Alla dom andra

» Dom är många men få.

Nu har Valmyndigheten presenterat den slutliga räkningen även av alla småpartier som frodas i den svenska demokratin under begreppet Övriga partier. Det är totalt 77 olika partier som fick totalt 100.076 röster vilket motsvarar 1,54% av alla avgivna röster i Riksdagsvalet.

Jag såg någon företrädare för något av dessa småpartier som tyckte det var diskriminerande att alla dessa partier vid den preliminära räkningen på valnatten inte räknas separat utan bara redovisas som en grupp under Övriga partier. Jag har dock full förståelse för den gällande ordningen, där man utgår från resultatet från de senaste valen. Partier som fått 1% eller mer under något av de båda senaste valen räknas separat. Jag tror det är 1%? Skulle rösträknarna lägga energi på att räkna dessa separat och även ringa in och redovisa separat skulle resultatet dröja längre. Vi ska nog fortsätta att räkna dessa udda partier (mer eller mindre seriösa) i efterhand.

Här är hela listan. En del partier är seriösa partier som gör ett försök, eller som fortfarande överlever en lite mer framgångsrik tid. Andra partier är ju inget annat än skämt och tramserier. Läs, njut, skratta och skäms över svenskarnas brist på humor:

Partiet Nyans → 28.352 (0,44%)
Alternativ för Sverige → 16.646 (0,26%)
Medborgerlig Samling → 12.882 (0,20%)
Piratpartiet → 9.135 (0,14%)
MoD → 6.077 (0,09%)
Kristna Värdepartiet → 5.983 (0,09%)
Knapptryckarna → 5.493 (0,08%)
Feministiskt initiativ → 3.157 (0,05%)
Landsbygdspartiet Oberoende → 2.215 (0,03%)
Direktdemokraterna → 1.755 (0,03%)
Klimatalliansen → 1.702 (0,03%)
Enhet → 1.234 (0,02%)
SKP → 1.181 (0,02%)
Socialisterna-Välfärdspartiet → 892 (0,01%)
Nordiska motståndsrörelsen → 847 (0,01%)
Partiet Vändpunkt → 419 (0,01%)
Basinkomstpartiet → 374 (0,01%)
Klassiskt liberala partiet → 344 (0,01%)
Skånepartiet → 206 (0,00%)
Sverige ut ur EU/Frihetliga Rättvisepartiet (FRP) → 174 (0,00%)
Förenade Demokratiska Partiet → 157 (0,00%)
Stram Kurs Sverige → 156 (0,00%)
Kalle ankapartiet → 131 (0,00%)
Volt Sverige → 89 (0,00%)
Partiet Frihet → 74 (0,00%)
Trygghetspartiet → 66 (0,00%)
Ny Reform → 47 (0,00%)
Ond Kyckling Partiet → 39 (0,00%)
Politiskt Skifte → 21 (0,00%)
Mit Sverige → 19 (0,00%)
Svenska Rikslagen → 16 (0,00%)
Valsamverkanspartiet → 16 (0,00%)
Familjens frihet → 16 (0,00%)
Europeiska Arbetarpartiet-EAP → 15 (0,00%)
Common sense in Sweden → 10 (0,00%)
Swexitpartiet → 10 (0,00%)
Frihetsrörelsen 8 → (0,00%)
Nu får det fan vara nog → 8 (0,00%)
Ändrings partiet revolution → 7 (0,00%)
Kärlek → 7 (0,00%)
Reformpartiet → 7 (0,00%)
Det minst dåliga partiet → 6 (0,00%)
Anarkisterna → 6 (0,00%)
Nix to the Six → 5 (0,00%)
Sverigepartiet → 4 (0,00%)
Fritt val → 4 (0,00%)
Pax → 4 (0,00%)
Gröna Demokrater → 4 (0,00%)
Andopartiet → 4 (0,00%)
Naturistpartiet → 4 (0,00%)
Min röst → 3 (0,00%)
Fria Wermland → 3 (0,00%)
Partiet Folkomröstning → 3 (0,00%)
Ny Demokrati → 3 (0,00%)
John Mikkonen → 3 (0,00%)
Neoteknokraterna → 3 (0,00%)
Fattigmans parti → 3 (0,00%)
Yggdrasil → 2 (0,00%)
Majspartiet → 2 (0,00%)
Fredspartiet → 2 (0,00%)
Sociallibertarianerna → 2 (0,00%)
Företaget Sverige → 2 (0,00%)
Invandrarpartiet → 2 (0,00%)
Bjornpartiet → 2 (0,00%)
FramtidsTro → 1 (0,00%)
Humanistisk demokrati (HD) → 1 (0,00%)
Gula västarna → 1 (0,00%)
Nya Samhällspartiet → 1 (0,00%)
Svenskarna → 1 (0,00%)
Positivt Samhällsinitiativ (PSI) → 1 (0,00%)
OK → 1 (0,00%)
Monisterna → 1 (0,00%)
Stora Norrlands oberoende Frihetsparti → 1 (0,00%)
Enad Politik → 1 (0,00%)
Nationalsocialistiska reformistiska Partiet → 1 (0,00%)
KSP → 1 (0,00%)
Eropean radical reflektion a european dream party ERR → 1 (0,00%)

