (9,6 > 8,6), Vänsterpartiet (9,1 > 8,4) Liberalerna (5,6 > 4,3) och Miljöpartiet (4,6 > 4,0). Observera att siffrorna alltså kommer från samma undersökning, men med olika frågor. Det är bara två partier som får fler röster än vad dom har sympatisörer. Kristdemokraterna (5,2 > 5,4) och Sverigedumokraterna (13,0 > 18,3)! Vad förklarar dessa siffror? En förklaring kan vara olika former av stödröstning. En annan kan vara att man sympatiserar med ett mycket litet parti utan chans i valet och därför väljer att rösta på ett annat parti. Men det förklarar inte varför bara lite drygt 70% av SD:s väljare egentligen sympatiserar med SD! Säg inte att jag begriper allt!

¤ 8 Eurofiasko.   Dagen efter att jag kommenterade SCB:s väljarundersökning skrev jag om EU. Jag konstaterade då att det väl i dag bara är Liberalerna som argumenterar för att Sverige ska införa Euron. Jag ser i SCB:s senaste undersökning att jag har fel på den punkten. Faktum är att 18,6% skulle röstat Ja till att införa Euron om det var en folkomröstning i dag. Det är ju faktiskt fler än Liberalernas väljare. Siffran har minskat sedan förra undersökningen. 68% skulle röstat Nej, en siffra som ökat i efterdyningarna till Brexitdebatten – kan vi gissa.

¤ 9 Dousa.   Über-Moderaten och MUF:s ordförande Benjamin Dousa har skrivit ett debattinlägg där han varnar för det hemska Vänsterpartiet och uppmanar Centern och Liberalerna att vända hem till fadershuset. Detta förvånar egentligen inte. Men att framställa Vänsterpartiets historia som så fruktansvärd samtidigt som han själv är villig till att regera på SD:s nåder är faktiskt ganska magstarkt. Sverigedumokraterna är ett nationalistiskt, populistiskt och rasistiskt parti med rötterna i nazismen. I stort sett alla partierna i vår Riksdag har i delar av sin partihistoria perioder som man i dag skäms över – och har tagit avstånd från och även rensat ut idéerna ur partiet. Detta har inte Sverigedumokraterna seriöst gjort. I år är det 100 år sedan Sverige fick allmän och lika rösträtt. In i det sista kämpade Moderaternas föregångare i Allmänna Valmansförbundet med näbbar och klor emot demokratin som skulle innebära katastrof för vårt Fosterland. Sedan dess har partiet (under olika namn) bekämpat i stort sett alla demokratireformer. Demokratin i Sverige har istället införts genom samarbete mellan Liberala krafter och Arbetarrörelsen. Det är flera partier i dagens Riksdag som gärna håller mycket tyst om sina nazistsympatier under 30- och 40-talet. Att Benjamin Dousa hellre väljer att göra sig beroende av Sverigedumokraterna än samarbetar med Socialdemokraterna säger allt – om Benjamin Dousa.

¤ 10 Lassemannen.   En annan som är orolig för den Borgerliga Högeralliansens framtid sedan Moderaterna och Kristdemokraterna valt Högerspåret tillsammans med Sverigedumokraterna är den tidigare SVT-kommentatorn som kom ut som KD-politiker. Alltså Lars Adaktusson ni vet. Han tycker också att Liberalernas och Centerpartiets förhandlingar med Socialdemokraterna gör att dom förvandlas till halvkommunistiska medlöpare. Att göra sig beroende av halvnassarna i Sverigedumokraterna är däremot inte så farligt. Desto värre att förhandla med ett parti som kanske pratar med ett vänsterparti. Hu så hemskt! Det är synd om dig Lars Adaktusson. Men om vi ska vara ärliga så hör du hemma i det nya Högernationalistiska blocket tillsammans med Moderaterna och Sverigedumokraterna.