I den här listan finns ju en del ”seriösa” partier, som dock får betecknas som att ha gjort fiasko. Nystartade Partiet Nyans hade nog hoppats på fler röster, men man har ju faktiskt fått 28% av alla röster på Övriga partier. Medborgerlig samling har satsat ganska stort så under 13.000 röster får nog betecknas som ett misslyckande. Sedan Gudrun Schyman lämnat Feministiskt Initiativ återstår nästan ingenting. Nazisterna i Nordiska Motståndsrörelsen är mer högljudda än många. Knappt 850 röster får sägas vara fiasko. Här i Skåne hade man väl tom mandat i Örkelljunga efter förra valet om jag inte minns fel. Toppkandidaterna anhölls misstänkta för misshandel bara ett par dagar före valdagen. Koranenbrännaren Rasmus Paludans Stram Kurs lyckades i varje fall klå både Kalle Anka partiet och Ond Kyckling partiet. Med all den uppståndelse han fått så var det verkligen värt det för 156 röster? Totalfiasko!

Vi ska vara glada för att vi lever i en demokrati. Och de flesta väljare verkar i varje fall ta det på allvar.

Rösta i EU-valet

I dag fick jag mitt röstkort till EU-valet den 26 maj. Jag tycker det är en självklarhet att man röstar i ett val. Har man inte utnyttjat rösträtten så tycker jag att man har förverkat rätten att klaga och vara missbelåten med de beslut som sedan görs. Då har man ju inte ens gjort ett försök att påverka. Jag är medveten om att en ensam röst har väldigt litet inflytande. Men valdeltagandet i EU-valet är faktiskt skrämmande lågt. Detta gör det lättare för både lämpliga och direkt olämpliga representanter att bli utsedda till EU-Parlamentet. Så, gå och rösta!

Vad ska man då rösta på? Ett enkelt sätt är att helt enkelt rösta på samma parti som i Riksdagsvalet. Men, man behöver ju faktiskt inte välja samma parti. Man kan välja rent taktiskt. Man kan välja någon speciell fråga som får fälla avgörande. Och, man kan testa någon (eller flera…) av de olika hjälpmedel som olika tidningar publicerar där man kan se i hur hög grad dina egna åsikter stämmer överens med de olika partiernas. Jag har testat ett par, en av dom gav faktiskt högst siffra för ett annat parti än det jag tänker rösta på. Så man ska inte ta dessa valbarometrar heller allt för bokstavligt. Det handlar ju om vilka frågor dom tar upp och hur dom värderar olika frågor. Men, dom kan vara ett hjälpmedel.

Ett annat sätt är att helt enkelt välja ut en eller ett par viktiga frågor och se hur de olika partierna tycker – och har röstat – i dessa frågor. Jag tänkte presentera ett antal sådana jämförelser. Om vi börjar med bilden här under. Om du tycker att miljön är en viktig fråga, om inte den viktigaste frågan, så kan ju en jämförelse av hur partierna röstat i frågor som WWF (World Wildlife Foundation) tycker är viktiga vara intressant. I den här undersökningen kan vi se att två partier i 100% av fallen har röstat på det sätt som WWF anser vara det bästa för miljön. Det är Vänsterpartiet och Feministiskt Initiativ. Även Miljöpartiet ligger på i varje fall över 80% men har varit frånvarande från omröstningar och någon gång tydligen röstat emot. Allra sämst siffror har Sverigedumokraterna som i de flesta fall röstat emot, ofta avstått från att rösta och ännu oftare varit frånvarande än röstat för. Mitt förtroende för ett parti som så ofta inte ens har en åsikt blir lågt. Så särdeles bra siffror har inte heller Moderaterna eller Kristdemokraterna som oftast röstat emot men ibland i varje fall röstat för. Det som skiljer är att Moderaterna har större frånvaro… Men, en liten vägledning kan det väl vara.

I Dagens ETC såg jag för några dagar sedan en sammanställning där Naturskyddsföreningen i Sverige och CAN (Climate Action Network) satt betyg på de olika partiernas agerande under den senaste mandatperioden och hur man i sina program vill driva miljöfrågor. Betyget Utmärkt får Vänsterpartiet. Betyget Utmärkt/Bra får Miljöpartiet och Socialdemokraterna. Betyget Bra får Centern och Feministiskt Initiativ. Betyget Okej får Liberalerna. Slutligen får Kristdemokraterna, Sverigedumokraterna och Moderaterna betyget Dåligt.

Sedan kommer vi till CAN, Climate Action Network, som är en internationell paraplyorganisation med inriktning på klimatförändringarna. Inte att förväxla med CAN, Cult Awareness Network, som var en amerikansk organisation som gick i konken på 90-talet och togs över av Scientologerna. Climate Action Network ger högst betyg, 96% till Vänsterpartiet, följt av Miljöpartiet med 77%, Feministiskt Initiativ 76%, Socialdemokraterna 65%, Centern med 42% och Liberalerna med 36%. I botten hittar vi Sverigedumokraterna med 18%, Moderaterna med 17% och i den absoluta botten Kristdemokraterna med 12%.

I dag trillade konsumenttidningen Råd & Rön ner i brevlådan. Dom har valt ut tio konsumentfrågor och tittat på de olika partiernas hållning i frågorna. Bäst betyg får Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Feministiskt Initiativ som alla får 8 godkända svar och två som är ”delvis” godkända. Centern instämmer helt i 7 frågor och delvis i 3 frågor. Socialdemokraterna instämmer också i 7 frågor men säger Nej i en fråga och instämmer delvis i 2 frågor. Liberalerna slutligen instämmer i 6 av frågorna och säger Nej i en fråga och delvis i 3 frågor. Även här hittar vi de tre partierna i det numera allt mer eniga högerkonservativa blocket i den absoluta botten. Moderaterna instämmer helt i 3 frågor, delvis i 6 frågor och inte alls i 1 fråga. Sverigedumokraterna instämmer i 2 frågor, säger Nej i 2 frågor och instämmer delvis i 6 frågor. Och här kommer Kristdemokraterna i absolut botten genom att instämma helt i 1 fråga, delvis i 6 frågor och säga Nej i 3 frågor.

Kan det här ge en vägledning till hur du ska rösta – och hur du verkligen INTE ska rösta? Jag tycker det. Läs en gång till och fundera över ditt val.

Gå sedan och rösta!

Förvånade?

Det var ett tag sedan jag funderade över alla väljarundersökningar som nu inför valet står som spön i backen. Man kan i princip fråga vilken grupp som helst hur dom tänker rösta – och dessutom några grupper till. I ett nyhetsbrev från Dagens Handel ser jag att dom frågat ett urval av landets butikschefer hur dom har tänkt rösta. Och det är ju en spännande undersökning. Låt oss säga att butikscheferna har lite annorlunda åsikt än deras personal och deras kunder.