¤ 11 Sverigedumokraterna.   För övrigt kan vi konstatera att det sverigedumokratiska sönderfallet egentligen fortsätter. Avhopp, uteslutningar och liknande hör till vardagen. Nu har en hel kommun lagt ner SD-avdelningen. Sedan partiets gruppledare Anders Ahl blivit utesluten ur partiet så har resten av representanterna i fullmäktige i Hammarö valt att lämna partiet och lägga ner SD-avdelningen. Fast dom fortsätter i fullmäktige som politiska vildar…

¤ 12 Skäms.   Ryanairs VD Michael O’Leary har i samband med världsfacket ITUC:s världskongress utsetts till ”världens sämsta chef”. En titel som han nu delar med Amazons grundare och ordförande Jeff Bezos som fick utmärkelsen förra året. En intressant fråga är huruvida dessa båda företagsledare skäms eller är stolta över utmärkelsen? Båda har gjort sig kända för att med näbbar och klor bekämpa facklig verksamhet på sina företag där deras ord är det enda som tillåts. Michael O’Leary har bland annat sagt att: – ”helvetet kommer att frysa till is” innan han tillåter fackföreningar i företaget. Mitt råd är att vända sig till seriösa företag istället.

Någon som får full pott?

EU-proletariatet

Nä, om jag ska vara uppriktig så är det inte något ”proletariat” jag tänkte skriva om. Utan snarast om en grupp ytterst privilegierade individer som blivit valda till EU-Parlamentariker. Jag är fullständigt övertygad om att uppdraget som EU-Parlamentariker inte bara handlar om att sitta i möte några timmar om dagen. Det handlar här inte om 40 timmars arbetsveckor. Det handlar om mycket mer och detta utan något OB eller övertid. Men, ersättningen är generös. En snabb titt på en officiell sida med uppgift om ersättningarna ger följande:

* Månadslön på €8.611 vilket motsvarar närmare 88.800 kronor i månaden. Denna beskattas av EU, men också i Sverige, då EU-skatten dras av.
* Fria resor betalda enligt generösa regler mot uppvisande av kvitton.
* Traktamente på €313 varje dag man tjänstgör i EU för att betala hotell, mat osv. Detta motsvarar drygt 3.200 kronor om dagen.
* Bidrag för övriga utgifter på totalt €4.416 i månaden. Detta motsvarar drygt 45.500 kronor. Detta är en ersättning som betalas ut skattefritt utan att ledamöterna behöver redovisa vad dom använder pengarna till.

Det här sista skattefria ”bidraget” har vållat en hel del debatt. Från en del håll har det krävts att ledamöterna faktiskt ska redovisa hur dom använder pengarna. Men än så länge är motståndarna mot sådana krav i majoritet så det handlar om att en del ledamöter faktiskt frivilligt ska redovisa kvitton. Främst har det handlat om ledamöter från Vänstern och De gröna medan motståndet främst kommer från Höger- och Konservativa ledamöter. Någon som är förvånad?

Det som egentligen inspirerade mig till dagens funderingar var däremot när jag läste att EU-Parlamentet i dag skulle rösta om regler som gjorde att ledamöter med ett ansvarsområde (vilket de flesta har) ska vara skyldiga att berätta vilka lobbyister dom träffar. Det finns drygt 11.000 registrerade lobbyister / lobbyorganisationer vid EU-Parlamentet. Och ännu fler som inte är registrerade… Detta kan vara allt från företag, branschorganisationer, intressegrupper, fackliga organisationer osv. Och som med redovisningen av hur parlamentarikerna använder sina pengar så är det Vänster- eller Gröna grupper som är positiva till öppenheten medan Konservativa- och Högergrupper helst vill hålla det hemligt. Fast jag ser att det blev ingen omröstning. Alldeles för många vill hålla det hela dunkelt bakom stängda dörrar.

Jag vet inte under vilket kapitel vi ska lägga moderaternas Anna Maria Corazza Bildts kamp för att få fortsätta som EU-Parlamentariker. M hade ju tre ledamöter i EU-Parlamentet. Två av dessa ställer inte upp för omval, medan Anna Maria Corazza Bildt (som var den som fick flest kryss vid förra valet) ville fortsätta. Men den moderata valberedningen valde att helt enkelt stryka henne också och satsa på helt nya kort. Något som fick Anna Maria Corazza Bildt att tala om ”sovjetfasoner” och hota med att lämna partiet. Vad som verkligen ligger bakom att stryka den parlamentariker som varit populärast vet jag inte. Några dagar spreds det ett rykte om att Anna Maria Corazza Bildt uppfört sig illa mot annan personal. Ryktet fick dock ingen vidare spridning vilket kan tyda på att det bara var ”skitsnack”. Kanske handlar det helt enkelt bara om att en del nya M-politiker lovats att få en välbetald post som tack för hjälpen under åren?