Störst stöd har Moderaterna, som får 50% av rösterna bland butikscheferna. På andra plats kommer Sverigedumokraterna med 24%. På tredje plats kommer Centerpartiet som får stöd av 8% av butikscheferna. På fjärde plats hittar vi Kristdemokraterna som får stöd av 5%. Socialdemokraterna kommer på femte plats med 4,5% följda av Liberalerna med 3% och Feministiskt Alternativ som får 0,5% (vilket tydligen är 1 röst). Vi kan notera att Vänsterpartiet får 0 röster liksom Miljöpartiet medan andra partier får 3,5%. En intressant fråga är vilket parti det är eftersom tom FI är representerade i undersökningen.

Vi kan hur som helst konstatera att butikscheferna inte är särskilt miljöintresserade. Centern är ju också underrepresenterade medan Miljöpartiet är utplånade. Butikschefernas miljöintresse handlar tydligen bara om miljöintresse om dom kan tjäna slantar på det. Istället får alltså M + Sd 75% av rösterna. Av detta kan vi utläsa vilken syn på kunderna som butikscheferna har. Det ska påpekas att mer än hälften av de tillfrågade kommer från ICA medan resten är fördelade på de andra livsmedelskedjorna.

Vi kan alltså lära oss att butikscheferna inte verkar ha så hög tro om sina kunder och personal! Fast det förvånar inte att dom har den människosynen….

Brist på kärlek

Min dotter Angeli föreslog att jag skulle skriva om att ”Demokratin dör av brist på kärlek” i dag. Ett ämne som gör mig deprimerad. Visst är det så att demokratin är hotad. Demokratin är alltid hotad. Västvärldens demokrati hotas just nu av egoister som bara älskar sig själva och hatar allt som inte passar in i deras drömvärld. Våra demokratier hotas av grupper (jag höll på att skriva politiker, men dom är inte politiker utan bara hatpredikanter) som sprider just det – hat.

Alltså bestämde jag mig för att inte skriva om dom. Istället tänkte jag ta upp väljarundersökningar som ersättning. Så det blir kanske något om dom där som saknar kärlek trots allt. Veckotidningen Fokus presenterar varje vecka en sammanställning av de senaste väljarundersökningarna från Novus, Sifo och Demoskop. Veckans tabell visar att ett val med de siffrorna skulle gett de tre Rödgröna partierna (S + V + Mp) 150 mandat och de tre Borgerliga Högerallianspartierna (M + C + L, men utan Kd som skulle åkt ut) 135 mandat. Sverigedumokraterna skulle fått 64 mandat.

Jämfört med valet är Socialdemokraterna (28,2% -2,8) den största förloraren. Inte långt efter ligger Miljöpartiet (4,2% – 2,7). Övriga förlorare är Kristdemokraterna (3,0% -1,6), Liberalerna 4,7% – 0,7) och Moderaterna (22,9% -0,5). Sedan valet har vi också tre vinnare. Sverigedumokraterna (17,2% +4,3), Centerpartiet (8,9% +2,8) och Vänsterpartiet (8,1% + 2,4).

Jag har sagt det förut, och jag upprepar det. Valet kommer att avgöras av vilka partier som eventuellt åker ur Riksdagen eller eventuella nya partier som kan ta sig in. Sedan efter detta tror jag på någon form av Mittenkoalition (S + C + L + Mp) som kan få ihop en majoritet i Riksdagen.

I ETC försöker Johan Ehrenberg argumentera för en valteknisk samverkan mellan V + Mp + Fi för att förhindra att vänsterröster blir bortkastade. Sannolikheten för att Feministiskt Initiativ ska komma över spärren på 4% är ju tyvärr liten medan risken för att Miljöpartiet hamnar under spärren ju inte är helt obefintlig. En annan fråga är om ett halvborgerligt parti som Miljöpartiet ställer upp på något sådant?

Liknande förslag har förekommit från liberalt håll som också är oroliga för att Liberalerna ska åka ut. Fast det handlar naturligtvis om valtekniskt samarbete med Centern…

Är detta demokrati?

Det svenska valet kommer med största sannolikhet att avgöras av vilket eller vilka partier som hamnar under 4%-spärren. Mest illa till ligger Kristdemokraterna. Även Miljöpartiet ligger risigt till. Till och med Folkpa… f’låt Liberalerna kan trilla ur. Kanske kan till och med Feministiskt Initiativ ta sig in. Hur som helst kan det block som ”förlorar” ett parti i Riksdagen hälsa hem efter valet. Kanske kan till och med det nystartade Alternativ för Sverige (skapat av avhoppade och utslängda sverigedumokrater) få så stort stöd utan att komma över spärren att det kan få betydelse.

Störst är paniken inom Kristdemokraterna. Ebba Busch Thor är villig till vilka panikåtgärder som helst. För det här med att engagera Bert Karlsson kan inte beskrivas som något annat än just panikåtgärd. Bert Karlsson ska göra Ebba Busch Thor till en svensk Angela Merkel säger han.

Visst är det en härlig demokrati vi lever i. Låt mig skratta tills jag somnar. Undrar om han spelar Hoppa Hulle inför varje möte med Ebba?

I varje fall delvis glädjande

Siffernörden har fått nya siffror att frossa i. I Metro läser jag om en undersökning som Studentkortet gjort bland sina ”medlemmar”. Drygt 11.000 studenter har svarat på vilket parti dom har sina sympatier hos. Resultatet är faktiskt ganska spännande. Allra störst är ”Vet ej-partiet” som får nästan 27% av rösterna. Något som ju egentligen är positivt att så många trots allt inte bara svarar något vad som helst. Att Moderaterna är störst med nästan 17% av de studerandes sympatier förvånar mig inte alls. Om jag ska vara uppriktig trodde jag att siffran var högre. Fast det förklaras kanske av att ju 27% som inte vet är en egen grupp i resultatet. Socialdemokraterna kommer tvåa med nästan 15%. På tredje plats hittar vi Centerpartiet med dryga 11% och med Vänsterpartiet på fjärde plats inte långt efter med nästan 10%.

Sedan kommer vi till småpartierna. Miljöpartiet ligger bäst till med nästan 6% och Feministiskt Initiativ med nästan 5%. Sedan kommer vi till det riktigt roliga. Tre av dagens Riksdagspartier ligger så illa till bland våra studenter att dom skulle inte ens ha kommit in i Riksdagen om det bara varit studenternas röster som räknades. Jag undrar hur ”skoltalibanen” Jan Björklund känner för Liberalernas totalfiasko med under 4% av stödet bland de studerande. Den liberala skolpolitiken går inte riktigt fram hos de som studerar! Jag ska villigt medge att jag hade svårt för att hålla inne ett gapskratt när jag satt i lunchrummet på jobbet och bläddrade i Metro och läste det hela. Ännu mer glädjande är stödet för Sverigedumokraterna som bland studenterna ligger på bara drygt 3%. Eller man ska kanske tala om brist på stöd? Mitt förtroende för Sveriges studenter har faktiskt ökat en hel del. Uppenbart är också att våra studenter inte har imponerats av Batong-Ebba och hennes högervridning av Kristdemokraterna, som får mindre än 2%. Några promille mer än vad övriga partier får. Vilka det nu är?

Ni måste medge att förtroendet för våra studenter har ökat en hel del efter de här siffrorna. Jag kan sova gott när jag tänker på det dåliga förtroendet för skoltalibanerna i Liberalerna eller rasisterna i Sverigedumokraterna. Det bådar gott för framtiden. Sedan ska vi naturligtvis ha i åtanke är det här inte handlar om något statistiskt underlag. Siffrorna är alltså inte allt för relevanta. Men man kan väl få ha roligt åt dom trots detta.

Undrar om det känns hopplöst?