Jag sticker inte under stol med att jag är en stark kritiker av EU, och att det kanske färgar min text här ovanför. Jag röstade Nej till att Sverige skulle lämna EFTA och gå med i EEC. Jag hävdar fortfarande att det hade varit bättre att utveckla EFTA än att låta det som i dag är EU lägga sig i ALLT. Jag röstade också Nej till att införa Euron. I den omröstningen hade vi bättre tur, och verkligheten har nog visat att det beslutet blev rätt. Det är i dag inte så många fler än Folkpa… f’låt Liberalerna som fortfarande argumenterar för en anslutning till Euron.

Däremot har jag nog tvingats acceptera EU-medlemskapet. De brittiska konvulsionerna med en Brexit och att lämna EU visar att det är mycket lättare att gå med än att lämna. Det skapar så väldigt många problem att lämna organisationen om man en gång har gått med att det kanske minst dåliga man kan göra är att stanna kvar och förtvivlat försöka styra skutan i en riktning som kanske är mer acceptabel. EU har i mycket förvandlats till någon form av bulldozer som blivit självkörande.

Att arbeta för en ökad öppenhet för ledamöterna istället för att gömma sig bakom stängda dörrar är ett sätt att arbeta för detta.

2 års Brexit

I dag är det tydligen exakt två år sedan som de brittiska väljarna chockade Bryssel och resten av EU. De brittiska väljarna visade ingen tacksamhet och lydde inte Makteliten utan röstade nog i ren protest Ja till att Storbritannien skulle lämna den Europeiska Unionen. Sedan dess har det förhandlats, diskuterats, protesterats och förhandlats igen om hur denna Brexit ska fungera egentligen. Hur ska man göra med alla regler som har samordnats? Hur ska det egentligen ske vid gränsen mellan Nordirland och Irland? Det är helt enkelt svårare och mer komplicerat att gå ur än det är att gå med.

Jag tillhörde de som röstade emot ett svenskt medlemskap i EU en gång i tiden. Och jag vill påpeka att jag inte ångrar den rösten. Jag tycker fortfarande att det var synd att Ja-sidan vann. Vårt grannland Norge valde att hålla sig utanför, och vi kan ju inte säga att Norge har gått i konkurs direkt. Men, sedan kommer vi till frågan hur jag ställer mig till en eventuell svensk Swexit? Jag vet faktiskt inte! Som jag sade, det är mycket enklare att gå in än att gå ut. Kanske är det så att nu har vi blivit medlemmar, så det får vi leva med. Det hade varit bättre att stanna utanför, men om det är bättre att gå ur – jag är mycket tveksam. Jag tror helt enkelt att det är svårare och inte minst dyrare att gå ur än det hade varit att ha stannat utanför från början.

Maktens herrar (och några damer) är livrädda för att Brexit-debatten ska sprida sig. Kritiken bland medborgarna mot EU är i många länder mycket stark. Skulle folkomröstningar hållas i alla EU:s medlemsländer så är det frågan om ifall inte utträdarna skulle vinna omröstningar i ett antal EU-länder. Detta innebär att debatten i frågan tystas ner och negligeras. Maktens män (och damer…) är livrädda för den diskussionen. Men kanske hade det varit bra om debatten nådde den inre EU-byråkratin så att man tog hänsyn till folkets åsikter när man fattar sina beslut. Beslut som ofta verkar vara mer av skrivbordsprodukter skapade av byråkrater än beslut som gjorts därför att det finns ett folkligt krav.

Då är det viktigare att media berättar att den. f.d. Hollywoodkändisen Gunilla Persson åkt fast för snatteri. Det avslöjandet har vi kunnat följa i media nästan varje dag en tid. Det står mer om detta i tidningarna än det står om debatten om EU:s framtid. Det enda som händer är att några övervintrande folkpa… f’låt liberaler skriver ett regelbundet debattinlägg om att Sverige måste ansluta sig till Euron. En diskussion som möts med en gäspning av resten av det politiska etablissemanget.