Det politiska läget för det som brukade kallas för Högeralliansen är inte riktigt förmånligt. Situationen för minstingen Kristdemokraterna är ju inte helt idealisk. De flesta väljarundersökningar pekar mot att Kd kommer att hamna under 4%-spärren och åka ur Riksdagen. Folkpa… f’låt Liberalernas läge är inte mycket bättre. Visserligen har ju Major Jan Björklund lyckats gå vinnande ur en strid om partiledarposten, men opinionsläget är ju inte helt idealiskt. Snarast ligger partiet parkerat på historiskt dåliga siffror och inga av Jan Björklunds favoritämnen (mer kärnkraft, mer Nato, mer Euro osv) är ju direkt några kioskvältare i väljaropinionen. Moderaterna som under Fredrik Reinfeldt, Carl Bildt och Anders Borg trodde att man var det nya statsbärande partiet verkar ha tappat både styrfart och flytförmåga. Att Carl Bildt på allvar framfördes som en partiledarkandidat och att man till slut fastnar för Ulf Kristersson visar med önskvärd tydlighet att läget inte är under kontroll. Svenska Dagbladets vänliga beskrivning av Ulf Kristerssons karriär visar tydligt på problemen. När Sveriges Radios Ekot publicerade en mindre inställsam historik över Ulf Kristerssons politiska karriär blev man inom Moderaterna så förtvivlade att SR tvingades ta bort den från nätet och byta ut mot en snällare variant. Den enda som väl egentligen är någorlunda nöjd är väl Annie Lööf och Centerpartiet som nog går och drömmer om att Centern ska återta rollen som borgerlighetens lokförare.

Svenska Dagbladet har studerat hur väljaropinionen sett ut ett år före valet de senaste valen. Inför valet 2006 ledde den borgerliga oppositionen ett år före valet och dom vann ju också valet även om regeringen lyckades förbättra siffrorna lite. Inför valet 2010 ledde den Rödgröna oppositionen ett år före valet men den Borgerliga regeringen lyckades förbättra siffrorna och vinna. Inför valet 2014 ledde den Rödgröna oppositionen ett år före valet och lyckades också vinna även om den Borgerliga regeringen hämtade in lite av försprånget. Ett år före valet 2018 leder för första gången på länge den sittande regeringen och inte oppositionen. Erfarenheten från tidigare val pekar alltså på att om oppositionen inte ens leder ett år före valet så är det kört till valet. Man kan förstå att humöret inte är det bästa inom den s.k. Högeralliansen. Enigheten är samtidigt den sämsta sedan Högeralliansen ”skapades” hemma i Maud Olofssons badtunna.

Dessutom går det ju istället åt fel håll i opinionen. SR:s Ekot låter ju Kantar Sifo göra en sammanvägning av flera olika väljarundersökningar. I den senaste sammanvägningen för september ökar skillnaden mellan de gamla blocken ytterligare. Undersökningen visar inte på några märkbara förändringar, men något förenklat så ökar de tre Rödgröna medan den Borgerliga Högeralliansen och Sverigedumokraterna minskar. Totalt ökar de Rödgröna +0,6 till 41,7% medan Högeralliansen går -0,6 till 37,3%. De eventuella vinnare vi har är Socialdemokraterna som får 29,7% (+0,3), Vänsterpartiet som får 7,5% (+0,3) och Moderaterna som får 16,6% (+0,3). Dessutom får Centern 12,2% (+0,1). Miljöpartiet ligger stilla på 4,5%. Förlorarna är Liberalerna som får 5,3% (-0,5) och Kristdemokraterna som är stadigt parkerade under spärren på 3,2% (-0,5). Dessutom tappar Sverigedumokraterna till 17,8% (-0,4). Feministiskt Initiativ ligger för långt under spärren på 2,2% även om dom ökat +0,3.

Vi kan konstatera att Socialdemokraterna nu är större än Moderaterna + Centern tillsammans (29,7 – 28,8). Ett val med dessa siffror skulle göra att dagens Rödgröna regering (S + Mp) i Riksdagen skulle bli större än hela Högeralliansen (M + L + C) utan stöd av Vänstern eftersom Kristdemokraterna skulle åkt ut (34,2 – 34,1). En annan spännande jämförelse att notera är att Vänsterpartiet i dag är det klart största av de partier som slåss om femteplatsen. Man är överlägset större än Liberaler, Kristdemokrater och Miljöpartister. Vänstern + Feministiskt Initiativ är klart större tillsammans än Liberaler + Kristdemokrater tillsammans. Vi kan konstatera att det blir ännu mer uppenbart att den kraftiga uppgång Sverigedumokraterna hade under 2014-2015 i princip tog slut i början av 2016. Sedan dess har det stått stilla eller möjligen till och med gått bakåt. Jag har sagt det länge, Jimmie Åkessons drömmar om fortsatt uppgång är just det, drömmar. Sverigedumokraterna har nått sitt maximum. Övriga väljare tycker direkt illa om partiet och skulle inte kunna tänka sig att stödja ett rasistiskt, populistiskt part med rötter i nazismen som man inte ens lyckas dölja så bra.

Jag har upprepat det länge, jag tror vi är på väg mot att få tre block inom den svenska politiken. Ett Högerblock med Moderaterna, Sverigedumokraterna och Kristdemokraterna. Ett Vänsterblock med Vänsterpartiet, Feministiskt Initiativ och kanske också Miljöpartiet. Och sedan ett Mittenblock med Socialdemokraterna, Centerpartiet och Liberalerna. Ett sådant block skulle med dessa siffror få en klar majoritet i Riksdagen. Det är inte bra för den politik som kommer att föras. Men det är kanske den parlamentariska lösning som är troligast. Med de siffror som gäller i dag.

Slutligen kan vi notera att Sverigedumokraterna fortsätter att ha lite interna problem. Att Sd är ett teflonparti där inga skandaler egentligen biter har vi ju kunnat notera sedan länge. I den för Sverigedumokraterna så viktiga omröstningen i Riksdagen om misstroendet för Peter Hultqvist hade ju Sverigedumokraterna 47 ledamöter i Riksdagen som kan rösta. Men hela 11 av dessa var frånvarande av olika anledningar. Allt från uppgiven sjukdom. ”Yttre omständigheter”, dvs att man inte ville rösta som partilinjen. Kent Ekeroth har ju ”time-out” och gömmer sig väl i Ungern. Sedan har vi ju Margareta Larsson och Anna Hagwall som inte ens är SD:are längre utan politiska vildar. Men det är väl så att det finns viktigare saker att göra än löjliga omröstningar utan betydelse!

Det vore bara bra

Regelbundna läsare av dom här raderna har nog kommit underfund med att jag gillar statistik. Ett perfekt sätt att bevisa precis vad som helst som man vill bevisa. Talesättet att det finns tre former av lögn: Lögn, Förbannad lögn och Statistik ligger nog mycket nära sanningen. Men, statistik kan också peka på olika sanningar. Den här långa inledningen skriver jag bara för att skapa en anledning för mig att kommentera en väljarundersökning igen. Den här gången handlar det om den sammanvägning av flera andra undersökningar som Sifo numera gör på uppdrag av Sveriges Radio. I siffrorna finns både glada och mindre glada besked. Egentligen är det inga remarkabla förändringar. Största ändringen har Liberalerna som ökar 0,8 procentenheter till 5,8%. Socialdemokraterna tappar 0,7 till 26,2% och Moderaterna tappar 0,6 till 23,6%. Det som SR främst kommenterar är den fortsatt usla situationen för Kristdemokraterna. Man fortsätter ner med 0,5 procentenheter till 2,8%. Nya rekordlåga siffror helt enkelt. Kd ligger i princip aldrig över 4% spärren mellan valen utan räddas varje val av stödröstande borgerliga kompisar. Den fråga man kan ställa är hur länge dessa stödröstande borgerliga väljare är villiga till detta. Kd ligger som sagt rekordlågt och om gapet upp till 4%-spärren blir för stort finns det ju en stor risk att dessa borgerliga stödröstare inte längre vill riskera sina röster. Något som skulle innebära att Kristdemokraterna åker ut. Jag är mycket tveksam till om partiet har någon chans på riksplanet att komma tillbaka om man en gång har åkt ut. Läget har i enstaka undersökningar varit så dåligt att Feministiskt Initiativ faktiskt har varit jämnstora. I den här sammanvägningen får Fi 2,2% medan Kd alltså får 2,8%. Det är ingen stor skillnad. Jag tror faktiskt, och det har jag nog sagt tidigare, att Kristdemokraternas existensberättigande har gjort sitt. Kd behövs inte längre! Den högervridning som Ebba Busch Thor symboliserat har gjort partiet ännu mer onödigt. Det finns redan högerpartier. Det behövs inte fler sådana. Det kristna medmänskliga budskapet har begravts till förmån för nyliberalism och högerpopulism. Bye bye Ebba!

Så säger statistiken att vi tycker

Jag har alltid tyckt att Statistik är spännande. Kanske beror detta på att jag för den svenska krigsmakten aldrig fick läsa Statistik vid Lunds universitet. Hur som helst skulle man kunna fylla en daglig blogg med inget annat än kommentarer till olika opinionsundersökningar och liknande statistik. Det blir dock nog tyvärr lite för enformigt och tråkigt. Kanske nästan lika tråkigt som att läsa Sven Tycker… Hur som helst tänkte jag i dag njuta lite av att två media på någon dag presenterat sina väljarundersökningar. Dels Dagens Nyheters undersökning av Ipsos och dels TV4:s undersökning gjord av Novus.

Om vi börjar med Novus så visar denna att alla tre Rödgröna partier ökar medan alla fyra Borgerliga partier minskar. Skillnaden mellan blocken är nu försumbar. Socialdemokraterna har dock ökat medan Moderaterna minskat så att nu är S större än M igen. Vänsterpartiet ligger på fjärde plats, dvs störst av de mindre partierna. Kd ligger stationerade under spärren medan Folkpartiet närmar sig samma spärr.

Om vi fortsätter med Ipsos så visar denna på ungefär samma utveckling. Blocken är ungefär lika stora (här med övervikt för de Rödgröna). En kraftig ökning för S gör att dom även här passerat Moderaterna och åter är störst. Vänsterpartiet är även här störst av de mindre partierna, Kristdemokraterna är tryggt förankrade under spärren och även här närmar sig Liberalerna spärren efter ett rejält ras. En annan stor förlorare är Sverigedemokraterna som nu är nere under 15%. I båda undersökningarna har FI ytterligare en bit kvar innan man närmar sig spärren.

I en tredje undersökning gjord för Aftonbladet av Inizios om partiledarnas popularitet kan vi se att det är Jonas Sjöstedt och Anna Kinberg Batra som ligger i gemensam topp med Stefan Löfven strax bakom. Bland kvinnor och bland ungdomar ligger Jonas Sjöstedt i ensam majestät i toppen av förtroendeligan. Bland männen däremot är det Jimmie Åkesson som ligger i topp. Enligt den här undersökningen har 40% av männen förtroende för Sverigedumokraternas ledare. Vad är det med alla dessa män? Har dom druckit för mycket sprit? Ett stort grattis till Jonas Sjöstedt i varje fall.

Lite att glädjas åt

Allt fler väljarundersökningar berättar att Sverigedumokraternas uppgång i opinionen är över och istället tappar partiet i stöd månad efter månad. I dagarna har både Dagens Nyheter presenterat sin undersökning som görs av Ipsos och TV4 presenterat sin undersökning som görs av Novus. Båda undersökningarna pekar på ett fortsatt tapp i stödet för Sverigedumokraterna. Siffrorna skiljer sig lite hit och dit. Men uppenbart är att Moderaternas: – ”Vi har ju omprövat vår politik”, dvs deras närmande till SD:s främlingsfientliga politik ger utdelning. Moderaterna får ökat stöd medan Sverigedumokraterna tappar stöd. Gemensamt för båda undersökningarna är att Moderaterna fortfarande är störst, om än med en liten marginal, före Socialdemokraterna som dock också är på uppgång. Störst av de sex andra partier som det finns någon anledning att räkna med är i dag Vänsterpartiet i båda undersökningarna. Gemensamt för undersökningarna är också att Kristdemokraterna ligger på nedflyttningsplats och att Feministiskt Initiativ har en del kvar att visa för att få tillräcklig publicitet. Gemensamt för båda undersökningarna är också att Högeralliansen är större än de Rödgröna partierna. Men om man plockar bort Kd, som riskerar att åka ut, är marginalen mycket liten.